Jag vaknade tidigt en dag, och låg och grubblade över olika hemska händelser i mitt liv. Många gånger har jag fastnat i känslan av att vara ett offer för omständigheter. Ett lätt byte för fienden. Ett olycksbarn.
Fortfarande kan jag känna att jag ofta kryper ihop, när livet börjar visa tecken på storm. Det kan vara hemma, på jobbet eller bland vänner. Jag väntar mig alltid det värsta.
Här om veckan kom jag att tänka på bibelordet ”Tacka Gud i alla livets förhållanden”, och började fundera på varför i all sin dar, jag uppmanas att göra detta?
Är Gud sadist? Han kan väl inte mena att jag mitt under ett övergrepp, ska börja tacka honom för det som sker?
I samma veva som jag brottas med varför vi ska tacka Gud i alla livets förhållanden, visar min vän Soila mig en gammal bok hon läst. Den heter GUDS MAKT genom tacksägelse, och är skriven av Merlin R. Carothers (1973).
Genom denna bok börjar jag att få perspektiv igen, på varför vi ska tacka Gud även när vi har det svårt.
Det händer något när vi börjar lita på Guds makt. Det händer något när vi verkligen börjar tro att Gud har övervunnit allt det onda. Det händer något när jag tackar Gud i livets alla skeenden.
Vad är det då som händer?
En teolog skulle förhoppningsvis kunna ge goda teoretiska svar på denna fråga, själv kan jag bara dela med mig av min erfarenhet.
Genom att börja tacka Gud för sorg och prövningar, har jag fått en förändrat grundinställning till livet. Jag har börjat lita på att ”allt samverkar till det bästa för dem som älskar honom”. Jag har börjat tro att Gud verkligen har makt att göra vad han vill – i himmelen och på jorden. Jag har börjat hoppas på att Gud en dag ska förklara, varför jag var tvungen att gå igenom mörka dalar.
Den enhet som förespråkas av Cavallin och bröderna på Östanbäck är outtalat att vi alla ska gå i riktning mot att erkänna påven som den globala församlingens överhuvud. Är det den här vägen vi verkligen menar att vi vill gå?
Det finns en oroande tendens i försöken att nå enhet med Katolska kyrkan – bristen på avgränsningar. För inte eftersträvar man väl enighet under hela dess lära?
Min far, Sten Nilsson, varnade på sin tid för en mängd läror som man behöver ställa varningsflagg bredvid. Gör Ulf Ekman eller Sten-Gunnar Hedin det? Nej, inte vad jag har kunnat finna. Därför blir det så att alla dessa i Trosrörelsen och Pingströrelsen som tycker sig höra att ”Maria är okej, helgon, vallfärder, ikoner och snarlik nattvardssyn är okej”, drar slutsatsen att säkert mycket mer än så även det är helt i sin ordning. De hör ju inget ”hit men inte längre”. Jag har sagt till Ulf Ekman att sådana avgränsningar är nödvändiga, för annars är det många ogrundade som springer iväg i den nya riktningen tills de hamnar farligt fel. Läs mer →
Då Eddies undervisning på många vis går stick i stäv med den nya synen på lag och nåd [alla G.T.s bud är numera passé], har några reagerat kraftfullt på undervisningen eller det någon menar eller tror undervisas. Någon menar att den [undervisningen] leder till lagiskhet och fördömelse. Andra säger sig känna igen tonen från de gamla väckelsepredikanterna. Det jag själv undervisar finner du här. Jag hoppas personligen hitta en bana mitt på vägen mellan lag och nåd och ”jobbar” med frågan tillsammans med en rad bibellärare och Guds Ord. Må Herren bevara oss från onödiga dikeskörningar!
Jag har börjat fråga dem som beställt nedan undervisningsserie om de tycker undervisningen leder till lagiskhet. Så svarade en syster på denna fråga för ett par veckor sedan:
Vi upplevde att undervisningen han gav då var mkt bra o han var tydlig med vikten av att vi behöver Jesus samt hade han en röd tråd i kopplingen mellan GT o NT o visade tydligt att hela Bibeln är Torah, dvs undervisning för oss alla troende. Då upplevde vi ej att förmedlade lagiskhet, men jag vet ju ej hur han var i höstas. Jag gav ju DVD även till en pastor i mellansverige och han tyckte den var jättebra. Dessutom har jag visat den för riktigt, sk gammkristna pingstvänner, vilka också tyckte den var bra och ville förmedla undervisningen till flera. En orsak till detta var att de upplevde att han hade riktig Bibelundervisning som tyvärr saknas i församlingen idag enl dem. Självklart får vi pröva allt och se upp med lagiskheten.
Till min stora förvåning har jag upptäckt att de allra ihärdigaste kritikerna aldrig lyssnat till konferensen då Eddie första gången besökte Sverige. Aletheias målsättning har allt sedan starten varit att tillsammans med våra läsare söka sanningen utifrån Guds dyrbara Ord. Vi lägger nu ut hela konferensen på Aletheia så du som aldrig lyssnat till Eddie Chumney får möjlighet att utifrån Guds Ord och vad Eddie säger själv göra en egen bedömning av undervisningen. Vi uppmanar dig som lyssnar att i enlighet med Pauli ord pröva allt och behålla det goda.
Varsågod, lyssna och lämna din kommentar utifrån undervisningen och Guds Ord. Ogrundade påståenden och direkt falska anklagelser kan komma att modereras bort:
TV producenten som även filmade den efter följande konferensen som hölls i Alingsås i november förra året är nu klar med redigeringen av denna. Information om denna serie nedan och den finns endast tillgänglig på DVD
Varsågod – veckans bibelstudium för dig som är intresserad av att fördjupa dina kunskaper i Guds Ord.
Inför vilodagen den 28 januari 2012
Bo – ”Gå till”
Torahtext: 2 Mos 10:1 – 13:16
Haftarah: Jer 46:13-28
Apostoliska skrifterna: Mark 4:1 – 5:43
Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får leva, ty din Torah är min glädje. (Ps 119:77)
Denna veckas torahkommentar kommer att vidröra två ämnes-områden:
• Vad den första påsken innebar för Israels folk
• Vad den första påsken innebar för Egyptierna
Vad den första påsken innebar för Israels folk
En natt att minnas. Denna kväll och natt var ämnad att innehålla några av de mest betydelsefulla timmarna i Israels historia. Det var flera saker som Gud från och med denna första påsk ville påminna Israels folk om. En natt att minnas, inte enbart på grund av det historiska skeendet, utan även för de andliga bilder som målas upp. Gud gav även vid detta tillfälle en ny, alldeles speciell, almanacka till Israels folk. Gud höll på att göra denna stora familj – Jakobs barn – till en nation och ger dem nu en nyårsdag, den första nisan. Detta var emellertid inte någon vanlig kalender som Gud skapade för Israel.
Fredag 20 januari var det 70 år sedan planerna för ”den slutliga lösningen” diskuterades vid Wannseekonferens. 11 miljoner judar i Europa och angränsande områden trodde man sig kunna utrota med ett industriellt tillvägagångssätt. Med stöd av kända storföretag som fortfarande finns idag. Läs detta och fundera lite på om vi kan se någon parallell idag.
Gratisprogrammet Adobe reader krävs för att öppna dokumentet. Har du inte detta program kan du ladda ner det här: