Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Var går gränsen för enhet?

Frågan ställdes på Världen idags debattsida den 23-4 av Per Westerberg, pastor i Munkedal. Per tog upp flera specifika frågor kring Katolska kyrkans lära om skärselden, Marias ”totala syndfrihet”, Katolska kyrkans inflytande och påverkan på svensk kristenhet m.m.

Tyvärr riktades frågan enbart till Ulf Ekman, som tydligen tidigare haft ett stort inflytande på pastor Westerberg. Det viktiga debattinlägget fick ett kort, ”flummigt” svar av Ekman med inledningen ”Per Westerberg kritiserar i en insändare mitt intresse för kristen enhet.”

Vi som läste Per Westerbergs inlägg ordentligt förstår nog att han inte alls är emot enhet mellan kristna utan ifrågasätter till vilket pris, och hur långt vi skall gå i våra enhetssträvanden.

Några år tillbaka gav Ekman en tydligare signal när han i Magazinet (89) bl.a. uttryckte sig så här:

”…Det är tragiskt att se, att intellektuella, sekulariserade kristna med glädje tar emot ett religiöst system som är antikristligt. De riter och processioner som utförs drar inte ned Guds härlighet, de öppnar upp för religiösa andemakter. Det enda som kan rädda Sverige är reningen i Jesu blod, inte falsk ekumenik. Därför tar vi en stark ställning i andevärlden och binder upp allt orent inflytande över de nordiska länderna och begär att det som de religiösa andemakterna önskar skall gå om intet. Vad Sverige behöver är inte mer religiositet, utan överflödande liv i Kristus Jesus, genom människor som själva blivit renade i Jesu blod och upplevt vad det innebär att leva i kraft av Jesu seger. Församlingen är inte på väg tillbaka till religiös fångenskap, utan på väg ut i mer frihet och mer av Guds härlighet och kraft. Guds härlighet, inte religiositet och humanism, kommer att prägla henne starkt under 90-talet.” Ulf Ekman, Magazinet juni, 1989

(Läs hela artikeln här)

Om vi nu lämnar Ekmans icke-svar hädan, eftersom Haggaj redan berört hans brist på intresse för en tvåvägskommunikation, så kvarstår fortfarande Westerbergs högaktuella fråga. Den borde, i brist på ett vettigt svar från Ekman, nu ställas till andra andliga ledare, som tycks bländas av skenet från Rom. Med min bakgrund i Pingströrelsen går tankarna givetvis till Hedin och Halldorf men, andra skulle givetvis kunna nämnas vid namn.

Vi som allt sedan barnsben hört den förkunnelse som tidigare genomsyrade stora delar av frikyrkan är skyldig en ordentlig redovisning från diverse andliga ledare när de radikalt ändrar uppfattning i viktiga frågor.

Bortsett från den marginaliserade Maranata-rörelsen är det bara Lars Enarson (The Watchman) som kraftfullt ifrågasätter ett återtåg till RKK.  Tidigare i år predikade han över ämnet; Vart är församlingen i Sverige på väg?  Rom eller Jerusalem?

Oavsett var pastor Enarsson står i andra viktiga frågor är hans ämne i allra högsta grad relevant.

Per Westerberg var värd ett ordentligt svar. Guds folk är värda ett svar. Jag är värd ett svar.

Var går gränsen för enhet?

Var välsignad i ALLT du gör!

Daniel

I övrigt är det glädjande att tidningen Dagen nu berättar om Aletheias första små steg mot att sätta diverse obesvarade frågor på dagordningen.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=145969

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?isArchive=False&ID=146040

=>

Ämne: Nya Ekumeniken

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?