Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Om Anden faller på …

Pingströrelsens årliga predikantvecka präglas av nytänkande i olika former. ”Att våga nå´t nytt” är temat och vi från Aletheia är naturligtvis intresserade av hur Filadelfiaförsamlingen i Stockholms nye föreståndare Niklas Piensoho, skall tackla förnyelsearbetet. Det finns förhoppningarna om en vitalitesering i synen på församlingens roll i det moderna samhället knutna till Niklas. Vi hoppas att han skall infria dessa förhoppningar och önskar honom lycka till! Vitalisering av några hundra pingstpredikanter kan ju låta som en mardröm, men om Anden faller på, och de kan få den uppmuntran, stöd och framförallt den inspiration de saknat så mycket, så kan gänget med pingstpredikanter förändra mer i vårt land än våra största politiska partier tillsammans.

 Hoppas att Niklas förstår det.

Hoppas att pingstpredikanterna förstår det.

Ämne: Aletheia Tankesmedja

  • Sven-Erik Sköld

    Niklas Piensoho och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, inbjuder till årets Predikantvecka under temat, ”Att våga nå´t nytt”.

    Då Gud inte sänt ”något nytt”, utan det urgamla evangeliet, innebär det nya – i varje ny tid -att återvända till det gamla; till de urgamla vägarna.

    Och när det gäller att ”våga” bära ut Guds evangelium, i sin ursprungliga form, med nåd och sanning, så vågade inte ens Jesu första lärjungar det, innan Guds Andes kraft kommit över dem, och gjort det uppdraget möjligt.

    Och då vågade de inte låta bli, då Kristi kärlek ”tvingade” dem.

    Det är samma sak för oss idag. Det är samma evangelium, samma budskap, och det är samma Andens kraft vi, som lever nu, behöver för att våga bära ut detta frälsande och läkande budskap till vårt lands folk. Och någonting annat har inte Gud sänt till oss och till vårt folks läkedom, än det Han sände genom JESUS och Sina första vittnen.

    Vågar vi det? Ta upp manteln de lämnat efter sig; staffettpinnen de lämnat efter sig och löpa vidare i samma tävlingskamp? Det är frågan, och svaret på den frågan är av avgörande betydelse för vårt land och folk. Vi som kristna har vårt folks öde i ”våra händer”! Ett ansvar som vi inte kan frånhänta oss. För i så fall, till vem?!

  • Peter Jacobsson

    Det talas så mycket om vitalisering och förnyelse i församlingarna. Men allt som oftast glömms Jesu ord i Matteus 28:18-20 bort.
    18Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden.
    19Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,
    20lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.»
    Vart har missionen tagit vägen i det så kallade nytänkandet? Varför försöker man endast att skapa något nytt för de som redan är där? Har dom inte tro nog utan måste matas som fågelungar? Varför inte ge pastorer och andra ett uppdrag att gå ut med evangelium, ut ur kyrkor och mötessalar. Ut till mannen/kvinnan på gatan. Det är där evangeliet ska predikas, bland de ”sjuka”. Herrren sa ju själv att det är inte de friska som behöver vård. Det finns en längtan i Sverige i dag, men ingen visar vart folk ska gå med sin längtan.

  • Hei navnebror 🙂

    Jeg tror det er stor forskjell på samfunnet i Sverige og Norge i dag – kontra urkirkens samfunn. Jeg er ikke like sikker på at gateevangelisering er veien å gå. Jeg ønsker ikke å avvise det, men det jeg har sett av slike ”aksjoner” har ikke vært særlig bra…

    Men jeg er enig i at forkynnelsen utenfor kirkedørene er viktig. Spørsmålet er jo hvordan man gjør dette. For meg handler misjonsbefalingen mye om å være en venn og et lys for mine ufrelste venner.

  • Jonas Rosendahl

    Jag tycker Peter visar på en onödig skeptism.
    Många församlingar är idag behov av förnyelse
    på många olika sätt. Dels är det en ny generation som växer upp, dels så lyser medelåldern med sin frånvaro på många ställen.
    Här behövs ny inspiration, nya tankar och kanske även ett nytt sätt att organisera. Sen behöver vi Andens tydlighet, men det är väl ingen motsägelse?!
    Predikantveckan är väl den utmärkta mötesplatsen där detta ska kunna ske ?
    Det är lätt att frasa ur sig några bibelord, det är lätt att tala om samma mål, men en HELT annan sak att få se verkligheten av det.

  • Sven-Erik Sköld

    Det är ju så, att varken Nicklas Piensoho eller någon annan kan ”hitta på” någonting för att utbreda Guds rike;

    det har Gud Själv redan ”hittat på”; det utbredandet sker genom Ordet och Andens kraft, det är snarare en fråga för N.P. och oss alla, att hitta det Gud redan tänkt och sänt.

    D.v.s. Guds vägar och Guds tankar, och de finns redan nedskrivna i Bibeln, så det är där de skall sökas om vi menar allvar med att vi vill finna dem.

    Kristendom utan
    Anden

    är som en fågel
    utan vingar:

    man kan kasta
    upp den,

    men de flyger
    inte.

  • Jonas Rosendahl

    Sven Erik ! Även du kommer med standard fraser.
    Sånna har jag hört i åratal i Guds församling. Det är så lätt att värdera, speciellt vad andra gör. Men att sen uppleva ledning, att göra rätt saker rätt, (för att citera förra statsministern), det kräver faktiskt både det ena och det andra.
    Om det vore så lätt som en del låssas påskina, ja då skulle vi ha väckelse och stor framgång för Guds rike, men nu är det inte lätt för vi har med människor att göra.
    Gud är lätt att ha att göra med, men sällan människans vilja.

  • Jonas,
    Jag tror Du har en viktig poäng där. Det är i människors vilja det antingen brister eller bär. Gud är densamme, men vi är lite veliga när det handlar om att göra Guds vilja. Eller snarare: Vi vill kanske inta alltid göra Guds vilja.

  • Sven-Erik Sköld

    Jonas, jag har av nåd fått vara med när Anden har verkat det vi ibland kallar väckelse, så jag vet vad det kostar för pris och hur lätt vi människor ”viker ned” oss; inte är villiga att betala det priset.

  • Linnea

    Personligen tror jag mer på impulserna från kammarbönen Matt.6:6 än på predikantveckan bl a därför att jag ständigt möter så många som blivit brända i samfunden och hamnat ”utanför lägret” men som Gud vill använda.Jag tror Gud håller på att resa upp en arme enl. Hes.34:11 där Gud letar samman fåren och ger dem sådan näring att de inte kan låta bli att dela med sig. Världen är trött på ”hörsägner” och väntar på det äkta som bygger på erfarenheter med Gud och inte vältalighet eller tomma fraser utan ”rätt ord till rätt person i rätt tid”.

  • Jonas Rosendahl

    Som sagt, jag tror inte samtal, utbyte av ideer och tankar är en motsats till Andens verk. Men är inte korset det centrala, då blir det ju ett mänskligt verk, och sånt har vi ju sett tillräckligt av. Jag menar dock att det ger inte någon en exklusiv rätt att dra sig undan den kristna gemenskapen, utan det är där, mitt i allt som frön kan sås och sedan gro. Låt oss bidra till detta, och inte minst på predikantveckan hoppas jag det sker i år.

  • Sven-Erik Sköld

    Linnea, tack för Ditt inlägg.

    Jag anar Jesu värme i det. Han som inte kommit för att bygga kyrkosystem, utan den ”Levande Gudens församling”, där alla behövs på lika villkor, som lemmar i samma kropp och som ett ”Konungsligt prästerskap”, genom vilka Han vill träda fram i vår land, och uppenbara Sin makt och härlighet.

    Det är detta JESUS nu är i färd med, att kalla alla Sina får till Sig, för att välsigna dem och sända dem, att bärga ”skörden”; kanske den sista innan Han återkommer?!

  • Linnea

    Sven-Erik Sköld.
    Tack för uppmuntran och förståelse!
    Ja, detta kallar inte jag att ”dra sig undan den kristna gemenskapen” då så många ofrivilligt hamnat ”utanför lägret”i många länder och inte minst i vårt eget land.
    När Herden sammankallar fåren – de pånyttfödda på varje ort – föreställer jag mig att impulserna kommer inifrån och ut ”icke med olust eller tvång” utan i glädje och beredvillighet.
    David samlade bl a ”de missnöjda” i Adullams grotta 1 Sam.22:1 o s v när han själv var på flykt (400 man) Denna skara föraktade män intog senare Jerusalem tillsammans med David.
    Enl. Jer 18 vill Gud begynna om igen med alla som är villiga därtill.”De sista skola bliva de första” och tvärtom.Var det inte så med dem som fick uppgifter i ”elfte timmen” för samma lön som de som ”burit dagens tunga och hetta”?Matt.19,20

  • Linnea

    För den som vill gå djupare in i ämnet jag berör i mitt senaste inlägg kan jag rekommendera boken: ”Kyrkmatt”(Semnos förlag)”Hopp för troende som givit upp kyrkan men inte Gud”. av A.J. Kiesling
    Bl a står på omslaget:”Kyrkmatt kommer att hjälpa kristna ledare att lyssna till dem som fått lida på grund av den institutionella kyrkan”.Brian Mc Laren,pastor och författare till Kristen på nytt sätt.
    ”Om du någon gång har gått till kyrkan och stilla undrat:”Är detta allt den kristna tron kan ge?” så ska du läsa Kyrkmatt.”Margaret Feinberg,författare.
    ”Ger hopp till många kristna som lider av andlig utmattning förorsakad av kyrkan.”Maricia Ford,författare.
    Många kristna känner en närhet till Gud,men kämpar för att finna en kyrka att känna sig hemma i. De blir ofta otillfredställda med kyrkor som mer fokuserar på verksamhet än på de Goda nyheterna.
    Författaren A.J.Kiesling har känt den besvikelsen och delar sin berättelse, tillsammans med andra som också känt sig ”utbrända” i den traditionella församlingen. Långt ifrån att fastna i besvikelse, visar hon på att Gud kan använda tider av andlig torka och mörker till att föra oss in i en djupare gemenskap med Honom. Låt Kyrkmatt visa dig vägen där troende mer ”är kyrka” än ”gör kyrka”.

  • Linnea,
    Kyrkmatt är en utmärkt bok.

  • Jonas Rosendahl

    Jag hoppas innerligt att de som känner sig utbrända ska kunna komma in i en varm gemenskap med andra troende igen. Att komma över besvikelser osv är ju en process i sig. Vi människor tror jag fungerar så att vi så gärna vill ge allt till något, att vilja brinna för något. När sen det vi brinner för faller ihop så kommer mycket besvikelse. Jag tycker titeln på den bok Linnea nämner säger nånting bra.

  • Linnea

    Haggaj!
    Tack! Jag blir så glad för varje litet gensvar Du ger.”Du är ”en rätt israelit, i vilken icke är något svek!”Joh.2:47
    Ta till Dig också Dom.6:12 och Josua 1:1-9
    Det är till Dig personligen.

  • Jag tycker det hade varit intressant om de tagit in tex Magnus Persson som upplever en härlig församlingstillväxt i UNITED som han är pastor för. Eller för den del någon annan ledare där ifrån.

    SE Sköld: om vi vill utbreda Guds rike, så behöver vi anpassa oss till de sammanhang vi kommer till och vilka vi vill nå. Titta på Paulus gärning. Det är en annan tid än pingstväckelsens början, det är en annan tid än den karismatiska förnyelsen på 70-talet. Så be istället för Gudagivna idéer på hur vi ska nå vårt land, istället för att bara klaga på dem som iallafall försöker.

  • Björn Donobauer

    ‘Om Anden faller på?’

    Så vitt det historiska vittnesbördet är sant spå har Anden redan fallit. Och det Anden primärt kommit för att göra är
    ‘ta det som är mitt och undervisa er om allt’
    Men Ande och medveten undervisning är ju närmast motsatser i upplevelsekristendomen. Tilltron till Anden som både läromedelsförfattare och uttolkare verkar närmast obefintlig i kristenheten in toto..
    Var gång en kyrkoledares eller en kyrkas ord väger tyngre ‘än Andens i och genom Ordet har kyrkan redan kommit på glid utför.
    Det är frapperande hur många tvångsjackor som a priori läggs på Anden i de mest andliga sammanhang.
    Anden har fallit. Anden är utgjuten. Men kyrkorna vill ha annat än de de fått.
    Och så vilseleds de troende till att vänta vad Anden inte utlovat. Medan det som redan och alltid finns försummas.

  • Björn
    Amen!

  • Vogel

    Tack Björn för ditt inlägg!
    Du pekar på ett faktum som kanske kommer som en överaskning för en del. Gud är lika mycket närvarande överallt, alltid genom sin Ande!
    Vad har det då för betydelse?
    Låter jag mig användas dag för dag? Gör jag det som Herren manar mig när jag står på ICA, sitter på bussen till jobbet , går förbi grannen, står i kyrkan och tillber?
    Ekot är tydligt från lustgården, det är inte Gud som gömt sig för människan utan människan som gömmer sig för Gud.
    Tränar jag mitt inre öra till att höra vad Han vill med mig, just nu?
    Vi kan fara från den ena kyrkan till den andra från den ena konferensen till den nadra, från det ena samfundet till det andra men jag tror att det kommer an på om vi lyssnar här och nu till den röst som alltid är nära och vill tala till oss och genom oss!

  • Björn Donobauer

    Alla trosbekännelser till trots agerar få som om de trodde vare sig på Guds ständiga närvaro, Korsets tillräcklighet eller Andens didaktiska uppgifter. Det enda vi verkligen tror är det vi gör. Gud är uppenbarligen lätt överseende med ortodoxi men tycks ha ett gott öga till ortopraxi.
    När det mesta sagts och gjorts har allt sagts men nästan inget gjorts…

    Kyrkan dvs ‘kyriake, det som hör Herren till’ är bara summan av dem som lever som om allt de tror verkligen är sant. Det övriga är vind.. men inte ande.
    B

  • Björn,
    Jag instämmer!

  • Linnea

    Björn.
    Ett förlösande svar som jag tackar för.