Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Den aktuella enhetesfrågan

«Frågan om de kristnas enhet är lika gammal som kristendomen själv. Den behandlades av Jesus och apostlarna så ingående att det inte finns något övrigt att önska på detta område. Så väl evangelierna som de apostoliska breven är källor att ösa ur som saknar motstycke då det gäller enhetsfrågans lösning.

Denna enhetsförkunnelse bedrev de under tiden de höll på med ett söndringsarbete, som blev ett av de största i världen.

De söndrade den judiska kyrkan, det mosaiska samfundet, på ett sätt det aldrig tidigare upplevat. Jesus bröt sig ut från dess lära. Han kom med en ny teologi, med nya verksamhetsformer och en ny människouppfattning.

På pingstdagen bröt aposteln Petrus med Stora rådet och anklagade landets andliga ledare för mordet på Jesus. Senare bröt han med sina judiska kristna bröder då det gällde deras lärouppfattning och gick till hedningarna med evangelium.

Alla religiösa enhetssträvanden är inte att rekommendera. Ingen kan heller med rätta påstå att all splittring är av ondo. Det finns däremot enhetssträvanden som är förkastliga. Samtidigt finns det splittringar, som helt enkelt varit världens räddning.»

Citatet är hämtat ur Lewi Pethrus utmärkta bok Brytningstider Segertider.

Det kan lätt bli så att talet om enhet blir till ett mantra som tuggas om och tuggas om. Men för att kunna bedöma enhetens berättigande och värde måste man ju också veta vem man är enig med och vad man är enig om. Samtliga samtal jag tagit del av på Internet som handlat om ekumenik handlar i princip och något förenklat om att enigheten bäst bedrivs i den katolska kyrkan och med den katolska kyrkans traditioner som rättesnöre. Det har aldrig ens varit frågan om det motsatta — att den katolska kyrkan eller dess medlemmar skulle röra sig i en riktning mot någon frikyrka. Det här vet frikyrkans ledare. Men frågan är om frikyrkofolket förstår det.

Att ligga i strid med den etablerade bestående ordningen, det institutionella eller det för tiden mest populära är alltid en kamp. Att bedriva en kamp är att gå i motvind och i uppförsbacke. Det är mycket enklare att gå i medvind och i nedförsbacke. Därför måste människor som bedriver en kamp vara motiverade. Annars vill de inte fortsätta att bedriva denna kamp. Därför finns det en inneboende önskan hos de flesta människor att inte ligga i strid med den etablerade ordningen. När elden slocknar avtar också motivationen att strida med den etablerade ordningen.

Jag tror att många frikyrkoledare är trötta. Jag tror att många pastorer inte längre har någon glöd. Jag tror att många kyrkoledare bara ser mörker framför sig. Därför orkar de inte. Därför önskar de inte fortsätta gå emot vinden. Men för att inte helt förlisa med skepp, mannar och ära, så har de sett en möjlighet att docka sina små skutor med ett stort fartyg. Vart fartyget är på väg är av underordnad betydelse när skrovet läcker och båten inte är seglingsduglig. Att fartygsledningen aldrig kommer att tillåta den lilla skutan att nå sin hemmahamn får stå tillbaka när stormen ryter och vattnet forsar in.

Den aktuella enhetsfrågan får i ett sådant läge inte ifrågasättas. «Predika inte, predikar de, så får man inte predika. Smäleken drabbar oss inte. Skulle Jakobs folk vara förbannat? Är Herren snar till vrede, är det så han handlar? Bringar inte hans ord lycka? Han går vid den rättfärdiges sida» (Mika 2:6—7)

Försvarare av den bestående ordningen vill inte höra någon predika.

=>

Ämne: Nya Ekumeniken

  • X

    Haggaj,
    Du skrev:
    ”Samtliga samtal jag tagit del av på Internet som handlat om ekumenik handlar i princip och något förenklat om att enigheten bäst bedrivs i den katolska kyrkan och med den katolska kyrkans traditioner som rättesnöre.”

    Vilka samtal har det varit? Jag har tagit del av flera av enhetssamtalen, men inte funnit något sådant. Däremot kritik av allt och alla som är och rör sig i närheten av katolska kyrkan.

    Den röda tråden har snarare varit (helt i godkänd svenska åsiktsmodell 😉 ) att katolska kyrkan är hemsk.

    Gud frid!
    X

  • Tack för ett mer nyanserat inlägg Haggaj

    Det är naturligtvis sant på ett sätt att kyrkan i sin helhet inte kommer anpassa sig till t ex pingströrelsen. Men du underkänner eller glömmer samtidigt bort de nya rörelserna i kyrkan som i mångt och mycket just inneburit ett närmande till den tradition som förknippas med frikyrklighet. Jag tror att de flesta pingstvänner eller frikyrkliga skulle kunna känna sig hemma även i katolska karismatiska gudstjänster (även om många katoliker nog skulle känna sig främmande…) Det finns alltså ett slags ömsesidigt utbyte och närmande som också måste lyftas fram och få synas! Det är inte så som man lätt får intryck av att ni menar, att det endast är ett ständigt givande från utomståendes sida och ett ständigt tagande från katolikers sida!

    Det är möjligt att du har rätt i att det spelar mindre roll vart det större fartyget styr för somliga. Men man kan ju vända på frågan och istället fråga sig om det inte kan vara en fördjupad förståelse (vishet och insikt kommen av t ex högre ålder) för just vart det större fartyget är på väg som är den drivande faktorn bakom andras närmanden till det större fartyget. Att man insett att det finns mycket sanning i det som man tidigare fnyst föraktfullt åt, just för att man inte förstått, snarare än att man inte hållit med (det är svårt, eller borde åtminstone vara svårt, att hålla med om man inte förstår något…).

    I ljuset av en sådan insikt uppstår självklart en konflikt mellan vad man stått för tidigare och det som man kommit att inse. Denna konflikt blir kanske inte minst tydlig, om man varit ledare, för många av ens trogna följeslagare eller besvikna fd följeslagare?

    De som ändrar kurs mot det större fartyget är väl knappast de som är försvarare av bestående ordning, är det inte snarare de som styvnackat kämpar emot när det mindre fartyget ankrar vid det större som är de som är försvarare av den bestående ordningen? Är det inte de som säger ”Predika inte, predikar de, så får man inte predika”?

    Allt gott!

  • Sven-Erik Sköld

    Haggaj: ”Att ligga i strid med den etablerade bestående ordningen, det institutionella eller det för tiden mest populära är alltid en kamp.

    Att bedriva en kamp är att gå i motvind och i uppförsbacke. Det är mycket enklare att gå i medvind och i nedförsbacke. Därför måste människor som bedriver en kamp vara motiverade. Annars vill de inte fortsätta att bedriva denna kamp.

    Därför finns det en inneboende önskan hos de flesta människor att inte ligga i strid med den etablerade ordningen. När elden slocknar avtar också motivationen att strida med den etablerade ordningen.

    Jag tror att många frikyrkoledare är trötta. Jag tror att många pastorer inte längre har någon glöd. Jag tror att många kyrkoledare bara ser mörker framför sig. Därför orkar de inte. Därför önskar de inte fortsätta gå emot vinden.

    Men för att inte helt förlisa med skepp, mannar och ära, så har de sett en möjlighet att docka sina små skutor med ett stort fartyg. Vart fartyget är på väg är av underordnad betydelse när skrovet läcker och båten inte är seglingsduglig.

    Att fartygsledningen aldrig kommer att tillåta den lilla skutan att nå sin hemmahamn får stå tillbaka när stormen ryter och vattnet forsar in.”

    Det går nog knappast beskriva bättre. Medvind och inte motvind, är ”dagens lösen”. Medvinden är uppenbarligen viktigare än vad Ordet säger.

    För Ordet – och följaktligen också dess tjänare – har en benägenhet att gå i motvind. Där skarorna helst inte vill gå;

    då den vägen är smal, men leder till Livet.

  • Sven-Erik Sköld

    Det anmärkningsvärda är, att katoliker försvarar de katolska lärorna på bekostnad av Guds Ord, som det står nedtecknat i Bibeln;

    av Guds profeter och apostlar,
    godkända – vidimerade – av JESUS Själv.

  • X

    Tuve,
    bra skrivet. Jag borde inte tagit åt mig så.

    Haggaj
    Jag tycker din liknelse om fartygen var bra. Vi har ett helgon (allmänt kallas Don Bosco) inom katolska kyrkan som hade en profetisk dröm som du borde läsa:
    http://www.theotokos.org.uk/pages/fatima/donbosco.html

    Det handlar om om det stora fartyget katolska kyrkan, som mindre fartyg hakar sig fast vid i den stundande stormen… Om du vore katolik hade jag tagit för givet att du läst den, du beskriver den såsom du läst den. Märk väl att han beskriver sin dröm den 30 maj 1862…

    Guds frid!
    X

  • Linnea

    Sven-Erik Sköld.
    Tack! En mycket åskådlig och bra bild detta ang.”mot vind och i uppförsbacke”.
    Exakt så förhåller det sig tycker jag.

  • Sven-Erik Sköld

    X, det handlar om ”moderskökan”, eller moderfartyget, till alla avfälliga kyrkor;

    och i vems släptåg – kölvatten – är det då mest naturligt att de följer? Givetvis bakom den, vid vars bröst de fått sin föda.

    De hör ju ihop.

    Mvh

  • Anonym

    Administratörer!
    Är det inte läge att införa någon form av uppförandekodex? Är det verkligen acceptabelt att det i en ”kristen tankesmedja” skrivs kommentarer som insinuerar att katolska kyrkan (eller någon annan kyrka med för den delen) kallas för skökan? Om sådant tillåts så kommer detta bli en klubb för inbördes beundran bland sådana som står på allra yttersta kanten av det kristna landskapet! Ryt till och sätt gänser om ni inte vill förlora alla som är intresserade av ett uppriktigt strävande mot enhet!

  • X

    Sven- ERik,
    Jag förstår dig uppriktigt inte alls. Vad är det som du egentligen försöker säga?

    Jag tänker inte sänka mig till hätska debatter om vem som är skökan igen…. Jag har lovat mig själv att inte göra detta.

    Vi borde som kristna kommenterande en kristen tankesmedja föra högre samtal fyllda av respekt och kärlek till varandra.

    Låt oss börja älska!
    Guds frid!
    X

  • Sven-Erik Sköld

    Anonym, skall vi – enligt Dig – riva ut bladen i Uppenbarelsebokens där det står om den avfälliga kyrkan, bara för att det är obekvämt för Dig och en del andra att läsa det?!

    Om Du inte har någonting att dölja ser Du frimodigt upp står det skrivet (och behöver föjaktligen inte heller vara anonym) och det står också, att en sådan person gärna kommer till ljuset: Guds Ord, för att bli belyst av det.

    Där bättre att vi låter det ske här, för i evigheten finns inte längre någon sådan möjlighet.

    Mvh

  • X

    Sven-Erik,
    Du behöver verkligen inte riva i bin Bibel 🙂 . Jag och ingen katolik har något emot den. Det var ju trots allt katolska kyrkan som satte ihop den 😉
    Jag tycker inte Bibeln är på något sätt obehaglig, utan den bär bud om Guds kärlek till människorna. Jag vet att Luther hade en hel del emot vissa ställen i Bibeln, men har inte läst någon katolsk kyrkolärare/påve o dyl. uttala sig emot den.

    Det står inte om någon avfällig kyrka i uppenbarelseboken, utan om en sköka. Sköka används genom hela Bibeln om Israel när de avviker från Guds lära.

    Jag saknar kärleken till nästan i dina inlägg.

    Jag lämnar härmed dig att fundera över det dubbla kärleksbudet:
    1. Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och all din kraft,
    2. Och din nästa som dig själv.

    Med önskan om att du hittar Guds frid och glädje i ditt liv!
    X

  • Sven-Erik Sköld

    Vad säger Du då om detta, min kära X:

    Matt. 18:6: Men den som förför
    en av dessa små, som tror på mig,
    för honom vore det bättre,
    att en kvarnsten hängdes
    om hans hals och
    han sänktes ned i havets djup.”

    Kan Han som ÄR kärleken verkligen ha sagt detta? Han som – p.g.a. Sin kärlek – gett Sitt liv för ”fåren”.

    Och vad säger Du om detta:

    Gal. 1:8-9 ”Men om någon,
    vore det ock vi själva eller
    en ängel från himmelen,
    förkunnar evangelium
    för er i strid mot vad vi
    förkunnat för er,
    så vare han förbannad.

    Ja, som vi förut har sagt,
    så säger jag det nu åter:
    Om någon förkunnar
    evangelium för er i strid
    mot vad ni har undfått,
    så vare han förbannad.”

    Kan verkligen han som sagt sig driven av Kristi kärlek, verkligen ha skrivit någonting sådant? Och dessutom sagt sig vara beredd att offra sitt liv för Guds församling, för Jesu får, vilket han också gjorde.

    I vart fall får man inte vara särskilt ”fin i kanten” när man läser vad Paulus här – och på en del andra skriftställen – skrivit.

    Det går då i var fall inte uppträda med någon form av ”prinsessan på ärtan” mentalitet!

    Mvh

  • X,
    Jag skrev ”i pricip och något förenklat”. Det går att hitta samtal där Du medverkat där vi inte hamnat som beskrivet. Och det borde jag kanske tagit med.

    Anonym,
    Vi har valt att inte utöva censur på denna sida. Jag har tagit bort en kommentar som var helt ”out of topic” och som endast syftade till att retas. I övrigt har inget redigerats.

    Det måste också vara tillåtet att berätta om och torgföra en åsikt som handlar om en inte helt ovanlig tolkning av Uppenbarelseboken. Däremot kanske jag önskar att vissa deltagare i debatten räknade till tio (eller tiotusen) innan de skickar in sina kommentarer.

    Anonym har ju rätt i att ett för oartigt tilltal mellan de som debatterar kommer att marginalisera själva sidan och leda till att det blir en klubb för inbördes beundran. Och det är ju inte önskvärt.

    Jag nöjer mig med detta inlägg så länge och hoppas att det gett svar åt både den ene och den andre. Håll gärna en artig attityd!

  • Tuve,
    Naturligtvis är ”en fördjupad förståelse, vishet och insikt kommen av t ex högre ålder” goda egenskaper. Men om jag vill säkerställa att min kurs är rätt krävs det också en andlig kompass.

  • Haggaj
    Det är nog sant att det krävs en kompass. Låt mig först konstatera att en kompass är något som entydigt visar ut riktningar. Jag antar att du menar att kompassen är och måste vara endast bibeln. Har jag rätt? Jag antar hursomhelst att det är det du menar i mitt fortsatta svar, så får du väl rätta mig om jag haft fel i mitt antagande.

    Är bibeln i sig själv en tillförlitlig kompass? Visar den alltid ut en entydig riktning för den som vänder sig till den för råd och vägledning? Har alla som ställt samma fråga till bibeln kommit fram till samma svar?

    Svaren är naturligtvis: Nej, nej och nej. Eftersom alla som ställt samma fråga inte har fått samma svar (vilket historien är bevis nog på, skökan i uppb. är ett exempel från denna tråd), så visar den inte en entydig riktning och därmed är den inte i sig själv en tillförlitlig kompass…

    MEN den är naturligtvis en helt central del av det som utgör kompassen. Utan bibeln skulle vi inte kunna skapa en tillförlitlig kompass! Men den måste kompletteras. Med vad? Tja, du vet mitt svar, men jag har ännu inte hört ett svar från dig/er som låtit övertygande!

    Jag skulle gärna få en redogörelse för vad som skall komplettera bibeln för att kompassen skall bli tillförlitlig.

    Allt gott och god natt!

  • Tuve,
    Jag avsåg anden.

  • X

    Sven-Erik,
    Gud är kärlek och han gav sitt liv för att, av kärlek, rädda oss. Det är enligt Honom själv, det bästa och vackraste en människa kan göra för sina vänner.

    Inget av det som du tagit upp förvånar mig eller står i motsats till kärleken. Nitälskan för Gud, kallas det ibland. Jag förstår inte vart du vill komma? Önskar du inte kärleksbudskapet i kristendomen, har du valt fel religion.
    Att gå till rätta med fel är helt i sin ordning, men först då man själv tagit ut bjälken ur sitt eget öga. Då vi alla är människor och syndar varje dag, anser jag att vi alla skall inta en mer ödmjuk och respektfull attityd gentemot varandra.

    Ja, jag har valt en mjukare väg än innan. Det är inte någon idé att försöka reta mig. Mitt val står fast.

    Jag avslutar härmed all vår konversation med följande vackra citat. Detta får beteckna den väg som jag framgent har valt:
    ”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.
    Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
    Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
    Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
    Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont”
    (1 Kor 13:1-5)

    Guds frid denna första advent!
    X

  • Björn Donobauer

    Enhet

    I enhetsfrågan sitter jag vid sidan om och förundras över två saker.
    Ett: att fundamentet för enhet, dvs var troendes val att ligga nära Jesu famn och inifrån den relationen godta alla som Herren själv godtar, inte är allmängods bland de som förfäktar enhetsmodeller av en eller annan ordning.
    Två: den naivitet som tycks tro att en enhetlig utvärtes kyrka skulle kunna överleva när väl Anti Krist slår mot alla troende. Det bibliska perspektivet talar om en ohelig kyrka i knät på antikrist. (Jag ansluter mig inte till synen att det skulle vara någon nu existerande kyrka) Den helga skrift ‘tror’ inte på en enhetlig fysisk kyrkas överlevnad som en ren och helig förening. En enhetlig synlig fysisk organisation är rena prickskyttetavlan för den som har hela världen i sitt våld, just nu. ‘Sitting pidgeons’ m a o..

    Enhet är det pånyttfödda sinnelagets signum, inte logotypen för ett åtgärdspaket för att förena motsträviga teologier. Om jag får säga så…

  • Björn,
    Låt oss jobba för denna enhet, som Du beskriver. Så sitt inte vid sidan av, utan kom med på tåget fullt ut och bidra med Din klokskap i ännu större doser. 🙂

  • Linnea

    Tack Björn och fortsätt att dela med Dig!!!
    Du behövs här.

  • http://thehourislate.blogspot.com/2007/11/ekumenikens-sanna-ansikte.html

    björn, kul att hitta dig här! har hört mycket gott om dig och ditt 70tal!

  • Tack David
    Livet ifrågasätter teologin, men det som är andligt fött består alla andra förluster till trots.
    Jag vet inte alltid vad jag tror men jag vet på vem jag tror. Det räcker långt..

    B

  • En av Paulus frågor inför en splittringstendens är denna: ‘Är då Kristus delad”..’ Tyvärr är svaret ja. Varje gång jag avgränsar mig som troende gentemot en annan syster eller broder genom att anföra min särskilda kyrkotillhörighet bejakar jag splittringen och håller i styckmordets kniv. Jag kan för mitt liv inte försvara denna groteska teologiska villfarelse. Hur många det än är som ivrigt försvarar den.

    Min Kristus är inte delad, mina syskon är del av min kropp. Vill de drälla styckmordets vittnesbörd i mitt ansikte måste jag vidmakthålla kärlek till dem men vränga kniven ur handen och säga Sluta!

    Det är en börda som äter på många av oss förstår jag. I alla läger.
    Björn

  • Tack Björn för dina fina tankar! Jag är så gammal att jag minns en del av din fina undervisning på 70-talet som ibland också handlade om enhet, men inte den kyrkliga enheten. Jag kommer ihåg ditt uttryck som jag tror löd så här: Du kan inte gå till kyrkan, för när du går så går kyrkan. Det du ville focusera på var att det du kallar ”kyrkan” består av människor, inte en organisation eller byggnad. För övrigt tycker jag inte om ordet ”kyrka” eftersom det är ett obibliskt begrepp skapat förmodligen när de kristna fick politisk makt.

    Enheten är inget som vi skall skapa eller tro oss kunna skapa, den finns redan mellan de som är födda av Guds Ande. Vi uppmanas istället att BEVARA ANDENS ENHET. Någon annan enhet behöver vi inte anstränga oss att försöka skapa. Den ekumeniska rörelsen är ett försök att med mänsklig kraft skapa något som kommer att bli ett redskap för antikristliga syften.

    ”Vinden blåser vart den vill, så är det med var och en som är född av Anden.” Tro inte att det går att fånga in vinden! Andens enhet kan bara förstås av dem som är vindens barn, de övriga fortsätter med den synliga enheten. Det tragiska är emellertid att många ”Andens barn” har förletts att satsa på köttets väg till enhet. Mitt rop till de som har Guds Ande är: Sök HERREN när det gäller detta med enhet. Den som har öron han hör vad Anden säger till de utkallade, de i Messias avskilda!

  • Linnea.

    Björns inlägg av 9.12 7:11 e m om om ”styckmordets kniv” är verkligen knivskarpt formulerat.
    ”Är då Kristus delad?”

  • Jag tror verkligen att vi kan uppnå enhet i Kristus om vi samarbetar med Gud i avklädandet av den gamla naturen, men det är ju på många områden som vi måste dö. Meningen med allt är ju att vi alla ska bli ett liksom Jesus och Fadern är ett. Varen I alltså fullkomliga såsom eder himmelske Fader…men fogytorna på de levande stenarna måste vara rena….då kan Herren foga samman det nya templet som Haggai profeterar om.
    Personligen tror jag inte vi alls mycket kan skynda på processen, men det är nog nyttigt att fantisera om ett fullkomligt osjälviskt leverne, där vi frivilligt avstår all egenvilja, personliga, världsliga rättigheter, egenvinning, affärsliv m m Vi KAN ju inte tjäna både Gud och mamon!
    Gud välsigne er alla ivriga enhetssträvare! Ebba

  • Peter ludvigsen

    Tror att jag har missförstått denna sajt och ber om ursäkt.
    Vad är er syn på enhet?
    Att be tillsammans och dricka kaffe???
    Sjunga lovsånger till Gud???
    Visst inga problem vi behöver nog öva om vi ska hålla på med detta i himlen i evigheters evighet.
    Men det vore ännu häftigare att kunna dela Kristus med er i den Heliga Eukaristin redan här.
    Och det valet är ju som bekant helt frivilligt och möjligt för den som så önskar.
    Dock vore det mycket trevligare om vi kunde sitta runt ett bord och diskutera med en kopp kaffe i handen.
    Kanske något att fundera på????
    Göteborg Kristus Konungens församling i påskveckan???

  • Andres Lempira Chacòn

    Jag är på…Någon annan som vågar gensvara?? 🙂

    In Christo/andres

  • Är jag och vi alla inbjudna till Konungens Göteborgsförsamling till Påsken? Det vore mycket trevligt att ses där om Gud vill och vi/jag får leva!
    Mjau (May Jesus´ Army Unite – tonite?)

  • Haggaj

    Ebba,
    Vad är Konungens Göteborgsförsamling?

  • Hej Haggaj!
    Jo, det var ett svar på Peter ludvigsens kommentar som skrevs in efter min den 14 dec kl 12.05 fm!
    Jag är så ny i detta att jag uppfattade att han hade någon församling i Göteborg. Och eftersom jag i apostolisk anda drömmer om en tid där vi skulle vara så enade att man t ex skulle tala om Kristi kropp i Göteborg, eller varför inte som jag föreslog Konungens församling i Göteborg. Det fattas ju en adress, men det kanske går att ordna.
    Förlåt Peter, hoppas du inte tog illa upp. Men jag menar på allvar att det kunde vara trevligt att i verkligheten träffas och dricka kaffe el saft el så….
    Frid och fröjd önskar Ebba

  • För er kännedom:
    Jag antar att det är Kristus Konungens församling i Göteborg som avses, en katolsk församling. Kyrkan ligger vid Heden, (i folkmun kallad ”Hedendomen” 🙂 )
    http://www.kristuskonungen.se/

    Guds frid!

  • Johannes

    Peters inbjudan är värd att ta fasta på. Jag tycker att det skulle vara väldigt roligt med en träff in real life. En kopp kaffe och ett verkligt ekumeniskt samtal runt fikabordet är mycket bättre än polemisk pajkastning på nätet. Fast jag har långt till Göteborg. Vågar vi hoppas på att Kristus Konungens församling blir platsen för det stora ekumeniska genombrottet?

  • Bra med initiativ som detta i Göteborg, och det är något vi i Aletheia också önskar med vår tankesmedja. Vi önskar möta människor i det verkliga livet, samtala och be tillsammans. Till våren kommer vi med mer information om vår första träff… 🙂

    Var välsignade!

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?