Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Vår gemensamma tro?

I denna artikel ska vi se närmare på det vi har gemensamt med katoliker, och i slutet av artikeln kommer det förmodligen en slutsats. När vi samtalat under de första dagarna sedan Aletheia startade har det framkommit otroligt mycket. En tanke jag sitter igen med är vad vi faktiskt har gemensamt med människor i den katolska kyrkan, och om det borde lyftas fram mer. Det bör faktiskt det, och den äkta enheten kan inte skapas av människor utan enbart genom den Helige Ande. Således är dessa ekumeniska samtal inte enande i sig, men utväxlande av tros och lärofrågor.

Jag önskar starta med ett ord i skriften, och det är från Filipperbrevet 1:9-11: ”Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.” I den norska översättningen från 1978 står det i vers 10: …”så att ni kan döma vad som är rätt i olika frågor.” I teologiska samtal dyker det ofta upp personer som menar att det som föregår bara är tjafs och onyttiga diskussioner. Paulus uppmanar oss att sätta oss in i olika frågor, men inte för att tjafsa, men så att vi kan säga ifrån vad som är rätt och fel. En intressant detalj i vers 9 är i vilken anda detta ska göras, för ordet ”kärlek” uttrycks bättre på grekiska. Ordet som används här är ”agape,” dvs Guds kärlek. Vår kärlek till Fadern ska alltså vara det som är en drivkraft för att sätta sig in i lärofrågor! Intressant att ta med sig vidare i samtalet! Ef 5:10-11 säger vidare att:”Och pröva vad som är Herren kärt. Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.” Det är mycket som försöker smyga sig in i Guds församling som inte är av Gud, och då är det vår uppgift som kristna att känna till vad som är rätt och fel, och avslöja det!Insinuerar jag nu att den katolska läran hamnar under denna kategori som bör avslöjas och fördrivas? Ja och nej, men det ska tydligt sägas att villolära förekommer i alla sammanhang, långt ifrån bara RKK. Trosrörelsen, pingströrelsen, Lutherska kyrkan, alla har de inslag av lära som i en del fall hamnar under denna kategori. Därför är det som skrevs ovan inte direkt riktat mot RKK! Vad har vi då gemensamt med katoliker?

  • Jesus Kristus – Endast genom Honom får vi frälsning, inte genom någon kyrka!
  • Den Helige Ande! Alla önskar vi mer av den Helige Andes kraft och uppenbarelse!
  • Kärlek till sanning och rättfärdighet
  • Den apostoliska trosbekännelsen

Jag ber er alla om att komma med bidrag om vad vi faktiskt har gemensamt, och så får vi se om det som framkommer stämmer överens med våra olika teologiska utgångspunkt. Det är självklart betydligt mer än det mikroskopiska som omnämns här!________________________________________________________Ovanstående skrev jag torsdag kväll, men klarade inte av att skriva vidare då det gick upp för mig att de samtal som hittills förts visar ett allt för stort avstånd mellan den katolska läran och den lutherska. Det räcker inte med snäll ekumenisk diplomati hur mycket man än önskar att det vore så. Hittills i det ekumeniska samtalet har det varit förhållandevis ensidigt rent teologiskt, för jag upplever att det i stor grad handlar det om att acceptera den Romersk Katolska kyrkans olika läror. Vad har hänt med vårt eget Lutherska arv, och hur kommer det sig att så många vänder sig bort från det idag? Det kan nästan verka som om en del skäms över det Luther gjorde, och man vänder sig därför i någon slags religiös ödmjukhet gentemot den katolska läran. Plötsligt betyder det Luther sa ingenting, och man lyfter istället fram sakramenten, kyrkofäder med allehanda obiblisk undervisning, påvedömet är plötsligt bra som en ”ställföreträdare för Kristus,” en samlande gestalt för den religiösa världen. Livets Ord (min gamla församling) säljer katolsk litteratur som aldrig förr, och olika kyrkoledare dras smickrade mot det man förr ansåg som villolära. Vad är det som sker i Sveriges land? Ekumenik kallar någon det, men det verkar väldigt ensidigt för en del av oss!  I augusti hölls ett ekumeniskt panelsamtal i Uppsala, och i slutet av detta möte replikerade Ulf Ekman något som borde få oss att stanna upp och tänka:

”Ekman gav många exempel på både negativa och positiva drag hos den fria karismatiska rörelsen. Till sist påminde han om försoningen som grund och väg till enhet. – När det handlar om försoning måste vi alla fråga oss själva: vem ska ta första steget?”

Frågan är i vilken riktning detta steg ska tas. Är det bort från det lutherska arvet på väg mot katolicismen, eller är det Kristi försoning och den grundläggande nåden som ska ligga till grund? Hos en del katoliker framkommer det tydligt det enorma förakt de har gentemot Martin Luther och det han påförde deras kyrka i form av anklagelser om villolära. Det lutherska arvet med de fem ”Solas” är ju något vi Lutheraner inte vill byta ut mot RKK´s lära om gärningar, skärselden, traditioner vs skriften, och kyrkofäder etc. Det finns självklar katolska ledare som försöker tona ned kritiken gentemot ”oss andra” i olika frågor, men betyder det något när Vatikanen talar ett tydligt språk?

  • Sola scriptura (Genom Skriften allena)
  • Sola gratia (Genom nåden allena)
  • Sola fide (Genom tron allena)
  • Solus Christus (Allena Kristus)
  • Soli Deo gloria (Ära vare Gud allena)
  • Är det rätt att förkasta dessa punkter, och kan det försvaras i den Skrift vi erkänner som inspirerad av Gud Fader? Jag anser absolut inte det, men ser att det hos Tuves blogg framlägges ett påstående att: ”Således kan ingen enhet mellan protestanter och katoliker uppstå så länge som dessa åberopar Luther och hans skrifter.” På vilket grundlag ska då ekumeniken byggas, och vem är det som ska diktera vad som får finnas med i de ekumeniska samtalet? Johannes andre brev 1:9 säger: ”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.” Detta kan vara en grund för de samtal vi har här på Alethia m.t.p. lärofrågor, och Paulus olika brev innehåller också mycket vi kan använda för att undersöka om en lärotes har sin grund i Kristi lära eller inte.Jag kommer nu att ta en bloggpaus fram till nyåret för att slutföra en bok jag översätter från norska till svenska. Boken det gäller är ”Fullständig frihet” – av Åge Åleskjaer. Givetvis kommer en del kommentarer att skrivas och besvaras, men skrivandet av artiklar får vila en stund nu. Jag hoppas återkomma med nya reflektioner när boken är färdigt översatt. Ett tema jag kommer att profilera mycket i 2008, är den sk. nådesförkunnelsen, för det är utifrån Guds nåd vi lever det kristna livet. Gärningar och helgelse får en annan betydelse om vi tar utgångspunkt i nåden, och lär oss att finna vila i Kristus. Det är Han allena som är drivkraften för den nya skapelsen, inte gärningar i hopp om att tillfredställa både Gud och oss själva.

    Sola Gratia!

    =>

    Ämne: Nya Ekumeniken

    Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

    Känner du andra som borde läsa detta?