tisdag, januari 1st, 2008...4:55 e m

Søppelbilen och ekumeniken

Kommentarer Läs med webReader

Kritiken mot den protestantiska delen av kyrkligheten tog sig ut enligt följande i en kommentar för några dagar sedan: «Ormen som du nämner kan ju lika gärna vara de som orsakat splittringen. De som delat upp Kristi kropp, inte i två eller tre delar, utan i tusen och åter tusen delar.» Med uppdelningen i tusentals bitar menas naturligtvis den samfundssplittring som likt mördarsniglar förökar antalet småpåvar till oräkneliga mängder.

Vår bloggranne jari har funderat och också kommenterat på denna blogg i ämnet: «Kanske vi skulle starta ett samfund, där vi lämnar allt åt vår Herre Jesus Kristus, ser sakramenten, eftersom de ju också ibland skapar splittring, som adiafora ting, vilka kan eller inte behöver användas pga lärofrågor …»

Jag tror att det kan vara möjligt att göra detta. Det krävs förmodligen en del columbi-ägg-lösningar, men samtliga funderingar jag haft på den kristna framtiden har innehållit sådana tankar. Är det inte tid att bygga ett samfundslöst, etikettlöst, kristet «tempelbygge»? Där endast det väsentliga har sparats och resten har slängts på sophögen. Eller för att citera  Åge M. Åleskjær, Oslo Kristne Senter:

«For en del år siden da vi skulle flytte fra Furuset, hadde garasjen vært lager for gamle ting vi hadde lagret da vi dro til USA fem år tidligere.

Lillemor sa: ”Du kan kaste alt som er der uten at jeg ser det. Hvis vi ikke har hatt bruk for det på fem år, er det modent for søpla!”

Jeg gikk radikalt til verks, og søppelbilen var klar da Lillemor skulle ta en liten kikk. Det første hun fikk øye på var et bilde, en bok og et skrin som hun likevel ville ta vare på!

Det var både forståelig og greit, særlig fordi jeg frydet meg over alle de tingene hun ikke hadde sett.

Det er mye mer alvorlig at kristne plukker fram ting fra søpla som Guds Ord har sagt er søppel og skrap!»

Lösningen på kristenhetens problem kanske i många stycken oftare är «søppelbilen» än nya bilder, böcker och skrin. Det är först när «søppelbilen» har åkt iväg med skräpet som vi på allvar kan hitta den sanna enheten!

Dela med dig/tipsa någon:
  • Print this article!
  • Facebook
  • E-mail this story to a friend!
  • MySpace
  • Turn this article into a PDF!
  • RSS
  • TwitThis
  • del.icio.us

26 kommentarer

  • Kärnverksamhet

    Ett uttryck som företagsvärlden återupptäckt och använder som gallringsverktyg för att koncentrera sig på det man är bra på. Något sådant borde kanske ingå i det vi här talar om. En slags förutsättningslös startpunkt där de som kallar sig vid Hans namn samlas för att ‘höra, be och göra’.

    Sätta ‘apostolisk’ agenda enligt skriftens ordning.
    Om de som samlas är överens om vad den är..
    En beslutsfattandeprocess som inte ser sig ha råd att fatta beslut förrän man kan säga ‘den helige ande och vi har beslutat’..

    Ett ’tillåtande’ klimat av pröva och stämma av, smaka och se, det är genom görandet som ordet prövas till sin halt.

    Undervisning, brödsbrytelse, bönerna och gemenskapen räcker länge. Ett bemyndigande av var enskild människa som delaktig i kroppen och i ansvaret att vidmakthålla den och ge sitt bidrag för tillväxt åt alla…

    Det är inge dröm.. det är en distunkt möjlighet!
    Och det kräver inga ‘a priori’ samfundsstrukturer för att finnas!

    Vilket år!

    Björn

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Allt som har liv växer. Om du inte ser tillväxt: Ta bort de saker/skräpet som hindrar.

    Vi kan förvänta oss att bli ansade för att kunna växa till. Ansning betyder ju inte att man lägger till aktiviteter, om ens ekumeniska sådana, utan just att man rensar undan. Med allt vad det kan innebära.

    Det är ju en intressant fråga inför det nya året (och annars också såklart). Vad är det som hindrar tillväxten i mitt liv, i mina relationer, i församlingen? Trivs ofrälsta tillsammans med mig, tillsammans med oss som familj och trivs de i vår församlingsgemenskap? Varför? Varför inte? Vilket bråte kan vi göra oss av med för att inte hindra den växt som Herren vill ge?

    Mark Driscoll är en man som inspirerar oss mycket med sin undervisning, bland annat om att förmedla Evangeliet i vår tid, i vår kultur.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Ett problem är väl att vi ser helt olika på vad som är ”kärnan”… Alla försöka att definiera ett centrum utesluter mängder av andra ”kristna”. Eller?

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • En gemenskap utan stadgar??d håller nt i längden.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Jonas,
    Det är det, sådana radikala killar som Du, skall vara med och processa fram!

    Du har rätt i att vissa saker utesluter. Men vi får lägga allt i søppelbilen.

    Kill your darlings! var devisen hos jänkarna inom filmindustrin en gång i tiden. Med det menades att man kunde utgå ifrån att ens favoritscen inte passade in i filmen dramaturgi och man behövde motivera den (om den öht skulle vara med) 10ggr mer än andra scener.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Rob,
    När tror Du de första stadgarna kom i kristenheten?

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Vet ej haggaj

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Med risk för att låta tråkig instämmer jag med Rob i sammanhanget.

    Vi är sannerligen inte kallade att leva ”av världen” men Jesus sa tydligt att Han inte planerade ta oss ”ut ur världen.” Besvärligt, men sant.

    Det kan i praktiken i Sverige på 2000-talet innebära att man måste ha stadgar för att få samla in pengar. Inte i liten skala, men i stor. Och vi tänker väl oss att bygga sådant som består även när vi inte längre är här? Och det är väl stora pengaförflyttningar från rika till fattiga som vi planerar för?

    Och Jesus sa väl att Hans rike var som ett senapskorn som planterades och växte upp till det största trädet…?

    No small-mindedness, please.

    Hoppas ni förstår min poäng. Man kan ha stadgar utan att leva genom dem. Man kan leva i världen utan att leva av den. Den helige Ande är vår Hjälpare.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Ok,
    glöm stadgar än så länge. Fortsätt spåna över vad Ni skulle vilja se om Ni fick fria händer!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • EllenRock. Jag tror inte vi ska försöka bygga Guds rike. Guds rike kommer när Jesus dyker upp igen. Vi väntar på den kommande staden och behöver därför inte bygga stort med världsliga mått i den här tiden. Det viktiga är att vi anpassar våra liv efter Guds kommande rike. Jag tror mer på en församlingsrörelse som är som en motståndsrörelse, än på byggandet av nya institutioner och samfund.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Hej Jonas! Förutom att jag tror att Guds Rike är här och att Jesus redan har dykt upp, så håller jag med dig. Jesus talade inte om att bygga institutioner, men Han sa att Han skulle bygga Sin församling. Och den växer så det knakar! Halleluja! As the water covers the sea…
    Haggaj, vi har fria händer (iallafall här i Rockneby :) .

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Ellen. Tillhör du/ni dom som tror att Jesus återkomst redan har inträffat, eller missuppfattade jag dig?
    Som jag ser det har en ständig frestelse för radikala grupper varit att bli etablerade, få en godkänd plats i samhället och klapp på axeln, bygga kyrkor, utforma ett prästerskap osv. Men församlingen byggs med andra medel än systemet. Det handlar om ett byggande av människor och relationer, tror jag.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Hej Jonas. Nej, jag tror att Jesus ska komma tillbaka, men jag tror också att Han bygger sitt Rike här och nu. Det är i detta Hans bygge som vi får vara byggstenar, levande stenar.

    Frestelsen som du nämner är verklig och allvarlig. Människan har ett innerligt behov av att vara respekterad och accepterad… och när hon glömmer att Herren är den ende som kan fylla dessa behov lurar synden som vanligt om hörnet.
    Därför behöver vi varandra i det uppdrag som Herren gett oss!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Att ständigt försöka återskapa ett fiktivt himmelrike på jorden som skulle ha funnits i kristenheten under de första 50 åren efter Kristi korsdöd är för det första verklighetsfrånvänt – en sådan tid har aldrig funnits – och för det andra ett djävulens verktyg för att hålla enheten borta – Hade sådan enhet rått så hade knappast vissa av breven skrivits…

    Kristi Kyrka kan liknas vid ett träd. visst kan man ansa bort vildväxande kvistar som förfular trädet. Kanske rentav ta bort hela grenar som delar upp sig för mycket. Men stammen, vilken är den del av plantan som trädgårdens Herre planterat som behagat växa uppåt, och som bär tyngden av hela resten av trädet, kan man inte ta bort. Lika lite kan man såga av det i markhöjd och tro att det överlever.

    Man kan inte gå omkring och förställa sig att det sätt kristendomen utövades då den låg i sin linda skulle vara det enda rätta sättet att utöva kristendom, eller att det vore Gudi behagligt att strunta i allt som 2000 år av kristen meditation, studier, bön och arbete resulterat i.

    Det är dags att vakna ur drömmeriet och inse att Kristendomen levt vidare, spritts, fördjupats och berikats *kontinuerligt* i 2000 år.

    Utan de första århundradenas koncilier hade vi inte haft Bibeln, Trosbekännelserna och Treenighetsläran formulerad.

    Utan 400-700-talet hade vi inte haft kloster och eremiter. Monofysiter, nestorianer och monoteliter hade ohejdat spridit sina irrläror.

    Utan 800-1100-talet hade kristendomen inte kommit till utkanterna av Europa, inklusive Norden, och ikonoklaster, adoptionister, albigensare, waldensare, sakraments- och barndopsförnekare hade härjat fritt.

    Utan 1200-1500-talet hade vi inte haft Thomas av Aquino, Franciskus av Assisi, Ignatius av Loyola, Bibeln på folkspråk och konciliet i Trient.

    Resten av kyrkohistorien är vi sannolikt av olika uppfattning om, men vi kan nog vara ense om att positiva saker hänt kristenheten under de senaste 500 åren.

    Kan någon av er läsa ovanstående lista, tänka efter, och ärligt säga att inget gott kommit sedan apostlarnas tid? Vari ligger egenvärdet i att återgå till början?

    Varför är det så viktigt för protestanter (främst de samfund som tillkommit under de senaste 50 åren) att radera kristendomens historia?

    Vilken del av Kristendomens historia vill ni ”förstatidsvurmare” radera? Vilka länders kristnande vill ni stryka från historien? Vilka själars eviga väl vill ni riskera?

    Ett välsignat 2008 tillönskar jag er alla!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Simon. Många frågor… Kanske du kunde spetsa till frågeställningen lite så den blir mer hanterlig? Det är också oklart vem du riktar dig till.

    Som jag ser det så är det viktigt att Jesus bekännare följer Jesus instruktioner. Jag menar att något grundläggande förändrades i Jesusrörelsen när denna allierade sig med staten under 300-talet. Guds församling ska vara salt och ljus i världen, ett alternativ till det hedniska sättet att leva, och måste därför hålla distans till dom världsliga makterna. Med konstantiniseringen av kyrkan så är det omöjligt att församlingen blir ljus och salt, och därför står mitt hopp till grupper som tillhör just dom heretiker du verkar förakta (tex waldensarna), grupper som tar Jesus instruktioner på allvar och vågar bryta med den rådande ordningen.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Simon. Hur skulle du ha agerat om du suttit i kyrkans hierarki på den gamla goda tiden när man brände anabaptister och waldensare på bål för att bevara den enda sanna kristendomen?

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Simon Simon..

    *Vilken del av historien vill vi radera?*
    Ingen alls. Däremot vill vi bestämt påtala att allt som skedde under historien hör till bilden av den kyrkan som du anser vara garanten för allt det goda. Vi hävdar nog att när man vägt allt det goda och allt det onda så är det meningslöst att hävda att bara det goda är vad kyrkan har gjort. Gud använder de redskap som finns, inte de som borde finnas. Även en ‘dålig’ förkunnare för människor till tro.
    Även en som predikar Kristus av fel motiv för ut sanningen till människor. Så vi hävdar att det är inte tack vare våra kyrkor utan trots dem som evangeliet nått fram. Du överskattar verktygens betydelse och underskattar timmermannen som håller i dem.

    Björn

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Jonas (ditt första svar):

    Tack för ditt svar – jag skall försöka förtydliga.

    Frågorna är riktade främst till de som idealiserar Kyrkans första tid, trots de problem som fanns så tidigt som tiden för breven och trots att det är Kyrkans mandat att säkerställa den samma Tron vi har att tacka för att vi är överens än i dag om t.ex. Treenighetsläran, NT:s kanon, den Nicensk-konstantinopolitanska Trosbekännelsen m.m.

    Den huvudsakliga frågan är vad det är man vill gå tillbaka till – en Kyrka där det är ok att inte tro på Kristi Gudom? En Kyrka där man ifrågasätter Uppenbarelsebokens kanoniska status? På vilket sätt vore det bättre att vara utan Kyrkans 2000-åriga historia av trosfördjupning och förtydliganden?

    Vad menar du var den grundläggande förändringen (som du inte kan acceptera?) i ”Jesusrörelsen” på 300-talet?

    Vad menar du konkret med ”konstantinisering”, och hur menar du att detta omöjliggör att vara salt och ljus?

    Finns det något egenvärde i att bryta mot den rådande ordningen? Om du var övertygad om att den rådande ordningen var instiftad av Kristus, t.ex.?

    Om du menar att det att ”ta Jesu instruktioner på allvar” kräver utanförskap från Katolska Kyrkan, vad har du för konkreta exempel, och varifrån hämtar du din uttolkningsauktoritet i frågan? Vilken garant har du för att din tolkning stämmer?

    @Jonas (ditt andra svar):

    Jag vet inte hur jag skulle reagerat, eftersom jag på intet sätt kan sätta mig in i den tidens tänkande, lika lite som jag kan förstå hur det är att vara en fattig i Afrika.

    Mitt anakronistiska jag skulle dock naturligtvis säga att det vore bättre att sätta dem i fängelse eller döma dem till ett liv i tystnad.

    Jag måste dock tillägga att såvitt jag vet var det civila domstolar som utfärdade dödsdomar, inte de kyrkliga – även om det var de kyrkliga som avgjorde vilka brott mot Tron de eventuellt gjort sig skyldiga till.

    Jag tar dock inte avstånd från att på fredlig väg stoppa heresiarker från att sprida villoläror. Hade man spärrat in Luther med flera hade vi kanske inte haft dessa myriader av protestantiska chatteringar som med sin blotta existens får ateister och agnostiker och tillhöriga andra religioner att avfärda kristendomen som oseriös.

    @Björn:

    Kyrkan är bara garant för den obefläckade Tron, inte alls för det obefläckade levernet. Jag hävdar på intet sätt att allt som gjorts ”i Kyrkans namn” skulle vara av godo. De idioter till korsfarare som gav sig på Konstantinopel hävdade att de agerade ”i Kyrkans namn”, trots att vad de gjorde dels inte var vad de blivit tillfrågade att göra, dels med facit var det sämsta som hänt i historien vad avser relationer mellan östlig kristenhet och västlig.

    Kyrkan är enbart ofelbar då den officiellt uttalar sig slutgiltigt om tros- eller moralläran. Aldrig annars.

    Som du säger är detta sant trots ett antal rötägg på påvetronen. Vissa påvar har levt allt annat än ett moraliskt föredömligt liv – och ändå har ingen av dem ändrat i moralläran för att göra sig syndfria. Detta är enligt mig i sig ett (visserligen subjektivt) bevis på att Gud bevarar sin Kyrkas Tro fri från all fläck.

    Jag menar att det är du som underskattar Guds löfte till Petrus och Kyrkan. Trots Petrus och hans efterträdare fortsätter Jesus att bygga sin Kyrka på dem, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den, och Han ber att hans Tro aldrig skall vika.

    Jesus är Vägen, Sanningen och Livet, vars ofelbara lära förkunnas i Hans Kyrka, genom vilken vi lär känna honom, och genom vilken vi kan hoppas att uppnå frälsningen.

    Kristi Frid och rikliga välsignelse
    /Simon

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Simon. Mycken kritik har jag fått dom sista åren, men jag har aldrig stött på någon som på allvar skulle vilja fängsla mig på grund av min tolkning av skrifterna… Jag är tveksam till om ett genuint kristet samtal är möjligt med den inställningen, och därför väljer jag att passa. Jag har ingen lust att befatta mig med ordstrider.

    Vill du ändå veta hur jag tänker så att du kan bekämpa mig och andra fiender och heretiker på ett effektivare sätt kan du gå in på min blogg och läsa under Alternativ kyrkohistoria, i synnerhet texten Det andra fallet.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • hr-hrm…..host…..

    Obs. ett viktigt påpekande till Haggaj, Andy och Daniel:

    Att flitige Tuve (och kanske en del andra katolska läsare och kommentatörer) lämnat Aletheia, är en varningsklocka. Oavsett hur rätt man känner att man har i sakfrågor, tror jag det är viktigt med en rannsakning.

    (Själv vet jag inte exakt vilka min blogg vänder sig till och därför är jag inte hundra på vilka som lämnat mig, det erkännes)

    När ni nu har har kommit med en idé om ekumenik (Bra!), så är det dags att följa upp:

    ”Vad kan vi göra för att vissa kristna grupper ska fortsätta att läsa vår blogg?

    eller:
    ”En flitig kommentator har lämnat bloggen…..hmmmm….. har vi något som helst ansvar kring detta, eller är det helt i sin ordning” Ingen utvärdering behövs, eller?

    Shakespeare skriver i Hamlet om ”eftertankens kranka blekhet”

    Tips: Sitt tysta en timme, eller gå en tyst promenad i snöklädda skogen, och försök hitta denna eftertanke, som kan vara krass, men sedan upplyftande (det beror helt på vad man gör med eftertanken) och ögon-öppnande. :)

    Guds frid!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Z,
    Personligen tycker jag att det är bra om vi kan vädra lite andra frågor än de katolska som har dominerat ett tag. Antalat kommentarer kanske minskar, men det är sådant man får leva med.

    Vi har till och med fått brev från läsare som tyckt att de flesta frågorna som börjat bra på Aletheia ”plockats isär” av katolska skribenter. Jag är böjd att delvis hålla med.

    Vår målsättning med bloggen är inte att hålla en så bred läsargrupp, få så många kommentarer eller länkar som möjligt (även om sådant är jätteroligt). Målsättningen är att påverka kristenheten i en riktning vi tror gagnar Guds rike.

    Så just nu är jag personligen glad att vi har andra än katolska diskussioner uppe för samtal.

    Men tack för Din omsorg!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Som jag har hävdat förut behöver det inte vara ngt problem med att det finns oliks sorters församlingar. Man kan ju tänka sig att det är ngt som berikar istf. är ett problem.
    Dessutom så har ju historien visat oss att det vid olika perioder har behövts ett uppvaknande över sanningar som har blivit ”bortglömda”.
    Att man tillhör olika församlingar innebär ju inte att inte kan visa kärlek till varandra! utan snarare trots/tack vare att man tycker olika så kan man visa en så mycket tydligare kärlek.

    Med önskan om, ett av Herren, välsignat år.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Simon

    Om vi är överens om att Jesus gav uppdraget att bygga kyrkan på den grund som är lagd, klippan Kristus, med profeterna och apostlarna som förfarna byggmästare och att den apostoliska uppgiften var lika delad av dem alla, utan att fördenskull alla var apostlaskarans talesmän, då är vi överens. Men det är inte så som det framtonar. Utan du vill hävda att allt kanaliserats genom Petrus. Det är vad skriften icke säger, utan som först börjar insinueras två hundra år senare än apostlarnas frånfälle.
    Det ingen vet av i tvåhundra år kan heller inte bli sant då. Där går rågången. Om Kristus inte medan han talade till de levande apostlarna gjorde saken sådan som den sedermera gestaltas så avvisar vi det, inte för att vi har problem med traditionen, utan för att vi får problem med ‘sanningen’, den blir nämligen då icke längre identifierbar utifrån sina rötter. Om grenverket är artfrämmade mot rotverket är det inte ett äkta träd utan ett inympat.

    Det samlade apostoliska vittnesbördet är att någon särskild petrinsk apostolisk succession inte existerar. Det kan existera en apostolisk succession, från alla apostlarna. Men det är i så fall något helt annat än vad Rom hävdar.

    Guds ande har kommit människor till del som aldrig haft kontakt med någon kyrka men väl med Kristus och Ordet. Jag känner människor som fått NT genom gallerväggen tillskjuten för att tjäna som toapapper, de började läsa och kom till tro i ett arabiskt fängelse.
    Jag vet om ryska konstnärer som kom till tro genom ett utrivet blad från johannes evangeliet, mitt under ateistisk antireligiös propaganda.
    Jag vet att Gud inte lägger särdeles vikt vid successionen. Han har inte sagt ett dyft om dess nödvändighet.

    Du hävdar motsatsen baserat på källor vars vatten jag inte finner vara klara. Där kommer vi aldrig att mötas. Men i Kristus spelar det ingen roll. Där är jag. Är du där? Då så.. behåll din tradition, men låt Kristi ord vara obeblandat.
    Björn

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Åter börjat kolla vad som pågår på Aletheia!
    Ibland leder det mina tankar till en gammaldags
    gödselstack på landet. Så länge ”skiten” (våra synder?) får ligga orörd luktar det inte så mycket men så kommer någon och ”rör om i den” och genast luktar det fruktansvärt o nästan outhärdligt!
    Att försöka överträffa varandra i ”intellektualiskt” tänkande o formuleringara o därtill påminna om de kristnas synder vad gagnar det GUDS RIKE? Har vi oförlåtna synder så låt oss alla ”GUD FOLK” falla på knä ropa gemensamt till Fadern att för Jesus skull förlåta oss o rena oss på nytt! Vill påminna om vad jag tidigare skrivit: SANNING UTAN KÄRLEK är BRUTALITET!
    Vill så önska o be att Aleheia skall bli det salt o ljus, och hjälpa Guds folk gå fram i nya ”SEGERTÅG” fyllda med glädje o jubel!
    Er broder i Kristus!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Nicodemus,
    Det är den skiten i gödselstacken som fått ligga väl synlig ett tag som inte luktar. Den andra skiten luktar likväl lika mycket trots att den stanken inte når näsborrarna.

    Tack för Dina kloka ord!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Någon nämnde Mark Driscoll. Den killen är helt väck.

    CHURCH HOSTS NEW YEARS EVE CHAMPAGNE DANCE PARTY (Friday Church News Notes, December 21, 2007, http://www.wayoflife.org fbns@wayoflife.org, 866-295-4143) – Mars Hill Church in Seattle is hosting a “Red Hot Bash2” on December 31 featuring Bobby Medina and his Red Hot Band, “one of the top dance bands in the Northwest,” which will play everything “from Swing to Latin to Motown and beyond.” Participants are invited to “come bust a move on the enormous dance floor” and are reminded to bring their IDs so they can enjoy the champagne bar. We are told that the church facility will be “transformed into a posh club” and there will be a dance contest. This church is pastored by Mark Driscoll, the president of the Acts 29 church planting network. Ed Stetzer, director of the Southern Baptist Convention’s LifeWay Research, is on the Acts 29 board and many of their church plants are affiliated with the SBC. Darrin Patrick, founding pastor of the Journey in St. Louis, is the vice president of Acts 29. The Journey hosts a “Theology at the Bottleworks” where participants “grab a beer and discuss political or spiritual topics, such as the role of women in society, the legal system, or animal rights” (“Brewing Battle Missouri Baptists frown on beer as evangelistic hook,” Christianity Today, June 29, 2007). The Journey also views and discusses R-rated movies at their “film night.” Another Acts 29 church, Damascus Road Church in Marysville, Washington, has a “Men’s Poker Night” and invites men to play cards for money. They also have a “Men’s Bible and Brew” and a “Men’s Movie Night.” And believe it or not, they claim that they aren’t worldly!

    Och det kallar folk en kyrka?

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Svara