Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Tionde – Guds princip för den kristna församlingen?

I denna artikel ska vi ta en genomgång av ämnet tionde. Gäller tiondeprincipen i den kristna församlingen, eller gäller andra principer under det nya förbundet? Varför använder sig kristna församlingar av tionde för att finansiera sin verksamhet, och varför tror många att de stjäl från Herren om de inte ger tionde? Vi ska se på en del lagar och princip som gällde för tiondet, och så kan man fråga sig utifrån det Skriften säger, om det är rätt att överföra dessa till dagens kristna verksamhet. I många församlingar medför de stora visionerna att man behöver mycket pengar in på konto för att driften ska fungera, och det är närliggande att tro att man därför viktlägger tiondet så starkt.

Tionde innan lagen.
Låt oss börja med tiden innan lagen, för bibeln nämner två tillfällen där tionde omtalas. Det första är Abraham som gav tionde till Melkisedek av bytet han tog under slaget mot Kedorlaomer (1 Mos 14:18-20), och Paulus omtalar denna händelse som ett bevis för att Kristi prästedöme (på Melkisedeks sätt) är bättre än det levitiska prästerdömet på grund av att Levi, som ännu var i Abrahams länd, på sätt och vis betalade tionde till Melkisedek. Det andra exemplet som nämns, är Jakob som avgav ett löfte vid Betel om att ge Gud tionde av alla sina ägodelar. I båda dessa exempel gavs tiondet frivilligt, och vi läser ingenstans om att Abraham eller Jakob gav sina efterkommare befallning om att göra det samma, och att det i sin tur resulterade i att det blev en religiös skick eller lag. Om Jakob redan hade förpliktat sig att ge tionde så fanns det ju ingen orsak till att han skulle avlägga det löfte han gjorde. Det är m.a.o. tydligt att man under patriarkernas tid inte hade någon skick eller lag som befallde människor att ge tionde. Det var först när förbundet med Lagen trädde i kraft att en sådan lag infördes.

Tionde under Moselagen
När Gud gav israeliterna lagarna om tionde, hade han förutbestämda mål med det. Det finns de som menar att det fanns flera ”tionden,” men det ser ut som om israeliterna betalade två tiondelar av sin årliga inkomst, förutom under sabbatsåren i och med att de då inte kunde räkna med någon inkomst. (3 Mos 25:1-12) Tionden skulle ges i tillägg till den första grödan israelerna var förpliktade att ge till Herren. (2 Mos 23:19 & 34:26) Det första tiondet, som bestod av en tiondel av det jorden och fruktträden gav, och av nötboskap och småboskap (tydligen av tillväxten hjordarna hade), fördes till helgedomen och gavs till leviterna eftersom de inte hade något arv i landet, men var vigda till tjänsten i helgedomen. (3 Mos 27:30-32 & 4 Mos 18:21+24) Också leviterna gav tionde av det vad de mottog, och det gavs för att underhålla Arons präster. (4 Mos 18:25-29)

Kornet skördades och frukten från vinrankorna och olivträden omgjordes till vin och olja innan man gav tionde. (4 Mos 18:27, 30 & Nehemja 10:37). Om en israelit önskade ge pengar istället för produkter, kunde han göra det under förutsättning att han lade till 20% av produkternas värde. (3 Mos 27:31) Med boskapen var det annorlunda. ”Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara helgat åt HERREN.” Här skulle de inte undersöka djuret först, men märka vart tionde djur oavsett i vilket skick det var. (3 Mos 27:32-33)
Som tidigare nämnt, ser det ut som det fanns en sekundär tionde, som varje år sattes till sida. Den var inte direkt menat för leviterna, men indirekt fick de ändå del i den, men vanligtvis användes den för att glädja israeliska familjer som möttes vid de nationala högtiderna. När vägen till Jerusalem var för lång m.t.p att ta med sig tionde, omsattes den istället i pengar för att så användas till underhåll för familjerna under dessa högtider (5 Mos 12:4-7, 11, 17-18, 14:22-27). Som Haggaj tidigare påpekat, ska det finnas en översättning som tillsäger att de köpte öl och mat för pengarna, och jag har tidigare hört andra som påpekat att man istället för att ge detta tionde kunde ha en fest.
Vid slutet av det tredje och sjätte året i den sju år långa sabbatscyklusen satte man denna tionde till sida till elviterna, de fastboende utlänningarna, änkorna och de farlösa pojkarna i det lokala samhället i stället för att användas som betalning vid de nationala högtiderna. (5 Mos 14:28-29 & 26:12)

De israeliska lagarna i förbindelse med tionde var inte orimliga. Det är också viktigt att komma ihåg att Gud lovade att ”himlens fönster” skulle öppnas över israeliterna så att de blev välsignade, förutsatt att de lydde dessa lagar. (Mal 3:10 & 5 Mos 28:1-2, 11-14) När folket inte gav sitt tionde, gick det ut över leviterna eftersom de då var tvungna att använda tid på vanligt arbete och att prästtjänsten då blev lidande. (Nehemja 13:10)
En sådan trolöshet fick också konsekvenser för den sanna tillbedjan. När de tio stammarna gick bort ifrån den sanna tillbedjan och började dyrka kalvar, använde de sorgligt nog tionden för att stödja den falska religionen. (Amos 4:4-5) När israeliterna däremot var trofasta mot Gud och styrdes av rättfärdiga män, gavs det åter tionde till leviterna, och enligt Guds löften var det då ingen som led nöd. I Moselagen fanns det inget straff för de som inte gav tionde. Gud hade ändå gjort så att hela folket kände sig förpliktade att ge tionde, för vid slutet av den treåriga tiondecyklusen skulle de erkänna inför Herren att de betalat tionden. (5 Mos 26:12-15) Allt som oregelmässigt hölls tillbaka, betraktades som stöld från Gud. (Mal 3:7-9)

Tionde på Jesu tid
De judiska ledarna i det första århundradet, och speciellt bland de skriftlärda och fariséerna, gjorde ett stort nummer av att de gav tionde och gjorde andra synliga gärningar i förbindelse med sin gudsdyrkan, men deras hjärtan var långt borta frän Gud. (Matt 15:1-9) Jesus tillrättavisade dem för deras hycklande inställning och uppmärksammade det faktum att de var noga med att ge ”tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”. (Matt 23:23) F.ö gällde samma tiondeprincip under Jesu tid på jorden, men då innan försoningen på Golgata.

Tionde i den kristna församlingen
De första kristna i det första århundradet fick ingen befallning om att ge tionde. Huvudorsaken med tiondet under Moselagen var att stödja Israels tempel och prästerskap. Plikten att ge tionde upphörde när Moselagens förbund uppfylldes och blev upphävd vid Kristi död på Golgata kors. Den som är en aning bevandrad i judisk historia, vet att leviterna fortsatte sin tempeltjänst fram till templet förstördes i år 70 e.Kr, men från och med år 33 hade de kristna blivit en del av ett nytt, andligt prästerskap som inte ”finansierades” av en tiondeordning. (Rom 6:14, Hebr 7:12 & 1 Petr 2:9) De kristna gav efter den förmåga de hade, och pålades inte att ge fasta bidrag till församlingens utgifter. Ingen gav av tvång, men i samsvar med det beslut han fattade i sitt hjärta. Gud älskar en glad givare! (2 Kor 8:12 & 9:7) De uppmintrades att fölga vissa principer, som f.ex ”Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar* och: Arbetaren är värd sin lön.” (1 Tim 5:17-18) Paulus visade ett gott exempel genom att inte vara en ekonomisk börda för församlingarna, och tjänade pengar genom sitt yrke som tältmakare. (Apg 18:3 & 1 Tess 2:9) Kanske ett tips till många önödigt betalda pastorer i små församlingar som har en ansträngd ekonomi…

Slutsats
Principerna om tionde som var nedlagt i Moselagen hade en tidsbegränsad period fram till Kristus, och som vi också sett hade lagen om tionde mycket bestämda regler. Vilka ”leviter” är det runt omkring i våra kristna församlingar idag som ska ta emot tiondet? Det levitiska prästerdömet avslutades på Golgata, och man kan inte vidareföra dessa principer att gälla den kristna nytestamentliga församlingen. Om apostlarna inte krävde tionde av de hednakristna, så ska heller inte dagens kristna församlingar basera sina inkomster på dessa mosaiska regler.
Om du inte ger tionde så stjäl du inte från Herren, och välsignelsen kommer heller inte att tas ifrån dig. Du är redan välsignad i Jesus Kristus, och Ef 1:3 säger: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse…” Självklart kan du ge tionde om du vill, men ge det med glädje, inte av fruktan och en felaktig tro om att om du ger så blir du välsignad. Många har gett sig in i fattigdom, och jag vill undvika historier som bekräftar detta, men säkerligen finnes det någon av er läsare som vet mer om det. Ge av ett glatt hjärta till allt Guds verk, men kom ihåg att Guds välsignelse är inget du måste be om, eller ge pengar och tionde för att få. Du har ALLT i Kristus, så finn vilan i Herren och gläd dig över det kristna livet, utan lagens krav som påminner dig om dina fel och brister hela tiden. Lagen gäller inte dig, den avskaffades på Golgata i år 33!

Var välsignad!

=>

Ämne: Övrigt

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?