Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Tionde – Guds princip för den kristna församlingen?

I denna artikel ska vi ta en genomgång av ämnet tionde. Gäller tiondeprincipen i den kristna församlingen, eller gäller andra principer under det nya förbundet? Varför använder sig kristna församlingar av tionde för att finansiera sin verksamhet, och varför tror många att de stjäl från Herren om de inte ger tionde? Vi ska se på en del lagar och princip som gällde för tiondet, och så kan man fråga sig utifrån det Skriften säger, om det är rätt att överföra dessa till dagens kristna verksamhet. I många församlingar medför de stora visionerna att man behöver mycket pengar in på konto för att driften ska fungera, och det är närliggande att tro att man därför viktlägger tiondet så starkt.

Tionde innan lagen.
Låt oss börja med tiden innan lagen, för bibeln nämner två tillfällen där tionde omtalas. Det första är Abraham som gav tionde till Melkisedek av bytet han tog under slaget mot Kedorlaomer (1 Mos 14:18-20), och Paulus omtalar denna händelse som ett bevis för att Kristi prästedöme (på Melkisedeks sätt) är bättre än det levitiska prästerdömet på grund av att Levi, som ännu var i Abrahams länd, på sätt och vis betalade tionde till Melkisedek. Det andra exemplet som nämns, är Jakob som avgav ett löfte vid Betel om att ge Gud tionde av alla sina ägodelar. I båda dessa exempel gavs tiondet frivilligt, och vi läser ingenstans om att Abraham eller Jakob gav sina efterkommare befallning om att göra det samma, och att det i sin tur resulterade i att det blev en religiös skick eller lag. Om Jakob redan hade förpliktat sig att ge tionde så fanns det ju ingen orsak till att han skulle avlägga det löfte han gjorde. Det är m.a.o. tydligt att man under patriarkernas tid inte hade någon skick eller lag som befallde människor att ge tionde. Det var först när förbundet med Lagen trädde i kraft att en sådan lag infördes.

Tionde under Moselagen
När Gud gav israeliterna lagarna om tionde, hade han förutbestämda mål med det. Det finns de som menar att det fanns flera ”tionden,” men det ser ut som om israeliterna betalade två tiondelar av sin årliga inkomst, förutom under sabbatsåren i och med att de då inte kunde räkna med någon inkomst. (3 Mos 25:1-12) Tionden skulle ges i tillägg till den första grödan israelerna var förpliktade att ge till Herren. (2 Mos 23:19 & 34:26) Det första tiondet, som bestod av en tiondel av det jorden och fruktträden gav, och av nötboskap och småboskap (tydligen av tillväxten hjordarna hade), fördes till helgedomen och gavs till leviterna eftersom de inte hade något arv i landet, men var vigda till tjänsten i helgedomen. (3 Mos 27:30-32 & 4 Mos 18:21+24) Också leviterna gav tionde av det vad de mottog, och det gavs för att underhålla Arons präster. (4 Mos 18:25-29)

Kornet skördades och frukten från vinrankorna och olivträden omgjordes till vin och olja innan man gav tionde. (4 Mos 18:27, 30 & Nehemja 10:37). Om en israelit önskade ge pengar istället för produkter, kunde han göra det under förutsättning att han lade till 20% av produkternas värde. (3 Mos 27:31) Med boskapen var det annorlunda. ”Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara helgat åt HERREN.” Här skulle de inte undersöka djuret först, men märka vart tionde djur oavsett i vilket skick det var. (3 Mos 27:32-33)
Som tidigare nämnt, ser det ut som det fanns en sekundär tionde, som varje år sattes till sida. Den var inte direkt menat för leviterna, men indirekt fick de ändå del i den, men vanligtvis användes den för att glädja israeliska familjer som möttes vid de nationala högtiderna. När vägen till Jerusalem var för lång m.t.p att ta med sig tionde, omsattes den istället i pengar för att så användas till underhåll för familjerna under dessa högtider (5 Mos 12:4-7, 11, 17-18, 14:22-27). Som Haggaj tidigare påpekat, ska det finnas en översättning som tillsäger att de köpte öl och mat för pengarna, och jag har tidigare hört andra som påpekat att man istället för att ge detta tionde kunde ha en fest.
Vid slutet av det tredje och sjätte året i den sju år långa sabbatscyklusen satte man denna tionde till sida till elviterna, de fastboende utlänningarna, änkorna och de farlösa pojkarna i det lokala samhället i stället för att användas som betalning vid de nationala högtiderna. (5 Mos 14:28-29 & 26:12)

De israeliska lagarna i förbindelse med tionde var inte orimliga. Det är också viktigt att komma ihåg att Gud lovade att ”himlens fönster” skulle öppnas över israeliterna så att de blev välsignade, förutsatt att de lydde dessa lagar. (Mal 3:10 & 5 Mos 28:1-2, 11-14) När folket inte gav sitt tionde, gick det ut över leviterna eftersom de då var tvungna att använda tid på vanligt arbete och att prästtjänsten då blev lidande. (Nehemja 13:10)
En sådan trolöshet fick också konsekvenser för den sanna tillbedjan. När de tio stammarna gick bort ifrån den sanna tillbedjan och började dyrka kalvar, använde de sorgligt nog tionden för att stödja den falska religionen. (Amos 4:4-5) När israeliterna däremot var trofasta mot Gud och styrdes av rättfärdiga män, gavs det åter tionde till leviterna, och enligt Guds löften var det då ingen som led nöd. I Moselagen fanns det inget straff för de som inte gav tionde. Gud hade ändå gjort så att hela folket kände sig förpliktade att ge tionde, för vid slutet av den treåriga tiondecyklusen skulle de erkänna inför Herren att de betalat tionden. (5 Mos 26:12-15) Allt som oregelmässigt hölls tillbaka, betraktades som stöld från Gud. (Mal 3:7-9)

Tionde på Jesu tid
De judiska ledarna i det första århundradet, och speciellt bland de skriftlärda och fariséerna, gjorde ett stort nummer av att de gav tionde och gjorde andra synliga gärningar i förbindelse med sin gudsdyrkan, men deras hjärtan var långt borta frän Gud. (Matt 15:1-9) Jesus tillrättavisade dem för deras hycklande inställning och uppmärksammade det faktum att de var noga med att ge ”tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”. (Matt 23:23) F.ö gällde samma tiondeprincip under Jesu tid på jorden, men då innan försoningen på Golgata.

Tionde i den kristna församlingen
De första kristna i det första århundradet fick ingen befallning om att ge tionde. Huvudorsaken med tiondet under Moselagen var att stödja Israels tempel och prästerskap. Plikten att ge tionde upphörde när Moselagens förbund uppfylldes och blev upphävd vid Kristi död på Golgata kors. Den som är en aning bevandrad i judisk historia, vet att leviterna fortsatte sin tempeltjänst fram till templet förstördes i år 70 e.Kr, men från och med år 33 hade de kristna blivit en del av ett nytt, andligt prästerskap som inte ”finansierades” av en tiondeordning. (Rom 6:14, Hebr 7:12 & 1 Petr 2:9) De kristna gav efter den förmåga de hade, och pålades inte att ge fasta bidrag till församlingens utgifter. Ingen gav av tvång, men i samsvar med det beslut han fattade i sitt hjärta. Gud älskar en glad givare! (2 Kor 8:12 & 9:7) De uppmintrades att fölga vissa principer, som f.ex ”Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar* och: Arbetaren är värd sin lön.” (1 Tim 5:17-18) Paulus visade ett gott exempel genom att inte vara en ekonomisk börda för församlingarna, och tjänade pengar genom sitt yrke som tältmakare. (Apg 18:3 & 1 Tess 2:9) Kanske ett tips till många önödigt betalda pastorer i små församlingar som har en ansträngd ekonomi…

Slutsats
Principerna om tionde som var nedlagt i Moselagen hade en tidsbegränsad period fram till Kristus, och som vi också sett hade lagen om tionde mycket bestämda regler. Vilka ”leviter” är det runt omkring i våra kristna församlingar idag som ska ta emot tiondet? Det levitiska prästerdömet avslutades på Golgata, och man kan inte vidareföra dessa principer att gälla den kristna nytestamentliga församlingen. Om apostlarna inte krävde tionde av de hednakristna, så ska heller inte dagens kristna församlingar basera sina inkomster på dessa mosaiska regler.
Om du inte ger tionde så stjäl du inte från Herren, och välsignelsen kommer heller inte att tas ifrån dig. Du är redan välsignad i Jesus Kristus, och Ef 1:3 säger: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse…” Självklart kan du ge tionde om du vill, men ge det med glädje, inte av fruktan och en felaktig tro om att om du ger så blir du välsignad. Många har gett sig in i fattigdom, och jag vill undvika historier som bekräftar detta, men säkerligen finnes det någon av er läsare som vet mer om det. Ge av ett glatt hjärta till allt Guds verk, men kom ihåg att Guds välsignelse är inget du måste be om, eller ge pengar och tionde för att få. Du har ALLT i Kristus, så finn vilan i Herren och gläd dig över det kristna livet, utan lagens krav som påminner dig om dina fel och brister hela tiden. Lagen gäller inte dig, den avskaffades på Golgata i år 33!

Var välsignad!

=>

Ämne: Övrigt

  • Som jag ser det kvarstår tionde som en andlig princip. Å ena sidan är Gud ingen godismaskin där vi ‘stoppar in vårt tionde’ och vips – hundrafalt igen.

    Å andra sidan fungerar trots allt principen om tionde. I amerikanskt näringsliv har några av jättarna gett stora belopp av sina vinster då de upptäckte ‘välsignelsen’ i detta. Trots att de inte ens var troende.

    Yes, vi är fria från lagen och därmed tionde. Så kan man resonera. Tyvärr har jag dåliga nyheter för den som tror sig ‘slippa’ att de in i Guds rike:

    I N.T nöjer sig inte Gud med en tiondel av din inkomst. – HAN VILL HA ALLT! 🙂

    Vad menar jag med detta? Jo, vad jag kan se är det Guds vilja att vi helgar varenda krona i inkomst och prövar vem de skall gå till. Varenda krona. Varenda öre, tillhör Gud.

    M.a.o. var gamla testamentet enklare och mindre kostsamt 🙂

    Mvh Daniel

  • Jag tror som du Andy, tack för en mycket bra och heltäckande genomgång! Daniel också en poäng när han säger att allt tillhör Herren i det nya förbundet. När tionde kommer på tal så brukar jag betona regelbundenheten i givande, för jag tror på givande. Inte bara för att jag är anställd pastor 😉
    Att genast ge allt är inte så lätt, vem ska jag ge allt till? Till Karisma kanske för några år sen, eller till någon annan flåshurtig församling med stora visioner?

    Jag brukar säga att ge 10% (eller något annat man känner fungerar) till den gemenskap man tillhör kan vara en bra princip för regelbundenhetens skull. Kanske speciellt för min generation som nästan aldrig har kontanter på sig mao så för man över pengarna via Internet eller autogiro.

    Jag är extremt kännslig för manupulatipon på det här området. Mitt skräck exempel är ett möte på LO i början av 90-talet då den amerikanske ”ministry snubben” Rod Pasley var där. Han kallade vid ett tillfälle fram alla barnlösa par och sa att deras barnlöshet berodde på att de inte gett sitt tionde!
    Att ingen kastade ut killen där och då förvånar mig fortfarande!

  • Som katolik förstår jag tiondet i frikyrkoförsamlingar;
    man måste ju få det hela att gå ihop. Pastorn behöver försörja sig och familjen.

    I SvK (där prästerna har familj) har man inget tionde, men att det hela går ihop där beror väl på att antalet medlemmar är högt.

  • Sigrid L

    Ser också, som Daniel, tiondet som en god princip. För vår skull, inte för Guds skull. Och eftersom Gud i nya förbundet äger alla mina pengar tror jag det är praktiskt med en sådan princip för att Han över huvud taget ska få något alls. Det är i alla fall så för mig att det kan vara svårt att höra när Han vill att jag ska ge Honom det som tillhör Honom.

  • Ja, sukk ;( alt var mye ”bedre” i Gamle testamentet. Da kunne de slippe unna med 10 %, de kunne skille seg fra sin kone med et brev,de kunne … men Jesus kom og skapte masse problemer. Han sa at om du ser på en kvinne for å…du vet. Han sa at å holde alle budene ikke var nok til rettferdighet, Han sa at vi skulle gi til Gud det som tilhørte Gud, og er det noe som tilhører Gud – så er det meg. Han sa også at Han er Herre, og ikke JEG. Nå kan jeg faktisk ikke bestemme selv om jeg vil gi bort 10% eller 50%, om Gud sier noe annet.
    Enig med Daniel her, det finnes ikke et liv med Gud ETTER Golgata som er så mye enklere enn FØR Golgata. Det handler ikke om prinsipper ,men om en relasjon. Den rike mannen som fikk beskjed om å selge alt- det var for å knytte sitt hjerte til Jesus og ikke til pengene. Han ville ikke. Gud ber oss GI, slik at vårt hjerte knyttes til Ham og ikke til pengene- derfor er det en velsignelse å gi- til det mennesket Gud ber oss gi til. MEN vi gir ikke fordi noen pastor sier det- nei! du gir fordi Gud la det ned i ditt hjerte, og ditt gjensvar til Ham blir lydighet, fordi du har en relasjon med Ham.Jeg gir 10% fast til en familie i Tyrkia, og det er en stor glede, det sørger for at mitt hjerte ikke fester seg til penger, og gleden over å kunne velsigne noen andre er mer verdt enn noe penger kan gi.

    Anita

  • Samuel

    Jag återkommer i ämnet Andy, när mer tid finns. Men bara en kort reflektion, du nöjer di med att avvisa tiondet innan lagen med att patriarkerna inte gav efterkommande befallning om det. Är det en norm för att det ska leva vidare? KAN DET INTE I SJÄLVA VERKET VARA SÅ ATT FÖRBUNDSTÄNKET var så givet att man inte behövde uttala det alltid. En del av förbundet med Gud är tiondegivande. Återkommer som sagt.

  • Jag säljer i mitt yrke abonnemang (telefoni) med ‘minimumdebitering”. Kanske kan man se på tionde som en slags minimidebitering om man nu inte väljer apostlagärningarnas väg och ger ALLT till församlingen och lever i storfaminlj 🙂

    /D

  • Samuel: Du skrev ”KAN DET INTE I SJÄLVA VERKET VARA SÅ ATT FÖRBUNDSTÄNKET var så givet att man inte behövde uttala det alltid”

    Intressant tanke. MFS använder samma idé v.g. att fira judiska högtider.

    Men, detta säger jag inte för att ta bort udden ur ditt påpekande. Bara en liten notering.

    mvh
    Daniel

  • Samuel

    MTW: Intressant påpekande. Men där kan ju jag tycka att det finns direkta påbud i NT att INTE fira judiska högtiser om du inte är jude. Något sådant förbud mot tiondegivande finns inte i NT. Jag skulle vilja länka hit i frågan. Har kanske inte exakt samma syn i detalj som denna person, men hoppas det kan bredda samtalet:
    http://web.mac.com/tjwov/KCV/start/Poster/2007/11/28_Tiondet_-_Lagg%C3%A4rning_eller_f%C3%B6rbundshandling.html

  • Tack, Andy, för din starka betoning: den som inte ger tionde stjäl inte från Gud!

    Jag tycker det är mycket förvånande att tiondelagen har en så pass stark ställning inom frikyrkligheten medan sabbatsbudet inte har det, trots att sabbatsbudet – till skillnad från tiondebudet – är ett av tio Guds bud!

    Jag tror inte att kristna är bundna av sabbatsbudet – och inte heller av tiondebudet. Det enda jag vill säga är att det kan tyckas märkligt att man är noga med att hålla det mindre centrala budet istället för det mer centrala.

  • Kristen, kristens son

    Problemet man gör när man försöker överföra tionde-givandet som det beskrivs i Bibeln till dagens samhälle är att man gör ett tankefel: Man inser inte att tid och pengar bara är varor, på samma sätt som en bok, en TV eller en bil. Läs lite nationalekonomi så inser man snart detta faktum.

    Tionde-givandet i Bibeln gavs på jordbruksprodukter: Var tionde får, var tionde kilo vete, o.s.v. Det var allstå det överflöd som jorden och naturen gav, det som man fick över utan att behöva arbeta för det.

    Mig veterligt står det inget i Bibeln att hantverkare och andra som sålde produkter som de tillverkat, eller köpmän som köpt in en vara och sedan sålt den vidare, skulle betala tionde på den inkomsten. Att byta en vara mot en annan vara (pengar och tid är bara varor) ger inget överflöd, bara ett utbyte av varor.

    Hantverkaren lägger ner tid och pengar på att tillverka en produkt som han säljer. Köpmannen lägger ner tid och pengar på att skaffa en vara som han säljer vidare.

    Det är bara ett utbyte av varor där person A byter varor med peron B, och utbytet kan bara ske om A och B anser att de varor som byts är lika mycket värda – annars skulle inget utbyte av varor ske.

    På samma sätt är det när jag får en lön av min arbetsgivare. Jag byter min vara – tid och energi (40 timmar i veckan) – mot arbetsgivarens vara – pengar. Dessa varor anser båda parter är lika mycket värda – annars skulle inget utbyte av varor ske.

    Om A byter tio 10-kronor med B mot en 100-lapp, skulle vi då säga att A har fått en inkomst som han ska betala tionde på? Självklart inte. Han har bara bytt en vara (tio 10-kronor) mot en annan vara (en 100-lapp), som båda parter anser är lika mycket värda. Ingen skulle komma på tanken att A skulle betala tionde på det.

    Samma sak är det med argumentet att A ska betala tionde om han sina varor tid och energi mot B:s vara pengar: Han har bara bytt en vara (tid och energi) mot en annan vara (pengar), som båda parter anser är lika mycket värda. Varför skulle han betala tionde på det?

    Det här visar hur överförandet av tionde-givandet i Bibelns jordbrukssamhälle (där naturen och jorebruket gav ett överskott som Gud fick) på dagens industrisamhälle är ett tankefel.

    Med det här menar jag dock inte att det är fel att ge pengar till sin församling och Guds arbete: Självklart ska man göar det! Men tanken att det ska vara 10 procent av den lön man får från sin arbetsgivare är ett tankefel.

  • Tiger

    Mycket bra summering Andy. Tiondet skall inte ske under tvaang och ”hot” utan vara naagot som frivilligt kommer fraan hjaertat. Har sjaelv hoert flera pastorer haalla laanga ”kollekt tal” daer dom mer eller mindre faar medlemmarna att kaenna sig foertappade och paa vaeg mot hellvetet om man inte ger saa mycket man kan… och gaerna fler aen en gaang under ett och samma moete….

    Det finns till och med foersamlingar som KRAEVER tionde av sina medlemmar genom att bevisa att man betalt genom registrering! Om medlemmen ifraaga ”missat” att betala saa faar man en varning…. Ytterligare en varning och man utesluts ur foersamlingen!

    Detta aer laangt ifraan definitionen ”att ge fraan hjaertat” och kan inte raettfaerdigas paa naagot saett…

    P.s. Tips: Om man kaenner att tiondet man ger till sin foersamling gaar till att betala/stoedja fel saker, saa aer det baettre att ge sjaelv till vaelgoerenhet daer man vet att pengarna hamnar raett och inte gaar t.ex. aat att betala ”stjarnpredikanders” resor i Business Class till varandras foersamlingar.

  • Tiger

    ”Kristen, kristens son”,

    Bra exempel!

  • Rob

    Vilket samfund e d som utesluter folk p g a obetalt tionde?

  • Samuel: Länken du gav är väl ganska ok. Han avslutar med ”Tänk vilket förbund vi har i Jesus Kristus. Tänk att du kan få del av allt som tillhör Herren! Det ända vi behöver göra är att förstå att vi också behöver ge vårt bästa som en del av förbundet. Tiondet blir då en förbundshandling inte en laggärning. Den blir en möjlighet inte ett tvång. Du kan få del av det nya förbundets alla välsignelser genom att ge det första och bästa till Herren i ditt tionde!”

    Alltså tionde är en förbundshandling och inte laggärning.

    Jag tror problemet med tionde är att församlingar med dålig ekonomi eller ledning som förvaltar församlingens pengar dåligt, ofta predikat tionde på ett lagiskt sätt. Lagiska tiondepredikningar har således förstört mycket.

    mvh
    Daniel

  • jesu befallning till den rike mannen”gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga” tror jag var och en av oss som lever i den rika världen måste pröva i hjärtat. antingen kan vi välja att gå iväg som den rike mannen gjorde och forsätta leva i synd eller så kan vi ta steg mot att börja leva ut jämn fördelning av ekonomiska resurser i praktiken som första församlingen gjorde. i vårt fall borde det ske både lokalt och globalt…

    herre förbarma dig.

  • David: Du skrev ”jesu befallning till den rike mannen”gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga” tror jag var och en av oss som lever i den rika världen måste pröva i hjärtat.”

    Denna befallning var specifikt till den rike mannen. Inte därför att rikedomen i sig själv var fel utan därför att hans hjärta tillhörde mammon.

    Alla är inte fast i kärleken till pengar. Rika behöver inte vara mer benägna att älska pengar. Min ringa erfarenhet säger mig att många fler av mina vänner och syskon i Herren som lever i fattigdom har en osund kärlek till pengar än de med pengar.

    Att fattigdom = fromhet/andlighet och rikedom = synd/avfall är att förenkla det.

    Tyvärr ser vi en tråkig ihopblandning av evangeliet och marxism bland många kristna i Europa. Inga diken är bra. Detta dike är inte bättre än andra diket där ett antal framgångsteologer befinner sig.

    Tyvärr är det som en gammal pingstpastor sade; Enda gången vi kristna befinner oss mitt på vägen är medan vi byter dike….

    Var välsignad i allt!

    mvh
    Daniel

    mvh
    Daniel

  • Björn Donobauer

    Bröder och systrar

    ‘Är det rimligt att de som hör till Guds rike betalar skatt? Jesus bad dem visa honom varmed skatten betalas. De visade honom ett mynt med kejsarens bild. ‘Tillhör myntet den som är präglad på det?’ ‘Ge då åt kejsaren det honom tillkommer och Gud det som är hans!
    ‘Kejsarens avbild på pengen. Alltså kejsarens. Guds avbild präglad på hela människan: alltså hela människan till Gud. Inte tionde utan rubbet. Om vi har livets nödvändigheter är allt utöver det Herrens. Tionde är ju en fråga om en part men inte det hela.
    Vårt förbund är ett där vi till hela vår kraft, förmåga och tillgångar är Hans. Det verk som vi är överens om att utföra belastar oss följaktligen med lika andel: dvs från var och en efter hans tillgångar.. ända till änkans skärv.
    Och ibland är det då en fråga om gåvor av överskottet, men då och då ett offer utöver den egna nödtorften.

    Tionde som ‘princip’ är nog bara en imaginär princip.Den gillas förstås av våra skattmästare ..

    För övrigt: Det svenska samhället har anammat en enda biblisk princip:
    ‘Från den som intet har skall tas även det han har.’

    Den som ger allt till Gud får tillgång till allt det Gud är. Den som ger njuggt får njuggt.

    Björn

  • daniel

    vi har olika syn på detta. sedan tror jag att den polariseringen du gör är alltför grov. NT talar om att vi inte bör söka rikedom men att basbehoven inte heller ska fattas oss. ibland tror jag att vi i västvärlden inte vill se de enorma orättvisorna. att sänka sin levnadsstandard är alltför kostsamt. att kyrkan idag är fast i det kapitalistiska/imperialistiska systemet är förstås ingen nyhet.

    frid
    d

  • Michael

    Björn skrev:
    För övrigt: Det svenska samhället har anammat en enda biblisk princip:
    ‘Från den som intet har skall tas även det han har.’
    ————————————————
    Kunde inte låta bli att skratta åt den 🙂

  • Rob

    Ännu ett klockrent inlægg av björn!

  • MyTwoCents;
    På vilket sätt kvarstår tionde som andlig princip? Tiondet i sig hade många villkor, och som nämnt i artikeln var det bara leviterna som kunde ta emot tionde. Däremot fungerar givande som en princip, men givande i den nytestamentliga församlingen och lagen om tionde är två skilda saker. Om man önskar ge tionde som en del av givartjänsten idag, så är det klart att det är bra. Om man tycker att 10% av lönen är en bra summa för att stödja församlingen finansiellt, så ge tiondet med glädje.
    Gud älskar en glad givare, vare sig du ger 1, 5, 10, 20 eller 50% av lönen din.

    Joachim;
    Jag har också upplevt hur man gör tionde till något som kan hindra både det ena och andra i livet. Det värsta skedde för inte så länge sedan, när jag samtalade med en person om tionde. Personen i fråga sa att A) man stjäl från Herren om man inte ger tionde. B) Om man inte ger tionde kan man riskera att gå förlorad, alltså hamna i helvetet. Oavsett hur mycket jag visade till bibelns undervisning om tionde och gibande, ville inte denna person lyssna på mig. Jag hade fel helt enkelt. Att det finns människor som alvarligt tror man hamnar i helvete pga uteblivet tionde är inte bara fel, det är villfarelse.

    Enkla Z;
    Problemet är inte att människor vill ge tionde till en församling, men den lära de tror på i frågan. ”OM du ger tionde ska Gud välsigna dig. Om du INTE ger tionde drabbas du av förbannelse, och du stjäl från Herren…” Det är stor skillnad på det gamla och det nya förbundet, också i frågan om tionde och givande, och dessa skillnader kommer jag att genomgå detaljerat under våren.

    Anita;
    Fint eksempel på en måte å gi ”tiende” på. Du er inne på noe av det vesentlige i dette spørsmål, og det er det som er den store forskjellen; Hjertet og kjærligheten! Som du ser er jeg enig med deg i mye. Regner med at våren kommer til å by på noen utfordrende samtal…

    Samuel;
    Vilken del av förbundet med Gud är tiondet en del av? När Herren ingick förbundet med Israels barn vid Sinai, och gav de lagen med dess bud och stadgar, så var just tionde en del av lagen. Lagen hade en tidsbegränsad tid FRAM TILL Kristus, och när Jesus naglades till korset och fullbordade lagen, upphörde ochså det gamla förbundet inklusive lagen. Detaljer om detta kommer jag tillbaka till under våren. Ge med glädje till allt Guds verk!

    doktorn;
    Kul att jag är överens med en katolik! 🙂 Där kom en smiley… Ja, man tar delar av lagen som man menar passar idag, men andra delar av den säger man inte gäller längre. Sabbbatsbudet… Se vad Paulus säger om detta i Rom 14:5-6: ”Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren…”

    Kristen, kristens son;
    Du är inne på något av det som är väsäntligt, nämligen de villkor som gällde för tionde!
    Tack för en enkel och bra genomgång, och vi ser ut att vara överens om att vi inte är emot att man ger pengar till församlingen, men efter helt andra principer än tiondet i GT. Tionde nämns inte i undervisningen till den kristna församlingen, men det står mycket om givande. Kanske vi tar en liten genomgång av det i en egen artikel…

    Tiger;
    Tragikomiskt att vi båda nämner helvete utan att vi talat med varandra om detta… Det du nämner om att tionde används av pastorer för att resa med business Class, bor på 5 stjärniga hotel osv, är faktiskt en realitet tyvärr. Det är inte bara i USA detta sker, men också i Skandinavien. Kanske fler läsare känner till hur predikanter missbrukar församlingens inkomster på detta och liknande sätt? Krav om tionde är också en realitet hos en del, och kanske du kunde nämna den församling du tänkte på? Jag ska återkomma till ämnet om tionde i en uppföljningsartikel, och då ska vi se lite på givande i den kristna församlingen, samt ta några exempel från församlingar runt oss. Jag ska göra lite research!

    Oavsett hur du ser på detta, så ge ditt tionde med glädje om du vill det, och du som inte ger tionde, men ”bara” heliga gåvor ska vara fri i ditt hjärta! Du är ingen tjuv!

  • Samuel

    ANDY: Vilken del av förbundet? Det finns olika delar av historien, nådestiden innan lagen, lagen och dess olika skeenden och nåden under Kristus. men förbundet knyts med människan i skapelsen och blodsförbundet knyts på golgata. Men frälsningshistoriens olika steg förutsätter snarare än motbevisar att detta förbund knytits i skapelsen. Förbundet, nu knutit med blod, har haft tionde om ett uttryck av kärlek, förbund, lag och nu utifrån vårt förbund knutit genom Jesu blod.

    Sedan tycks du förutsätta att man inte kan ge med glädje om man ger tionde. Tvärtom, jag är oerhört glad att på detta sätt få stadfästa mitt förbund med Gud, och upplever mig också välsignad tillbaka. Det jag bla kan reagera på när det gäller de som förespråkar ”nådesförkunnelsen” i dess nya tappning är just den ”överdrivna” friheten. Absolut, vi är fria, men glädjen försvinner genom att lyda Gud, leva i helgelse osv osv, nej, det är där glädjen finns. Vi lever varken utifrån lagiskhet ELLER laglöshet. Vi lever utifrån friheten och kärleken till gud. Kärlek är ju som bekant både ljuvligt, utmanande, uppoffrande, beskyddande mm

  • Samuel;
    Här nämner du mycket på en gång, och talar om flera epoker i Guds plan. När jag talar om det gamla förbundet, menar jeg det som Gud ingick med Israels folk vid Sinai, där Moselagen är det centrala. Jag vet att Gud ingick andra förbund, men kanske vi kan ta en genomgång av de olika förbunden en annan gång?

    När du sedan insinuerar att jag påstår att man inte kan ge tionde med glädje, visar det att du inte läst mina svar tillräckligt noga. Läs de en gång till!

    Du är fördomsfull ang ”nådesförkunnelsen”, och det du säger visar att du inte satt dig in i vad undervisningen handlar om. Tro inte allt du läser om denna förkunnelse, oavsett vad skribenten heter… Jag ska inte ge mig in i en debatt om detta här och nu, men den ”friheten” du tror dig veta att nådesförkunnelsen propagerar för, är inte frihet att leva i synd eller ett köttsligt liv. Helgelse och mååååånga andra frågor ska jag ta upp under våren, och låt oss ta sak för sak istället för den polarisering du försöker dig på här. Det ÄR skillnad på det gamla förbundet och det nya!

    Vänligen

    /Andy

  • Eric LH

    Att ge allmosor var ett centralt begrepp och en central handling i den judiska tron på Jesu tid, och en översikt över evangelierna visar att den är minst lika fundamental i Jesu undervising Matt 5:42, som handlar om att ge upp kontrollen över sina egna tillgångar för den andres behovs skull. Rabbinerna ägnade en del tankemöda åt problemet kring allmosor, för det är ju faktiskt möjligt att ge så mycket att man själv råkar i nöd. De räknade ut att man skulle ge bort underfär 20-30 procent av sin inkomst (och nu menar jag pengar och natura). Det intressanta med Jesus är att vägrar konsekvent att ge någon sådan anvisning. Det är inte en regel som avgör hur mycket som ges, det är nöden och ens förmåga att lindra den. David tog upp berättelsen om den rike mannen. Han är uppenbarligen en from jude som väntar på Guds Rikes ankomst. Han har hållit buden, och med all säkerhet ger han också allmosor (det fanns mycket starka religiösa och kulturella skäl för en rik judisk man att vara frikostig). Han ger bort mellan 30-40% av sin inkomst, men det räcker inte. När David anför berättelsen om den rike mannen som ett exempel för vad Gud kan kräva av oss bemöts han genast med att denna kallelse inte var allmän, utan gällde endast den rike, eftersom han såg att den rike var snärjd av mammon, och det vet vi därför att han var bedrövad. Men vi vet inte vilket grepp mammon har om våra hjärtan om vi inte stannar upp och funderar över om vi med glädje skulle kunna ge bort det vi äger till de fattiga, ändra vår livsstil så att vi kan ge i överflöd. Vi måste förstå att vi globalt hör till de rika, den kategori människor som inte kunde möta Jesus utan att förlora några fjädrar. ”Ve er, ni rika…” Faktum är att vi alldeles för vana att läsa Bibeln utifrån ett modernt välmående samhälle för att överhuvudtaget förstå att våra syskon i Syd ibland undrar om vi är kristna överhuvudtaget. Befrielseteologin anför att det är enbart de betryckta som verkligen kan förstå Bibelns budskap. Det kanske finns en viktig poäng där, eller avfärdar vi deras bidrag till reflektion omkring vad det innebär att vara kristen, för att i stället söka inspiration hos ett lika modernt och välmående samhälle västerut?

    I det perspektivet är tiondet intressant. Flera har påpekat att allt tillhör Gud (fast ingen av oss har väl gett upp allt?). Jag mötte en gång en man som menade att tiondet tillhörde Gud och resten honom. Den mannen måste vara en fröjd för kassören, men en mardröm för Jesu undervisning. Jag vet inte riktigt var jag står i fråga om tionde, men jag skulle vlija ställa den med beskrivningen ovan som bakgrund. För tiondet som princip oss närmare ett frikostigt, generöst och enkelt liv, eller längre bort (då vi kan med gott samvete säga att vi gett vad vi skulle?).

    Extremt givande inlägg från alla, även om jag inte kan kommentera alla!

  • Eric LH

    Jo, en sak till!

    Tiondet som princip är på ett sätt mycket orättvist. En bonde i Tanzania skulle alltså ge 10% av det som verkligen är nödvändigt för ens uppehåll, medan vi ger 10% utifrån överflöd.

  • 10:e

    Eric LH,

    10:e är inte orättvist. Orättvist vore det om bonden skulle behöva betala samma summa som jag gör i mitt svenska överflöd. Men nu drabbar det alla lika.

  • 10:e

    Var Gud kärlekslös och tänkte inte på de fattiga när han bestämde 10:et?

  • 10:e

    Har vår moderna livföring satt bibeln ur funktion? Är inte Gud den samme igår, idag och i evighet? Var han hård då och älskande nu? Eller har hans kärlek alltid krävt allt. Kall/varm/ljum.

  • Eric LH

    Tiondet gavs i mycket för de fattigas skull! De fick njuta av en del av tiondet. Tiondet var något av en solidarisk skatt! Men så fungerar det inte idag! Och jag vet församlingar i Tanzania där pastorn predikar tiondet som ett krav och kollar att tiondet ges. Samma pastor hindrar sedan all ekonomisk insyn från församlingens sida. Säg mig, är inte detta ett missbruk av tiondet?

    Tiondet ”drabbar” inte alla lika alls. Det skulle det göra om vi i Väst gav så att det skulle kunna jämställas med vad brodern och systern i Tanzania ger, och då skulle vi antagligen snacka om åtminstone hälften av vår inkomst. Gud är inte orättvis, men världen är det, och varje princip som upphöjs till lag utan att beakta den specificka sociala och ekonomiska situationen och sammanhang blir orättvis, och därmed i strid med den djupaste förkunnelsen i Guds ord. Evangeliet innebär befrielse, inga ytterligare bördor att binda på de fattigas rygg! Men det är så lätt att stirra sig blind på sin lydnad för några regler, och missa hjärtat i det vi är kallade att hålla på med: att bryta ok, lätta bördor, lyfta upp den fattige, ty dem tillhör den goda framtiden, predika ett glädjens budskap till dem!

    Gud är inte kärlekslös och orättvis, men vi kanske är det …

  • 10:e

    Eric LH,

    Det låter konstigt med pastorn som inte tillät insyn i församlingens ekonomi. Men bara för att någon missbrukar bibeln betyder ju inte att det bibeln säger är fel.

    Ja, mycket orättvisor är människan ansvarig för. Jag hörde att om 20-50 av världens rikaste skulle betala 10:e så skulle fattigdom inte existera.

    Jag har hört flera exempel som ditt, där t.ex. en tiggare uppmanats betala tionde och till följd fått mycket mer än tidigare.

    Vad jag kan uttolka om 10:et är att det i första hand gick till prästerna, inte de fattiga. Almosar å andra sidan…

  • Andy
    Glemte å si at du er veldig dyktig til å gå grundig inn i det du skriver om- du kommer med mye nyttig informasjon.
    Jeg ser frem til å diskutere saker og ting med deg fremover- You know ;I like that 😉
    Skriver ikke så mye selv lenger, da jeg prioriterer mitt andre arbeid nå fremover. Det er derfor et koselig avbrekk fra hverdagen å kunne lese hva dere her inne skriver og kunne kommentere på det.
    Kommer tilbake 🙂

    Anita

  • Andy: Du frågar ”på vilket sätt kvarstår tionde som en andlig princip.” Sedan svarar du själv på frågan med ”Däremot fungerar givande som en princip, men givande i den nytestamentliga församlingen och lagen om tionde är två skilda saker. Om man önskar ge tionde som en del av givartjänsten idag, så är det klart att det är bra. Om man tycker att 10% av lönen är en bra summa för att stödja församlingen finansiellt, så ge tiondet med glädje.”

    Som sagt. 10 % är ett bra ‘minimumbelopp’ om man inte flyttar in i kollektiv och ger allt som en del av våra marxistiska bröder här på nätet längtar efter…

    mvh
    Daniel

  • Syskon. Så löser vi frågan med hur mycket Gud skall ha:

    Ta ut hela lönen i kontanter varje månad. Gärna i hundralappar. Sedan slänger du buntarna med hundralappar så högt upp i luften du kan. Samtidigt ber du denna bön 3 ggr: Fader ta det du behöver så behåller jag resten.

    Är ni med 🙂

    /Daniel

    (För att inte ta äran åt mig för denna lösning på problemet måste jag påpeka att det var Predikanten och sångaren Målle Lindberg som först fick denna uppenbarelse….

  • eric

    tack för dina inlägg.

    frid
    david

  • Björn Donobauer

    Bröder och systrar

    Ofta i dessa pengadiskussioner dyker exemplet från Jerusalem kommuniteten upp. ‘De ägde inget utan hade allt gemensamt..’
    Är det nån mer än jag som undrar om det var en så bra ide? Mina tvivel bygger på dessa funderingar:
    1) kommunitetsideal är inte uttryckta någonstans uttom i denna praxis som Jerusalemsförsamlingen föll in i. Praxis kan som bekant inte ersätta lära.
    2) Och viktigast av allt: varenda gång en insamling till de heliga och nödlidande omnämns i senaree förbundets skrifter är det utan för mig känt undantag JERUSALEMSFÖRSAMLINGEN som är i nöd.
    3) När förföljelsen utbröt var församlingens samlade tillgångar samlade i en enda, lätt beslagtagbar lådda.. fattigdomsideal är ofta vackare på pränt än i verkligheten. En uthungrad predikant går inte många mil med glädjens bud.

    Å andra sidan är vi aldrig så andligt taggade som efter frivillig och medveten fasta.. Och ‘min föda är att göra dens vilja som har sänt mig’.

    Björn spånar lite i marginalen

  • Björn,

    Pratade precis med Micael (Haggaj) kring detta igår. Jag har en liten dragning till Apgs församlingsmodell med allt gemensamt men har kommit fram till ungefär det du säger.

    I ett nötskal var det nöd och förföljelse som drev dem till detta. Inget vi direkt har i dagens sverige. De flesta som i välfärdstider försökt att efterleva Apg’s leverne bokstavligen har inte lyckats något vidare.

    Bäst fungerande är kanske Mennoniterna och Amishfoket i USA men, de har sina baksidor…

    mvh
    Daniel

  • Eric LH

    My two cents,

    Det finns en annan version av detta:

    Det var en gång en rabbin, en katolsk präst och en protestantisk pastor som tillsammans undrade över hur man skulle ta ut sin lön. De gav varandra följande tips:

    Katoliken: jag brukar rita en cirkel, sedan ställer jag mig i den, kastar pengarna i luften och säger: Herre, allt som kommer i cirkeln blir mitt, och resten ditt.

    Protestanten: jag gör samma sak, fast tvärtom: jag kastar pengarna i luften och det som hamnar utanför cirkeln blir mitt.

    Rabbinen: för min del kastar jag bara pengarna upp i luften och säger: nu får du ta vad du vill, så behåller jag resten.

    Det sista har jag kört med i alla år, och det är fantastiskt vilket gott samvete man kan ha när sedan sätter sprätt på pengarna.

    Björn:

    punkt 1: praxis ersätter inte lära. Nej, för vi kommer att bli dömda inte utefter hur ren vår lära var, utan efter vad vi faktiskt gjort eller inte gjort (Matt 25, se/hör Keith Greens låt ”The sheep and the goats”).

    punkt 2: jo, det har jag funderat över. Det är faktiskt något irriterande att det blev så (det är å andra sidan en fingervisning om att Jerusalemförsamlingen i Apg inte kan tas som supermönsterbilden för hur en församlingen ska vara, eller?). Men det finns då två saker jag funderar över: det ena är att det kanske var rätt och riktigt att göra denna omfördelning, men att det politiska läget gjorde det allt kärvare för församlingen att kunna verka. År 77 förstördes Jerusalem och templet på ett grundligt och gruvligt vis. Men redan innan hade församlingen i Jerusalem närmast upphört att existera. Åren innan dess hade fler och fler av de kristna börjat lämna staden, då det blev mycket svårt att i en anda av apokalyptiskt uppror vara en relevant fredskraft, man blev snarare stämplade som förrädare. När Paulus verkar, säg ca 50 e Kr, är slutet redan nära för den församlingen. Det skulle kunna förklara att det rådde nöd bland de kristna, om den försörjande gemenskapen alltmer började gå sönder. Men visst väcker Jerusalemförsamlingens öde en massa tankar, varav den du för fram är en viktig en.

    3. Jag tror inte att de samlade tillgångarna fanns i en låda. Att man delade på allt tror jag också innebar hemmen och de tillgångar som fanns där, att de var tillgängliga för bröder och systrar utan att nödvändigtvis bli förvandlade till pengar via försäljning.

    Men poängen i Lukas framställning, i både evangeliet och Apostlagärningara, en fortsättning på evangeliet, är hur rikedom framställs. I stort sett varje skrift i NT är kritisk till rikedom, men Lukas tar nog priset. I hans skrifter är det tydligt att det bara finns ett sätt att bli av med rikedomens negativa inflytande, och det är att ge bort den. Det är hans poäng. Om den poängen sedan står i spänning t ex till det du tar upp om kollekt till de fattiga i Jerusalem, så visar det bara att det är viktigt att inte bara bläddra fram och tillbaka för att hitta de poäng man själv tycker är bra, utan tillåta varje skrift att framlägga sitt budskap, och sedan bedöma hur vi ska kunna tolka ev. spänningar som uppstår med andra skrifter. NT är dynamisk på många vis!

    Sedan skulle jag vilja tillägga att det knappast är fattigdomsideal som förfäktas här. Målet är inte att vi ska vara hungriga och glåmiga och trötta och predika glädjens budskap med allt tunnare röst :-). Evangeliet förkastar asketism och varje ansats att ta avstånd från kroppen. Men fattigdom är ett ok som måste brytas, och rikedom är också ett ok som riskerar att leda själen vilse. Och i spänningen mellan dessa två poler, så säger nog Skriften att den fattige ligger bäst till, och den rike ses inte sällan som orsak till den fattiges fattigdom. Även detta bör tolkas naturligtvis. Min samlade slutsats blir att vår livsstil som kristna i Väst är mycket mer utmanad av evangeliet än vad vi vill tro att det är.

  • Björn Donobauer

    Spånar vidare:

    Eftersom de insamlingar vi läser om i skrifterna alltid är ‘öronmärkta’ för specifika behov kan man då inte bryta ner frågorna om givandet i delmoment beroende på ‘åtagandet’? Skall vi bilda en församling med enbart självförsörjande deltidsfunktionärer försörjer sig alla själva, alltså: litet behov av insamlade medel. Saknar vi drömmar om byggnader i egen regi har vi enbart hyreskostnader att fördela..osv..
    ‘..’om alla skall behandlas lika kommer alla att göra olika..’

    Må det hända..dvs Amen

  • Eric LH

    Björn,

    Jag fattar ingenting, men jag gillar verkligen din stil! 🙂 (Ps hur gör man en smiley som uttrycker gapskratt? Ds)

    Har läst dina inlägg på andra trådar också. Du är väldigt insiktsfull, vass och rolig. Vad är du för en, om man nu får fråga det?

    Mvh

    Eric

  • Daniel och Björn

    Kolla in Bruderhof i England, Tyskland och USA, de har levt kommunitetsliv i 70 år där jämnt delande av ekonomiska resurser är normen… Eller nyklosterrörelsen i USA; the simple way, catholic workers etc (Vi har tyvärr inget liknande i Sverige)
    Det jag ofta hör från kritiker är att tanken är utopisk… Men pekar inte Jesu undervisning åt denna riktning? Och som Eric skriver; globalt sätt är vi den rika ynglingen som måste konfrontera Jesu ord om att sälja allt vi äger och ge till de fattiga.

    fred
    d

  • Björn Donobauer

    Tack Eric H

    När jag ifrågasätter fattigdomsidealet är det inte för att jag hyllar rikedom och tillskansande av egna medel. Jag är nog den enskilt fattigaste bloggaren i den här skaran.
    Jag håller helt med dig om att ägandet är livsfarligt för allt vad praxis och andligt liv handlar om. Men å ena sidan står ‘de fattiga har ni alltid ibland er, å andra sidan ‘den som inte tar vara på de närstående som är beroende av honom är värre än en som förnekar tron’.
    Så paradoxerna finns där. Den ene kan leva på nollekonomi den andre måste förvalta medel väl för att kunna försörja..och har evangelisk skyldighet att göra det.

    Och antagligen kommer de båda sätten att leva att vara tvungna att leva tillsammans i samma församling för att mångfalden skall motsvara människornas faktiska liv.

    Spånar mera..

  • Sitter och ponerar över mönsterförsamlingen över en kopp kaffe och kommer fram till att om mitt lilla företag vore en församling istället kanske det skulle kunna bli ganska bra. 🙂

    Jag har drivit ett AB sedan 2000. Jag tar ut så lite som möjligt i lön för att kunna växa. Reser turistklass och har en företagsbil som är värd max 30 000. Allt detta för att kunna växa utan att låna pengar eller ta in pengar från investerare som i sin tur skulle mer eller mindre ta över företagets budget och målsättning.

    Ingen egenrättfärdighet men, faktum är att ledstjärnan i församlingsarbete/församlingsekonomi kanske till sist är gammalt hederligt svenskt sunt förnuft?

    Katolska biskopen i Sverige verkar vara inne på samma spår. – Ta ut så lite som möjligt i lön för att ‘utbreda Guds rike’ (eller Katolska kyrkan).

    Fakta:
    Så mycket tjänar kyrkliga ledare
    Anders Wejryd Ärkebiskop Svenska kyrkan, 817 700 kronor, år 2005 (innan han blev ärkebiskop)
    Esbjörn Hagberg Biskop i Karlstads stift, 803 400 kronor, år 2005
    Ulf Ekman Pastor Livets Ord, 530 600 kronor, år 2006
    Sten-Gunnar Hedin Föreståndare Pingst FFS, 524 400 kronor, år 2006
    Göran Zettergren Missionsföreståndare Svenska Missionskyrkan, 442 600 kronor, år 2006
    Anders Sjöberg Missionsföreståndare EFS, 422 800 kronor, år 2005
    Karin Wiborn Missionsföreståndare för Svenska Baptistsamfundet, 346 400 kronor, år 2006
    Niklas Piensoho Föreståndare Filadelfia Stockholm, 343 800 kronor, år 2005 (innan han blev föreståndare för Filadelfia)
    Anders Blåberg Missionsdirektor EFK, 323 000 kronor, år 2006
    Anders Arborelius Biskop Katolska kyrkan Stockholm, 154 800 kronor, år 2006

    mvh
    Daniel

  • och jag instämmer med eric; ortodoxi och ortodoxi är oskiljaktiga…

  • jag menar förstås ortodoxi och ortopraxi är oskiljaktiga…

  • Björn Donobauer

    David

    Tack för Bruderhof inlägget. Min mor och hela hennes familj levde på en Bruderhof under en av Arnoldarna som sedermera utvandrade till USA.

    Jag har så att säga insiderinfo om hur den slags kollektivism kan te sig för de som kvaddas av den totalitära monolitiska ensidigeheten i den verkligheten. Därmed inte något ont sagt om hela företeelsen i sig. Men igen: idealen stöter sin fot mot den stötesten som heter mänsklig svaghet.

    Hur förfar en och annan ‘Bruderhof’ med eventuella dissidenter? Det vill du inte veta om din nattsömn skall vara god.

    brodershälsningar.. B

  • björn

    du är inne på viktiga tankar när du spånar…

    jag tror på anarki (i sin ursprungliga mening) på små lokala enheter (husförsamlingar) som inte bara utövar jämnt fördelande av ekonomiska resurser utan även motarbetar utförsäljning av allmänyttan dsv slår ett slag för hyresrätten, inte tar lån, inte betalar ut lön till ledare (pastorslöner) eller sitter på tillgångar genom kyrkobyggnader. varje lokal enhet sköter sin egen förvaltning… när de ekonomiska resursena är fördelade så basbehoven är täckta för varje månad så skänks ev överskott till de fatiiga. Arbetet som utförs bör helst vara jobb som tjänar samhället och inte ökar konsumtion. Strävan mot enkelhet ska känneteckna enheterna – bilpool (flera familjer delar på en bil)
    så ser min drömbild av församlingsliv ut… utopi? nej, jag tror inte det.

  • Björn Donobauer

    Erik

    Tack för dina rader om min rätt obetydliga person. Ge mig en email adress skall jag kanske berätta vem jag är. maila till burli46@gmail.com
    B

  • tack Björn

    Hör gärna mer om det när vi ses.

    d

  • Björn Donobauer

    David

    Din utopi låter bekant. Ett enda memento har jag: den kan bara existera i en småskalighet, aldrig vara konglomerat av ansamlade storhetsdrömmar varken numerärt eller monetärt.
    Så sett är det en framkomlig modell med minimal exponering mot den utsugande staten..och kanske minimering av frestelsen att bli pengaodlare.
    Björn

  • björn

    precis

    sociologiskt så går gränsen för en cell vid 15 personer så fler än så borde inte ingå i en kommunitetscell. Vad det gäller gemenskap som fortfarande känns familjär går gränsen vid 70. Så 4-5 celler i en gemenskap som kan fungera som ett lokalt nätverk (församling).

    d

  • vissa forskare säger dock att 8 personer är max för en cell…

  • Eric LH

    Men du David, då undrar jag hur du tänker angående delning av celler. Man talar ofta om cellen som en nyckel för tillväxt, och att den då delas. G12 har en annorlunda uppfattning om celldelning, då den ursprungliga cellen (på 12 personer) förblir, medan medlemmarna i den cellen startar en ny cell med så småningom 12 pers i varje. Sedan finns det då en cell där man blir ledd, och en cell där man leder. Nu är det ett pyramidalt tänkande som jag kan tänka mig inte du står för (och inte jag heller tror jag), men hur ser du på cellen som en möjlighet för numerär tillväxt? Bara en nyfiken fråga som inte har med vårt tema att göra …

  • Björn Donobauer

    David

    Skall bli spännande att utveckla dessa tankelinjer i nära framtid på en plats nära dig.. 😀

    Björn

  • Björn Donobauer

    Men en sak om gruppers storlek funderar jag mycket på. Om gåvorna är fördelade någorlunda kanske man kan se att gruppstorlek måste vara avhängig den resurstilldelening av Ande gåvor som gruppens livsuppdrag förutsätter?

    Om det nu inte är som jag misstänker: eftersom gåvorna aldrig blir vår egendom utan alltid förblir Andens gåvor, så kan den Helige Ande i varje gemenskap oavsett storlek utföra allt sitt verk oavsett hur många gruppen består av. Men någon relation finns väl mellan antal individer och tillgängliga resurser. Vad anser ni?
    Gruppstorlek kan ju inte i sig vara avgörande.. utan måste stå i nåt förhållande till gruppens existensberättigande. Gemenskap dör om den är ett självändamål.
    Björn

  • intressant eric

    min erfarenhet är att det har blivit bättre om man inte delar cellen rakt av utan ist att 2-3 personer planterar en ny cell. men det är svårt att veta på förhand… det handlar ju också om personkemi etc så det kan bli rätt el fel på det ena eller andra sättet.

    Vi tänker i vårt sammanhang är att vi ska dela livet tillsammans i kommuniteten och utgår inte från tillväxt… om verkligheten nu blir så att människor vill vara med/blir kristna etc och gruppen på sikt växer sig för stor så får vi ta i det då:)

  • björn

    när det kommer till Andens gåvor och praktiserandet av dessa tycker jag personligen att det blir mest sunt i den lilla gruppen. Man slipper den mass-suggestion som lätt kan uppstå i en alltför stor samling. Eftersom det är just gåvor och Gud ger dem av nåd så är jag övertygad om att alla gåvor kan komma i funktion i en grupp på säg 5-6 pers.

    Du har rätt när du säger att gruppen dör när den blir ett självändamål. Givetvis måste vi hela tiden påminna oss om att vi bygger Guds rike -inget annat;)

    d

  • eller snarare 2-3 personer om man ska ta Jesus på orden;)

  • Johan X:et

    Andy, har försökt maila dig i ett par dagar men det bara studsar tillbaka …

    Om du har en alternativ adress kanske du kan sända mig ett mail?
    =)

  • Rob

    Daniel,du har mkt knappa bibelkunskaper när du påstår att lagen nt gäller-kan man leva utan normer?gäller ngt av d 10buden?du far vilse

  • Rob
    Men om tionde-budet är viktigt att hålla, blir sabbatsbudet livsviktigt. Det är ju ett av de tio budorden (precis som Doktorn skrev här ovan).

    Innan man tänker på tiondet, blir det i så fall jätteviktigt att se till att hålla sabbatsbudet: det har högre rang eftersom det är ett av de tio budorden.

  • Rob

    Ja z,antingen gäller samtliga 10 lr inget alls

  • Rob;
    Det faktum att lagen inte gäller betyder inte att vi menar att man ska leva utan normer. Självklart handlar det inte om laglöshet på det sätt jag får intryck av att du tror det är. Jesus avskaffade lagen på Golgata (se bla Ef 2:14-15) men Hans standard för den nya skapelsen är högre och bättre än lagens. Lagen ska vi ta en genomgång av under våren, och jag hoppas dina frågor då kan besvaras!

  • Rob

    Ditt svar övertygar nt ,andy.dem ceremoniella lagarna avskaffades på golgata,men aldrig den moraliska lagen.

  • Rob;
    Självklart kan EN kommentar inte övertyga, och därför sa jag: Följ med under våren! Ingen säger att moralen inte gäller, men följ med som sagt…

  • Rob

    Ok andy

  • Björn Donobauer

    Varje gång jag ser någon hävda att Gud har principer påminns jag om hur galet det uttrycket är. Behöver inte påpeka att tanken inte ens existerar i skrifterna Fadern är fri från en massa ting som köttet ärvt men som inte hör hans barn till .
    I Faderns natur ligger en rad egenskaper och saknas en rad synder.
    Lagen är helt simpelt: ‘Jag Er Gud har inga andra likar, håll er till mig.’ ‘Jag som är ert ursprung stjäl inte, ni som är mina avbilder stjäl heller inte.’ ‘Jag: vilar från mina verk var sjunde dag, vila för Guds skull..och er egen..’ osv

    Det som är de andliga barnens väsen är nedärvt, det är de inhyrda, adopterade eller de som påtvingats samvaron som behöver principer.. Men barnen håller ögonkontakt med Fadern och vet vad som är hans goda vilja.
    inciperna skrivs inte pp tavlor av sten längre utan de inkarneras genom helgelsen i barnen. För så som han ÄR så är vi i hans efterföljd. Vi föds på nytt till ett odödligt arv.. barnaskapets Ande vittnar om detta.

    Principer är vad en härskare pådyvlar sina undersåtar, livsbejakande förhållningssätt växer ur en relation ..

    ‘Nu svärde han i kyrkan igen…’

    Björn
    *Sök Gud…’ och pr

  • Andy: Du treffer spikeren MIDT på hodet! Kanonbra. Gud elsker nemlig en glad giver og man gir det man kan utifra ens livssituasjon. Selv strevde jeg fælt med tienden og klarte ikke å få det til å gå rundt. Når jeg sluttet å betale tienden begynte jeg å bli velsignet økonomisk. Det høres kanskje litt ironisk ut, men det er sant!

  • Peter;
    Du har rett i det du sier, for tiende i seg er ikke noen garanti for velsignelse, og en del gir tienden i stedet for å først dekke familiens behov. Dvs at man prioriterer tienden foran regninger og andre behov først, og kanskje det der fordi man tror at man ellers stjeler fra Herren…? Det kommer snart en oppfølgende artikkel om hvordan økonomien fungerer i den nytestamentlige menigheten, for mitt inntrykk er at enkelte tror at om man er imot tienden blir menigheten fattig…

  • Hej
    Jo tionde tillhör faktiskt nya testamentet,
    hör och häpna!!
    Jesus kom för att fullborda lagen han kom inte för att upphäva lagen (Matt 5:17).
    I NT förkunnar Hebreerbrevets författare att Abraham gav tionde av sitt bästa byte, (Hebr 7:4). Abraham gav tiondet till Melkisedek, fridens konung, denne är en bild på Jesus (Hebr 7:17). Vi ska då ge tionden till Jesus. Dessutom gav Abel
    det första ur sin hjord till Gud (1 Mos4:4), medan Kain gav från marken, och Herren såg inte till Kain?? Därför att han inte gav det första. Gud vill ha det första i våra liv. Jo vi ska tionden av vår lön, och före skatt. För annars är det inte ett tionde utan blir såsom Kain gav (1Mos 4:3).
    För om jag tjänar 10000 så är tiondet 1000 kronor, men om skatten är dragen tex 30% och jag får över 7000 kronor och ger 700kr i tionde, då är det inte tiondet. Och Gud såg inte till Kain.
    Vad säger då Gud? För allt tionden i förrådshuset, så att där finns mat… (Mal3:10), menar du människa att Guds ord gäller inte idag i det nya förbundet? Men jorden har ju inte förgåtts (Matt 5:18), Amen säger jag er: Innan himmel och jorden förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå förrän allt detta har skett.
    Om du läser vidare i texten så ska du inte upphäva dessa bud v 19-20.

    Detta jag berättat för dig är inte mina egna ord, de är ord från Bibeln som Jesus lär ut i sin undervisning. Nåden är inte till för självändamål, den ges när du inte har förmåga att tjäna Gud i allt, när vi gör fel i vardagen, när vi inte tillräckligt klarar av att förlåta 7 gånger 77, när jag sa det där jag inte borde eller när jag i min otro inte gav tiondet som jag borde. Men nåden ger mig som är kristen möjlighet att vända om; När jag då vänder om i mitt hjärta och gör det rätta i lydnad till Jesus, (älska Gud av hela mitt hjärta) då kommer nåden att flöda för mig. Så är det i allas våra liv. Vi är frälsta av nåd, men vår vandring med Jesus frälser vår själ och dag efter dag bär han oss.

    Malaki 3:10 ger dessutom ett löfte när vi ger tiondet till Gud, …pröva mig nu i detta, om jag inte kommer att öppna himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.
    Ja, så är det lev av Herren
    Guds rika välsignelse till den som tar emot detta
    Hälsningar
    Marie
    Utdragen ur bibeltexten är från svenska Folkbibeln

  • Stickan

    Marie, du följer väl också nedanstående text där det uppmanas till att använda en del av tiondet till att inhandla vin och andra starka drycker?

    Hur många i frikyrkorna är olydiga mot detta bibelord måntro? 🙂

    ”Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som HERREN, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu HERREN, din Gud, välsignar dig, 25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som HERREN, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.” 5 Mos.14:24-26

  • Pingback: fsgb80v7cbwe()

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?