torsdag, juni 12th, 2008...11:24 f m
Bland tungomålstal och tältmöten
När jag rotade i mina gamla samlingar från pingströrelsens Den Kristne — tidskrift för urkristen tro och förkunnelse så sökte jag i sakregistret för att se vad de tidiga pingstpredikanterna hade att säga om treenigheten. Eftersom varje årgång är inbunden och ett person- och sakregister är upprättat så kunde jag plöja igen årgångarna mellan 1944 och 1953. Under dessa tio år hittade jag inte en enda artikel i sakregistret om treenigheten. Däremot förekom orden tungomålstalande och tältmöten flitigt under bokstaven t. Nu var det nog inte så illa ställt med intressant material ändå i dessa tidsskrifter. Framförallt intresserade mig några artiklar från 1951 av den forne kyrkoherden Henning Tuhlin. Även Thulin återfanns ju under bokstaven t. Hans artiklar om dopet, nattvarden och apostolatet gav mig en del att fundera över.
Pingtrörelsen var från början starkt influerad av den baptisktiska uppfattningen om dopet. Baptismen, som var rädda att på något sätt likna kyrkans barndopslära gjorde dopet till en lydnandshandling. Enligt Thulin bortsåg man från att Gud även handlade i dopet. Ännu mer var man rädd för att dopet hade frälsande och pånyttfödande karaktär. Då kunde ju kyrkan få stöd för sin lära att pånyttfödelsen sker med små barn. Så dopet blev strängt taget endast en lydnadshandling. Därmed behövde inte heller dopet ske i samband med omvändelsen utan kom som ett uttryck för omvändelsen. Endast den som var frälst fick döpas. D.v.s. dopet hade inte något med frälsningen att göra. Det borde också helst vara en prövotid för den som skulle döpas. Man fick inte döpa de omvända för fort. Thulin skriver:
”Dopet är mer än en lydnadshandling. Guds ords lära om dopet ligger ungefär mittemellan den lutherska och den baptistiska. Den lutherska dopuppfattningen har borteliminerat bibelns klara ord om att det måste vara de troendes dop. Den gudomliga ordningen, tro först och dop sedan är övergiven. Man har en annan uppfattning än Guds ord lär.” ”Men den baptistiska ståndpunkten är också fel när det gäller dopets betydelse. Dopet är nämligen oändligt mycket mer än en lydnandshandling. Om vi studera alla bibelställen där det talas om dopet så sammanställes dopet alltid med tre ting: syndernas förlåtelse, pånyttfödelse och andedop.” ”Istället för att att taga vi taga fram botfärdiga till botbänk och frälsningsrum, så läto apostlarna döpa de botfärdiga. Botbänken har i viss mån fått ersätta dopgraven i väckelsefromheten.”
Henning Tuhlin glädjer sig sedan över att han tycker sig se en nyorientering i dopfrågan. Men frågan är om den nyorienteringen fick något större genomslag på längre sikt. Daniel Wärn (som jag nu får se har en artikel om dop i dagens Dagen) återförde frågan på dagordningen under 80-talet, men även då tror jag att den gamla baptistiska ordningen kom tillbaka eller ersattes av en liberalare syn på dopfrågan.
Jag fortsätter att bläddra bland artiklar om tungomålstalande och tältmöten och hittar sedan en ännu mer intressant artkel av Henning Thulin. Den heter Apostolatet i urkyrkan. Jag saxar lite ur denna:
I den kyrkliga teologiska forskningen gör man gällande att apostolatet fortsätter i prästämbetet, genom vigningen. Man går därvid ut ifrån Joh 20:22, där det heter: ”Han blåste på dem och sade till dem: ’Tagen emot helig ande’”. Man menar att här är den fråga om en verklig vigning. Vilka gäller denna vigning? Det är apostlavigningen, även om Judas och Tomas äro frånvarande. Men inte nog med detta. Man menar även, att här icke blott gäller invigning av apostlarna utan instiftandet av ett nytt ämbete. Det är med andra ord prästämbetet, som instiftas. ”Liksom Adam enligt traditionen fick prästämbetet genom andeinblåsning, så skapas här på samma gång det nya ämbetet.” (Ström) Man söker alltså i kyrklig teologi uppvisa prästämbetets direkta samband med urkyrkans apostolat. Biskopar och präster ha övertagit apostlarnas uppdrag att vara Kristi befullmäktigade. Genom ämbetet och vigningen insättas biskopar och präster av apostlarna, liksom apostlarna voro insatta av Kristus och Kristus insatt av Gud. Här har vi den apostoliska successionen.
Vad är dessa ämbetsinnehavares uppgift? Man anknyter till Joh 20:23, där det heter: ”Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem”
Ström säger: ”Vi se sålunda, att den förlåtelse, som Jesu död skapar, enligt johannesisk uppfattning handhaves och distibueras av ämbetsbäraren. Det som Jesu död kom hela kyrkan till godo blir genom ämbetet tillämpat i den enskilda fallet, så att man med fog kan tala om syndaförlåtelsens sakrament”
Denna syndaförlåtelse distribueras av ämbetsinnehavaren genom sakramenten, avlösningen, dop och nattvard, som alltså skänka syndernas förlåtelse. Det subjektiva, som bättring, syndaånger, pånyttfödelse och tro, skjuts åt sidan och blir ingalunda några villkor för syndaförlåtelsen.
Inför en sådan teologisk tolkning i kyrklig, ja katolsk riktning frågar man sig: hur går det då med dem som ej, genom dessa kyrkans vigda tjänare söka syndernas förlåtelse och frälsning? Finns det överhuvudtaget längre någon frälsning, enligt denna teologi, utanför kyrkan? Kan man inte nu snart inom denna teologi göra Cyprianus ord till sina egna: Extra ecclesiam nulla salus (utanför kyrkan finnes ingen frälsning).
Frikyrkans hållning till det allmäna prästadömet är värt att slå vakt om. Det handlar inte några petitesser i mindre viktiga lärofrågor. Det handlar om att evangeliet om frälsning inte skall hållas som gisslan av ett system som anser sig äga rättigheterna till syndaförlåtelse och frälsning. Det handlar alltså i slutändan om frälsningen som sådan.
22 kommentarer
juni 12th, 2008 at 12:11 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj
Kul att Extra Ecclesiam Nulla Salus återkommer
Det är uppenbart att Thulin, liksom så många andra, inte vet hur varken Cyprianus eller Kyrkan fortsättningsvis har tolkat denna sats. Jag har, som du vet, skrivit om det tidigare.
Det centrala är:
”‘Utanför kyrkan ingen frälsning’ skall tolkas just så: om inte just den konkreta katolska kyrkan fanns, skulle det inte finnas någon möjlighet till frälsning. Allt gott och sant utanför henne har del av denna frälsning – men inte heller det skulle finnas om inte Kristi kropp vore fullt förverkligat i den enda, sanna, katolska och apostoliska Kyrkan. Satsen är alltså inte exkluderande, utan inkluderande – i och med erkännandet av kättardopets giltighet och frälsningsfömedlande funktion, dess sakramentala effektivitet, har Kyrkan just förklarat att Cyprianus berömda sats, formulerad i samma århundrade (200-talet) skall tolkas just så.”
Vidare kan man ställa upp en kedja av argument för varför detta är den korrekta förståelsen av uttalandet:
”1. Sanningens tillgänglighet och principiella möjlighet att uttryckas;
2. Den uppenbarade och sig uppenbarande Gudens exklusivitet i förhållande till alla andra gudsuppfattningar;
3. Jesu Kristi absoluta unicitet – om det är en kristen måste han fråga sig hur detta går ihop med Guds allmänna frälsningsvilja och om alla icke-kristna ‘går till helvetet’;
4. Kyrkans unicitet som inte innebär exklusivitet, att alla andra går förlorade, jfr kättardopets giltighet redan på den tid då Cyprianus formulerade det berömda ‘extra Ecclesiam nulla salus’;
5. Thomas av Aquinos inställning till den enskilde som inte av fri vilja, utan på grund av ‘oöverkomligt misstag’ hamnat utanför kyrkan: god vilja, leva efter det ljus man fått, etiskt efter samvetets bud;
6. Fallet Sweeney på 1950-talet, då en jesuit försökte hävda just det som din sagesman hävdar, men skarpt tillrättavisades av Pius XII, som just i encyklikan ‘Mystici Corporis’ hävdat den traditionella uttolkningen av ‘Extra Ecclesiam…’ så som redan Thomas tolkat detta;
7. Andra Vatikankonciliets texter: konstitutionen om kyrkan, framför allt Lumen Gentium 14 och 25; hela dekretet om ekumeniken och om religionsfriheten;
8. Olika senare uttalanden av flera påvar, både Paulus VI och Johannes Paulus II – framför allt i encyklikan ‘Ut unum sint’ liksom i Troskongregationens dokument ‘Dominus Iesus’, som handlar om Guds allmänna frälsningsvilja och Kristi ställning som ende Frälsare och frälsningsmedlare;
9. Det allra senaste: Troskongregationens svar på fem frågor i somras just om Kyrkans unicitet och frälsningsnödvändighet; det finns på stiftets hemsida.
Så har Kyrkan tolkat ‘Extra ecclesiam nulla salus’ redan sedan denna mening formulerades på 200-talet. Så kan den och skall den tolkas.”
Alltså, Thulins farhåga att det inte finns möjlighet till förlåtelse och frälsning är ogrundad.
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 12th, 2008 at 12:49 e m Citera och svara denna kommentar
Tuve,
Enligt Ditt resonemang – om inte just den konkreta katolska kyrkan fanns, skulle det inte finnas någon möjlighet till frälsning – så är frälsningen kopplad till dKK. Det är tack vare att dKK är så snälla och generösa som det kan finnas frälsning för oss andra. Men om dKK skulle ändra sig och inte vara så generösa, ja då blev det ingen frälsning kvar till oss andra.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 12th, 2008 at 2:02 e m Citera och svara denna kommentar
Joh 20:22-23
Jesus blåser på dem, ta emot Helig Ande,
sedan säger han att de kan lösa och att de binda.
Ingenstans i NT ser vi att församlingen använde detta som ett instrument för att utövas mekanisk med mänskligt förnuft som grund.
Petrus band på visst sätt Ananias och Safira i sina synder. Men inte av egen vilja. Troligen mot sin egen vilja. Men dHA talar ut de bindande orden.
Paulus talar om att binda någon i sina synder. Manad av dHA.
Ingen människa med Guds kärlek i sitt hjärta skulle vilja binda någon i sina synder, om det inte är för att rädda personen. Ock ingen är väl så förmäten att han avlöser där inte Gud redan avlöst från synden.
Jag ser detta lösande och bindande som att dHA uttalar det som han har förordnat. Det är inte ett instrument som givits för att med mänsklig vilja avgöra frälsning eller ej.
Jesus som gav mandatet att i vissa fall lösa och binda, använde själv inte denna formel på Golgata.
Han visste vad som redan hade skett i den botfärdige rövarens inre.
Du ska vara med mig i paradiset. Dvs rövaren behövde ingen avlösning. När hans hjärta öppnades för Jesus så fanns inte hans synder mer. Som dagg i solsken försvinner.
Rom 10 :9 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.
10. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.
11. Skriften säger ju: »Ingen som tror på honom skall komma på skam.»
Vi ser inte spåret av någon prästklass i NT tid. Lärjungarna berättar aldrig att de gick runt och löste folk från synder! De predikade, befriade och botade.
Församlingen fick gåvor (tjänstegåvor) som skulle bygga upp kroppen. Evangelisten Fillipos hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva.
Alla medlemmar kunde söka andens gåvor. De var fria att bruka dem, men med ordning, och med villighet att granska och låta sig kritiseras. (Att döma tillhör Gud´s egen domän)
Allt mänsklig måste granskas är NT´s oavvisliga råd.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 12th, 2008 at 3:33 e m Citera och svara denna kommentar
Tuve!
Varför ordet ”kättardop”?
Efesierbrevet 4:5
”en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 12th, 2008 at 4:07 e m Citera och svara denna kommentar
Henning Thulin var verksam i Maranata-väckelsen under sina sista år på 60-talet. Jag hörde honom själv predika i Victoriasalen i Stockholm.
När det gäller dopet så tror jag Thulin inte frigjort sig riktigt från luthersk teologi. Den baptistiska dopsynen ligger nog närmare den bibliska.
Om man går tillbaka till källan brukar vattnet bli klarare, så är det också med dopvattnet!
Dopet till Messias är en biblisk/judisk handling, det har med invigning till tjänst och efterföljelse att göra.
Nu tänker säkert många: Messianerna kommer alltid med sitt judiska! Dopet är väl kristet!
Nej, inget som har med frälsningen att göra kan lösgöras från sin judiskhet utan att det förvanskas, så också med dopet. Allt bråk och oenighet om dopet beror på bristande insikt om dopets ursprungliga plats i judendomen.
Yeshua hittade inte på detta med dopet. Johannes döparen praktiserade detta för att bli en lärjunge till honom och han var inte kristen. Därför fick man döpa om sig till Yeshua Messias man ville följa honom.
Det händer inget magiskt med att doppa ned sig i vatten, Gud handlar inte per automatik för att man gör det. Jag uppfattar dopet som en invigningshandling där man renar sig från det som varit och från den stunden beslutar att följa Yeshua. Gör man det utlovar Gud att ge helig Ande.
Dopet till Yeshua Messias kan bara göras av människor som av eget beslut vill bli Yeshuas/Jesu lärjunge. Därmed faller spädbarnsdopet.
Inga messianska församlingar (vad jag vet) praktiserar dop av små barn. Judar vet vad dopet handlar om och därför hamnade man inte i den villoläran.
Var välsigande!
SÅ
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 12th, 2008 at 4:20 e m Citera och svara denna kommentar
SÅG!
Må den Eviges ande ge oss detta klara vatten.
Jag minns en strof i en sång från barnaår typ;
O Gud du klara rena låga sänd din eld, sänd din eld.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 12th, 2008 at 7:21 e m Citera och svara denna kommentar
Angående att lösa och binda.
Från Colin Dyes bok ”Bön som förändrar”:
Matt 18:18 använder en ovanlig verbform som bäst kommer till uttryck om man översätter versen på följande sätt: ”Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.”
Detta betyder att vi här på jorden bara kan be fram det som är i överensstämmelse med det som gudomen redan beslutat i himlen. Vi ber utifrån en överenskommelse som grund. Först upptäcker vi vad som redan har beslutats och planerats av Gud, sedan ber vi att det ska ske ”på jorden så som i himlen”, precis som Jesus lärde oss i Matt 6:10.
Om någon människa skulle ha makt att lösa och binda utan att det dessförrinnan är sanktionerat i himmelen, då kunde vi vara illa ute.
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 1:27 f m Citera och svara denna kommentar
Hej!
Jag är ny här och ser att det talas mycket om Yeshua och Messianska föreningen – förstår att det är Jesus det handlar om men vad innebär detta? Är det svenskar eller födda judar som startat denna förening?
Vet inte riktigt om detta inlägg passar in här, men läste just ett inlägg om föreningen på denna tråd så därför chansar jag.
ha det gott alla
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 4:21 f m Citera och svara denna kommentar
Jag är en av de som samtalar eller rättare sagt debatterar på denna blogg och är ordförande i MFS.
Yeshua var det namn som vår frälsare bar när han vandrade här på jorden och det är hebreiska och betyder ”frälsning”, Matt. 1:21.
Jag tror inte att man skymfar Yeshua genom att kalla honom Jesus, men när jag fick reda på att hans originalnamn så föredrar jag det.
Vill du veta mer om MFS kan du klicka på mitt namn så kommer du till vår hemsida.
I Messias!
SÅ
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 7:59 f m Citera och svara denna kommentar
Tack Tuve för att du tog dej tid att förklara katolska kyrkan syn. Diskusionen mår bra av att fakta från alla sidor presenteras.
Sen tror jag nog inte den öppna synen finns överallt i katolska kyrkan. Precis som i den ortodoxa och protestantiska traditionen hävdar några alla andra som heretiker.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 11:26 f m Citera och svara denna kommentar
Padraig
Så är det alltid, men som du ser i bl a punkt 6 så tar kyrkan avstånd från sådana personliga åsikter.
Haggaj mfl
Att frälsning finns även för dem utanför Kyrkan har inget med att Kyrkan är varken snäll eller generös att göra, utan att Gud velat det så. Kyrkan kan inte ändra på det faktum att människor utanför Kyrkan kan frälsas. Tack vare att Gud grundade sin Kyrka så kan vi frälsas, inte på grund av Kyrkans meriter utan på grund av Guds vilja.
Mirre
Redan på 200-talet då Cyprianus uttalade Extra Ecclesiam Nulla Salus erkände Kyrkan de dop som förrättats av kättare, dvs t ex gnostiker mfl. Därav talet om accepterandet av kättardop. Det syftar alltså på alla dop som genomförs i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn utanför Kyrkan.
allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 12:46 e m Citera och svara denna kommentar
Tuve:
”Att frälsning finns även för dem utanför Kyrkan har inget med att Kyrkan är varken snäll eller generös att göra, utan att Gud velat det så. Kyrkan kan inte ändra på det faktum att människor utanför Kyrkan kan frälsas. Tack vare att Gud grundade sin Kyrka så kan vi frälsas, inte på grund av Kyrkans meriter utan på grund av Guds vilja.”
- Så här kan bara en tvätt-äkta katolik resonera (o möjligtvis Halldorf). D.v.s. du sätter likhetstecken mellan DIN kyrkas lära och Guds vilja och ord. Praktiskt och enkelt men något som ett antal hundra miljoner kristna runt om i världen säkert har svårt med. Jag är inte frälst genom din kyrka utan genom min tro och åkallande av Jesus Kristus….
En liten parantes ang din kommentar till mirre:
”Det syftar alltså på alla dop som genomförs i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn utanför Kyrkan.”
RKK accepterar även dop enligt apostlagärningarna, d.v.s. i Jesu namn. Bara det inte sker som en markering mot treenighetsläran…….
mvh
D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 12:47 e m Citera och svara denna kommentar
Förtydligande:
S-Å Gerdvall skriver: ”Jag är en av de som samtalar eller rättare sagt debatterar på denna blogg och är ordförande i MFS.”
Det stämmer att han debatterar på denna sida. Men det skall inte uppfattas som om S-Å Gerdvall hör till dem som driver denna sida.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 2:31 e m Citera och svara denna kommentar
S-Å Gerdvall, tack för upplysninen skall gå in och titta när jag får mer med tid.
admin, tack för klarläggande
Mvh
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 3:28 e m Citera och svara denna kommentar
Daniel
”Jag är inte frälst genom din kyrka utan genom min tro och åkallande av Jesus Kristus….”
De som blir frälsta blir det genom sin tro och sin goda vilja. Vi tror (möjligen till skillnad från er) att alla människor av god vilja kan komma till himmelen, alltså även de som inte fått ta emot Guds Ord. På samma sätt som man inte garanteras frälsning för att man tar emot Guds Ord så garanteras man inte heller fördömelse om man inte gör det. Så är det generellt. Hur det är i det enskilda fallet vet bara Gud.
Kyrkans uttalande är, som sagt, inte exkluderande utan inkluderande. Du kan mao vara frälst genom Kyrkan OCH genom din tro och åkallan av Jesus Kristus som Herre… Att du sedan helst skulle sett att du slapp vara frälst genom Kyrkan är en annan sak
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 3:41 e m Citera och svara denna kommentar
Tuve
Kan inte du och jag träffas och rita cirklar som inkluderar mera i din cirkel, sen mera i min, osv i all oändlighet?!?
Vill du och dina vänner i dKK följa med till Guds stad så måste ni hoppa in i den cirkel som är ritad av den Helige Ande i NT.
Den cirkel är ritad med Jesu dyra blod, och kan ej raderas!
Era inklusioner och exklusioner har ingen betydelse för den kristna människan!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 3:57 e m Citera och svara denna kommentar
PåKlippan
Jag talar inte om några cirklar. Jag talar om att det är Gud som frälser, inte du eller jag.
Visst är det sant att Jesus är vägen, sanningen och livet. Det är och har alltid varit Kyrkans förkunnelse. Men Gud ser till människans hjärta och kan frälsa även dem som ”inte av fri vilja, utan på grund av ‘oöverkomligt misstag’ hamnat utanför kyrkan: god vilja, leva efter det ljus man fått, etiskt efter samvetets bud”… Det gäller alla, inte bara de som kallar sig kristna.
Det är väl varken din eller min uppgift att tala om för Gud vilka han skall frälsa och vilka han skall fördöma. Jag hoppas bara att Gud skall vara nådig mot mig, för jag är en stor syndare…
På sätt och vis har du rätt i att våra inklusioner inte spelar någon större roll, eftersom det är Gud som frälser. Men vad Extra Ecclesiam Nulla Salus handlar om är inte vilka som blir frälsta, utan vad Kyrkan är och vilken betydelse Gud givit sin Kyrka.
Det är ni som försöker missförstå dogmen till att vara exkluderande och ha bärighet på vem som kan bli frälst, och i så fall skulle det haft mycket allvarliga konsekvenser för er… Men som sagt, det är inte Kyrkans tolkning utan er…
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 13th, 2008 at 10:53 e m Citera och svara denna kommentar
SÅGerdvall
”Det händer inget magiskt med att doppa ned sig i vatten, Gud handlar inte per automatik för att man gör det…”
Enig med deg i dette, Gerdvall. Peter sier at det er en ”god samvittighetspakt med Gud”.
Er ikke dåpen et sinnbilde av vår forening med Kristus i hans død og oppstandelse? Ikke noe mystisk åndelig rite, men en troshandling.
Synes Paulus sier det fint i Rom 6:1-5:
”Hva skal vi da si? Skal vi bli ved i synden for at nåden kan bli dess større?
Langt derifra! Vi som er døde fra synden, hvordan skulle vi ennå leve i den?
Eller vet dere ikke at alle vi som ble døpt til
Kristus Jesus, ble døpt til hans død?
Vi ble altså begravet med ham ved dåpen til døden, for at likesom Kristus ble oppreist fra de døde ved Faderens herlighet, så skal også vi vandre i et nytt liv.
For er vi blitt forenet med ham ved en død som er lik hans død, så skal vi også bli det ved en oppstandelse som er lik hans oppstandelse.”
Mvh.
CatoI.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 14th, 2008 at 10:00 f m Citera och svara denna kommentar
När Thulin jämför apostolatet med ”Extra ecclesiam nulla salus” är jämförelsen en kritik mot Svenska kyrkan och dem som förespråkar ett sådant system. Eftersom vigningen av präster syftar till att ge dem ”ensamrätt” på distrubition av syndaförlåtelse så håller den kritiken än idag.
En exklusiv ensamrätt på distribution av syndaförlåtelse och pånyttfödelse kanske förspråkas av vissa av våra läsare, men jag är stark motståndare till vigning och apostolat.
Vad gäller dopfrågan så tycker jag att den viktigaste poängen som Thulin har är att man behöver komma bort från en lång prövotid innan dopet verkställs. Men den frågan kanske är överspelad. Den församling jag tillhörde senast tog bort dopet helt och hållet som medlemskrav.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 14th, 2008 at 12:39 e m Citera och svara denna kommentar
I Livets Ord i Uppsala räknas numera även barnen in i medlemsantalet, så där är det väl heller inget krav på dop för att vara medlem.
Senaste dopförrättningen döptes 57 konfirmander, som påbörjat konfirmationsundervisning. Undrar vart det här kommer att leda?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 14th, 2008 at 6:01 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj
Instämmer helt!
Ang. dop bör det om möjligt helst ske omgående.
Bless
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 15th, 2008 at 4:11 f m Citera och svara denna kommentar
Jag har bara en enda sak att säga och det är att dopet har med frälsningen att göra. Bibeln säger att den som troro och blir döpt skall bli Frälst(Mark.16.16) Det säger Även Petrus som av Jesus fåttt nycklarna till himmelriket…..”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu namn så att ni får SYNDERNAS FÖRLÅTELSE” apg. 2:38) Dessa är endast 2 av många bibelord..Om du vill veta mer så kan ni gå in på http://www.thepentecostals.org eller på http://www.experiance238.org
Sam The Man
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara