fredag, juli 18th, 2008...1:21 e m
Har pingströrelsen slutat missionera?
Enligt en artikel i Dagen så har antalet svenska pingstmissionärer sedan 1995 minskat från 650 till 150. Jag vet att på 80-talet så hade den svenska pingströrelsen ca 1000 missionärer. Var det inte så att man skulle kunna samordna missionen bättre när man hade ordnat med centralstyrning? Men om man minskat antalet missionärer med 76 % sedan 1995 och med 85 % sedan 80-talet så undrar man vad ledningen för PMU InterLife sysslar med. På deras hemsida får man uppfattningen att det är ett fyrtiotal personer som arbetar på huvudkontoret. Administrerar dessa 40 personer 150 missionärer? Var det så det skulle se ut när man skulle samordna pingströrelsen?
Sten-Gunnar Hedin är föreståndare för Pingströrelsen. Under hans
tid har det gjorts stora nedskärningar av antalet missionärer.
Vad är problemet? Hur dåligt är det egentligen ställt med pingströrelsen? Lever den överhuvudtaget?
Läs också:
42 kommentarer
juli 18th, 2008 at 2:03 e m Citera och svara denna kommentar
Det här är ju ett intressant men samtidigt tragiskt fenomen. När jag åkte till Spanien 1971 hade vi inom Pingst ungefär 800 missionärer som till två tredjedelar var engagerade i evangelikal verksamhet och den andra tredjedelen sysslade med social mission. På den tiden var svensk pinstmission något av vårt flaggskepp.
Vart vi än kom i världen var vår mission känd och beundrad. Vid ett tillfälle i Chile 1977 kom fd. föreståndaren i Filad. Stockholm, Karl-Erik Heineborg och hälsade på mig och han hade precis varit i Springfield, Missouri på besök. Då hade Assemblies of God 1100 missionärer som alla jobbade evangeliskt, med några få undantag. Idag har AG ung. 2000 missionärer och är därmed – i förhållande till sin storlek – den ivrigaste missionsorganisationen i USA.
År 2002 hade vi 213 missionärer av vilka 140 arbetade socialt. Vi ser alltså att nedgången gick väldigt snabbt från¨1980-talet och framåt.
Vad som är anmärkningsvärt är att samtidigt med det sjunkande missionärsantalet såg vi en kraftig minskning av väckelsemöten, tältmöten och väckelsekampanjen. I ett flertal artiklar på 1980-talet efterlyst ledare mer evangelister eftersom de minskat så kraftigt.
Nöd för människor går hand i hand med mission.
nils-olov
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 18th, 2008 at 2:19 e m Citera och svara denna kommentar
Mycket tråkigt
Kan det vara så att man slösat sin energi på fel saker….debattera trosrörelsen t.ex?
Och så kraftigt gå emot den och förtala den, som man gjorde på 80-talet.
Även fast den naturligtvis inte var perfekt.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 18th, 2008 at 2:28 e m Citera och svara denna kommentar
Jag inbjöds att följa med på ett tältmöte i en pingstförsamlings regi häromdagen och hoppades på att åtminstone få uppleva något av den hemlängtan och längtan efter Guds Andes närvaro som förr kunde karaktärisera sådana samlingar. Men talaren stod och drev gäck med just denna sorts fromhet.
Lärjungarna hade brinnande hjärta, deras hjärtan stod i brand därför att Herren hade sagt något om de gamla texternas innehåll och hade pekat på sig själv som dess fullhet.
Sådant skulle ju väckelsearvet se ut – förmågan att förmedla något som ömsom kunde stilla hungern efter rättfärdighet, ömsom öka på den.
Vårt evangelium heter anpassning, våra ansträngningar höjer sig inte över det sociala planet, vår tro får inte stöta sig med omgivningens malande ytlighet. Den enkla människans sökande efter frizon och fredand från kulturell mångfald och sinnesförslöande likriktning, vilka båda fordrar acceptans och upphöjelse till norm i den bästa av världar, har inga förespråkare.
Vi söker efter gudsmän. . .
Lars W.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 18th, 2008 at 5:01 e m Citera och svara denna kommentar
nils-olov,
Har nöden försvunnit tror Du? Och om det är så, vad skall vi göra åt det?
frågetecken,
Jag tror att Du har en poäng där. Kanske försvann också missionärskandidaterna till viss del till trosrörelsen, som sedan inte skickade ut dem på fältet.
Lars W,
Var hittar Du idag människor som har hjärtan som står i brand därför att Herren hade sagt något om de gamla texternas innehåll? Var ser vi ”förmågan att förmedla något som ömsom kunde stilla hungern efter rättfärdighet, ömsom öka på den”?
Alla,
) att Charta Oecumenica har något med den minskade missionen att göra?
Kan det tänkas (nu är jag så där konspiratorisk igen
”Vi förbinder oss att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring … ” Punkt 2 i Charta Oecumenica
Jag tror att det finns risk för att Sten-Gunnar Hedin läser in minst lika mycket från Charta Oecumenica som från Bibeln när han jobbar på sin agenda. Men det är vad jag tror. Rätta mig gärna den som vet!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 18th, 2008 at 5:36 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj,
Någon frågade mig efter det där tältmötet om det inte hade varit ett ”härligt möte”. Jag var tvungen till att värja mig med ett kryptiskt ”jag är kräsen”.
Jag är kanske gnälligt kräsen – jag hittar inga gudsmän i vårt land.
Kanske är jag sant kräsen – det finns inga gudsmän i vårt land.
Det finns inget som motsvarar den hunger jag bär på.
Jag anar att vi skulle kunna ändra på förhållandet genom att hungra och bedja tillsammans.
Lars
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 18th, 2008 at 6:09 e m Citera och svara denna kommentar
Lars Widerberg
‘Det finns inget som motsvarar den hunger jag bär på.
Jag anar att vi skulle kunna ändra på förhållandet genom att hungra och bedja tillsammans’
Ja, amen
Mvh ac
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 18th, 2008 at 10:40 e m Citera och svara denna kommentar
Låt mig då förtydliga något jag skrivit om förut. Med mission menas vanligen att omvända hednafolken. När kristna kyrkor och samfund knycker medlemmar från varandra kallas det proselytism. Om man talar om mission i ett redan kristet land, måste det handla om den sekulariserade befolkningen, ateister eller möjligen agnostiker. Men det uppskattas säkert inte om utländska missionärer åker snålskjuts på förföljelse mot inhemska kristna. Exempelvis mördades minst 30 000 rysk-ortodoxa präster under kommunisttiden i dåvarande Sovjetunionen. Så det blev många vakanser, som underlättade för utländska missionärer att starta ”konkurrerande” samfund under slutet av kommunisttiden. Rysk-ortodoxa kyrkan hade väl snarare väntat sig hjälp än ”konkurrens” av kristna i andra länder.
Ännu värre är det i vissa muslimska länder idag, där utländska missinärer anklagas för att förvärra etniska motsättningar och agentverksamhet. Den kristna civisationen i Irak, ett av världens äldsta kristna länder med kristna församlingar som grundades av Jesu egna lärjungar, håller på att utraderas. Vi har alltför lätt att tro att dessa folk har varit muslimer i 1400 år. I själva verket har det långt fram i tiden funnits en stor kristen minoritet, som har ”övervintrat” fram till förföljelserna under 1900-talet. Det var folkmord på kristna assyrier inte bara i nuvarande Turkiet, eftersom det turkiska imperiet omfattade alla län derna till slutet av första världskriget. Är då uppgiften i första hand att omvända muslimer, med åtföljande risker för inhemska kristna, eller att stötta inhemska kristna?
Man måste också ställa frågan om instabila länder, som är rena krutdurkarna, om det är rätt tid för kristen mission. Och om så ändå skulle vara fallet, hur ska den bedrivas, genom ”konkurrens” eller stöd till inhemska kristna kyrkor? Och slutligen. Eftersom syftet med Aletheia har sagts vara att avslöja oegentligheter inom kristenheten, pastorer som bygger upp egna förmögenheter o dyl, förekommer inte det också inom missionen? Kan man verkligen utesluta att viss mission är täckmantel för spioneri och agentverksamhet. Alla muslimska länder är förvisso inte särskilt trevliga, så visst kan det vara befogat ha säkerhetspolitisk koll på dem (dvs agentverksamhet), men äventyrar inte det själva syftet med den kristna missionen, om det förekommer?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 18th, 2008 at 11:48 e m Citera och svara denna kommentar
Det finns fler missionärer inom pingströrelsen! Vi kanske inte går de traditionella vägarna som pingströrelsen vill att vi ska gå, de som är allmänt accepterade. Men vi är med och når de onådda!
Tyvärr måste jag säga så är de flesta missionsprojekt jag hör talas om idag endast av socialkaraktär, ofta i länder med hög procent kristna. Det är något sjukt… det sociala arbetet kommer naturligt utifrån de lokala församlingarna. Det är genom församlingsplantering och ordets predikan som det kommer till stånd. Vår första prioritet måste vara att de onådda folken ska få höra…allt annat är höjden av orättvisa och otrohet mot vårt uppdrag!
Andreas Cucca, evangelist i Gå Ut Mission
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 12:38 f m Citera och svara denna kommentar
Jag tror att det finns Gudsmän I Sverige. Och de är nog bespottade både av ”skriftlärda” och av ”världen”. Gissar att dom inte hittas här inne
Men visst, det finns plats för fler.
En underbar sommar allihop !
dToo
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 8:44 f m Citera och svara denna kommentar
Lars
”Jag anar att vi skulle kunna ändra på förhållandet genom att hungra och bedja tillsammans.”
Det tror jag också är en nyckel! Låt oss be om den Helige Andes utgjutelse!
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 9:52 f m Citera och svara denna kommentar
Ja, tenk om vi kunne komme nærmere jesus og hverandre på djupet!
Biskop Anders Arborelius skriver så fint i bloggen sin:
Under en sådan här tid här präster och ungdomar unika möjligheter att komma varandra nära – och samma sak gäller förstås mig som biskop.
Just samtalen sa djupet om vad tron innebär är oerhört viktiga – inte bara här. Som Kyrka är vi ju en trons gemenskap, där vi får stödja, uppmuntra, men också utmana varandra att gå djupare in i mötet med Jesus Kristus. En fråga som naturligtvis kom upp – och som vi ständigt brottas med i vårt stift – är hur vi skall växa samman mer sa djupet och hur de nationella och språkliga grupperna skall komma varandra närmare.”
http://biskopanderssydney.blogspot.com/
Det og bønn forstås!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 10:04 f m Citera och svara denna kommentar
Andreas Cucca,
Jag tror att Du har rätt. Ett antal missionärer inom pingst väljer numera att resa ut på egen hand eller genom andra organisationer än PMU.
Jag kan inte dessa frågor riktigt, men jag uppfattar det som om PMU sysslar mest med sådana uppdrag som de kan få godkänt av SIDA för och därmed bidrag.
Därför kan man ju undra över vad samordningen inom missionen i pingst har lett fram till. Kanske får vi se samma ras för hela rörelsen nu när man har bildat centralstyrning även för församlingarna.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 11:31 f m Citera och svara denna kommentar
Lars Widerberg
Jag själv tror jag förstår va du syftar på, då jag själv har mycket höga krav på våran ledare. Men jag ser en och annan Guds man, eller snarare jag ser en och annan som är beroende av Gud så att Gud kan använda dem. Dessa är kanske inte framme i rampljuset, men de finns.
Jag ser också på flera ställen unga män och kvinnor helt ned i 12 års åldern som Gud är på väg att bygga upp, som Gud har lagt ned mycket visdom och kraft i.
Jag tror Gud är på väg att bygga upp en armè, med soldater som kommer springa hela loppet ut.
Lars Flemström
Utmärkt utläggning! Själv tycker jag dock inte det är så konstigt att Sverige inte skickar ut så många missionärer längre, hur kan vi skicka ut missionärer när vi själv lever i ett av de mest sekulariserade samhällen? Som du påpekar proselytism är inte väckelse eller äkta församlingstillväxt. Här tror jag vi har mycket att lära av exempel Brooklyn Tabernacle eller Time Squere Church.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 11:54 f m Citera och svara denna kommentar
Ja tyvärr är det nog så att sidapengar till stor del bakbinder pingströrelsens missionsiver och istället för att folk får åka dit Gud kallat dem.
Wilgot Fritzon fd ledare för ”Ljus i Öster” skriver i sin debattartikel ”Sidapengar kan bli en risk för mission” i Dagen den 18 januari följande:
”Jag har mött flera missionärskandidater som uttryckt sin besvikelse över att deras församlingar inte har kunnat backa upp dem ekonomiskt därför att de inte har kunnat få något Sidabidrag till just det område och det folk som dessa medlemmar upplevt Guds kallelse att gå till. Men om de kunde tänka sig byta land och ta sig an något projekt som de kan få biståndspengar till så skulle det gå bra.”
Artikeln i sin helhet går att läsa på
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=127387
Min kommentar på artikeln går att läsa på min blogg
(på engelska dock)
http://andreascucca.blogspot.com/2007/01/social-aid-only-vs-holistic.html
Finns en kort artikel av Aril Edvardsen som är värd att läsa. pdf-format
http://www.gautmission.org/ovrigt/soppa_forvandlar_inte_varlden.pdf
Andreas Cucca, Evangelist Gå Ut Mission
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 12:16 e m Citera och svara denna kommentar
Andreas Cucca,
Tack för denna komplettering i ämnet!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 2:15 e m Citera och svara denna kommentar
Det finns ju förstås flera dimensioner också i den här frågan. Tidigare, på den tiden det fanns många missionärer, tycker jag det fanns en tendens till att man kom från Norden och kunde och visste allt och människorna skulle bara bocka och ta emot.
Det positiva nu är att missionen är mera på mottagarnas villkor.
Man kan ju också fråga sig om det är mera effektivt att skicka en svensk missionär till ett land istället för att stöda en missionär från ett grannland som bättre känner till kulturen, kanske kan språket och som ekonomiskt är mera ”effektiv”.
Men samtidigt finns det ju en sorg i att missionsivern har slocknat.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 3:16 e m Citera och svara denna kommentar
kan utarmingen av missionärer ha något med den tragiska sanning at pingströrelsen har förlorat sina egna barn.
För några år sedan skrev Dagen att om rörelsen hade tagit vara på sina egna, vore antalet pingstvänner I Sverige över 500.000.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 3:16 e m Citera och svara denna kommentar
Det är nog så att Gud fortfarande kallar människor inom Pingströrelsen att bli missionärer men på grund av – vad också flera inlägg talat om – att Pingströrelsen gjort sig beroende av SIDA-bidrag, så blir många hemma. Deras missionskallelse passar inte in på SIDA:s intressen. Detta började hända redan under 1970-80- talet. Pingst-församlingar gjorde sig beroende av såväl kommunala bidrag som SIDA-bidrag. Ett minskat givande kom ”som ett brev på posten”. Församlingar som tidigare haft flera missionärer och också delat underhåll med flera församlingar för att sända ut missionärer, fick se hur missionsoffrena sinade ut … ”Det behövs ju inte längre – vi får ju pengar av kommun/SIDA” Fruktansvärda verklighet! Oj, vad det gjorde ont att uppleva detta. Vi människor är nog sådana att vi är i behov av nära kontakt med det projekt / arbetare vi understöder. Ju mer feed back vi får direkt från individen desto mer känner vi oss som ”medarbetare” till vår missionär.
Men det finns en väg tillbaka. Vägen har blivit lite igenvuxen, men den går att röja upp igen – och många är dom som vill gå den, ut till olika folkslag som Gud kallat dem till! Gud har inte gett upp – då ska inte vi heller göra det!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 3:22 e m Citera och svara denna kommentar
Tack Andreas Cucca för dina härliga synpunkter. Det är naturligtvis rätt att det finns missionärer som inte går de ”legitima” vägarna. Jag kanske borde tillägga att inom Assemblies finns det ytterligare 1000 missionärer som inte är godkända centralt och som mer eller mindre är trosamissionärer. Men min poäng var att Sverige och Norden har fastnat i en björnsax med sin överbetoning av den ”sociala” missionen.
Det märkliga är att man inom AG har en mycket tydligare strategi och en starkare passion för Europa än vad vi har i Sverige. Jag har goda vänner i Spanien från USA som arbetar i ex. Danmark. Jag blev själv tillfrågad i USA om jag ville bli missionär i Danmark med säte i Köpenhamn.
Sverige har totalt misslyckats i Europa. Vi var pionjärer i Spanien, Portugal och Holland. Men arbetet togs senare över av amerikanarna. I Grekland var vi engagerade under lång tid, men arbetet har mer eller mindre överlämnats åt sitt öde. I Holland växte medlemstalet från 10000 på 1960-talet till omk. 200 000 då amerikanarna satsade.
Vi kan se samma mönster i Sydamerika (undantag Brasilien). Det fruktbärande arbetet i Argentina har smulats sönder. Peru-arbetet har fortfarande svårt. Bolivias sociala arbete lämnade alltför många tomma sociala inrättningar . Chilearbetet har inte vuxit på 20 år och har fortfarande mellan 5000 -8000 medlemmar.
I motsats till detta har ex. amerikanarna satsat ihärdigt på bibelskolearbete och ledarträning. Dessutom har USA fortfarande över trettio procent av missionärerna i Syd-och latinamerika sysselsatta med bibelundervisning.
Skillnaden är tydlig. De stora missions -organisationerna inkl. Sydstatsbaptisterna lägger 90 procent av tonvikten på själavinnande mission, medan ett land som Sverige har vänt och jobbar med sk. mjuka projekt med demokratispridning, hälso- och skolfrågor, stöttning av Krav-produkter, fattigdomsbekämpning etc.
Händer inget snart har vi bara en tynande evangelikal mission kvar. Tyvärr.
nils-olov
Församlingen har endast fåt en kallelse och det är den vi finner i Matt. 28. Allt annat är sekundärt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 4:38 e m Citera och svara denna kommentar
Nils-Olof skrev:
”Församlingen har endast fåt en kallelse och det är den vi finner i Matt. 28. Allt annat är sekundärt”
Var finner du stöd för en sån uppfattning? Oklokt att predika för tomma magar.
Diakonin är väl snarare ett tecken på den Helige andes närvaro, frukten av den spontana Gudskärleken?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2008 at 4:40 e m Citera och svara denna kommentar
Passar på att hälsa Tom och ABH välkomna till Aletheia. Jag tror att Ni båda är nya här.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2008 at 10:48 f m Citera och svara denna kommentar
‘Frågetecken’ undrar om detta är orsaken:
”Kan det vara så att man slösat sin energi på fel saker….debattera trosrörelsen t.ex?
Och så kraftigt gå emot den och förtala den, som man gjorde på 80-talet.
Även fast den naturligtvis inte var perfekt.”
Du har slagit huvudet på spiken.
Själv följde jag utvecklingen med sorg i hjärtat, när Olof Djurfeld i ledare efter ledare i Dagen, om än i förtäckta ordalag ondgjorde sig över uppstickaren i Uppsala och dess farlighet. Från den första artikeln 1983 då han uppmanade de trogna att ”inte köpa hela paketet”. Här skulle upprättas ”balans”. Man skaffade sig olika orsaker till fördömanden, som t.ex. ‘JDS’ etc. Resultatet blev naturligtvis det förutsägbara, nämligen total låsning från pingströrelsens sida. Denna låsning som helt förutsägbart ströp all entusiasm och framtidstro inom leden, och helt förutsägbart resulterade i sotdöden, och statisktiken som Haggai presenterar bekräftar ju bara detta.
Idag finns det många sargade hjärtan inom pingst som inte begriper hur det kunde gå illa som det gick.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2008 at 11:43 f m Citera och svara denna kommentar
Tordan
Det var mycket tråkigt med alla dessa artiklar i Dagen på 80-talet, men Gud låter inte gäcka sig, vad människan sår skall hon också skörda.
nils-olov
Instämmer !!
Bless
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2008 at 1:27 e m Citera och svara denna kommentar
Intressant statistik. Intressanta inlägg här. Tack allihop som inte bara låter statistiken gå förbi utan att reagera. Likgiltigheten är vår största fiende. Uppdraget är inte slutfört, så länge det finns en person som inte hört om Jesus behöver vi satsa på mission.
Det som skulle behöva klargöras i detta sammanhang är att PMU Interlife bara är Svensk pingstmissions sociala gren. Även om en del tror att det är det enda som finns av svensk pingstmission, vilket säger en del om svensk pingstmission…
En förklaring till detta med varför det är så många anställda på PMU´s kontor kan ju vara att den mesta hjälpen idag förmedlas i samarbete med lokala samarbetspartners.
Jag vill inte att vi skall slå ner på allt det goda som görs. Vi skall inte heller apatiskt nöja oss med utvecklingen. Det som behövs är att vi som troende (dvs du o jag) tar vårt ansvar i att gå och ge och sända ut arbetare till skörden tills den är helt bärgad. Inte bara skriver och tycker på varandras bloggar… Vad kan vi göra som svensk kristenhet för evangelisera vårt eget folk och de sista onådda folken?
Imorgon skall jag åka och hälsa på några vänner i Trosa, det skall bli spännande att se om jag träffar på någon av de 1000 amerikanska trosamissionärer som nils-olov nämnde om i sitt senaste inlägg…
Vi syns på fältet!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2008 at 2:31 e m Citera och svara denna kommentar
Daniel Brolin, tack för ditt fräscha inlägg som andas optimism.
Det har ju uppstått en ny interreligiös dialog som bedrivs på olika nivåer. Kan detta nya månne bli ett hinder för att sprida evangeliet om vår Frälsare
Jesus Messias ? Vad tror du om det samarbetet ?
Pingst – Fria församlingar i samverkan är numera en del av detta.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2008 at 2:52 e m Citera och svara denna kommentar
Nils-olof:
”Det var mycket tråkigt med alla dessa artiklar i Dagen på 80-talet, men Gud låter inte gäcka sig, vad människan sår skall hon också skörda.”
Jo, det är ju i första hand det som pingst hade kunnat uträtta (men ej kunde) som är anledningen till sorgen. Gud är ju intresserad av människorna ochderas bästa.
Jag tycker nog inte jag känner mig som en så särskilt ‘andlig’ människa, men när jag läste Olof Djurfeldts första avståndstagande artikel i Dagen 1983, så fylldes jag faktiskt av fasa; jag liksom ‘kände’ på mig hela den utveckling som senare har utspelat sig. Jag önskade av hela mitt hjärta att pingst och Dagen skulle ändra på sig och inta en annan hållning innan skyttegravarna hunnit bli för djupa… Och som sagt, det är ju inte den religiösa geografin jag brydde mig så mycket om, utan vad det betydde för Guds rike i landet och dess människor.
Det har nog sagts mycket ont från pingströrelsens sida i Förenta Staterna mot trosrörelsen också under åren, men där tror att jag bilden är mer diversifierad och inte så uniform. Man har nog samarbetat på många håll där ändå.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2008 at 10:48 e m Citera och svara denna kommentar
Men felaktiga läror måste man vara försiktig med och jag vet inte om det är den vaksamheten som lett till pingströrelsen nedgång precis. Snarare tror jag att det beror på självgodhet och brist på teologisk utbildning (eller förakt för akademisk kunskap). Det har varit mycket yta i pingst men det tror jag håller på att ändra sig tack och lov.
Ytterst är det Gud som leder alla församlingar och samfund och kommer inte Anden blir det ingen väckelse oavsett vad. Pingst ska väl inte klandras för att Dagen har haft en journalistisk ambition?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 9:53 f m Citera och svara denna kommentar
Dunamis menar:
”Men felaktiga läror måste man vara försiktig med och jag vet inte om det är den vaksamheten som lett till pingströrelsen nedgång precis. ”
Skillnaden ligger i mellan att vara på offensiven eller defensiven. När O.D. inriktade all sin (och Dagens) kraft för att ”komma till rätta ” med villolärorna, så tappade man samtidigt initiativet.
I allmänhet så har ingen av oss hela och fulla uppenbarelsen till hands, men Gud välsignar och verkar igenom oss ändå. Därför så måste man vara väldigt försiktig innan man uppträder som domstol.
Jag vet att Olof Djurfeldt vid den tiden betraktades som ”pingstledaren” ideologiskt, och det var som sådan han arbetade genom tidningen Dagen. Denna var ju inte bara en vanlig blaska, utan fungerade som pingströrelsens språkrör.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 10:35 f m Citera och svara denna kommentar
Guds frid vänner. Nu tillbaka på jobbet efter ett par veckors ledighet för att renovera min gamla villa från 1927
Intressanta siffror både från Haggaj och Nils-Olof & andra.
Någon nämnde bidragsförbannelsen. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som tagit död på pingströrelsens mission. Men, inte har stats-bidragen hjälpt till?
Generellt sett börjar och slutar alla kring-problem i Kristi kropp med hur väl församlingen fungerar. Det första som ”ryker” är passion för mission när en församling inte mår bra på det andliga planet.
Vad händer när ett helt samfund tappat passion för mission? Vad säger det oss?
Personligen sålde jag allt av värde redan som 16 åring och reste till Mexiko som missionär. Utan PMU. Utan fast underhåll från någon församling.
mvh
Daniel
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 10:52 f m Citera och svara denna kommentar
Jag tror att frågan om mission och dokumentet Charta Oecumenica hänger ihop.
“Vi förbinder oss att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring … ” Punkt 2 i Charta Oecumenica
Och det skulle även rymma tanken att om missionsivern varit större skulle pingströrelsen inte skrivit på.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 11:26 f m Citera och svara denna kommentar
Daniel Brolin,
Tack för utmaningen och uppmuntran.
Guds välsignelser.
kop khun kap
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 11:31 f m Citera och svara denna kommentar
Personligen tror jag inte att det att pingstförsamlingarna i Sverige har organiserat sig till en missionsorganisation eller det att SIDA ger stora bidrag är orsaken till lägre missionsiver.
Bästa referensen finns ju i pingstförsamlingarna i Finland. Där har man organiserat sig med en centralorganisation (FIDA)betydligt tidigare än i Sverige. Min uppfattning är också att den centralorganisationen i praktiken har betydligt större möjlighet att fatta snabba beslut. FIDA får ju också mycket stöd från finska staten precis som PMU.
Ser man på statistiken (som Dagen publicerade i sin artikel) har ju utvecklingen varit betydligt positivare i Finland än i Sverige.
Kanske en av nycklarna är att svenska pingst inte haft tydliga ledare som vågat ställa sig upp och visa inriktningen framåt också när det gäller missionen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 11:42 f m Citera och svara denna kommentar
Daniel Brolin
Jag brukar ibland gå in och läsa på din familjs blogg….och jag blir alltid så uppmuntrad. Ni utstrålar en sån renhet och enkelhet. Den enkla tron på Jesus och evangeliet som är så lätt att tappa bort efter några år.
Till alla andra som jag påverkat negativt angående Todd Bentley och Lakeland vill jag be om ursäkt.
Lakeland lär ha gått in i en ny våg efter Todds semesterdagar….och nu börjar t.o.m. trollpackan frågetecken bli berörd.
Så hon får nog sätta sig i skamvrån och skämmas ett tag…men Herren har lovat henne att hon får ta med sig laptopen dit. Så då kan hon ju titta på Lakeland för dom sänder dygnet runt därifrån på webben.
Det finns ingen ursäkt för alla hårda ord jag fällt. Men det finns nog en eller flera förklaringar. En är att Todd fick bli slagpåse för mina negativa erfarenheter från den så kallade profetrörelsen i Sverige…som jag tydligen inte blivit fri ifrån.
Så Gud välsigne er allihop
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 12:57 e m Citera och svara denna kommentar
frågeteckan,
Du är ingen trollpacka!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 1:56 e m Citera och svara denna kommentar
Haggai
Tack….men du skulle se hur jag ser ut.
Nej, jag skojar bara. Det är ju Herren som har skapat mig…till sin avbild. Det du!
Var välsignad.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 3:32 e m Citera och svara denna kommentar
Tom, du talar om att Pingst i Finland har organiserat sig med FIDA.
Dessvärre är min kunskap om vårt Broderland i det fallet mycket begränsat, så vet inte hur mycket de kan bli påverkade/begränsade av den organisationen.
Vad jag åsyftade till Brolin var den Interreligiösa dialog, en gemenskap och utbyte med andra världsreligioner som väl främst SKR utformat.
http://aletheia.se/2008/05/11/du-och-din-forsamling-och-den-interreligiosa-dialogen/
Här framgår vilka som medvetet….eller omedvetet…blivit kopplade med detta sammanhang. Hoppas friheten är större för Finska Pingst.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2008 at 7:45 e m Citera och svara denna kommentar
Elisabeth
Finsk i Finland är, som jag upplever det i alla fall, friare om man uttrycker det på det sättet.
Man kan ju svänga det också förstås och säga att de är mera sekteristiska. Det finns säkert sanningar i båda.
En viss koordinering av mission skadar inte. Det blir inte alltid bäst att de som är mest ivriga bara drar iväg och kör sitt ”eget race”. I värsta fall kan de göra mera skada en nytta. En hel del ”korståg och kampanjer” görs ju i områden där det redan finns fungerande församlingar och där kanske korståg inte är det som behövs utan undervisning och strukturer i församlingslivet. Det är ju viktigt att man ser på behoven i mottagarlandet.
När det gäller den Interreligiösa dialogen är det väl inte fel att föra samtal (det görs det ju också på den här bloggen) även om man inte har samma åsikt om allt. Men blir det så att det hindrar en från att utföra det uppdrag som Gud gett en är det ju en annan sak och då skall man vara aktsam.
Tror dock inte att det finns något i Svenska Pingst som hindrar från att utföra uppdraget förutom de som är engagerade själva. Man får väl bara gå till sig själv.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 22nd, 2008 at 2:00 e m Citera och svara denna kommentar
Under samma tid som missionen trappats ned så har en märklig förändring skett av PRs troslära.
Fortfarande på 70 talet visste alla var PR stog. Man väntade att Jesus skulle komma tillbaka för att hämta alla de som älskar hans tillskommelse. Man predikade att det skulle bli bröllopsfest när Jesu brud och Jesus som brudgum ska förenas i himlen. Himlen är målet för det som jag tror, sjöng man med full hals!
Idag är inte himlen PRs mål. På Nyhem kunde jag höra att man numera väntar att vi ska vänta Jesus tillbaka till Jerusalem för att där upprätta sitt rike. Vi väntar inte att skyn ska brista och att vi ska lyftas upp ”på samma sätt” som Jesus försvann inför lärjungarnas syn.
Den som kastar ut talet om lammets bröllop, och att himlen är målet för den blodköpta församlingen, riskerar att bli bedragen av det antikristliga system som i långa tider organiserats, bakom ryggen på lovsjungande karismatiker.
Vi pingstvänner trodde alltid på att Jesus som Messias ska återkomma till Jerusalem en dag. Men det skeendet tillhör först och främst judarna, som ska sörja och välkomna sin löftesson.
Med den fördärvliga eskatologi, som majoriteten från katolska kyrkan, svk, pingst till trosrörelsen omfamnar så går det till skogs, vilket även missionsstatistiken i PR visar.
Allt detta sker och löper som på räls. Hade du frågat en gammal bibellärare i pingst, vad följden blir om man överger det som jag i inledningen pekade på så hade svaret blivit. Totalt mörker och församlingens undergång!!!
PR måste återvända till pingstväckelsens tro och liv. Några alternativ finns ej.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 22nd, 2008 at 3:53 e m Citera och svara denna kommentar
PåKlippan om Messias återkomst:
”Idag är inte himlen PRs mål. På Nyhem kunde jag höra att man numera väntar att vi ska vänta Jesus tillbaka till Jerusalem för att där upprätta sitt rike. Vi väntar inte att skyn ska brista och att vi ska lyftas upp “på samma sätt” som Jesus försvann inför lärjungarnas syn.”
Men det kan vara samma händelse. Vi som älskar Yeshuas tillkommelse får bli uppryckta, ‘Honom till mötes’ på skyn. Sedan återkommer han och vi i triumf till Jerusalem. Sedan ska vi alltid få vara hos honom. Det är analogt med hur vissa invånare i antika städer kunde göra inför en anryckande furste. De som var honom lojala, valde detta sätt.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 22nd, 2008 at 4:20 e m Citera och svara denna kommentar
På Klippan, den eskatologi som ser det som två återkomster, en osynlig och senare en synlig, bör vi inte sörja att den överges. Den har inget stöd i bibeln.
Däremot, som Tordan skriver, handar det om en enda synlig återkomst då vi rycks Messias till mötes och följer honom till Jerusalem. Var annars skall han komma tillbaka?
Jag tror att Gud bara har ett folk och det är Israel. Vi delar deras eskatologiska framtid som inympade i detta gudsfolk.
Det bristande missionsintresset får nog hänföras till andra orsaker, tror jag.
Ett förslag är att det beror på materialism och allmänt avfall genom att världens värderingar tas in i Guds församling.
SÅ
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2008 at 7:57 f m Citera och svara denna kommentar
Välkommen tillbaks MyTwoCents
Igår var vi och hade ett missionsmöte i en gammal pingstförsamling och det var ett härligt möte. Deltagarna var så intresserade av det som händer på missionsfältet. Många ut av deltagarna var gamla veteraner men också två missionärer som arbetar i Honduras. Det var också en kvinna som har arbetat med Wyclyffe med att översätta Bibeln på ett språk från Tonga i Afrika.
Jag kan instämma i många kommentarer och det finns mycket som är bra skrivet.
Att vara svensk på missionsfältet är något man är lite glad över. Speciellt i Asien eftersom det är så många svenska missionärer som har gått före. Vet ni att under Boxer upproret som skedde i Kina under början av förra seklet avrättades över 250 utländska missionärer och 50 utav dessa var svenskar?
Jag hörde en utländsk predikant tala på ett möte för ett antal år sedan och han började sin predikan med att tacka Sverige för att de har sänt ut så många missionärer runt om i världen. Han sade att nästan varhelst man åker hittar man något spår utav svensk mission.
Idag när man åker runt i Asien så träffar man inte på så många svenska missionärer. Jag tror att Daniel Brolin ser några fler svenska missionärer än vad jag gör eftersom han befinner sig i Thailand och där i länderna omkring finns det ett antal svenska missionärer.
Det är kanske så att vår kärlek till människan har blivit kall och vi bryr oss inte om de förlorade. Ibland sitter vi nog fast i vår bekvämlighet i Sverige och därför är det svårt att gå.
För att vi i Sverige skall börja sända ut missionärer tror jag inte att vi skall sitta ner och tro att vårt samfund skall sända ut oss och att vårt underhåll skall vara mött innan vi ger oss ut på missionsfältet.
Vi måste gå i tro på att Den som har kallat oss också är mäktig att fylla alla våra behov. Ibland är det tungt men vem har sagt att allting skall vara lätt?
När Paulus mötte Jesus på Damaskus vägen frågade han två frågor: Vem är du Herre? Och Vad skall jag göra Herre? Dessa två frågor är viktiga för dig och mig och hela kristenheten.
Paulus följde Jesus från den dag han mötte Honom och det viktigaste för honom var att fullborda sitt lopp och det uppdrag som Jesus hade gett honom att fullborda.
Det bästa med livet är att fullborda vår kallelse och om det är på missionsfältet så ut och fullborda ditt lopp.
Jag tror att Sverige är både ett missionsland men också ett sändande land. Apg 1:8 talar om vårt ansvar både i vårt land men samtidigt också till jordens ända.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 28th, 2008 at 10:08 f m Citera och svara denna kommentar
Jag anser att mission är fel om det gäller att skicka ut folk till andra länder, särskilt tredje världen. Denna form av övergerpp på människor måste avslutas och ev förbjudas i lag.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara