torsdag, juli 31st, 2008...12:41 f m
Bönens kamp.
Dagens text handlar om bön och är den andra gästbloggen jag publicerar på Aletheia. Skribenten ifråga är för många känd, och för mig har den påbörjade vänskapen med denna person betytt mycket hittills. I väldigt många fall är denne man ett föredöme till efterföljelse, och speciellt hans sätt att bemöta andra med en annan syn är han har imponerat mig stort. Då Aletheia startade blev jag intervjuad av Dagen och en av frågorna jag fick av reportern var om även katoliker var välkomna hos oss. Mitt spontana svar då var ett tydligt ja. När jag innan semestern frågade personen ifråga om en gästblogg hos oss kunde vara aktuellt, trodde jag att responsen kanske skulle bli negativ mtp några av våra tidigare artiklar om delar av den karismatiska kristenhetens intresse för de historiska kyrkornas teologi och liturgi.
Därför är det med stor spänning och glädje jag idag presenterar den första katolska gästbloggen här på Aletheia, och författaren av denna text är ingen mindre än Tuve.
/Andy
______________________________________________________
Bönens kamp.
Bön är en nådens gåva och ett beslutsamt svar från vår sida. Bön kräver alltid ansträngning. De stora bedjarna i det Gamla förbundet som levde före Kristus, lär oss, liksom Guds moder och helgonen tillsammans med Jesus, att bönen är en kamp. Mot vem? Mot oss själva och mot frestarens list, som gör allt för att få människan att vända sig bort från bönen och föreningen med sin Gud. Vi ber som vi lever och vi lever som vi ber. Om man inte har för vana att handla i Kristi Ande, kan man inte bli van vid att be i hans namn. Den ”andliga kampen” i den kristnes nya liv kan inte hållas åtskild från bönens kamp.
I. Invändningar mot bön.
I bönens kamp möter vi i oss själva och runt omkring oss felaktiga uppfattningar om bön. En del uppfattar bön som ett psykologiskt fenomen, andra ser den som en satsning på koncentration för att uppnå inre tomhet. En del identifierar bön med rituella handlingar och ord. Många omedvetna kristna uppfattar bön som en sysselsättning som är oförenlig med allt vad de har att göra: De har inte tid. De som söker Gud i bön tappar fort modet, ty de vet inte att bönen inte bara kommer från dem själva utan även från den helige Ande.
Vi står även inför denna världens många synsätt. Om vi inte är på vår vakt blir vi lätt påverkade av dem, exempelvis inställningen att endast det är sant som kan bevisas av förnuft och vetenskap – medan bön är ett mysterium som överstiger vårt medvetande och omedvetna; eller uppfattningen att endast produktion och vinst har ett värde medan bön saknar värde, eftersom den inte producerar något; föreställningen att sinnlighet och bekvämlighet är måttstock för det sanna, goda och sköna, medan bönen – som är ”kärlek till skönhet” (philokalia) – älskar den levande och sanne Gudens härlighet över allting. Slutligen framställs bön som en flykt från världen, som en reaktion mot överdriven företagsamhet. Men den kristna bönen är inte ett uppbrott från historien eller en skilsmässa från livet.
Slutligen gäller vår kamp även det som vi uppfattar som misslyckanden i bön. Dit hör modlöshet inför torka och sorgsenhet över att inte kunna ge allt åt Herren, för att vi ”äger mycket” (Mark 10:22), besvikelse över att vi inte blir bönhörda på ett sätt som motsvarar vår vilja, sårad stolthet som förhärdar sig i syndarens ömklighet. Frågan blir alltid den samma: vad tjänar det till att be? För att betvinga hindren måste vi kämpa för att bli ödmjuka, förtroendefulla och uthålliga.
II. Hjärtats ödmjuka vaksamhet.
Bönens svårigheter.
Ofta störs bönen av förströddhet. Vid muntlig bön kan den gälla orden och deras mening. Den kan djupare sett gälla honom som vi ber till i muntlig bön (liturgisk eller enskild), betraktande bön eller inre bön. Om vi börjar jaga det som distraherar oss, går vi i fällan. Det räcker att återvända till vårt hjärta. En distraktion uppenbarar för oss vad vi är fästade vid. Detta styng i det ödmjuka hjärtat inför Herren bör väcka vår kärlek till honom, så att vi föredrar honom före allt annat, när vi beslutsamt skänker honom vårt hjärta för att han skall rena det. Här sker kampen och avgörandet om vilken herre vi vill tjäna.
Kampen mot vårt ”jag” som vill ha och bestämma består i hjärtats vaksamhet och nykterhet. När Jesus betonar vaksamhet är den alltid inriktad mot hans person och ankomst – på yttersta dagen och varje dag: ”i dag”. Brudgummen kommer mitt i natten. Det ljus som inte får slockna är tron: ”Mitt hjärta minns att du har sagt: ’Sök mitt ansikte’ ” (Ps 27:8).
En annan svårighet särskilt för dem som vill be uppriktigt är torka. Torkan drabbar den inre bönen när hjärtat tycks vara skilt från Gud och inte längtar efter andliga tankar, minnen och känslor. Detta innebär ögonblick av ren tro som i trofasthet mot Jesus håller ut i dödsångest och vid graven. Om vetekornet ”dör, ger det rik skörd” (Joh 12:24). Om torkan beror på att ordet har fallit på stengrund och därför inte kunnat slå rot, gäller det att kämpa för omvändelse (Luk 8:6-13).
Frestelser under bön.
Den vanligaste och mest dolda frestelsen är vår brist på tro. Denna tar sig mindre uttryck i uttrycklig otro än genom att man föredrar andra ting. När vi börjar be pockar tusentals arbetsuppgifter och bekymmer som vi bedömer som viktiga på företräde. Detta är sanningens ögonblick för hjärtat, och dess förkärlek blir uppenbar. Ibland vänder vi oss till Herren som en sista utväg, men tror vi verkligen på hans hjälp? Ibland gör vi Herren till vår bundsförvant, men hjärtat förhäver sig. I alla dessa fall avslöjar vår brist på tro att vårt hjärta ännu inte är tillräckligt ödmjukt: ”utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5).
En annan frestelse till vilken förmätenheten öppnar dörren är leda. De andliga fäderna uppfattar detta som något slags depression som uppstår på grund av avkall på askes, mindre vaksamhet och hjärtats försumlighet. ”Anden vill, men kroppen är svag” (Matt 26:41). Ju högre höjd man faller ifrån, desto mer skadar man sig. Smärtsam modfälldhet är baksidan av förmätenhet. Den som är ödmjuk blir inte förvånad över sitt elände. Det hjälper honom till större förtroende och uthållighet.
III. Att ha förtroende som barn.
Det barnsliga förtroendet prövas i trångmål (Rom 5:3-5). Den största svårigheten har att göra med den begärande bönen, när man ber för sig och andra. En del slutar till och med att be, eftersom de tror att de inte blir bönhörda. Här inställer sig tre frågor: Varför tror vi att vi inte blir bönhörda? Hur blir vår bön hörd och hur leder den till någonting?
Varför klagar vi över att inte bli bönhörda?
En sak borde förvåna oss. När vi lovprisar Gud eller tackar honom för hans välgärningar bekymrar vi oss knappast för om vår bön är honom till behag. Däremot kräver vi att se resultat av vår bön. Vilken bild av Gud får oss att be? Är Gud för oss ett medel som vi använder eller är han vår Herres Jesu Kristi Fader?
Är vi övertygade om, att vi inte vet ”hur vår bön egentligen bör vara?” (Rom 8:26). Ber vi Gud om ”passande ting”? Vår Fader vet mycket väl vad vi behöver innan vi ännu har bett honom om det (Matt 6:8). Men han väntar på vår bön, ty hans barns värdighet har sin grund i deras frihet. Vi måste be med hans frihets Ande för att verkligen förstå hans vilja (Rom 8:27).
”Ni har ingenting, därför att ni inte ber. Ni ber men får ingenting, därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär” (Jak 4:2-3, jfr hela sammanhanget i Jak 4:1-10; 1:5-8; 5:16). Om vi ber med ett kluvet hjärta, såsom ”äktenskapsbrytare”(Jak 4:4) kan Gud inte höra oss, ty han vill vårt väl och vårt liv. ”Eller tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den ande han har låtit bo i oss?” (Jak 4:5). Gud är ”svartsjuk” på oss, vilket är ett tecken på att hans kärlek är sann. Om vi låter oss omslutas av hans Andes längtan, blir vi bönhörda:
”Bli inte sorgsen om du inte omedelbart får det som du ber Gud om. Han vill nämligen ge dig ännu mer med hjälp av din uthållighet att vara hos honom i bön” (Evagrios).
”Han vill att vår längtan prövas i bön. Så förbereder han oss att ta emot det som han är beredd att ge oss” (Augustinus).
Hur får vår bön verkan?
Uppenbarelsen av bönen i frälsningshistorien lär oss att tron vilar på Guds handlande i historien. Genom sitt handlande i sin Sons lidande och uppståndelse väcker han det barnsliga förtroendet. Den kristna bönen är samverkan med hans försyn och med hans kärleksfulla avsikt med människan.
Paulus har ett frimodigt förtroende (Rom 10:12-13) som är grundat på Andens bön i oss och på Faderns trofasta kärlek som har gett oss sin ende Son (Rom 8:26-39). Ett första svar på vår bön är att vi förvandlas i vårt hjärta när vi ber.
Jesu bön gör att den kristna bönen får verkan. Han är bönens förebild, och han ber med och i oss. Hur kan de som har blivit Guds barn ha sina hjärtan mer fästa vid gåvorna än givaren, när Sonens hjärta endast söker det som behagar Fadern?
Jesus ber även för oss och i stället för oss och till vårt gagn. Alla våra böner har en gång för alla tagits upp i hans rop på korset och blivit hörda av Fadern i hans uppståndelse. Därför upphör han inte att föra vår talan inför Fadern (Heb 5:7; 7:25; 9:24). Om vi ber med ett barns frimodighet och förtröstan och vår bön är förenad med Jesu bön, får vi allt som vi ber om i hans namn, och mer därtill, nämligen den helige Ande som i sig rymmer alla goda gåvor.
IV. Att framhärda i kärlek.
”Be ständigt” (1 Thess 5:17) och ”tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn” (Ef 5:20). ”Gör det under åkallan och bön och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga” (Ef 6:18).
”Vi har inte någon föreskrift att arbeta, vaka och fasta hela tiden, däremot har vi en lag som säger att vi skall be oavlåtligt”
(Evagrius).
En sådan ihärdighet kan bara komma från kärleken. Bönens kamp mot tröghet och lättja är den ödmjuka, förtröstansfulla och uthålliga kärleken. Denna kärlek öppnar våra hjärtan för tre sanningar om tron som ger ljus och liv. Det är alltid möjligt att be. Den kristnes tid är den uppståndne Kristus tid, han som säger till oss: ”Jag är med er alla dagar” (Matt 28:20), oavsett hur mycket det stormar (Luk 8:24). Vår tid ligger i Guds hand.
Man kan be ofta och ivrigt till och med på torget eller när man ensam går på promenad. Också när ni är i affären för att köpa eller sälja, ja även när ni lagar mat – också då kan ni be.
Det är livsnödvändigt att be. Att bevisa motsatsen övertygar inte mer: Om vi inte låter oss ledas av Anden faller vi tillbaka i syndens slaveri (Gal 5:16-25). Hur skall den helige Ande kunna vara ”vårt liv”, om vårt hjärta är fjärran från honom?
”Ingenting är så värdefullt som bönen: Den gör det omöjliga möjligt och det svåra lätt… En människa som ber kan omöjligen synda.”
(Johannes Chrysostomos).
”Den som ber blir säkert räddad; den som inte ber fördömer sig själv.”
(Alfonso de’Liguori).
Bön och kristet liv kan inte skiljas åt, ty det handlar om samma kärlek och om samma försakelse som framgår ur kärleken; samma barnsliga och kärleksfulla samtycke till Faderns kärleksfulla plan; samma omvandlande förening i den helige Ande som gör oss allt mer lika Jesus Kristus; samma kärlek till alla människor, den kärlek med vilken Kristus har älskat oss. ”Då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra” (Joh 15:16-17).
”Den människa som förenar sin bön med det hon gör och det hon gör med sin bön ber oavlåtligen. Enligt vår uppfattning är det bara på detta sätt som man kan förverkliga föreskriften att alltid be.” (Origenes)
Jesu översteprästerliga bön.
När Jesu ”stund” hade kommit bad han till Fadern (Joh 17). Hans bön, som är den längsta som evangelierna förmedlar, omfattar hela skapelse- och frälsningsmysteriet, liksom hans död och uppståndelse. Jesu bön i denna stund förblir för alltid hans bön, liksom hans påsk ”en gång för alla” alltid är närvarande i kyrkans liturgi.
I den kristna traditionen kallas denna bön med rätta Jesu ”översteprästerliga” förbön. Den är vår översteprästs bön. Den kan inte skiljas från hans offer och hans ”övergång” (påsk) till Fadern, varigenom han blir helt och hållet ”vigd” åt Fadern (Joh 17:11, 13, 19).
I denna offerbön med påskkaraktär sammanfattas allt i Jesus (Ef 1:10): Gud och världen, Ordet och människan, evigheten och tiden, den utgivande kärleken och synden som förråder den, de närvarande lärjungarna och de som genom deras ord skall komma till tro på honom, förnedring och upphöjelse. Detta är en enhetens bön.
Jesus utförde helt och hållet Faderns verk, och hans bön liksom hans offer varar intill tidens slut. Jesu bön i denna stund uppfyller den yttersta tiden och för den fram mot fulländningen. Jesus är Sonen, åt vilken Fadern har överlåtit allt, och som överlåtit sig själv åt Fadern. Samtidigt talar han med en upphöjd frihet (Joh 17:11, 13, 19, 24), utifrån den makt som fadern har gett honom över alla människor. Sonen som har gjort sig till tjänare är Herren, Pantokrator (Allhärskare). Vår överstepräst som ber för oss är också den som ber i oss. Han är Gud som bönhör oss.
När vi verkligen uppfattar vår Herres heliga namn, Jesus, kan vi i vårt inre ta emot den bön som han lär oss: ”Fader vår”! Hans prästerliga bön ger ande åt de olika bönerna i Fader vår: omsorgen om Faderns namn, lidelsen för hans rike och härlighet (Joh 17:1, 5, 10, 22, 23-26), uppfyllelsen av Faderns vilja, hans frälsnings rådslut (Joh 17:2, 4, 6, 9, 11, 12, 24) och befrielse från det onda (Joh 17:15).
I denna bön uppenbarar och ger oss Jesus slutligen ”kunskapen” om Fadern, som inte kan skiljas från ”kunskapen” om Sonen. Detta är själva mysteriet i bönelivet.
Sammanfattning.
- Bönen förutsätter att vi anstränger oss och kämpar mot oss själva och frestarens list. Bönens kamp kan inte skiljas från den ”andliga kamp” som är nödvändig för att kunna handla utifrån Kristi anda: Vi ber som vi lever, eftersom vi lever som vi ber.
- När vi kämpar med vår bön ställs vi inför felaktiga föreställningar, olika tankeströmningar och erfarenheten av att komma till korta. Dessa frestelser som ifrågasätter bönens nytta och möjligheter bör bemötas med ödmjukhet, förtröstan och uthållighet.
- De största svårigheterna i bönelivet är distraktion och torka. Tro, omvändelse och hjärtats vaksamhet är bästa botemedel.
- Två frestelser hotar ofta bönen: brist på tro och leda vid andliga ting. Denna leda är ett slags depression som beror på att man försummar att öva självbehärskning; den leder till missmod.
- Det barnsliga förtroendet prövas när vi har känslan av att inte alltid bli bönhörda. Evangeliet manar oss att fråga oss om vår bön motsvarar det som Anden vill.
- ”Be ständigt” (1 Thess 5:17). Det är möjligt att alltid be, det är till och med livsnödvändigt. Bön och kristet liv kan inte skiljas åt.
- Bönen som Jesus ber när hans stund hade kommit och som med rätta kallas den ”översteprästerliga förbönen”(Joh 17) sammanfattar hela skapelse- och frälsningsmysteriet. Den utgör själen i bönerna i Fader vår.
Avslutning.
För mig är bönen på sätt och vis det mest centrala i det kristna livet: den är kärleksrelationen med Gud. Bön är något som vi både kan och måste ägna oss åt hela livet utan att helt tränga in i dess mysterium eller fullt ut förstå den nåd Gud ger genom bönen.
Detta som du precis har läst är ett litet utdrag ur den del av katolska kyrkans katekes som handlar om den kristna bönen. Jag tror varje kristen, oavsett vad man anser om katolska kyrkan i övrigt, kan hitta inspiration i det som står i denna del av katekesen, som är uppdelad i två avdelningar: Bönen i det kristna livet och Herrens bön: ”Fader vår”.
Jag skulle önska att samtalet i kommentarerna till det här inlägget begränsas till att handla om bön och tillbedjan av Gud utifrån ett uppbyggligt perspektiv. Dela med er av era egna erfarenheter kring glädjeämnen och svårigheter i bönen och relationen med Gud. Kom gärna med exempel på böner och bibelställen som hjälper er i er bön! Själv har jag kommit att älska de olika litanior till Gud som finns, t ex litania till den Helige Ande, som med fördel kan bedjas växelvis i grupp. Jag har också en särskild förkärlek till den form av bön som kallas inre bön eller kontemplation, och som beskrivits som ”ett intimt umgänge, varvid man ofta helt ensam samtalar med den Gud, av vilken man vet sig vara älskad” (Teresa av Avila).
Det är möjligt att ni kommer hitta saker som ni inte håller med om ifall ni läser i katekesen om den kristna bönen, jag ber er i så fall att framföra de ifrågasättandena under inlägget Katolsk Tradition kontra Guds Ord för vidare samtal där.
Allt gott!
/Tuve
_____________________________________
Läs gärna denna artikel i Dagen. /Andy
61 kommentarer
juli 31st, 2008 at 4:33 f m
Kära Tuve!
När jag läser din lååånga, lååånga, utläggning om bön, kan jag inte låta bli att undra om Gud är rent av Katolik trots allt… Varför så långt, invecklat och krångligt? Blir det mer andligt DÅ? Missförstå mej inte; har själv slukat Mäster Eckeharts skrifter med odelad förtjusning och vid den aktuella tidpunkten, gav det mej en viss hjälp. Men det som en gång hjälpte skulle senare vara ngt som stjälpte(lite krystat rimm kanske…)
Du säger tex:” En del slutar till och med att be, eftersom de tror att de inte blir bönhörda. Här inställer sig tre frågor: Varför tror vi att vi inte blir bönhörda? Hur blir vår bön hörd och hur leder den till någonting?”
Jag är övertygad om att detta är helt fel! Hur då fel? Jo, Gud ”bönhör” oss inte – Han ”bönsvarar” istället.
För flera år sen var jag en kväll i bön och tackade då som vanligt Honom för att Han var en bönhörande Gud. Då svarade Han och sa följande:”Tacka mej inte för att Jag hör din bön – det gör även djävulen samt människor. Tacka mej istället för att Jag svarar på din bön – det kan ingen annan än Jag göra”.
Detta var min lilla erfarenhet och från den stunden tackar jag Gud för att Han svarar på mina böner, inte att Han har öron så Han kan höra.
Funkar för mej, funkar för Gud.
Fungerar inte för djävulen – hurvida det fungerar för katolikerna tror jag Tuve kan skänka ännu mer ljus kring.
Mitt favvobibelställe när det gäller bön finns att hämta från Johannes evangelium;
”VAD NI BER FADERN OM I MITT NAMN, DET SKALL HAN GE ER”[joh.16:23]
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 9:16 f m
Tack Tuve för et jättebra innlegg.
Jeg skal lese mer grundig igjennom när jag inte har barn i huset, men det var veldig godt å lese.
En av gullgruvene jag har hittat hos DKK er om bøn. Den bøn Jesus lærte mig ock som jag har älskat og varit beroende av er kontemplation, bara att jag inte visste at denna bön hadde ett namn. Det fick jag lära mig då jag läste om bön i artikler från katoliker. Jag har tynnslitt denna link om bön: http://katarinahjemmet.katolsk.no/?page=bonn/om_bonn.html
men det står at det är hentat från den katolske böneboken.
Men jag tror jag kommer att läsa ditt innlegg många gånger också, Tuve. Jag älskar alla gullkorn man kan hitta om bön ock jag hittade många gullkorn. Man kan aldrig få nog av det man älskar!
Bön är det viktigsta i vårt förhållande till Gud. Det är så vi blir kända med Gud, ock lärar honnom att känna. Jag älskar att bara vara med Gud för Han gir mig en så stor glädje. Då glömer jag tid ock sted, ock det är som om jag får gå på en högre veg, en troens veg som övervinner alle sorger ock bekymringer.
Det är ett mycket viktig budskap Tuve kommer med. Denna djupa bön är så viktig.
Andy skriver ett ställe att han kom längre ock längre vekk i från Jesus då han gick i trosförsamlingen, jag kände mig mycket vel igjen i detta.
Där lärte vi oss att be med ”shakka ba haja” eller ”bla bla bla” mens vi svajade efter musiken ock undrade vad vi egentlig bad för något. Jag kände en så tomhet i hjärtat ock ensamhet, men samtidig så kände jag också ”rusen” ock undrade på om det var Den Helige Ande.
Men jag tror som Tuve skriver: ”Bön är en nådens gåva och ett beslutsamt svar från vår sida. Bön kräver alltid ansträngning.” Den krever att vi är till stede. Vi måste välja bort oss själva. Dö i från oss själv. Gå i djupet till våran hjärtan, ock ture lyssna innom oss. Vara stille inför Herren.
Då blir det mat för ens själ, något man inte kan vara utan.
Jag vill också kommentera lite av vad Andy skriver her på posten. Andy skriver: ”I väldigt många fall är denne man ett föredöme till efterföljelse, och speciellt hans sätt att bemöta andra med en annan syn är han har imponerat mig stort.”
Det som gjorde mig säker på att jag gick på rätt veg var då jag träffade många katoliker som Tuve ock Helena (katoliker som älskar DKK vel ock märke) ock såg deras frukt som var så mjuk ock god, ock som jag kände igjen från Jesus jag älskar.
Man blir vad man eter, det finns stor sanning i det.
Tack Andy också för en mycket fin post!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 9:36 f m
Redan i den tredje meningen kommer det hädiska epitetet på Maria. Kanske jag läser denna blogg-post vid något annat tillfälle. Tappade totalt sugen för idag att läsa resten.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 9:39 f m
Andy
Tack för att jag fått skriva här och för den vänliga introduktionen! Jag blev mycket glad över att bli tillfrågad!
Prophetone
Angående längden och att det skrivs mycket om bön kanske det är så att: Det hjärtat är fullt av talar munnen
Jag tror du pekar på något mycket väsentligt när du skriver att Gud, utöver att höra, även svarar på bön! Samtidigt kan det ibland kännas som om det är tyst och man inte får något svar… I dessa stunder krävs förtröstan att Gud svarar på Sitt sätt och i enlighet med Sin vilja.
Rudie
Jag kan inte ta åt mig äran av det som står skrivet, mer än avslutningen. Som jag skriver där så är detta ett utdrag ur katekesen, dvs det är en sammanfattning av vad Kyrkan kommit fram till när det gäller bönens kamp. Jag ville skriva om bön och läste därför i katekesen om bön för att hämta inspiration. Och det var verkligen inspirerande! Jag kände att jag ville dela med mig av det jag funnit, hellre än att försöka formulera några tafatta och mindre insiktsfulla meningar själv…
Kanske ville jag känna mig lite helig också, det sägs ju att det är saligare att ge än att ta… Nu ger jag det jag funnit och kan inte ta åt mig någon ära själv… Hade jag skrivit något själv som någon uppskattat hade det bara ökat på mitt högmod
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 9:40 f m
Gustaf
Du kan nöja dig med att läsa avslutningen, dvs det enda som jag själv författat… Kanske kan du då också komma på något som du vill kommentera kring
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 10:09 f m
Tuve
Det står virkelig mye bra i katekesen!
Jeg slo opp i katekesen for å se hva som stod der om bønn, men det finns 74 linker til sider i katekesen om bønn, så jeg slo det fra meg.
Men jeg slo opp et sted og fant som vanlig et gullkorn til om bønn. Jeg syns det var så fint så jeg vil gjengi det:
”I. Menneskets liv er å kjenne og elske Gud
1. Gud, som er uendelig fullkommenhet og fullkommen salighet, skapte i frihet mennesket for å gi det del i salighet og liv hos seg, slik Han i sin godhet hadde villet det.
Derfor står Han, overalt og til alle tider, mennesket nær. Han kaller på det, hjelper det å søke Ham, kjenne Ham og elske Ham av all sin kraft. Han fører alle mennesker som synden hadde spredt, inn til enheten i sin familie, Kirken.
Derfor var det Han sendte sin Sønn som Frelser og Forløser da tidens fylde var kommet. I Ham og ved Ham kaller Han alle mennesker til barnekår i Den Hellige Ånd, for å gjøre dem til arvinger til salighet og liv.”
Det står veldig mye annet bra også, men man kan jo ikke skrive ned alt!
http://www.katolsk.no/kkk/k0_03.htm
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 10:13 f m
För min del har Jesusbönen varit en skatt.
Herre Jesus Krisus Guds son, förbarma dej över oss, syndare.
Jag upptäckte den genom boken ”Den ortodoxa kyrkans väg” av Kallistos Ware, som på ett mycket översiktligt och lätttillgängligt sätt ger en bild av den ortodoxa kyrkans tro. Nyttigt för mina frikyrkliga fördomar om ortodoxa kyrkan som jag fått i mej sedan barnsben. Boken rekommenderas till den som inte är alltför rädd att förlora sina egna fördomar.
Kanske Tuve eller någon annan med katolik kan rekommendera någon liknande bok som förklarar katolska kyrkans tro på ett överskådligt sätt?
Allt gott.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 10:14 f m
Nå fant jeg ut hvor det står om bønn i katekesen. Det er visst ganske mye! http://www.katolsk.no/kkk/k4index.htm
Men jeg får starte med det du har skrevet!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 10:24 f m
Jeg fikk en mail fra en norsk jente som hadde lest noen finne bønner av Oremus og lurte på om det gikk an å kjøpe den boken på norsk. Da hadde jeg nettopp lest litanian til Tuve og Oremus er vel navnet til en katolsk bønnebok? Den finns vel ikke på norsk?
Men den høres veldig intressant ut.
Men jeg har en forkjærlighet for Padre Pio, og jeg elsker bønnene hans:
Stay with me, Lord, for it is necessary to have
You present so that I do not forget You.
You know how easily I abandon You.
Stay with me, Lord, because I am weak
and I need Your strength,
that I may not fall so often.
Stay with me, Lord, for You are my life,
and without You, I am without fervor.
Stay with me, Lord, for You are my light,
and without You, I am in darkness.
Stay with me, Lord, to show me Your will.
Stay with me, Lord, so that I hear Your voice
and follow You.
Stay with me, Lord, for I desire to love You
very much, and always be in Your company.
Stay with me, Lord, if You wish me to be faithful to You.
Stay with me, Lord, for as poor as my soul is,
I want it to be a place of consolation for You, a nest of love.
Stay with me, Jesus, for it is getting late and the day is coming to a close, and life passes; death, judgment, eternity approaches. It is necessary to renew my strength,
so that I will not stop along the way and for that, I need You.
It is getting late and death approaches,
I fear the darkness, the temptations, the dryness, the cross, the sorrows.
O how I need You, my Jesus, in this night of exile!
Stay with me tonight, Jesus, in life with all it’s dangers. I need You.
Let me recognize You as Your disciples did at the breaking of the bread,
so that the Eucharistic Communion be the Light which disperses the darkness,
the force which sustains me, the unique joy of my heart.
Stay with me, Lord, because at the hour of my death, I want to remain united to You,
if not by communion, at least by grace and love.
Stay with me, Jesus, I do not ask for divine consolation, because I do not merit it,
but the gift of Your Presence, oh yes, I ask this of You!
Stay with me, Lord, for it is You alone I look for, Your Love, Your Grace, Your Will, Your Heart,
Your Spirit, because I love You and ask no other reward but to love You more and more. With a firm love, I will love You with all my heart while on earth
and continue to love You perfectly during all eternity.
Amen
Bønn av Padre Pio
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 10:43 f m
Tack Tuve.
Jag hakar givetvis upp mig på inledningen precis som Gustaf;
”Bön kräver alltid ansträngning. De stora bedjarna i det Gamla förbundet som levde före Kristus, lär oss, liksom Guds moder och helgonen tillsammans med Jesus, att bönen är en kamp.”
Men låt oss lägga Maria på hyllan så länge. Om jag skrivit inledningen hade jag valt ordet ”ofta” istället för ”alltid” i ”Bön kräver alltid ansträngning”.
Men, jag vet inte vem som skrev inlägget.. Det kan vara kopplat till hans eller hennes relation till Gud och syn på bön. Ty, för mig är bön ofta avslappnade samtal med den Evige. Dessa samtal (spärra inte in mig nu) pågår ofta under dagen, mellan samtalen, epostmeddelanden e.t.c. I bland är min bön en djup suck över läget i mitt eller andras liv. Jag får för mig att Gud även hör mina suckar
Varför klagar vi över att inte bli bönhörda?
Vet att kopplingen är lite speciell men, kommer att tänka på Country stjärnan Garth Brooks kända sång; ”Sometimes I thank God for unanswered prayers”. I sången berättar han hur han bad Gud om att få gifta sig med sin high school sweetheart som ung men, att han nu tackar honom för att bönen inte besvarades (antar att han fick en bättre fru…).
I övrigt är det här med bön intressant. Jag tror personligen att (nu relaterar jag till min bakgrund) att bönesjälarna i varje församling är dess ”motor”. de som driver församlingen framåt. Stämmer denna analys är det inte många kolvar i rörelse om man tittar in på ett bönemöte i den lokala församlingen. Om de ö.h.t. har kvar några bönemöten….
Till sist, ett stort amen till;
””Be ständigt” (1 Thess 5:17). Det är möjligt att alltid be, det är till och med livsnödvändigt. Bön och kristet liv kan inte skiljas åt.”
mvh
D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 12:58 e m
”Jo, Gud “bönhör” oss inte – Han “bönsvarar” istället.”
Nu kan säkert någon av hebraisterna som hänger här detta bättre än mig; men om jag inte minns fel så på hebreiska betyder ”lyssna” och ”lyda” samma sak – alltså kan man ju kanske säga (utifrån denna hebreiskan) att när Gud bönhör, så bönsvarar Han. (det är ju faktiskt ändå på det sättet ordet används i svenskan…)
”Bön och kristet liv kan inte skiljas åt.”
Ora et labora : )
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 1:29 e m
Det var allt. Ett lååååångt citat ur ett officiellt dokument, i stället för en egen reflexion.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 1:58 e m
Tuve
Fine ord, men hvorfor blir jeg ikke glad av dem ??
Hvorfor drar de meg ikke nærmere Jesus og hvorfor får jeg slik ulyst til å lese det forfatteren skriver?
Du kan nok ikke svare på det, men fokuset i artikkelen legges på MEG i forhold til bønn- og ikke på GUD. Bønn er ikke noe arbeid, slik det ikke er noe arbeid å puste.
Bønn er for meg å puste- derfor er det noe som pågår hele tiden om jeg er klar over det eller ikke. Bønn for meg handler ikke om ord, men ofte bruker jeg ord, for å gi Gud det jeg tenker på,føler eller ønsker.
Om vi ser på bønn som et arbeid vi må gjøre, så blir bønn bare et middel til å oppnå noe.
Om vi kjemper mot oss selv i bønn, så blir hensikten å frigjøre oss selv fra oss selv- og det kan vi ikke, da blir vi bare ennå mer viklet inn i oss selv.
Med hele meg – slik jeg er kan jeg komme innfor Gud og samtale med ham- alle mine distraksjoner er ikke noe problem- jeg kan bare snakke med Ham om dem.
Bønn er som å puste- i min Guds relasjon, ikke noe anstrengende, andres bønner blir derfor helt ubrukelige.
Gud ønsker bare det som kommer fra vårt eget hjerte- det sanne og ekte.
Anita
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 2:38 e m
Rudie
Bønnen finnes i en svensk oversettelse i Ulrika Ljungman’s biografi: Padre Pio av Pietrelcina. Artos förlag. ISBN 91 7580 223-6. Du finner den på side 12-14.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 2:55 e m
Bjørn Olav
Takk for opplysningen!
Da finns det kansje flere bønner med der? Men jeg kan godt tenke meg å lese om hans livshistorie også. En mer spennende mann har jeg aldri truffet!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 3:29 e m
Bön och kristet liv kan inte skiljas åt, ty det handlar om samma kärlek och om samma försakelse som framgår ur kärleken; samma barnsliga och kärleksfulla samtycke till Faderns kärleksfulla plan; samma omvandlande förening i den helige Ande som gör oss allt mer lika Jesus Kristus; samma kärlek till alla människor, den kärlek med vilken Kristus har älskat oss. ”Då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra” (Joh 15:16-17).
”Den människa som förenar sin bön med det hon gör och det hon gör med sin bön ber oavlåtligen. Enligt vår uppfattning är det bara på detta sätt som man kan förverkliga föreskriften att alltid be.” (Origenes)”
Så vakkert det er!
Jeg tror ydmykhet og tålmodighet er en nøkkel inn til Guds hjerte. Og det må jo være et ydmykt sinn som er lett å forme!
Jeg får bare mer og mer lyst til å lære om bønn når jeg leser det her, for mer man forstår, mer forstår man at man ikke forstår.
Det har ihvertfall jeg forstått at jeg har mye igjen å lære når jeg leser om bønn som Kirken har kunnskap om, 2000 år kunnskap i bønn. Det er noe helt annet når jeg ser bønnekjemper fra de historiske kirker be enn en annen kristen. De er ikke oppblåste, men heller en røkelse. Jeg tror Gud elsker et ydmykt sinn!
Frans av Assisis bønn
Herre gjør meg til redskap for din fred!
La meg bringe kjærlighet der hatet rår.
La meg bringe forlatelse der urett er begått.
La meg skape enighet der uenighet rår.
La meg bringe tro der tviler rår.
La meg bringe sannhet der villfarelse rår.
La meg bringe lys der mørket ruger.
La meg bringe glede der sorg og tyngsel rår!
Å Mester!
La meg ikke søke så meget å bli trøstet som å trøste.
Ikke så meget å bli forstått som å forstå.
Ikke så meget å bli elsket som å elske!
For det er gjennom at man gir at man får.
Det er ved å glemme seg selv at man finner seg selv.
Det er ved å tilgi andre at man selv får tilgivelse!
Det er ved å dø at man oppstår til det evige liv!
Amen.
Er det ikke vakkert! En bønn vi virkelig bør be med hele vårt hjerte!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 6:25 e m
Whooo Hooo!
Detta är det absolut häftigaste jag hört om BÖN någonsin! Smaka och att Gud är god ! Pröva! Behåll det som är gott….(detta är såååå gott!)
http://www.awmi.net/extra/audio/1042
Ps. Det är lagligt att lyssna till detta och även att ladda ned.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 6:50 e m
Helen:
Tack för din länk – ska ladda ner o lyssna! Det lilla jag hört än så länge var jättebra.
MVH
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 7:02 e m
Andy!
Vad håller du på med???
Sprider du villfarelse med att tillåta katolska, ockulta inslag och böner som inte är bibliska???
Citat av Padre Pio – som Vatikanen har grävt upp ur graven!!!
Vänd om!!! Deborah
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 7:54 e m
MTC
Instämmer.
Säg att det kanske hålles tusen predikningar varje vecka i vårt land. Hur många blir frälsta av dessa predikningar? Ibland kanske någon. Vad är felet? En av orsakerna är säkert att bönemötena upphört.
Många i församlingarna idag är Guds barnbarn eller barnbarnsbarn. Många är ej pånyttfödda. Dessa vill naturligtvis inte bedja, men gärna ha underhållning.
Jag tror att en del av församlingens andliga temperatur kan mätas på antalet bedjare i församlingen.
Bless
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 8:38 e m
Deborah, kan du inte unna katolikerna och deras närstående (Andy inte inräknad) att få nöjet att skriva positiva kommentarer. Dom blir kanske snällare mot oss efter detta.
SÅ
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 8:44 e m
SÅ!
Jag kan inte tänka så…för då skulle det heta att:
”Ändamålet helgar medlen…” – jesuiternas motto.
Tyvärr…… Deborah
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 31st, 2008 at 10:52 e m
Se gärna denna korta video på 21 sek.
http://www.youtube.com/watch?v=oRMHPnoQJZU
Bless
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 2:13 f m
När vi publicerar gästbloggar här på Aletheia är det inte alltid vi är helt överens med författarna i allt de står för. Det samma gäller mig och den katolska tron. Jag håller definitivt inte med om allt, men å andra sidan är inte allt ockult och villfarelse. Se bara på de bloggar som handlar om det judiska. Vi håller ju inte automatiskt med i allt som framkommer där, men det är intressant att ta del i andras tro och funderingar.
Att ta del i vad andra tror och menar är bara sunt, och allt måste givetvis prövas. Kyrkofäderna och ”de heliga” är ju inga demoner, och det finns många guldkorn vi kan hämta från dessa. Att stackars Padre Pio inte får vila i fred har ju inget med det han sa och gjorde att göra. Har du fobi för katoliker mån tro?
Jag har inget att vända om från i denna bloggpost Deborah. Tuve är en broder jag värdesätter, och i vår kommunikation och den lilla relation vi har, är vi tydliga med vad som även skiljer oss. Men tänk på att det finns en del som förenar också. Om man tar dina tre utropstecken här ovan och omplacerar dem till höger bakom ditt namn får meningen en annan betydelse. Kanske du kan tänka lite på det istället för att se Satan i allt.
I all vänlighet så här mitt i natten…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 8:44 f m
Andy, käre broder!
Det handlar inte om ‘lite fel här och där’ utan det handlar om, att det katolska systemet har dubbla källor för sin ‘uppenbarelse’.
Man ‘haltar på båda sidor’ med andra ord, medan Skriften talar om att vi inte kan ”tjäna två herrar” – för vi har:
…ett enda Namn att relatera till (inga avgudar jämte Honom!), klara Förbundsvillkor dvs. ”den smala vägen”och framför allt att…LJUS och mörker kan inte blandas ihop!
Joh.1:5 ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.”
Matt.4:16-17 ”…det folk som där satt i mörker fick se ett stort ljus; ja, de som satt i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.” Från den tiden begynte Jesus predika och säga: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.”
……
Vi måste rannsaka allt som ‘låter bra’ men ändå skiljer sig markant från Ordet.
Citat ur Tuves inlägg:
”Bönen förutsätter att vi anstränger oss och kämpar mot oss själva och frestarens list. Bönens kamp kan inte skiljas från den ”andliga kamp” som är nödvändig för att kunna handla utifrån Kristi anda: Vi ber som vi lever, eftersom vi lever som vi ber.”
…
Ytterst förvirrande! Bönen är ingen ansträngning för den pånyttfödde, eftersom det är HERREN som leder även här och ger kraft i enlighet med Ordet, att den Helige Ande hjälper oss att bedja…
Det är inte ‘i Kristi anda’ som all bön sker (vi kan ej imitera Jesus ‘i köttet’!) utan det är Kristi Ande inneboende i den pånyttfödde troende, som manar!
Mot frestarens list hjälper bara en enda sak: ett liv i lydnad enligt Ordet och Jesu blod. Djävulen är besegrad och maktlös – det är vi som ger honom makten genom att vi lägger till Skriften saker som inte står där. Bön hjälper inte om vi inte lyder…
”Fader vår, ske DIN VILJA…” handlar om, att inse behovet av noggranna Bibelstudier för att TA REDA PÅ denna HERRENS vilja, som är uppenbarad ENDAST i Skriften och inte i den katolska katekesen (hur from och religiös den än ser ut, så kallar man avgudan Maria för ‘himlens drottning’!).
OBS! JOHN BEVERE levererade en nästan klockren predikan på Livets ord igår kväll och han vidrörde precis det, som Jesu sanna lärjungar MÅSTE göra:
…en total överlåtelse till Gud i enlighet med de ritningar som HERREN-Byggmästaren själv har angivit i sin ‘manual’ för oss, SKRIFTEN allena, som vi förvaltare av Ordet måste följa!
Annars tjänar vi oss själva eller fienden, om vi håller på med ett eget bygge’ = ‘kött’.
Apg.26:16-18 ”Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna.
Ty till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som är helgade.’ ”
….
‘Helgade’ är dessa, som är avskilda ‘i Kristus’ från all sammanblandning med avgudadyrkan och som håller Förbundet utan kompromiss. Då kan dessa utropa: ”Inte längre lever jag utan Kristus lever i mig!”.
John Bevere’s budskap till ALLA troende var mycket allvarligt!
Psal.127:1 ”En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.”
Ef.5:8-13 ”Ni var ju förut mörker, men nu är ni ljus i Herren; vandra då såsom ljusets barn. Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är. Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.
Och HA INGEN DELAKTIGHET I MÖRKRETS GÄRNINGAR, som icke ger någon frukt, utan avslöja dem fastmer. Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala; men alltsammans blir uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något blir uppenbart, där är ljus.”
…
Vi kommer nämligen att avlägga räkenskap inför Jesus på domens dag….hur vi förvaltade hans Ord.
Det allvar ‘på taket’ – egentillverkad fromhet hjälper inte då!
Mvh Deborah – av omtanke för vårt allas eviga liv…
…….
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 9:02 f m
Padraig
Jag älskar också Jesusbönen och andra sk skottböner. Ett tag gjorde jag så att jag bad en särskild bön varje gång jag hörde någon svära eller varje gång jag kände mig sårad eller irriterad av någon. Jag har nog aldrig bett så mycket som då…
Rudie
Tack för dina böner!
Daniel
Vi kan lämna frågan om exakt vad Maria är. Att hon är Jesu mor kan vi väl enas om, tills vidare…
Detta du säger om bönen som församlingens motor tror jag är helt riktigt. Det smo slagit mig är att det oftast är de som av många är minst aktade, t ex gama gummor (åtminstone där jag kommer ifrån), som i praktiken står för merparten av den rörelse som finns i motorn… De som talar och syns mycket tycks ofta mer upptagna av sig själva än av Gud… Tyvärr tror jag nog jag snarare borde räknas till de senare än de förra… Men det är mitt hopp och min intention att det skall bli ändring på det…
Eagleview
Bön är kärleksreationen med Gud. När det inte är en kamp är jag tacksam. För mig är det oftast en kamp och alltid en ansträngning…
Men detta är, som jag skrivit, en del av mycket mer…
Deborah
Har du inget uppbyggligt att säga om bön?
Vad är din favoritbön ur bibeln?
Själv älskar jag att be ur psaltaren samt att upprepa Marias, Sakarias samt Symeons lovsånger! Det är något särskilt att be med dem som levde så nära Jesus Kristus, vår Herre och Gud, att få lov att ta deras ord i våra munnar och lovsjunga och prisa Gud som de gjorde!
”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare!” Amen!
Kritiken mot Kyrkan bad jag dig framföra under Katolsk Tradition kontra Guds Ord, där vi redan mötts
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 9:05 f m
Lars F
Må Gud välsigna din dag!
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 9:27 f m
Tuve,
vackert skrivet om bönen!
Bönen är för mig en kärleksrelation, med Kärleken själv. Gud som är en person behöver ett älskande hjärta inte enbart ord och en läpparnas bekännelse.
Den dag då vårt hjärta är fyllt till bredden av Hans kärlek kommer vårt sätt emot varandra enbart bestå i att försöka lyfta varandra mot Gud.
Ingen är rättfärdig inför Guds ögon, men Gud är idel barmhärtighet och förlåter den själ som vänder om och ångrar det onda den gjort. Då vi stackars syndare faller hela tiden, borde vår inställning vara att i ödmjukhet ständigt vända om till Kärleken.
Jesusbönen är en otrolig skatt som alla kristna borde ta till sig och praktisera.
Guds frid!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 9:45 f m
Tuve!
Jag förstår din vilsenhet! Bön är inte ‘blidkan’…
Jag behöver inte ‘be andras böner’ – när mitt hjärta är ‘renat och omskuret’ av HERREN, då talar jag med Honom utan tanke på straff! Och det är det som evangelium handlar om: FRIHET!!!
Du vill säkert be av hjärtat och älska HERREN – men då finns det RITNINGAR i Skriften, hur vi skall vandra för att inte missa målet:
Men bön är inte ‘målet’ i sig – bön är inte heller ett medel att ‘blidka’ Gud – det är hedendomens mörker, att ‘blidka’ de stränga gudarna, så att man slipper straff. Om vårt samvete fungerar, så upplever vi både skam, skuld och synd – och vi måste ‘ut med skräpet’ som tynger oss, för att inte gå under tanken på straff…
I judendomen som fullbordas i/genom Jesu Förbund i Hans blod, finns det inte några element av ‘blidkan’ genom from-bön och asketiska övningar för att ‘gudarna’ blir lite snällare när de ser mina ansträngningar (eftersom ‘kött’ kan inte komma med egen fromhet inför HERREN ‘som är en förtärande eld’) utan den bibliska bönen är EMOTTAGANDE AV NÅD vid bekännelse och överlåtelse till en nära hjärtats RELATION med HERREN och med trossyskonen i förlängningen.
Vi lever i relationer – HERREN ‘bor i mig’ – jag samtalar med Honom! Han leder mig ‘på rätta vägar för sitt Namns skull’ – det är en GLÄDJE utan like att umgås med HERREN, för Han vill mitt bästa och GER mig kraft hela tiden!
Således ‘blidkar’ vi inte HERREN utan vi återupprättar vår relation med Honom vid överträdelse genom att vända om ‘förnya vårt sinne med Ordet’. Då ger Han oss SIN SEGER över djävulen och vårt ‘kött’ (vi kan inte göra någonting – inte ens försöka att vara fromma!) och då prisar vi Honom och har ett renat samvete genom Jesu blod till en RÄTTFÄRDIG vandring – Obs! > i ‘Hans rättfärdighet’.
Vi har inget eget att prestera…Allt är en fri gåva.
Även bönen…
Dom.4:1 ”Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, när Ehud var död. Då sålde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som regerade i Hasor. Hans härhövitsman var Sisera, och denne bodde i Haroset-Haggoim. Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra stridsvagnar av järn, och han förtryckte Israels barn våldsamt i tjugu år. Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var på den tiden domarinna i Israel. Hon plägade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for att hon skulle skipa rätt. [...]
Dom.5:1 De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång: Att härförare förde an i Israel, att folket villigt följde dem – loven HERREN därför! Hören, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ära vill jag, vill jag sjunga, lovsäga HERREN, Israels Gud. HERRE, när du drog ut från Seir, när du gick fram ifrån Edoms mark, då bävade jorden, då strömmade det från himmelen, då strömmade vatten ned ifrån molnen; bergen skälvde inför HERRENS ansikte, ja, Sinai inför HERRENS, Israels Guds, ansikte. I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar lågo vägarna öde; vandrarna måste färdas svåra omvägar. Inga styresmän funnos, inga funnos mer i Israel, förrän du stod upp, Debora, stod upp såsom en moder i Israel.
Man valde sig nya gudar; då nådde striden fram till portarna. Men ingen sköld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel. Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar och dem bland folket, som villigt följde; ja, loven HERREN. I som riden på vita åsninnor, I som sitten hemma på mattor, och I som vandren på vägen, talen härom. När man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där HERRENS rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog HERRENS folk ned till portarna. Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Stå upp, Barak; tag dig fångar, du Abinoams son.”
…….
Denna sång kan jag skriva under, Tuve!
Det finns en underbar frihet i HERREN!
…….
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 9:54 f m
Hemmeligheten med Jesu bønn er samværet med Faderen. Han bruker den enkleste, mest intime tiltaleform: Abba, Far.
Vår lærer
Jesus er også vår lærer i bønn. Han oppfordrer disiplene til å ”våke og be”. ”De skal alltid be og aldri gå trett” (Luk 18,1). Likesom Jesus var også disiplene vokst opp i den jødiske bønnetradisjon. De hadde bedt Davids salmer og den store lovsangen. Men når disiplene ser Jesus i bønn og merker hvordan forholdet til Faderen er kilden til hans virke, vil de selv innvies i denne bønnens fortrolighet, som er helt anderledes enn noe de har kjent. Som svar lærer Jesus dem ”Fader vår” (Luk 11,1-4; Matt 6,9-13). Han fører dem inn i sin, Sønnens, bønn, til en Gud som han åpenbarer både som sin og deres Far. Derved får denne bønnen en enestående, grunnleggende fortrolighet for enhver som ber den. Det er hele tiden Jesu bønn som bærer oss oppe; vi ber ”i hans navn”. Han er vår forbeder.
Bønn er kjærlighet
Det er blitt sagt at det er ”det elskende hjertet som ber”. Bønnen er ikke annet enn kjærlighet over avstand. Den er hjertets måte å tale til Gud på, ”han som ingen noensinne har sett”.
”Jeg sover, men hjertet våker”, heter det i Salomos Høysang (Høys 5,2). – Samme erfaring kan vi gjøre når det gjelder mennesker vi er glad i: de er oss stadig nær selv når vi ikke akkurat tenker på dem, og den minste foranledning vekker minnet om dem til live.
I samme grad som denne kjærlighet er tilstede, vil vår bønn være vedvarende. Da kan vi også be når vi arbeider, spiser, samtaler eller gjør andre ting.
Ikke desto mindre er det nødvendig av og til å kutte ut alt annet, og bare konsentrere oss om bønnen. Der følger vi Jesu eksempel da han trakk seg tilbake for å være alene med Faderen. ”Når du ber, da gå inn i ditt kammer og lukk døren til og be til din Far som er i det skjulte” (Matt 6,6).
Bønnen virker befriende og helbredende på hele mennesket. Den som ber, opplever at tingene etter hvert faller på plass i livet.
Kirkefedrene forklarte det ved å si at mennesket, som ved syndefallet var ”gått ut av seg selv” og blitt fremmedgjort, finner tilbake til seg selv ved bønnen i Guds nærvær.
Bønnen er med på å gjenskape i oss Guds bilde – det vi først ble formet i, men som ble forvansket gjennom synden. Ved bønnen er det som om Gud speiles i oss, samtidig som vi blir oss selv. –
Vi må også kunne være lyttere, for nettop i bønnen kan Gud ha noe å si oss.
Grunnleggende for bønnen er at vi i første omgang innordner oss Gud og ikke omvendt. Likesom Moses foran den brennede tornebusk, befinner vi oss i hans hellige, opphøyede og kjærlige nærvær.
Allerede opplevelsen av dette nærvær kan være bønn. Det er en begynnelse til kontemplasjon. – Men Gud taler også. Han taler til oss i vårt hjerte. ”Jeg vil høre hva Herren sier” (Salme 85,9). Han taler også til oss ved sitt Ord, slik det åpenbares i Skriften.
Før eller siden må bønnen utgå fra Guds åpenbaring, fra det Gud sier om seg selv, for ellers risikerer vi å be til en gud som vi selv har gjort oss et bilde av ut fra våre egne forestillinger.
I Skriften sier Gud oss hvem han er og hva han har gjort for oss. Han minner oss om hvem vi er: hans skapninger som han har gjenløst gjennom sin Sønn, og som er kalt til å ta del i hans herlighet.
Aldri kan vi uttømme Guds-mysteriet, aldri kan vi trenge til bunns i frelsens under, aldri kan vi fullt ut forstå dybden av Guds kjærlighet.
Det er på denne bakgrunn vi blir i stand til å be til Gud. Vi tilber ham for det han er: Evig og allmektig, og samtidig mild; hellig og opphøyet og samtidig nær og kjærlig. Vi lovpriser ham for hans storhet, vi ærer ham for hans skaperverk. Men vår hyldest går over i takksigelse når vi tenker over det han har gjort for oss, sine skapninger. Vi takker ham for vårt liv og vår frelse. Vi takker ham for alle hans velgjerninger gjennom alle tider og frem til i dag.
Vi er til for Gud. Det er i dette ”uutsigelige” samvær at vi best lærer å kjenne Gud, slik gode venner ikke behøver å si hverandre noe for å være sammen, og slik disiplene var hos Jesus, dvelte hos ham.
Spesiell begavelse, et asketisk temperament, er ingen forutsetning, da heller et åpent og enkelt sinn som hos saligprisningenes mennesker: De ydmyke, de fattige i ånden, de fredsæle, de rene av hjertet – ”for de skal se Gud” (Matt 5,8).
et lite utdrag fra den
http://katarinahjemmet.katolsk.no/?page=bonn/om_bonn.html
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 10:02 f m
Debora
Om du ber Gud om å bli fri dine fordommer imot DKK så vil Han sikker bønnhøre deg!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 11:05 f m
Deborah
Tack för din kommentar!
Vem har talat om att blidka Gud genom bön? Vem har talat om att bön skulle vara ett mål i sig? Är det dina fördomar som spökar nu igen? Var snäll och sluta lägga ord och tro i munnen på andra, utan nöj dig med att uttala dig om det du vet något om, dvs din egen relation till Gud.
Jag är uppriktigt nyfiken på hur du ber och vilka böner du älskar!
Du har helt rätt i att allt är en gåva! Men det är genom att ta emot gåvan i Guds anda (med och genom den Helige Ande) som Gud kan verka i oss.
Jag behöver inte heller be andras böner, men jag älskar att be vackra böner eftersom det hjälper att älska Gud mer och förstå Honom bättre. Jag älskar särskilt att be med Marias ord: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare!”
Det finns ingen motsättning mellan att be med andras ord (t ex Marias lovsång, eller Jesu ord, då vi ber Fader Vår) och att be från hjärtat. Om vi inte ber från hjärtat när vi ber Fader Vår så gör vi som hedningarna som rabblar tomma ord… Det är endast om vi ber med hjärtat som vi kan be ständigt… Sedan kan olika böner hjälpa oss på olika sätt vid olika tillfällen.
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 11:53 f m
O Sacred Heart of Jesus,
filled with infinite love,
broken by my ingratitude,
pierced by my sins,
yet loving me still;
accept the consecration
that I make to You
of all that I am
and all that I have.
Take every faculty
of my soul and body
and draw me,
day by day,
nearer and nearer
to Your Sacred Heart,
and there,
as I can understand the lesson,
teach me Your blessed ways. Amen.
Bønn av padre Pio
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 11:58 f m
Tuve
Din citerade text var redan bekant för mig. Vet inte varför. Kanske har jag kollat upp om bön i katolska kyrkans katekes, eller annan bok.
Det skulle vara kul om du skrev en lite längre egen reflektion om bönelivet, samt kanske om erfarenheter, du som är kunnig i ämnet.
En katolsk vän sade att han läst att:
Talet har en viss svårighetsgrad
Handlingar en mycket högre
Och så kommer bönen, som tidvis är det tuffaste och motigaste, men det allra bästa att ägna sig åt.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 12:07 e m
Kära syskon..
Med all respekt för alla som skriver här och för vad som skrivs likaså… Men hjälp mig förstå hur det skulle behaga Gud att att be böner typ ”
”Jesus förbarma dig… etc..”
Har han inte redan förbarmat sig en gång för alla när han blev en förbannelse för vår skull…osv..
Var det inte tillräckligt?
Vidare läser jag här…
”Ingen är rättfärdig inför Guds ögon………”
Vad i hela världen!.??
VISST ÄR VI RÄTTFÄRDIGA!
Hallelujah!!!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 12:15 e m
Helen,
Det står i Bibeln ”den rättfärdige faller sju gånger om dagen”. Om nu den rättfärdige faller sju gånger om dagen, dvs vänder sig bort från Gud och gör det som inte är rätt i Guds ögon då bör vi be Honom förbarma sig över oss, dessa svaga varelser.
”Förbarma dig över oss Herre och res oss upp igen då vi fallit!”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 12:19 e m
Helen
Jeg tror et ydmykt hjerte behager Gud!
Eller mener du publikaneren i Jesu liknelse ikke behaget Gud?
Luk. 18
9. Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som
förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under
det att de föraktade andra:
10. »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en
farisé och den andre en publikan.
11. Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig,
Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare,
orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
12. Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
förvärvar.’
13. Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina
ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade:
‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ –
14. Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre.
Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men
den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
Hva kan denn liknelsen lære oss?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 12:26 e m
Helena..
Jag tror jag fattar vad du menar…Men jag håller inte riktigt med dig på det sätt du tycker att vi skall närma oss Gud med våra svagheter…dvs att han skall förbarma sig … Själv jag vill leva ur ett nya testamentligt perspektiv… så jag tackar JESUS jag..
Men vi är olika …helt ok.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 12:35 e m
Helena:
Du citerar bibeln men glömmer(?)att citera hela versen. När man gör det får Ordet ifråga en helt annan innebörd…
Du skriver:”“den rättfärdige faller sju gånger om dagen”, andra halvan av versen lyder:”men Herren reser upp honom åtta gånger”(!).
Vad det bara jag som märkte hur betoningen skiftade från människan till Gud…
MVH
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 12:38 e m
Prophetone
Les det bibelverset jeg skrev rett over Helen. Syn s det passer litt til deg med !
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 12:56 e m
Rudie..
Tack för inlägg på min kommentar. Men här får vi inte blanda ihop saker… Jag ser ju självklart att bibeln talar om att ha ett ödmjukhet hjärta inför Gud och människor..Absolut..
Men vad är då sann ödmjukhet om inte erkänna att JESUS som den ENDA källan till min numera rätta ställning inför Gud.! Att jag faktiskt inte kan LÄGGA till något för att på nått sätt komma i en BÄTTRE ställning inför min Fader…
Jag behöver inte medla för mig själv längre… Så personligen ställer jag mig i JESUS
I Tim 2:5
Allt är ju annorlunda efter korset och uppståndelsen!
Hallelujah..Jag blir ju salig bara av att skriva det!
Ha det gott syskon..Nu går jag ut i solen.
Mhv Helen
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 1:07 e m
Helen
Det er et misforstånd at man tar til seg æren ved å være ydmyk infor Gud. Det må i tilfelle være om man er falsk ydmyk. Man hvorfor skal vi være det?
For meg er ydmykhet noe veldig godt! Det gjør at jeg opphøyer Jesus og proklamerer at det er bare på grunn av han jeg får være i Guds nærvær.
Selvsagt skal vi takke Jesus også! Tror du ikke katolikker takker Jesus nok?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 2:30 e m
Helen
Du kommer med några intressanta synpunkter,
men tänk på att STORA BOKSTÄVER i vart och vartannat ord inte på något sätt förstärker dina argument eller gör att du har mer rätt.
(jag noterar dessutom den jobbiga ovanan hos många kristna debattörer, att avsluta alla meningar med utropstecken. Gjorde själv så förut.)
Försök förklara vad du menar istället.
…..menar du att kärleksgärningar inte spelar någon roll inför Herren Gud?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 3:26 e m
En kommentar til ”Jesus förbarma dig”
Mange predikanter forkynner at ydmykhet er å si det skriften om oss sier at vi er, og at det er hovmod å si noe annet.
Det blir litt av det samme som enkelte predikanter som sier at om noen har gått opp til forbønn for å bli frisk så skal man etterpå bekjenne at man er frisk uansett ellers har man ingen tro.
Jeg mener at det her skaper mange falske känslor.
Og oppblåsthet.
Det er sant at vi har blitt rettferdiggjort i Jesus, det tror også katolikker!
Men det betyr ikke at vi ikke synder, heller ikke at Gud er blind, så vi kan lure han til å tro at vi ikke gjør noen synder.
Gud ser fortfarande, också etter Jesus død på korset, og Guds vilje er at vi skal bli lik Jesus. Derfor er sann ydmykhet viktig. DVS. at vi bekjenner at vi er syndere og at vi trenger Guds nåde. ”Jesus, forbarm deg over meg!” er å åpne seg for Helliggjørelse! Noe som desverre er godt fortapt i mange nymotens menigheter.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 3:49 e m
enkla Z..
När jag skriver vill jag lägga betoningen på vissa ord för att betydelsen skall bli den som jag tänkt. Skriven text blir ju till viss del begränsad. Men Ok… Inga problem… Inte behöver jag göra fet stil inte…Men jag kan inte lova att jag kan hålla det..
Ang. kärleksgärningar.. .
Ger mig inte rättfärdigheten.
Gör inte mig ”mer ”rättfärdig..
Ger mig inte nån bättre ställning inför Gud.
Jag har fått rätt ställning inför Gud genom Jesus en gång för alla.
Inget kan skilja mig från den.
Att göra gott ,utöva kärleksgärningar är en frukt av att jag lärt känna kärleken.. Gud är kärleken, Jesus är kärleken..Den som har sett mig har sett Fadern säger Jesus.
Visst spelar det roll.. Ungefär som när något av mina barn gör godhet mot varann. Då fylls jag med glädje, tacksamhet och hjärtas fröjd.
Såklart är de mina barn även den dagen då allt går fel och när de gör mindre bra saker och visst skall de ärva mig den dagen jag går vidare..
Så går mitt personliga resonemang
MVH
Helen
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 4:10 e m
Rudie:
Ang. din kommentar – vet ej vad du försöker säga riktigt…. Du bifogar en smilys så ant. är det nåt roligt. Det första jag kommer å tänka på är ditt citat från Luk 18 där Jesus ju pratar om rätt förhållande till Gud. För mej betyder det att man måste bläddra fram till NT som i min bibel börjar from APG 2 och inte med evangelierna(som försättsbladet anger). Går man till NT finner i alla fall jag att ett rätt förhållande till Gud finns i Kristus, sen så det här med ödmjukhet: så mycket falsk ödmjukhet som florerar inom kyrkväggarna, tycker iaf jag att människor utanför kyrkan ofta har mindre låsningar och förutfattade meningar samt också är mer ödmjukt öppna för den andliga dimensionen, än vad en del kristna är.
MVH
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 4:55 e m
Prophetone
Hvor er Jesu evangelium i din bibel?
Jeg er ganske sikker på at Paulus prediket Jesu evangelium for han skriver:
6. Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har
kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett
nytt evangelium.
7. Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast
så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja
förvända Kristi evangelium.
8. Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från
himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat
för eder, så vare han förbannad.
9. Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon
förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått,
så vare han förbannad.
Skulle Paulus predike ett annet evangelium enn Jesus mener du?
Etter fem år i trosbevegelsen så kjente jeg meg så falsk og at alt var så falskt så jeg orket ikke av kristendommen lenger. Bra Jesus ikke hadde forendret seg ihvertfall!
Men blir det ikke falskt å si at man ikke gjør synd når man gjør det?
Da er det bedre å være ydmyk å be om Guds forbarmelse. Gjøre opp for seg, istedet for å tviholde på at man er rettferdig dvs. uten synd samtidig som man vet man synder! Precis som publikanen:
13. Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina
ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade:
‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ –
14. Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre.
Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men
den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
Og det er Paulus som skriver i Filip. 1
27. Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium,
så att jag — vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag
förbliver frånvarande — får höra om eder att I stån fasta i en
och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på
evangelium
Selvsagt skal vi lyssna til Jesu evangelium!
Allt godt!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 5:23 e m
Helen
Tack för ditt svar
Visst spelar det roll.. Ungefär som när något av mina barn gör godhet mot varann. Då fylls jag med glädje, tacksamhet och hjärtas fröjd.
…och om Gud blir glad när vi gör kärleksgärningar.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 5:50 e m
prophetone,
I sin helhet belyser citatet så bra människans beroende av Guds nåd och inte av sina egna handlingar. Det enda vi svaga stackare kan göra är att be Gud ha förbarmande att resa oss upp igen och igen och igen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 5:59 e m
Rudie:
Oj du hade mycket på ditt hjärta! Vi tar det från början. Jag svarar på ett inlägg ifrån sigtn. Helena där vederbörande citerar en bibelvers men väljer att bara ta med första halvan. Självklart blir det fel då eftersom det är så som djävulen citerar bibeln, dvs lite lösryckta verser hit o dit. Det jag gjorde var att citera hela versen ifråga samt bifoga en personlig reflektion över detta. Min fru tycker jag är allmänt ”tyken”(=uppkäftig) men hon är likadan, så vi tar ut varandra. En del kanske förväxlar mitt sätt o vara med uppstudsighet, men det är inte mitt problem…
Evangelium betyder ”goda nyheter” sist jag såg efter och goda eller glada nyheter finns i tillämpningen av det Jesus gjorde för oss människor iom. sin död, uppståndelse samt Andens utgjutelse from pingstdagen. Detta finns nedtecknat i bibeln från Apg kapitel 2 och vidare.
Evangelierna som finns nerskrivna , tillämpades ju fortfarande under det gamla förbundet-yes?
Som jag fattar det så uppfyllde Jesus 10 Guds bud med sit liv o leverne och därmed blev Han ställföreträdare för alla som är intresserade av detta, Han ropar ju på korset:”det är fullbordat!”
Att det är fullbordat(men inte ur funktion) är ju goda nyheter för oss alla syndare, då får vi ju en rätt identitet inför Fadern också – rättfärdiga i Hans ögon men inte i våra egna såklart.
När jag ber så är jag i en rätt position inför Fadern eftersom Jesus ställt mej i denna rättfärdiga position, vem är jag att invända? Vem är du att invända?
Svar: Det måste till en djävul för att invända, han brukar kallas ”brödernas Åklagare”…
Du skriver att du varit aktiv i trosförkunnelsen under fem års tid och sett avigsidorna där:”blir det ikke falskt å si at man ikke gjør synd når man gjør det?”[ditt citat]
Visst blir det falskt. I bibeln står ju det motsatta, nämligen att vi ska bekänna våra synder inför varandra och därefter ochså be för varandra(Jakobs brev). Inget hindrar ju dock oss själva för att också gå direkt till Maktens högra sida för att DÄR få vidare instruktioner från en pålitlig källa… Jag litar mer på Gud än människor, på 2:a plats kommer våra hundar. Sist homo sapiens… Detta kanske låter drygt, men än så länge har det bevisligen varit sant, tråkigt nog.
MVH
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 6:13 e m
Faktiskt blev jag besviken. Ett låååångt citat ur ett officiellt dokument. Jag erkänner iofs att det är kyrkans uppgift att tolka Skriften åt oss ”okunniga” (förutsatt att kyrkan håller fast vid den ursprungliga betydelsen, det som bibelförfattarna själva menade). Men efter Tuves katekescitat måste man fråga: Vem tolkar kyrkan?
I debatten på både deras egen och min blogg, framgår ju att det finns ett gäng svenska katoliker som dyrkar kyrkan som en gud – samtidigt som de verkar vara i delo med den katolska kyrkans högsta ledning och dess beslut om ekumeniken. Mtp att Aleltheia även läses av norska katoliker, hade det varit intressant att få veta deras reaktion.
Frågan är inte bara vad den katolska katekesen säger om bön. Frågan är ju också hur katekesen ska tolkass. Redan i tredje meningen i citatet kommer det kontroversiella, som iofs ältats så mycket redan, om bön till Guds moder. Se, jag har fått undervisning och hört föredrag av utländska (som de brukar vara i Sverige) katolska präster. Och visst är det skillnad mellan olika länder, vad en katolik MÅSTE tro på!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 6:20 e m
Z
Om jag hade ansett mg kunnig i ämnet så kanske jag hade ansett mig kunna ha något att förmedla… Som det är nu så är bönen oftast en kamp.
Ditt talesätt var väldigt träffande för hur jag ser på bönen. Att tala/skriva är lätt, att handla är svårare men bätttre, att be är svårast men bäst
Kanske hänger det ihop med att jag ser på bönen som kärleksrelationen med Gud. Att be ständigt är att leva en kärleksrelation, att alltid ha hjärtat med i varje handling…
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 6:39 e m
Prophetone
Det er det viktigste. Ikke alle som gjør det heller! Og det kan nok være sant at man kan lite mere på hunden sin enn mennesker, tyvärr er det så. Men Gud sviker oss inte! 
Helena har jo allerede forklart deg aandre halvdel av verset også. De sier det samme begge to, vi er alle i behov av Guds förbarmande!
Flott at du stoler på Gud, i varjefall.
Katolikker tror også at vi kan komme infor Guds ansikte , og at vi har blitt rettferdiggjort i Jesus! Selv om vi også kan komme infor Guds ansikte å be Gud forbarme seg over oss. Det finns ingen motsigelse i det.
”Sant liv i Gud är att öppna dörren för honom in i vårt liv. Av Gud har vi fått den fria viljan. Denna frihet och den fria viljan tillhör oss ensamma. Gud kommer endast till våra hjärtan om vi vill. Det är avgörande. Detta betyder inte att Gud är passiv. Gud söker oss hela tiden. Det är vårt val det gäller. Allt vad vi gör i alla handlingar är framsprungna ur oss själva ur vår egen källa, ur vår ande. Med Gud är källan livsbringande. Den är kärleken till Gud och vår nästa. Mörkret uppstår när vi i egenkärlek lämnar Gud. Vi tar emot Gud eller lämnar Gud i vårt hjärta och ande, i vårt inre liv. På så vis är människan ande.
Nästa är att lära känna Honom, som han verkligen är, och öppna oss själva och komma till en personlig, öppen och intim relation med Honom. Gud är som en faderlig vän, som kommer till oss. Vi möter Honom så levande och mänsklig i hans glädje och smärta. Gud Är. Utan denna närhet kommer Gud alltid vara någon mycket avlägsen. Långt borta, någonstans ‘däruppe’ och på ett opersonligt avstånd förmår vi inte älska Honom. Vad Han ber oss om i dag är att tala med, Honom; ett enkelt samtal hjärta till hjärta, att ta in Honom i vårt dagliga liv och behandla Honom som vår bäste vän, utan att någonsin glömma att Han är Helig.
Sant Liv i Gud är att lära sig be utan uppehåll. Att be ständigt är att leva i fullkomlig förening med Gud och i Gud. Det är att dagligen leva i ett dagligt förbund som ”vi, oss” i vårt görande och handlande och säga orden. Jag är i Jesus och Jesus är i Mig när vi går vår vardag till mötes i arbete, när vi äter, reser, möter andra människor mm. Jesus är närvarande i mig. Jesus säger ”Jag och du, du och Jag” i allt vi gör. Jesu namn är också Immanuel som betyder ‘Gud med oss’. Detta betyder också Gud i vår nästa. Vi är aldrig ensamma. Vi är en enhet.”
http://hem.passagen.se/gud_tro/linkar/bon.html
Alt godt!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 7:48 e m
Rudie:
Du skriver:”Katolikker tror også at vi kan komme infor Guds ansikte , og at vi har blitt rettferdiggjort i Jesus!”
Vem har pratat om katoliker? Är inte Gud större än alla katoliker?
Muslimer?
Buddhister?
Hare Krishna?
Jag min arma enfaldiga stackare! Jag trodde Han bjöd in alla syndarna till sitt rike, inte bara katolikerna…
Mera citat från dej:”Jesu namn är också Immanuel som betyder ‘Gud med oss’. Detta betyder också Gud i vår nästa.”
Verkligen? Jag menar; Gud i vår nästa…
Hurvida Gud finns närvarande i min nästa får jag reda på genom att betrakta hur grannen beter sej gentemot mej själv, tror knappast den informationen är relevant genom ”Immanuel”.
Kanske har jag missförstått dej? Jag går inte till Svenska kyrkan eftersom jag somnar till den sömnaktiga mötesordningen – jag vill inte somna när jag läser dina inlägg, Rudie.
Skriv gärna ner och delge dina egna erfarenheter av bön – jag vill gärna lära mej så mycket som möjligt-men låt inte som du citerar en utantilläxa av asketiska övningar. Det är inte detsamma som bön…
Har läst ditt inlägg flera ggr och blir inte klokare.
Mycket vänliga hälsningar.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 7:58 e m
Äsch, nu har jag lyssnat till en hel predikan i tro att det var Helena som rekommenderade den:
http://www.awmi.net/extra/audio/1042
För varje minut som gick av predikan undrade jag om det verkligen kunde stämma.
Nu har jag sent upptäckt att det inte var HelenA utan en ny skribent som heter Helen.
Men för all del, predikan var ju bra, så ingen skada skedd.
Trevlig helg alla Mariavänner + andra.
/Daniel
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 8:28 e m
Trevlig hleg til deg også Daniel!
Prophetone
Om du blir trøtt av det jeg har sitert om bønn kommer du garantert til å sovne om jeg forteller deg om min bønn.
Men vet du hvilken bønn jeg ber oftest? Slik er den. Først så ser jeg på Jesus og så ser jeg at Jesus ser på meg, jeg ser hans milde øyne og ofte med et leende som får en glede til å gjennomstrømme hele kroppen og jeg blir full av fred. Jeg ser på Jesus og Jesus ser på meg og jeg kjenner at Jesus og jeg er ett! … Og så fortsetter jeg med mitt.
Antar at du heller ikke skjønner så mye av dette!
Vet du at jeg har nok ikke større fortroende for mennesker enn det du har. Jeg tror på Jesus fordi Jesus kom til meg for 20 år siden og pratet til meg. Jeg måtte velge å stole på Jesus eller tro jeg var gal, og jeg valgte det første. Det er eneste grunnen til at jeg er kristen. Og Jesus har aldri sviktet. Han har vist meg at Gud er Kjærlighet og at Skriften er sann. For meg er Jesus en større skatt enn noe skapad. Og Han er Klippen i livet mitt.
Selvsagt så ber jeg andre bønner også, men nå har du vel allerede sovnet…
Jaja. det er like greit, God natt!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 1st, 2008 at 8:43 e m
Daniel.
Kul att du tog dig tid att lyssna !
Ja, jag vill verkligen slå ett slag för denna undervisning. Det bästa jag hört .
Alla som älskar strak uppenbarelse har mycket att se fram emot.
Andrew Wommack är i Sverige en för många rätt okänd bibellärare. Men så inte i USA där han är på plats 5 av de mest uppskattade TV förkunnarana.
Nu har jag lyckats unvika stora bokstäver och utropstecken.. så ingen behöver störa sig..;-)
Nej då… allt lugnt.
Ha det gott syskon ..Jag länkar till sidan igen
http://www.awmi.net/extra/audio
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 2nd, 2008 at 1:18 f m
Rudie:
Akkurat då! Du skriver på norsk, du… Även om jag inte fattar allt så garanterar jag dej att jag är fullt klarvaken, eftersom jag är en nattuggla.
Nu när du skippar allt det andra och går rakt på sak, har du min fulla respekt, eftersom du lyckas beröra mej med din berättelse. Det låter äkta det du skriver.
Vill också be om ursäkt då jag trodde svamlet var ditt eget – jag såg inte att du citerade en annan text.
God natt och fridens liljor.
MVH
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 2nd, 2008 at 3:45 e m
Unnskyld, det ser ut som om denne bloggen Aletheia utkrystalliserer seg som en blogg med 2 ytterpunkter; jødisk og katolsk.
Det er bare det at det sanne jødiske er helt og holdent knyttet til den Nye Pakten, til Kristus Jesus, den sanne israelitt.
Hva det katolske er, vet jeg ikke, men har hørt rykte om at det er noe halvhedensk.
( kan finnes noen frelste i den kirken allikevel)
Derimot synes jeg at når mennesker kommer i slikt selvforsvar og er slik på hugget for å forsvare sin kirkelige tilhørighet, så sier det også sitt.
Selvhøytidelighet hører heller ikke hjemme i Guds rike, derimot en ydmyk og nedbøyet ånd.
Men derimot tror jeg ikke det finnes så mange sanne israelitter her, kan kun se noen.
Jeg vil oppmuntre dere, dere som som tar den nye pakt og Guds Ord på alvor, om å gå videre på den veien.
Mvh.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 3rd, 2008 at 6:53 e m
Lars F
Det som var kontroversiellt i tredje meningen var titeln som användes för Maria, dvs Guds mor, inte själva innehållet som sådant. Att skriva ”De stora bedjarna i det Gamla förbundet som levde före Kristus, lär oss, liksom Guds moder och helgonen tillsammans med Jesus, att bönen är en kamp.” Meningen handlar överhuvud taget inte om hur vi skall förhålla oss till de saligt insomnade, utan konstaterar bara att Maria och helgonen, liksom de stora bedjarna i det gamla förbundet, lär oss att bönen är en kamp. Om man läser den meningen och ersätter ”Guds moder” med Maria, eller Jesu Moder, så torde den vara fullständigt okontroversiell för alla som tror att bibeln är Guds ord… Det krävs knappast någon tolkning av katekesen i det avseendet. Jag valde denna text för att den kändes relevant för mig och dessutom inte är särskilt kontroversiell (bortsett från användandet av titeln ”Guds moder”) för någon kristen.
För egen del är dina påståenden avseende Fides Catholica helt osanna. Att påstå att ”det finns ett gäng svenska katoliker som dyrkar kyrkan som en gud” är helt osant vad mig eller någon katolik som jag någonsin känt anbelanger. Att det är din uppfattning att det skulle vara sant är uppenbart, men i sammanhanget rätt ointressant… Denna bloggpost handlar inte om varken katoliker eller katolska kyrkan, utan om bön. Har du inget uppbyggligt att skriva om hur du ber eller dina erfarenheter av bön, kan du väl hålla dig från denna bloggpost!
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 3rd, 2008 at 7:01 e m
Tuve,
Tack för din medverkan. Som Du förstår så ställer jag mig tveksam till vissa saker Du (och katekesen) säger. Men jag går inte in på det här och nu. Däremot vill jag uttrycka min förtjusning över den gentlemannamässighet Du visar trots våra groll.
God bless!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara