Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Har Ulf Ekman en vision om en kursändring inom frikyrkligheten?

Det pågår en andlig maktkamp om vilka sanningar, strömningar och vilket grundsyn som ska vara riktlinjerna för den skandinaviska kristenheten, och då speciellt inom frikyrkorna. Vad ska vara fundamentet för det kristna livet? Spännvidden är uppenbar och helt enorm. På den ena sidan har vi de som hävdar att kloster kan tjäna till att återuppväcka kyrkans andliga liv, och dessa hävdar att det varit just klosterväsendet som räddat kyrkan upp igenom historien. Peter Halldor, som för många anses vara en ovanlig pingstvän, och Livets Ords Ulf Ekman önskar närma sig katolsk och ortodox teologi. Detta kan illustreras med Halldorfs uttalande i Oslo nyligen: ”Jag beundrar dig Ulf för vägen du går när du ser behovet för gemenskap, och speciellt de stora kyrkorna, den katolska och den ortodoxa.”

En fråga man kan ställa är om Ulf Ekman har en vision om att förändra kursen för frikyrkligheten?

Men det finns frikyrkoledare som ropar ett varningens ord och går så långt som att hävda att vi behöver en ny reformation, och då med associationer till den reformation Luther var förgrundgestalt för. Här i Norden är det kanske Åge Åleskjær i Oslo Kristne Senter i Oslo, som varit tydligast på så sätt.
Åge Åleskjær
Åge Åleskjær

Den katolska kyrkan.
Kyrkohistorien representerat genom den katolska kyrkan i den mörka medeltiden, varade väldigt länge. Luther proklamerade för över 500 år sedan att det var genom tro man blev frälst, inte genom gärningar, och tack vare hans ihärdiga insats med att översätta bibeln till tyska var det också möjligt för vanliga människor att läsa Guds Ord. Storkyrkans geistliga hade intill då haft monopol på att läsa och tolka Bibeln. Det var bara prästerskapet som kunde göra detta menade de.

I det katolska arvet finns det en svag och ibland frånvarande insikt om försoningen, alltså Jesu fullkomliga offer. Det centrala i betydelsen av syndernas förlåtelse får inte tillräckligt med fokus. Ett exempel på detta var då den katolska kyrkan sålde avlatsbrev för att straffet för synderna skulle bli mildare, och Johann Tetzels berömda citat var ”När myntet i kistan klingar sig själen ur skärselden svingar”. Ett annat exempel är bikten som fortfarande blir praktiserat i katolska kyrkan. Är man ute och festar och syndar på lördagen, kan man då bekänna sin synd inför prästen på söndagen. Det de inte har ljus över är att syndernas bekännelse i detta sammanhang (angående ofrälsta) inte betyder något med tanke på evigheten om du först inte blivit född på nytt.

Rom 10:9 säger ju att ”om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad/frälst”. Bibeln säger ju att ”om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder” (1 Kor 15:17). Bekännelsen till uppståndelsen ger oss uppståndelsens kraft och seger över synd. Att vara medveten om synd sätter oss inte fria, för det är Jesu försoning som ligger i grunden, inte munnens bekännelse isolerat sett. 1 Joh 1:9 säger att om en pånyttfödd (ny skapelse) syndar, då bekänner vi (alltså säger det samma som Gud om) vår synd. Gud är trofast och förlåter oss. Det är nåd det, helt oförtjänt.

Den lutherska kyrkan.
Även den lutherska kyrkan har fokuserat fel med tanke på en pånyttfödd kristens identitet. Varje söndag upprepas bekännelsen ”…jag arma fattiga syndare som kränker dig i tankar, ord och handling och känner lusten till det onda i mitt hjärta…” En sådan bekännelse har uppstått utifrån en felaktig förståelse av Rom 7.  Fokusen på bibelvers som påpekar att vi har fått del i gudomlig natur och att ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss” (Rom 5:5), samt det underbara som står i 2 Kor 5:17 ”…om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit”, har allt för ofta glimtat med sin frånvaro. Statskyrkan har även viktlagt yttre symboler som också har paralleller till det gamla förbundet. I liturgin får vi intryck av att prästen framme vid altaret har en medlares funktion, alltså att han står mellan folket och Gud, för han förmedlar ju syndernas förlåtelse. Absolution, eller syndernas förlåtelse, är ett formellt uttalande från en präst om att en persons synder är honom förlåtna.

Jag har själv hört Ulf Ekman säga följande under nattvarden på Livets Ord: ”Jag tillkännager dig syndernas förlåtelse”.

Pingstväckelsen och det gamla förbundet.
När pingstväckelsen var ny fokuserades det mycket på skillnaden mellan det gamla förbundet och det nya. Med detta i bakhuvudet kan vi förstå att Gud bekräftade sitt Ord genom de olika nådegåvor som åter trädde i funktion både före och under pingstväckelsen för ca. 100 år sedan. En av dåtidens centrala förkunnare under slutet av 1800-talet och 1900-talets början, var Albert Benjamin Simpson (1843 – 1919). D.L Moody sa vid ett tillfälle: ”Ingen rör vid mitt hjärta som han gör.” T.B Barratt inspirerades också av Simpson, och han fokuserade starkt på helgelsen och sa att även den var ett verk av nåd. Även Kenyon, Kenneth Hagin och T.L Osborn betonade just den stora väsendeskillnaden mellan det gamla och det nya förbundet. De förkunnade att vi inte står under lagen men under nåden (Rom 6:14), och då fokuserar man på de goda nyheterna i evangeliet. Förståelsen av Romarbrevet 7 och 8 står centralt. De fokuserade inte på köttet, (Rom 7) men på Anden (Rom 8).

Epilog.
Med bakgrund i det jag skrivit här ovan, tror jag det är viktigt att förstå att väsendeskillnaden i betoningen hos dessa två riktningarna är påtaglig. En del tänker kanske att detta är två sidor av samma mynt, och säger ja tack till båda delarna. Självklart kan man köra i diket oavsett vad man tror är det rätta. Kan man förena dessa två strömningar i en ande av enhet? Det blir spännande att följa utvecklingen i det som påbörjats, där den ena riktningen dras mot katolsk och ortodox teologi, medan den andra strömmen omhandlar de sanningar i Ordet som talar om vår position ”i Kristus”. En bibelvers jag tänker på om och om igen är detta: ”Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning…” (1 Kor 1:30)

Jag har följt med på de kursändringar som ägt rum, och som man kanske ser tydligast i församlingar tillhörande Trosrörelsen. För mig personligen, med en enkel tro på evangeliet, får jag mest andlig föda genom att fokusera på den korsfästa Jesus, död och begraven, och som uppstod och sitter i tillsammans med Fadern Himlen. Allt detta var för vår frälsnings skull, och det är ju det som är Bibelns genomgripande mål. Min fokus kommer alltid vara vänt gentemot undervisning som viktlägger ”vem vi är, vad vi har, och vad vi kan göra i Honom – Jesus Kristus.” Självcentrering och fokus på oss själva, vare sig vi är duktiga eller inte, försvinner helt i ljuset av detta. Vi gömmer oss/döljer oss i Kristus med Gud, och det är ENBART pga Guds Nåd. Vår fokus är detta: ”…men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.” (Rom 8:5b)

Drivkraften i helgelsen är det nya livet som Gud befruktat oss med. Helgelsen (eller vandringen och växten) har precis med detta att göra. Drivkraften är inte lagen och budet. Heller inte genom att se hur illa köttet är, men att ha sin blick fäst vid Jesus Kristus. Då speglar vi oss i Honom och förvandlas till samma bild. Fokusen i undervisningen om Guds nåd är att bli medveten om rättfärdigheten vi fått del i genom försoningen. (Rom 8:1). Vi bör inte vara syndamedvetna, alltså att vi fokuserar på synden i våra liv. (Rom 7:23). En förutsättning är att vi motiveras med att Kristi kropp ska växa upp till en mans mogenhet. Barn i Kristus är ovetande om rättfärdighet, och saknar insikt i budskapet om rättfärdighet – ”Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn.” (Hebr. 5:13)

”Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet”. (Ef 3:16-19)

I all vänlighet,

Steen

Länkar.
Om Ulf Ekman och Peter Halldorf.
http://www.vl.no/kristenliv/article3713370.ece
http://www.jesuschurch.no/fest/bestill2.php
http://www.dagenmagazinet.no/artikkel.asp?Artid=29918
http://www.dagenmagazinet.no/artikkel.asp?Artid=29928
http://www.dagenmagazinet.no/artikkel.asp?Artid=29929
Andra.
Den mörka medeltiden.
Kloster nästa?
En ny reformation.
HIMSELF By: A. B. Simpson.
_______________________________________________________________
Från norska till svenska av Andy

=>

Ämne: Gästblogg

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?