Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Öppet brev till medlemmarna i Pingstkyrkan i Jönköping

Jag publicerar härmed MRO’s öppna brev till Pingstkyrkan i Jönköping. Varför?  Brevet belyser ett antal problem inom dagens Pingströrelse, ledarskap och äldste. Om någon sagt mig att detta utspelat sig i missionskyrkan (förlåt mig alla missionare) så hade jag bara ryckt på axlarna. Men, istället händer detta  i  en av landets största Pingstförsamlingar, vars pastor kanske snart leder hela Pingtsrörelsen. Det är anmärkningsvärt. I övrigt lägger jag inte till något utan låter MRO’s uttalande tala för sig själv. Dagen skriver om händelsen & relaterade händelser här, här, här, här, här, här och här.  Om Pelle Hörnberg här och här.

mvh MyTwoCents

***********************************************************************

Vi förstår att vår manifestation utanför er kyrka kan väcka en hel del bestörtning och upprörda känslor. Därför ber vi er att ge oss möjligheten att förklara varför vi valt att genomföra denna demonstration. Vi tar gärna emot era reaktioner, positiva såväl som negativa, men innan ni tar ställning för eller emot vår manifestation vädjar vi till er att läsa detta dokument. Döm oss inte ohörda!

Abortsituationen i Sverige

Mer än något annat önskar vi kommunicera en vädjan till er, när det gäller abortsituationen i vårt land. Ca 35-37 000 ofödda dödas på våra sjukhus varje år. Det är ca 100 om dagen eller ca 140 per arbetsdag. Sedan abort blev fritt 1 jan 1975 har ca 1,1 miljoner ofödda dödats i Sverige. Ungefär hälften förgiftas av abortpillret RU 486 och den andra hälften trasas sönder av en sugmaskin (vacuumaspiration). Detta pågår dag ut och dag in.

Bibelns syn på det ofödda människolivet

Man behöver inte tro på Bibeln för att förstå att abort är fel. Allmänmänsklig etik räcker gott och väl. Men Bibeln understryker denna allmänmänskliga etik. Bibeln är tydlig med att Guds kärlek till oss människor inte börjar vid födelsen eller ens i graviditetsvecka 22 (där svensk praxis sätter gränsen). Gud älskade oss redan innan vi föddes, och som Bibeln säger: ”Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster” (Ps 139:16). Johannes döparen, Jeremia och Jesaja blev alla kallade och/eller uppfyllda av Ande redan i moderlivet (Luk 1:15, Jer 1:5, Jes 49:1).

Även inkarnationens mysterium bekräftar oföddas människovärde. Gud blev människa i det ögonblick Maria blev havande genom den Helige Ande. När Maria sedan möts av sin släkting Elisabeth, utropar Elisabeth ”varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?” (Luk 1:43). Elisabeth kallar alltså Jesus indirekt för ”min Herre”. Och då är Jesus bara 1-3 veckor gammal, alltså ett litet embryo!

En vanlig uppfattning är att abortfrågan riskerar att skymma evangeliet. Därför anser många att vi inte bör fokusera på abort. Man kanske säger att ”det viktiga är att människor blir frälsta”. Vi håller med om att frälsningen är viktigare än någon enskild fråga. Men slutsatsen att abortfrågan därför borde tystas ner och glömmas bort anser vi vara djupt obiblisk. Abortfrågan ligger mycket närmare evangeliets kärna än vad många kristna tror. Låt oss försöka förklara vad vi menar.

Jesus är evangeliets Herre, och han får vid två tillfällen frågan ”Vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” Denna fråga ligger närmare evangeliets centrum än någon annan fråga, och vi kan med rätta förvänta oss att Jesu svar innehåller viktiga kärnpunkter för evangelium. Dels är det en ung man som ställer frågan i Markus 10, och dels är det en skriflärd i Lukas 10. I båda fallen börjar Jesu svar med en hänvisning till lagen. Efter en retorisk fråga (som kanske tjänar till att lyfta fram Jesu gudomlighet) citerar Jesus budordet ”Du skall inte mörda” (Mark 10:19). Mord är något som bryter vår relation med Gud, och något vi måste vända om ifrån om vi ska få Guds förlåtelse och liv. Man kan inte fortsätta att utgjuta oskyldigt blod och samtidigt vandra frälsningens väg.

I sitt svar till den skriftlärde börjar Jesus också med att fråga om lagen. Mannen svarar med att nämna buden att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. När mannen frågar ”Vem är min nästa?” berättar Jesus liknelsen om den barmhärtige samariern. Ett sätt att sammanfatta liknelsen är att säga att vi har en förpliktelse grundad i själva evangeliet att göra allt vi kan för att rädda vår nästa när hans eller hennes liv är hotat. Att gå förbi, att låtsas som ingenting eller att titta åt andra hållet är att inte älska sin nästa som sig själv. Kom ihåg att detta är Jesu svar på hur man blir frälst! Hur vi behandlar vår nästa påverkar vår relation till Gud.

Den stora frågan är nu denna: Är det ofödda människolivet vår nästa? Vi är övertygade om att så är fallet, och utifrån det vi sett ovan (Ps 139:16 och Luk 1:15 m.fl bibelställen), är det svårt att komma till någon annan slutsats. Men det innebär i så fall att vi har ett bud från Jesu egen mun, att göra allt som står i vår makt att rädda vår nästa när hans eller hennes liv är hotat. I Sverige idag är det var fjärde ofödd som kommer att dödas i moderlivet. Kan vi ärligt säga att vi är trogna Jesus om vi bara tittar åt ett annat håll? Kan vi ärligt säga att vi älskar vår nästa som oss själva när vi gör detta dödande till en icke-fråga? Kan vi ignorera denna fråga med ursäkten att den riskerar att skymma sikten för evangeliet?

Den sociala reformens historia

Människovärdet har tyvärr kränkts många gånger tidigare i historien. När man tittar på sociala reformatorer som William Wilberforce, som mer än någon annan bidrog till slavhandelns avskaffande i det brittiska imperiet, eller Martin Luther King Jr., som ledde medborgarrättsrörelsen i USA, så ser man att levande beskrivningar av offren spelade en mycket viktig roll för att väcka den allmänna opinionens samvete. Wilberforce försökte illustrera de vidriga slavtransporterna. Bilder av lynchade svarta spelade en viktig roll för medborgarrättsrörelsens framgångar. Först när folk med egna ögon fick se vad det faktiskt handlade om började förändringen att ske. Bilder som visade allvaret och grymheten i orättvisan spelade en avgörande roll och bidrog till att få ett slut på förtrycket. Exemplen kan mångfaldigas.

Idag är det en annan grupp oönskade människor som med lagens och den allmänna opinionens stöd dödas i tusen och åter tusental. Autentiska bilder av aborterade foster är otäcka att titta på. Vi vet det. Men de visar vad som sker bakom fasaden i vår egen kultur. Gud ser det ske varje dag. Och vi tror att det är dags att Guds folk också vaknar upp över detta. Vi har alltför länge blundat, varit likgiltiga och passiva inför detta dödande. Här talar vi av egen erfarenhet, och erkänner vår gemensamma skuld som svenskar och kristna. Men vi tror att Guds folk är kallade att se, sörja och agera. Och även avslöja! Paulus har uppmanat oss: ”Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.” (Ef 5:11).

Behovet att avslöja ”mörkrets gärningar” är något vår kultur accepterar när det gäller kränkningar som skett i andra tider eller andra kulturer än vår egen. Nästan varje lärare i vårt land skulle anse det viktigt att visa 15-åringar filmer om Auschwitz. Men när filmerna eller bilderna visar aborterade foster ändras spelreglerna. Då reagerar många svenskar på samma sätt som civila tyskar när de tvingades konfronteras med bildbevis från lägren. ”Propaganda” skrek man. Om vi anser det rätt att visa bilder och filmer om nazistiska förbrytelser mot mänskligheten, varför skulle det vara fel att visa bilder på ofödda barn som brutalt dödats? Ni som reagerar mot att vi visar abortbilder – vi ber er – ställ er dessa frågor så ärligt ni kan.

MROs rundringning till de äldste i Jönköpings Pingstkyrka

Vi har nu gett er den bibliska och tankemässiga grunden till varför vi anser att abortfrågan är en central och viktig fråga, och varför vi tror att det är rätt att visa den brutala verkligheten bakom ordet ”abort”. Nu till frågan om varför vi står utanför er kyrka. Detta är bakgrunden:

Er kyrka är den tredje största pingstkyrkan i Sverige. Ni är tongivande i pingströrelsen och en mycket inflytelserik församling i Jönköping med omnejd. Vi tror att er kyrka är en av de viktigaste kyrkorna i vårt land.

Därför var vi angelägna om att få kontakt med ledarskapet i er kyrka. MROs ordförande Mats Selander ringde därför er föreståndare Pelle Hörnmark för att fråga hur han och församlingen ställde sig till abortfrågan. Det blev tyvärr ett ansträngt samtal där Hörnmark gjorde klart att abort inte är en prioriterad fråga i församlingen. Han visade heller inget intresse för någon fortsatt kontakt med MRO. Denna reaktion är tyvärr alltför vanlig.

Därefter fick vi ryktesvägen höra att det fanns abortpersonal i församlingen, nämligen ett par som arbetade som gynekolog respektive barnmorska på samma kvinnoklinik. Eftersom vi inte har någon samvetsklausul i Sverige innebär det att praktiskt taget alla gynekologer utför aborter, och det ingår i en barnmorskas arbetsuppgifter att assistera vid aborter om hon jobbar på en kvinnoklinik. Paret har vid ett flertal tillfällen sänts ut som missionärer för församlingens räkning. Kvinnan är även äldste i församlingen. Detta gjorde oss helt bestörta och vi beslutade oss för att undersöka om detta kunde stämma.

Mats Selander ringde därför upp paret i fråga och fick tala med mannen. Mannen var mycket tveksam och ovillig att samtala om detta men medgav att han utför aborter. Mannen sa att han inte ville svara på några frågor med hänsyn till patientsekretessen. Mats sa då att han inte ville veta något om hans patienter utan om hur han får ihop utförandet av aborter med sin kristna tro. Mannen ville då avbryta samtalet varpå Mats frågade om han fick tala med hustrun. Mannen sa ”Hon har samma inställning som jag och därmed får du låta nöja dig.”

Vid ett senare tillfälle ringde Mats upp kvinnan på hennes mobiltelefon. Hon klargjorde omgående att hon inte ville tala med Mats.

Vi har även ringt de äldste i församlingen och frågat dem hur de ser på abort i allmänhet och det faktum att det finns abortpersonal i församlingen, och troligen även i ledarskapet. En del av samtalen var uppmuntrande. Men tyvärr fick vi en hel del svar vi inte hade hoppats på. Här följer en lista med citat på vad äldste sagt till oss. Inget av citaten är att betrakta som församlingens officiella hållning, utan uttrycker endast respektive äldstes syn på saken. Trots detta anser vi att de enskilda andliga ledarnas uppfattning är viktig och bör kunna granskas offentligt. Citaten bygger på anteckningar som gjorts under och direkt efter samtalen. De återspeglar innebörden i vad som sas även om de inte alltid är ordagrant återgivna.

Äldste nr 1:
”Kyrkan ska inte tala om hur det ska vara. Det är viktigt med en ödmjuk attityd. Kyrkan ska inte predika om detta [abort], utan vara väldigt försiktig. Abortfrågan kan komma att skymma evangeliet. Det viktiga är att förkunna evangeliet, och att vara för, inte emot saker.”

Anser du att det ofödda barnet är vår nästa?

”Jag vill inte svara på sådana svart-vita ja-och-nej-frågor. Jag vill inte diskutera sakfrågan. Jag tycker det är en detaljfråga.”

”När det gäller abort ska kvinnan själv avgöra rätt eller fel. Abort är kvinnans sak. Och kvinnan ska få stöd oavsett vad hon väljer. Detta är en politisk fråga som jag inte engagerar mig i nämnvärt. Men jag stöder Göran Hägglund i förslaget om abortturism. Vi har den abortlag vi har, även om den kanske har vissa brister. Men jag har respekt för frågan.”

Äldste nr 2:
”Det är upp till var och en hur man ställer sig till abort. Jag har en principiell inställning mot abort, men verkligheten är inte så enkel. Grundinställningen är att det är fel men sedan finns det undantag t.ex. när moderns liv är i fara eller vid våldtäkt.

Hur ser du på om det skulle finnas abortläkare i församlingen som inte bara utför aborter när kvinnans liv är hotat eller vid våldtäkt?

”Jag har inga problem med det.”

Anser du att det ofödda barnet är vår nästa?

”Jag är inte beredd att svara på den frågan.”

Är det för att du inte tänkt igenom den frågan?

”Ja”

Äldste nr 3:
”Just abortfrågan måste jag vara ärlig och säga att vi inte lagt krut på. Under mina 15 år som äldste har det varit uppe några gånger som en marginalfråga… Detta är mitt personliga svar: min grundinställning är JA till livet och definitivt NEJ till abort – men jag har för lite kunskap och är dåligt påläst t.ex. när det gäller särskilda skäl. Jag har inte kompetensen. Jag har inte fördjupat mig i frågan.”

”Enskilda [personer] hjälper, men det finns en rädsla [från kyrkans sida] och därför väljer man sina frågor… man vill skapa en positiv bild… det låter banalt men det handlar om att undvika negativ publicitet… man vill inte vara nejsägare… en stor del är att man känner inte att man har beredskapen [att hjälpa] … så det är bra att du ställer dina frågor… alltefter som vi samtalar väcks frågan i mig.”

Äldste nr 4:
”Senaste gången vi talade om abort var väl någon gång på 70-talet, men jag är definitivt inte för abort”.

Äldste nr 5:
”Ingen jag har hört i våra kretsar har talat ingående om detta, t.ex. vad man ska göra om man har en läkare i församlingen som utför aborter.”

Äldste nr 6:
”Det här är en jättesvår fråga… men allt bör göras för att förhindra abort, även professionellt. Det här är något vi äldste borde diskutera mer…”

Äldste nr 7:
”För ca 10 år sedan så kände jag ungefär som du känner nu. Då jobbade jag med den här frågan… sedan dess har jag inte arbetat med frågan. Sedan dess har frågan inte heller varit uppe i äldstekåren. Visst är det tyst om det… så det är strongt av dig. Men att vara drivande har jag inte ork till.”

Äldste nr 8:
”Det här är inga roliga frågor. Det är svåra frågor… jag är konservativ. Det är ett helt knippe av känsliga frågor som man stuckit under stolen med. Vi behöver Andens kraft… Jag har jobbat med utslagna människor… och det finns situationer där abort är nödvändigt. Men jag förstår inte varför man är så rädd för att tala klarspråk…”

Äldste nr 9:
”Det är svåra frågor… men jag har ingen närhet till frågan. Generellt så är abort på många sätt fel. Men det är okey vid våldtäkt och när kvinnans liv är i fara. Sedan finns andra situationer där det kan vara okey. När jag själv inte sitter i den svårigheten så kan jag inte säga … Jag vet inte … Frågan är obekväm… Du sätter igång saker…”

Äldste nr 10:
”Jättesvår fråga… ett område jag inte är personligen engagerad i… Jag är inte insatt och det här kommer plötsligt… Men det är viktigt att vi engagerar oss i det som är lagt på ens hjärta, så det är bra att du ringer.”

Äldste nr 11:
”Jag är fullständigt emot abort. Det hör inte hemma i vår tankevärld”.

Äldste nr 12:
”Vi är mycket emot abort. Jag är väldigt, väldigt mycket emot abort. Vi är så rädda som kristna. Men det är Guds ord som gäller”.

Äldste nr 13:
”Jag har inte engagerat mig så mycket i detta… Jag vill resonera om detta. Jag hör vad du säger och jag ska begrunda detta.”

Äldste nr 14 (som är inriktad på själavård):
Jag nämner att vi får kontakt med kvinnor i krissituationer och att vi fått hjälpa en kvinna till en stödfamilj. Jag frågar om församlingen har några sådana resurser?

”Vi har inte några sådana möjligheter, utan kan endast erbjuda samtalsstöd.”

Om vi skulle behöva hitta någon stödfamilj i Jönköpingstrakten, skulle jag kunna får ringa dig då så kanske du kan förmedla kontakten?

”Nej, vi vill inte ha något organiserat samarbete med MRO eller andra sådana organisationer.”

Hur ser du på det faktum att det finns personer i församlingen som arbetar med att utföra aborter?

”Jag har ingen lust att kommentera det.”

Äldste nr 15:
”Jag är inte beredd att prata om detta. Den jag är gift med är läkare och jag är inte beredd att ha några offentliga åsikter om abort.”

Vi tror det finns personer i äldstekåren som jobbar med aborter, vad säger du om det?

”Jag vet, och det är just därför jag inte är beredd att säga något.”

Samtal med föreståndare Pelle Hörnmark

En av våra styrelsemedlemmar (numera f.d. styrelsemedlem) träffade pastor Pelle Hörnmark och frågade honom om abortpersonal som ledare, missionärer och medlemmar i församlingen. Hörnmarks svar gick ut på att han inte vill peka ut någon enskild person. Han menade att det vore fel eftersom ”Vi alla har en kollektiv skuld i den här frågan”. Han hänvisade även till Bibeln och sa: ”Även om våra hjärtan dömer oss, så är Gud större och vet allt” (1 Joh 3:20).

Vi vill kommentera detta. Pelle Hörnmark har helt rätt i att vi bär en kollektiv skuld i abortfrågan, men den skulden blir knappast mindre av att vi blundar för att kristna syskon aktivt deltar i abortverksamheten. Och det bibelställe Hörnmark hänvisar till handlar inte om att Gud har överseende med synd vi inte vänder om ifrån. Förutsättningen för Guds förlåtelse är förstås alltid att vi vänt om från vår synd. Bibelställen om Guds nåd får aldrig användas till att försvara synd. Guds nåd handlar om Guds förlåtelse av synd, inte Guds tillåtelse till synd. Men när vi omvänt oss får vi vila i vissheten om Guds förlåtelse, även om våra samveten fortfarande skulle värka.

Vår slutsats av samtalen med församlingsledningen

Samtalet med Hörnmark gav oss det bestämda intrycket att han inte såg någon anledning att ta upp frågan om abortpersonal i församlingen. När det gäller samtalen med äldste är vår slutsats att abort i hög grad är en icke-fråga och att vissa äldste till och med försvarar abort och abortpersonal i församlingen. Detta finner vi fullständigt oacceptabelt och det är det viktigaste skälet till varför vi står utanför er kyrka.

MROs brev till paret och till församlingsledningen

Efter denna rundringning gick vi vidare med att skriva ett brev till gynekologen och barnmorskan. Här följer brevet i sin helhet (med namnen borttagna).

Till …. 6 maj 2008

jag heter Mats Selander och är ordförande för MRO – Människorätt för ofödda. Jag ringde dig …[kvinnan] för flera månader sedan, men innan jag hann säga mitt ärende gjorde du klart att du inte ville tala med mig. Jag tror du kommer ihåg.

Även om jag i detta brev i första hand vänder mig till dig ….[kvinnan], så vill jag även inkludera din man …. i detta. Jag ringde dig …. [mannen], jag tror det var våren 2007 och ställde frågor om hur du ser på abort utifrån din kristna tro. Du svarade undvikande, men medgav att du utför aborter. När jag ville tala med din hustru sa du att hon hade samma inställning som du och att jag därmed fick låta nöja mig. Som du märker låter jag inte nöja mig med ett sådant svar.

Nu skriver jag till er, i förhoppningen att ni ska läsa detta brev och på så sätt få möjligheten att förstå hur jag och mina vänner i MRO tänker och varför vi gör det vi gör. Vi vill ge er en chans att förklara för oss hur ni tänker och varför ni gör som ni gör. Vi är öppna för möjligheten att vi missförstått någonting och vi vill gärna ge er möjligheten att korrigera oss.

Som ni redan vet handlar det om abort och det faktum att ni båda arbetar med att utföra aborter. ….[mannen] har förklarat att han utför aborter. Och enligt dig [mannen] har ju …. [din hustru] samma inställning som du. Om du [kvinnan] utför de vanliga sysslor en barnmorska har på en kvinnoklinik ingår det i ditt jobb att hjälpa till vid aborter. Vi vet också att det inte är lätt att få dispens från abortverksamheten på … [sjukhusets namn]. Vi har därför alla skäl att tro att också du [kvinnan] deltar i abortverksamheten. Om vi har missförstått något här, så ber vi er korrigera detta.

Den bild som tonar fram finner vi mycket problematiskt, ja faktiskt skandalös. Du [kvinnan] är äldste i Pingstförsamlingen i Jönköping. Du har också en ledarroll i [namnet på ett arbete i församlingen] och har figurerat som ledare i andra kristna sammanhang. Din accepterande attityd till abort, och din aktiva medverkan till aborter, i kombination med din ledarroll i Guds församling gör situationen mycket allvarlig. Man kan inte vara ledare utan att vara en förebild och ett exempel. Det du åtminstone indirekt kommunicerar genom ditt ledarskap är att en kristen människa inte bara kan tolerera utan till och med aktivt delta i utförandet av aborter. I ditt kristna ledarskap legitimerar du det massdödande av Jesu minsta som dagligen pågår i vårt land. Det finner vi oacceptabelt och outhärdligt tragiskt.

Vår uppriktiga bön till Gud är att du [kvinnan] och du [mannen] ska vända om från detta dödande. Och att ni ska få modet att säga nej. Vi ber att ni ska bli viktiga röster för en livets kultur. Men i dagsläget är ni inte det. Trogna våra samveten och den kallelse vi tror oss ha fått känner vi oss därför tvingade att konfrontera er. I den mån församlingens ledarskap stödjer ert ställningstagande, kommer vi även att konfrontera ledarskapet och församlingen som helhet. Jag har redan ringt flera av de äldste i församlingen och frågat dem om vad de tycker. Jag frågar dem om deras syn på abort, om hur de ser på det faktum att en av deras kollegor (kvinnan.) och en framstående medlem (mannen.) utför aborter. Jag har fått varierande svar. Men genomgående märks det att abortfrågan under lång tid varit en icke-fråga i församlingen.

Vår plan är att fortsätta konfrontationen genom att upplysa hela församlingen om situationen. Om ca 14 dagar kommer vi skicka en kopia av detta brev till församlingens ledning och utvalda äldste. Därefter planerar vi att genomföra demonstrationer med abortbilder utanför Pingstkyrkan i Jönköping. I samband med sådana demonstrationer kommer vi att informera församlingens medlemmar om de samtal och den korrespondens vi haft med er och ledarskapet i församlingen.

Tro inte att vi gör detta med någon glädje. Det är snarare med mycket bävan som vi tar upp den här konflikten till ytan. Tro inte heller att vi tycker illa om er personligen. Vi betraktar er som syskon i tron på Jesus. Och vi hoppas att Herren en dag ska få förena våra hjärtan när det gäller detta. Men faktum kvarstår att ni båda aktivt dödar små människor skapade till Guds avbild. Vi vädjar till er att vända om. Inför Gud vädjar vi: Ödmjuka er under Guds mäktiga hand och sluta att göra det som är ont! Det går inte att tillbe Gud med oskyldigt blod på sina händer (Jes 1:15,16).

[Kvinnan] och [mannen], om ni anser att vi missförstått situationen på något sätt så ber vi er att kommunicera det till oss. Även om ni kanske tror det, så är vi är inga extremister. Jo, vi är extremt mycket emot att man dödar små oskyldiga människor skapade till Guds avbild och älskade av Honom. Om det är att vara extremister, så är vi det. Men när det gäller att lyssna och kommunicera så är vi inte extremister. Vi är alldeles särskilt angelägna att få veta om vi missat någon viktig information som skulle förändra hela bilden.

För Livets Gud
MROs styrelse
genom Mats Selander

Det enda svar vi fick var ett email från föreståndaren Pelle Hörnmark skickat till Mats Selander som kom några dagar efter att vi skickat brevet.

”Mats,
Skriver till dig med anledning av en brevkopia jag har fått av …
Förmodligen har vi i i sakfrågan, om de ofödda barnens rätt, ganska lika uppfattning. Däremot förvånas jag över den brist på kärlek och ödmjukhet som du visar i brevet. För mig luktar det fariseism och religiositet lång väg. Sanning utan kärlek har som bekant ett skrällande läte.
Detta gör att jag tror din (jag väljer att skriva din eftersom jag inte mött samma tonläge hos din vice ordförande som jag fört flera samtal med) pedagogik får motsatt effekt. Jag känner personligen att en organisation med företrädare med så lite respekt för medmänniskor som ditt brev uppvisar, där du gör dig till tolk för hur Gud ser på … och … inte är aktuell för någon form av samarbete.
Nu förstår jag att samtal och samarbete inte är aktuellt utan det är konfrontation som gäller. Tyvärr kommer vi som församling att tydligt ta avstånd från er organisation om du/ni väljer att genomföra det du skriver.
Det betyder också att jag sagt mitt i detta ärende. Jag kommer därför inte heller att kommentera det du skriver eller svara på dina mejl eller telefonsamtal. Jag kommer också att uppmuntra församlingsledningen att inte föra någon dialog med dig.
Du behöver dessutom inte skicka brevet till våra ledare utan det gör vi själva tillsammans med några kommentarer.
Mvh
Pelle Hörnmark”

Efter detta skickade vi ett officiellt brev till äldstekåren. Vi återger det i sin helhet:

FRÅGOR ANG ABORT OCH FÖRSAMLINGEN 6 juni 2008
MRO-Människorätt för ofödda , är en förening som kämpar för de ofödda barnens mänsklighet och människovärde. Varje år sker ca 35 000 aborter i Sverige. Det utgör ca 25% av alla graviditeter. Vi är övertygade om att varje abort dödar en unik liten värdefull människa – en människa som är sedd och älskad av Gud redan i moderlivet.
I kampen för människovärdet behöver vi stöd. Den i särklass största ”gruppering” som historiskt och ideologiskt kämpat för människovärdet är de kristna kyrkorna. Därför söker vi stöd bland annat hos kristna kyrkor.
Detta är den allmänna bakgrunden till de samtal vi fört med en del personer i ledarskapet i er församling. När vi sedan fick reda på att ledare och framstående medlemmar i er församling arbetar med att utföra aborter, blev vi mycket bestörta. Vi har skrivit direkt till berörda personer (se bifogat brev). Detta är den specifika bakgrunden till varför vi vill ställa ett antal frågor till församlingens ledning.
Dessa frågor ska ses som formellt ställda frågor till församlingen. Det är alltså inte enskilda personers åsikter vi frågor om, utan hur församlingens andliga ledarskap ställer sig i relation till dessa frågor.

Våra frågor är följande:

1. Vilken är församlingens syn på fri abort och på det ofödda människolivets värde? Dödar en abort en liten människa skapad till Guds avbild eller inte? Har den ofödda människan samma rätt som den födda till ett fortsatt liv?

2. Vilken är församlingens policy när det gäller andliga ledare och missionärer som samtidigt arbetar med att utföra aborter? Är det acceptabelt att stå i ett andligt ledarskap och på så sätt representera församlingen samtidigt som man deltar i aborter på sin arbetsplats?

3. Vilken är församlingens policy när det gäller personer som arbetar med att utföra aborter och som ansöker om församlingsmedlemskap eller som redan är medlemmar?

Vi hoppas att församlingens ledarskap tar entydigt ställning för ofödda människors fulla människovärde. Vi hoppas vidare att detta ska återspeglas i kriterierna för vilka som blir ledare, missionärer och även medlemmar i församlingen. Om så inte sker är vår avsikt att kommunicera direkt till församlingens medlemmar i denna fråga.

Med en uppriktig bön om att våra hjärtan ska förenas i detta.

MROs styrelse
genom Mats Selander

Vi har inte fått någon som helst reaktion på detta brev.

Singoalla och Pelle Hörnmarks predikan den 16 december 2007

Kanske du som läser detta och är medlem i församlingen undrar om vi känner till arbetet med ensamstående mammor har påbörjats i församlingens regi (Singoalla), och att pastor Hörnmark höll en predikan om abort på Livets Söndag den 16 december 2007.

Ja vi känner till det och vi upplever att detta är steg i rätt riktning. Men vi är också bekymrade över de signaler som har skickats ut. I Jönköpingsposten skrevs det om Singoalla att: ”Mottagningen är öppen för alla ensamstående kvinnor som beslutat sig för att gå vidare i sin graviditet. Men de som står i bryderi och som ser abort som ett alternativ hänvisas till andra stödgivare, exempelvis den offentligt drivna kvinnohälsan eller kyrkornas själavård.”

Visst är det lovvärt att försöka hjälpa ensamstående mödrar, men varför vill man inte ta tydligt ställning för det ofödda barnet? Varför vill man inte försöka påverka kvinnor ”i bryderi”? Varför avvisa de kvinnor som är osäkra och som kanske skulle välja att föda sitt barn om de fick stöd och hjälp att se sin graviditet från ett mer livsbejakande perspektiv? Varför denna rädsla att påverka? Det handlar ju om liv och död för en liten människa.

Vi är glada över att pastor Hörnmark vågade ta upp abort i sin predikan den 16 december 2007. Detta är i sig själv lovvärt, i synnerhet med tanke på hur många predikanter som aldrig ens nämnt abort i predikstolen. Även om vi önskade en mycket större tydlighet i budskapet vill vi ändå tacka Hörnmark för att han tog detta första steg. Tack! Vi hoppas att detta var början på en utveckling där Bibelns klara undervisning om det ofödda barnets människovärde får allt större betydelse i församlingens undervisning, policy och praxis. Vi vill hoppas och tro att detta är ett tecken på att Hörnmark inte längre ser på abortfrågan som en icke-prioriterad fråga.

Samtal med en ledare

Några dagar innan denna manifestation blev vi kontaktade av en ledare i församlingen. Vi hade åtminstone tre telefonsamtal med denne ledare. Vi fick då veta att barnmorskan som vi trott assisterade vid aborter inte arbetar med aborter. Vi fick ingen klarhet i vad denna ”dispens” består av, eller sedan när den gällt. Vi frågade varför vi inte fått reda på detta tidigare och svaret blev att MRO ”inte har med det att göra”. Detta ansågs vara en privat fråga och barnmorskan i fråga ville inte ha någon som helst kontakt med MRO. Våra samtal med församlingen har skett under 1,5 års tid, och hela pastorsteamet samt alla äldste har fått vårt brev där vi frågar om detta. Ingen har ens brytt sig om att kommunicera något om denna barnmorskas abortdispens till oss. Det finner vi mycket märkligt.

Vi tror att alla skulle tjäna på att offentligt klargöra att en äldste som samtidigt jobbar som barnmorska på en kvinnoklinik har fått dispens från att assistera vid aborter. Att vägra kommunicera om detta (till oss såväl som till de egna medlemmarna) finner vi obegripligt och ovist. Alla som vet vad som normalt sett ingår i en barnmorskas arbete på en kvinnoklinik, kommer att förmoda att även denna barnmorska och äldste deltar i abortverksamheten. Behovet av klargörande information i ett sådant läge kan inte överskattas. Att detta betraktas som en strikt privat/personlig fråga tycker vi är mycket förvånande.

I dessa samtal talade vi också om den missionär som i Sverige jobbar som gynekolog och som själv sagt till oss att han utför aborter. Här fick vi inga förklaringar alls. Vår bild blev istället indirekt bekräftad genom dessa samtal.

Vi frågade också denna ledare om varför alla våra frågor om församlingens syn på abort och abortpersonal som ledare, missionärer och medlemmar, helt och hållet har ignorerats. Svaret var att ”ni inte har med det att göra”. Detta tycks vara församlingsledningens hållning. Dessa frågor betraktas som privata och personliga. Att ställa dem betraktas snarast som en förolämpning. Vi menar att en sådan attityd återspeglar en värdering som har med abortfrågan själv att göra. Frågan om huruvida en kristen ledare/missionär arbetar med att döda ofödda barn kan aldrig gömmas under förevändningen att frågan är ”privat”. Indirekt säger man då att abort är en relativt oviktig etisk fråga som var och en får avgöra utan någon som helst etisk vägledning från församlingens sida. Men lika lite som barnmisshandel, kvinnomisshandel, alkoholmissbruk eller äktenskapsbrott kan ignoreras som ”privata” frågor, kan abort det. Dödande av oskyldiga små människor får aldrig gömmas som något ”privat”.

Vår slutsats

Trots en del ljuspunkter är den sammantagna bilden dyster. Dödandet av Jesu minsta har under lång tid varit en icke-fråga i församlingen. Det finns flera ledare som har en uttalat abortvänlig hållning. De få tydligt abortkritiska ledare vi talat med vågar i allmänhet inte ta strid i frågan utan tiger stilla. Vissa försvarar till och med en mycket passiv hållning i abortfrågan. Men kanske den vanligaste attityden ändå är en djup okunskap om abort. De flesta äldste verkar inte ha tänkt på eller talat om abortfrågan sedan 70-talet. Församlingen har även skickat ut en missionär som i Sverige arbetar med aborter. Denne missionär har i missionens tjänst arbetat med gynekologi. Vi hoppas verkligen att abortverksamhet inte ingick i hans missionsgärning.

Allt detta sammantaget är skälet till varför vi står utanför pingstkyrkan i Jönköping med autentiska bilder på aborterade barn. Vi vädjar till er att ta Jesu ord om den barmhärtige samariern på allvar. Vi vädjar till er att ställa er frågan ”Är det ofödda barnet min nästa?” Vi vädjar till er att göra allt ni kan för att stoppa dödandet av Jesu minsta. Vi vädjar till er att tydligt och konsekvent ta ställning mot det massdödande som pågår i vårt land. Vi vädjar till er att aktivt stå upp för livet genom uthållig bön för de ofödda, genom stöd för kvinnor i krisgraviditeter, genom regelbunden undervisning om abort och de oföddas människovärde, genom frimodig påverkan av den allmänna opinionen och genom att samverka med andra som kämpar för en livets kultur.

Vi vädjar: hjälp oss stoppa dödandet!

För Livets Gud

MROs styrelse

Kontaktinfo:
MRO-Människorätt för ofödda
Box 6106
129 07 Hägersten

info@abortnej.se
www.abortnej.se
tel.0734-254751

Artiklar i Dagen kring manifestationen & abort

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157352

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157379

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157435

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157339

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157375

http://www.dagen.se/dagen/dagensfraga/Default.aspx?qid=2469

Om Pelle Hörnmark:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=156445

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=156379

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155428

=>

Ämne: Gästblogg

Nyckelord:

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?