Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Minns ni den 11 september?

Minns ni den 11 september? Jag själv fick ett internsamtal från fabrikschefen som panikartat flåsade i luren sa att jag skulle kolla på Internet för att han hört på radion att ett av World Trade Centers torn hade angripits av ett flygplan.


Är det islamisterna
som utgör största hotet?

Jag kommer inte ihåg exakt i vilken ordning informationen sen kom till mig. Men jag kommer ihåg att jag ringde till några utlandskompisar och sedan till min advokat som är intresserad av krig och strategi. Resten av dagen ägnades åt att se över de mest sårbara sidorna i företaget. Vi hade en del människor i företaget som kunde utgöra säkerhetsrisker, bedömde vi. En pakistanier, som jobbat hos oss i flera år, fick spel och försvann från jobbet. När han kom hem hade han lagt ett helt lamm på spisen utan stekpanna eller något annat. En arbetskompis hade kommit hem till honom och räddat honom från att skapa en mindre eldsvåda. Pakistaniern kom tillbaka först ett halvår senare och var då fortfarande så förvirrad så att de andra arbetarna på fabriken sa åt mig att skicka hem honom. Därefter har han försvunnit och aldrig hört av sig. Det visade sig några dagar senare att en irakier som arbetade som chaufför hos oss hade berömt attacken bland kunderna och sagt att det var rätt åt amerikanarna. Vissa av dessa kunder började höra av sig och undrade var vi som företag stod i denna katastrof. Den irakiska killen fick jobba kvar som chaufför efter att vi samtalat och där det framkom att hans far dött i det förra irakkriget. En sak som absolut måste beaktas i en sådan här situation. Han lovade inför fortsättningen att inte politisera bland kunderna.

Kvällen den 11 september fylldes av reportage från New York. Jag satt samtidigt i telefon med advokaten och resonerade om vad detta kommer att betyda. Vi var rörande överens om att världen från och med idag aldrig mer blir sig lik. Det islamistiska hotet skulle påvisa den västerländska demokratins svagheter. Hädanefter skulle varje islamistisk förnekad eftergift följas av attentat. Detta hot levde vi med i flera år. Först nu kan vi ana ett ljus i den tunneln.

Men slappna inte av! Tro inte att faran är över! Men glöm allt snack om islamister! Det är det västerländska samhället som utgör hotet. Inför 80-talet och då framförallt under 1983 så var George Orwells framtidsvision om det kontrollerande samhället den stora skräcken bland folk. Men efter 1984 så ansåg många att Aldous Huxley´s framtisperspektiv i Du sköna nya värld var mer trolig. Vi skulle matas av så mycket information så att vi nästan drogades till döds av underhållning. Åtminstone jag köpte idén att Huxley var mer profetisk än Orwell.

Men vad händer nu? Vi kan ju bara rada upp alla spår som samlas upp efter oss i dagens samhälle. FRA-debatten är bara en spott i Siljan jämfört med kreditkortsinformation, mobiltelefonspositioner, bilnummerregistrering och allt annat som elektroniskt byggs upp som informationsbanker om oss individer idag.

Om vi inte har någonting att dölja så är detta inget problem säger de flesta och jag håller delvis med. Men det är en åsikt som utgår ifrån att makten i samhället fortfarande är demokratisk och någorlunda objektiv. Men frågan är om inte det värsta hotet mot demokratin ligger i att hotet har bemötts av förändringar i kontrollsystemen. Förändringar som från början tycks vara till för att skydda demokratin men som i förlängningen skapar ett annat samhälle. Ett samhälle som skulle skydda oss från islamistiska terrorattentat kommer att uppträda med ambitioner, som när tänderna visas, inte är ett dugg bättre än dessa isalamistiska faror utan snarare mer djävulska och mer raffinerade än dessa. Det lömska i dessa planer är att de ser ut att uppfylla vår längtan efter enhet, säkerhet och kärlek. Men i realiteten så vill den radera ut våra möjligheter att vara eniga, säkra och kärleksfulla. Den vill få oss att reagera så att vi tvärtom i enighetens namn, i säkerhetens namn och i kärlekens namn börjar utse vilka människor som inte passar in i bilden.

Vi talar inte om muslimer eller terrorister. Vi talar, i vårt lilla hörn av världen, om vanliga församlingsmedlemmar som inte ställer upp på den ena eller den andra modellen av vad som i förlängningen skall skydda oss eller kyrkan från förföljelse, sekteristiska stämplar eller utanförskap genom bibeltrohet.

Idag trycks de olika fåren in i fållor som skall acceptera eller helst älska de nya bilder som målas upp av vissa andliga ledare. Idag skall man helst älska ikoner om man hör till Livets Ord, helst acceptera men inte gilla aborter om man hör till pingströrelsen, acceptera homosexuell utlevelse om man tillhör Filadelfia i Stockholm, acceptera att man inte kan tala om olika dop eller accepetera att man inte får evangelisera – även om vissa ändå gör det (som Stefan Swärd som är busig, men med sin eftergivenhet ändå bäddar för framtida otrevligheter) – om man tillhör ett sammanhang som ingår i SKR.

Listan kan göras lång. Och många känner inte igen sig längre. Djävulen är smart och han och hans kompanjoner vet hur man kokar en groda. Se till at ni är vakna och inte låter er luras!

=>

Ämne: Övrigt

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?