tisdag, september 23rd, 2008...11:31 e m
Georg Gustafsson på tvären emot amerikanska helbrägdagörare
Jag har tidigare publicerat ett kapitel ur Nils-Eije Stävares doktorsavhandling om Georg Gustafsson. Boken är mycket intressant och är skriven så att den kan läsas av alla med ett intresse för modern kyrkohistoria och då speciellt pingströrelsens dito. Jag uppmanar alla ledare inom karismatiska församlingar att läsa boken. Den ger stor vägledning hur man tidigare tacklat frågor som är aktuella på nytt idag.
William Branham den verklige centralgestalten
inom den amerikanska helanderörelsen här
tillsammans med Lewi Pethrus.
Nedan citeras ur boken Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska pingstväckelsen (Nils-Eije Stävare):
Pingströrelsen i Sverige var omkring 1950 inne i en vågdal, och hade ”ett skriande behov av ny kraft och inspiration”. Detta var säkerligen en insikt som fanns hos Lewi Pethrus och som motiverade jans initiativ att inbjuda en av den amerikanska helanderörelsens ledande män, William Freeman, till Sverige. [...]
Uppmärksamheten i media, som överträffade alla tidigare kända proportioner vad skeenden inom svensk pingströrelse anbelangar, var nästan helt fokuserad på vad som hände eller inte hände vid mötena i dessa städer [Göteborg och Stockholm]. [...]
Det var inte endast sekulära media som ifrågasatte William Freemans möte. Alla kristna tidningar i landet – bortsett från Dagen och Evangelii Härold – ifrågasatte också dessa massmöten. Kritiken gällde dels den omfattande reklamen kring evenemanget, och dels Freemans förkunnelse om att alla i princip skulle bli friska.
Inom Pingströrelsen internationellt fanns en avsevärd reservation inför Freeman som person, ifråga om de metoder han använde vid sina massmöten, och avseende de motiv han kunde antas ha för sin verksamhet. Den sydafrikansk-amerikanske pingstpastorn David Du Plessis skrev vid tiden för Freemans möteskampanj i Stockholm till sin vän, den engelske pingstledaren Donald Gee. I brevet kallade han Freemans kampanjer i USA och Sverige för ”ett knep att skaffa sig dollar”. Gee hade tidigare skrivit till Du Plessis att
”dessa stora kampanjer i Amerika med fokus på gudomligt helande … är en huvudvärk. det har berättats för mig att broder Freeman mottog 15 000 dollar för en tre veckor lång kampanj i Chicago. Pastorerna är kränkta av dessa förhållanden. Förhållanden som verkligen, när de kommit upp till ytan, liknar en skandal.”
Lite senare skrev Gee följande:
”Det håller på att bli en fråga huruvida dessa amerikanska ledare av helandekampanjer inte gör mera skada än nytta i europeiska länder … Betonandet av kroppens helande saknar helt proportioner jämfört med Nya Testamentet. det är helt enkelt fråga om en helandekult.”
Denna kritik kan knappast ha varit obekant för Lewi Pethrus. dels hade han som sagt deltagit i den Chicagokampanj som Donald Gee hänvisade till, och dels var han sedan många år nära vän med Gee – de två brevväxlade flitigt med varandra. Och om påståendena att Freeman reste krav på extermt hög ekonomisk ersättning var sanna, måste Lewi Pethrus ha varit helt införstådd med detta, det var ju han som överenskommit med Freeman om besöket i Sverige. Vilken ersättning Freeman fick i Sverige har förblivit en väl bevarad hemlighet.
Säkert vet vi däremot, att Lewi Pethrus lade ner stor möda på försvaret av Freeman och på att tillbakavisa all kritik mot denne.
Georg Gustafsson stoppade William Freeman. Inom den svenska Pingströrelsen höjdes inte många kritiska röster mot Freeman. den kritik som blev offentlig svarade Georg Gustafsson för. Lewi Pethrus hade planerat in ett par freemanska kampanjdagar i Eskilstuna och pingstförsamlingen där. Detta blev inte av eftersom Gustafsson, som ansvarig församlingsföreståndare, sade nej. Frågan är varför han gjorde det? [...]
Till en predikantsamling i Norrköping med Georg Gustafsson som bibellärare, kom Freeman, tolken Matsson-Boze och Lewi Pethrus på besök för ett möte. Detta var Gustafssons första och – så långt det går att belägga – enda möte med amerikanen. Han berättade tjugo år senare om detta , och Ivar Lundgren berättelsen i boken Georg – visionären såhär:
Georg befann sig på predikobesök i Norrköping när Freeman kom dit tillsammans med Lewi Pethrus och ett antal andra framstående pingstledare. Sionkyrkan var full av folk. Freeman bad för ett stort antal av dem. men efter ett tag avbröt han förbönen för att tillsammans med Lewi Pethrus och de andra bröderna gå till sitt hotell för att äta.
Kvar bland alla de sjuka människor, som lockats till kyrkan i hopp om att bli botade genom den amerikanska predikanten, var Georg. Han var också hungrig, men han kunde inte lämna de människor som ville ha förbön. Georg bad och kämpade. en av dem han bad för fick en ny knäled. Andra blev botade från olika slags sjukdomar. Det strömmade in tacksägelseämnen i flera dagar efter Georgs förbönsstund. Själv hörde han aldrig talas om att någon blivit botad genom Freemans böner den dagen.
I Freemans mötesprogram ingick också att han skulle besöka Filadelfiaförsamlingen i Eskilstuna [vilket hade utannonserats tidiagre]. Men Georg fick klart för sig att han inte kunde ta emot honom.
Han meddelade Lewi Pethrus, som var Freemans värd: Freeman får inte komma till vår församling. ”Vi vill ha en ren predikstol, och den mannen är inte ren”.
Ett rimligt antagande rörande orsaken till att Georg Gustafsson stoppade Freemans besök i Eskilstuna är, att han reagerade starkt negativt på det agerande han såg från amerikanens sida i samband med mötet i Norrköping. Det andra skälet, att han skulle ha mottagit en gudagiven insikt om Freemans bristande ”andliga renhet” är svårare att argumentera kring. Sådana ingivelser var naturliga för Gustafsson att åberopa, men de låter sig inte vare sig verifieras eller falsifieras i en undersökning av här aktuell karaktär. En tredje möjlig teori, som kan byggas på antagandet att Georg Gustafsson inte ville ha konkurrens i rollen som helbrägdagörare, och därför förhindra besöket, är inte troligt eller rimligt. I så fall borde han från början ha varit negativ till ett besök av Freeman i Eskilstuna. [...]
I vilken utsträckning Gustafssons agerande skapade en konflikt med Lewi Pethrus är svårt att veta något säkert om. Att deras bedömningar av personen William Freeman gick starkt isär är uppenbart.
Uppståndelsen kring Freemans besök hade inte riktigt hunnit lägga sig, förrän det var dags för den än mer välkände och ryktbare amerikanske helbrägdagöraren William Branham (1909-1965) att ta plats i Filadelfiakyrkans predikstol. Enligt vissa bedömare var Branham den verkliga centralgestalten i väckelsen inom den amerikanska pingstkretsarna vid slutet av 1940-talet. Branham hade besökt Finland under några vårveckor 1950, och kom sedan till Sverige. Under pingsthelgen hölls nya massmöten med fokus på gudomlig helbrägdagörelse i Filadelfiakyrkan. Möten som uppfattades bekräfta och vidareföra Freemankampanjens resultat. Lewi Pethrus talade om ett nytt genombrott för verklig biblisk kristendom. ”Vad vi upplevat i dessa möten är något av det underbaraste i församlingens historia” sade han i sitt tacktal Branham, och fortsatte ”Det är en fortsättning på vad vi förut varit med om”.
Branhams möten och de metoder han använde väckte tveksamhet hos en del predikanter inom rörelsen. Båda amerikanerna hade förkunnat att Gud ville bota alla, att helande skulle tas emot i tro och proklameras som ett faktum redan innan det inträffat, samt att de sjuka var ockuperade av sjukdomsandar, vilka måste drivas ut för att hälsan skulle återvinnas.
Nils-Eije Stävare, Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen, Uppsala Universitet, 2008,
Nils-Eije Stävare är huvudlärare i kyrkohistoria vid Pingströrelsens Teologiska Seminarium.
Publiceringen sker med författarens tillstånd
Haggaj skriver: Det finns idag för få andliga ledare av Gerorg Gustafssons kaliber. Jag gillar verkligen den attityd man kan ana mellan Lewi Pethrus och Gerorg Gustafsson. De rök ihop ibland, men var två viktiga ledargestalter som förmodligen balanserade upp varandra till pingströrelsens lycka.
Georg Gustafsson var också tveksam till sensationella hebrägdagörelsemöten. Själv höll han förbön varje torsdag förmidag i enskildhet för dem som sökte hjälp. Gustafsson uttalade sig också i denna fråga till Dagen:
På höga deklarationer följer höga skatter och det viktigaste är inte att människor ser när under sker, utan att ett verkligt gudomligt ingripande skett.
(Det gick inte att twingla denna artikeln från 1951!)
27 kommentarer
september 24th, 2008 at 12:21 f m Citera och svara denna kommentar
Med risk att låta som en gnällig, nostalgisk gammal pingstvän; Var är alla Gudsmän idag? Var finns de ”som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss”?
Godnatt (för sista gången, jag lovar)
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 6:03 f m Citera och svara denna kommentar
Har lite svårt att skriva/tala offentligt om gudsmannen Georg; då han inte har möjlighet att bemöta eller korrigera påståenden om sin person.
Han var min personlige vän och två ting kan jag säga om honom, som jag såg honom, uppfattade honom:
1. Han hade stor tveksamhet inför sådant som inte var fast förankrat i Guds Ord, och exempelvis inte var församlingsförankrat; för att där bl.a. kunna utsättas för fortlöpande bedömning och ev. korrigering.
Och jag tror, att han uppfattade sig själv som en direkt fortsättning av Apostlagärningarnas kristendom; en broder bland de bröder som där verkade och stod i spetsen för Herrens verk; församlingsbyggarna.
Guds församling var tveklöst hans stora passion. T.ex. fick han mängder av brev och ”bönedukar” från människor från hela landet, som han alltid tog till församlingen för gemensam bön för dem alla. Han trodde helt enkelt på församlingens stora, andliga potensial.
2. Han var en enkel, generös och ”vänsäll” person och de sjukas vän, som inte gick omkring och var/spelade ”religiös”, var uppblåst.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 8:45 f m Citera och svara denna kommentar
Tack för denna finna artickel Haggaj !!!Och trevlig att höra av dig med Sven-Erik sköld igen … Och din vännskap med George Gustavsson jag mår bättre nu, jag är sundare i tron också igenom Gud nåd till Guds ära .Är med i pingstkyrckan i Uppsala. Guds Frid och Gud välsign er !!! Ronny
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at
[...] nytt idag. William Branham den verklige centralgestalten inom den amerikanska helanderörelse Se källan Bloggat om [...]
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 11:06 f m Citera och svara denna kommentar
Det var inte många inom pingströrelsen på den tiden som kunde säga emot Lewi Pethrus utan att bli bortmobbade. Visserligen distanserade Pethrus något från det amerikanska ”väckelseinflytandet”, men det var ett par år och amerikaner senare.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 12:12 e m Citera och svara denna kommentar
Ludvig
Jag tror bestämt att du överdriver. Det var helt fritt i predikantveckan och i Nyhem att gå upp och ge sin personliga mening.
De som blev bortmotade var de som inte bara uttryckte sin egen mening, utan de som agerade för att splittra pingstväckelsen. Den som agerade blev bortmotad.
Notera att man i Rörstrandskyrkan alltid tillämpade att varje medlem kunde resa sig upp och muntligt, inför församlingen motsätta sig i varje fråga. Så var bruket i alla pingstkyrkor ända till dess att man började hylla tanken på ”ett smort ledarskap” i mera exlusiv mening.
Haggaj
Jag menar att de moderna TV predikanterna tillhör den kategori som vi troende ska vända oss bort ifrån. Deras livsstil, deras miljon- i något fall miljardförmögenheter framhålls som ett, bevis på att Gud välsignar sina ”smorda”. Undersökningar visar att det är givare med små belopp, i fattiga områden, relativt lågt utbildade som ger mest till lögnare som Richard Roberts m. fl.
De flyger runt i privata jetplan och bor i kungasviter och betalar med pengar stulna från fattiga godtrogna givare. Bor i lyx och köper kläder för flera tiotaltusen per år, samtigit gråter de in pengar till Indiens lidande. Syna deras truster och stiftelser!
Samtidigt som TBNs Paul Crouch hotar oss att de riskerar att ” go off the air” om inte vi genast sänder in dollar, så står det flera hundra miljoner i sparade vinstmedel i TBNs balansräkning. Detta pågår år efter år. Speciella mission- weeks hålls, då alla ordinarie sändningar stängs av, för att det ska kunna gråtas in mera pengar. Ge ditt bästa offer nu, ”Gud har visat mig att du kommer att få 1000-falt” skriker de värsta mytomanerna!
Vänd dig bort från allt sådant.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 12:25 e m Citera och svara denna kommentar
PåKlippan
Visst överdrev jag något, men pingströrelsens egen historieskrivning pekar mot att de känsliga frågorna var struktur, form och makt – teologiska och andliga bråk verkar inte varit så allvarliga eftersom alla kunde läsa sin Bibel och därifrån ifrågasätta varandras tolkningar.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 12:29 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj
Jag kan inte förstå hur föraktet för äldsteledda församlingar kunde få sånt fäste ibland många karismatiker.
I vissa kretsar återger man mängder av skräckhistorier i andra, färde, och hundrade ledet! Där äldestebröderna gjorde si eller så. Jag har mångårig erfarenhet från äldsteledda församlingar och har övervägande positiv erfarenhet.
Jag tror att mängder av historier inspirerats med erfarenheter från lutherska kyrkans politiskt valda kyrkoråd.
I dess kan väljas in personer som hatar talet om Jesu kors. Kravet för ledamot var att man tillhörde statskyrkan, inte personlig tro!
Att NT visar att församlingen ska ledas av ett kollektiv av äldste är uppenbart.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 12:47 e m Citera och svara denna kommentar
Risken är när man beskriver personers betydelse för en rörelse att de hamnar på felaktiga piedestaler.
Det är likadant när andra väckelserörelsers historier återges (som ex.vis frälsningsarméns ständiga återkopplingar till William Both) & kanske speciellt från talarstolar då det finns ett mått av effektsökeri.
Gustafsson i Jönköpings inflytande ska nog inte heller förstoras utanför Småland.
Det fanns i samtiden en annan Gustafsson i Göteborg vid namn Harald.
Han agerade tidigt gentemot de Stockholmska propåerna. Man kan faktiskt spåra Smyrna Gbgs självständighetsprofil tillbaks till epoken Harald Gustafsson.
Vad det gäller ”importerad väckelse” var inte heller Göteborgarna så trakterade av vad Pethrus importerade uppe från Sthlm. Det var i stort sett bara Matsson Bosé som vann Göteborgarnas hjärtan (han hade samma humorkaraktär:-)).
I Göteborg på 50-talet så drog det fulla hus när Haralds medhjälpare Helge Lundberg hade veckomöten…
Det började med att Helge själv knallade upp till Göteborgsposten för att sätta in en radannons om dessa vardagsveckomöten. Sedan fylldes Smyrna med längtande åhörare och väckelsen kom, där Helge Lundberg var redskapet för förkunnelsen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 12:49 e m Citera och svara denna kommentar
Ludvig
Bl a Köllingareds- och Nyhemsveckorna var rena bibelstudieveckor där intresserade troende; pastorer och gräsrötter, samtalade och hade rätt att från talarstolen ge sin syn i samtalsfrågorna. Strukturer var aldrig den stora frågan. Strukturerna togs för givna. I NT läste man att troende samlades på sina respektive orter. Man avgjorde sina frågor lokalt och leddes i lära och liv av lokala äldstebröder.
Detta ledde till övertygelsen om den lokala församlingens suveränitet i alla beslut. Federationer på nationell nivå var otänkbart. Man drog till Nyhem för att öppet samtala med bröderna (och systrarna!).
Att söka samverkan och vägledning hos Romkyrkans påvar och prästerskap var aldrig påtänkt.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 12:52 e m Citera och svara denna kommentar
PåKlippan:
Kärnfull kommentar – Tack !
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 12:58 e m Citera och svara denna kommentar
Nils
Allan Näslund verksam i bl a Malmö gick ofta sin egen väg. Ostraffad. Den diktatur som LPs belackare utmålat fanns aldrig. Att LP kunde ha sina egenheter är en annan sak. Man hör unga tala om Lidmanstriden, utan att ha en aning om vad som rullade i bakgrunden.
Sverre Larson m fl har gett fina glimtar av mötet med LP.
Jag tror inte att vi får tillbaka pingstväckelsen. Men jag vill vara sann och försvara det som följde Guds mönsterbild i denna och andra troendedöpande rörelser.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 1:05 e m Citera och svara denna kommentar
Det jag menade med struktur och makt var främst kopplat till vad jag läst om exempelvis Franklin-striden, men även till andra mindre konflikter runtom i svensk pingsthistoria.
Att kalla Köllingaredsveckorna/Nyhemsveckorna för rena bibelstudieveckor går jag inte med på eftersom de verkar ha fått en prägel av ”samfundskonferens” med tiden, även om många hållit dylika tendenser tillbaka och ingen ”ortodox” pingstvän velat erkänna det. Vi pingstvänner ville ju inte bli ett (avfälligt?) samfund…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 1:06 e m Citera och svara denna kommentar
PåKlippan:
Instämmer…
det finns mycket i detta ämne, men denna textsträng ger inte utrymme & tid för den omfattande beskrivning som skulle behövas…
Min intention var enbart att ge en liten annan hint till den f.ö. goda ansatsen till inledning.
Men dagens ledargestalter skulle nog må bra att spegla sig gentemot Pethrus offentliga framtoning & initiativförmåga… där finns mycket att hämta & lära – om nu lärandet går att omsätta praktiskt är en annan sak.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 1:21 e m Citera och svara denna kommentar
Nils
Jag instämmer och låter dessa funderingar vila tills vidare.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 1:28 e m Citera och svara denna kommentar
Personligen tycker jag mig se ganska stor likhet i ledarstil mellan Ulf Ekman och Lewi Pethrus i det att båda öppnar sig mot andra kyrkor efter en tid av starkt avståndstagande. Båda har haft en vision att nå ut i alla kristna sammanhang, men blivit relativt isolerade under en tid. Båda har betytt mycket för den ”pingst-karismatiska” rörelsens framväxt och utveckling i Sverige.
Vi förfäras över ogrundade uteslutningar från LO-Ua samtidigt som vi minns med att pingstförsamlingar genom historien varit likadana. Det ligger många sårade av pingströrelsens framfart efter vägen som vi pingstvänner ännu inte hunnit ta hand om.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 2:32 e m Citera och svara denna kommentar
P.s. Haggaj är på tjänsteresa utifall någon undrar varför han inte svarar.
D.s.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 2:33 e m Citera och svara denna kommentar
Ludvig:
Inte alls.
Iofs. vill nog Ulf gärna spegla sig gentemot LP. Och efter arvsöverlåtelse av rättigheter av delar av LP:s skrifter så frotterade sig LO i pingstarvet.
Men det kan vi bjuda på i och med att LO fick lite bredare lärdomar om svensk väckelserörelse och inte den ensidiga skolning som de importerat tidigare.
Vi som levde och hörde LP uppfattade LP som extremt trogen sin ungdoms kallelse & sina rötter med tungomålstal & andeuppfyllelse.
Han upphörde inte med att ”tjata” om uteslutningen från baptisterna och den skiljelinje som skapades.
LP hade till skillnad mot Ekman en stor tillit till att gemensamt i rörelsen finna Andens & bibelns vägledning till församlingsbyggande, där ledarskapet utgjorde ett kollektiv av äldste.
LP var & bekände sig aldrig till att stå över en äldste.
Det var endast hans förkunnarvision som präglade att han var framträdande.
Ekmans församlingsbyggande har redan från början annammat en amerikansk profil av ministry – där Ekmans ministry bistås med nära anhöriga.
Det har inget besläktande med den ledarskapsstruktur som pingströrelsen haft & fortfarande har.
Visst är Ekman en kristen ledargestallt, men jag tror hellre att det vore rättvisare att jämföra honom med Aril Edvardsen den norske kristne entreprenören som nyligen avled.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 2:35 e m Citera och svara denna kommentar
MTC:
ett antal modereringar i pipelinen… – släpp pluggen
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 2:38 e m Citera och svara denna kommentar
Pluggen släppt
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 3:44 e m Citera och svara denna kommentar
Nils
Båda är/var entrepenörer med visioner och idéer som de var beredda att satsa en hel del på.
De som kom på kant med ”pingstsamfundet” och LP ger en annan bild som har en hel del likheter med vad UE och LO anklagas för. Lidman anklagade LP för att han favoriserade sin son på bekostnad av andra i församlingen, Imsen anklagade pingst i allmänhet och dagen i synnerhet för fula knep och censur.
Jag skrev ”ledarstil”, inte ”ledarstruktur”. Att ledarstrukturen skiljer sig åt är uppenbart.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 3:50 e m Citera och svara denna kommentar
Ludvig/Nils
Att jämföra Lewi med Ulf blir ändå att jämföra äpplen med päron. Lewi ledde en folkrörelse. Ulf en inomkyrklig förnyelse i bästa fall.
Att båda rörelser har sårade människor längst vägen är uppenbart.
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 3:59 e m Citera och svara denna kommentar
Ludvig:
Jag förstår din point, men den är generaliserande på ett felaktigt sätt.
LP kunde vara hårdhudad, men han kunde inte köra över en månghövdad äldstekår i Filadelfia.
Ekman har ingen som är hans jämlike – han har ju dessutom utpekats som apostel av de närstående.
LP:s satsningar hade sin bas i församlingen, ofta frikopplad från LP till skillnad från Ekman.
LP:s skriftutgivning var marginell i förhållande till andra kristna författare. De Ekmanska skrifterna dominerar totalt i LO.
Lidmans anklagelse hade en annan klangbotten, den grundade sig på att Lidman tyckte sig se pingströrelsens affärsverksamhet som osund. Det hade inget som helst med Pethrus släkt att göra.
Däremot har Ekmans hustru redan från början uppburit en hög lön via LO – trots halvtidstjänst.
Denna lön t.ex. har varit betydligt högre än akademiker som tjänstgör på Livets Ords skolor, men inte är släkt med Ekman. Nu är det tydligt också att Ekmans avkomma har fått framträdande tjänst på LO. En är tydligen trots sin ungdom VD och dubbelarbetande…
Imsen är ett tråkigt exempel på enmansledare som utnyttjade sin maktposition osunt & speciellt sekteristiskt de sista åren.
Nej – jag uppfattar att det inte finns speciellt många likheter med LP. Det enda kan vara entreprenörskap, men absolut inte bibelsyn & församlingsledning.
Ekman ska nog hellre jämföras med Arne Imsens tidiga år & Aril Edvardsen.
Starka ”enväldiga” ledare med egna ministrys.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 24th, 2008 at 6:39 e m Citera och svara denna kommentar
Lewi Pethrus var en ofullkomlig Människa som byggde efter fullkomliga ritningar; ritningar som Gud gett Paulus och som han fört vidare i skriftlig form; och som Lewi aktade och tog vara på.
Och oaktat att Lewi Pethrus var ofullkomlig – som alla Människor – så blev det verk som Gud utförde genom honom betydande; och trots att det kom en ”fördärvargeneration”, som tog över efter ”förvaltargenerationen”, så är det likväl ett betydande verk än i dag.
Det sägs ju att första generationen/pionjärerna församlar/bygger upp, andra generationen förvaltar det uppbyggda och tredje generationen fördärvar/river ner och förskingrar.
En förklaring kan vara tidsglappet som blir mellan pionjärerna/uppbyggarna – vad de trodde och lärde – och tredje generationen.
Ett glapp som inte fanns mellan pionjärerna och förvaltargenerationen; de arbetade ofta sida vid sida.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 25th, 2008 at 12:22 f m Citera och svara denna kommentar
I alla väckelser får alltid någon/några kliva ut i kylan. Men hav tröst:”Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte kasta ut.”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 25th, 2008 at 12:36 f m Citera och svara denna kommentar
Nils
Jag uttalade mig utifrån det resultat vanligt folk kunde se. Vad det käbblas om i styrelser och äldstekårer är inget jag haft eller har insyn i. I synen på samarbete med andra kyrkor och samfund ser jag samma ”svängningsmönster”.
När det gäller Lidman angav jag bara vad jag läst i pingströrelsens senaste historieverk. Att du väljer att fokusera på de andra delarna av konflikten är en annan sak. (För övrigt verkar Lidmans anklagelse bottna i hur delar av hans familj behandlades…)
När det gäller Imsen är min erfarenhet att de flesta pingstvänner jag pratat med inte vet vidare mycket om vad de talar om. Har du läst hans två böcker som handlar om just konflikten med pingst? Vet du verkligen hur tokigt maranatavännerna bemöttes från pingsthåll? Och vad menar du med ”de sista åren”? Att han fastnade i konflikten med andra samfund står klart, men det riskerar ju våra kära aletheiavänner också att göra om de inte ser upp.
MTC
Jag tycker det går utmärkt att jämföra äpplen och päron med varandra – de är tämligen närbesläktade…
Inomkyrklig förnyelse var vad både LP och UE verkar ha önskat – nu verkar det gå den vägen men lite för fort. Därför existerar denna blogg.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 25th, 2008 at 10:02 e m Citera och svara denna kommentar
Fantastiskt spännande att följa denna blogg idag. Det är nog första gången som alla inlägg varit så lärorika.
Jag har inte mycket att tillägga till detta men kan fylla på en lite rolig sak ur ”En såningsman gick ut” (1956). Kapitlet heter ”Inre sammanhållande band”.
Bakgrunden till det citat jag ska visa är att Petrus samtalar om församlingstanken. Om att varje församling är suverän och att ingen organisation skulle finnas över den. Samtidigt erkänner han svårigheten med en alltför stor suveränitet i följande citat:
”En predikant, som inte hyllade läran om den universella församlingen sade att varje lokalförsamling var en Kristi kropp. Men vilket vidunder får man då inte fram, när man tänker sig Kristus som det enda huvudet för så många kroppar. Den uppfattningen finner nog rätt få försvarare.”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara