Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

”Om Ekman börjar glida här, ja, då stödjer jag er linje – men jag hoppas och tror att det inte blir så.”

HaFo:

Jag vet inte vilka som Du åsyftar här med ”er” linje. Vilka menar Du är ”er” Wadis?

Sätt Dig in i vad trosförkunnelsen lär (Tryck på mitt namn härovan, så kommer Du till min hemsida, där jag utifrån trosförkunnelsen eget material från dess start i Sverige, pekar på vad där egentligen lärs ut – ngt som Ekman säger att han aldrig ändrat sig från), så inser Du snart, att Ekman hela tiden, ända från början, ”glidit” utanför dessa Bibelord.

Och inte blir det mindre vilset nu, när han nu, utan att ha tagit avstånd från trosförkunnelsen, så nu försöker sig på kullerbyttan, att från att förut ha tagit avstånd ifrån och varnat för katolicismen, nu ska förena dessa två falska lärosystem.
—

Poängen i mina kommentarer ovan, var att göra människor observanta på Ekmans manipulativa och duperande retorik, så att man inte låter sig luras av hans ofta dubbeltydiga sätt att uttrycka sig, där han egentligen talar om sig själv, men får det att låta som att han talar om sina meningsmotståndare.

T.ex. När Ekman säger:

”När bibelcitaten och de teologiska sanningarna blir släggor som vi attackerar varandra med och hånet, föraktet och högmodet lyser ur ögonen på de ’renläriga’, då är vi långt ifrån Jesus”

Så låter det ju väldigt klokt och riktigt. Visst kan man här hålla med om och tro att det vad Ekman här vill ha sagt är:

Att vi får verkligen se till, så att vi inte dras med av köttet, så det blir ‘att ha rätt’, och ‘vinna’ en ordstrid, som är det viktigaste och inte kärleken till Gud och människor.

Vi bör alltid pröva våra motiv och drivkrafter bakom vad vi skriver säger eller agerar, så att det verkligen är sanningslidelse, kärleken till Gud och människor och omsorg om människor, som är drivkraften.
—

Men jag tror inte på att motiven, med vad Ekman med sina ord skriver, här är vad han vill säga.

Hela artikeln är för Ekman ett försvar för sitt närmande och bejakande av katolicismen (Motiv 1).

Motiv två, är att utmåla de som ifrågasätter katolicismen och Ekmans agerande idag, för att vara ”bråkstakar”, som använder Bibelcitat som ”släggor”, där ”hat och högmod lyser ur ögonen”.

Det är i själva verket så, att de orden för honom här, har blivit till ”släggor”, för att försvara sitt närmande till och bejakande av katolicismen och utmåla de som ifrågasätter detta, för att vara ”bråkstakar”, där ”hat och högmod, lyser i ögonen”.

Är det då ingen mer än jag, som här ser med vilken skicklig retorik som Ekman, vänder ljuset från sin egen dubbelhet av att tidigare ha tagit avstånd från katolicismen, men som utan att ändra sig, nu bejakar den och lyckas vända det till, att de som ifrågasätter katolicismen och Ekmans idag bejakande av den, för att de är ”bråkstakar”, som använder Bibelcitat som ”släggor”, där ”hat och högmod lyser ur ögonen”?
—

Tycker ett inlägg på Andys blogg uttryckte det så bra:

”Varken du eller någon annan kan ju förneka att Ulf Ekman har ändrat sig helt och hållet när det gäller katolska kyrkan jämfört med vad han undervisade för 15-20 år sedan.

Eftersom katolska kyrkan inte har ändrat sig, och Gud knappast ändrar sig, så är det Ulf Ekman som har ändrat sig.

Det Ulf Ekman sa för 15-20 år sedan och det han säger idag är två helt oförenliga ståndpunkter.

Alltså måste han antingen ha haft rätt då och fel nu, eller så hade han fel då men rätt nu.

Antingen var han villolärare då, eller så är han villolärare nu.

Då kan man fråga sig följande:

A. Hur många framstående kristna predikanter har gått från att undervisa en rätt och sann Bibeltrogen lära till att senare bli en villolärare?

Svar: Ett oräkneligt antal predikanter.

B. Hur många framstående kristna predikanter har gått från att vara en villolärare till att undervisa en rätt och sann Bibeltrogen lära?

Svar: Jag kan inte komma på en enda. Kan du?

Vad tror du då är mest sannolikt vad gäller Ulf Ekman, att han tillhör kategori A eller kategori B?”

Slut på ett citat från ett inlägg på Andys blogg
—
I min ögon utifrån lärorna i den trosförkunnelse Ekman stod för så förmedlade han då villfarelse. Liksom han bara fortsätter vidare på villfarelsens väg, genom att nuanamma och förmedla katolicismen och försöka föena dessa två vilsna lärosystem.

Det finns då människor som menar att Ekman ”låg rätt”, när han förmedlade trosförkunnelsen, men nu ”hamnat fel”, när han bejakar katolicismen.

De behöver få upptäcka att det var galet redan vid förmedlandet av trosförkunnelsen och göra fullständigt upp med den läran och densamma falska antikristliga ande som ligger därbakom, som i katolicismen!

HaFo

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Själv är det inte så intressant om man ingår i den ena eller andra kyrkan – det räcker att vara trogen Jesus. Men självklart vaksam för det som Joh. skriver (1 Joh 2:18: ”Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. ”, och i 1 Joh.2:22: ”Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen.”

Om Ekman börjar glida här, ja, då stödjer jag er linje – men jag hoppas och tror att det inte blir så.

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Ekman rubriksätter sin artikel:

”Att bråka med katoliker”

Därmed har han redan anslagit tonen, att de som ifrågasätter katolicismens läror, är ”bråkmakare”. Detta gör han utifrån trosförkunnelsen lära om att ”ta auktoritet över människor och situationer” och så sätta dem ”på plats”, som vågar ifrågasätta hans närmande, hans, den utvalde ledaren (Gurun) från Gud, som inte får ifrågasättas, bejakande av den katolicism, som han , utan att ha ändrat sig, tidigare tog avstånd ifrån, som han nu bejakar.

Hur kan Ekman lyckas med sin ”kullerbyttor” inför sina efterföljare??

Det som han tidigare förklarade för villfarelse i katolicismen, är numer inte hansuppfattning utan att ha ändrat sig, utan enligt hans uppfattning idag, ”tyvärr inget annat än gamla och väl permanentade fördomar.”

När Ekman tog avstånd från katolicismen tidigare, så hette det att det var på ”Guds tilltal”. Men nu har Guds tilltal till Ekman ändrats, utan att han själv har ändrat sig från de läror som han startade ut med:

”För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående fördjupad enhet med hela Kristi kropp”.

Han som i sin begynnelse, fördömde alla andra kristna utövningar än efterföljarna till Kenyon, Hagin. Copeland och trosförkunnelsen, menar nu att han, utan att ha ändrat sig, när han tidigare tog helt avstånd från förförelsen i katolicismen, nu bejakar denna förförelse och kallar dem som ifrågasätter katolicismen för ”bråkstakar”.

Och den ”Kristi kropp”, som Ekman här tydligen menar, är ”den enda sanna moderkyrkan”, den katolska kyrkan, som alla ”utbrytare nu ska enas in under”.

Skickligt utmålar Ekman de som ifrågasätter katolicismen för att inte vilja enhet under sann kristen tro,utan är kärlekslösa och han skriver:

”Rädslan för enhet verkar stor hos somliga, i synnerhet gentemot våra katolska syskon. Här gäller det nog att mildra tonen, bli mer saklig i analysen och mer kärleksfull i attityderna.”

Är det någon mer än mig, som nu börjar inse min vokabulär härovan:

”Ekman är ju en så hal ål och skicklig ’ordförvrängare’. Han får det till att framstå, som att det är fel på andra, men att han själv hela tiden har fokus i vad han gör.

Att han tidigare själv talat emot sig själv kring vad han idag framför, tidigare negativt kring katolicismen, men idag positivt kring katolicismen, är andras illvilja, när de pekar på det”.
—

Ekman fortsätter så att peka på allt gemensamt mellan katolicismen och sann kristen tro, men allt som han tidigare tog avstånd ifrån som villfarelse i katolicismen, vidrör han inte, som att inte det längre skulle vara villfarelse.

Vad han tidigare ansåg vara villfarelse, när det då gynnande honom bäst, att tala sanning kring katolicismen, det kallar han idag:

”Visst finns det saker som skiljer”, men så allvarligt som villfarelse, verkar det inte längre vara för Ekman. För nu gynnar det honom bäst i sitt ego, att som ”världsapostel”, att bejaka katolicismens förförelse.

För att riktigt avskräcka de som har mage att nu ifrågasätta hans närmande till katolicismen, så skriver han:

”Jag blir inte så förtjust när, som alldeles nyligen, jag talade med en kristen vars uppfattning om Livets ord var helt präglad av det som så kallade avhoppare hade skrivit i sin ilska. Det ger inte en saklig bild alls.”

Den som är avhoppare från LO, är alltså naturligtvis ”ilsk” och ger ”ingen saklig bild” och bör avfärdas lika mycket som den som nu ifrågasätter Ekmans bejakande av förförelsen i katolicismen.

Ekman antyder så, att de som hoppat av LO och som även nu ifrågasätter hans bejakande av förförelsen i katolicismen, har ”ett teologiskt hat” och använder, ”bibelcitaten och de teologiska sanningarna blir släggor som vi attackerar varandra med och hånet, föraktet och högmodet lyser ur ögonen på de ”renläriga”, då är vi långt ifrån Jesus, hur rätt vi än menar att vi har”.

De ord som Ekman borde vända mot sig själv, vänder han mot andra som att det skulle gälla dem:

”det kan vara smärtsamt att ompröva den egna inställningen och upptäcka att man måste ändra sig.”

Ekman har inte ändrat sig kring trosförkunnelsens villfarelse och förenar nu den villfarelsen med katolicismen, och anklagar de som ifrågasätter och pekar på detta, för att vara ”ilska” och inte ”ge en saklig bild”.

Hur länge ska Ekman lyckas med att dupera och manipulera kristna ledare och kristna människor, till att tro att han är en man sänd av Gud, när han i verkligheten är en villolärare som alltid och även numer förmedlar villfarelse.

Det första inlägget blev av nån anledning satt på moderering. Hoppas det snart kommer på sin rätta plats, så att det blir ett helhetssammanhang, av vad jag ville förmedla.

HaFo

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Först en ”allmän kommentar”, kommentar 1:
—

När jag läser detta från Ekmans manipulering kring sitt bejakande av katolicismen, så blir jag bara så slut. Ekman är ju en så hal ål och skicklig ”ordförvrängare”. Han får det till att framstå, som att det är fel på andra, men att han själv hela tiden har fokus i vad han gör.

Att han tidigare själv talat emot sig själv kring vad han idag framför, tidigare negativt kring katolcismen, men idag positivt kring katolicismen, är andras illvilja, när de pekar på det.

Ibland tänker jag att det kan inte vara så illa ställt med Ekman, som ”man trott”, men när man läser, vad han här så skickligt i manipulerande och duperande ordalag framför, så kan man bara inse att det är, än värre ställt med Ekman som förförare, än man någonsin kan föreställa sig!

Ekman är så skicklig, så om man försöker säga ngt emot vad han skriver, så är det fel på den som uttrycker ngt sådant!

Han lyckas med att dupera kristna ledare och stora delar av kristenheten, med att han ”aldrig ändrat sig” och så, att dels fortsätta med att förmedla trosförkunnelsens förförelse och även så numer, under den förenande antikristliga anden, ”para ihop” denna förförelse med katolicismens förförelse!!

Och han får det då att framstå, som att de som reagerar emot detta, är vilset ute, kärlekslösa kritiker, som ”går emot vad Gud gör idag”, i ”förverkligandet av Jesu bön om enhet”.

Medan den ”enhet”, som idag växer fram, via Ekman, Hedin, Arborelius med fl. är det avfall som Bibeln talar om, att det måste ske, för att antikrist/en annan Jesus/en istället för Kristus/ en falsk messias och ”falsk världsfrälsare” ska kunna träda fram!

Till detta falska skeende bidrar även MFS och andra ”Messias – kristna” grupperingar, till att, i sin antikristliga framställan, om att Jesus är enbart människa och därmed en förnekelse av att Jesus är Gud själv kommen i jordisk kroppslig gestalt, med en förnekelse av att Jesus är ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet” och förnekelse av att ”Gud är i Kristus och försonar världen med sig själv”, bidrar i samma antikristliga ande, som i trosförkunnelsen och katolicismen, till att förbereda människors sinnen och hjärtan till att bejaka antikrists kommande som Kristus.

Det är egentligen samma förförelse i trosförkunnelsen med en andlig död av Jesus, till en från Gud skild människa, som i MFS, att Jesus enbart är människa och inte Gud och människa förenade ”Guds fullhet lekamligen”.

Liksom detta även i katolicismen blir förvanskat i läran om Marias syndfrihet, så att Jesus inte verkligen går in i människans fallna situation, i ”syndigt kötts gestalt” och som därmed inte enligt Ordet, ”fördömer synden i köttet”, i sin förening av Gud och människa förenade och därmed syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, i Jesu fulla lydnad och trohet till Guds vilja och lag, i människans ställe.

Där Jesus ”dör bort från synden” och aldrig är besmittad av den fallna människans syndanatur, som Han föds in i, i arvet från Marias fallna natur, utan stänger den ute, ”fördömer synden i köttet”, ut ur den människa, som Han är sänd att representera.

Och därmed ”rättfärdig dör för orättfärdiga” och kan bära fram det RENA offret av en Gudaförenad människas, andligt levande, Kristi persons, kropp och blod på korset. Bär fram ”Guds RENA offerlamm”.

Det är förvanskat i både den trosförkunnelse och katolicism som Ekman nu som ”världsapostel” ska förena. Han blir inte villolärare nu, när han bejakar katolicismen. Han har varit det hela tiden!

Inser de som nu ifrågasätter vad Ekman håller på med, att vad han redan tidigare höll på med var villfarelse och verkligen gör upp med förförelsen från trosförkunnelsen, som många av de, som nu tar avstånd från Ekmans bejakande av katolicismen, ändå själva fortfarande är färgade av förförelsen i trosförkunnelsens falska lärosystem!?

Forts.

HaFo
—-

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3225&Itemid=30

Återger artikeln i ett första inlägg och återkommer så i flera kommentarer i efterföljande inlägg

—-

Att bråka med katoliker

Den senaste tiden har det börjat bråkas med katoliker på ett sätt som inte förekommit i vårt land på länge. Naturligtvis kan man hävda att man har rätt att få lufta sina åsikter, men många av dessa åsikter är nog tyvärr inget annat än gamla och väl permanentade fördomar. Det har varit obehagligt att höra vissa predikanter som med skärpa hävdat att katoliker inte är kristna och inte vill ge något hopp för den kyrkan över huvud taget. När man sedan talar vidare märker man att många aldrig ens varit i kontakt med eller utvecklat relationer med katoliker. En del har bara sett katoliker på vykort.

För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående fördjupad enhet med hela Kristi kropp och en utmaning att ändra mig när det gäller slentrianuppfattningar jag burit på. En hel del av dessa uppfattningar visade sig vara inte speciellt väl grundade utan sådant jag övertagit från de andliga sammanhang jag vuxit upp i. Så är det nog med många av oss, även om vi inte alltid vill tillstå det.

Den diskussion som nu pågår är ganska känslosam och har ett högt röstläge. Rädslan för enhet verkar stor hos somliga, i synnerhet gentemot våra katolska syskon. Här gäller det nog att mildra tonen, bli mer saklig i analysen och mer kärleksfull i attityderna. Att det finns skillnader mellan protestanter och katoliker är inget nytt och de lär nog bestå ett tag till. Att vi däremot bör våga mötas, samtala, be tillsammans och framför allt visa kärleksfull respekt för varandra är helt nödvändigt.

Vi har mycket mer gemensamt än det som skiljer oss åt.

Vad har vi då gemensamt? Här är några saker: För det första har vi Bibeln gemensamt. Utan den katolska kyrkans arbete att samla, förvalta och beskydda Skrifterna i vår tidiga historia, hade vi stått oss slätt. För det andra står varje evangelisk kristen i skuld till katolikerna för definitionen av de grundläggande dogmerna som vi delar med dem. För de tredje delar vi den traditionella kristna moralen och etiken. För det fjärde delar vi den karismatiska erfarenheten av den helige Ande med cirka 120 miljoner karismatiska katoliker. Så nog har vi mycket gemensamt.

Visst finns det saker som skiljer, men man måste nog tillstå att vi protestanter även har mycket som skiljer oss själva åt också. Sedan är det nog så att de flesta av oss inte har gjort oss bekymret att ta reda på vad andra kristna egentligen tror på. Många uppfattningar skulle då falla som korthus.

Jag blir inte så förtjust när, som alldeles nyligen, jag talade med en kristen vars uppfattning om Livets ord var helt präglad av det som så kallade avhoppare hade skrivit i sin ilska. Det ger inte en saklig bild alls.

En del antikatolsk litteratur som publiceras är i den genren. Att man citerar något betyder inte automatiskt att man citerar det rätt. Bättre då att ställa frågor, lyssna och låta företrädare för andra kyrkor själva få förklara vad de egentligen tror på. Så vill vi själva bli behandlade och då kan man också lära sig något nytt.

Tyvärr är det inte så säkert att alla vill det, för det kan vara smärtsamt att ompröva den egna inställningen och upptäcka att man måste ändra sig.

Till sist: Det finns ett teologiskt hat som vi alla måste vända om ifrån. När bibelcitaten och de teologiska sanningarna blir släggor som vi attackerar varandra med och hånet, föraktet och högmodet lyser ur ögonen på de ”renläriga”, då är vi långt ifrån Jesus, hur rätt vi än menar att vi har.

Ulf Ekman

huvudpastor, församlingen Livets Ord i Uppsala

Forts.

HaFo
—-

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

”Vad är det för fel att försöka samla hela kristenheten kring kärnan i den kristna tron, tron på Jesus Kristus som varje kristens personliga frälsare.”

HaFo:

Nej det vore sannerligen ett enbart positivt projekt. Men nu är det inte detta som sker i de enhetssträvanden som idag sker.

Istället, så ges i ”enhetens namn”, så ”att alla ska vara ett så världen kan tro” och ”tillsammans vinna världen för Kristus”, ett öppnande och bejakande av förförelsen i trosförkunnelsen och katolicismen.

Det är något som leder människors sinnen och hjärtan in i det avfall (som kommer att kallas för väckelse), med ”tecken och under, som ska bedra jämväl de utvalda”, men som handlar om det avfall som ska möjliggöra antikrists/ en annan Jesus/ en falsk Messias/ en falsk världsfrälsare in på arenan.

Det är vad som egentligen sker i de ”dialoger”, som Du Wadis talar Dig varm för.

Allt leder det in under den ”falske profetens förenade tak”, där han kommer att förmå människor att tillbe en falsk, en istället för Kristus/antikrist.

Sätt Dig Wadis in i vilken antikristlig andemakt som ligger bakom trosförkunnelsens lärosystem och katolicismens lärosysem som nu möts.

Och bejaka inte det skeendet fram mot avfallet, utan varna istället för det!

Men visst, håll fast vid att ”försöka samla hela kristenheten kring kärnan i den kristna tron, tron på Jesus Kristus som varje kristens personliga frälsare”.

Men det kan inte ske tillsammans med villolära och villolärare!

Och Haggaj har har rätt kring min uppfattning kring MFS och dess företrädare:

De är helt vilset ute och förnekar att Jesus är Gud själv kommen i jordisk kroppslig gestalt, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”, där ”Gud är i Kristus och försonar världen med sig själv” och som därigenom kan bära fram ett ett rent offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

MFS möter här i en antikristlig ande trosförkunnelsens lära, där Jesus bara blir till en vanlig, från Gud skild människa.

Där finns en nyansskillnad. I MFS så är Jesus syndfri, men i trosförkunnelsen är Jesus identifierad med och ”gjord” i bokstavlig mening till ”syndens natur”.

Men likheterna och dess egentliga antikristliga framtoning framstår likväl, enär det inte längre är fråga om Gud och människa förenade, Kristi person, utan i trosförkunnelsen en från Gud skild människa och i MFS, enbart en människa och inte ”Gud och människa förenade”, ”Guds fullhet lekamligen”.

Det är samma antikristliga ande som står bakom dessa läror.

Jesus, är inte i dessa läror fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.

Men det är Han inte heller i katolicismen. Där är Han fullt ut Gud, men har inte fullt ut gått in i människans fallna situation, ”Född i syndigt kötts gestalt”, där Han i sin syndfria, rättfärdighet och Gudomlighet (Gud och människa förenade), ”fördömer synden i köttet”.

Denna konfrontation, med syndens natur och verkningar, behöver inte Jesus i katolicismen möta, eftersom i deras lära så är detta redan löst i ”Marias syndfrihet”.

Det är Jesus och inte Maria som är syndfri! Jesus är syndfri och obesudlad av människans fallna syndanatur, när Han ”fördömer synden i köttet” från Maria och som Gud och människa förenade i sin syndfria rättfärdighet, trohet och lydnad till Guds lag och vilja försonar/förenar Gud och människa i sin person, som människans ställföreträdare .

Och därmed, som människans ställföreträdare, kan bära fram det offer som ingen människa kan bära fram:

Det RENA, av människans fallna syndanatur, obesudlade offret av en Gudaförenad människas, Kristi persons kropp och blod på korset.

Rättfärdig ”dör Han där för orätttfärdiga”, Helig, Ren och förenad med Gud, andligt levande!

Därmed kan Han också som människans representant, efter att ha besegrat människans andliga död (åtskillnad från Gud), även besegra människans kroppsliga död och förenad med Gud (andligt levande), besegra den kropsliga döden och kroppsligen uppstå!

HaFo

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Anmäl överträdelse av kommentarsregel