Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Kommentarer

Mitt i all strävan efter att finna de andliga rötterna så är det intressant att se hur Mose kommer i kläm. En sak är då i alla fall säker, och det är att i Nya Testamentet så finns det faktiskt verser som konstaterar att Jesus menar på att Jerusalem och templet inte har någon plats och att just Mose seder, bruk och ord ändras i och med Messias.

Församlingen och Paulus

En av de stora och respekterade författarna i Nya Testamentet är Paulus. Dessutom är han den som är mest förknippad med att vara den som är sändebudet med de Goda Nyheterna till nationerna.

”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – till nationernas lärare i tron och sanningen.” (1 Tim 2:5-7)

Paulus, som menar på att Gamla Testamentet är inspirerat av Guds Ande, till för vår andliga tillväxt och nyttig i vägledning i våra gärningar:

”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim 3:16-17)

Samtidigt måste vi även konstatera att det finns en fara att förvränga och missförstå hans ord om man inte är insatt, eftersom han var överbegåvad och många gånger svår att förstå. Han var ju ändå en kandidat till att bli Israels andlige ledare efter den store legendaren Gamaliel. Till och med Petrus varnade för detta:

”I dessa [Paulus] brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna” (2 Pet 3:16) 

Inte konstigt att han var den som var mest lämpad och bäst utrustad att ta striden med andra fariseiska villolärare som menade på att frälsningen kom genom en konverteringsprocess, där man bland annat var tvungen att lära sig vissa böner på ett visst sätt och låta döpa sig.

En annan viktig sak att konstatera med Paulus är att han var helt i harmoni och ett med den återupprättade församlingen i Jerusalem, hemma i Israel. I Apostlagärningarna 15 läser vi om hur Paulus reste dit för stämma av och för att reda ut frågan om hur man blir frälst, en gång för alla.

Efter att ha fått hjälp av både Petrus och Jakob med att kärleksfullt totalt såga dem som stod i favör till ”konverteringsprocesser”, så författades det första brevet till de återvändande och de omvända ute bland hednanationerna.

”Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna och skickade med dem följande brev: ”Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av hednisk härkomst…” (Apg 15:22-23)

Paulus hade ju inte träffat grabbarna och tjejerna i Jerusalem förut, förutom dem han haft ihjäl såklart.

För Paulus och de andra var det alltså av största vikt att inte komma farande med falska rapporter, fel vittnesbörd om Jesus, Guds väg till Frälsningen och upprättandet av hans församling.

Är man Jesu, vår underbara Frälsares, vittne, så ligger det ju i ens natur att man vill spegla Honom så trovärdigt som möjligt. En lärjunge har ju som uppgift att lära sig allt om honom:

Vart föddes Han? Vart föddes Han? Varför föddes Han?
Vad säger Han? Hur säger Han det?
Vem äter Han med? Hur äter Han? Och vad äter Han?
Osv. osv …
(Vissa aspekter av detta har vi sett mer eller mindre av, när förkunnare härmar blir lärjungar till andra pastorer och förkunnare…)

Åter till Paulus.
Trogen Skriften, som faktiskt poängterar följande, kan ju ha pockat på hans hjärta:

”Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål.” (2 Mos 23:1-2)

Församlingen och Mose

Det var nämligen så, att Paulus hade tidigare gjort sig skyldig till detta. En gång var han vid en ”rättegångsliknande” situation. Han var ute efter blod och för att röja allt som kom i vägen för hans Tradition. Där tog några hellenistiska Judar till orda, som kallade sig ”de fria”. De gillade inte den nya killen, Stefanus, som hade valts in i den där Smorda, Messianska, Kristna sektionen, som dessutom hade mage att kalla sig ”Vägen”.

Till råga på allt så var det så att de inte hade något att anklaga honom för, egentligen. Inte mer än sin egna avundssjuka över att Herren välsignade och sanktionerade ”Vägen”, den återupprättade församlingen, genom under och tecken.

”Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket.” (Apg 6:8)

Ett, tyvärr, väl beprövat knep är då manipulation och hårfin lögn. De hetsade upp folkmassan och for med osanningar:

”Då intalade de några män att säga: ”Vi har hört honom [Stefanus] tala hädiska ord mot Mose och mot Gud”. (Apg 6:11)

Men de nöjde sig inte med detta. Det blev bara värre och värre:

”Sedan lät de falska vittnen träda fram som sade: ”Den mannen slutar inte att tala mot denna heliga plats och mot lagen. Vi har hört honom säga: Jesus från Nasaret skall bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss.” (Apg 6:13-14)

Så, här har vi det faktiskt. Det står i Apostlagärningarna, i Nya Testamentet, att Jesu lärjungar och församlingen i Jerusalem undervisar och faktiskt menar på att Jesus skall bryta ner, avskaffa Templet, Jerusalem och ändra på Moseböckerna.

Men det står också att det är ord av falska vittnen och lögnare som vill få bort den församlingen som Jesus som erkänner att Han är Messias. De vill skydda sina mänskliga traditioner och ha kontroll över vem som är frälst och inte. De går även under namnet ”de fria”.

Dessa människor som sätter Traditioner och Konverteringar som kvalificering för att vara med i Guds Församling, ekklesian, ställer sig över Skriften. Väljer vi laggärningar eller gärningar över huvud taget Traditioner som förmedlar frälsning, istället för att närma sig Gud genom offrets blod… kan man lätt få en fel bild av Messias.

Låt oss repetera en sak:

Tillit bringar Rättfärdighet.
Rättfärdighet håller om bekräftar och stärker Rättvisa.
Rättvisa kräver ett pris/lösen/offer
Offret ger räddning/frälsning.

Eller genvägen: Tillit/Tro leder till Frälsning.

Det är det glada budskapet enligt Mose! Och ingen stans ser vi laggärningar.

Församlingen och Jesus

Det är genom Tillit på Guds löften i Messias och Hans verk… som vi kommer ända fram. Det hänger inte på oss.

När Gud slöt förbundet med Israel vid Sinai, förseglades Guds Ord med offerlammets blod då det gavs.

”Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda.” Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet i det förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”” (2 Mos 24:7-8)

Gud ändrar sig inte. Samma sak med Jesus blod. Det förseglade förbundet när det förnyades och Guds Levande Ord gavs, inte upphävdes. Messias är inte i det utlovade landet och väntar på dig. Han leder dig dit! Han är VÄGEN…

”Se, jag sänder ett sändebud framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom. Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt vad jag säger, skall jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.” (2 Mos 23:20-22)

Namn på Hebreiska, Shem, betyder även auktoritet. Messias bär Guds namn och auktoritet att få avsluta det som en gång påbörjats. Det löftet sätter vi även vår tillit till.

Nu väntar och längtar vi på att Fadern skall sända Messias en gång till, för att samla oss till sig, till den plats som för oss är förberedd.

”Ty jag säger er: Härefter skall ni inte att se mig, förrän ni säger:
Välsignad är han som kommer i Herrens namn.” (Matt 23:39)

                                                                                                                                            -Fredrik