Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Att flyga som örnen …

När predikanten, som hade kommit en bit upp i åren, pekade med hela handen upp mot himmelen och låtsades se en örn, så sa han med en undrande tydlig stämma:

Örn! Hur kan du flyga så ståtligt där högt uppe i himmelen? Vad har du för knep när du seglar så där högt upp med breda vingar?

Örnen svarade predikanten:

Det är ingen konst för mig. Jag bara är sådan. Det här är mitt naturliga jag. Det är mitt morfé. Det jag är skapad till att vara.

Sedan gick predikanten fram till orgeln, där det stod en bukett med liljor. Han tittade på en av liljorna och sade:

Lilja! Vad har du gjort för att bli så vacker och vara så skön?

Liljan svarade predikanten:

Det är inget konstigt för mig. Jag bara är sådan. Det är mitt naturliga jag. Det är mitt morfé. Det jag är skapad till att vara. 

orn
Jag vill att ni skall lägga detta på minnet. Bibeln varnar oss för att
anpassa oss till temporära skeenden i olika tidsåldrar.

Händelsen utspelade sig för lite drygt 22 år sedan i Lunds pingstkyrka. Predikanten var bibelläraren Carlo Johansson och han höll som bäst på att förklara för oss lyssnare vad Romarbrevet 12:2 handlade om. Jag antecknade ingenting, men kommer ihåg predikan som om den var i går. 

Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. (Rom 12:2) 

Carlo Johansson gjorde i sin predikan en skillnad mellan anpassning till världen och att vi förvandlas i förnyelsen av våra tankar. Ett av de ord som används om anpassningen till världen är det grekiska ordet schema. Det är något som inte är helt fast, något som är föränderligt och skapar strukturer som är temporära. Jag vill att ni skall lägga detta på minnet. Bibeln varnar oss för att anpassa oss till temporära skeenden i olika tidsåldrar. Ni kommer att förstå att detta är ett nyckelsammanhang för att förstå nästan alla frågor som vi tar upp på Aletheia. 

Det ord som används i samband med att vi förvandlas i förnyelsen av våra tankar har samma grund som det ordet som örnen och liljan använder för att förklara sitt naturliga jag. Egenskapen hos det ordet har mer att göra med ett naturligt tillstånd än en konstgjord struktur. 

När Emanuel Kant och hans kollegor inskränkte människans kunskapsförmåga till den fenomenella världen och förklarade att Guds existens aldrig kan besvaras i vetenskaplig mening, då hänvisade de Gud till trons och förhoppningarnas domän vilket i sin tur innebär att protestantisk kristen tro från och med den tiden genomgår en liberaliseringsanpassning som inte har stannat ännu. Som en reaktion på denna liberaliseringsprocess kom väckelserörelserna. Men de var mer anpassade till Kant än vad de förstod. För även om de gick emot liberaliseringsprocessen så byggde de sitt bo i det hörnet av universum som Kant hade förvisat dem till. Trons och förhoppningarnas domän med himlen som bas blev oåtkomlig för vetenskaplig kritik, men med tiden så ökade också avståndet till det verkliga livet. 

Därför blev också måttstocken för det nya kristna livet hur andlig och fokuserad på himlen hon var. Det vill säga att ju mer världsfrånvänd – desto mer andlig. Upplevelsekristendomen och drogkulturen bygger båda helt och hållet på Kants idéer. Båda försöker hitta små tillfällen i livet då perspektivet blir större än den fenomenella verkligheten. I princip blir det en åtskillnad mellan den andliga och den verkliga världen även för den enskilda människan. De som kan leverera kontakt med den andliga världen hyllas som messiasgestalter.

Det är många som inte vill se detta, men det blir inte mindre sant för det. Hur kan det då bli så enormt tokigt? Jo, man har anpassat sig efter denna världens tidsålder. Även om anpassningarna inte varit medvetna så har man underlåtit att låta sig förvandlas genom förnyelsen av våra tankar så att vi kan avgöra vad som är Guds vilja. Därmed har blivit ett lätt byte för tidens strömningar, vare sig man följt dem i liberaliseringen eller om man gått emot dem genom upplevelsekristendomen och ett förandligande vår tro. Man anpassar sig i båda fallen. 

Vad kan vi då göra? Ja, det är väl någonstans här som Emerging Church börjar nysta i nya möjligheter att anpassa sig till den postmoderna världen istället för den moderna. Men det har ju ni mina läsare redan förstått av sammanhanget att det är lika galet det. Det blir ju som att hoppa ur en galen tunna in i en annan. 

Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. (Rom 12:2) 

Om vi anpassar oss till en modern eller postmodern värld så går vi i motsatt riktning för att kunna avgöra vad som är Guds vilja. Det spelar ingen roll om församlingen är modern eller postmodern. Den kommer inte att kunna avgöra vad som är Guds vilja om den har anpassat sig. 

Istället skall vi låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar. Men vad innebär då det? Då kan vi komma tillbaka till predikanten som vi lyssnade till i början. Tänk på örnen! Tänk på liljan! Det är naturligt för dem att vara så vackra. Det är deras morfé. Vad är då ditt morfé? Vore det bra eller dåligt att vara i sitt morfé? Svaret är väl givet, eller hur? 

Vi är ju skapade till Guds avbild. Hur kan vi då förvandla våra tankar så att vi dels kan stå emot denna yttre påverkan och dels kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt, som Paulus skriver? 

Svaret på frågan hur vi skall låta oss förvandlas tror jag behöver ses i sitt sammanhang. Som bekant så är inte bibelböckerna från början uppdelade i kapitel och verser. Därför bör vi ju se efter i vilket sammanhang som Paulus för fram dessa två motsatser: anpassningen och förvandlingen. Morfé handlar ju mycket om identitet och i inledningen av Romarbrevet så ger Paulus en tydlig bild av både sin identitet och Jesu identitet. Under hela brevet så beskriver han också den identitet som han enligt uppdraget som apostel hade fått att förmedla. 

Läs gärna Romarbrevet med identitet som nyckelord istället för rättfärdiggörelse! Då får du svar på både frågan om identitet och rättfärdiggörelse. Att låta förvandla sig i denna identitet som Paulus beskriver innehåller så mycket mer än att få passerkort hos Sankte Per. 

När vi ikläder oss herren Jesus Kristus (Rom 13:14) så är det den ultimata identiteten. Vi kommer in i vårt morfé, som skapade till Guds avbild. 

Vad det i sin tur innebär, ryms inte i dagens bloggpost, men redan nu vet vi att det är något som kan få oss att flyga som örnen och bedåra som liljan.

/Haggaj

Länktips:
http://www.stefansward.se/2009/03/03/rob-bell-om-att-mala-om-den-kristna-tron/
http://www.dagen.se/blogg/jaktlund/2009/03/bell-om-bibeln
http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2009/03/varv.html
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/02/warnings-about-emergent-church-movement.html
=>

Ämne: Våra Hebreiska rötter

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?