Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Där sanningen alltid är flytande …

En gästblogg av Nils-Olov Nilsson, teologie doktor

”You see, if we have a new world, we will need a new church. We won´t need a religion per se, but a new framework for our theology. Not a new Spirit, but a new spirituality. Not a new Christ, but a new Christian. Not a new denomination, but a new kind of church in every denomination.”  (Brian McLAren, A New Kind of Christian, pp.13, 35-36).

Brian McLaren är troligtvis en av de mest inflytelserika evangelikaler idag. Han är nu känd över stora delar av världen och hans böcker är storsäljare hos vissa grupper av teologer och pastorer. Vissa forskare och skribenter beräknar att det finns ungefär 20 miljoner intresserade bara i USA. Främst då bland de högkyrkliga. Och det är absolut ingen dagsslända som gudstjänster kommit och som i morgon är borta. Vad som drar uppmärksamheten till sig är dels typen av eller samlingar i dialogform som man skapat, men kanske än mer är det deras idéer om den nutida kyrkan och kristenheten som håller på att skaka om vissa kyrkor, teologiska seminarier och samfund. 

nilso
Nils-Olov Nillsson ger sin
syn på Emerging Church.

Deras samlingar är som sagt utförda en sorts dialektik med frågor och motfrågor och präglas även av mystik med ikoner, ljuständning, labyrintbön, rökelse och djupmeditation. Längtan är att återupptäcka kristendomen (man använder ord som reinvent eller rediscover) och göra den relevant för den postmoderna människan.

Några citat från ett TV-program på CBS med Antonio Mora: ”It´s really not a rebellion so much as it´s just finding a new set of answers , a different way of being a Christian … I think it´s a new reformation. I think it´s a new way of looking at the Bible. … I think it is a movement that will have an impact on all churches in the United States.”

Då frågar man sig om deras väg är Guds väg? Faktum är att den väg som EC har tagit utmanar kyrkorna på alla punkter: deras teologi, social mission, Guds rike, syn på Ordet, församlingsstruktur, samfund etc. Vi kommer att tvingas att ta ställning till deras budskap och bibelsyn förr eller senare. Därför är det viktigt att vi ventilerar Emerging Church här på Aletheia.

Utan tvekan kommer de som vägrar att rätta sig in i det nya ledets teologi att anses vara bakåtsträvare och förlorade modernister, hjälplöst bundna till upplysningens förnuftreligion. För ”modernity” har förlorat sin auktoritativa roll som förmyndare på det teologiska området. Åtminstone är det vad man säger bland EC-anhängarna. Nu råder postmodernismen med helt nya förutsättningar. Antonio Mora säger följande: ”… a broad, diverse, and often paradoxical emerging culture defined as having passed through modernity and being ready to move to something better beyond it.” (citat från ovanstående TV-program)

Hur kan man definiera Emerging Church?

Det  är väldigt svårt att klart och enkelt definiera vad EC är för något. Skulle jag ge mig på ett försök skulle man genast säga att jag missat en hel del eller missförstått rörelsen. Därför avstår jag från det. Men jag skall citera en amerikansk College professor, Robert Wright, från Corban College som beskriver orsaken till varför EC kom till:

”Proponents of postmodern ministry believe that the modern culture, which began with the Enlightment, has recently been completely replaced (min bet.) by a world view which is postmodern. These Postmodern ministry proponents insist that most evangelical churches are hindered ( min bet.) by being caught up in the modern era. They will only be successful by moving into a postmodern world.”

Man menar alltså att så länge som församlingarna är låsta i en teologi som bygger på ”propositional truth” dvs. logisk och induktiv teologi så är man inte effektiv och förlorar kontakten med postmodernisterna och deras kunskapsmodeller. Vi lyssnar igen till Brian McLaren: ”We are ’exploring off the map’ – looking into mysterious territory (min bet.) beyond our familiar world on this side of the river …“ (Brian McLaren, Church On the Other Side).

Vi anar att EC tror sig om att de fått mandatet att föra församlingarna in i löfteslandet där saker och ting inte färgas av den moderna tidsåldern. Är de verkligen en sorts andliga Christopher Columbus som utforskar okända områden och domäner? Ja, det är frågan.

Dan Kimball, som skrev boken The Emerging Church, backar upp McLaren och säger att den värld vi lever i är väldigt olik den vi levde i innan och präglas av en sorts religiös pluralism: ”In a Post-Christian world, pluralism, is the norm. Buddhism, Wicca, Christianity, Islam, Hinduism, or an eclectic  blend – it ´s all part of the same soil.” Han understryker också paradigmskiftet och rörelsen från logikens och de rationella territorierna till erfarenhetens område, det mystika. (Dan Kimball, The Emerging Church, p. 60).

Vi ser alltså konturerna av ett försök att bryta sig loss från det vi alltid ansett vara en rätt hermeneutik byggd på historisk-grammatisk grund, med en rörelse mot det mystika, där sanningen alltid är flytande och där fel och rätt upphör. Och man framhåller ständigt att eftersom hela samhället förvandlats mot det icke-rationella måste församlingarna hänga med. Med ett ”nytt evangelium” i ny förpackning.

Men vad säger Bibeln? Är detta det bibliska budskapet? Varnar oss inte Guds ord för de lärare som kommer att uppträda i tidens slutända med ett budskap som kittlar folk i öronen. Varnar inte Paulus i Galaterbrevet 1 kap för att den som kommer med ett ”annat evangelium”? Det är alltså viktigt att hålla sig till sanningen. Frågan är bara om sanningen finns i det rationella eller det poetiska?

Personligen anser jag att EC kommer med en attraktiv förpackning. Dr Gary Giliey beskriver en av EC viktigaste hörnstenar – marknadsföringen – på följande sätt:  ”Emergent Church´s fokus ligger på ’felt-need philosophy’”.

Han resonerar på följande sätt: När en teolog eller pastor skall försöka lösa en människas innersta problem så är det normalt att han utgår från Skriften, från Guds Ord, där man hittar det gudomliga svaret.

Vad EC gör är att man i stället börjar med metod, psykologi och filosofi. Man närmar sig människorna och undersöker vilka deras behov är. Svaret blir ofta: Man önskar lycka, självförverkligande, gemenskap, bättre ekonomi etc. Man undviker synden och Kristi ställföreträdande död, (som man normalt sett menar är obegripligt för den postmoderna människan).

När man vet behoven skräddarsyr man ett budskap som tillfredsställer den postmoderna människan. För det finns ju enligt EC ingen absolut, ultimativ sanning. Och det traditionella bibliska budskapet är inte relevant för dagens människa. EC liksom uppmanar folk: Kom till oss om du saknar mening så ger vi dig det! Vi skall se till att budskapet är anpassat till ett språk som inte stöter bort henne eller honom.

Men ganska snart hör man från EC-teologerna att dagens församlingar har ingen förmåga att ge de s.k. ”seeker-sensitive” svar på deras mest grundläggande frågor. Talet om synd, helvete, och en sträng Gud attraherar inga människor. Församlingarna krymper. Ny metod, kanske? Eller man ändrar på Ordet? Och ger det en ny mening.

Marknadsföringen är av stor betydelse hos EC-anhängarna. ”Konsumenter” (sökarna) skall ju känna sig nöjda och tillfredsställda och känna sig attraherade av det de får lyssna på. Produkten skall slås in i ett vackert paket. Och det här känns ju som om det vore riktigt. Det är väl inget fel. En församling som vågar pröva det nya och kommer med ett vänligt budskap.

Genom att förändra innebörden av terminologin, stryka vissa stötande ord och anpassa sig till postmodernismen har man alltså lyckats med att ta fram en ”filosofi” och ”pop-psychology” som är ytterst attraktiv.

Men den kände amerikanske teologen David Wells säger med anledning av EC (fritt översatt): ”Man kan marknadsföra en församling men det går inte med evangeliet, Kristus, eller livets mening. För varken Kristus eller sanningen om honom kan marknadsföras genom att vädja till konsumenternas intresse. Grunden för all marknadsföring är att på världsmarknaden har konsumenten alltid rätt. Men det är just det som Skriften går emot. För enligt Skriften är det Gud som är suverän. Så vår uppgift som kristna är inte att behaga människor utan Kristus.”

Mystiken och dragningen till Rom – erfarenheten bekräftar teologin

Leith Anderson, Doug Pagitt´s förre pastor, och den som påverkat EC och dess syn på erfarenhetens relation till teologin, hans åsikter har starkt påverkat EC. Han säger följande i sin bok  A Church for the 21st Century: ”The old paradigm taught that if you had the right teaching, you will experience God. The new paradigm says that if you experience God, you will have the right teaching.”

Det här är ytterst chockerande för traditionella kristna och det visar på den ändrade inställning till Ordet och teologin.

För att nå nya ”unchurched people” så gäller det att nå dem med en ny gudstjänstform. Dan Kimball säger följande:

1. Vi måste hjälpa icke kristna att besegra rädslan för ”Multi-sensory worship and teaching”.

2. Vi bör skapa ”a sacred space” för ”Vintage Worship”.

3. Ha andliga förväntningar.

4. Skapa ”multi-sensory worship gatherings”.

Vad i all sina dar betyder det här?

Ett koncept som florerar flitigt bland EC-anhängare är just Vintage Christianity. Med Vintage syftar EC på den andlighet som man hämtar från den tidiga kyrkan, kyrkofädernas och medeltidens kyrkor. Med den följer också mystiken. För denna form av andlighet passar postmodernisterna bättre, menar man. Vad nu det betyder. Vi talar om en helt ny gudstjänstform som vänder sig till alla våra sinnen, och sätter igång allt från vårt undermedvetna till våra fysiska känslor.

I en artikel – Ancient New – publicerad i Lutheran, sept. 2001 skriver Julie Sevig att ”Post-moderns prefer to encounter Christ by using all the senses. That´s part of t he appeal classical or contemplative worship. The incense, and candles, making signs of the cross, the taste andf smell of the bread and wine, touching icons and being anointed with oil.”

Ja, man kan verkligen undra vart den nya liturgin leder oss. Men när EC talar om ”ancient-future” menar de att vi behöver gå tillbaka i tiden för att hämta upp den antika och medeltida gudstjänsten och dess liturgi och utövningar. Men INTE så långt tillbaka som till NT och den apostoliska kyrkan. De hävdar enstämmigt att det räcker med att gå tillbaka till den katolska kyrkan och de första munkarna och mystikerna.

Det finns mycket, mycket mer att säga om Emergent Church, men låt mig avsluta med följande inslag som inträffade på en Emergent Church gudstjänst i Capo Beach Calvary (California)

Instruktioner hur man beder med ikoner

1. Draw in a slow deep breath. As you do pray, Holy Spirit surround me, fill me, breathe life into me.

2. Empty your mind of all anxiety.

3. Empty your heart full of desire except for God.

4. Focus on one icon and imagine what that person might say to you about God, yourself, and others.

5. Read the icons as if the person who painted it wanted to send a message to you. Notice the details.

6. The icon is there to remind you of God: to make you conscious of His presence, all around you.

7. Pray in the name of the Father, and of the Son, and the Holy Spirit. (option) Cross yourself as you say these words.

Till sist vill jag bara säga att Emergent Church är antagligen den bästa propagandören för Romersk-katolska mystiken inom den evangelikala kyrkan. Det anser f.d. katolske prästen, missionären och idag baptistpastorn Richard Bennet. Läs hans artiklar om EC på följande websida: http://www.bereanbeacon.org/emergentchurch.php

Det här är skrivet i all välmening och är inte på något sätt ett utömmande studium omkring Emergent Church. Men jag hoppas det skall leda till eftertanke och att vi håller oss på vägens mitt och inte i dikesrenen.

Nils-Olov Nilsson

http://www.nilsandchris.com/pagenils.htm
_____________________________________________________

Det går att lyssna till Nils-Olov Nillson på ”Äkta eller förvanskat Evangelium” i Alingsås. En temadag om den kristna tron i en tid av avfall och förvillelse. Nätverket för information om nyandlighet och mystik arrangerar. Tiden är lördagen den 4 april. Och platsen är i Missionskyrkan, Kungsgatan 46, Alingsås. Andra talare är bland flera Lennart Jareteg, Evy Juneswed och Solveig Hendriksen.

http://bibelfokus.se/temadag

 

 

=>

Ämne: Gästblogg

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?