Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Kommentarer

Den falska enhetens villfarelse   av Reijo Karvonen  

Kvällsskymningen sänker sig. Snart är det mörkt. Några fartyg är på väg längs en smal och farlig farled. Några är ännu i färd med att starta sin resa från hamnen. Det är så pass disigt att ljuset från den trygga fyren inte syns ända till hamnen. Men den finns ändå där. Och efter en kort färd borde ljuset börja synas.

Efter en stund bryts mörkret av ljuset, men kom det möjligen från ett lite annat håll än vad vi tänkte oss? Kanske vore det bra att sakta farten och kontrollerna position och färdriktning. Men å andra sidan tycks det ju finnas andra på samma rutt och de ser inte bekymrade ut, så säkert är färdriktningen den rätta.  

Det ryktas om att någon som vill vilseleda fartygen, har täckt det riktiga fyrljuset och satt sitt eget ljus mycket nära den rätta fyren. Tillräckligt nära och med nästan motsvarande ljus som den rätta fyren har, men samtidigt tillräckligt långt så att fartygen styrs på grund. Genom att stanna upp och kontrollera position och riktning så kanske man upptäcker detta. Nu vill man varna dem som skall ut på havet. De har nog för avsikt att uppriktigt färdas längs den rätta farleden, men eftersom man vet att allt inte står rätt till, vill man varna dem. Varna, inte förhindra dom att åka ut på havet.     

Vad blir resultatet? De flesta bryr sig inte alls om varningen. Några lyssnar. Några ser på en med medlidande och går vidare. Några anser en lite egendomlig och några vill helst inte ha kontakt med en.

Kan denna liknelse vara tagen ur verkligheten? Knappast. Men kan den vara möjlig i andlig mening? Det är möjligt och enligt Bibeln händer det. Med lögnens alla kraftgärningar, tecken och under.  

Det förunderliga i detta är att många har under gångna år varnat för detta. Historien talar om för oss att de brändes på bål eller dränktes. De stod för Bibelns sanningar med sina liv som insats. Man lyssnade också på dom ännu för några 10-tals år sedan. Men, hur är det i dag?

Motståndarens lära är densamma idag, som då. Den har inte ändrats och kommer aldrig att ändras. Vi lever i ett civiliserat samhälle och nu tar man inte livet av någon. Fartygen måste fås på grund med andra metoder. Fyren kan inte mörkläggas helt. Det vore för avslöjande. Men genom att flytta fyrens ljus så vilseleder man fartygen effektivt. 

Detta brev är bara en liten bråkdel av helheten, vars omfattning är stor. Mycket förblir i detta brev osagt, men villfarelsen är mycket större än vad någon ens vågar föreställa sig. 

Golgata kors och Jesu enastående försoningsverk och Hans blod, är den enda och rätta ”fyren” som för oss fram och förbi de farliga grynnorna. Vilseledande ljus finns set många idag. 

Ett av dom är den så kallade katolsk karismatisk förnyelse, i allmänhet förkortat CCR (Chatolic Charismatic Renewal), som också står i gemenskap med  ICCRS, ( International Catholic Charismatic Renewal Services ), den organisation som med erkännande av den Heliga Stolen har till uppgift att koordinera och främja utbyte av erfarenheter bland karismatiska gemenskaper över hela världen.  

Ulf Ekman, mannen som ändrade sin kurs. 

Ekman 1989:

”Det är tragiskt att se, att intellektuella, sekulariserade kristna med glädje tar emot ett religiöst system som är antikristligt. De riter och processioner som utförs drar inte ner Guds härlighet, de öppnar för religiösa andemakter… Därför tar vi en stark ställning i andevärlden och binder upp allt orent inflytande över de nordiska länderna och begär att det som de religiösa andemakterna önskar ska gå om intet. … Påven har inte för en minut ändrat alla de grundläggande religiösa dogmer som den romerska kyrkan i århundraden har bevarat. Men för den romerska kyrkan har detta alltid betytt att de ”skingrade bröderna” skall komma tillbaka till ”moderkyrkan” i Rom. Detta är ekumenikens egentliga mening! Vad är det alltså för spel som pågår framför tusentals troendes ögon? Ser man på påvedömets historia, har det alltid stått emot, stoppat och krossat all väckelsekristendom i alla tider. … Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus allena komma till himlen. Överallt dit påven kommer sprider han Maria-kulten och madonna-tillbedjan. I europeiska länder sker det på ett mer intellektuellt och sofistikerat sätt än i andra delar av världen, där man mer öppet har blandat Maria-dyrkan med inhemsk ockultism. Den romerska kyrkan är full av ockulta inslag och har sina rötter i mycket falsk religiositet. … De katolska dogmerna är ingenting annat än gärningslära, falsk religiositet och vidskepelse….Grundläggande i den katolska tron är gärningsläran i sakramenten. Genom att använda sakramenten får man del av Guds nåd, och att komma till himlen. Men det är inte dop, nattvarden eller något annat av de katolska sakramenten, som frälsar en människa. 

Ekman 1992

Sann enhet och falsk ekumenik:

”I dessa dagar talas det mycket om behovet av ekumenik. Men vilken enhet talas det egentligen om? Sann enhet tål prövning och bedömning. Verklig enhet tål sanningen. Den vitmenar inte, förnekar inte och bygger inte på tillfälliga kyrkopolitiska schackdrag.

Den sanna enheten stoppar inte undan kontroversiella frågor och tonar inte ned det andra inte vill acceptera. Den sanna enheten är kopplad med friheten i evangeliet och låter sig inte trälbindas eller kontrolleras.

För att detta skall ske måste otrons och världslighetens stötestenar röjas ur vägen, att ta bort sådant är inte splittring, det är förberedelser för äkta enhet. För att äkta enhet verkligen skall manifesteras, måste all hemligt avguderi ur vägen.” 

Ekman 1993, Nyårsprofetia:

”Livets vatten kommer att porla friskt i detta land. Men fortfarande finns det något kvar av religiöst skökoväsende. Många vill inte höra det. Många önskar, många t o m stänger sina öron och säger, ja, vi kan höra lite trosundervisning. Vi kan även acceptera att Herren vill bota de sjuka. Men de vill inte höra, säger Herren, när jag talar till dem om den religiösa avfälligheten och det religiösa skökoväsende som i många år har stått som ett hinder för mina gärningar och mina vägar. Men, säger Herren, redan sedan långt tillbaka när jag lät min profet profetera om detta skökoväsende, sedan många år har jag verkat och det har brutits ner steg för steg. Men ytterligare finns det som behöver förändras och göras. Ytterligare finns det som måste bort, men säger Herren, jag arbetar på detta och jag kommer att slutföra mitt verk…” 

Ekman 1995:

”På grund av vidskepliga och obibliska föreställningar samt missbruk av dopet och nattvarden har en del kristna antingen överbetonat eller försummat dessa ordningar. I vissa sammanhang har evangeliet förvanskats i det att man har fäst en frälsande betoning på dessa handlingar. Man har antagit att människor (ofta små barn) genom dopets vatten har fått Guds nåd och ande utgjuten över sig. Nattvarden har blivit en nästan magisk ceremoni där Jesu offer på Golgata upprepas om och om igen, fastän oblodigt. Det är oerhört egenmäktigt att reducera frälsningens hemlighet och verklighet till yttre handlingar, och ingen vet hur många människor som gått förlorade på grund av dessa grova vanföreställningar.

Genom att dessa handlingar blivit ritualiserade och mystifierade har människor uppfattat dem som magiska. Om rätt person (en vigd präst) använder rätt ritual och utför de rätta handlingarna så försäkras människans ingång i Guds rike. Utförandet av själva handlingen blir det väsentliga, och den görs oberoende av personens individuella ställningstagande, att man själv personligt, i tro, tar emot Jesus Kristus.

Detta är så långt man kan komma från gamla och nya testamentets lära.     

Ekman 2003:

”Ledarskap innebär förmågan att faktiskt förflytta en grupp från en plats till en annan, från en insikt till en annan, från en uppenbarelse eller erfarenhet till en annan… Västerlandets oerhörda inriktning på överdriven individualism och njutning har gjort att vi absolut inte vill ha någon som säger till vad vi skall göra. Inte heller vill vi göra det vi inte har lust med. Detta har försatt den västerländska kristenheten tillbaka till det andliga barnstadiet och vårt motstånd emot andlig ledarskap har blivit vår olycka. Vi kan själva!…

Syftet med ledarskapet är att få gruppen att lämna punkt A och faktiskt ta sig över till punkt B. Alltså måste ledaren själv ha varit på punkt B och känna vägen dit… Det är nödvändigt för en ledare att veta vad han talar om. Han kanske inte vet alla svängarna på vägen, han måste också lita på Gud, men han måste absolut veta var målet är och ha varit där. Ledaren skall ha förmågan att se bakom hörnen, det som andra ofta inte ser. Om det första nödvändiga är att en ledare själv har varit vid punkten dit han leder sin grupp och själv känner till målet, är det andra att han måste kunna motivera andra att komma med dit.”

”Ett team måste ha en ledare, annars hänger det i luften och blir ineffektivt. Ledaren måste ta ett läraransvar i gruppen. Han behöver inte vara bäst på allt, men måste definitivt vara den som undervisar och tränar. Teamledaren vet vart gruppen är på väg, vad den skall göra, när, hur, tillsammans med vem och varför. Detta ledarskap måste han ständigt utföra med ansvar… I en församlingssituation är idealet att hela församlingen är ett enda stort team…” 

Ekman 2004:

Profetiskt tilltal inför 2004. Tillsammans.

-         de olika lemmarna i Kristi kropp kommer att börja fungera bättre tillsammans.

-         kristna i olika länder kommer att mer och mer arbeta tillsammans.

-         olika strömningar som förut inte förstod varandra i Kristi kropp kommer att föras samman.

-         2004 blir ett år av konsolidering och byggande av Kristi kropp.

-         2004 skall vara ett år av starkare, djupare och härligare enhet än någonsin för Kristi kropp i Sverige.

Låt oss be att år 2004 blir ett år då enhet börjar spira och blir verklighet på ett genomgripande sätt i Kristi kropp i Sverige! 

       Ekman 2005:

”Därför måste det som har gått snett upprättas igen i enlighet med den bild som Gud gav i sitt ord, det mönster han har visat oss… antingen frestas vi att dra ner kristendomen och göra den till något enbart personligt, så att det bara är ”lilla jag och min upplevelse” som är intressant, bara vissa verser i Bibeln som är roliga. Detta är förödande för vårt kristna liv. Eller så kommer vi att återupptäcka, återuppväcka och återvända till våra rötter, till det mönster som finns en gång för alla. Då kommer inte bara du och jag att bli starkare och ha mer smörjelse i våra liv, utan då kommer Kristi kropp att resa sig som aldrig förr i historien i det här landet… Inte bara till upplevelser utan också till läran, i överlåtelse till bönen och brödsbrytelsen (nattvarden) och förståelsen av hur denna, som enhetens nådemedel och sakrament, håller samman hela Kristi kropp på ett mycket speciellt sätt.” 

Ekman 2005:

”Enhet börjar i relationer, inte i teologi.”

”Men under 2000-talet har jag fått ett väldigt starkt tilltal från Gud om enhet i Kristi kropp.”

”Herren har talat till mig om att lära känna kyrkans väsen och ut ur det har detta med enhet kommit. … Det finns bara en kyrka, men den gestaltar sig på olika sätt.”

”När vi gick in i det nya seklet började den Helige Ande tala om enhet och det kom väldigt starkt.”

”När 2004 inleddes fick jag ordet ”tillsammans” och det är märkligt att se hur det verkligen gick i uppfyllelse under förra året.” 

Ekman 2007:

”… att Livets Ord de tidiga åren var så fokuserat på det man upplevde att Gud sade till just den egna församlingen, att man blev överfokuserad och fick tunnelseende.”

”I slutet av 90-talet började Herren göra mig uppmärksam på behovet av enhet.” 

Ekman 2008, Att bråka med katoliker:

” För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående fördjupad enhet med hela Kristi kropp och en utmaning att ändra mig när det gäller slentrianuppfattningar jag burit på.” 

Ekman 2008 (om antikatolicismen ):

” …att man skökostämplar katolska kyrkan, då är man inte intellektuellt hederlig och heller inte teologiskt sund. Då måste vi bli mer avslappnade. … de (motståndarna) har blivit matade i åratal med antiekumenisk propaganda.

( Propaganda; syftet är inte att informera, utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, och/eller är avsiktligt ofullständigt eller rentav falskt.) 

Anders Arborelius 2008 (om antikatolicismen):

” Nästan alla länder har en bottensats av fördomar.” 

I juni 2006 deltog Ulf Ekman i ICCRS konferens i Italien. I september 2006 var Sveriges katolske biskop Anders Arborelius gäst hos Livets Ord. I september 2007 hölls konferensen ”Pinse for alle” i Oslo där bl.a. Arborelius och Ekman deltog. Där sa Ekman bl.a.:

”En ny generation radikala kristna kommer att resa sig och en ny karismatisk väckelse kommer att sprida sig över hela Europa. Vi kommer att bli överraskade när vi ser folk bli andedöpta, som vi i utgångspunkten inte trodde kunde bli det. Det är inte meningen att bara en liten del av Kristi kropp ska uppleva Den Helige Andes kraft. Det är för alla kristna från alla traditioner och sammanhang.” 

I juni 2008 var påvens hovpredikant, Raniero Cantalamessa, kallad som talare till OAS-konferensen i Borås. Också Ekman var där för att träffa sin vän Cantalamessa. 

2009 fick Ekman en lista på 10 punkter av en broder, hur man kan utveckla sann enhet. 

Punkt 4:

” Kom ihåg att det finns mer som förenar än som skiljer.” 

Min åsikt är att dessa ord påminner mycket om påven Johannes XXIII:s ord :

” …det som förenar oss är mycket starkare än det som skiljer oss.” 

Punkt 5:

”Älska varandra.…” 

Min åsikt även här är att dessa ord påminner också om påven Johannes XXIII ord, när han talade om ekumenik och Vatican II. Han talade om ”kärlek och sanning” och toleransens ande och sade bl.a.: 

”I oundvikliga saker enhet, i tveksamma frihet, kärlek i allt.” 

Punkt 7:

”Bekänn splittringens skandaler…” 

Påven Johannes Paulus II skriver 1995:

”De kristnas splittring är en olycklig tingens ordning som till och med fläckar Kristi eget verk… Även efter alla de synder, som i historien har bidragit till splittringen, är kristen enhet möjlig, såvida vi ödmjukt är medvetna om att vi har syndat mot enheten och inser att vi måste omvända oss.” 

Påven Paul VI skriver 1964:

”Splittringen mellan de kristna hindrar emellertid  kyrkan att ge de barn som knutits till henne genom dopet, men är skilda från hennes fulla gemenskap, delaktighet i den fulla katolicitet som hon äger.”

”Till den andra (splittringen) hör de splittringar som mer än fyra sekler senare uppstod i Västerlandet genom de händelser som allmänt kallas Reformationen.”

(första splittringar uppstod i Österns kyrkor) 

Förbundet för Kristen enhet:

”Jesus gav sitt liv för kyrkans enhet. Den kristna splittringen är därför en skandal …”

(Förbundet för kristen enhet arbetar för en enad kristen kyrka med biskopen i Rom som enande och enad gestalt) 

Punkt 9:

”Gör så mycket det går att göra gemensamt.” 

I boken ”På väg mot kristen enhet” ( 1993, godkänd av påven Johannes Paulus II) kapitel IV kan vi läsa om vad allt  man kan göra gemensamt.   

Punkt 10:

”Glöm aldrig att Jesus och Fadern vill enhet… (Joh. 17:21-23) 

I boken ” Dekret om ekumeniken” lanserar påven Paul VI redan 1964 samma bibelställe Joh.17:21 som exempel för katolska principer för ekumeniken.  

Några citat och jämförelser ur Ekmans bok ”Tag och Ät  – en bok om nattvarden” och den katolska kyrkans katekes.

(KKK = katolska kyrkans katekes, all kursiv text original) 

Ekman:

”Kortfattat kan man säga att eftersom Jesus är verkligt närvarande så förmedlar nattvarden allt vad Jesus verkligen är, har och kan. Inte undra på att den då är så central! Hela hans person, hans tjänst, hans lidande, hans försoningsdöd, hans segerrika uppståndelse, och härliga himmelsfärd, det nya förbundet i hans blod, hans kropp och församlingen – allt är samtidigt verkligt närvarande och aktualiserat i firandet av nattvarden. Inte undra på att den är eukaristi, tacksägelse!” 

Ekman säger nästan med påven Johannes Paulus II egna ord:

”I Eukaristin har vi Jesus, har vi hans frälsningsoffer, har vi hans uppståndelse, har vi den Helige Andes gåva, har vi tillbedjan, lydnaden och kärleken till Fader.”                          

                                                   *****

Ekman:                                     

”Här är det naturligtvis viktigt att säga att det är den uppståndne och förhärligande Jesus Kristus som kommer till oss i och genom nattvardens bröd och vin. Och det är verkligen han själv, inte bara en symbol för honom eller en förkunnelse om honom.” (betoning Ekman) 

KKK 1367: Kristi offer och mässoffer är ett enda offer.

KKK 1374: …I eukaristins allraheligaste sakrament ”är vår Herre Jesu Kristi kropp och blod tillsammans med hans själ och hans gudom sannerligen verkligen och väsensmässigt och följaktligen Kristus i sin helhet närvarande.  

                                                                    ***** 

Ekman:

”Det är ett verkligt deltagande i hans uppståndna kropp och blod som förmedlar hans nåd, liv och välsignelse till oss som tror, genom det nya förbund han ingått. Att spekulera hur detta går till är onödigt och ovisligt.”

”Det är alltså inte Jesu närvaro (i nattvarden) bara om vi råkar tro på det, utan Jesu närvaro är där vare sig vi tror eller inte.” 

KKK 1381 : Man uppfattar inte Kristi sanna kropps och Kristi sanna blods verkliga närvaro i detta sakrament `med sina sinnen`, säger den helige Thomas, `utan enbart genom tron, som stöder sig på Guds auktoritet`.  

Johannes Paulus II : ”Här är kyrkans skatt, världens hjärta, underpant på vårt slutliga mål, efter vilket varje människa längtar, om än omedvetet;  en stor hemlighet som överträffar oss och som sätter vår tankes förmåga på det hårda provet att gå utöver det som syns för ögonen. Här bedrar oss våra sinnen-”känsel, smak och ögon, intet här förmår ,heter det  i hymnen Adoro te devote- dock tron allena är här tillräckligt för oss.” (betoning  Johannes Paulus II)  

Ekman:

”Självklart använder Bibeln ett symbolspråk och självklart innehåller nattvarden en mängd symboler men poängen är att det inte bara är en symbolisk rit utan ett verkligt firande med Jesus närvarande.” 

KKK 1357 : …hans skapelsens gåvor, bröd och vin, som genom den helige Andes kraft och Kristi ord blir Kristi kropp och blod: Kristus blir på det sätt verkligen på hemlighetsfull sätt närvarande.  

                                                                      ***** 

Ekman:

”Kanske mer än någonsin är nattvarden också ett växande tecken på enhet.” 

KKK 1325: Livsgemenskapen med Gud och Gudsfolkets enhet är det som gör kyrkan till vad  hon är. Eukaristin är tecken på detta och förverkligar det

KKK 1398: Eukaristin och de kristnas enhet. Inför storheten i detta mysterium utropar Augustinus: ”O godhetens sakrament! O enhetens tecken! O kärlekens band!  

                                                                     *****

Ekman:

”När Jesus kommer till oss genom bröd och vin spelas hela försoningsdramat upp för oss på nytt:” 

KKK 1366: Eukaristin är alltså ett offer eftersom den representerar (gör närvarande) korsoffret, därför att den är en åminnelse av det och därför att den fördelar dess frukt. 

                                                                     *****

Ekman:

” Därför (att Jesus är verkligt närvarande i nattvarden)  är det viktigt att lära församlingsmedlemmarna att handskas varsamt med själva gåvorna. Man skvimpar inte omkring vinet och man strör inte smulor omkring sig. Det Gud ger och det han gör är heligt.” 

KKK 1418: Eftersom Kristus själv är närvarande i altarets sakrament, måste man vörda honom genom att ägna honom tillbedjan.

KKK 1378: Kulten av eukaristin. I mässans liturgi ger vi uttryck åt vår tro på Kristi verkliga närvaro under brödets och vinets gestalter bland annat genom att böja knä eller genom att böja oss djupt ned som tecken på tillbedjan av vår Herre. ”Den katolska kyrkan har givit och fortsätter att utöva kult, i form av tillbedjan, som tillkommer eukaristins sakrament inte bara under mässan, utan också utanför mässans firande: i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall vörda dem i högtidlig form och i det att man bär dem i procession. 

                                                     *****

I sin bok ”Tag och ät”, använder Ekman  bildspråk.

Ekman:

”En sak som jag definitivt tror kommer att ske är att nattvarden kommer att upptäckas, förstås och fördjupas bland många troende i den tid som ligger framför. Det kommer att bli någonting som liknar Emmauslärjungarnas upptäckt (Luk. 24:13-23). 

”Jesus hade längtat efter att äta denna måltid med lärjungarna innan hans lidande började och nu längtar han efter att få äta måltiden med oss i sitt rike (se Luk. 22:15-16). Däremellan kommer han till oss på samma sätt som han gjorde med Emmauslärjungarna.  

Raniero Cantalamessa, påvens hovpredikant, berättar i sin bok hur den katolska karismatiska förnyelsen började 1967 i USA. En grupp katolska ungdomar, som flera gånger hade firat eukaristin, upplevde en gång hur deras ögon öppnades och de kände igen Jesus i hostian. Det var deras ”Emmausupplevelse”.  (Luk. 24:13ff) 

Även påven Johannes Paulus II skriver om samma sak:

”Varje gång kyrkan firar den (eukaristin) kan de troende på visst sätt uppleva de båda Emmauslärjungarnas erfarenhet: ”Då öppnades deras ögon och de kände igen honom”. (Luk. 24:31) 

Ovannämnda uttalanden av Ekman påminner mycket om den katolska kyrkans lära. I sin bok ”Tag och ät” skriver Ekman också så att läsaren får den uppfattningen att eukaristin och nattvarden är en och samma sak. Så är det dock inte. I påvens bok ”Eukaristin och kyrkan” kan vi i sakupplysningar läsa: 

”Eukaristi och nattvard är inga synonyma begrepp”, och vidare: ”Nattvard och Eukaristi är inte samma sak”.

”I dialektiken mellan ”den sista” och ”den första” nattvarden finner man nyckeln till förståelsen av varför man i katolskt sammanhang inte kan använda termen ”nattvard” för den allraheligaste eukaristin.”  

Ekman ger också en annan bild av begreppet sakramental närvaro. I sin bok ”Tag och ät” skriver han:

”Gud var reellt närvarande i Jesus och genom Jesus. Det är detta man i teologiska termer kallar för sakramental närvaro…” 

Raniero Cantalamessa skriver:

”Den helige Augustinus förklarade saken, en gång och för alla, att Jesu närvaro i eukaristin är ” i sakramentet”… är sakramental närvaro.”   

KKK 1390:

 ”Tack vare Kristi sakramentala närvaro under endera gestalten är det möjligt att ta emot hela frukten av eukaristins nåd…

KKK 1353:

”…hans (Jesu) kropp och blod, hans offer ...sakramentalt närvarande under brödets och vinets gestalter.” 

Varför är då detta så oerhört viktigt att förstå rätt?

Jo, därför att bl.a. Ekman och Arborelius och OAS-rörelsens representant Berit Simonsson, har undertecknat ett uttalande (från Östanbäck  2008) där de bl.a. säger: 

 ”Vi som undertecknat detta uttalande kommer från olika kristna samfund, men vi ber om och strävar efter den fulla sakramentala enheten… Arvet från den odelade kyrkan utgör en rik källa för tron, bönen och det liturgiska livet med eukaristin i centrum… Lärjungaskap i en kommunitet måste vara förenat med en stark medvetenhet om att alla döpta tillhör kyrkan och är våra systrar och bröder.”  (www.nordiskkatolsk.no/dokumenter/ostanback.htm). 

Ekman skriver att Livets Ord är :” …en protestantisk evangelisk-karismatisk församling.” 

(Stora Ordboken, Björn Collinder, Svensk ordnyckel:  Som protestantiska räknas alla västliga kristna samfund och riktningar som inte håller sig till påven.)   Här är det någonting som inte stämmer!

Ledare från alla kyrkor och samfund i Finland har även undertecknat en skrivelse där vi bl.a. kan läsa: 

”Den (samhörigheten) håller oss samman i väntan på att hoppet om den fullkomliga enheten en dag skall gå i uppfyllelse. Som Guds barn och Kristi efterföljare bekänner vi detta.”  (www.evl.fi/svenska/nyheter/2001/apr/ekuhal01.htm). 

KKK1271:

”Dopet utgör grundvalen för enheten med alla kristna också med dem som ännu inte är i full gemenskap med den katolska kyrkan… Dopet bildar alltså enhetens sakramentala band mellan alla dem som blivit pånyttfödda genom detta sakrament.” 

Påven Johannes Paulus II skriver bl.a. följande:

”Dopets sakrament, som vi har gemensamt, bildar alltså enhetens sakramentala band mellan alla dem som blivit pånyttfödda genom detta sakrament.” 

Sveriges Kristna Råd:

Bibelord om kristen enhet (Joh. 17:21):

”Vi förbinder oss

…att i den heliga Andes kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst” 

(Missionskyrkans missionsföreståndare, Göran Zettergren, och den katolske biskopen, Anders Arborelius, undertecknade ömsesidigt doperkännandet vid en ekumenisk gudstjänst i Mikaelikyrkan, Skärsholmen, den 21 januari 2007.) 

                                                  *****  

Eftersom Ekman vet att han kommer att få kritik för sina enhetssträvanden så tillrättavisar han med skärpa de som inte delar hans åsikter:

”Motståndet emot sann och djup enhet kommer säkert därför också att öka. Frestelsen att ”köra sitt eget lopp” eller att för falsk nitälskans skull söndra från sina bröder, kommer att bli större. Ibland är det makalöst vilka små detaljer i läran eller i beteendet som gör att en del kristna är redo att skilja sig bort från sina trossyskon.

…Det är viktigt att inte låta sig stoppas av människor som av olika skäl inte vill släppa sin  okunnighet och sina fördomar. Det är andligt högmod – och det är just den sortens andliga högmod som hindrar en församling att fördjupas och gå vidare..

Jag har fått en del förnumstiga kommentarer om att detta med nattvarden verkar ”katolskt”, att det kan bli magiskt och rituellt o.s.v. Sådana kommentarer, som ofta handlar om ogrundad fruktan eller ytlig kunskap, bekräftar för mig nödvändigheten av att vi tillsammans verkligen måste gräva djupare för att hitta de skatter som nattvarden  innehåller. Vi får inte låta oss hindras av fördomar eller fruktan.

…sedan är det nog så att de flesta av oss inte har gjort oss bekymmer att ta reda på vad andra kristna egentligen tror på.”

”Dessa reaktioner (mot enhet ) kan bottna i ärliga frågor, men ibland tyvärr i ren okunskap och fördomar.”

”Det är viktigt att dessa reaktioner kommer upp så att man kommer till insikt om hur dåligt insatt man är och hur fördomsfull man faktiskt kan vara emot andra kristna.”

”Det (att tala med värme om katoliker) imponerar mer än gälla skrikande röster som kritiserar vad de ibland inte verka veta så mycket om.”

”Personligen tycker jag det är befriande att våga ifrågasätta sådana attityder (mot enhet) som jag ofta upplever som både okunniga och osakligt fördomsfulla.”

”Det (förenklade uppfattningar om katoliker) är bara ett tecken på en pinsam okunnighet.

”…Demonerna har vrålat hela det här året för att vi går dit de inte vill att vi skall gå och ingen demon i helvetet kommer att stoppa detta närmande.” 

En mycket ”olycklig skara” är alltså alla de som vågar ifrågasätta Ekmans åsikter!

Men själv tar han dock sig friheten att säga:

”Vi är inte kallade att fördöma, men väl att bedöma, urskilja. Det har vi all rätt att göra. Kärleken och sanningen hänger ihop och är beroende av varandra.” 

Ekman 2007:

”Om vi vågade sträcka oss såpass långt (samtalskväll med biskop Anders Arborelius vid Livets Ord 2006) borde inte resten bli så särskilt märkvärdigt…” 

Vad i hela världen menar Ekman med detta uttalande? 

                                       ******************** 

Raniero Cantalamessa, påvens hovpredikant. 

Som tidigare framgått i min skrivelse, var han en av huvudtalarna på OAS-konferensen i Borås 2008. Han är en mycket stark och efterfrågad frontfigur i den katolska karismatiska förnyelsen.  

År 2003, i Castel Ganfolo i Italien, sade Cantalamessa bl.a.:

”Andens dop (inom den katolska förnyelsen) är dopets förnyelse, en förnyelse av hela den kristnes liv och en förnyelse av alla sakrament.” 

I december år 2004 höll han en serie starka tal om eukaristin. 

I ”eukaristi-konferensen” i Birmingham, i England, 2005, höll han ett tal: ”Behold The Lamb”, där läran om eukaristin klargjordes mycket tydligt. 

Han har under en lång tid varit en av den katolska kyrkans representant i den delegation som fört samtal med bl.a. pingstvännerna. I dessa sammanhang har han också träffat Benny Hinn år 2005. Han har också fått presentera  Nicky Gumbel, Alpha-rörelsens grundare, för påven Johannes Paulus II.  

År 2006 citerar Cantalamessa påven Benediktus XVI, där han talar om den karismatiska förnyelsen inom den katolska kyrkan:

”Anden blåser var den vill, men aldrig så att den åstadkommer stridigheter.”   (=stridigheter med den katolska läran). 

ICCRS hade en konferens i Italien 2006. Man firade 40–års jubileum. Cantalamessa var en av talarna. Också Ulf Ekman fanns med på denna konferens.

År 2007 var Cantalamessa ledare i en grupp som besökte Medjugore, där temat var: ”Med Maria i övre salen”. Cantalamessas bok ”THE EUCHARIST  Our Santification” är helt och hållet katolsk.

Detta får räcka som bevis på att Cantalamessa är och förblir trogen den katolska kyrkans lära! 

CCR  Katolsk Karismatisk Förnyelse  

När påven Johannes XXIII öppnade 2. Vatikankonciliet 1961 bad han: Gudomlige Ande, förnya dina under i vår tid som en ny pingst! Påven Leo XII började redan 1897 uppmana hela kyrkan att be för att det tjugonde århundradet skulle bli den helige Andes århundrade. Det krävdes ett koncilium för att detta skulle kunna bryta igenom. 1967 började förnyelsen vid det katolska universitetet i Pittsburg, Pennsylvania.

En grupp studerande hade samlats framför den eukaristiske Kristus. En av deltagarna, Patti Mansfield, berättar 1977 om händelsen. Hon berättar att även Maria var närvarande, och att förnyelsens framtid beror på vårt förhållandet till Maria, där hon är vår Moder.  

Jag undrar: Varför var Maria där? Jo, därför att påven Johannes Paulus II säger så:

”Med kyrkan och som kyrkans Moder är Maria närvarande vid alla våra celebrationer av Eukaristin. Om kyrkan och Eukaristin är oskiljaktigt förenade med varandra, så måste detsamma sägas också om Maria och Eukaristin. Därför minns man alltsedan fornkyrkans tid, alltid även Maria vid firandet av Eukaristin, såväl i Österns som i Västerns Kyrkor.” 

De katolska biskoparna i USA hade en konferens 1997 där temat var förnyelsen i den katolska kyrkan och där sa man bl.a:

”den äkta troheten till Maria är en  välkommen och tilltagande dimension inom CCR i USA.” 

Påven Johannes II har uppgjort en ”föredragningslista” som man ännu måste fördjupa sig i innan den fulla enheten kan uppnås. Marias ställning på listan är nr 5.  

Under år 2008 har även Ulf Ekman uttalat sig om Maria: ”Och jag är tveksam till att hon (Maria) födde andra barn.” 

Om man bara tar Ulf Ekmans uttalande som en lös fras, så betyder det kanske inte så mycket, men i detta sammanhang får uttalandet ett helt annat innehåll. 

År 1992 talade påven Johannes Paulus II och nämnde bl.a. att förnyelsen gör att man växer till i den Helige Ande, i kyrkans tradition, i firandet av sakramenten, och speciellt i det återkommande mottagandet av eukaristins sakrament. 

År 1998 talde påven Johannes Paulus II för ledare i den italienska katolska förnyelsen och sade bl.a.: ”Förnyelsen är en av många frukter av Vatican II. 

I Rimini 2002, talade påven Johannes Paulus II och sade bl.a.: ”Förnyelsen i Anden kan ses som en specialgåva från den Helige Ande till kyrkan… född i kyrkan och till kyrkan… livskraftig återupptäckande av sakramenten… underordnar sig kyrkans magisterium.”  

Här följer uttalanden av några frontfigurer inom den katolska förnyelsen. Alla dessa personer var närvarande på  ICCRS konferens i Italien i juni 2006, där också Ulf Ekman var med.   

Charles Whitehead talade år 2003 för över 700 (andliga) ledare från hela världen:

”katolsk karismatisk förnyelse  kommer direkt och suveränt från Gud… den är alltid i den lokala biskopens omsorg… dess  mål är samma som kyrkans mål… sakramentena 1131-1134… de karismer som vi har mottagit är autentiskt katolska… vi har ingen orsak till kompromiss… vi måste först och  främst vara säkra på vår katolska identitet… magisteruim styr oss, vi skall vara trogen vår kyrka. Vi är i första hand katoliker… sedan karismatiska… vi är i första hand katoliker… sedan ekumeniska.”

(Whitehead var talare hos Livets Ord Europakonferens 2007) 

ICCRS president Alan  Panozza sade år 2003:

”Vatikanen gav ICCRS  stadgar med mandat från Heliga stolen, att tjäna ICCRS  hela världen.” 

I sitt brev som biskop Joe Grech riktat till ledarna i ICCRS, skriver han bl.a.om planeringen av den karismatiska mässan.

”När kroppen och blodet är upphöjt efter helgandet… kan människorna spontant dyrka, lovprisa och tacka… applåder kan också vara sång i anden.” 

Thomas Foster skriver 1993 om händelserna i duQuesne 1967: ”Det föddes en ny och djupare förståelse för kyrkan, liturgin och sakramenten.” 

På sin CD: ”En ny karismatisk väckelse” berättar Ekman om händelsen i duQuesne 1967, hur den Helige Ande föll och hur man nu firat 40-års jubileet av denna händelse. På denna ICCRS fest 2006, i Italien, var även Ekman själv på plats. 

En som var med i duQuesne 1967 är Patti Mansfield och hon var också i Italien på ICCRS 40-års konferens. Där höll hon 2006 ett tal till påven Benedixtus XVI, kysste hans hand och sade bl.a.: 

”Av hela vårt hjärta tackar vi för inbjudan till denna pingstfest… vi är Era söner och döttrar… vi är kyrkans söner och döttrar, Marias barn, och frukterna av den andra Vatikankonciliet… vi är redo att mottaga Era ord, helige fader, följa Era råd, för vi älskar Er.. St Catherine of Siena, kallade på sin tid påven ”vår lilla pappa, söta Kristus på jorden”… vi följer henne och kallar Er idag för vår söta Kristus på jorden. Tack helige  fader att Ni inbjöd oss hit till kyrkans hjärta, för här finner vi vår kallelse… vi säger idag, som St.Therese of Lisieux på sin tid: ”i vår mors hjärta, kyrkan, vill vi vara och bli älskade.”  

Talarna framhöll hur viktigt alla döptas enhet är och dom hade möjlighet att i stillhet bedja inför Det heliga sakramentet. Fotografier som togs från tillfället är intressanta. På vissa foton syns t.o.m. dyrkan av hostian. 

Jag vill ännu återkomma till de ordval som Ekman använder mot dom som inte delar hans åsikter:

”De relativt små skillnader som finns mellan olika samfund och grupper, är överkomliga i förhållande till huvudpunkterna i den tro som är gemensam för alla kristna. Ibland är det makalöst vilka små detaljer i läran eller beteendet som gör att en del kristna är redo att skilja sig bort från sina trossyskon.” 

Läs och tänk mycket noggrant på följande meningar: 

KKK 1324 Eukaristin är hela det kristna livets höjdpunkt och källa.

KKK 1327 Kort sagt, eukaristin är sammanfattningen av och höjdpunkten på vår tro…

KKK 1367 Kristi offer och mässoffret är ett enda offer. 

KKK 1405 Vi har inte någon säkrare pant, något tydligare tecken på detta stora hopp om nya himlar och en ny  jord där rättfärdigheten bor, än eukaristin.

KKK 1418 Eftersom Kristus själv är närvarande i altarets sakrament, måste man vörda honom, genom att ägna honom tillbedjan.

KKK 1371 Det eukaristiska offret frambärs också för avlidna troende ”som dött i Kristus men ännu inte helt och hållet blivit renade” för att de skall kunna gå in i Kristi ljus och frid.  

Påven Johannes Paulus II skriver.

”Andra Vatikankonciliet lär med rätta att det eukaristiska offret är ”hela det kristna livets källa och höjdpunkt”.

”Kyrkan lever av den eukaristiske Kristus.”  

”Eukaristin, som är Jesu frälsningsbringande närvaro i de troendes gemenskap och deras andliga näring, är den allra dyrbaraste skatt som kyrkan kan äga på sin pilgrimsväg genom historien.”

”Detta offer är så avgörande för människosläktets frälsning att Jesus Kristus inte har fullbordat det och återvänt till Fadern, förrän han åt oss efterlämnat ett medel för att vi skulle deltaga i detta offer, som om vi hade varit närvarande vid det.” 

”Relativt små skillnader… makalöst vilka små detaljer i läran,” enligt Ekman

Om dessa skillnader är relativt små, har Ekman rätt.

Men nu måste vi komma ihåg, att den protestantiska rörelsen uppstod just för att avslöja dessa falska läror. Så gjorde Ekman  själv ännu  år 1989…1995. Dessa falska läror är fortfarande i kraft!

Den enda som skedde i den katolska kyrkan efter Vatican II, var att den påbörjade det ekumeniska arbetet och startade ett långsiktigt och noga planerat program, för att få separerade bröder tillbaka till moderkyrkan. Inte en enda viktig lärosats ändrades!

Bara ”fasaden” ändrades. Efter Vatican II (1962-1965) föddes förnyelsen inom den katolska kyrkan i duQuesne 1967. Det är samma rörelse som än i dag har stor framgång. Även utanför den katolska kyrkan.  

I de ekumeniska dokumenten kan vi läsa bl.a: 

-”att vi respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv. Samarbetet förutsätter däremot inte att vi omfattar allt i varandras traditioner.” 

Betyder inte detta då att något falsk finns i ifrågavarande lära?

Men i den ekumeniska rörelsen får man inte säga så. I kärlekens namn måste man tiga om sånt!

Faran är då stor, att man själv blir delaktig i ”falskheten”, när man tiger om sanningen!

Om man bygger enheten på  dopet  och inte på tron som Jesus säger i Joh. 17, är vi ute på mycket farliga vatten.

Alla döpta betyder inte att alla då också är frälsta!

Å andra sidan är inte alla frälsta ännu döpta.

Ett gemensamt firande av eukaristin, under påven, är den ekumeniska rörelsens slutmål.

Det är ingen mellanetapp. Ekman vet nog detta, men säger lite annorlunda:

”Den första församlingen var överlåten till Jesus och till varandra. Inte bara till upplevelser utan också till läran, i överlåtelse till bönen och brödsbrytelse (nattvarden) och förståelsen av hur denna, som enhetens nådemedel och sakrament, håller samman hela Kristi kropp på ett mycket speciell sätt.”  

                                                      ***** 

I detta sammanhang vill jag särskilt poängtera en viktig sak. Denna min skrivelse behandlar endast vad olika ledare, säger och hur de vill, att deras medlemmar skall tro!  Alltså inte vad enskilda människor själva tror och tänker. När jag tagit upp detta till diskussion med olika människor, har alltför många tagit illa vid sig. De har inte kunnat fatta och förstå detta.

”Andlig högmod … ogrundad fruktan … ytlig kunskap… pinsam okunnighet osv”  skriver Ekman. Men, man kan ha samma åsikt med någon, och ändå tala illa om honom. Man behöver inte ”gilla” någon så värst mycket, men ändå kan man dela hans åsikter! Och så kan man ju med sin bästa kamrat ha exakt samma åsikter om allt! Men man kan inte fodra av någon, att om inte du tror som jag, så är du inte min vän, utan då har du ”fördomar” osv. Man får inte blanda ihop dessa saker och vad är förresten en vän, som förbannar dig, om inte du tror som han lär?

Man måste kunna hålla isär vad någon lär och säger, och ifrågavarande människa som person! 

Här måste jag säga, att när jag har ställt några sakliga frågor till vissa pastorer här i Finland, så har jag fått märkliga svar. Några har inte ens svarat. Men biskop Anders Arborelius hade nog tid att svara mig med mycket fina brev. Jag delar absolut inte det som Arborelius lär, men jag kan mycket väl säga att han är en mycket fin personlighet. Inte har jag något mot Ekman som person heller, men som Ekman själv säger, att ”Vi är inte kallade att fördöma, men väl att bedöma, urskilja. Det har vi all rätt att göra.” Så då måste ju det gälla också det han själv säger, eller? Också det jag här skriver!  Sen är det inte frågan om ”andlig allmänbildning”  där vi ”har haft nidbilder som vi okritiskt betraktat som sanna utan att kolla några som hälst källor” enligt Ekman.

Förresten, som Ekman säger, att dom hade tunnelseende i tidiga åren , så kommer jag att tänka på, att månne inte en viss grad av tunnelseende är bara bra att ha på vägen hem. Jesus säger ju att ”… vägen är smal…”.  

                                                      ***** 

Katolska kyrkan lär att den som vägrar tro att brödet och vinet blir ”Jesus Kristus”, han vare förbannad. Det är svårt att förstå att de som blivit verkligt pånyttfödda, enligt Bibelns undervisning, kan knäböja framför en brödbit och bägare, och vörda, be, dyrka och tacka dessa ”döda ting” för sin frälsning

Canons on the Most Holy Sacrament of the Eucharist, Canon 8:

“If anyone says that Christ received in the Eucharist is received spiritually only and not also sacramentally and really, LET HIM BE ANATHEMA.”

( Om någon säger att Kristus, som man mottager i eukaristin, bara är andligt, och inte även sakramentalt och verkligt, han vare förbannad. )   

Patti Mansfield skriver om ”Det Nya Vinet”… ”jag tror att Maria står framför oss idag och väntar på att vi i förtroende skall vända oss till henne, förtrösta och tro på att hon kan förmedla Andens nya vin till oss igen”.  Hon skriver alltså om bröllopet i Kana. (Joh.2:3).  

Påven Johannes Paulus II skriver om hur Maria vid bröllopet i Kana bad Jesus förvandla vattnet till vin. Nu vill påven Johannes Paulus II att vi skall förstå att Maria säger till oss:  Tveka inte, precis på samma sätt som Jesus förvandlade vattnet till vin, vill han nu förvandla vinet och brödet till sin egen kropp. 

Att sammankoppla dessa händelser, är ju helt horribelt. I Kana fick alla se och smaka att vattnet verkligen hade förvandlats till vin. Ett under hade verkligen skett. Ingen behövde försöka få någon att tro. I eukaristin hotar man med förbannelse för att få deltagarna att tro att något hänt, fast alla sinnen talar emot.

Det allvarligaste i detta är, med tanke på evigheten, att en människa invaggas i den tro att hennes frälsning finns i detta. Varför skulle våra sinnen bedraga oss just i eukaristi? Vem vill att vi skall tro så?  

Den katolska kyrkan med sina läror och även den katolska karismatiska förnyelsen med sina tungotal och sång i anden visar ”fel ljus åt sjöfararna”.

De lär också att efter döden hamnar alla i skärselden och att den eukaristiska mässan  (för de döda!) förkortar lidandet och påskyndar inträdet till himlen. Denna lära  ringaktar  Jesu  försoningsverk på korset och  då blir också Jesu blod ohelgat.  

Förnyelsen i den katolska kyrkan är alltså född i katolska kyrkan och för den katolska kyrkan. Det för människorna allt djupare i kyrkans läror och traditioner. Man säger att förnyelsens kommer suveränt från Gud, men överallt är den under den lokala biskopens uppsikt. Dessa lokala biskopar har innan de mottog sitt ämbete, avgett en ed att dom är trogna den katolska trosbekännelsen, och påven.

Alltså är hela den katolska  karismatiska förnyelsen underordnad påven.  

Den nuvarande påven, Benediktus XVI, skriver i sin bok:

”Jesus hade på sina axlar tagit hela mänsklighetens skuldbörda och han bar den ner i Jordan.” 

Vilken ande leder påven? Korset var inte i Jordan, utan på Golgata kulle.   

Utan Jesus, inget Golgata! Utan Golgata, inget blod ! Utan Jesu blod, ingen frälsning!

Med artikelns  innehåll har jag velat visa att  en stor del av kristenheten håller på att byta ut Jesu blod mot vatten!

Gästblogg av Reijo Karvonen 

Källor:
Olika publikationer utgivna av Livets Ord, 1989 – 2009
Ulf Ekman: TAG OCH ÄT – en bok om nattvarden 2006
Ulf Ekman: Doktriner 1995
Ulf Ekman, blogg
Siewert Öholm: Pastor ULF 2008
Raniero Cantalamessa: The Eucharist – Our Sanctification 1993
Raniero Cantalamessa,  hemsida – Internet
Anders Arborelius: Biskopens novisår 2000
Anders Arborelius,  Sten-Gunnar Hedin: Jesusmanifest 2003
Påven Benedikt XV: Jesus från Nasaret 2007
Andra Vatican konciliet: Dekret om ekumeniken 1967
Katolska Kyrkans hemsida – Internet
Augsburgin Tunnustus
Katolska Kyrkans Katekes
Charta Oecumenica
ICCRS  hemsida – Internet
Påven Johannes Paulus II: Eukaristi och Kyrkan 2003
Påven Johannes Paulus II: Att de blir ett 1997
Påven Johannes Paulus II: Frälsarens Moder 1990
Påven Johannes Paulus II: Rosenkransbönen 2003
Sveriges Kristna Råd , hemsida – Internet
Suomen Ekumeeninen Neuvosto, hemsida – Internet
Alexander Hislop: The Two Babylons 1916
Tomas Dixon : Enhet under påven? 2008
James G.  McCarthy: Evangelium enligt Rom 2008
Kardinal Edward Cassidy: På väg mot kristen enhet 1994
Theophil Rehse: Ekumenia tiellä maailmankirkkoon 1975
Uuras Saarnivaara: Suuri luopumus 1967
David Hedegård  Uuras Saarnivaara: Kohti suurta Baabelia 1961
Katolinen näkökulma: Ekumenian ohjeisto 1996
Stig Andeasson: Nya trender och Gamla stigar 2004
Stig Andreasson: Katolicismen i Bibelns och historiens ljus
Seppo Teinonen: Suuntana ykseys 1967
Erik Petren: Kirkon Baabelin vankeudesta tänään 1986
Paavo Hiltunen: Marian kolmet kasvot 1997
Leo Meller: Vatikaani profetiassa 1981
Katolinen tiedoituskeskus: Katolinen uskomme 1974
Carl Wislöff: En ny katolicism 1967
Urho Muroma: Että he yhtä olisivat 1958
K.A. Pohjakallio: Että he yhtä olisivat 1982
M. Lloyd-Jones: Kristittyjen yhteyden perustus 1966
Vilho Soininen (toim): Mikä on totuus kristittyjen yhteydestä 1941
Vassula Ryden , hemsida – Internet
New Age litteratur

CD:
ICCRS A New Pentecost: The Catholic Charismatic Renewal
Anders Arborelius: Profetic Perspectives,  Pinse for Alle Oslo 2007
Ulf Ekman: En ny Karismatisk Väckelse
Leo Meller ja ystävät: Asiaa ja ihmisiä taivaan ja maan väliltä 2007 

Video:
Lumen Productions: Katolisuus – uskon kriisi
Kristityn Foorumi: Karismaattinen ”herätys”

Privat brevväxling med katolska präster
BIBELN