Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Kommentarer

Visst har grisen nästan blivit maskoten för allt orent. Till och med Jesus använde den i liknelsen om den förlorade sonen när grabben nått botten.

Ja och vad kan vi lära oss av det? Kan något gott komma ur ett svin?

Helt plötsligt börjar det återvända en massa ”orena grisar” och omvända föredetta hedningar!!!!

Så här efter påsken och i skarven till det osyrade brödets högtidsavslut, påminns den som fortfarande vandrar i ruset efter uppståndelsen att sträva efter den syndfria vandringen. Att alltså vandra likt Jesus och leva sitt liv i Honom, där fördömelsen inte finns.

Jesus, definitivt, skilde sig från mängden. Det kan vi nog alla skriva på. Det som skilde honom var att han alltså inte syndade. Han levde avskilt, eller helgat, som vi brukar säga på kristniska.

Den som avskilde en vecka för att, inför Gud, välja bort ”syrad mat”, vet och känner till utmaningarna och att det krävs eftertanke och att en  hel del aktiva val måste göras. Precis som vandringen i Jesus.
Många gånger är det rätt tufft, eller ser rätt mörkt ut, som vi brukar säga. Det är ju inte heeelt enkelt att leva prickfritt. Och det är väl därför Jesus är så grym… han pallade trycket och höll hela vägen ut… Och som lärjunge till Honom, så gör vi allt för att följa i Hans fotspår.

Kära Utmaningar

Men, som vi ju förstått, så är det inte alltid lätt.
Fast vänta lite, det där med mörker behöver ju inte bara vara något dystert, om vi släpper känslorna för en stund.

När vi ser mörka moln rulla in, och regnet är på gång, så vet varje bonde och trädgårdsintresserad person att det är en bra sak, i slutändan. Utan de där mörka molnen och regnet, så hade marken inte fått det nödvändiga vattnet och näringen som gör så att växterna faktiskt växer.
Väljer vi att försöka se på saker och ting på det sättet, så kan vi ta med oss erfarenheter och till och med rent av växa som personer.

En person som tydligt sjönk i botten, var han vi kallar ”den förlorade sonen”.
Jesus gav en liknelse där en av två söner kvitterade ut sitt arv och kort och gott ”sjabblade bort det”. Resultatet var att han, enligt Jesus, knappt kunde jämställdes med grisen. Grisen, svinet, denna maskot för allt orent.
Men, efter lite eftertanke vände han tillbaka till sin far och genom offret, rena kläder och ringen blev upptagen i familjen igen, till sin brors förtret.

Vidare sade han: ”En man hade två söner. Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.” (Luk 15:11-32)

Offret, pekar om vi så vill på Jesus. Vilken genom vi får frälsningen.
Rena kläder kan liknas vid att ha fått sin olydnad och synd förlåten. Man har gjort sig av med sina avgudar.  Man ses som rättfärdig i Faderns ögon.
Ringen, sigillet… en bild på Guds Ande.
En total upprättelse. Här passar ett rejält Halleluja…

Svinbra Bild

Men varför är grisen klassad oren?
Bibeln säger att tecknet för det är att den inte idisslar. Ett rent fyrfotadjur skall nämligen både idissla och ha kluvna/separerade klövar.

”Alla de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta.” (3 Mos 11:3)

Grisen har bara kluvna klövar.
Jaha… Och??!!

Ett sätt att se detta på är ju tanken på att det finns andliga principer bakom det Gud undervisar om genom det fysiska. Andliga lektioner, kan vi kalla det.
Precis som exempelvis genom det osyrade brödets högtid, eller regnmolnen för all del.

Grisen lär oss att vi som Guds församling inte bara skall ha ett sken av ett fint yttre. Gud vill ha ett överlåtet inre, som rimmar med ett yttre vittnesbörd.

-Klövarna, som är avskilda från varandra påminner oss om att vi skall leva avskilt, alltså helgat, för Gud genom våra handlingar. Goda gärningar, som författarna i Nya Testamentet kallar det.

” Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” (Matt 5:16)

” Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem.” (1 Pet 2:12)

-När det gäller tuggandet av maten, så är det en bild på hur vi skall återkoppla ytterligare en gång till Ordet. Vi skall slipa oss skärpta så det, Ordet, kan bli till vår fördel och dra nytta för våra liv. Vi skall åter tugga det, så vi kan få klarhet och ett bättre perspektiv så man inte gör eller säger något förhastat.

Kanske denne son som kvitterade ut sitt arv ändå var lite väl impulsiv. Hade han tänkt igenom saken ett varv till och lyssnat på sin fars bud, kanske han besparat sig ett och annat i livet?
Nog hade han tveklöst ett fint yttre när han ordnade till sina festligheter och fick många anhängare… men det klingade rätt tomt när hans ogenomtänkta inre, det som fanns under ytan, hann ifatt verkligheten, och alla flydde honom…

Ett välordnat yttre är inte Guds tanke för oss.

”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.” (Matt 7:15)

Genom att Gud har deklarerat grisen som oren, och valt bort den från menyn, till förmån till djur som kvalificerar med de båda ovan nämnda egenskaperna, påminns den som väljer följa Guds meny dagligen över denna princip.
En Andlig lektion!

Dubbelt Upp

Men som den oerhörda lärare Jesus ändå är, så naturligtvis kan vi vänta oss ännu mer av detta.
Den som minns inläggen ”Fiskelyckan”,(här här här och här) ser även parallellerna till de två husen här. Israels Hus och Juda Hus.
Israels Hus som finns ute uppblandat bland nationerna, och i kyrkorna, har tappat sina Hebreiska rötter men börjar inse och återupptäcka att det finns mer med sitt liv, än vad det blivit av. 
De hör sin Herde kalla:

Han[Jesus] svarade: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” (Matt 15:24)

Eller som han säger när Han står inför Judarna(Juda Hus) när han predikar sann enhet i Honom:

”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. (Joh 10:16)

Som medarvinge till Jesus finns det mer att hämta, ett mer värdigt liv, i både Ande Sanning och Kraft, än där sonen hade hamnat… knappt på nivå med grisen.
Som den nådefulla Guden vi har så står Han där, Fadern, och dagligen spejar efter alla de som vill återvända till Hans omsorg och riktlinjer för livet.
Fri från slaveriets konsekvenser och börja leva efter Livets och Frihetens Lag.

”Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.” (Jak 1:25)

Men men men… (säg något som är smärtfritt…) då står storebror där med oförstående och mörk blick… och blir sned över sin återupprättade och återvändande bror… istället för att, som i liknelsen Lukas nedtecknat några verser tidigare…  glädja sig precis som hela himlarnas skaror gör…

Flertalet av bröderna Juda Hus vet inte riktigt hur de skall hantera de många ”orena grisarna”, Israels Hus, som börjar återvända med en massa ”inympade föredetta hedningar”, dessutom, som bär rena kläder, ring visar tacksamhetskärlek till buden etc… Faderns många identitetsmarkörer.

Faktum är, nästan ironiskt, ändå att i orden för idissla i texten maalat gerah…  som består av två Hebreiska ord, ’alah gerah, ordagrant betyder:
’alah -höja upp/lyfta upp, föra upp, offra upp
gerah -den tuggade födan
Men det finns mer. Gerah, för den som är lite bevandrad i Hebreiskan ser att gerah bär den feminina betydelsen för -och bygger på ordet främling, Ger.

Redan här brottas många lärda judiska personer på denna genomgående tråd att man skall lyfta upp och föra fram Ordet till främlingen, som vänt om.

Något som exempelvis Jeremia bär fram i sin profetia:¨

Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall förnya förbundet med Israels hus och med Juda hus… detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min Lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. (Jer 31:31,33)

Två korta saker här:
1) Precis som Jesus säger i liknelsen ovan, så har Judah hus alltid haft det som varit Faderns. Israels hus är de som  behöver Lagen/Torahn/Ordet på nytt.
2) ”Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk”… en stark identitetsmarkör för Israels hus, från Hosea.

Vacker Identitet

Men det är inte bara där, bland Judarna, som man reagerar på att det är många som återvänder och återfinner sina Hebreiska rötter.
Det är åtskilliga av kyrkans män blir irriterade. Lite slarvigt försöker de då göra sig lustiga på deras bekostnad. De hånar dem säger saker som att: ”de leker judar” över de många syskon som i tro och ödmjukhet närmar sig de återupptäckta löften och välsignelser, som medborgare i Guds ekklesia, församling, det vill säga Israel, har att hämta.

Genom att den moderna kyrkan tappat sin Hebreiska identitet, går den genom en kris just nu, i allafall om vi får tro våra kyrkoledare idag. Många löser nu detta genom att söka sin identitet och stilla sin andliga hunger i de många mänskliga stadgarna sakrament och menar på att att där skall vi enas… Resultatet visar snarare på splittring och pinsam skrämselpropaganda för de som inte följer…
Jesus, Herden, ropar istället och säger: kom och enas i Honom, genom Ordet, och hos Fadern.

Låt oss då alla troende gemensamt  närma oss Gud och Hans Son, vår Kung, och vara inspirerade och peppade över att Jesus verkligen är den utlovade som skulle komma. I Honom blir vi återupprättade till den vackra skapelse och identitet som Gud tänkt över våra liv.

Låt oss dela den ivern och glädjen som Filippus och Natanael uttryckte när de insåg storheten med vår Frälsare.

”Filippus fann Natanael och sade till honom: ”Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: ”Kom och se!” När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” (Joh 1:45-49)

Det är sannerligen en gedigen grund att stå på.
Den som Gud filat på i fyra tusen år innan Jesus, vår underbara Frälsare och Konung kom för att inleda och påbörja det stora fräslningsverk, genom att i vårt ställe ge sitt liv.
Och snart, kära syskon, kommer han tillbaka för att fullborda det. För det har Mose och profeterna oxå skrivit om.
Prisat Vare Herrens Underbara Namn.

                                                                                                                           -Fredrik