lördag, april 18th, 2009...4:07 e m

Främmande eld

Kommentarer Läs med webReader

Vad hade Nadab och Abihu gjort för fel? Var de upprorsmakare? Vad hade de begått för allvarlig synd? De hade ju nyss varit med om en av de mest fantastiska andliga händelser som utspelade sig i en spännande tid. Ändå gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de dog. Vad hade dessa två söner till Aron gjort som föranledde HERREN att döda dem?

eld-orange-bla 
En främmande eld brinner på altaret.

Vi tar historien från början. Israels folk befinner sig ute i öknen. Ni kan läsa om detta i 3 Mos 9 och 10. Mose har fått instruktionerna för vad folket skall göra för att för att HERRENS härlighet skall visa sig för dem. Aron och hans söner är de som är mest aktiva. Sönerna räckte Aron de olika offren som brändes på altaret. När proceduren var klar lyfte Aron sina händer över folket och välsignade dem. Sedan gick han ner från altaret och gick tillsammans med Mose in i uppenbarelsetältet. Därefter gick Aron och Mose ut igen och välsignade folket. Då hände detta märkliga. Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Alla fick se härligheten. Dessutom kom det eld ut från HERREN och brände upp brännoffret och fettstyckena på altaret. Vilket skådespel! När allt folket såg detta, jublade de och föll ned på sina ansikten. Kära nån! Här kunde man snacka om gudsnärvaro.

Det är efter detta härliga möte som det där tragiska händer. Två av Arons söner – Nadab och Abihu – som nyligen varit med vid de befallda procedurerna fick inte nog. De ville ha mer. Mycket, mycket mer. De ville inte sluta så snart. De ville ha ett längre eftermöte. Mer under och tecken. Mer upplevelser. Mer eld. Men HERRENS eld hade redan bränt upp offren. Proceduren var redan klar. Så Nadab och Abihu tog tag i var sitt fyrfat och eldade på dem, strödde på rökelse och bar fram denna främmande eld inför HERREN. Då gick eld ut igen från HERREN. Denna gång konsumerade elden inte offret på altaret. Nu var det Nadab och Abihu som brann. Och de dog.

Så, vad hade dessa två söner till Aron gjort för fel? Var de i någon mån upprorsmakare? Hade de begått några särskilda synder? Var de oandliga? Var de det? Oandliga? Nej! De var tvärtom väldigt andliga. De villa ha ett längre eftermöte, de ville se mer under och tecken, de villa ha mer av gudsnärvaro, de ville aldrig sluta. De ville fortsätta med detta härliga mycket, mycket längre. Kanske aldrig sluta. Men så ville inte Gud. Och så hade inte Gud sagt.

Det är nog inte enda gången i världshistorien som främmande eld kommer på altaret. Det är nog faktiskt så att de flesta andliga felaktigheter kommer utav en överdriven andlighet eller missriktad andlig längtan som handlar mer om känslorus och önskan att förflytta sitt medvetande bort från vardagen.

Men Gud har planerat att vi skall befinna oss i vardagen. Leva i vardagen. Och det är i vardagen som Gud lagt de stora avgörandena. För den som fortsätter att läsa 3 Moseboken och läser kapitel 11 – i den judiska torahläsningen läser man kapitel 9,10 och 11 ihop – så kommer ni att se hur triviala saker som matreglerna följer på detta andliga fyrverkeri. Det är nästan som om Gud lugnar ned situationen och visar att det inte är de stora eldiga andliga upplevelserna som avgör relationen till Gud. Istället ålägger han Israels folk att kontrollera klövar och fenor på djuren som skall ätas till vardags. Om de följer dessa regler skall han sköta sitt och vara deras Gud.

I vår tid tycker jag mig se att många olika fyrfat tänds med främmande eld. De har också sina ursprung i människors andliga längtan. Denna längtan anses idag vara någonting mycket fint och vackert, nästan heligt, i alla fall något okränkbart eller oantastligt. Men andlig längtan är inte detsamma som gudsfruktan. Och all eld kommer inte från HERREN. En främmande eld brinner på altaret idag.

/Haggaj

Dela med dig/tipsa någon:
  • Print this article!
  • Facebook
  • E-mail this story to a friend!
  • Turn this article into a PDF!
  • RSS
  • TwitThis
  • Google Bookmarks

27 kommentarer

Svara