torsdag, april 23rd, 2009...4:00 f m
Kristendomens historia: År 90
Rabbinerna Johanan ben Zakkai, Gamaliel II och Simeon återupprättar Sanhedrin (Stora rådet) i Jamnia. Rådet förbjuder alla som tror att Jesus var och är Messias att beträda synagogorna. Detta innebär en definitiv brytning mellan judendomen och den kristna församlingen som dittills betraktats som en judisk gruppering.
- Stora rådet stadfäster vidare de hebreiska skrifternas kanon (som utesluter de skrifter som senare kallas ”apokryfer”). Även de Jesustroende erkänner dessa skrifter som auktoritativa och ger dem senare namnet ”Gamla testamentets (förbundets) skrifter”. Tidigare har man i de grekiskspråkiga judiska kolonierna i Romarriket använt den grekiska översättning av Gamla testamentet som kallas ”Septuaginta” och även inkluderar ett antal apokryfiska skrifter.
- Filippos korsfästs uppochner (precis som Petrus) i Hierapolis i Mindre Asien. Evangelieförfattaren Matteus dör en naturlig död i Hierees i Persien.
34 kommentarer
april 23rd, 2009 at 10:25 f m Citera och svara denna kommentar
”Stora rådet stadfäster vidare de hebreiska skrifternas kanon (som utesluter de skrifter som senare kallas “apokryfer”). Även de Jesustroende erkänner dessa skrifter som auktoritativa och ger dem senare namnet “Gamla testamentets (förbundets) skrifter”. Tidigare har man i de grekiskspråkiga judiska kolonierna i Romarriket använt den grekiska översättning av Gamla testamentet som kallas “Septuaginta” och även inkluderar ett antal apokryfiska skrifter.”
Erkännandet från de Jesustroende av Masoreternas kanon kom långt senare. Och v ar inte oomtvistat. Septuaginta, med ”apokryferna”, ingick i de kristnas biblar många århundraden efter år 90 (undantaget vissa östortodoxa kyrkor). Det är först på 3-400-talet som kanonstrider blossar upp där Hieronymus och Augustinus förespråkar ”den hebréiska kanon”.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 2:24 e m Citera och svara denna kommentar
”Rabbinerna Johanan ben Zakkai, Gamaliel II och Simeon återupprättar Sanhedrin (Stora rådet) i Jamnia. Rådet förbjuder alla som tror att Jesus var och är Messias att beträda synagogorna. Detta innebär en definitiv brytning mellan judendomen och den kristna församlingen som dittills betraktats som en judisk gruppering.”
Denna information borde vara intressant för alla inom den s.k. hebreiska rörelsen i Sverige som ibland alldeles för ensidigt ger de första hednabiskoparna hela hundhuvudet för brytningen mellan judendomen och N.T.s församling/församlingen ca 100 och framåt.
Den utveckling som senare ägde rum där en helt ny religion skapades och där Herrens Högtider förvrängdes och ändrades kan vi delvis tacka Rabbinerna Johanan ben Zakkai, Gamaliel II och Simeon för….
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 2:58 e m Citera och svara denna kommentar
MTC,
Ja, det är nog att göra det lite för lätt för sig och skylla hela brytningen på Kyrkan.
Jag talade med en teolog igår som menade att den rabbinska judendomen – som var den enda som överlevde efter år 70 – förändrades i en riktning så att den ännu mindre skulle passa Kyrkan.
Om jag förstod saken rätt, så betyder ju det att både Kyrkan och den rabbinska judendomen medvetet utvecklats bort ifrån varandra.
Därför är det ju extra intressant när kristendom och judendom ”naturelle” utan religiöspolitisk smak eller färg faktiskt passar ihop.
Däremot blir det ju fel när vilseledda kristna skall hoppa över till vilseledda judar.
Vi får nog gå tillbaka till Jakobs tal till sina söner:
”Jakob kallade till sig sina söner och sade: ”Samlas här, jag vill förkunna vad som händer er i kommande dagar …” (1 Mos 49:1)
När vi samlas och kommer till en enhet så får vi nycklarna till de kommande tiderna. Det är ju det vi ser hända nu 2009 i Sverige och på annat håll. Där är ju de judiska Högtiderna (Herrens Högtider) ett strålande exempel på hur ett närmande till ursprunglig judisk praxis ger klara vittnesbörd även om en kristen framtid.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 3:13 e m Citera och svara denna kommentar
”Däremot blir det ju fel när vilseledda kristna skall hoppa över till vilseledda judar.”
Dagens ”food for thought”. Jag har samtalat med ett antal familjer sista veckorna som hoppas på en mer balanserad hebreisk rörelse i detta land än det vi hittils sett.
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 3:18 e m Citera och svara denna kommentar
Man skall minnas att det var judarna som stod för brytningen.
Vill fråga er, som tror på Herrens högtider, en sak. Jag skulle vilja, kortfattat, veta hur ni ser på hållandet av dessa. I betydelsen hur ni menar att de skall hållas. Vad anser ni om pilgrimshögtiderna t ex. Och hur menar ni att de första hednakristna förhöll sig till denna sak?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 3:21 e m Citera och svara denna kommentar
Jag undrar vad JG har för grund för sitt påstående att GT:s apokryfer användes av de första kristna. Månne en katolsk källa??
http://www.youtube.com/watch?v=IKGZfrZiYVU
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 3:34 e m Citera och svara denna kommentar
JG,
Du använder ett ord som känns lite främmande: ”Hållandet”.
Det är inte främst en fråga om ”hållandet”. Men om du inte satt dig in i Högtidernas profetiska innebörd, så missar du nog de finaste godbitarna i t.ex. Uppenbarelseboken.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 3:34 e m Citera och svara denna kommentar
JG:
Var håller pastor Enarson hus när man behöver honom
Det som attraherat mig mest till Herrens Högtider är just det faktum att det är Herrens högtider och inte instiftat av någon hednabiskop utan stöd i Guds ord.
Att på vårt hedniska vis uppmärksamma Herrens Högtider kan ses som en generalrepetition inför Messias återkomst, om jag får låna Haggaj´s teori.
En annan sida är du den profetiska dimensionen som genomsyrar flera av högtiderna.
V.g. pilgrimshögtiderna kanske du Haggaj har någon kommentar?
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 3:35 e m Citera och svara denna kommentar
MTC,
Se ovan!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 4:00 e m Citera och svara denna kommentar
MyTwoCents skriver: Dagens “food for thought”. Jag har samtalat med ett antal familjer sista veckorna som hoppas på en mer balanserad hebreisk rörelse i detta land än det vi hittils sett.
SLUT CITAT
Underbart!! Gå vidare med detta, men var beredd på motstånd.
Jag älskar tanken att se Herrens Högtider som en generalrepetition i väntan på Hösthögtidernas uppfyllelse vid Jesu tillkommelse och denna tidsålders avslutning. Och det är något att bedja innerligt om att vi får en sann Andefödd hebreisk rörelse i detta land. En Hebreisk rörelse med en mycket tydlig Jesus-centrering. Finns bara Jesus som centrat så brukar allt det andra bli rätt och falla in på rätt plats.
Alla Herrens Högtider – de på våren precis som de på hösten – handlar ju inte om judarna, inte om kyrkan, inte om ”kristen livsstil” men om personen Jesus och hans verk. Only Jesus!!!!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 4:02 e m Citera och svara denna kommentar
Intressant att den grupp som blivit utsatt från ”båda Traditioner” (kyrkans och judendomens) är de som både vill hålla sig till Torah och Jesus…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 4:21 e m Citera och svara denna kommentar
Fredrik,
Kombinationen är livsfarlig … för vem då?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 4:28 e m Citera och svara denna kommentar
Metodistpastor Berndt Isaksson:
Ibland är det så enkelt att Gud talar och visar sitt folk vad Han vill. Sedan faller vi för frestelsen att i egen kraft försöka uppfylla dessa löften. M.a.o. hoppar vi i säng med Hagar istället för att vänta på att Gud själv uppfyller sina löften.
Hittils har vi sett Ismael visa sig som bara orsakar träta. Men så säger Herren, Herren; Snart skall löftets son Isak födas, även inom det vi kallar den hebreiska rörelsen!
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 4:41 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj, jo, jag känner till undervisningen om högtidernas profetiska dimension och framåtpekande. Men det var inte det jag utgick ifrån i min fråga, som kunde varit tydligare.
Tog det för givet att någon av er menade att högtiderna på något vis rent fysiskt skall iakttas. Vilket MTC verkar vara lite inne på (?).
MTC, frågan gällde om du/ni menar att de första hednakristna höll dessa högtider eller ej. Om de gjorde det så var det givetvis inte på ”hedniskt vis”, utan bibliskt. Och skulle det alls ske idag skulle det vara på samma sätt, frågan är bara i vilken mån.
Och, nej, jag anser inte att dagens s.k. ”hållande” av Herrens högtider, där sådana påstås ske, är ett egentligt sådant, med något undantag. Av förklarliga skäl. Tidigare ansåg jag dock det.
Gustaf, snarare ortodoxa källor.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 4:55 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj,
ha ha ha 
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 5:45 e m Citera och svara denna kommentar
JG
”Tog det för givet att någon av er menade att högtiderna på något vis rent fysiskt skall iakttas. Vilket MTC verkar vara lite inne på (?).”
MTC: Personligen tror jag vi kan iakta dem eller som någon sade; Vi ”får” iakta dem. Men hur exakt det skulle gå till är omöjligt att säga eftersom judar är minst lika traditionsbenägna som katoliker och mycket av traditionen kring hur man firar högtiderna tillkommit e.Kr.
JG: ”frågan gällde om du/ni menar att de första hednakristna höll dessa högtider eller ej. Om de gjorde det så var det givetvis inte på “hedniskt vis”, utan bibliskt. Och skulle det alls ske idag skulle det vara på samma sätt, frågan är bara i vilken mån.”
MTC: Vi vet att de firade sabbat. Annars hade inte RKK behövt slutligen förbjuda sabbatsfirande. Då är det väl högst troligt att de även bejakade de mest väsentliga av Herrens Högtider men, jag har bara börjat gräva i detta så jag vågar inte göra några allt för starka uttalanden.
Måhända sitter du inne med intressant information?
mvh
D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 9:44 e m Citera och svara denna kommentar
HAGGAI läs detta innan du somnar i kväll:
Blood libel accusations against Jews:
In 1144 CE, an unfounded rumor began in eastern England, that Jews had kidnapped a Christian child, tied him to a cross, stabbed his head to simulate Jesus’ crown of thorns, killed him, drained his body completely of blood, and mixed the blood into matzos (unleavened bread) at time of Passover. The rumor was started by a former Jew, Theobald, who had become a Christian monk. He said that Jewish representatives gathered each year in Narbonne, France. They decided in which city a Christian child would be sacrificed.
The boy involved in the year 1144 hoax became known as St. William of Norwich. Many people made pilgrimages to his tomb and claimed that miracles had resulted from appeals to St. William. The myth shows a complete lack of understanding of mainline Judaism. Aside from the prohibition of killing innocent persons, the Torah specifically forbids the drinking or eating of any form of blood in any quantity. However, reality never has had much of an impact on blood libel myths. This rumor lasted for many centuries; even today it has not completely disappeared. 1
Pope Innocent IV ordered a study in 1247 CE. His investigators found that the myth was a Christian invention used to justify persecution of the Jews. At least 4 other popes subsequently vindicated the Jews. However, the accusations, trials and executions continued. In 1817, Czar Alexander I of Russia declared that the blood libel was a myth. Even that did not stop the accusations against Jews in that country.
”Holy shrines were erected to honor innocent Christian victims, and well into the twentieth century, churches throughout Europe displayed knives and other instruments that Jews purportedly used for these rituals. Caricatures of hunchbacked Jews with horns and fangs were depicted in works of art and carved into stone decorating bridges. Proclaimed by parish priests to be the gospel truth, each recurrence of the blood libel charge added to its credence, thus prompting yet more accusations. This vicious cycle continued to spiral.” 7
Nicholl reports that ”there are 150 recorded cases of the charge of ritual murder, and many led to massacres of the Jews of the place.” 2
Some of the incidents were:
1144 CE: Jews in Norwich, England were accused of the ritual murder. This is believed to be the first recorded case of the ”blood libel” myth. Jewish leaders in the area were executed.
1171: Jews in Blois, France were accused of ritual murder. All of the Jews in that town (34 men, 16 or 17 women) were ”dragged to a wooden tower where they were given the option of baptism or death. None chose the former.” 7 They were burned alive. A second source says that 31 were killed.
1181: More accusations at Bury, St. Edmund, England
1181: Three Christian boys disappeared after playing on a frozen river in Vienna, Austrai. Several ”witnesses” swore that Jews had slaughtered the boys. Three hundred Jews were burned at the stake. After the spring thaw, the bodies of the boys were recovered. They had drowned, and were otherwise unharmed. 7
1183: More accusations in Bristol, England
1192: More accusations in Winchester, England
1199: More accusations and Jewish executions in Erfurt, Bischofsheim.
1235: More accusations and Jewish executions in Lauda, Fulda.
1244: London Jews were accused of ritual murder and fined heavily.
1250: Jews in Saragossa, Spain, were accused of ritually killing a child, San Domenichino de Val.
1255: The body of a little boy, Hugh, was found in a cesspool near the house of a Jew in Lincoln, England. The latter was tortured, confessed that he had engaged in ritual murder, dragged through the streets, and finally hung. 100 Jews were transported to London and charged with ritual murder. One was acquitted; 2 were pardoned; the rest were hanged, either with or without a trial. One source states that 19 Jews were hung without benefit of trial.
1263: A Dominican monk published a theory that God had inflicted Jews with a terrible disease because they had murdeed Yeshua. He reasoned that the only cure was to kill an innocent Christian child and consume its blood.
1283-5: Following a series of ritual murder charges, 10 Jews were murdered by a mob in Mainz; 26 were executed in Bacharach, 40 in Oberwellil, and 180 in Munich.
1431: After ritual murder charges, several Jewish communities were destroyed in southern Germany: Ravensburg, Uberlingen and Lindau. 7
1451: Pope Nicholas V appointed John of Capistrano to organize the Inquisition of the Jews. John repeated the old charges of ritual murder and host desecration.
1475: A few days before Easter, Samuel, a Jew in Trent, Italy, found the body of a Christian infant named Simon.
He had apparently drowned in a nearby river. A number of Jews were arrested and tortured. All confessed to murdering the infant. They were burned at the stake. Stories spread of miraculous cures which were believed to have been caused by contacting Simon’s bones. Simon was canonized as a holy martyr by Pope Gregory XIII. Simon’s beatification was reversed in 1965. 7
1492: Tomas de Torquemada, the Grand Inquisitor of the Spanish Inquisition engineered a blood libel case in La Guardia, Spain. Jews who had converted to Christianity were accused and tortured. They confessed to helping the chief rabbi to abuse and crucify a Christian child. 7
1541: John Eck, a Roman Catholic writer, wrote a pamphlet ”Refutation of a Jewish Book.” He repeated the ritual murder and host desecration myths.
1840: An elderly Italian monk-priest, Padre Tommaso, and his servant disappeared in Damascus, Syria, after having visited the Jewish quarter in the city. A French consol to the Ottoman Empire, Ratti-Menton, promoted a groundless theory of ritual murder that the local Muslim government largely accepted. Jewish leaders were arrested and tortured. Sixty of their children were held hostage and starved to pressure their parents into confessing. One source said that four adults died from the mistreatment; another states that two died and some were permanently disabled. 7 Most of the rest confessed involvement in a ritual murder. 3 Yhe consul then requested permission from the Syrian government to murder the rest of his suspects. As a result of widespread protests from Sir Moses, Montefiore, Adolphe Cremieux, Solomon Munk, and others, the lives of the survivors were spared.
This event introduced the blood libel myth to the Arab world, where it is still circulating. It also led to an organized effort by Jews in Europe and the Middle East to protect themselves. This affair spurred early Zionist writers like Hess to promote the Zionist cause. 13,14
1853: Two Jews of Saratov, Russia, were convicted of ritually murdering two Christian children. 7
1870′s: ”With the rise of the modern antisemitic movement in the late 1870s, the traditional blood accusation merged easily with the new scientific racial arguments, serving as a lowest common denominator to unite its secular (and often anti-Christian), Catholic, and Protestant members.” 3 Roman Catholic Bishop Martin of Pederborn, Germany, wrote that Jews ritually murdered Christian children.
1881: A Roman Catholic journal, Civilta Cattolica, started a series of articles which attempted to prove that ritual murder was an integral element of the Jewish religion. They argued that the ritual murders occurred at Purim rather than Passover. ”It is in vain that Jews seek to slough off the weight of argument against them: the mystery has become known to all.” (Not quite all. Historians have rejected the stories of blood libel as myth.) 3
1911-3: The Beilis case, an accusation of ritual murder of a boy by the name of Andriusha Yustchinsky, surfaced in Kiev, Russia. At first, his mother looked like a possible suspect. Although the boy had disappeared eight days before his body was found, she had not notified the police. She showed no emotion when her son’s body was discovered. Upon his death, she inherited 500 rubles, which had been held in trust. Suspicion later fell on Vera Tchebiraik who was involved with a gang of thieves. Andriusha was a schoolmate of her son, and would often stay overnight in her home. The boy might have heard about or seen some criminal act by the gang and been murdered to assure his silence. However, this was a time of great unrest in the country, and widespread anti-Jewish sentiment. Soon, the blood libel myth surfaced. ”Mendel Beilis was a Jew arrested in 1911 by the Czarist secret police in Kiev and accused of ritually murdering a Christian boy to use his blood in baking matzoh. He was jailed for almost two and one-half years, under horrible conditions, while awaiting trial. In 1913, after a dramatic trial, he was [unanimously] acquitted by an all Christian jury.” 6,7,8,12
1920s: Mendel Beilis emigrated to the U.S. and wrote his autobiography, called ”The Story of My Sufferings.” 6
1960s: Bernard Malamud wrote a novel called ”The Fixer.” He received both a Pulitzer Prize and the National Book Award. Although he claimed that this was an original story, some analysts believe that Malamud took most of the events and details from Beilis’ book. 6
1930′s +: Hitler re-used the blood-libel myth as justification for the Holocaust. The Nazi periodical, Der Strmer, often published special issues devoted to allegations of ritual murder by Jews. Hitler had asked that a propaganda film be made of the 1840 Damascus case. World War II ended before it could be made.
2000′s: The Jewish blood-libel myth continues to circulate among many Muslim countries. Egyptian film producer is making a movie about the Syrian case in 1840, called ”The Matzoh of Zion.” Director Albert Maysles is making a film about the Beilis case.
2007: Ariel Toaff, an Israeli historian of Italian origin, published a book that has revived the blood libel story. It is titled: ”Bloody Passovers: The Jews of Europé and Ritual Murders.” Toaff suggests that several crucifixions of Christian children occurred from 1100 to about 1500 CE. He wrote:
”My research shows that in the Middle Ages, a group of fundamentalist Jews did not respect the biblical prohibition and used blood for healing. It is just one group of Jews, who belonged to the communities that suffered the severest persecution during the Crusades. From this trauma came a passion for revenge that in some cases led to responses, among them ritual murder of Christian children.”
He bases his book on the testimony given under torture. Twelve of Italy’s chief rabbis issued a press release stating:
”It is totally inappropriate to utilize declarations extorted under torture centuries ago to reconstruct bizarre and devious historical theses. … The only blood spilled in these stories was that of so many innocent Jews, massacred on account of unjust and infamous accusations.”
Sergio Luzzatto, in an article in the Corriere della Serra wrote:
”Even if the author should manage to prove that a deviant sect existed for centuries…clearly it could never be identified as a Jewish group, or as part of a Jewish community. This would be comparable to saying that the rabbis who were present at [Iranian President Mahmoud] Ahmadinejad’s Holocaust Denial Conference in Teheran represent mainstream Judaism.” 15
Sov gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2009 at 9:47 e m Citera och svara denna kommentar
Ursäkta, här är källan :
http://www.religioustolerance.org/jud_blib2.htm
Shalom!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2009 at 7:17 f m Citera och svara denna kommentar
Det är verkligen så att de första kristna läste Septuaginta vilket vi ser när citat från GT förekommer i NT. Alltså får vi därmed anta att de s.k apokryfiska skrifterna ansågs som heliga, av Gud inandade skrifter, med tanke på Paulus ord till Timoteus 2 Tim.3:15-16.
Ja det fanns även andra skrifter som lästes av de kristna och som citeras av exempelvis Judas, vilken hänvisar till Henoks bok.
Den kanoniska avgränsningen är därmed något tvivelaktig och var först och främst en verk av de mot den kristna församlingen fientliga rabbinerna i Jamnia på 90-talet.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2009 at 8:57 f m Citera och svara denna kommentar
Jesus använde sig av TaNaK. Den första församlingen använde sig alltså av den hebreiska skriften, i denna ingick inte apokryferna.
Att bedöma en skrift göres mot Skriften. Om den inte håller kan vi anta att den inte är inspirerad av Gud (kanon), tyvärr så håller inte de apokryfiska böckerna (inkl. de sk. deuterokanoniska) måttet och det finns inte heller någon historicitet (dvs att apostlarna skulle ha ansett dem vara Gudsinspirerade) varför vi skulle inkludera dessa.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2009 at 3:09 e m Citera och svara denna kommentar
MTC,
Vad gäller sabbaten så råder få tvivel under biblisk tid, sedan fanns ju en rätt lång period med två ”vilodagar” också. Man skall även skilja sabbaten från högtiderna som omtalas i t ex Lev.23.
Det finns inte jättemycket info om hur de första hednakristna förhöll sig till Herrens högtider, många av de apostoliska församlingarnas medlemmar var också ju judar. Men skriftställen som bl a 1Kor.5:7-8 verkar antyda att t ex matzot hölls.
Huruvida hednakristna följde med till Jerusalem på pilgrimshögtiderna tycker jag verkar oklart.
Kanhända någon vet något om detta?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2009 at 3:56 e m Citera och svara denna kommentar
JG
”Huruvida hednakristna följde med till Jerusalem på pilgrimshögtiderna tycker jag verkar oklart.”
- Och jag som hoppades att du satt inne med någon intressant info…
Jag tror du hittar lite olika förhållningssätt till Herrens Högtider. Jag ser inte att ett eventuellt iaktagande vare sig är en frälsningsfråga eller ”måste”, då hade N.T. varit tydligare i frågan.
Min inställning är i dagsläget ungefär som din. D.v.s. ”Huruvida hednakristna följde med till Jerusalem på pilgrimshögtiderna tycker jag verkar oklart.”
Men, det tar inte bort mitt intresse för dem. Jag anser inte att Kyrkan hade något mandat att ändra på Herrens Högtider och ett iaktagande av dem är en del i en längtan att återställa allt Guds Ord och samtidigt markera mot våra Romerska Katolska influenser.
Vilka Högtider tror du själv Messias kommer att hedra under tusenårsriket? De Romerska Katolska eller de han själv etablerat vid mänsklighetens vagga?
mvh
D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2009 at 4:34 e m Citera och svara denna kommentar
MTC,
Det var ett blixtsnabbt svar! Tack för det.
Nej, högtiderna är definitivt ingen frälsningsfråga, ej heller något bindade för alla kristna. Det är frivilligt, och absolut att föredra. Däremot tror jag att en kristen inte skall befatta sig på något vis med några som helst hedniska ”högtider”. Själv har jag betonat bibliska högtider och andra seder och bruk i tio år nu, gentemot hedniska dito. (Ibland alldeles för extremt, erkännes).
Skall man gå efter vad Kol.2:16-17 säger så torde högtiderna, åtminstonde då och så länge templet stod, ha varit en aktuell och angelägen sak bland alla kristna, eller messianer om man så vill.
Tvärtemot den populära, men likväl felaktiga, tolkningen som är så vida spridd där Paulus påstås gå emot dessa, så var ju budskapet det att Kristi kropp skall döma i dessa frågor, och att högtiderna pekar framåt till vad som skall komma.
Är inte helt säker på ett bokstavligt tusenårsrike, och i så fall inte nödvändigtvis ett premillenialistiskt sådant (här lär jag skilja mig från de flesta skribenter på forumet). Men i någon mån tror jag detta kan komma till heder i ”den tillkommande världen” och där lär det inte finnas några romersk-katolska, eller andra hedniska, ”alternativ”!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2009 at 5:09 e m Citera och svara denna kommentar
JG
”Däremot tror jag att en kristen inte skall befatta sig på något vis med några som helst hedniska “högtider”. Själv har jag betonat bibliska högtider och andra seder och bruk i tio år nu, gentemot hedniska dito. (Ibland alldeles för extremt, erkännes).”
Jag skrev tidigt i diskussionen ”Att på vårt hedniska vis uppmärksamma Herrens Högtider kan ses som en generalrepetition inför Messias återkomst” vilket jag tror missuppfattades.
Vad jag menade var att du och jag är hedningar. Jag menar inte att vi skall blanda hedendom med Herrens Hörgtider utan att hur vi än försöker iakta HH så är vi hedningar och vår bakgrund färgar oss och därmed våra tarfliga försök att närma oss GT.
Det är således svårt att veta hur vi på bästa sätt hedrar Guds Ord och Guds befallningar.
Det går en fin linje mellan att ”väcka judarnas avund” och att väcka judarnas avsky…
Jag är rädd för att många sysslat med en juderomantisering som bidrar till det sistnämnda.
Hoppas kunna tala lite om detta med en god vän som är ortodox jude nästa sabbat.
Shabbat Shalom
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2009 at 5:11 e m Citera och svara denna kommentar
MTC,
Då är vi överens i denna sak då.
Sabbatsfrid.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 6:48 f m Citera och svara denna kommentar
Tack Gustaf för din åsikt. Nu blir jag lite betänksam…blev inte TaNaK sammansatt kring år 90, som tidigare nämnts, eller fanns det redan en sammansatt kanon som lästes av Jesus och de första kristna?
Jag var av den uppfattningen att det fanns ett antal skriftrullar på hebreiska som lästes och studerades och att Septuaginta var en grekisk översättning av dessa rullar, samt att det var först efter Jamnia som det utkristalliserades vilka skrifter som skulle betraktas som Guds Ord.
Dessutom har jag någonstans läst och lärt mig att när exempelvis GT citeras i evangelierna så är det den grekiska översättningen som citeras.
Ävenledes är det väl de facto så att Judas citerar Henok…inte sant?! Vilket torde ge den skriften ett högt värde även i våra ögon.
Jag citerade Paulus som säkerligen läste ur Septuagintan och inte gjorde denna märkliga urskiljning som du och andra gör. Eller är det fört i bevis att han uteslöt vissa skrifter.
Förklara gärna vilken historicitet som befäster att apostlarna ratade ”apokryferna” och skingra vänligen min okunnighet på de andra punkterna också. Jag är inte ute efter att vara påstridig utan är av den ärliga uppfattning som jag deklarerar.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 8:04 f m Citera och svara denna kommentar
Tzadikwannabe!
Jag har ingen utbildning i detta (jag har varken teologisk utbildning eller ens gått någon bibelskola). Så mitt svar får kompletteras av de som känner sig manade (dessutom har jag lite bråttom).
I den hebreiska bibeln är böckerna uppdelade i Lagen, Profeterna och Skrifterna (TaNaK), det är de inte i Septuaginta.
Luk 24:44 : ”Och han sade till dem: Detta är
de ord, som jag sade till er, då jag
ännu var med er, att allt måste fullbordas
som är skrivet om mig i Mose
lag och i profeterna och i psalmerna.” (reformationsbibeln)
Ett ytterligare vittnesbörd om att den hebreiska texten användes av Jesus:
18. Ty sannerligen säger jag er: Förrän
himmel och jord förgås, skall inte
ett jota (eller jod, min anm.) eller en enda prick i lagen förgås förrän allt har skett.
jod (översatt till jota) och prick användes i hebreisk skrift, däremot inte i grekisk.
————————————————————-
Dessutom är det (vad jag förstått) vedertaget att Jesus och judarna i Israel använde sig av den hebreiska texten och Septuaginta godtogs aldrig. Septuaginta tillhör en alexandrinsk text (judarna i Alexandria var mycket influerade av gnosticism etc) där den hebreiska texten översatts och dessutom tillades senjudiska skrifter (apokryferna). Denna översättning kan ha varit allmänt använd av judarna i förskingringen.
Vad vi är hänvisade till är bedömningen av varje enskild bok. Om något inte stämmer överrens med övriga Skriftens vittnesbörd (tex Mackabéerböckerna) kan vi gott vara övertygade att den inte är utandad (inspirerad) av Gud.
Om det finns citat från Septuaginta i NT är det väl inte så konstigt eftersom denna trots allt är en översättning av den hebreiska texten.
I all ödmjukhet och tillönskan om Guds välsigne denna sabbat /Gustaf
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 8:28 f m Citera och svara denna kommentar
Not: det är väl ganska kontroversiellt att det var i Jamnia som kanon bestämdes. Vad jag förstår var det en liten diskussion kring några mindre böcker vid detta möte (vars betydelse uppförstorats vad gäller GT), men kanon för GT var bestämd redan dessförinnan (dvs utan apokryferna, endast TaNaK). Är det inte lite märkligt att (om jag förstått det rätt) det saknas (åtminst. tillförlitliga) hebreiska texter som inkluderar apokryferna (de sk. ”deuterokanoniska”)?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 8:52 f m Citera och svara denna kommentar
Tack Gustaf! Jag håller hjärtligen med dig om att Jesus med all sannolikhet höll sig till den hebreiska texten, som andligen och bokstavligen är gudomligt indandad, både vad gäller innehåll och form.
Däremot tror jag nog att den första kyrkan använde Septuaginta för sitt missionsarbete i den grekiska världen, vilket framgår när man i evangelierna citerar från GT.
Nåväl, det är omstritt vilka skrifter som ska ses som Guds Ord och olika uppfattningar råder. Slutligen är det väl upp till varje individ att själv uppleva Hans tilltal i de olika böckerna. Personligen har jag inga problem att anamma exempelvis Salomos Vishet, som jag tycker är helt outstanding.
Och när själve Judas citerar Henoks bok så borde vi kanske uppskatta och ge den skriften mer cred än vi gör.
Shabbat shalom!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 8:53 f m Citera och svara denna kommentar
Vad beträffar fakta i denna serie så är uppgifterna hämtade från Bibelfrågan. Bibelfrågan i sin tur ger källhänvisning enligt nedan.
Källor
Uppslagsverk:
”Academic American Encyclopedia” (Aretê, 1981)
”Bonniers Lexikon” (Bonnier lexikon, 1998)
”Bra Böckers Lexikon 2000″ (Bra Böcker, 1999)
”Catholic Encyclopedia” (1913)
”Christian History Institute” (chi.gospelcom.net)
”Encyclopedia Britannica” (Encyclopedia Britannica, 2003)
”Focus” (Norstedt & Söner, 1998)
”Grolier Encyclopedia” (Grolier, 1996)
”Nationalencyklopedin” (Bra Böcker, 1989-)
”New Catholic Encyclopedia” (Gale, 2003)
”New Encyclopaedia Britannica” (Encyclopaedia Britannica, 1992)
”Nordisk teologisk uppslagsbok” (Gleerups, 1952-1957)
”Stora Focus” (Esselte Focus, 1987-1990)
”The Encyclopedia Americana” (Grolier, 1989)
”Webster’ Encyclopedia” (Helicon, 1994)
”Webster’s New Collegiate Dictionary” (Merriam, 1973)
Övrig litteratur (Den globala kyrkans historia):
Aland, Kurt: ”History of Christianity” (Fortress Press, 1985)
Angold, Michael: ”Church and Society in Byzantium under the Comneni 1081-1261″ (Cambridge University Press, 1995)
Attwater, Donald: ”The Penguin Dictionary of Saints” (Penguin, 1995)
Berthold, George C: ”Maximus Confessor: Selected Writings” (Paulist Press, 1985)
Beskow, Per: ”Den kristna kyrkan : från apostlarna till renässansen” (Nator och Kultur, 1995)
Brown, Peter R L: ”The Rise of Western Christendom” (Blackwell, 2002)
Burke, James: ”Connections” (Macmillan, 1978)
Burke, James: ”The Day the Universe Changed” (Little, Brown and Company, 1985)
Cantor, Norman: ”The encyclopedia of the Middle Ages” (Viking, 1999)
Chadwick, Henry: ”Den tidiga kyrkans historia” (Nya Doxa, 1998)
Christiansen, Eric: ”The Northern Crusades” (Penguin, 1997)
Christensen-Göransson: ”Kyrkohistoria 1-3″ (Svenska Bokförlaget, 1969)
Dickens, A.G: ”The English Reformation” (Schocken Books, 1976)
Dowley, Tim: ”Kristendomens rötter” (EFS, 1981)
Duffy, Eamon: ”Helgon och syndare: en bok om påvarnas historia” (Norma, 2002)
Eusebios: ”Kyrkohistoria” (Artos, 1995)
Fox, Robin Lane: ”Pagans and Christians” (Penguin, 1988)
Gibbon, Edward: ”Romerska rikets nedgång och fall” (Forum, 1999)
Gottfried, Robert S: ”The Black Death: natural and human disaster in medieval Europe” (Papermac, 1986)
Hammerich, Frederik: ”Kyrkohistoria” (Hjalmar Linnströms förlag, 1878)
Hawkridge, E: ”Världens religioner” (Natur och kultur, 1950)
Herrin, Judith: ”The Formation of Christendom” (Princeton University Press, 1987)
Holmquist, Hjalmar: ”Kyrkohistoria” (Svenska Bokförlagen, 1945)
Keen, Maurice: ”The Penguin History of Medieval Europé” (Penguin Books, 1991)
Klasson, Christofer: ”Ortodoxa kyrkan” (A&W, 1973)
Kroon-Rodhe: ”Kyrkohistoria” (Norstedts, 1952)
Latourette, Kenneth S: ”A History of Christianity” (Harper & Row, 1975)
Le Goff, Jaques: ”The Birth of Purgatory” (Aldershot, 1990)
Leith, John H: ”Creeds of the Churches” (Aldine Publishing Company, 1963)
Lindberg, Alf: ”Från Urkristendom till Katolsk kyrka” (Pingstskolornas skriftserie, 1980)
Lindin, D Fr: ”Bilder ur kyrkans historia” (P A Norstedt & Söners Förlag, 1936)
McGrath, Alister: ”Friska skott från gamla rötter” (EFS-förlaget, 1995)
Meyendorff, John: ”Bysantinsk teologi: historik och lära” (Artos, 1995)
Newman, John: ”An Essay on the Development of Christian Doctrine” (Longmans, Green & Co., 1920)
Norwich, John Julius: ”Byzantium” (Viking 1988-1995)
Parry, Ken: ”The Blackwell Dictionary of Eastern Christianity” (Blackwell Publishers, 1999)
Pelikan, Jaroslav: ”The Christian Tradition: A history of the development of doctrine” (University of Chicago Press, 1971)
Reicke, Bo: ”Kristendomen historiska bakgrund” (Diakonistyrelsens bokförlag, 1967)
Renwick-Harman: ”The Story of the Church” (Inter Varsity Press, 1985)
Runciman, Steven: ”A History of the Crusades” (Penguin, 1965)
Talley, Thomas J: ”The Origins of the Liturgical Year” (Pueblo, 1986)
Tergel, Alf: ”De kristna : illustrerad handbok i kyrkans historia” (1980)
Testas, Guy: ”Inkvisitionen” (Alhambra, 1998)
Thunberg, Lars: ”Människan och kosmos” (Artos, 1999)
Ware, Kallistos: ”Den ortodoxa kyrkan” (Artos, 1999)
Wegener, Günther S: ”Kyrkan lever : Den kristna församlingen genom två årtusenden” (1963)
Yeor, Bat: ”The Decline of Eastern Christianity under Islam” (Farleigh Dickinson University Press, 1996)
Övrig litteratur (Den svenska kyrkans historia):
Diverse förf: ”Sveriges kyrkohistoria” (Verbum, 1998-2003)
Ekström, Sören: ”Svenska kyrkan i utveckling: historia, identitet, verksamhet och organisation” (Verbum, 1999)
Gustavsson, Berndt: ”Svensk kyrkohistoria”
Hällzon, Stig: ”Ett förvandlat Sverige: Om 1800-talets folkväckelse” (Relevant media, 2002)
Lundén, Tryggve: ”Sveriges missionärer, helgon och kyrkogrundare” (Artos, 1993)
Martling, C H: ”Fädernas kyrka och folkets – Svenska kyrkan i kyrkovetenskapligt perspektiv” (Verbum 1992)
Ohlmarks, Åke: ”Svenskarnas religion: från istiden till våra dagar” (Verbum, 1974)
Petrén, E: ”Kyrka och makt – Bilder ur svensk kyrkohistoria” (Signum 1990)
http://web.telia.com/~u38013568/kristendomens-historia/index.htm
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 10:44 f m Citera och svara denna kommentar
Frågan är vilka källor som finns för att de första judekristna alla var hebréisk/araméisktalande och varför de skulle ha antagit den dåvarande hebréiska kanon. TNK blev f ö inte helt fastställd förrän på 200-talet.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 10:47 f m Citera och svara denna kommentar
MTC,
Personligen är jag inte så jätteintresserad av rabbinsk judendom och dess traditioner/syn på Skrifterna.
Men det här tycker jag var klockrent skrivet:
”Det går en fin linje mellan att “väcka judarnas avund” och att väcka judarnas avsky…Jag är rädd för att många sysslat med en juderomantisering som bidrar till det sistnämnda.”
Precis så är det!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 10:59 f m Citera och svara denna kommentar
JG & MTC,
Ja, det är nog viktigt att sålla bort en del juderomantisering för att komma fram till sanningen. Det är inte juderomantiken som gör oss fria, utan sanningen.
Om vi skall – och det skall vi – syssla med enhetsfrågan mellan Juda och Efraim så måste vi se som det är.
”Då skall Efraims avund upphöra
och Judas fiendskap ta slut.
Efraim skall inte avundas Juda
och Juda inte hysa fiendskap mot Efraim.” (Jes 11:13)
Bibeln säger ju klart att det finns ett dubbelfel inbyggt i problematiken. Vi kan ju inte gå från Efraims avund till Judas fiendskap. Det löser inga problem.
Och det är lite av det här felet som just nu behöver rättas till.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2009 at 12:27 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj!
Kunde inte sagt det bättre själv!
Det är viktigt att vi ser klart och inte hamnar i någon flummig romantisering.
Klyftan mellan Juda och Efraim kan bara bli hel genom den Helige Andes styrka och kraft.
Herren skall själv göra det och Han ger inte sin ära till någon annan.
Tänk vilken dag att se fram emot när Jes:11.13 går i uppfyllelse.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara