Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

”Jag skall plantera dem och inte rycka upp dem”

Ersättningsteologi – grunden för antisemitism i kyrkan
– en text av Thomas Andersson

Syftet med det här arbetet är att titta på begreppet ersättningsteologi och se hur det har påverkat kyrkans handlande med det judiska folket genom historien.

I samband med studiebesöken i Stockholm/Uppsala Svenska Kyrkans grundkurs anordnade i februari -09 var jag och en god vän (Karolinn Eriksson) på besök i Stora Synagoga i Stockholm. Den ligger nära Dramaten och Berns salonger och är omgärdad av galler. Utanför synagogan möttes vi av säkerhetsvakter som frågade om vårt ärende dit och sökte igenom våra väskor. ”Förhöret” fortsatte i ungefär tio minuter innan vi ansågs tillräckligt ofarliga för att bli insläppta, med uppmaningen att inte ta in vårt bagage i gudstjänstlokalen. Senare har jag fått veta att ungefär en fjärdedel av alla intäkter judiska församlingar har går till att förhöja säkerheten för gudstjänstbesökare och egendom, p.g.a. den hotbild man lever i.

torah8hu
Texterna som lästes var ju från ”min” Bibel.

Vi var försenade så vi hade missat liturgin i samband med frambärandet av Torah (de fem Moseböckerna i rullform), som förvaras längst fram i synagogan bakom ett draperi och kantorn höll som bäst på med att sjunga Israels segersång från 2 Mos 15, när Israels barn gått genom Röda havet. Gudstjänsten var till största delen på hebreiska, men vi kunde ändå följa med hjälpligt genom de bönböcker och biblar vi fick vid ingången. Dessa hade både svensk och hebreisk text och det tog några sekunder innan jag fattade varför sidnumreringen var åt fel håll!

Intrycken var för mig många under och efter gudstjänsten. Texterna som lästes var ju från ”min” Bibel och det var ödmjukande att tänka sig att judarna firat gudstjänst utifrån de texterna under drygt tusen år innan Jesus föddes Många tankar om kristendomens rötter fanns i mitt huvud efter gudstjänsten, Jesus och samtliga apostlar var judar och även det nya förbundet slöts ju med det judiska folket i första hand (Jer 31:31-32).

Inom den s.k. ersättningsteologin menar man att Gud har ersatt det judiska folket med oss kristna, dvs. att judarna sumpade det hela genom att döda sin frälsare. Det egentliga Israel skulle då vara den institutionella kyrkan och Gud har vänt judarna ryggen, Kristusmördare som de är. Den läran har traditionellt omfattats av de historiska kyrkorna, dvs. den ortodoxa och romersk-katolska, men även av vårt eget sammanhang med Luther som en förgrundsgestalt. Med utgångspunkt från detta vill jag dyka in i frågeställningen varför ersättningsteologin har varit och är en grund för antisemitism inom kyrkan.

Först vill jag definiera begreppet ersättningsteologi genom att belysa vissa historiska fakta. När kristendomen först växte fram var det som en inomjudisk rörelse. Den kallades för ”den vägen” (Apg. 24:14) och var ganska allmänt känd i det romerska riket. Judarna hade alltid varit speciella med sin övertygelse att det bara fanns en Gud som var sann och de vägrade att tillbe andra gudar, som exempelvis den romerska kejsaren. Naturligtvis skapade det motsättningar med den romerska statsmakten och att stationeras i Israel för en romare under den tiden kan väl jämföras med att få en spark ”snett uppåt” i karriärstegen idag. De judar som trodde att Jesus var Messias var förstås inte heller så pigga på att tillbe en kejsare. De var ”tiotusentals” och de ”höll alla strängt på lagen” (Apg. 21) och träffades varje dag i templet (!) och i hemmen och bröt bröd och höll måltid med varandra i jublande innerlig glädje (Apg. 2:46). Man firade sabbat, pesach (påsk), pingst, lövhyddohögtid, basunhögtid, omskar sina nyfödda pojkar och levde precis som alla andra rättrogna judar med skillnaden att man trodde på Yeshua som sin Messias.

isral_satellite_-_copy2
Judarna har alltid förknippats
mycket starkt med sitt land.

Samtliga tolv apostlar var judar, liksom Jesus förstås, och hade till en början mycket svårt att förstå att evangelium faktiskt skulle predikas för alla folk. Deras judiska begreppsvärld med det egna folket som det utvalda var starkt rotat i dem och det krävdes kraftiga himmelska påtryckningar innan Petrus överhuvudtaget förstod att Jesus menade allvar med orden att gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar! (Apg. 10)

Efterhand kom fler och fler ”hedningar” till tro och i Apg. 15 ser vi hur dessa välkomnas som fullvärdiga frälsta medlemmar av församlingen efter ett dramatiskt apostlamöte i Jerusalem, utan krav på att lagen skulle följas av dem. För många var inte alls detta självklart, utan de ville att även hedningarna skulle omskäras som ett tecken på att de stod i förbund med Herren. Paulus fick antagligen mycket ”sprängstoff” med sig till sina senare brev, där han bland annat skriver om hjärtats omskärelse (Rom. 2).

Judarna har alltid förknippats mycket starkt med sitt land, Israel. De hade ju blivit lovade det redan på Abrahams tid, men gång på gång blivit erövrade, tvingade att fly, deporterade av babylonier, assyrier och romare m.fl. Även under den här tiden försökte judarna göra uppror mot den romerska statsmakten gång på gång, men misslyckades. Det första större upproret kom 66-70 e.Kr. och resulterade i att romarna förstörde templet (förutom den s.k. Klagomuren, Västra muren) och jämnade Jerusalem med marken. Judarna tvingades återigen ut i diaspora (förskingring) och därigenom började också den stora spridningen av evangeliet över Europa.

År 70 stänger fariséerna sina institutioner för de kristna och år 90 beslutar det återupprättade Stora Rådet att de som tror att Jesus är Messias inte har tillträde till synagogorna. Det är den definitiva brytningen mellan judendomen och den kristna församlingen. År 132 förklarar de judiska ledarna att Simon Bar Kokhba är Messias och ytterligare en revolt mot romarna sätter igång. De Jesustroende judarna deltog inte i upproret, utan hade börjat tagit avstånd från sin judiska bakgrund p.g.a. det romerska judehat de ständiga revolterna bidragit till. I Barnabasbrevet (ca 135) beskrevs judarna som onda människor som övergetts av Gud, och författaren hävdade att Gud infört en ny dag för gudstjänst därför att Gud avskydde de judiska ”nymånarna och sabbaterna”. Den boken påverkade många kristna att överge sabbaten och införa en ny vilodag för att göra sig kvitt judendomsstämpeln.

revolt-jew
Judarna tvingades återigen ut i förskingringen efter upproret 66-70 e.Kr.

Under den här tiden börjar också det som senare kallas för ersättningsteologin att växa fram, judarna hade förverkat sin rätt till Guds löften och välsignelser och den kristna kyrkan hade ”ersatt” judarna som Guds egendomsfolk. Detta framhöll till exempel biskop Origenes av Alexandria omkring år 200, han sa: ”Judarna. har begått det mest avskyvärda brott då de konspirerade mot mänsklighetens Räddare. Därför förstördes med nödvändighet den stad där Jesus led, det judiska folket fördrevs från sitt land och ett annat folk (dvs. den kristna församlingen) kallades av Gud att bli hans välsignade utvalda.”

När Konstantin blev kejsare år 306 och övergick till den kristna religionen uppmanade han sina undersåtar att göra detsamma. År 312 gjorde han kristendomen till rikets officiella religion och likdom sina företrädare förbjöd han judar att bo i Jerusalem. Året därpå utfärdades ett edikt som förbjöd synagogor och två år senare beslutade han att judar som dömts för brott mot lagen kunde brännas på bål. Den 7 maj år 321 införde Konstantin den första söndagslagen i historien. Dessutom införde han ett nytt påskfirande och förkastade den bibliska helgen, därför att ”det vore ytterst ovärdigt av oss att följa judarnas sed då vi firar denna heliga högtid. Dessa judar, dessa smutsiga kräk, som då de fläckat sina händer med ett skändligt brott med rätta förblindats i sina sinnen … Låt oss inte ha någonting gemensamt med det judiska patrasket”.

Den kristna tron hade nu gått från att ha varit något man riskerade livet för, till att bli en institutionaliserad religion som hela det kejserliga imperiet backade upp. De förföljda blev förföljarna, vilket fick långtgående konsekvenser för det judiska folket. Idéhistorikern Henrik Bachner skriver i sin bok Återkomsten: ”Judendomen har i kristen teologi historiskt sett konstruerats som en antites till den kristna läran. Ett dualistiskt synsätt utvecklades där judendomen och judarna kommit att symbolisera det partikulära, materialistiska, kärlekslösa, kallhamrade, själviska, oförsonliga, fanatiska och hatiska. Denna bild har kontrasterats mot, vad som uppfattades som kristendomens universalism, andlighet, kärleksfullhet, medmänsklighet, försonlighet och rättfärdighet”.

Fördomen om juden som den snåle och girige lade kyrkan grund till under den här tiden. Den teologiska grunden för det hämtades från berättelsen om Judas, som stal pengar ur den gemensamma kassan och förrådde Jesus för 30 silvermynt. Till detta kom det faktum att judar inte fick äga mark och eftersom de kristna var förbjudna att ”bedriva ocker”, dvs. ta ränta på utlånade pengar, fick judarna ta den rollen (vilket är ganska märkligt, med tanke på att Gamla testamentet är skrivet till det judiska folket). Det och handel med varor blev en källa till inkomst för judarna, vilket också underlättades av att det judiska folket nu var spridda över stora delar av Europa.

Under medeltiden ökade fördomarna mot judarna mer och mer och de började också anklagas för att sprida digerdöden, genom att förgifta brunnar. 1466 införde påven Paul II en ny tradition i julfirandet i Rom: judeförföljelse. Från att en mobb tidigare förföljt en tillfälligt lössläppt brottsling, gick man över till att skymfa judarna. Utstyrda i kåpor drevs de på flykt längs gatorna, en tradition som höll i många sekler. År 1836 riktade rabbin i Rom en bön till påven Gregorius XVI att julfirandet skulle avbrytas för att skona den judiska befolkningen. Påven svarade att detta inte kunde infrias utan allt skulle pågå som tidigare.

columbus
Columbus, som enligt en del historiker var jude, seglade i väg mot Amerika.

1492 fördrevs samtliga judar från Spanien, som vid den tiden hade en stor judisk befolkning. Detta var mycket ett resultat av Tomás de Torquemadas och drottning Isabellas idéer om att judarna fördärvade det katolska Spanien. Det var för övrigt samma år som Christopher Columbus, som enligt en del historiker tros vara jude, seglade iväg mot Amerika. Påven utfärdade 1517 en s.k. bulla som krävde att judar skulle bära ett särskilt märke på sina kläder, sälja sin egendom och bo i getton. 1555 grundade påven Paul IV Roms getto, där stadens judar tvingades bo. Under 1500-talet startade reformationen i Europa genom Martin Luther. Men tyvärr måste man konstatera att för judarnas del innebar det ingen förbättring i förhållandet till den institutionella kyrkan. I boken ”Judarna och deras lögner”, som kom ut 1543 skriver han följande:

”Vad ska vi kristna göra med detta förkastade och fördömda folk, judarna? Eftersom de lever bland oss vågar vi inte tolerera deras vandel, nu när vi är medvetna om deras lögnaktighet och smädande och hädande. Om vi gör det blir vi delaktiga i deras lögner, förbannelser och hädelser… Jag ska ge er mitt uppriktiga råd: För det första förordar jag att deras synagogor och skolor bränns och att allt som inte brinner begravs och täcks med jord, så att ingen någonsin mer ska kunna se en sten eller ens aska efter dem. Detta ska ske till Guds och kristendomens ära… För det andra förordar jag att även deras hus ska rivas och förstöras. Ty i dem strävar de efter samma mål som i sina synagogor… För det tredje förordar jag att alla deras bönböcker och talmudiska skrifter, där de undervisar i sådant avguderi och sådana lögner, förbannelser och hädelser, tas ifrån dem. För det fjärde förordar jag att deras rabbiner vid förlust av liv och lem ska förbjudas att undervisa …  För det femte förordar jag att fri lejd på landsvägarna ska avskaffas fullständigt för judarna… För det sjätte förordar jag att de ska förbjudas idka penningutlåning mot ränta, och att alla mynt och skatter av silver och guld ska tas ifrån dem och läggas i förvar… För det sjunde rekommenderar jag att man sätter en slaga, en yxa, en grep, en spade, en spinnrock eller en slända i händerna på unga judar och judinnor och låta dem tjäna sitt bröd i sitt anletes svett, så som det ålades Adams barn… Man borde ta dessa lata lymlar i byxbaken och kasta ut dem… Låt oss… fördriva dem för alltid från detta land.”

Detta är föga smickrande ord för grundaren av vår egen kyrka. Som en fruktansvärd påminnelse om vilket inflytande Luthers skrifter hade, bör nämnas att det var en del naziledare som citerade Luthers skrifter för att rättfärdiga sina handlingar vid Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget. Att sedan en präst vid namn Nina Karemo på Svenska Kyrkans hemsida (http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=83042) försvarar Luther på frågan om han var antisemit är direkt pinsamt! Det finns naturligtvis otroligt många fler exempel på hur ersättningsteologin fått ligga till grund för antisemitism. Ämnet är betydligt större än det går att beskriva i en kort uppsats. Men för mig ligger frågeställningen i hur Gud ser på löften? Gäller löftena i Bibeln fortfarande det judiska folket? Tillhör landet Israel judarna? Är judarna ”Kristusmördare”? Och varför blir följden antisemitism när man ersätter det judiska folket med de kristna?

Jag hör till dem som tror att Gud inte ångrar sina löften och att de profetior som finns om judarnas återsamlande till landet Israel inte är en slump. Min Gud är trofast och är det även när vi är trolösa (2 Tim. 2:13). Jag kan strula till det rätt duktigt för mig och Gud är ändå full av nåd och barmhärtighet, så varför skulle det inte gälla det judiska folket? I min värld är Gud en förbundsguld och handlar inte som Han för tillfället känner sig, nyckfull och oberäknelig. Hans hand är alltid uträckt till alla som vill fatta den, ”först för juden, men också för greken” (Rom 1:16, Rom 2:9-10).

Jesus gav sitt liv frivilligt för oss alla, så att måla ut en folkgrupp som Kristusmördare är helt felaktigt. I sådana fall får vi alla rätta in oss i det ledet, det var för oss han dog. Vi var, på sätt och vis, alla med och korsfäste Jesus genom våra egna synder. Och vi får alla nåd genom honom, både ”jude och grek”. Kristna och judarna väntar på samma Messias (därifrån igenkommande) och vi bör ha respekt för det folk som burit uppenbarelsen om vår Gud flera tusen år innan Jesus föddes. Jag är medveten om att dessa åsikter kan uppfattas som oerhört provokativa i vårt genomsekulariserade samhälle, där ingen får vara speciell och där Jante-lagen har oss i ett fast grepp. Men frågan är om vi inte alla vill vara speciella och älskade. Inte förmer än någon annan, men ändå sedda, kallade att leva i vissheten om att vi aldrig blir övergivna. Det finns 14 miljoner judar i världen och dessa är kraftigt överrepresenterade inom områden som forskning, musik, konst och olika typer av affärsverksamhet. Enligt Bibeln säger Gud till Abraham att ”genom dig ska alla släkten bli välsignade” och med tanke på hur många Nobelpris som hamnat i judiska händer genom upptäckter som hjälpt mänskligheten är det kanske inte så underligt.

Den här uppsatsen ska naturligtvis inte ses som ett försvar för de fel Israel begår idag, men frågan är snarare om de har rätt att existera överhuvudtaget? Jag tror det och personligen väljer jag att välsigna Israel och det judiska folket. Inte för att de gör allt rätt, utan för att jag tror att Gud utvalt dem, för att ”alla folk ska bli välsignade” (1 Mos 18:18). Vi kan aldrig ersätta det judiska folket i Guds frälsningsplan och ska inte heller göra det. Men vi får vänta tillsammans med dem på Israels konung och vår Frälsare Yeshua Messias!

Jer. 24:6 ”Jag skall nådigt vaka över dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem och inte slå ner dem, jag skall plantera dem och inte rycka upp dem.”

Ps. 105:8-9 ”Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten, på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.”

Thomas Andersson, Svenska Kyrkans grundkurs 08/09

Källor:
Bibeln
Wikipedia (www.wikipedia.se
)
internettjänsten Bibelfrågan (http://web.telia.com/~u38010778/biblfrag.htm)

Aletheia – blogg och tankesmedja (www.aletheia.se)

Forum för levande historia (www.levandehistoria.se)

Boken Judarna och deras lögner (Martin Luther)

artikel i Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/kultur/article4049719.ab)

artikel i Helsingborgs dagblad (http://hd.se/kultur/lars-westerberg/2008/12/12/dr-luther-och-hans-antisemitism/)

=>

Ämne: Ersättningsteologi, Gästblogg

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?