onsdag, april 29th, 2009...9:52 f m
De heligas gemenskap
Folket var trötta på otydlighet. De ville ha ordning och reda. De ville veta vad som var rätt och fel och de ville att det skulle finnas någon som kunde uttala sig tydligt och hörbart. Och som kunde göra slut på den korruption som Samuels söner åstadkommit.
De kom fram till slutsatsen att det behövdes en kung. De presenterade denna önskan för Samuel. Och Samuel blev bekymrad och upprörd. Men inte hälften så upprörd som Gud när Samuel talade om detta i sin bön. Guds reaktion var minst sagt syrlig.
1 Sam. 8:7 Då sade HERREN till Samuel »Lyssna till folkets ord, och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung över dem.
Skulle folket då bara apatiskt ha accepterat att Samuels söner, Joel och Abia, icke vandrade på hans väg, utan veko av därifrån och sökte orätt vinning; de togo mutor och vrängde rätten? Ville Gud titta på ”from a distance” eller tänkte Han ingripa? Kort och gott, hur skulle folket ha handlat för att inte misshaga Gud?
Det enda jag kan läsa ut av sammanhanget är en varning att det skulle kosta mer än det smakade och inte heller lösa problemets kärna.
Folket kände ju ännu inte den äkte Kungen. Man kan tycka att Gud inte gav folket tillräckligt med ledning för att kunna bedöma situationen så att de kunde dra riktiga slutsatser.
Jag tar ett stort hopp till Matteus som påstår att Johannes Döparen talade om den äkte Kungen och sade såhär:
Matt. 3:12 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.»
Det låter ju litet bättre! Eller hur? Action! Det vill vi ha. Fast man får ju hoppas då att man är ett vetekorn och inte tillhör agnarnas grupp. Men, skulle vetekornet ha blivit fullmoget utan agnarna? Vetekornet är ju inneslutet av agnarna så att det kan utvecklas och mogna. Suck, vid närmare insikt verkar detta inte ge mycket mera information än händelsen i Samulesboken.
Men Matteus rapporterar om flera uttalanden där vetekornen spelar en roll.
Matt 13:24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; 25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. 27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ‘Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? 28 Han svarade dem: ‘En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ‘Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’ 29 Men han svarade: ‘Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. 30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ‘Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’»
Det var inte vilket ogräs som helst. Det visade sig först när frukten sattes att det inte var vete. Det växte i åkern och såg ut som vete. Till och med när det äkta vetet satte frukt och fusk-vetet bara hade tomma agnar, var skillnaden för liten för att säkert skilja på äkta och oäkta vara.
Inte förrän det mognat kunde man säkert veta vad som var äkta och vad som var falskt.
Just nu sätter jag mig vid datorn igen. Det är en dimmig morgon i Nakuru efter gårdagens häftiga regn. Molnen hänger lågt över bergen som utgör vår horisont. Trinity Broadcasting Network har just sänt ”A Historic Night of Hope” med en halvtimmes predikan av Joel Osteen. (Klaga inte på min stavning, texten meddelade faktiskt ”A Historic” och inte ”An Historic”. Kanske är detta korrekt på Amerikanska?)
Joel berättade att bara vi gör det lilla vi kan så kliver Gud in och gör under. Bara vi tror på att vi är ”fullt utrustade” och handlar därefter så kan Gud göra det övernaturliga. Mötet slutade med en inbjudan att ta emot Jesus som ….. Nu tvekar jag faktiskt, ordet ”frälsare” fanns inte med, men däremot förlåtelse, omvändelse och vänskap med Gud så att vi kan få komma till Himmelen. Och även en uppmaning att söka en god församling.
Jag kände igen tongångarna. De utmanande predikant-historierna. Uppmaning och uppmuntran och som avslutning inbjudan. Det var helt i linje med hundratals predikningar som jag hört under mina år i pingst och evangelisk karismatiska församlingar. Speciellt när de större evenementen arrangerades och ”stora” förkunnare från andra länder, inte sällan Amerika, kom och predikade.
Handlar liknelsen om åkern med vete och ogräs om våran tid och våran situation? Ja, jag tror faktiskt det. Och jag tror även att vi idag inte ännu kan skilja på vete och ogräs utan att skada vetet. Inte förrän Herren ger Sitt uppdrag och Sin auktoritet och Sina instruktioner åt de utvalda Skördemännen, kommer det att bli tydligt.
Men vi behöver inte tvivla på betydelsen av just denna liknelse för Herren själv gav uttydningen:
Matt 13:36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.» 37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. 39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. 40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. 41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, 42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
Det talas i dessa dagar mycket om ”församling”, ”medlemskap” och eventuellt uteslutande. Och vi kan tycka som folket på Samuels ålderdoms tid att det borde vara tydligare. Men kanske våra mänskliga bedömanden bara skadar mer än de hjälper. Det behövs speciella sändebud, änglar utrustade för uppdraget, att ”samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall”.
Må denna blogg inte vara någon till fall men belysa möjligheten att rannsaka mig själv och se till att jag vänder om (omvänder mig) så att jag inte mera blir någon till fall.
NOT: Det finns mera att hämta ur dessa liknelser och händelser, men för att undvika att stöta dem som tycker illa om användandet av grundtextens språk har jag valt att inte ta med dessa extra poäng.
Den viktigaste läxan är kanske att undvika att göra mer än vad Gud vill. För med uppenbart onda gärningar kan man bara bringa få på fall, men med skenbart goda gärningar kan man dra med sig en hel skara.
10 kommentarer
april 29th, 2009 at 8:06 e m Citera och svara denna kommentar
”Folket var trötta på otydlighet. De ville ha ordning och reda. De ville veta vad som var rätt och fel och de ville att det skulle finnas någon som kunde uttala sig tydligt och hörbart. Och som kunde göra slut på den korruption som Samuels söner åstadkommit.”
Är det andliga läget inte liknande idag? Sitter vi inte och väntar på en ny Wesley, Lewi Pethrus eller annan ”stark” ledare som kan peka med hela handen?
”Det enda jag kan läsa ut av sammanhanget är en varning att det skulle kosta mer än det smakade och inte heller lösa problemets kärna.”
Har upphöjandet av män(iskor) inte kostat Församlingen enormt?
Ursäkta mina kvällsgrublerier . . .
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 29th, 2009 at 8:57 e m Citera och svara denna kommentar
Daniel…
Upphöjandet av människor har kostat Kristi Kropp enormt.
Det svåraste med vår vandring med Herren är, att vara stilla när Gud vill och att gå framåt – när Gud vill. Lydnaden och att lyssna noga, det är avgörande, helt enkelt.
Hur många gånger har inte vi själva gått lite vilse genom att vi tog saker i egna händer.
”Inte genom någon människa styrka skall det ske utan genom min Ande” – säger Herren…
Må Herren i sin stora nåd ge oss ett öra att höra med, så att vi blir mindre och Han blir – större.
Må vi göra oss beroende av Herdens röst i Ordet och i vårt hjärta i stället för att leta efter en ‘andlig’ guru och hans mänskliga röst…för ‘kött’ kan man inte lita på.
Svåra läxor att lära men – de leder oss till livet – på den smala vägen där endast Herren är Kung.
……………….
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 29th, 2009 at 10:18 e m Citera och svara denna kommentar
Det lär oss dock också att inte döma…vi ska inte döma, det finns det en som gör. Bedömningar kanske vi kan göra med Andens hjälp, men döma och fördöma är inte upp till oss. Vi ska vandra i lydnad till vår Herre alltefter den tro vi fått…
(dum anm: det heter a historic. An- blir det bara framför vokaler som t ex: An angel.):-))
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 30th, 2009 at 8:18 f m Citera och svara denna kommentar
Det finns väl knappast något som är svårare än att vara uthållig och tålmodig. Jag är säker på att de allra flesta kan räkna upp ett par saker som gnager och fräter i sinnet just nu.
Saker som vi bett om längre än vi kan minnas. Saker där vi frestats mer än en gång att göra något, vad som helst, för att åt minstone få ett ändrat läge.
Det intressanta är ju att ingen, inte ens Gud, kan ge oss tålmodighet och uthållighet. Visst, Han är med oss alla dagar intill tidens ände, men bara våra egna val, tankar och handlingar kan leda till resultat i denna övning.
Självmedlidande och brist på tålamod ligger till grund för de flesta synder, så kanske det ändå inte är så underligt att Gud värderar uthållighet och tålmodighet.
Det hjälper inte att vi flyr till fromma aktiviteter för att tillfälligt slippa denna övning, eller är det en (pr)övning…. Visst är det kanske bättre att dela ut traktater än att ta sig en fylla eller bara surfa på nätet eller njuta av Hollywoods produktioner eller en fotbollsmatch som knappast skiljer sig från de 7000 man redan sett.
Ta bort allt vi ”roar” oss med. Allt ”tidsfördriv”. Allt som vi berömmer oss av. Allt som vi tror att vi ”måste” göra. Det blir mycket tid över för ”stilla tid”
) Hugaligen!
MTC skrev: ”Sitter vi inte och väntar på en ny …… ‘stark’ ledare som kan peka med hela handen?”
Jovisst lever vi i en tid med ständigt ökande messias-förväntan. Men om vi tålmodigt ”sitter”, tvivlar jag på. De mest egendomliga teologier man kan fantisera om presenteras på löpande band av TBN (Trinity Broadcasting Network – finns det i Sverige?)
Lyssna någon gång på ett fullt ”Bibelstudium” av t.ex Benny Hinn. Tusen och en natt förbleknar vid sidan av detta. Massorna står klara att ännu en gång ropa ”välsignad vara han som kommer i herrans namn”. Små bokstäver eftersom jag förmodar att fel kung kommer att krönas.
Men kanske det finns en skara som flyr till bönevrån och söker hjälp till uthållighet där.
Deborah skrev: ”Det svåraste med vår vandring med Herren är, att vara stilla när Gud vill och att gå framåt – när Gud vill.”
Och som C.S. Lewis skrev. ”Den som säger att han föll för frestelsen för att den var för stark, vet egentligen inte vad han talar om. Han har ingen aning om hur stark frestelsen skulle ha varit en timme senare eller en dag senare.”
Innehållet i min blogg är kanske lika impopulärt som Bibelns sexulamoral.
Rebecca skrev: ”Det lär oss dock också att inte döma…vi ska inte döma”
Humanismen har inpräntat i oss att kärlek är att vara snäll och tolerant. Men ack så svårt att veta när man måste skrika till någon: ”Gå inte ut på gatan, du blir överkörd av långtradaren där!”
Jesus sade rakt ut: ”Gå, och synda inte mer.” ; ”Du har haft 7 män och den du har nu är inte din.”
Svår balansgång detdär. Inte minst om man själv anser Bibelns ord vara en ofelbar auktoritet medans den andre anser det vara en bok med hyfsade råd.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 30th, 2009 at 9:15 f m Citera och svara denna kommentar
ja, men det står fortfarande att vi inte ska dra bort ogräset…det är upp till Gud vid domen (så säger Jesus i just denna liknelse som citeras ovan).
Betyder inte att vi inte, i Honom, kan ha omdöme. Eller också behöver förmana ibland, om Gud manar oss, men det kan vi inte om vi dömer: inte tar emot en sådan förmaning, det är ju knappt man tar emot den när den är gjort i kärlek, om den är tillräckligt smärtsam eller kallar på radikal omvändelse…från skötesynder.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 30th, 2009 at 9:30 f m Citera och svara denna kommentar
V.g. Deborahs visa kommentar ”Det svåraste med vår vandring med Herren är, att vara stilla när Gud vill och att gå framåt – när Gud vill.” har jag kommit fram till följande lösning vilket givetvis inte är helt optimal;
Det är bättre att vara ett halvt steg efter Gud än två steg före. Anledningen är att vi skadar så många runt omkring oss när vi ”springer före Gud”
Förvisso kan eftersläpandet vara en viss skada det också men för dem av oss som ibland promenerar i skogen vet vi att det är enklare att stundom öka takten än att när man gått vilse gå tillbaka till den rätta stigen. Det kostar s.a.s. mer att springa före Gud…
V.g. rebeccas påminnelse att inte döma, vill jag påpeka att det går en fin linje mellan att döma och bedöma.
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 30th, 2009 at 10:01 f m Citera och svara denna kommentar
Rebecca, min reaktion var inte menad som opposition till det du skrev.
Jag håller helt med dig. Och jag menar att ”döm inte” återkommer i alla NT’s brev.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 30th, 2009 at 11:14 f m Citera och svara denna kommentar
Rebecca skrev: ”det är ju knappt man tar emot den när den är gjort i kärlek”
Under 1900-talet skedde en så kallad ”paradigm-förändring”. Vilket betyder att andra saker är ”självklara” nu än för 100 år sedan. Och självklara saker måste man alltid ta med en sund portion misstro.
För 100 år sedan var det fortfarande en allmän självklarhet att Gud var domaren och människan stod som anklagad. Men när ”upplysningens” filosofers falska läror nådde majoriteten och backades upp med en framgångstro grundad på vetenskapen och evolutionisterna lyckades kalla sin tro ”vetenskap” vändes steken.
Idag anser de flesta att Gud bör anklagas för allt Han ställt till med. Gud står nu i de anklagades bås.
När det dessutom blivit en självklarhet (60% av de som kallar sig kristna i USA tycker så) att det finns flera vägar till Gud, så blir det du som får stå anklagad, tillsammans med Gud, om du vågar påstå att någon är skyldig och att det bara finns en väg att bli kvitt skulden.
Jag har en längre tid undrat om natten har kommit då ingen kan verka, eller om det bara är djup skymning. Då syftar jag på att verka i meningen av att vara vittne så att människor omvänder sig.
Naturligtvis har ljustes barn alltid möjlighet att verka i det att de stöder varandra.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 30th, 2009 at 12:39 e m Citera och svara denna kommentar
MyTwoCents.
”Ty det dåraktiga från Gud är visare än människorna, och det svaga från Gud är starkare än människorna.
Ty sen, mina bröder, på eder kallelse, att icke många visa efter köttet, icke många mäktiga, icke många ädlingar äro kallade.
Utan det i världen dåraktiga har Gud utvalt, på det att han skulle komma de visa på skam, och det i världen svaga har Gud utvalt, och det som intet var, på det att han skulle göra om intet det som någonting var,
på det att intet kött må berömma sig inför honom.
Men av honom ären I uti Kristus Jesus, som har blivit för oss till visdom från Gud och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning,
på det att, såsom det är skrivet:”den som berömmer sig, han berömmer sig i Herren”
1 Kor.1:25-31
Detta är vad jag redan ser idag och min fortsatta vision.
För detta är tiden mogen och ”beskåden fälten, huru de redan vitna till skörd” Joh. 4:35
I detta avseende är det bråttom nu.
”Bedjen fördenskull skördens Herre, att han utsänder arbetare till sin skörd” Matt. 9:38
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 2nd, 2009 at
[...] så upprörd som Gud när Samuel talade om detta i sin bön. Guds reaktion var minst sagt syrl click for more var gaJsHost = ((”https:” == document.location.protocol) ? ”https://ssl.” : [...]
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara