onsdag, april 29th, 2009...4:44 e m

När entusiasmen blir kletig

Kommentarer Läs med webReader

Skitsnacket är igång… Likaså oviljan att lyssna på andra…!
När människan bli lite ivrig över en nyvunnen skatt, tappar hon lätt omdömet och i entusiasmens sötma tenderar hon lätt att bli lite nitisk.
Finns det dessutom sår eller bitterhet i botten… upplevs man lätt dömande, och den goda frukten man egentligen vill dela med sig av… missförstås och känns lite övermogen… ja rent av rutten och kletig.
Hade Petrus och grabbarna ett inlägg i den debatten? -Ja, det är klart!!!

ruttet
Det goda budskapet bli så lätt ruttet…. När skall vi lära oss? 


När de kära nytankade pingstvännerna i början av 1900-talet, fyllda av glädje och iver, ville få sina bröder och systrar att få uppleva samma sak av Herrens ljuvliga Ande, som var ett tydligt steg mot den fullkomliga upprättelsen för församlingen…, blev det kanske inte så bra alla gånger… där i början.

Pingströrelsen föddes i alla fall och nästan lika många sårade, splittrade och sarjade vänner blev kvar, i framför allt baptistlägret, som i sin tur bestod av upprättade människor av dopet.
De som var kvar, gapade mest och högst MOT den nya företeelsen, det Andedöpta lägret, som i sin tur gapade lika högt… men av andra skäl såklart.
Jo, villolärare var de också… och väldigt nitiska…

Såren var djupa och så klyftan var stor. De nya kärleksfulla Andetända människorna upplevdes hårda och lite smått högmodiga. ”Vi har ju det senaste, menade man!”

Snart knackade Herren på villiga hjärtan igen och nu var det dags för en upprättelse av tron. Trosundervisningen tryckte på och Trosrörelsen förlöstes.
Men åter igen stod det trasiga församlingar över hela Sverige… den här gången kanske mest hos Pingstvännerna. Lika trasiga och bittra som Baptisterna, när de själva etablerades.
Inte kanske för att det i sak var fel på att vi behövde trosundervisning… men kära nån… alla dessa överilade och fingerpekande människor som funnit en ny profet, istället för Pethrus…
”Vi har det senaste!” förklarade man självsäkert och de lika stolta pingstvännerna var orubbliga att inte lyssna på den högmodiga, vilseledande nya farliga sekten.
Ingen lyssnade på varandra och än idag svider dessa infekterade sår kvar runt om i landet och skadar våra ekumeniska arbeten.

Knackar Gud igen?

Hmmm… Jesus har inte kommit tillbaka än och Gud är ju inte klar med att hyfsa till sin brud.

För ett par år sedan, under en träff i min dåvarande cellgrupp, som dessutom hade besök av en distriktspastor kvällen till ära, skulle vi i vanlig ordning repetera huvudpastorns senaste predikan.

Glad i hågen, och riktigt uppmuntrad av det jag hört under helgen, återgav jag lite av tankarna jag just redogjort för ovan.
Pastorn hade nämligen på ett intressant sätt talat om att vi har något att lära från alla tidigare ”röresler”.

Nickande satt alla och lyssnade. Jag passade då på att ställa en fråga:
- Undra vad som kommer här näst i upprättelsen, sa jag. Och undra hur vi, som lite symboliserar den senaste rörelsen, kommer att reagera mot de som lyhört snappar upp det? Kommer vi än en gång förakta dem, eller välkomna något nytt?
Den gästande pastorn nästan reste sig upp i förargelse, höjde sitt finger och sa:
- Så pratar vi inte och nu byter vi ämne.

Nu, helt plötsligt, verkar det ju som Gud knackat på nya villiga hjärtan.
Resultatet? -Inget nytt under solen i alla fall!!! Vi kristna verkar tröga att lära oss det där med relationer till andra.

”Den Hebreiska rörelsen”, ”Messianerna”, ”Judaisterna”… ja kärt barn har mågnga namn… präglar ju ändå något brett och nästan ”nytt”, fast jättegammalt på samma gång. Det är svårt att förneka. Och med tanke på den effort som ligger i många tidningsreportage, tiden ämnet tar upp under pastorsmöten och de spaltmeter teologiska skrifter ändå ägnar åt frågan vittnar ju om detta.

Ena lägret, står nu och ropar, mest i vanlig ordning i okunskap, stolta över att man representerar ju det senaste och största:
-Ni leker judar och är lagiska! Ni bla bla bla bla.
I rädsla för att skada ”den organisatoriska ekumeniken” som förhandlas fram, har många andra kristna läger hakat på.

Det ”nya”, nytända och ivriga lägret då? Jo, de har naturligtvis sina ”osmidiga” representanter de med. Tyvärr representerar de, i vanlig ordning, många sårade och sargade medlemmar från tidigare sammanhang.
De skriker lika kärlekslöst och ofta dömande tillbaka:
- Ni är inte med i Guds plan. Ni, yada yada yada…

Perspektiv tack!

Idag kan ju faktiskt baptisterna,  med lite perspektiv, se att Gud ändå hade något på ‘G’ med Anden.
Pingströrelsen kan, lika så, se att det där med Trosundervisningen ändå inte var så tokigt.

Med lite förtröstan, ödmjukhet, tålamod och lite KÄRLEK i botten… kan man se igenom mycket av den där överilade tokiga ivern, som kanske får lite missvisande effekt när nästan uttrycks i ”militanta” handlingar.

Första Brevet
Jag funderar ofta på om inte Paulus, Jakob, Petrus och de andra bröderna kände lite samma oro när de i Jerusalem passade på att skriva ett brev om livet efter omvändelsen. De kom med lite tips för de som med stor sannorlikhet sprätte omkring som barn med en god glass en varm sommardag… med chokladtopping på.. mmmmm….

Det är ju inte helt ointressanta ämnen de väljer att ta upp i brevet!!!

För att få en god gemenskap med andra som delade sin tillit och tro på Abraham, Isak och Jakobs Gud:

”Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!”.” (Apg 15:29)

Det låter ju vid första glans som en lite enkel kort fin vägledning. Men ärligt, inte särskilt auktoritärt verkarkar det.
Men, låt oss titta på det igen, och ställa oss lite frågor:
Vad är då orent?
Vem har tolkningsföreträde att ge den definitionen?
Vad exakt är avgudadyrkan… för att inte tala om otukt… som vi bevisligen fortfarande har problem att identifiera!!!???!
Varifrån och varför hade de just dessa idéer?

OM jag får… så låt mig ge ett förslag:
Först och främst, svaret på frågorna är ju naturligtvis att Gud redan har definierat dessa saker, men det visste ni redan… Men det tycks finnas en djupare pöl här…

I den kulturen och tillvaron så var det fortfarande naturligt för alla troende att samlas i synagogan. Som Haggaj korrekt poängterar nu och då, så följer man en rytm där för veckans läsning och predikan. Lite likt det man har idag som kallas ”kyrkoåret”.
Fortfarande än idag följer man denna läsningscykel och på ett år går man igenom Moseböckerna.

Något som är mycket intressant är just brödernas vale av ämnen, när nu detta brev skrivs.

För den vane läsaren av ”veckans parasha”, vet att när han/hon kommer till det avsnittet som heter ”Acharei Mot”, som kan översättas ”Efter döden”, så undervisar Herren i några särskilda teman:

 -Tillbedjan (3 Mos 17:1-9)
-Mat (3 Mos 17:10-15)
-Sexuella relationer (3 Mos 18:1-30)

Redan nu kanske någon börjar se något…  :-)
Kanske rent av ett samband…?

Moseboken                     Ämne                      Apostlagärningarna
3 Mos 17:1-9                Rätt & fel tillbedjan               Apg 15:29 (1a frasen)
3 Mos 17:10-15                   Matfrågan                       Apg 15:29 (2a & 3e frasen)
3 Mos 18:1-30            Sexuella relationer                 Apg 15:29 (4e frasen)

Efter du blivit frälst, och dött bort från dig själv och blivit lärjunge till Jesus och ”Guds slav”, så kan man utan att ens vara konspiratorisk kunna se att församlingsledarna, tillsammans med Paulus, skriver ett brev där val av tema och ämne motsvarar denna veckoläsning, ”Efter döden”.

Dessutom är det inte ovanligt att just ”Acharei Mot” traditionellt kallas för hjärtat av Moseböckerna, då det ligger i mitten av den mittersta (dvs den tredje boken) av fem.
Man har alltså kommit halvvägs genom studien.

Fråga: Kan Apg 15:29 vara en summering av 3 Mos 17-18?
Jo vars… (rätt obekvämt, eh..)

Fråga 2: Vad pekar dessa saker på?
Det har med jag, mig och mitt att göra. Min relation till Herren att göra. Att göra Herren till Gud i mitt liv.
Alla dessa tre ämnen hanterar ”att svärta ner mig  själv och mitt inre” . (Naturligtvis kan jag ju dra ner andra fallet av bara farten.)
Det har med mitt hjärta att göra. Det hjärta som Gud, genom sin Ande, omskär när vi tar emot frälsningen.

Så här avslutar Herren detta avsnitt:

Håll därför fast vid vad jag har befallt er att iaktta, så att ni inte följer någon av de avskyvärda seder som man har följt före er och så orenar er genom dem. Jag är HERREN, er Gud. (3 Mos 18:30)

Lika Aktuellt Idag

Petrus själv hade tidigare fått smaka på en ödmjukande händelse när han insåg att de hedningar som valde att lägga sin tillit och tro på Israels Gud, även de blev inympade i gemenskapen. Gud ger INGET utrymme för andligt högmod.
Bröderna som skrev brevet ville inte att de nytända, ivriga, enutsiastiska och Andefyllda personerna skulle komma in och skapa splittring och konflikter.
”Fokusera du på ditt hjärta och resten kommer av sig själv…”

Ämnet som församlingsledarna i Jerusalem skrev om för 2000 år sedan, är lika högaktuellt idag.

Vi skall inte göra det svårt för den människa som ärligt söker Gud. Varken genom konverteringsprocesser eller genom att peka finger och prata illa om varandra, när Herren talar…

Välsigna i stället dina bröder och systrar och föregå med gott exempel. Sen vet vi att Guds Ande utguts över den Han väljer, utan att mäta med vare sig deciliter eller litermått:

Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. (Joh 3:34)

Sänder Gud dig, så var frimodig att tala, men glöm inte bort att du skall se om dig och ditt först samt agera i Kärlek.
Vi vet ju att Jerusalems brevet, det första brevet till den omvända hedningarna, innehöll även instruktionen att lära sig mer när de gick till gemenskapen synagogan:

”Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.” (Apg 15:21)

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga så här:
Fokuserna nu på ditt hjärta, genom att börja i Moseböckernas hjärta. Håll dig ren inför Gud och gå till den troende gemenskapen där du får lära dig resten av förhållningsreglerna från Skriften.

Egentligen är inte logiken heeelt fel:
Därför att: det är ju svårt, vilket det även varit fram till idag i våra sammanhang:
-Att exempelvis öppet leva i sexuell omoral och tro att man smidigt skall komma in i gemenskapen i församlingen.
-Eller i exempelvis öppen avgudadyrkan på Oden Thor, och samtidigt hävda att Jesus är enda vägen till Gud…

När Gud talade så gjorde han det utifrån evigheten.
Kommer någon med något som verkar lite för svårt för mitt sammanhang att ta till sig… softa ner och be Gud om hjälp att hantera det istället för att tro att det hotar ”det du byggt upp”. Snarare kan det så vara att Gud vill bygga uppepå det som du redan gjort.
Och om det är byggt ”på en saaandig straaand…” -varför oroa sig????

En persons attityd som jag verkligen uppskattar i ett sammanhang som detta, är Paulus läromästare innan han blev frälst:

” Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud.”
                                                                         –Gamaliel (Apg 5:38)

Tyvärr verkade inte gode Paulus lyssnat på sin vise rabbi… utan satte efter med inte bara orala hot!!! Men, Gud tog hand om Honom oxå…

Låt oss alla vara glada, ivriga och, ja, till och med nitiska i vår trosövertygelse. Men framför allt, låt det inte slå över i en dömande kletig okärleksfull dumdristighet.

Vi vet ju att detta upprättelseprojekt är Herrens.
Innan brevet citerar Lukas Jakob som säger detta:

Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen,för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig[återvänder] till Gud (Apg 15:14-17, 19)

Här hänvisar Jakob till Amos 9. Ordet ”vänder sig” i slutet av vers 19 är ordet ”epistrepho”, att kommer tillbaka/återvända, (samma som det Hebreiska ”Teshuvah”) och faller väl in i beskrivningen av Jesus uppdrag som gavs via Maria när ängeln var på besök i Luk 1.

Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.” (Luk 1:31-22)

Hedningarna som kommer in blir inympade i Davids upprättade hydda, i ett återlöst Jakob, i det helade Israel.
Tänk att vi får vara med om detta, ett alive and kicking , ett livgivande och blommande Israel.
Vilken nåd…

Dessutom, kom ihåg Jesus undervisning från mitten av tredje Mosebok… Att när du åter träffar dina bröder och systrar…  så säger Han:

Du skall älska din nästa som dig själv… (3 Mos 19:18; Mark 22:39)

Nu ser vi fram emot att: om knappt 20 dagar fira den fantastiska pingsten!!!

                                                                                                                                -Fredrik

Dela med dig/tipsa någon:
  • Print this article!
  • Facebook
  • E-mail this story to a friend!
  • Turn this article into a PDF!
  • RSS
  • TwitThis
  • Google Bookmarks

38 kommentarer

  • Huah! Du har minsann förmågan att sätta ord på de tankar som har tänkts. Prisad vare Herren för ”The new thing”. Och prisad vare Herren för allt han har gjort upp till denna dag.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • sten på sten,
    :-)
    Summan av Ordet bildar Sanningen… Right on the money!!!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Väl talat!

    Förundras ständigt av hur mycket undervisning som finns att hämta i Moseböckerna. Vi borde verkligen hålla dem högre!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • adamD,
    Tack!
    Jag håller med dig. Hoppas fler närmar sig dem med förväntan och motiv att växa i kunskap och kraft i vår Frälsare.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Här tror jag faktiskt du är ute och cyklar Fredrik, till trotts för att du har en magisk sätt att formulera dig.

    Jag har inget emot att man söker sig djupare in i sina rötter…men rörelser som MFS har ingenting med kristen tro att göra- like lite som Jehovas Vittnen och Mormoner….Om du bläddrar runt på messianska vänners bloggar från Israel- så kan du se att dessa har börjat varna starkt för rörelser som MFS och ber sina kristna vänner vände sig bort från dem…när de sanna messianerna börjar varna- borde inte vi själva då också vakna?

    Ta en titt på messianska judar som Dr. Michael Brown istället- mycket sundare: http://askdrbrown.org/

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • MIchael G. Helders,
    ”…trotts för att du har en magisk sätt att formulera dig.”
    —Bugar och bockar för de vänliga orden…

    ”Här tror jag faktiskt du är ute och cyklar …”
    —mmm, vem som helst kan få punka ibland… :-)

    ”…men rörelser som MFS har ingenting med kristen tro att göra…”
    —skarpa ord broder… men jag har ingenting med MFS att göra heller… så ditt avsnitt om dem och Mormonerna kan du lämna utanför denna bloggpost.
    —däremot vill jag passa på att säga att jag hyser på inget sätt agg mot vare sig Bladan eller någon annan där. Bladan är dessutom en fenomenal Bibellärare.

    —Så vad var det jag cyklade omkull på?

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik
    Om du har någon annan copyright än; om du ska kopiera det jag skrivit så se till att copy det right, så låt mig veta, för jag ‘stal’ en del av det du skrev.
    Delen om hur Apg länkar till hjärtat av Torah.
    Visst är det intressant att se hur Apg 3:21 förverkligas. Det anknyter också till 2 Tess 2:6 och sen ser man att det finns de som inte älskar sanningen utan sätter sin tillit till laglösheten.
    2 Tess 2:10.
    Vi hade Skriftstudier igårkväll och knöt Tzitzits.
    Det finns mycket intressant kring den instruktionen från YHWH. Det är inget tecken på tillhörighet i YHWH’s folk, somm Sabbaten, men ändå ett synligt vittnesbörd om separation från världen-ickegudsfolket.
    Mycket bra skrivet!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik/Michael G. Helders:

    Tyvärr är inte Michael G. Helders ensam om att associera till MFS när man nämner ”Den Hebreiska rörelsen”. När någon sedan talar om att ”Judaisera” kommer ånyo MFS i åtanken.

    Denna beskyllning är inte så sällan faktiskt INTE tagen ur luften beroende på vad man lägger i ordet Judaisera. Många har i sin iver att kraftfullt klippa banden med våra hedniska, romerska katolska rötter, bytt mänskliga kristna traditioner, ej förankrade i Guds Ord mot mänskliga judiska traditioner..

    Under den tid jag rört mig bland ”Messianer” eller ”Den Hebreiska rörelsen” har jag inte ännu sett något som helst tecken på självinsikt v.g. att felaktigt romantisera judendomen.

    Under samma tid som det katolikerna kallar Traditionen vuxit fram, har MINST lika mycket Judisk Tradition kommit från rabbinerna.

    Under Jesu tid var homosexualitet vanligt. Sexuell omoral likaså. Om detta talar Jesus väldigt lite (till skillnad från dagens debatt). Det han däremot tar upp är fariseernas surdeg. Mänskliga traditioner som förslavar Guds folk och förhindrar människor att komma till Herden.

    Tyvärr måste jag konstatera att rond 1 i den ”Hebreiska rörelsen” i Sverige snabbt fyllts av ”fariséernas surdeg” och förvirrat dem som sökt sin tillflykt i denna rörelse.

    Jag hoppas av hella mitt hjärta att en mer balanserad rörelse skall få växa fram så småningom. Jag ser vissa tecken på att det blir så men, än så länge krävs ett stort mått önsketänkande och positivt tänkande för att se visionen.

    Var välsignad!

    /Daniel

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Jag har nyligen (lite slarvigt via en CD) tagit del av ett litet studium om skillnaden mellan rent och rättfärdigt.

    Att vara ”ren” är inte detsamma som att vara rättfärdig. Den som var ”ren” behövde inte vara mer rättfärdig än den som var ”oren”. Skillnaden kunde ju betså i att den som var ”oren” för tillfället råkat gå över en grav. Det löste den ”orene” genom en ritual så att han blev ”ren” igen.

    Dessa ”renhetslagar” är av den arten att de ”avskiljer” judarna från andra folk. De blir ”heliga”, vilket inte betyder något mer andligt än avskild.

    Att vara avskild är inte alltid detsamma som att vara rättfärdig.

    Men, som sagt, jag har än så länge inte fördjupat mig. Ber att få återkomma i ämnet.

    Spännande är det i alla fall …

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam,
    —kopiera fritt du. Men se till att peka på Jesus…
    Jo, en sak till: Hälsa alla att Aletheia är bäst oxå
    :-D

    MTC,
    Hopppas mitt inlägg kan bidra till något gott då… att man ser igenom ivern och någonstans i allt ”klet” hittar de fantastiska skatterna i våra fäder och rötter…
    Jag inser att vi har människor att göra med… och handen på hjärtat… vi är inte alltid så smidiga…

    Haggaj,
    Visst är det så att en rättfärdig kan bli oren… ”tamei”…
    Skall bli spännande att höra mer!!!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik:

    Det hoppas jag också. Just nu ser man mest klet eller de ruttna äpplen du använde som illustration.

    Eller en väldig massa människor som kanske å ena sidan likt Abraham hört Gud tala men, sedan i sin ”iver” som du kallar det hoppat i säng med Hagar. Det elände som följde den befruktningen har vi enligt vissa histioriker fått leva med än idag. (Ismaels avkomma)

    Det är lite för tidigt att jämföra den Hebreiska rörelsen med vare sig Pingströrelsen eller Trosrörelsen men, jag förstår din tanke.

    Ut och tänd majbrasorna nu. Passa på att elda upp alla människopåfund vare sig de kommer från Katolsk tradition eller Judisk. In i brasan med dem!

    /D

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • MTC,
    Innan du bränner upp all information så vill jag att du tar del av den bloggpost jag nyss skrivit, och som hämtar näring ur den judiska Talmud.
    http://aletheia.se/2009/04/30/40-ar-fore-templets-forstorelse/

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • … det är kanske inte så enkelt att vi kan kasta all tradition överbord.

    Åtminstone den judiska traditionen berör i många fall förståelsen av NT.

    Som ett exempel: Luk 7:11 ff

    Jesus kommer med sina lärjungar och ett stort följe med dem. De stöter på ett begravningståg. Enligt judisk tradition skall de inte bara ge företräde för begravningsprocessionen, de skall sluta upp i tåget och följa den döde till graven.

    Det finns undantag. Om följet var ett bröllopståg så skulle begravningståget istället vika för bröllpoståget. Men Jesu följe var inget bröllopståg.

    Ändå ger inte Jesus företräde för begravningståget. Istället går han fram till båren så att bärarna stannar. Vem kan ha rättigheten att göra något sådant?

    Eftersom Jesu följe inte var något bröllopståg, så återstår endast en möjlighet att inte ge begravningståget företräde: Att det är Israels kung som kommer.

    Förstår ni? Vi behöver mer kunskap om de judiska traditionerna för att kunna få ropa ”Amen” på rätt sätt i NT.

    Att sedan den döda väcks till liv igen är en bonus.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • MTC,
    ”Eller en väldig massa människor som kanske å ena sidan likt Abraham hört Gud tala men, sedan i sin “iver” som du kallar det hoppat i säng med Hagar.”
    —Jo, det är en klassiker… man vågar inte riktigt lita/tro på Gud fullt ut, utan ”försöker hjälpa Honom lite”… ack så fel det kan bli… hur väl man än menade…

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Haggaj,
    ”… det är kanske inte så enkelt att vi kan kasta all tradition överbord.”
    —Där är vi nog överrens… ;-)

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik:

    Gå igenom denna undervisningen så kan vi försätta samtalet sen: http://www.sermonaudio.com/sermoninfo.asp?SID=1110281548

    Hoppas du inte tycker det är fräckt- men jag tror vi har två olika utgångspunkt, derav pekar jag på denna predikan- vilket jag tror kan leda till ett mer trevlig samtal kring det judiska/kristna.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Haggaj/Fredrik:

    Var inte rädd att elda upp människopåfunden. Vi kan givetvis hitta guldkorn i traditionen, men vi kommer inte ifrån det enkla faktum att t:et i ”tradition” även står för träskmark. Om traditionen inte bekräftar Guds Ord kvittar det hur länge den upprepas, det blir inte sanning för det.

    De guldkorn du hittat i senaste bloggposten behöver hur som helst inte gå förlorade. Guldet brinner nämligen inte ;-)

    /D

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik
    Är det ok att peka på Yeshua? Eller är det att vara för kletig?
    YHWH?
    Bara namnfrågan som är ganska så uppenbar, är ett träsk av stora mått.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Michael G.Helders,
    Svarar dig via mobilen och kan inte lyssna på någon annans predikan… men jag resonerar gärna i den här tråden om vart jag cyklade omkull.

    MTC,
    ..men så länge en tradition bekräftar Guds Ord…får den gärna upprepas fritt. :-)

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam,
    Med ett råg sunt förnuft och förståelse för dem som inte förstått den underbara uppenbarelsen i namnet Yeshua, är det väl enlig mig fantastiskt att få vara med och visa på det.
    Men å andra sidan är det inte min sak att bestämma…

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik
    Menar du vad Yeshua säger i Joh 5:43?
    ”Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.”

    Speciellt den första delen där Yeshua, eller den äldre formen, Yahshua betyder Yahveh’s frälsning.
    Yahshua kom i sin Faders, Yahveh, namn. Yah i båda namnen.
    Det finns ingen sån koppling mellan namnen jesus och gud.
    Det finns däremot en koppling mellan Iesous,Jesus och Ieso.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Iaso

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam citerade: ”Jag har kommit i min Faders namn”

    Du, och många med dej, missar nog meningen med detta på grund av språkliga och kulturella traditioner.

    Den som översätter har den svåra uppgiften att vara ordagrann utan att förlora betydelsen. Detta är en omöjlighet. Inte minst eftersom det nuvarande språket ständigt ändrar valörer av ord och uttryck.

    På Svenska borde ditt citat lyda: ”Jag har kommit å min Faders vägnar” eller litet modernare ”Jag har kommit i min Faders ärende”.

    På en del andra närliggande Germanska språk funkar det fortfarande med en nästan ordagrann översättning. På Holländska: ”Ik ben gekomen in de naam mijns Vaders”. Naam betyder, som du förstår ”namn”. På Holländska kan man agera ”namens” någon annan. Det betyder då att man agerar med dennes auktoritet och å dennes vägnar.

    Att avtvinga en viss ljudserie eller en viss stavning för att ”namnet” skall ha den önskvärda effekten, blir lätt en form av gnostik eller ord-magi.

    Därmed vill jag på intet sätt underskatta de extra poänger man kan finna genom att känna både ordval, stavningar och traditioner i den kultur där originalspråket talades.

    Och för god ordnings skull vill jag understryka att jag inte beskyller någon här för att vara ”ord-magiker”.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Vad kul att du undervisar här på Aletheia Fredrik!

    Jag hinner inte alltid kommentera så mycket, har för mkt att göra för närvarande…

    Men har själv tänkt på undervisningen vi fick i ”Trorörelsens högborg” av Lester Sumrall; att varje ny väckelse, som har med församlingens/Messias kropp och uppvaknade att göra, alltid blir förföljd och förlöjligad av den senaste väckelserörelsen…

    Inget nytt under solen!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam,
    ”Yahshua kom i sin Faders, Yahveh, namn.”
    —Jag tror de flesta ändå förstår det. Namn betyder även ”auktoritet” på Hebreiska. Att Jesus kom i Faderns auktoritet är ju underbart.
    Kamau Mweru är inne på samma spår.

    Kamau Mweru,
    —God attityd till ämnet. Det är ju inte frälsande i sig som många påpekar… men det är ju intressant när man vill fördjupa sig :-)

    Åsa,
    Tack :-)

    Nej, inte mycket nytt… allt verkar gå i cykler, no matter what!!!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik, har väntat litet, tills huvudlinjerna i diskussionen fått sitt utrymme, men vill ändå ta upp något som verkar vara en viktig del av din argumentation. Du skriver: ”Idag kan ju faktiskt baptisterna, med lite perspektiv, se att Gud ändå hade något på ‘G’ med Anden. Pingströrelsen kan, lika så, se att det där med Trosundervisningen ändå inte var så tokigt.”

    Personligen har jag svårt att rimma detta med ett antal texter i Bibeln.

    Jak. 3:11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? 12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten

    Och egentligen citerar Jakob Matt 7:15 Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. 16 Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar? 17 Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt. 18 Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.

    Och för att inte fylla mitt inlägg med citat nämner jag bara vägkanten, stengrunden, ogräsåkern och den goda jorden.

    Om man verkligen bör bedöma ”rörelsen” av dess frukt, har jag mycket svårt att ge positiva omdömen.

    Frukten jag ser är en ”tro” som reducerats från ”förtroende och trohet” till ett ”för-sant-hållande”. Alltså en tro på samma nivå som Jakob nämner om de onda andarna.

    Uttryck som: ”Detta måste vara vad Gud gör idag!” underförstår att märkliga under och tecken kan legitimera de som säger sig agera i ”Guds Namn”.

    Kan du utveckla litet grand hur du ser på dessa saker?

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Kamau
    ”På Svenska borde ditt citat lyda: “Jag har kommit å min Faders vägnar” eller litet modernare “Jag har kommit i min Faders ärende”.”
    Det är intressant att läsa din tolkning. Det vore intressant att också förstå hur du har kommit fram till denna ordalydelse.

    Man kan ju inte förringa namns betydelse tycker jag. Och vi vet med 100% säkerhet att Miryam och Yosef inte använde ordet Jesus när middan var klar.
    Vi vet också att faderns namn inte är gud med 100% säkerhet.
    T.o.m den tidigaste septuagint har tetragrammon i sin översättning. Dödahavsrullarna har tetragrammon också.
    Jer 16;17,
    “Therefore see, I am causing them to know, this time I cause them to know My hand and My might. And they shall know that My Name is יהוה!”
    Apg 2:21,
    ”And it shall be that everyone who calls on the Name of יהוה shall be saved.”

    En liten kommentar till ditt senaste inlägg.
    Matt 7:21-23 och 2 Tess 2:1-10.

    Det finns tydliga instruktioner från YHWH och dessa är mycket bra att följa i livet.
    Sabbaten bl.a är ett evigt tecken för YHWH’s folk, inte bara Israel. Det är en frukt man kan se.
    Hes 20:12,
    ”And I also gave them My Sabbaths, to be a sign between them and Me, to know that I am יהוה who sets them apart. ”

    Gamaliel hade mycket visdom också.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam:

    Vi kristna lever i sabbaten!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Kapitel och vers, om du inte har nåt emot det?
    Och om så är fallet så vilar du varje dag enligt instruktionerna i Skriften för Sabbaten, eller hur?

    Yeshua uppmanar oss att be att flykten i den yttersta tiden inte ska ske under……just det, Sabbaten.Matt 24:20.
    Det kan inte vara en annan Sabbbat än den sjundedags vila som YHWH helgat och gett oss.
    Den katolska vilodagen är en helt annan sak som är en hyllning till babyloniens solgudar.
    Den är ett tydligt tecken på att köttets sinne inte kan vara YHWH underånigt, som Paulus säger i Rom 8:7,
    ”Because the mind of the flesh is enmity towards Elohim, for it does not subject itself to the Torah of Elohim, neither indeed is it able.

    På engelska kan dessa kallas meatheads. :)

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam:
    Luk 14, Gal 5, men se först och främst läran om Jubel Året och Sabbats Året.

    ”Ty Mose hade befallt judarna att hålla i helgd sabbatsdagen, nymånadsdagarna, den första och den sjunde månaden samt årets tre stora tider eller fester, nämligen påsken, veckohögtiden och lövhyddohögtiden, slutligen sabbatsåret och jubelåret. Denna festkalender iakttogo också galaterna under de falska apostlarnas tvång såsom nödvändig för rättfärdigheten. Därför säger han, att de förlorat den kristna nåden och friheten och återvänt till träldom under svaga och arma elementer. Ty de hade av de falska apostlarna låtit sig övertygas om att dessa lagar nödvändigt måste hållas, och att de medförde rättfärdighet, om de höllos, men fördömelse, om de försummades. [623] Men Paulus tillåter icke på några villkor, att samvetena bindas vid Mose lag, utan han befriar dem överallt. Han säger nedan, kap. 5, 2: ”Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.” Och i Kol. 2, 16: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat.” Likaså säger Kristus, Luk. 17, 20: ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.” Långt mindre skola då samvetena betungas och snärjas med mänskliga stadgar.a)

    Nu invänder någon: Om galaterna syndade med att hålla dagar och högtider, hur kunna då ni göra detsamma utan att synda? Svar: Vi fira söndag, jul, påsk och liknande fester utan något som helst tvång. Med sådana föreskrifter för gudstjänstfirandet betunga vi icke samvetena, och icke heller lära vi som de falska apostlarna eller som papisterna, att iakttagandet av dessa tider är nödvändigt för att vinna rättfärdighet eller att man därigenom kan göra till fyllest för sina synder. Men vi hålla dem för att i kyrkan allt må tillgå med ordning och utan villervalla och för att den utvärtes endräkten (ty i anden ha vi en annan endräkt) icke må brytas, såsom en gång skedde, då den romerske påven Viktor exkommunicerade alla församlingar i Mindre Asien, utan annan orsak än att de firade påsk på annan tid än den romerska kyrkan. Ireneus klandrar Viktor för detta, och förvisso var det klandervärt. Ty det var den största dårskap att för en så obetydlig sak överlämna församlingarna i Österlandet åt djävulen. Den rätta insikten om iakttagandet av dagar och högtider har tydligen varit sällsynt även hos de mest framstående män. Hieronymus hade den icke, och icke heller Augustinus hade fattat den, om han icke hade ansatts och pressats av pelagianerna” Martin Luther

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam, jag försöker inte förringa namns betydelse. Speciellt inte om någon fått sitt namn enligt föreskrift via en ärkeängel.

    Man kan med rätta undra på varför namn överhuvudtaget behöver låta olika på olika språk. Josua har ju fått behålla sitt namn bättre än Jesus.

    Och som du mycket riktigt anger är ju Miriam och Maria samma namn, med ursprunget Mariamu eller Mariam eller kanske Mrm.

    Men i ditt citat användes ordet ”namn” (ett substantiv) i överförd betydelse. Det handlar där inte om en ljudserie eller bokstavskombination.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Michael
    Du hittar alltså inte ett enda citat om att vi ska sluta arbeta och vila varenda dag?Hmm.
    Luk 14.
    Som så många gånger i Skriften så går Yeshua emot de mänskliga traditioner som dåtidens religösa ledare hade infört. Fariseerna ansåg Yeshua bröt Sabbaten genom att hela en människa, men de hade fel.
    Yeshua säger detta i kap 16:17,
    ”Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.”
    Samma sak som Yeshua säger i Matt 5:17-19. Där använder Yeshua ett Hebreiskt idiom som betyder att Han, Yeshua, inte hade kommit för att undervisa Torah(YHWH’s instruktioner för liv) fel utan Han,Yeshua, hade kommit för att undervisa Torah rätt.
    Det var vad Yeshua gjorde i Lukas 14. Fariseerna undervisade Torah fel i många stycken.

    Vi får ju inte glömma bort att YHWH sa detta i
    1 Mos 2:2-3,
    ”Och YHWH fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.

    3Och YHWH välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som YHWH hade gjort, när han skapade.”

    Paulus fick argumentera om frälsningen med både Israeler och hedningar.
    Frälsningen är genom tro på att Yehsua är Messias, inte genom blodsoffer.
    Yeshua dog ju en gång för hela världens alla synder. Syndoffret är fullbordat, en gång för alla.
    Inte upphävt, precis som Yeshua sa i Matt 5. Fullbordat.
    Tänk på en levit som stod inom hörhåll när Yeshua sa; Det är fullbordat.
    Leviten insåg att han inte längre behövde jobba sju dar i veckan för att offra för folkets synder. Inte längre behövde se djur tas livet ur om och om igen.
    Inte längre behövde gå i lukten av djur, blod och slakt.

    Yeshuas syndoffer är giltigt än idag, för vem som vill.
    Vem som vill kan acceptera och tro på Yeshua som frälsningen från YHWH.
    Grunen för att syndoffret är giltigt än idag är att YHWH’s instruktioner till oss genom Moses fortfarande är giltiga. Om man upphäver YHWH’s instruktioner så upphäver man grunden till frälsningen, Yeshuas fullkomliga syndoffer.
    Sabbat är en av YHWH’s livgivande instruktioner, ett tecken mellan YHWH och Hans folk.
    Sabbat ska firas när vi har en ny himmel och en ny jord enligt Jesaja 66:22-23,
    ”Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra, bliva beståndande inför mig, säger YHWH, så skall det ock vara med edra barn och med edert namn.

    23Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske, att allt kött kommer och tillbeder inför mig, säger YHWH.”

    Sabbat är en välsignelse från YHWH, för den som vill lyssna. Liksom alla andra instruktioner Han gett oss, inklusive syndoffret som Hans Frälsning Yeshua fullbordade.

    http://www.catholic.org/encyclopedia/view.php?id=11155

    Citat från länken,
    ”Sunday (Day of the Sun), as the name of the first day of the week, is derived from Egyptian astrology.”
    ”Sunday was the first day of the week according to the Jewish method of reckoning, but for Christians it began to take the place of the Jewish Sabbath”
    ”The Council of Elvira (300) decreed : ”If anyone in the city neglects to come to church for three Sundays, let him be excommunicated for a short time so that he may be corrected”
    ”the holy Doctors of the Church had decreed that the whole glory of the Jewish Sabbath had been transferred to the Sunday, and that Christians must keep the Sunday holy in the same way as the Jews had been commanded to keep holy the Sabbath ”

    Det är därför det inte finns något i Skriften om att Sabbaten ändrades; för ingen i Skriften ändrade på YHWH’s egen dag!
    Yeshua sa bara vad Fadern sagt;
    ”Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.

    9Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

    10men den sjunde dagen är YHWH’s, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar.

    11Ty på sex dagar gjorde YHWH himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har YHWH välsignat sabbatsdagen och helgat den.”

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Kamau
    Vi vet båda att ‘namnet’ Jesus inte kom till användning förrän på 1600 talet då J uppfanns.
    Det kommer från Iesous och kan härledas till den grekiska läkedomsgudinnan Ieso. Genom att lägga till ett s så blev det feminina Ieso ett maskulint Iesos vidare Iesous på latin.
    Yeshua betyder YHWH’s frälsning, som Fredrik skrivit om.
    Jesus har ingen sån betydelse utan är ett resultat av den tidiga grekiska kyrkan att amalgera hedendomen med kristendomen. Där Skriften fick väldigt liten betydelse.

    Både ärkeängeln och Yosef använde Miryam, tror jag. Yeshua också för den delen.

    Ja man kan undra varför översättarna ‘översatte’(jag vill säga förvanskade) Yeshua till jesus och lät Josua fortfara att vara Josua?

    Ang Yeshua i sin Faders namn så kan det naturligtvis finnas de som anser att det inte har nån betydelse,är en slump, men andra, däribland jag, ber att få ha en annan uppfattning.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Sam, du skriver: ”Ang Yeshua i sin Faders namn så kan det naturligtvis finnas de som anser att det inte har nån betydelse”

    Du förutsätter skillnader som inte finns där. De slutsatser du drar om andra människor har mer med dina egna tankar att göra än med verkligheten. I detta avseende är ju vår utväxling en god illustration av det som Fredrik ville belysa med sin blogg.

    Vi talar om olika saker. Jag tror inte att du menar att vem som helst, som hade, eller har, samma namn (bokstavskombination) som Messias kunde göra uttalandet: ”Jag har kommit i min Faders namn”.

    Det fanns ju flera som hade samma namn. Men det fanns och finns bara en Frälsare nämligen Israels rättmätige Kung.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Kamau Mweru,
    ”Om man verkligen bör bedöma “rörelsen” av dess frukt, har jag mycket svårt att ge positiva omdömen.”
    —Det jag menat är inte att rörelserna i sig är något speciella, utan att Gud arbetar på med sin ”upprättelse” av församlingen/bruden. Sen att vi som människor inte verkat förstå detta och bråkar på vägen, är sorgligt.

    ”“Detta måste vara vad Gud gör idag!” underförstår att märkliga under och tecken kan legitimera de som säger sig agera i “Guds Namn”.
    —Sådant bryr jag mig personligen inte ett dugg om. Gud kan göra vad han vill, eller avstå från att göra vad han vill med vad/vem som helst. För mig legitimerar det inte någonting.
    Personens liv utanför mötet är i så fall mer intresserad om det är en Gudfruktig människa. Hur är han hemma när han är trött. Hur är han med sin familj/vänner. Osv…

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Fredrik! ”Instämmer i föregående talare”- som man sade i pingst i min barndom, mycket av det du säger är bra. Vad säger ni om gårdagens Jesusmarsch? Var det någon som såg? Samt hörde Ulf Ekman tala i Södermalmskyrkan om Jonas Gardells bok? Skulle vara roligt att höra era omdömen. Vi har i alla fall mycket att bedja vår FAR i himlen om i Yeshuas namn.Den saken är klar!
    Var välsignade med nåd och kärlek från FADERN i YESHUA HaMACHIACH namn, kära syskon!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Kamau
    ”Jag tror inte att du menar att vem som helst, som hade, eller har, samma namn (bokstavskombination) som Messias kunde göra uttalandet: “Jag har kommit i min Faders namn””
    Precis därför är Hans fullständiga namn Yeshua HaMaShiach.
    Det namnet är över alla andra namn.
    Vad jag ville belysa är att den Hebreiska textens namn på YHWH och Yeshua ger ett tydligt sammanhang som understryks av Yeshua i Joh 5:43.
    På åtskilliga ställen säger ju Yeshua att Han och Fadern är ett.

    De grekiska ‘rötterna’ för Jesus och Gud belyser inte detta på samma sätt.
    Dvs den Hebreiska texten är mer konkret och mångfacetterad.

    Det är sannerligen en frukt som är tydlig, om man är villig att justera sin syn under sin vandring.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Ester,
    Jag har inte haft möjligheten att följa marschen i vår kära huvudstad.
    Men jag hoppas det blev bra.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Svara