fredag, maj 8th, 2009...10:02 f m
Bibelns Jesus eller en inre resa?
När Jesu gudom blir ifrågasatt kan det uppstå en farlig motreaktion som kan få oanade konsekvenser. För när tyngdpunkten skall läggas på inkarnationen så förskjuts fokus från försoningen och omvändelsen. Och ett fokus på inkarnationen i motsatt till ett fokus på försoning leder i förlängningen till idéer om gudomliggörande av hela mänskligheten istället för fokus på försoningen och Guds frälsningsplan.
Det är emmellan försoning eller gudomliggörande som slaget står i den nya ekumeniken. Människan kommer åter att ställas mellan frukten från livets träd eller trädet som ger kunskap om gott och ont.
Eftersom Gud redan bor i varje människa behövs ingen omvändelse.
Hur kan man då säga så? Jo, hur konstigt det än låter så får Jesus en mer undanskymd ställning när fokus förflyttas från försoningen till inkarnationen. Messiasbegreppet förskjuts till ett Kristusbegrepp. Ordet som blev människa förvrängs från Guds ord som blev människa till att upplysningen kom in i människorna. Ett Kristus-Logos-begrepp ersätter ett Messias-Torah-begrepp. Israels roll i Guds frälsningsplan raderas till förmån för människans egen gudomlighet. Vi har att ta ställning till bibelns Jesus eller en inre resa till vår egen gudomlighet.
Istället för judarnas Messias, blir Jesus urtypen för en upplyst kristus. Jesus blir då inte längre Guds son och världens frälsare utan urtypen för den gudomliggjorda människan, en upplyst kristus. Solveig Hendriksen säger i sin artikel ”Kristendom och nykristendom”:
En jämförelse av den nykristna och den mystika teologin visar att nykristendomen och mystiken går hand i hand. Föreställningarna om kosmos, Gud, människa, synd och frälsning är närmast identiska, men avviker i hög grad från klassisk kristendom. Utvecklingen är cyklisk: från Gud tillbaka till Gud. Gud har blivit mera avlägsen, opersonlig och outsägbar. Den gudomliga människan har upphöjts, medan Jesus fått en mera undanskymd position – en naturlig konsekvens av att synen på synd förändrats och tyngdpunkten förskjutits från försoningen till inkarnationen. Separationen från Gud eller den stora helheten, det Ena, lyfts fram som själva synden, i stället för det uppror och den olydnad mot Gud som förorsakade skilsmässan och skadade avbilden. ( Jfr Jesu ord i Matt.15:19 och Mark 7:21 om det onda som utgår inifrån, från människans hjärta).
Distinktionen mellan livsanden, människans ande och den helige Ande har försvunnit. Eftersom Gud redan bor i varje människa behövs varken omvändelse, tro eller dop i biblisk bemärkelse till pånyttfödelse av nåd för en fallen mänsklighet. Människan behöver endast komma till insikt om sin gudomliga kärna och uppleva den redan existerande enheten med Gud. Det sker genom att hon når ”bortom sin egen personlighet” genom olika tekniker. Då Kristus-Ordet redan finns i de icke-kristna religionerna, är det mindre angeläget med mission.
Ordet är inte längre det bibliska Jesus-Ordet, för Jesus finns inte i de andra religionerna. Man skiljer alltså mellan Jesus och Kristus, vilket Johannes varnar för i 1 Joh.2:22-23 och 4:1-3. Jesus är inte Herren. Urkyrkans bekännelse förnekas.
Hendriksen sätter fingret på vad som händer inom kristenheten idag. Här ser vi tydligt hur fokusförflyttningen från försoning till inkarnation leder till en fixering vid ett återvändande till hel-heten och en fixering vid enhet på bekostnad av omvändelse och försoning.
Det finns mycket mer att säga om detta ämnen. För den som vill ta del av ett mer detaljerat studium av detta rekommenderar jag starkt att läsa Solveig Hendriksens artiklar. Ni kommer att hitta intressanta citat av både Wilfred Stinissen och Per Mases.
/Haggaj
Eftersom vi längre ned i kommentarerna kommer in på kundalin så har jag i efterhand lagt in denna video.
Länktips:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169819
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169769
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169789
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169801
34 kommentarer
maj 8th, 2009 at 10:43 f m Citera och svara denna kommentar
Var får man tag i hennes artiklar då?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 10:58 f m Citera och svara denna kommentar
rebecca,
Det finns en länk i fjärde stycket. Men du kan gå in på den här så slipper du leta:
http://bibelfokus.se/mystik
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 11:49 f m Citera och svara denna kommentar
Hej Haggaj! Som du vet har jag aldrig haft så värst mycket till övers för mystiker och flummare. Men jag är inte riktigt säker på vad du vill med detta inlägg, och därför vill jag gärna komma med några förtydligande synpunkter.
Jag tror inte man ska blanda samman vissa personers privata tolkningar av ”inkarnationen” och deras eventuellt därtill hörande märkliga idéer, med den klassiskt kristna inkarnationsläran.
Som evangelikal teolog och pastor, vill jag gärna kommentera detta inlägg med att säga, att jag inte riktigt kan acceptera att bli inklassad på någon skala mellan betoning av inkarnation och försoning. Jag anser att det är en falsk motsättning. Och klassisk kristen tro kan inte klassas in på detta sätt heller.
Så om vi i en annan debatt diskuterar huruvida inkarnationen är en biblisk lära eller inte, så finns det inte i sig någon risk att det leder över till de New Age-liknande idéer som du beskriver i inlägget eller som Solveig H tycks beskriva (jag har inte läst henne mer än det du citerade). Jag menar, att vi kan ha en diskussion och ett samtal om inkarnationen, vi kan t.ex. diskutera idéerna i Gardells bok, utan att vi riskerar det allra minsta att bli new-agare.
Därmed inte sagt, att det inte skulle finnas enstaka teologer, präster mm, som själva bygger upp ett tankesystem som skulle kunna beskrivas så, och det i så fall, i just deras fall, leder till de konsekvenser du beskriver i inlägget. Men i så fall skulle jag inte vilja beskriva den ”inkarnationsläran” som en biblisk inkarnationslära och ej heller som den klassiska kristna inkarnationslära som bl.a. uttryckts vid kyrkomötena i Nicea 325, Konstantinopel 381, Efesus 431 och Kalcedon 451.
För en kristen tro som betonar omvändelse och försoning med en helig och rättfärdig Gud, blir det inte oviktigt vem som utför försoningen. Och det är här, på denna punkt som mycket av argumenten för inkarnationen har kretsat. Bara någon som är både Gud och människa kan försona mänskligheten med Gud. NT talar helt klart mer om försoningen än om inkarnationen, om inte annat så för att det är försoningen som är det viktigaste för oss. Men NT talar inte bara om försoning, utan också om olika saker om vem det är som utför detta, och det är här läran om inkarntionen kommer in. Försoningslära och inkarnationslära ska alltså inte sättas i motsats till varandra, då får vi en felaktig teologi och en missvisande analys.
Jag är inte så säker på att 300-400-talets kyrkofäder verkligen ska jämföras med vissa av sina moderna läsare, som kanske i vissa avseenden är mer påverkade av österländsk religion än av bibel och kyrkofäder. Kyrkofäderna, som man kan kritisera på många sätt och vis, var på denna punkt märkbart hebreiska i sitt sätt att tänka, och inte alls så hellenistiska som man lätt skulle kunna tro. Det var inte hellenismen som skapade treenighetsläran och inkarnationsläran. Däremot var det kyrkofäder som arbetade med bibeltexter som tog över ord och begrepp från den omgivande romersk-hellenistiska kulturen och omformade dem, gav dem ett nytt och bibliskt härlett innehåll, och därigenom formulerade vad man kan och inte kan säga om Gud, Jesus och inkarnationen.
För mig har alltid talet om inkarnationen vilat i det faktum, att jag är tvingad till den slutsatsen av det NT-liga materialet. T.ex. nämnda Logos-tänkande som kommer från Johannesevangeliet. (Men långtifrån bara det). Det i sin tur, vilar inte på grekisk filosofis logos-tänkande, utan mer på motsvarande hebreiskt tänkande om ordet och visheten.
För mig har också alltid ordet ”Kristus” betraktats som en översättning av det hebreiska mashiach (messias). Nu pratar jag språk. Jesus beskrivs inte som den inkarnerade torah, utan som torahns mål.
Jesus visade genom ord och handling att han sprängde ramarna för vad judarna på hans tid hade för messiasförväntningar. Jesus var inte en messias som passade in dåtida judiska förväntningar, därför att de förväntningarna var otillräckliga och ibland felaktiga. De flesta judar hade inte förstått skrifterna på denna punkt. De judar som förstod, omvände sig till Jesus. Den stora majoriteten, som inte förstod, och som överlevde templets fall år 70, utvecklade med tiden medvetet ett tänkande och en bibeltolkning som skulle visa att Jesus inte var uppfyllelsen av skrifterna.
Treenighetslära och inkarnationslära är inte några romersk-katolska läror. Man kan rent historiskt faktiskt inte tala om någon romersk-katolsk kyrka på 300-400-talet. Dessa båda läror är i ordets verkliga betydelse ”katolska”, dvs allmänna, tillhörande alla kyrkor. Nestorianer och monofysiter avvek under 400-talet när det gäller vissa detaljer i inkarnationsläran, men inte från inkarnationen som sådan.
Detta var några osystematiska synpunkter i all korthet (som vanligt).
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 2:35 e m Citera och svara denna kommentar
Mikael Karlendal,
Förutom att jag inte delar din förtjusning över nämnda kyrkomöten, så har jag inte mycket att invända mot din kommentar.
Min avsikt med denna bloggpost var inte att skapa en skala mellan försoning och inkarnation. Däremot så kan dagens fokusering av inkarnationen på bekostnad av försoningen förklara vurmandet för den nya ekumeniken.
Din komplettering av denna fråga kan ju vara på sin plats så att vi inte – för att använda en term som du själv använder på din blogg – kastar ut barnet med badvattnet.
Vad gäller Solveig Hendriksens artiklar så uppfattar jag inte hennes kritik riktad mot det du kallar klassisk kristendom, såvida den medeltida mystisismen inte skall räknas dit.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 3:33 e m Citera och svara denna kommentar
Mikael Karlendal,
Med tanke på nämnda kyrkomöten …
Jag vet inte om jag övertgats av dina argument om att kyrkofäderna var så hebreiska på 300-400-talet.
I protokollet från kyrkomötet i Nicaea skriver man följande:
“Det vore ytterst ovärdigt av oss att följa judarnas sed då vi firar denna heliga högtid. Dessa judar, dessa smutsiga kräk, som då de fläckat sina händer med ett skändligt brott med rätta förblindats i sina sinnen … Låt oss inte ha någonting gemensamt med det judiska patrasket”.
http://aletheia.se/2009/04/24/%e2%80%9djag-skall-plantera-dem-och-inte-rycka-upp-dem%e2%80%9d/
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 3:42 e m Citera och svara denna kommentar
Halleluja ..Haggaj !!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 5:49 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj, jag har ännu inte läst Solveig H, men utifrån citatet av henne i ditt inlägg, lät det i mina öron som om hon skrev om några mystiker och jämförde dem med New Age. Det lät väldigt långt ifrån någon kritik av den klassiska inkarnationsläran. Så på den punkten verkar vi överens. Det var helheten av inlägget, som jag funderade över.
När det sedan gäller kyrkofädernas hebreiskhet, så lovar jag att återkomma på min blogg längre fram på ett mer utförligt sätt. Det tar ju ett litet tag att lägga ut texten. Men det hela handlar i grund och botten om dels deras starka fasthållande vid monoteismen, dels hur deras resonemang om Jesus som Guds logos, är starkt färgad av GT, och alltså inte av hellenistiska tankegångar. Kyrkofäderna satt med följande uppgift i knäet: Vi ska bevara den bibliska tron på en enda Gud, vi ska bevara Bibelns undervisning om vem Jesus är, och det kan vi inte göra om vi låter den hellenistiska filosofin omtolka det hela. Därför måste vi markera mot allt som antingen kompromissar med monoteismen eller med tron att Jesus är Gud kommen i köttet.
Beträffande deras antijudiska uttalanden, så finns det några punkter att tillägga:
1) De ska förstås i ljuset av sin tid och den religiösa utvecklingen av kyrka och synagoga fram till dess, inklusive den stora attraktion som väldigt många kyrkomedlemmar kände på den tiden till synagogan – det var konkurrens om själarna. Och judendomen på den tiden, var inte alls så negativ mot proselytism som man blev senare.
2) De ska inte förstås i ljuset av senare tiders förföljelser – under ett par år precis innan Konstantin kom med sina toleransedikt gentemot de kristna, fick kyrkan utstå en väldigt hård förföljelse från kejsarmakten. Kyrkan var alltså inte ännu en ”gammal” statskyrka eller maktkyrka som bevakar status quo. Vi ska inte tolka kyrkofäderna i ljuset av medeltidens inkvisition.
3) De hade förebilder i uttryckssätten, från judiskt håll, jag tänker på han som sade följande:
”Ni, bröder, har ju följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Vad de har fått utstå av judarna, det har ni fått utstå av era landsmän. Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.” (1 Thess 2:14-16)
Om man läser ovanstående citerade text från Paulus i ljuset av den historia som kommer sen, ringar det inte så fint i våra öron heller, liksom citatet du hade från Nicea.
Jag har också, precis som du, en stor kärlek till det judiska folket och till judiska ting. Jag är också fascinerad av det. Jag delar inte den kyrkliga tro och ordning som successivt utvecklades och som ville tvinga omvända judar att lämna allt judiskt. Men vid läsning av historiska texter får vi inte låta oss föras iväg av alltför häftiga känslor baserade på att vi ”vet facit”. Och om vi dömer ut kyrkomöten på 300-400-talet, som i grunden handlade om något annat än kyrkans relation till synagogan, om vi dömer ut dem pga dylika uttalande, då åker barnet i sanning ut med badvattnet.
Jag tillhör inte dem som försvarar kyrkofäderna rakt av och är gränslös i min beundran. Men när det gäller treenighetslära och kristologi, samt avslutandet av NT:s kanon, har de lyckats bra. Sen finns det många andra ting man skulle kunna anmärka desto mer på.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 6:23 e m Citera och svara denna kommentar
Mikael Karlendal
Låt oss i lugn ta oss an dessa frågor. Jag ser framemot dina kommande bloggposter i ämnet.
Vad gäller denna bloggpost: håller du med om faran med ett tappat fokus på försoningen? Och de tänkbara konsekvenser med gudomliggörandet av mänskligheten?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 8th, 2009 at 6:55 e m Citera och svara denna kommentar
Tydligt kan det åskådliggöras hur utbildningen av dagens prästerskap sker & den nutida predikoförkunnelsen i förhållande till den äldre generationens betoning av Ordets överordnande & Guds allsmäktighet.
Den nutida förkunnaren utgår från människans subjektiva upplevelser…
Människans futtigheter lyfts fram med amatörfilosofiska betraktelser av hur det är att ligga i hängmattan med sina humanistiska grubblerier.
Detta trams har etablerat sig i frikyrkoförkunnares utläggningar också, där krönikor med detta signum prisas.
Sturmark & Co. behöver inte anstränga sig för att ges företräde på arenorna.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 12:12 f m Citera och svara denna kommentar
Haggaj, som kristen förkunnare får man aldrig tappa fokus från försoningen. Men man måste även kunna tala om andra saker.
Jag har aldrig uppskattat talet om ”gudomliggörelse”. Det låter New Age, och även om vissa kyrkofäder skulle ha använt liknande uttryckssätt, så ändrar det inget i sak.
Men det är oklart för mig, vem exakt du menar har tappat fokus från försoningen och som har glidit över i New Age-tänkande.
Alltså, vad förorsakar detta inlägg? Är det Stinissen eller Mases, som du nämner på slutet?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 2:20 f m Citera och svara denna kommentar
En tredje ståndpunkt: Gudomliggörande genom tro på Jesus försoningsakt
”Mig är given all makt i himlen och på jorden, gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar … och jag är med er alla dagar till tidens slut.” sa Jesus som sina sista avskedsord till sina vänner, lärjungarna. Matteus evangelium. Detta är antingen det stöddigaste uttalande någon människa någonsin gjort om sig själv eller så är det den mänskliga historiens mest revolutionära stridsrop om att göra uppror mot alla de makter som kräver sin tribut av oss och håller oss i materiellt, psykologiskt och andligt slaveri.
Ett revolutionärt stridsrop mot alla de mäktiga krafter som kräver att få styra våra liv, inte minst materialismens ständigt växande krav, subkulturernas oskrivna lagar för medlemskap, men också de totalitära religionernas många små och stora påvar, patriarker, gudar och gudinnor vars maktbegär verkar osläckbara.
Så vem är det som tar så stora universalistiska ord i sin mun? Första gången denna gudom presenterar sig med sitt fulla namn uppträder han inte i mänsklig gestalt utan i form av en eld ur vilken kommer en röst som kallar sig ”jag är den jag är”. Jagrösten är uppenbarligen en gudom som i samma andetag ger en annan varelse med jagmedvetande, människan Mose, i uppdrag att befria ett av den egyptiske faraonen förslavat folk, hebréerna. Enligt Exodus. Och med Guds hjälp lyckas Mose i sitt uppdrag och etablerar därmed ett samhälle av jämlikar inför Gud, där ingen får behandlas som slav.
”Befria människan!” är alltså såväl Gamla som Nya testamentets slagord. Människan som också hon, likt sin Gud, sin Skapare, har en jagröst, ett självmedvetande, som längtar efter att leva det goda livet i en gudomligt paradisisk tillvaro likt de mytologiska gudarnas liv i sina respektive idealvärldar; inte ett liv i slaveri i väntan på den definitiva döden för sitt jag. Döden, som annars synes ha den slutgiltiga makten i den här världen, har fått en mycket mäktig utmanare i Jesus, vars kropp döden ej var mäktig nog att behålla. Se de fyra evangelierna om Jesus död och uppståndelse.
Vad innebär det för människan, när hon väl satts fri, att leva ett gott, friskt och bestående jagliv? Varje barn ger oss svaret. Det är att få leva i det livsmedium i vilket hon föddes: den kärleksfulla relationen till ett Du. Vem är det Du som utan svek älskar varje Jag? Det är den gudom som givit oss existens tillsammans med allt annat som existerar. Det är den världsmakare vi kan se med förnuftets ögon i de exakt kalibrerade naturlagarna som gjort jordelivet möjligt, som enligt Guds ord, dvs Jesus ord i Johannes tre, förälskat sig i sin skapelse och hittat en pärla djupt inbäddat i sitt verk, en varelse som besitter samma egenskaper som sin livgivare: ett medvetet jag som kan älska ett lika medvetet du. Och som han givit sitt liv för att rädda till ett evigt liv med sig. Här går den kristna universalismen i dagen. Otvetydigt.
Namnet ”jag är den jag är” visar på en spirituell existens i sig, en oberoende och evig ande, med en integritet som är absolut, ett orubbligt jag, som inte kan förändras eftersom det är fullkomligt, och som därför kan kallas Mitt innersta existentiella Du, innanför alla synliga ting, ett alltid närvarande du och överallt tillgängligt för ett kärleksmöte eftersom denna gudoms kärlek är ovillkorlig.
Det vill säga, alla villkor för ett möte, för en kärleksförening, är uppfyllda i och med den gärning Jesus genomförde i sin död och uppståndelse. I denna historiska händelse försonade det gudomliga Jaget sig med alla mänskliga Du som nånsin levat, lever och kommer att leva sina ofullkomliga men för gudomen djupt älskansvärda liv. Det är främst denna makt att befria oss från vadhelst som hindrar oss att förenas med vår gudomliga skapare Jesus syftar på när han säger att Mig är given all makt i himlen och på jorden. Jesus Jag är oövervinnerligt. Hans namn är mäktigare än alla andra namn. Hans rike är inte av denna världen, men det kommer att segra utan blodspillan eftersom denna världens furste besegrades i samma ögonblick Jesus lämnade dödsriket.
Men det stannar inte där. Guds kärlek är här och nu och Jesus vilja är att vi gör allt som står i vår makt för att fylla behoven hos alla hans högt älskade människor. Detta får omedelbart politiska konsekvenser, och om vi ser oss omkring i världen på alla dess politiska system så märker vi att det är i demokratiskt styrda länder människors behov av trygghet och frihet uppfylls bäst. Där uttrycket ”ömsesidig respekt” mellan stat och individ har substans. Mänskliga rättigheter, som har sina rötter inte minst i Jesus berättelser om gudomlig barmhärtighet mot alla sorts människor, står starkast i genuina demokratier. Här har gudomlig humanism tydligast tagit kropp.
Denna gudomliga kärlek är träffsäker; dess pilar träffar alla människor utan undantag. För att citera Paulus; här är ingen jude eller grek, här spelar inte etiketter någon som helst roll, religiösa, politiska eller kulturella. Tack vare Jesus kan gudomens kärlek nå fram till alla som söker jagexistensens yttersta källa, alla som vill bli det gudomen är får tillfälle att börja den resan redan i vår fysiska tillvaro. Alla som vill. Det är gudomen som givit oss vår fria vilja – den måste därför respekteras fullt ut, inte minst av Gud själv. Inget tvång i religionen säger Koranen. Vad händer i döden? Ingen, utom dödens överman, Jesus, vet.
Samuel Johansson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 9:15 f m Citera och svara denna kommentar
Mikael Karlendal,
Jag lyssnade till Hendriksen för några veckor sedan i Alingsås. Då fick jag en del pusselbitar till vad som försigår i svenska kristenheten. Materialet som hon presenterade är rätt omfattande, så jag portionerar nog ut lite i taget i takt med att jag själv läser in mig på ämnet.
Men viss har det med Mases & Stinissen att göra. Och därmed har vi kopplingar till andra rätt väsentliga delar av kristenheten.
Förmodligen får du lite mer klarhet i min avsikter efter nästa bloggpost i ämnet. Jag planerar att skriva en sådan nu på förmiddagen, men kan inte lova att det blir som planerat.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 9:55 f m Citera och svara denna kommentar
… jag upptäcker nu att det skulle kunna se ut som om jag med bloggposten ville använda Henriksens uttalande för att slå ett slag mot Jesu gudom.
Därför är det kanske bäst att jag tydliggör min tanke med den första raden i bloggposten:
”När Jesu gudom blir ifrågasatt kan det uppstå en farlig motreaktion som kan få oanade konsekvenser.”
Jag menar att rörelser som MFS (Mesianska Föreningen Shalom) som högljutt och militant har predikat emot Jesu gudom har påskyndat en process i den andra riktningningen. De har agerat som vallhundar och med sina skall fört in människor i en fålla som har ett krampaktigt tag om inkarnationen.
Just i frågan om inkarnationen så tror jag att pingströrelsens gamla attityd – att inte rota för mycket i frågan – vida överträffar den skolade teologin i att vara trogen samma attityd som Guds Ord har. Dvs Guds Ord ger oss mer av varan ”att” det är, inte ”hur” det är.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 11:43 f m Citera och svara denna kommentar
Haggaj, jag avvaktar ditt nästa blogginlägg.
Som evangelikal pastor och teolog känner jag dock ingen kramp när det gäller inkarnationen. Jag står för den kristna tron i alla dess delar. När en viss del är under attack, så träder jag upp till försvar för den. Det kan naturligtvis för en del ge intrycket att man krampaktigt håller fast vid just den delen. Men det är väl inte värre än, att om Israel blir anfallet av Syrien och de försöker ta tillbaka Golanhöjderna, så försvarar Israel just Golan, och skickar inte ner hela armén till Negev, för att balansera?
Jag ska försöka få tid till att läsa Solveig H, så kanske jag bättre förstår vad du är ute efter.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 11:54 f m Citera och svara denna kommentar
Haggaj, jag har börjat kika på texterna. Jag konstaterar snabbt, utan att ha läst klart, att när Solveig H skriver om förskjutning ”från betoning på försoning till betoning på inkarnation”, så är det New- Age-liknande tankegångar hon beskriver, dvs när hon i detta sammanhang använder ordet ”inkarnation” är det inte i den klassiska kristna betydelsen av ordet. Inte undra på att jag undrar…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 1:08 e m Citera och svara denna kommentar
Mikael Karlendal,
Jag kan meddela den goda nyheten att någon väsentlig del av den klassiska tron är inte under attack (härifrån).
Men det ser ut som du redan sett det.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 1:20 e m Citera och svara denna kommentar
Ja, stridsvagnsbrigaderna har redan rullat tillbaka till förläggningarna.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 2:11 e m Citera och svara denna kommentar
Samuel Johansson,
Välkommen till Aletheia!
Eftersom din kommentar inte är något man svarar på i en handvändning och jag håller på med at skriva nästa bloggpost så nöjer jag mig med detta välkomnande.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 4:55 e m Citera och svara denna kommentar
Istället för att skriva en bloggpost idag i ämnet så sammanfatt jag några viktiga punkter:
Hendriksen beskriver i sina artiklar en mindre uppmärksammad mytisk polarisering som kan vara svår att upptäcka eftersom terminologi är kristen och upplevelsen kan tyckas vara kristuscentrerad. Det är en polariseng mellan bibelns Jesus och en ”inre resa”. Når vi gemenskapen med Gud genom Jesus eller genom att nå våra inre djup? Med valet däremellan sker också valet mellan en biblisk eller ockult världsåskådning.
Den ockulta vägen till gud bygger på tanken om människan som ett mikrokosmos, en del av ett större gudomligt makrokosmos. Människan har energier som analoga med energierna i universum och vägen till Gud går då genom att upptäcka sitt inre. De här idéerna om en inre resan är gemensamma med österländska religioner och New Age. Likheterna döljs i de terminologiska skillnaderna.
För att komma åt den inre gudagnistan och bli upplyst och komma till insikt används askes och djupmeditation. Men hjälp av gemensamma tekniker, som ofta handlar om att sitta i lotusställning, manipulera andningen och fokusera på inre energicentra, repeterar man böner, med eller utan radband. Teknikerna syftar till att passivisera samt tömma och rena medvetandet för att skapa en form av gudsnärvaro. En gåtfull inre energi, som kallas kundalinkraften aktiveras och fås att strömma från ryggslut till hjässan.
William Johnston, jesuit, professor i mystikteologi och meditationslärare, menar att kundalini förekommer över hela världen, bland buddister, taoister, indianer – och katolska mystiker. I sin bok Mystical Theology beskriver han en kundaliniupplevelse hos en katolik försänkt i kontemplation (djupmeditation). Johnston ser ett samband mellan kundalini och de kristna mystikernas inre eld och erotiska språk. Han förknippar också en del paranormala fenomen hos Teresa av Avila (1500-talet), Padre Pio (1887-1968) och St Joseph of Cupertino (1600-talet) med kundalinikraften (Mystical Theology , 1995, s 140-149).
Här i Sverige är det framförallt Wilfred Stinissen och Per Mases som företräder den ockulta linjen. Men eftersom både Peter Halldorf och Ulf Ekman tycks ha ett gott öga till dessa så för ni väl se upp för dessa tankar även från sådant håll.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 7:10 e m Citera och svara denna kommentar
Om jag inte helt misstar mej så är ”kundalini” en sorts kosmisk orgasm som är resultatet av att man överlåter sin själ åt Kali och Shiva i en sorts kosmisk dans genom tantra-meditation.
De som har mera djupgående kunskap om Hinduismen må korrigera mej om jag har fel.
Shiva som är ”förstöraren” avbildas ofta med en orm som prydnad.
Kali brukar avbildas med många armar, vanligtvis 4 eller 10. Hon dansar för att fira krigisk seger och dricker de besegrades blod.
Hinduismens gudar har många gemensamma ritualer med satanisterna. Hinduismens gudar är utan tvekan satan och hans tjänare.
Österländsk meditation och visualisering är inte att leka med.
Varning: Förvara oåtkomligt för Guds barn!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 7:26 e m Citera och svara denna kommentar
GUDS rika nåd och frid blogg-vänner !
Gå in på http://www.bibelfokus.se , lyssna, titta och beställ DVD/VIDEO med Lennart Jareteg där han talar över ämnet ”Det stora avfallet” !
Det är ”bra material” att ha hemma för att visa VAD SOM VERKLIGEN sker inom den s.k. karismatiska väckelsen världen över !
Han talar om just dessa ämnen som inläggen ovan handlar om!
Och i text och med bilder avslöjar han mycket om just mystiken, New Age, ”självförgudandet” inom dessa ockulta rörelser, MEN som även förkunnas inom trosrörelsen/framgångsteologin, den katolska kyrkan, m.fl.
Kenyon, Hagin, Hinn, Ekman, Stinissen, Mases, och många fler ”andliga ledare” är just bärare av ”själv-förgudande-viruset” och det har smittat av sig på miljoner, och smittan fortsätter!
Skrämmande !
Satan har bråttomt för han vet att hans tid snart är slut att locka till avfall- ett stort avfall – och visst har han lyckats !
”Vaka, vaka”, uppmande JESUS oss !
Gunnevi Karvonen
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 7:39 e m Citera och svara denna kommentar
Gunnevi Karvonen,
Här finns en länk där man kan se ”Det stora avfallet”.
http://aletheia.se/2008/12/01/det-stora-avfallet/
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 7:59 e m Citera och svara denna kommentar
En utmärkt bok är Håkan Arlebrands bok: ”Det okända.” Där mycket av det som Haggaj, Kamau etc skriver om (ockult världsuppfattning, mikrokosmos/makrokosmos, yoga, självförgudning etc). Även om det finns enskilda detaljer man kan invända mot (vilka böcker har inte det, förutom Bibeln?) är den lättläst, saklig och tydlig…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 8:04 e m Citera och svara denna kommentar
Eftersom Jesus är Gud kommen i köttet (inkarnationen, Joh 1) och detta är centrum för vår tro har jag lite svårt att se motsättningen, Haggaj. Vi följer inte principer utan vår uppståndne Herre. Troligen (förhoppningsvis??) har jag missförstått bloggposten.
…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 9:15 e m Citera och svara denna kommentar
Kamau Mweru,
Ja, är det inte månne det som dervisch-dansarna ger ett tydligt visuellt intryck av.?
Förmodligen också samma rot som man ser då Qigong -dansare blir som ”vansinniga” ?
Beskrivs inte kundalini som en orm som kryper inuti längs ryggraden upp till hjärnan, för att stanna där och göra människan tokig inom kort.
dvs helt demonbesatt.?!
Personligen hatar jag att rota i dessa soptunnor, för man vet ju vad innehållet är, och jag vill inte numera läsa något om sådant. Beundrar Solveig H. som orkar hålla på och utsätta sig för dessa mörka krafter. ( Tack Solveig !! P4Y.)
Jag håller med dig om Kamau, detta är inga ‘bedstories’ ! USCH !
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 9th, 2009 at 9:59 e m Citera och svara denna kommentar
Något haltar här…få se..
Klassisk kristendoms viktigaste grund är väl den Athanasiska trosbekännelsen…eller ?
Undrar om inte Sabbatsfirandet är tillräckligt för att utmana den…eller ?
Någon som vet ?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 10th, 2009 at 3:00 f m Citera och svara denna kommentar
Detta är sista raden i den Athanasiska trosbekännelsen:
”Detta är den katolska kristna tron; den som icke troget och fast tror den, kan icke bliva salig.”
Det är helt klart en stor skillnad gällande Sabbaten mellan Skriftens och den katolska kyrkans vilodag.
http://www.catholic.org/encyclopedia/view.php?id=11155
Enligt Skriften är Sabbaten ett tecken mellan YHWH och Hans folk:
Hes 20:12,
”Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta att jag är YHWH, som helgar dem.”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 10th, 2009 at 2:11 e m Citera och svara denna kommentar
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN blir beskyddad. Ords.29:25. och Gal. 1:10.
Ingen har hjälpt mig med ovanstående frågor,(9/5 kl.9.59 em) så då kan jag ge en förklaring utifrån vad Lars Enarson brukar undervisa om.
Den rubriken heter ” Klassisk kristendom…eller Biblisk tro.” Utgångsbibelord är från Jer. 6:16.
Där Gud talar om ”de urgamla stigarna…”
(Finns säkert att beställa från hemsidan http://www.watchman.org/ )
Vi talar om ”De två vägarna”. Den ena leder till Jerusalem och den andra till Rom.
Apg. 10:2 talar om ‘gudfruktighet’ som Kornelius visade. I noten längst ner på samma sida kan man se vad som menades med ‘gudfruktig’. (SFB)
Den bibliska trons ursprung är från den tro som Judas v.3 talar om och som Yeshua, apostlarna och Paulus predikade. Den vägen leder till Jerusalem. Yeshua Messias manade folket flera ggr att tro på Mose och Skrifterna, ex. Joh. 5:46-47, Luk.24:25-27. Den bibliska tron säger att Jesus är Guds Smorde, Yeshua Messias. Shma Israel.
Den ursprungliga tron kom under attack och avföll. se 2 Tess.2:1-4, och Apg.21:21-23
I båda dessa ställen står grundordet ‘apostasia’, som betyder avfall.
Vägen till Rom utkristalliserades från sitt ursprung genom Konstantins Biskopsmöte år 325. Då övertog han den kristna tron som sin och den blev en statsreligion. (Med många Kyrkofäders hjälp)
Allt detta känner ni till. T.o.m. Fil.Dr. Magnus Zetterholm fastställer i sin bok ”Lagen som evangelium”, hur den ursprungliga tron som Paulus predikade, blivit förvanskat och en ny tro hade uppstått. Den nya tron som förbjöd allt judiskt , förbjöd judar att hålla Sabbaten och fira HERRENS högtider…m.m.m.m.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 10th, 2009 at 7:20 e m Citera och svara denna kommentar
Samuel,
Jag har läst ditt långa inlägg flera gånger, men är fortfarande osäker på hur du ser på människan, inkarnationen och frälsningen. Några kommentarer utifrån Skriftten:
Människans ursprungliga gemenskap med Gud bröts i och med hennes vilja att bli som Gud genom en frukt från ”Kunskapens träd” (gnosis?).
Ursplittringen var m a o en inre splittring ifrån Gud.
”Alla har syndat och SAKNAR HÄRLIGHETEN från Gud” (Rom 3:23) – allt sedan dess.
Ja. Människan är skapad till Guds avbild, med en personlighet och ett jag-medvetande, men hon har inget högre gudomligt Själv ála gnosticism och kontemplativ mystik i öst och väst – om det är det du menar med den dolda ”pärlan” och ”gudomlig humanism” – bara ett längtande tomrum, som söker.
Från hjärtat, människans innersta, kommer det onda, sa Jesus (Matt 15:19; Mark 7:21). Därför måste hon FÖDAS på nytt för att komma in i Guds rike (Joh 3:3-5), sa Han också.
Hjärtat måste omskäras genom rening i Lammets blod och mottagande av den helige Ande, Guds personlighet som utgöts över lärjungarna femtio dagar efter påsken. Lagen skulle läggas i hjärtat (Jer 31:33; 32:39-41; 33:16 och Hes 36:26)
Jesus kom först och främst för att befria ifrån syndens och dödens makt (1 Joh 3:5, 8), vilket även får konsekvenser för den synliga världen.
Inkarnationen innebär ingen automatisk allbenådning eller allfrälsning enligt påve Joh Paulus II och det Andra Vatikankonciliet, om det är det du menar med ”universalism”.
Nyckelordet genom hela Bibeln är TRO.
Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som TROR på honom inte skall gå förlorad utan ha ett evigt liv (Joh 3:16). Jfr Joh 1:12-13.
Tron kommer av förkunnelsen och förkunnelsen i kraft av Kristi Ord (Rom 10:17).
Genom Jesus och den helige Ande kan människan igen komma in i en innerlig gemenskap med Fadern. (Ef 2:18).
Det är det här Jesus talar om från Joh 14:6 till 17: 23.
”Jag ber att de alla skall vara ett, och att SÅSOM DU, FADER, ÄR I MIG, och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den HÄRLIGHET som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ETT, LIKSOM VI ÄR ETT: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett”.
Paulus ord i Gal 3:28, som du citerar, ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” är riktade till de troende och döpta i församlingen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 10th, 2009 at 11:59 e m Citera och svara denna kommentar
Solveig,
tack för seriösa frågor, vilka jag just har upptäckt. Det tar tid att svara lika seriöst så här kommer bara ett preliminärt svar. Som miljoner kristna har noterat kan Bibeln sammanfattas med Jesu ord i Johannes 3:16, men man missar lätt nästa vers, vars innebörd är att Gud sände sin son för att rädda världen; inte bara vers sextons ”var och en som tror” utan också vers sjuttons hela ”världen”. Allt Guds ord kommer att gå i uppfyllelse så att världen inte blir dömd utan räddad. Och Gud kan vare sig ljuga eller misslyckas.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 11th, 2009 at 9:34 f m Citera och svara denna kommentar
Samuel Johansson,
Då kan vi ju fortsätta även till vers 18.
”Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.”
… och 19
”Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.”
… och 20
”Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.”
… och 21
”Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 11th, 2009 at 10:33 e m Citera och svara denna kommentar
Solveig och Haggaj,
”Inkarnationen innebär ingen automatisk allbenådning eller allfrälsning och människan har inget högre gudomligt Själv ála gnosticism och kontemplativ mystik i öst och väst.” Om detta är vi helt överens; jag betraktar New Age som ockultism och dödförklarar den härmed; det är den kristna universalismen vi inte är överens om. Återkommer till det.
Guds helighet och människans syndighet gör dem inkompatibla som olja och vatten. För att kunna försonas/återförenas med Gud och ta del av gudomlig natur måste vi renas från synden med Jesu blod och födas på nytt av Anden. Allting är centrerat runt Jesus eftersom han är den ende som kan rättfärdiga oss genom att vara både fragil människa och helig Gud; den ende som med sin fullkomliga offergärning kan förena dem båda till en evig gemenskap. Det är alltså inte fråga om något gudomliggörande genom en påstådd insikt om vår gudomlighet. Vi är Guds avbilder genom att vara moraliskt sensibla människor, inte gudomligheter. Vi är människor som får ta del av helig gudomlig natur och så få Guds avbild moraliskt återupprättad; i pånyttfödelsen blir vi Guds eviga barn. Allt detta genom tron på Jesu försoningsverk på korset.
Men glöm inte att vi alla varit Guds barn som de oskulder vi alla föddes som. Oskulden gick förlorad och därför söker vi denna hjärtats frimodiga gemenskap med vårt gudomliga Du livet ut. ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, ty jag säger er att deras änglar alltid ser min faders ansikte” säger Jesus i Matteus 18:10 i ett av de mest universalistiskt humanistiska/människovänliga uttalanden som finns i Bibeln. Med denna höga status föds vi, men sedan äger det dramatiska syndafallet rum i varje människas liv, vilket Paulus uttyder så här i Rom. 7:9: ”Jag levde en gång när synden inte fanns för mig, men när budordet kom fick synden liv och jag dog”. Syndafallet drabbar varje människoliv under barnaåren, liksom utdrivningen ur paradisisk gemenskap med vår Fader så fort vårt samvete vaknar och vi kan skilja på gott och ont och faller för vår första onda tanke. Skapelse- och syndafallberättelserna är tidlösa bildspråk som vi har att läsa i ljuset av NT för att förstå dem rätt. Genom att vara en Jesu apostel ledd av Anden in i hela sanningen ger Paulus den definitiva tolkningen av dessa berättelser. Skapelseberättelsen uttyder han i Hebreerbrevet 11:3: ”Genom tron förstår vi att världen har fullbordats genom ett ord från Gud” (i motsats till många ord – universums hela potential finns givet i den första skapelsebefallningen).
Efter denna lilla avhandling, där jag bekänner mig till allt Guds Ord läst i ljuset av en summering av NT där de mest kategoriska satserna får väga tyngst, och förhoppningsvis stillat er oro något, vill jag uttrycka min universalism så enkelt som möjligt. Eftersom Gud har skapat oss älskar han oss alla lika högt oberoende av vad vi gör med våra liv. Vi har alla syndat, så det är inte därför att vi är värdiga som han älskar oss. Vi är alla ovärdiga oavsett hur man tolkar Joh.3:21: “Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.” Det är inte någon ädel egenskap som frälser oss; det är endast Guds barmhärtighet i form av Jesus när han bär all världens synd i sig som räddar oss undan döden, Jesaja 53:6: ”Herren lät allas vår missgärning drabba honom”; och i 2Kor.5:21 åsyftas all synd med orden: ”… honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull.” Det är inte människan som är Guds fiende; människan är att betrakta som ett förlorat lamm som Herren söker tills han finner det och tar det med sig hem.
Han kommer att älska oss alla in i himlen – om inte förr så i döden – eftersom han ser oss alla genom det prisma Jesu försoningsgärning utgör, men redan här på jorden har han skapat en församling av troende. Denna bildar ett avantgarde här och nu och i evigheten kommer vi att vara Jesu brud när bröllop stundar. Men vilka är bröllopsgästerna? Det är alla som blivit räddade i dödens möte med Herren. Dvs resten av mänskligheten. Till stöd för detta har jag Jesu ord på korset: ”Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”. Det torde gälla alla som korsfäster Kristus genom att inte tro på honom.
Men det finns inte ”bara” ett sådant episodiskt stöd för allas frälsning. Paulus uttrycker sig mycket tydligt i ett av de mest kategoriskt formulerade uttalanden som görs i Nya Testamentet, 1Kor.15:22: ”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.” Här finns inga undantag, ingen prutmån, bara enkla entydiga ord med en lika entydig innebörd; Gud kommer inte att låta någon människa gå förlorad för evigt. Och när man i de följande versarna får klart för sig att alla Guds fiender kommer att tillintetgöras – i en uppräkning där människan saknas; fienden är inte av kött och blod – och att den siste fienden som förintas är döden, då kan man inte tveka längre; dödsriket är plundrat till siste man, så att Gud blir allt överallt, 1Kor.15:28.
Jesu seger på korset är fullkomlig. Han kom inte för att döma världen men väl för att rädda den.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 11th, 2009 at 11:05 e m Citera och svara denna kommentar
Samuel,
Tack för att du vill vara seriös.
Ja. GUD VILL att alla skall bli frälsta. Det var ju därför Han sände sin Son. Verket ÄR FULLBORDAT. Frågan är om MÄNNISKAN VILL – på Guds villkor: av nåd, genom tro på Jesus Kristus.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
maj 11th, 2009 at 11:21 e m Citera och svara denna kommentar
Samuel,
Såg ditt senaste inlägg nu. Kan bara säga att du motsäger dig själv och summan av Skriften. Om alla automatiskt hade blivit frälsta i och med inkarnationen, så hade ju inte Jesus behövt sända ut några lärjungar.
Jag tror jag avslutar den här diskussionen med det.
Var och en kan, tack och lov, forska vidare i Guds Ord.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara