Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Kommentarer

Föreställ dig att du hamnat i en situation där du inte vet vad du bör göra.

Föreställ dig att du innerligt önskar att du skulle få ett brev från Himmelen med instruktioner om vad du skulle göra och hur du skulle göra det.

Vad skulle du helst vilja läsa i detta brev? Förmaning eller tröst?

Nu ljög jag! – Va? – Det var ju en fråga!

Ja, men en medvetet manipulerad fråga med en motsättning som inte är äkta.

Första lögnen i historien var också en fråga: ”Skulle då Gud ha sagt …?”

Okay, jag vet att det finns de som menar att Grekiskan redan är ett steg för långt. Men sanningen är den att Nya Testamentets språk är Koine, en sorts ”Förenade Nationernas Grekiska” eller Folk-Grekiska.

Är det en översättning? Jag vet inte. Själv tror jag inte det. I alla fall inte alla böckerna. Men faktum är att NT-Koine är den allra bäst dokumenterade historiska skrift som finns. (Sic!) Däremot tror jag att man får ut mer av NT om man vet litet grand om ordens betydelser för dem som skrev.

Den som kan Hebreiska/Arameiska här är välkommen att fylla i hur detta förhåller sig i dessa språk.

Men i Koine, alltså NT-Grekiska, är det så att tröst och förmaning är ett ord. Transkriberat heter ordet: para-keleumonai i dess grundform.

Dettta ord betyder inget mindre än: förmana, ge råd, trösta och ”hurra på”. I förfluten tidsform betyder det ”ni har redan fått instruktionerna eller orderna”. I den sista betydelsen inser man att Bibeln, Guds Ord, Lagen är tröst och förmaning.

Det finns ingen möjlighet att skilja dessa saker som vi tycker oss kunna skilja. Det handlar om en och samma sak! Och om vi bara vill kan vi förstå hur det hänger ihop.

Trösta och hurra på någon som är på fel väg! Vad händer? Han kommer att irra bort sig ännu värre.

Förmana en som lider utan förskyllan och han kanske kommer att misströsta och ge upp.

Om nu Gud menade att detta var en och samma sak, vem kan då ha nytta av att splittra upp det i isolerade och skilda betydelser?

Detta blir en kort blogg. Jag är ingen guru som behöver hjälpa dig att förstå the ”Basic Instructions Before Leaving Earth” eller kort och gott the BIBLE som vi brukar skriva det.

För ju mer man kan förvirra betydelsen av orden som användes i Bibeln, desto mer människor kan man missleda.

Jag kan ju t.ex. starta en ”tröst-väckelse” och sluta förmana. Bara hurra på och predika att ”Gud Är Kärlek” och att vi alla kommer att få leva ett rikt och lyckligt och problemfritt liv.

Jag kan ju starta en ”prestations-väckelse” och predika att om vi bara ”xyz..xyz” så kommer Gud att ….., tja, vad skall man säga, att vara tvingad att prestera sin bit, eller att bli hjälpt att kunna göra det han så gärna vill, men inte kan utan vår hjälp…… stackarn!

Jag kan ju avskaffa syndkatalogen! Bra! Men om jag har kvar en växande prestations-katalog då? Hur går det då med nådens evangelium?

Men ge inte upp, det finns många flera alternativ som duger för att missleda stora skaror!

Det enda goda som kan komma av detta är ju att alla efterföljare blir grundligt fattiga. Och Herrens Evangelium är till för just de fattiga.

Men nu tillbaka till förmaning och tröst.

En växande grupp kristna tror att vi lever i änden på ändens tid. Ingen ser väl direkt fram mot den unika vedermöda som kommer att drabba jordens innevånare i allmänhet och Judar och Kristna i synnerhet.

Det finns en hel del förmaningar i Bibelns texter som behandlar just den tiden. Var vaksamma. En del kommer att dödas med svärd, andra kommer att sättas i fängelse. Bekymra er inte för vad ni skall säga när ni ställs inför domstol.

Det tycks mej som om ”förutbestämmelsen” tilltar i ändens tid. (Ja, jag vet, detta kan man missförstå på tusen sätt…)

Och just i detta sitter trösten för mej. Den Allsmäktige har beslutat och det kommer att ske helt och hållet enligt Hans beslut.

Gud vet inte allting bättre! Han vet allting bäst!

Tröst, utan förmaning, är önsketänkande.

Förmaning, utan tröst, är dömande.

/Kamau