Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Valet mellan Jesu kors och andliga övningar

the_cross

Ett par månader efter Aletheias bildande skrev Krister Holmström, i min mening, en av hans viktigaste artiklar i Trons Värld.  I rubriken ger han kristenheten det viktiga valet mellan Jesu kors och andliga övningar.  Han ifrågasätter rent av om svensk kristenhet börjar tappa kontakten med reformationen.  Vissa andliga ledare fruktar sekulariseringen, andra gläds över att kyrkogeografin nu ritas om men, kontakten med vårt eget väckelsearv finns inte längre med på agendan. Nu har både Krister och tidningen Trons Värld tråkigt nog gått ur tiden men, jag vill inte att vi glömmer detta viktiga inlägg i debatten under en tid när pre-reformatoriska kyrkofäder har börjat ersätta flertalet f.d. protestantiska rörelsers andliga influenser och många allvarligt tvivlar på om reformationen över huvud taget var legitimerad och nödvändig.   Jag hade ett kort samtal med Krister i samband med artikeln men, kände honom i övrigt inte.  Jag vågar säga att han lämnade oss med tre viktiga nycklar i en tid av andligt mörker och förvirring;  Nåden, Tron och Skriften.               

                                                                                                 Mvh MyTwoCents

Läs artikeln i sin helhet:

Krister Holmström: Om svenska evangeliska kristna ska ha en chans att på nytt vara med om en väckelse är det nödvändigt att vi håller fast vid Nåden, Tron och Skriften.  Håller den svenska kristenheten på att tappa kontakten med reformationen?
Grunden för Martin Luthers reformation angavs med orden Nåden allena, Tron allena och Skriften allena. Dessa tre principer har sedan fortsatt att utgöra själva grunden i de olika väckelserörelserna och frikyrkorna. Så har det varit genom hela 1800-talet och fram till slutet av 1900-talet – men då började en förändrig göra sig gällande.
Under senare år har det blivit allt vanligare att man bland svenska evangeliska kristna knyter an till katolsk och ortodox teologi, där varken nåden, tron eller Skriften har samma framträdande ställning som i de evangeliska kyrkorna. Där är traditionen viktigare, liksom formerna för gudstjänster och böneliv. Som en motreaktion mot stel och förtorkad frikyrkotradition, och mot överdriven och missbrukad karismatisk andlighet, vänds blicken mot helgon och tidiga kyrkliga traditioner.

Risken är stor att detta är en återvändsgränd, att dessa influenser bara leder till en tillfällig ökad känsla av andlig äkthet, men i själva verket inte öppnar för den Helige Andes kraft.
Jag tror istället, att om svenska evangeliska kristna ska ha en chans att på nytt vara med om en väckelse där många människor kommer till tro på Jesus, är det nödvändigt att vi håller fast vid Nåden, Tron och Skriften.
Det finns givetvis mycket att lära från alla kristna traditioner, men risken är att det som ytligt sett bara ser ut som andra former för bön och gudstjänst även representerar en annan teologi. Den radikala tron på frälsning genom tron och nåden allena riskerar att blandas upp med läror om andliga övningar och olika slags goda gärningar som förflyttar fokus från Jesu kors till de kristnas egna handlingar.

Kontrasten mellan det rena evangeliet och den religiöst grumliga läran blir tydlig i Galaterbrevets tredje kapitel, där Paulus kallar sina läsare ”dårar”. Vattendelaren är ställningstagandet till Jesu kors. Vi väljer väg, och därmed slutmål, genom att antingen hålla fast vid rättfärdiggörelsen genom tron allena eller inte göra det.
”Svara mig på en enda sak”, skriver Paulus. ”Var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden, eller genom att ni lyssnade i tro?” Fick ni del av Guds Ande genom att ni lyckades utföra andliga övningar, eller genom att ni tog emot evangeliet om Jesus i tro?
Här ställs människans försök till goda gärningar och laguppfyllelse i skarp kontrast till den tro som tar Jesus och korset på allvar. I Galaterbrevet är situationen speciell, eftersom det handlar om det kristna evangeliets brytning med lagen från Moseböckerna, men även om det i vår tid inte handlar om Mose lag utan om kristna traditioner, så är konflikten densamma.
Det som sker på många håll är att man försvagar tron på Jesu försoningsdöd och den rättfärdiggörelse som finns tillgänglig i tron på Jesus, och ersätter den med tankar om andliga övningar och en slags växt in i helgelse och rättfärdighet.
Paulus fråga ställer hela saken på sin spets: Kan någon få den Helige Ande genom andliga övningar? Svaret är nej, Anden tas emot i tro av dem som har hört om Jesu kors och blivit rättfärdiggjorde genom tro.
 

Orsaken till intresset för ortodox och katolsk andlighet är att kristna i Sverige längtar efter Anden. De längtar efter kraft att förändra både sig själva, församlingen och samhället. Det man har sett i kyrkorna hittills räcker inte, det behövs något mer, och därför vänder man sig till äldre kristna traditioner. Men Andens kraft finns inte där, eftersom dessa traditioner vill forma det kristna livet kring gärningar och andliga övningar snarare än tron på Jesu kors.
Enligt Paulus finns det bara en väg till Andens kraft, och den går genom tron på korset och rättfärdiggörelsen.
Här i Galaterbrevet 3 formulerar han sig mycket skarpt, inte bara när han kallar galaterna för dårar, utan även när han beskriver skillnaden mellan att bygga sin kontakt med Gud på gärningar eller tro. Var och en som bygger på lagen står kvar under den förbannelse som Moseböckerna talar om, medan den som tror på Jesus blir befriad från förbannelsen och istället välsignad med den Helige Ande.

Det är nödvändigt att förstå att det bara är genom Anden som vi kan få vara med om väckelse och se många människor komma till tro. Och det är nödvändigt att förstå att vi bara kan få Anden genom tron på Jesus.
Det är dessutom nödvändigt att förstå även detta: Grunden för tron och Andens givande är Jesu ställföreträdande död på korset, hans offerdöd i vårt ställe.

”Över dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse. /…/ Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig. /…/ Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av vår tro.” (Gal 3:10, 13, 14)

 Hos Paulus är alla dessa sanningar förenade och klara. Vårt vägval står mellan att släppa taget om Jesu ställföreträdande död för att istället lita på gärningar och andliga övningar, eller att hålla fast vid reformationens ”Skriften allena”.
Om vi väljer bort Skriftens vittnesbörd om den enkla tron på korset har vi inga löften om Anden kvar.

Ämne: Kristendomens historia, Nya Ekumeniken

Nyckelord: , , ,

Kommentarer (Denna del omfattas inte av vårt utgivningsbevis)