Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Tilläggen hjälpte inte –Den Troendes Rötter, del 6

Kaleb och Josua gick emot hela bunten, med livet som insats, och hävdade att man visst skulle inta landet. Gärna på en gång….
Vad var det som fick killarna att så benhårt, typ ”Over my dead body”, att så totalt inte bli påverkade av den sjuka stämningen av rädsla och bitterhet som infann sig i lägret.

Lite kul i sammanhanget är att Turistministeriet i Israel, vill fortfarande att den som kommer till landet skall tänka på denna berättelse.

israel_tourism
Loggan är inspirerad av frukten från Israel…

Landet är där…

De hade nu varit borta i 40 dagar och de började närma sig lägret igen.

-Du kolla… vi är snart framme. Sticker nu i förväg och kollar till lägret och förbereder?
-Visst. Det skall bli sååå kul att se deras min. Det är ju helt underbart detta. Det var precis som Han hade sagt…
-Men  dom andra då?
-Äh, bry dig inte om dom.

Kaleb springer ner i dalen för att ge de goda nyheterna till Mose. Josua kommer strax efter med de övriga 10 ledarna och den stora klasen som ett vittnesbörd från Israels land.
De kom nämligen kånkande på en rejäl klase vindruvor som de bar mellan två personer på en träpåle.

Mose och Aron skiner upp när de fått höra Kalebs berättelse. I sitt inre känner han sig sprickfärdig av lycka över att få vara med om detta. ”Gud är ändå sann sitt Ord”, tänker han för sig själv.

Men men men… festligheterna varade inte ens natten igenom. De tio andra männen började nämligen sprida en dålig rapport om vad som varit med.
-Jo visst stämmer det som Gud sagt… MEN, det fanns ju annat hot också.
-Vadå MEN, kontrar Kaleb lite lätt irriterat. Titta här, titta på frukterna vi har från landet vi fått ärva. Jag tycker vi går nu på en gång.
-Jo, jag veeet, Kalle… du såg ju hur jag kånkat den där klasen hela vägen. Men du såg väl också murarna och styrkan på invånarna.
-Och… har du GLÖMT Farao och hans armé… och vad Gud gjorde då? Det andra är väl Guds problem.
-Sluta och lev i det gamla… Det var då, det nya är nu. Gud kunde lika gärna ha låtit oss dö där i Egypten, eller som det är nu… här i vildmarken.
-Suck…, sa Kaleb och gick iväg med Josua. Förresten, ropade han över axeln, det är nog ingen bra idé att vara så rebelliska mot Gud…

Stämningen började bli rätt hotfull. De plockade upp stenar och ville stena grabbarna. Men de stod på sig.
-Asså vadå… Om Gud har sagt att allt sker genom att lita på Guds löften för frihet, typ när vi slaktade Lammet… och nu så har han ju åter bekräftat med vindruvorna… Klart han lvererar resten oxå… eller hur Kaleb, resonerar Josua lite sådär högt för sig själv…
-Jo, jag håller med dig… hur svårt kan det vara egentligen…????

Man hörde rösterna höjas för något av en egensnickrad demokrati i folkmassorna.
-Nej, nu tycker jag vi lyssnar på mig lite och så drar vi tillbaka till Egypten. Varför skall våra barn och fruar bli ett byte åt fienden här!!!
-Jaaa, hördes folkhopen skria. Vi behöver en ny ledare.

Landet är kvar…

Det är en rätt galen berättelse, egentligen.
Galet bra också.

Den är till och med såååå angelägen för oss. Jag menar, är inte vi förlösta från slaveriet?

”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” (Rom 6:6)

Är inte vi på väg in det Utlovade Landet?
Vissa av oss kallar det Tusenårsriket. Vissa för det Messianska Riket och andra Sabbatsvilan.
En period då vår underbara frälsare kommer tillbaka och samlar oss till sig.

”Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått.” (Upp 20:5)

Ett uppdrag som mynnar i att riket Israel skall totalt fullständigt återupprättas. Halleluja!!!

”När de nu var samlade frågade de honom: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Han svarade dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.” (Apg 1:6-7)

…en uppgift Jesus fått av sin Fader:

”Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus [Juda hus + Israels hus) för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.” Luk 1:32-33)

Det som är så fantastiskt är att se dessa två gossar med en sådan enkel och naiv syn på livet och dess omständigheter.

Kaleb, från Juda stam. Det framtida Juda Hus
Josua, från Efraims stam. Det framtida Efraims Hus/Israels Hus.
(Du som följt med en tid här på Aletheia kanske har börjat se detta mönster i hela Skriften…)

Dessa två representanter delar nu något väsentligt viktigt gemensamt.
Båda har satt sin fullständiga tillit/tro vittnesbördet om vinstocken från Israel, som var upphängd mellan två människor på en påle!!!

Det var den enkla Tilliten/Tron, som sedan fick dem att komma in i landet.
Alla andra som, inte nödvändigtvis förnekade vittnesbördet… men, inte tyckte att det räckte utan ansåg att det skulle ske lite tillägg och lite egen kraft… de kom inte in!

De hade nämligen inte bara spätt ut och lagt till saker om Landet, dem tog Gud hand om på plats… Men även de som hade lyssnat på den onda rapporten om Guds goda löften, hade försökt ta sig in i egen kraft… Och även det äventyret sket sig ordentligt… för Gud gör bara det han sagt att han ska göra… de blev till slut jagade tillbaka… stackare!

”I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men HERRENS förbundsark och Mose lämnade inte lägret. Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma.” (4 Mos 14:44-45)

En massa ”Iter” kom ivägen för dem som hoppades på att tilläggen skulle få dem att besitta vilan i löftet…

”Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen… De vill inte veta av mina vägar. Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila. ” (Heb 3:7-8, 10-11)

”Iterna”… hmmm…. dem kanske även vi skall se upp med idag…

Det är bättre att göra det den gamla goda vägen… Att lita på den goda frukten som kommer från Israel!
Några tillägg behövs inte… de får dig snarare att snubbla omkull på vägen… Inte enligt Moseböckerna i allafall…

”Jag är den sanna vinstocken… Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15:1, 5)

”Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.” (Matt 27:38)

”Detta är berättelsen om Jesus Messias, Davids son, Abrahams son.” (Matt 1:1)

                                                                                                                                               -Fredrik

=>

Ämne: INRIKES, Våra Hebreiska rötter

  • Fredrik,

    Tack för att du kommer med Ordets skärpa för att bringa ljus i tvehågsna, skrämda och lätt förvirrade själar !! Vi behöver påminnas !

    Ja…halleluja för den BIBLISKA TRON ! Den ser igenom det motstånd och jättar typ Goliat som verbalt försöker göra oss timida !!

    Du citerar :””När de nu var samlade frågade de honom: “Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Han svarade dem: “Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.” (Apg 1:6-7)

    Det var detta bibelställe som Calvin, 1500-talets store reformatör sa: ”detta uttalande visar lika många fel som det är bokstäver…” Han totalsågade vad ”fiskarpojkarna” hade fått uppenbarelse om. (genom att de läst toràh sen barnsben)

    De visste att Messias skulle regera i Jesusalem som Israels Kung. Men Jesus sa bara ’Not yet, killar’!

    Med det uttalandet förstärkte Jean Calvin denna falska ersättningsteologi som svävat som en drake över Kyrkan i 1800 år. Kalvinismen som nu kallar sig reformert är ur Trons synpunkt ett ogräs. Den tror att Kyrkan tagit Israels plats. Den ser inte våra rätta rötter, våra fäder.

  • Varför i hela världen är israeliterna såååå rädda att gå in i den lilla bit land på jordklotet som Gud har sagt att han skall ge dem. En bit land där han lovat att vandra mitt ibland dem.

    … men även en majoritet av alla kristna hatar att höra att deras destination är detta land.

    Israeliterna såg alternativen med att dö i öknen eller gå tillbaka till slaveriet i Egypten som bättre alternativ än att gå in i det land som Gud utsett. Majoriten av alla kristna har ännu mer fantasirika alternativ till den destinationen som Gud i sitt ord har utsett.

  • elisabeth,
    ”Tack för att du kommer med Ordets skärpa för att bringa ljus i tvehågsna, skrämda och lätt förvirrade själar !! Vi behöver påminnas !”
    —Tack.
    Jag tror det är viktigt, som du poängterar, att ständigt påminnas om vår destination, och framför allt hur ”enkelt” det är att få komma dit.
    Det svåra är nog att hålla sig till enkelheten… att se på vinrankan, Jesus, och sätta sin tillit/tro till den, Honom.
    Det svåra är nog att inte ryckas med i allt runt omkring…

    Haggaj,
    —det fanns ju/finns ju ”murar” där…. 😉

  • Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Be och du skall få -Den Troendes rötter, del 6()

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?