torsdag, juni 25th, 2009...12:33 f m
Tvivel på Guds trofasthet
När man läser ordentligt i Moseböckerna så öppnas en helt ny värld även för den annars ganska bibelsprängde. När jag för någon månad sedan läste 3 Mos 26 och då särskilt versarna 11-13 så fick jag en helt ny förståelse för vad landet Israel innebär i Guds frälsningsplan. Versarna 11-13 talar om hur Gud själv skulle vandra mitt ibland sitt folk i det nya landet och det är inte sagt som en förutsägelse på vad Jesus senare kom att göra, utan ett löfte om israeliterna uppfyllde sin del av förbundet med Gud.
Eftersom Mose slog på klippan skulle han inte få komma in i det heliga landet. Guds dom var tydlig.
Jag tror att det är viktigt att förstå att Guds frälningsplan hade kunnat uppfyllas vid denna tid om folket hade haft mer tro på Guds trofasthet. Men de hade inte tillräcklig tillit till Gud. Nu visste naturligtvis Gud redan detta eftersom han inte har ett linjärt tidsperspektiv som vi har. Vi färdas ju över tidens linjal millimeter för millimeter, Gud ser hela linjalen samtidigt. Därför kan Gud veta saker i förväg utan att det inverkar på vår fria vilja.
Samband mellan Mirjam och Maria
Hade alla spejarna i kapitel 13 haft samma tro på Gud som Kalev, hade folket kanske vågat inta landet, men nu stod de där mittemellan öknen och det land som Gud lovat dem och där Gud skulle vandra mitt ibland dem. Nu fick de gå i ytterligare 40 år i öknen innan chansen kom på nytt. Då dör Mirjam. Och då hade inte folket längre något vatten att dricka. Den övernaturliga klippa som följt folket i öknen och gett dem vatten att dricka hade enligt rabbinsk tradition starka kopplingar till Mirjam. Personligen tror jag att när det talas om skuggor av det som skall komma (Kol 2:17, Heb 10:1) så har Gud varit så exakt att ingenting lämnas åt slumpen. Mirjams förhållande till klippan och sedermera Maria (Mirjam) som Jesu moder har starkare samband än vad en första anblick kanske ger.
Varför blev det fel?
Klippan som nämns redan i 2 Mos 17:6 (det används ett annat ord för klippa där) borde ju vara välkänd för Mose. Ändå behöver han och Aron gå in i uppenbarelsetältet för att få instruktionerna från Gud för att få reda på hur de skulle få vatten. Varför då? Gud hade försett folket med manna, vatten, fåglar och vad de nu behövde hela tiden när de var i öknen. Nu började de närma sig det förlovade landet och Mose börjar tvivla på hur han skall förse folket med vatten. Men vad ännu värre är: Mose börjar tvivla på Guds trofasthet. Kanske är det lättare att tro på Gud i öknen än när man börjar närma sig den civiliserade världen? Guds avsikt var i vilket fall att inte lämna Israels folk när de gick in i landet. Han skulle ju fortsätta att förse dem enligt deras behov (3 Mos 26). Mose fick beskedet att han skulle tala till klippan. Men Mose gjorde som han gjort i 2 Mos 17, han slog med sin stav, två gånger, mot klippan.
Eftersom Mose slog på klippan skulle han inte få komma in i det heliga landet. Guds dom var tydlig.
Gud blev sur och ville inte tala mer med Mose om detta
Men många judiska rabbiner vill inte godta denna förklaring till att Mose inte fick komma in i landet. Det måste vara någonting annat som låg bakom. Men faktum är att Gud upprepar orsaken till att Mose inte fick komma in i landet.
Där uppe på berget skall du dö och förenas med dina fäder, liksom din bror Aron dog på berget Hor och förenades med sina fäder, detta därför att ni var trolösa mot mig vid Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen och inte höll mig helig bland israeliterna. (5 Mos 32:50-51)
Anledningen till att de judiska rabbinerna inte godtar förklaringen med klippan och dess vatten beror nog på att denna förklaring även skulle underkänna den rabbinska judendomen som framkomlig väg till den messianska tidsåldern. När Mose slår på klippan istället för att tala till den dömer han därmed ut Guds väg till gemenskap i det heliga landet. Den vägen, var inte ens för Mose, en väg via laggärningar. Lagen bekräftade gemenskapen mellan Gud och folket. Gud blev så sur och besviken på Mose att han inte ville tala mer om saken med honom: ”Det är nog, tala inte mer med mig om detta.” (5 Mos 3:26) Till slut så insåg nog Mose vad han gjort. För i Mose sång (5 Mos 31:30-32:1 ff) sjunger Mose:
Han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av åkerns gröda, mättade honom med honung från bergen, olja från flinthårda klippan, grädde från korna, mjölk från fåren, fett från lammen, baggar och bockar från Bashan och det allra finaste vete. Druvans blod blev ditt vin. Jakob åt och blev mätt. Men när Jeshurun blev fet slog han bakut - du blev fet, du blev tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, förkastade sin räddande klippa. (5 Mos 32:13-15)
Messiansk tidålder i beredskap
Mose inkluderar sig själv i den fete Jeshurun (Israel), det var ju Mose som förkastade den räddande klippan genom att slå på den. En ny Mirjam (Maria) skulle komma och föda en ny klippa (Jesus). Ja, i själva verket var klippan i Moseböckerna Kristus om vi skall tro Paulus (1 Kor 10:4). Det fanns en messiansk tidsålder i beredskap då. Om folket skulle ha följt förbundet i fråga om tilliten till Gud skulle ju Gud varit tvungen att iscensätta det han lovat. Men det finns ockå en messiansk tidsålder i beredskap nu. Vill vi vara med om den skall vi noggrannt studera vilka fel som begicks då, så att vi inte begår samma misstag.
När Mose slog med sin stav på klippan, när vi fäster vår tillit till annat än Guds trofasthet och vilja till gemenskap med oss, när vår tro till innehållet inte är förtröstan utan formler, då har vi problem. För kännetecknet för den messianska tidsåldern är när Guds inblandning och totala påverkan i våra enskilda och kollektiva liv blir uppenbart och självklart.
Församlingen som följer herdestaven
Att ordet församling (qahal קהל) nämns fyra gånger i detta sammanhang i 4 Mos 20 är ingen slump. Om vi studerar den antika varianten av dessa bosktäver som bildar ordet qahal, församling så ser de ut så här:
Bokstäverna är från höger till vänster
Koof, Hey, Lamed.
Dr Frank T. Seekins, skriver i sin bok Hebrew Word Picture, att bilderna för ordet församling talar om för oss att en församling är byggd av dem som följer staven. Koof har ofta betydelsen bakom eller följer, Hey betyder uppmärksamma och Lamed betyder herdestav. Vi kan därför förstå att när ordet qahal används så är det en beskrivning av dem som uppmärksamt följer herdestaven.
I 4 Mos 20:8 säger Gud till Mose ”Tag staven och kalla samman menigheten …” Ordet för menigheten är här inte qahal utan edah. Men när Mose väl tagit staven och folket var samlade framför klippan, så benämns de med ens istället med qahal – de som följer herdestaven.
Mose tog staven som låg inför Herren, så som han blivit befalld, och Mose och Aron samlade församlingen [qahal] framför klippan. Mose sade till dem: ”Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?”‘
Tydliga misstag av Mose
Här bör vi ställa oss en intressant fråga. Har menigheten blivit en qahal/församling på grund av Mose stav eller på grund av att de står framför klippan? Just vid detta tillfälle hade Mose ingen annan tanke än att det var hans stav som befann sig i centrum. ”Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?” Mose anser att det är han som skaffar fram vatten genom klippan och han slår den som om han skulle stå över klippan.
Så lyfte Mose handen och slog två gånger med staven mot klippan. Vattnet forsade fram, och både menigheten [edah] och boskapen fick dricka. (vers 11)
Nu var folket återigen benämnt med edah istället för qahal. Nästa gång ordet qahal används så är det i en negation där Gud säger att de inte kommer att föra in församlingen i landet.
Men Herren sade till Mose och Aron: ”Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling [qahal] in i det land som jag har gett dem.” (vers 12)
Visst framstår misstagen som Mose gjorde som tydliga? Och visst framgår det redan i detta kapitel vad som fattas israeliterna när de sedan intar landet? Och slutligen, visst framgår det tydligt att det endast är genom förtröstan på Guds trofasthet som vi kan komma till det utlovade riket, att Gud försörjer oss och ger oss vatten, liv och frälsning?
/Haggaj
27 kommentarer
juni 25th, 2009 at 7:59 f m Citera och svara denna kommentar
Tack för din fridfulla undervisning Haggaj .Guds frid och Guds välsignelse Ronny
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 10:41 f m Citera och svara denna kommentar
Haggaj skrev:
Av vilken anledning tror du förklaringen med Klippan skulle underkänna den rabbinska judendomen Haggaj?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 10:42 f m Citera och svara denna kommentar
Ronny,
Guds välsignelse även till dig!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 10:56 f m Citera och svara denna kommentar
Haggaj skrev: ”Kanske är det lättare att tro på Gud i öknen än när man börjar närma sig den civiliserade världen?”
Av erfarenhet kan jag skriva under på detta.
Det är inte för inte vi presenterats med bara två alternatiev.
Vi får välja mellan:
1. det allra bästa = gemenskap med universums skapare, eller
2. det allra värsta = evig skilsmässa från universums skapare.
Ponera att det funnits ett tredje alternativ. T.ex. att bara upphöra att existera, som ett djur. Hur många skulle då teckna för detta alternativ?
Det är ju faktiskt detta alternativ som massorna inbillar sig att det finns. Lev loppan, om några decennia finns du inte mera.
Och de ”andliga” inbillar sig som alternativ att de själva är gud(ar).
Jag, jag, mitt eget jag.. Ej finns ett jag på jorden, så stort som du mitt jag!
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 11:16 f m Citera och svara denna kommentar
MyTwoCents,
Jo, när Mose står där med sin stav bredvid klippan, så vet vi att klippan var ett bevis för Guds trofasthet. Det var genom att vända sig till Guds trofasthet som Israels folk skulle få seger och slutlig frälsning.
Mose stav däremot symboliserar följandet av Guds instruktioner eller lagen om vi så vill. När Mose skulle tala till klippan så skulle han därmed vänt sig direkt till Guds trofasthet utan att gå omvägen genom lagen. Inget fel på lagen, men det var klippan som skulle ge dem vatten, frälsning.
Men Mose använder istället staven och slår på klippan. Lagen sätts över Guds trofasthet.
Den rabbinska judendomen står bildligt fortfarande och slår på klippan.
Skillnaderna mellan staven och klippan i det här fallet är endast förtröstan på Guds trofasthet.
Det är i förtröstan på Guds trofasthet David är stor.
”Honom [David] gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus …” (Apg 13:22-23)
David sjöng lovsånger om lagen. Men han räknades som en man efter Guds sinne därför att han hade en fullständig förtröstan på Gud.
Det är alltså genom förtröstan på Guds trofasthet, på klippan, på Kristus, som vi blir frälsta.
Den rabbinska judendomen slår alltså fortfarande på klippan. Men när jag läste rabbi Ari Kahns utläggningen av veckans text http://arikahn.blogspot.com/2009/06/parshat-chukat.html så tycks åtminstone han snegla åt att det trots allt är tron på Guds trofasthet och inget annat som skall leda till frälsning. Kopplingen mellan klippan och Jesus är nog inte långt borta för det judiska folket.
Alla kristna borde ta detta som en tankeställare. Litar vi på Guds trofasthet, klippan? Eller består vår tros innehåll av olika formler som skapats av höjdare inom kyrkan? Tror vi på Guds trofasthet eller räknar vi med att de olika formlerna som vi bekänner oss till skall leda hela vägen fram?
Slår vi med vår stav på klippan eller talar vi till den?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 11:45 f m Citera och svara denna kommentar
@ Haggaj:
Precis som Josef till sist uppenbarade för sina bröder vem han var kan vi kanske förvänta oss att Klippan Messias (Kristus) snart kommer att uppenbara sig för det judiska folket vem Han är?
Kan det inte vara så att vi (Kyrkan) under ca 1900 år gjort ett bra jobb att dölja Klippan Jesus i västerländska kläder och kosmetika, precis som Josef i Egypten?
Måhända en andlig hungersnöd till slut driver dem tillbaka till Klippan som förkastats?
”Han övergav Gud, sin skapare, förkastade sin räddande klippa. (5 Mos 32:13-15)”
Ha
LE
LU
JAH!
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 12:43 e m Citera och svara denna kommentar
MTC,
Det som jag tycker är nästan mest intressant är att Gud hade förberett allting i minsta detalj för Mose och Israel. Han hade klippan (Messias), han hade frälsning genom tron på Guds trofasthet, han hade församlingen, han hade allt detta förberett och klart för Israel.
När Jesus kommer så personifierar han de egenskaper som klippan hade, även de mest mänskliga som att ge omsorg om folket och deras behov, bota deras sjukdomar, ge dem mat att äta.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 1:08 e m Citera och svara denna kommentar
@ Haggaj:
Ständigt nytt ljus bakom ridåerna…!
” Mirjams förhållande till klippan och sedemera Maria (Mirjam) som Jesu moder har starkare samband än vad en första anblick kanske ger.”
Jag har funderat över vart Maria /Mirjam kunde placeras och detta kändes: amen !
Tack Haggaj… du tar fram nya perspektiv bakom kända ”berättelser” som flertalet aldrig ens brytt sig, därför att vi har blivit så ”vana” att läsa igenom Moseböckerna ”per automatik.” Har man då ingen som ger kloka kommentarer, så är risken att guldkornen missas.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 2:39 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj,
Tack för en intressant bloggpost!
Mvh garan
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 5:30 e m Citera och svara denna kommentar
Gläder mig åt ert intresse för GT:s texter. Jag har genom åren lyssnat till åtskilliga predikningar och bibelstudier från GT och jag har känt sorg över att dessa blivit allt mer ovanliga. Roligt att dessa lyfts fram och att vi blir nyfikna på dem.
Däremot känns det inte bra med uttrycket ”Gud blev sur…” – Gud blir inte sur, det är något Han står helt fjärran ifrån. Han blir i sin helighet nåt helt annat, vida mera.
Annars: fortsätt vandringen genom Moseböckerna!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 6:31 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj!
Jag har lite frågor till dig/er på denna blogg!
Jag har läst en sida, som gör att frågan om staten israel och landet, verkligen är profetsiornas uppfyllelse och om Gud verkligen handlar med världen utifrån det Israel vi ser i dag!
http://www.solascriptura.se/israel1.html
Skulle önska ett uttömligt svar om det går!
Mvh Björn Jönsson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 6:42 e m Citera och svara denna kommentar
@ Björn Jönsson:
Vad är frågan då?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 6:52 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj!
Frågan är! om staten israel och landet, verkligen är profetsiornas uppfyllelse och om Gud verkligen handlar med världen utifrån det Israel vi ser i dag!
Om du hinner så läs länken!
Mvh Björn Jönsson!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 25th, 2009 at 9:20 e m Citera och svara denna kommentar
Sigrid L.
Om nu Gud kan ångra sig kanske det inte är konstigare än att ”Gud blev sur”.
Mvh MS
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 26th, 2009 at 8:04 f m Citera och svara denna kommentar
@ Björn Jönsson:
Björn, jag hoppar in med en kort reaktion fastän din fråga var riktad till Haggaj.
Denne Alan Morrison som du hittat på nätet representerar den kanske största villoläran som slagit rot i ”kristenheten”. Det vill säga ersättningsteologin som går ut på att Gud skippat projektet Israel och att följden är att alla profetior måste läsas allegoriskt. Löftena gäller de ”kristna” och förbannelserna gäller Israel och judarna.
I ett stycke skriver dene Alan följande – citat:
Hur mycket ny-judaisterna än försöker att göra Guds frälsningsplan till fossiler i gammaltestamentlig lera – hur hårt de än försöker ge öknamn som ”ersättnigsteologi” – är Bibeln klar på ”Israels” plats idag, och det sanna Jerusalems natur. Församlingen är Israel idag (Gal 6:14), och det har varje troende outplånligt stämplat på sitt hjärta.
Slut citat.
Han menar Gal. 6:16 där ersättningsteologiens anhängare slopat ordet ”och” i grundtexten och i vissa fall ersatt det me ordet ”ja” för att det skall passa deras syften. Jag skulle säga att Upp. 22:18-19 passar bra på denna villolära, och förmodligen även de ”ve” som uttalades över ”dem genom vilka förförelsen kommer”.
King James har en korrekt översättning av versen: Gal. 6:16 ”And as many as walk according to this rule, peace be on them, and mercy, and upon the Israel of God.”
Ersättningsteologin har förorsakat nästan all judeförföljelse genom tiderna och lagt ett täckelse, en slöja, över Gamla Testamentet.
Paulus varnade för detta. Läs Rom. 11 som motgift mot Alan Morrisons villolära. Den blir inte bättre bara för att Alan kan bolla med ord. Lägg märke till att han använder sig av kedjebevis. Om det nu är så att X då är det troligt att Y och eftersom Y gäller är det nästan säkert så att Z gäller etc. ad nauseum.
Var försiktig så att du inte trillar i en av ”kristenhetens” största fällor.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 26th, 2009 at 9:59 f m Citera och svara denna kommentar
Sigrid L,
Nu har jag läst om versen från 5 Mos 3:
”Herren var förbittrad på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. ‘Det är nog’, sade han, ‘tala inte mer med mig om detta.’” (5 Mos 3:26)
För mig låter det som om Gud är ”sur”. Men jag tänkte efter två gånger innan jag skrev det. Det är nog mer en fråga om vad vi lägger i begreppet ”sur” än hur vi ser på Gud.
Och om vi skulle hårddra frågan så att vi skulle väga de tre orden ”Gud”, ”är”, ”sur”, så erkänner jag att du skulle vinna, lätt som en plätt.
Däremot så tror jag det är en av de stunder i historien som Gud kände mest sorg. Mose som var så bra missade Guds allra viktigaste egenskap och plan.
Men historien om Mose kommer att få ett lyckligt slut. Mose sjunger ju i 5 Mos 32 en sång. I den beklagar han sig över att han och folket övergav Gud, sin skapare och förkastade klippan. Mose förstod vad han hade gjort för fel.
”Han övergav Gud, sin skapare, förkastade sin räddande klippa.” (5 Mos 32:15)
Men när vi läser Uppenbarelseboken så ser vi att Mose solosång nu har blivit en duett som även vi skall få sjunga med i.
”Och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång” Upp 15:3
Den sång som Mose sjöng när han beklagade sig att han förkastat sin räddande klippa skall han få sjunga duett med Klippan, Kristus, Lammet.
Snacka om lyckligt slut!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 26th, 2009 at 10:03 f m Citera och svara denna kommentar
Björn,
Om du hade läst bloggposten så kanske du ställt frågan annorlunda.
Läs t.ex. det här stycket:
”I 4 Mos 20:8 säger Gud till Mose ”Tag staven och kalla samman menigheten …” Ordet för menigheten är här inte qahal utan edah. Men när Mose väl tagit staven och folket var samlade framför klippan, så benämns de med ens istället med qahal – de som följer herdestaven.”
Om min iakttagelse skulle stämma*, så kunde man nog kalla det Israel vi ser idag för edah, men inte qahal.
*Reservation för att min iakttagelse om dessa två ord bara är en lekmans.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 26th, 2009 at 11:56 f m Citera och svara denna kommentar
@ Kamau Mweru:
Tackar!
Jag ställde frågan för att få ett svar och det fick jag nu!
Åter tack så mycket Kjell!
Mvh Björn Jönsson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 26th, 2009 at 12:24 e m Citera och svara denna kommentar
Kamau Mweru/Kjell1
Skulle du vilja läsa denna länk, som är en text om Matt 24 och vedermödan.
Textförfattaren är R. Woodrow
http://www.solascriptura.se/vedermod.html
När jag läste det, så är det ju en del som raseras, men frågan är om han också sprider falsk lära?
vore glad för din synpunkt!
Mvh Björn Jönsson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 26th, 2009 at 4:37 e m Citera och svara denna kommentar
@ Björn Jönsson:
Björn, om du vill ha hjälp att testa det du frivilligt väljer att läsa är det nog bättre att ender at upp det i 500-salen eller i emails.
Min email är kamau.mweru (at) gmail.com
Men jag skulle vilja råda dig att söka en frisk brunn istället för en brunn med tydligt färgat vatten.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 27th, 2009 at 12:47 e m Citera och svara denna kommentar
Vad kul Haggaj, att du har sedan en tid tillbaka börjat gräva i Ordet (Torahn) och ge vidare till oss, härligt! Vi behöver alla göra det, Ordet är levande och verksamt, och skarpare än något tveeggat svärd…Heb 4:12.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juni 30th, 2009 at 12:47 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj.
Ditt inlägg är guld värt för mig just nu.
Tack för att Du tagit Dig tid att fördjupa Dig i detta och delge oss!
Jag suger åt mig detta levande vatten som en torr svamp till att sedan vidarebefordra till de törstiga…i större mängder.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 3rd, 2009 at 11:09 f m Citera och svara denna kommentar
vilken underbar utläggning. Alltid uppmuntrande när man förstår mer om orden i grundtexten…men, Haggai, vet du något mer om bokstäverna resp betydelsen av ordet menighet i edah?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 3rd, 2009 at 11:16 f m Citera och svara denna kommentar
rebecca,
Jag fick inte ut något av ”edah” när jag kollade, men jag kan naturligtvis ha missat något.
Här finns en länk till de antika hebreiska bokstäverna. Det skiljer något i betydelse mellan vissa bokstäver beroende på vem som skriver. Bokstaven ”Quph” har t.ex. i den här länken inte den betydelse som jag har i min bok hemma. Jag tror mer på boken av Dr Frank T. Seekins. Länk till den fanns i texten.
http://www.ancient-hebrew.org/3_home.html
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 3rd, 2009 at 11:19 f m Citera och svara denna kommentar
… och här är ett utmärkt redskap för att hitta grundtextens ord:
http://www.blueletterbible.org/
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 3rd, 2009 at 11:29 f m Citera och svara denna kommentar
Tack så jättemycket!
tycker att om man betraktar dalet så ser man att de är underordnade?? alltså den underordnade församlingen istället för den som följer en ledare (stav?)
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 3rd, 2009 at 11:29 f m Citera och svara denna kommentar
alltså dalet i edah
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara