Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Kommentarer

Någon har sagt att diskrepansen mellan solåret och månåret är Guds sätt att  be människan om ursäkt för att vi inte är fullkomliga. Det finns en förlåtande attityd hos Gud som särskilt gör sig gällande under de tio dagar som skiljer solåret och månåret åt. Det är om dessa tio dagar detta skall handla. 

0
Vad kan solens och månens olika egenskaper berätta för oss människor?

Gud säger att solen och månen skall styra vår tideräkning

Redan i första kapitlet i vår bibel säger Gud att solen och månen är till för att det skall vara dag och natt och för vårt sätt att räkna tider och utmärka högtider. Solens och månens uppgift, enligt Gud, är alltså att visa oss tidstecken. Ordet för högtider i 1 Mos 1:14 är mowed och det betyder en angiven eller utsatt tid. Solen och månen har alltså som uppgift att visa oss särskilt angivna tider.

Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. (1 Mos 1:14-18)

Solår och månår

Det finns en diskrepans mellan solåret och månåret. Solåret innehåller 365,25 dagar. Vart fjärde år så skjuts det in en extradag den 29 februari som vi kallar för skottdag och denna ser till att inte året förskjuts över tiden. Det muslimska året baseras helt på månen och har därför bara 354 dagar. Deras kalender förskjuts därför varje år och därför infaller inte Ramadan på ett sådant sätt att det stämmer mer vår gregorianska almanacka.

Det judiska året är baserat både på solen och månen, precis som Gud sa i 1 Mos 1. Det ger det judiska åren lite olika längd mellan 353 -385 dygn. De skjuter in en skottmånad enligt ett visst mönster så att de kan förhålla sig både till solens och månens sätt att ange tid. I princip så skiljer det tio dagar mellan ett solår och ett månår.

Religionernas egenskaper syns i solen och månen

Som ni kanske ser finns det slående likheter mellan de stora religionerna och deras sätt att förhålla sig till sin tideräkning. Judarna baserar ju sin kalender på både solen och månen och tar hänsyn till den skillnad som finns mellan dessa två. Månen är ofullkomlig i förhållande till solen, men det är i samspelet mellan en fullständig Gud och en ofullständig människa, som vi är satta att leva. Kristenheten avskaffade månens påverkan på hur året skulle räknas och kanske därmed också synen att människan är ofullständig. Man räknade nog kallt med att man levde i den messianska tidsåldern och var ofelbara och slängde alla kopplingar till månen överbord. Tanken om att kristna människor själva blir gudar finns insmugen lite här och där och någon hänsyn till månens ofullständighet behövs inte. Muslimerna ser den ofullständiga människan i månen utan samma möjlighet till upprättelse som finns när månen samspelar med solen, även om vi inte skall glömma att Islam också tror på en nådefull Gud.Vi kan i dessa skillnader mellan religionerna se att vårt förhållande till solen och månen berättar hur vi ser på oss själva och vår relation till Gud.

Den första dagen i den sjunde måndaden

Alla Israels högtider, utom en, infaller några dagar in i en månad. Detta har varit  praktiskt eftersom en ny månad skulle blåsas in med shofar (horn eller basun) efter det att två vittnen sett den nya månen. Om man hade några dagar på sig efter den nya månen så gick det att signalera till diasporan att om si och så många dagar börjar den och den högtiden. Stöt i horn vid nymåne och vid fullmåne på vår högtidsdag! (Ps 81:4) Eldar tändes på bergshöjder så att ett signalsystem kungjorde den nya månaden för de som bodde i såväl Babylon som i Europa eller Afrika.

Emmelertid finns det en högtid som inte fungerar efter ovanstående koncept. Den högtiden kallas för den gömda dagen, Yom Hakeseh, eftersom den infaller den första dagen i en månad och därmed inte är möjlig att på förhand känna till. Skådandet av en ny måne kan ju dröja någon dag. Högtiden kallades också för basunhögtiden, Yom Teruah, eftersom man blåste i Shofar varje dag månaden före så att folket skulle vara beredda denna dag. När månen skådades så blåste man således i den sista basunen. Högtiden förknippades med Messias bröllop men hette också Yom HaDin, dommedagen.

Mest känd är dock högtiden för sitt namn Rosh HaShanah, årets huvud. Det finns alltså många namn på denna dag, ingen vet dagen eller stunden den skall infalla, den sista basunen skall ljuda denna dag, som också är förknippad med Messias bröllop. Därtill är dagen domens dag.

Domedagen

På domens dag öppnas en bok som heter Livets bok. Den finns omnämn på flera ställen i Uppenbarelseboken, Paulus hänvisar till den i Fil 4:3, Mose och Gud resonerar om den i 2 Mos 32:32 och Daniel beskriver hur domare tog plats och böcker öppnades (Dan 7:10) och hur de som är skrivna i boken räddas (Dan 12:1). Enligt judisk tro så är det tre böcker som kommer att öppnas denna dag. Förutom Livets bok så menar de att det finns en bok som de onda och förhärdade människorna finns upptecknade i, dessa kommer att straffas, men så finns där också en tredje bok, och det är en bok som innehåller dem som ännu inte gjort bättring eller förhärdat sig, de kommer att få tio dagar på sig fram till, tio dagar som är lika med skillnaden mellan solåret och månåret.

Tio dagar för omvändelse

Dessa tio dagar som pågår mellan Yom HaDin, dommedagen och Yom Kippur, försoningsdagen är en tid för omvändelse.  Vi har endast en enda beskrivning av firandet av Rosh HaShanah i bibeln. Beskrivningen är hämtad från ett tillfälle då man endast kunde mönstra 42 360 innevånare i Jeruslalem, många av dem hade helt tappat bort sitt ursprung eftersom de befunnit sig i Babylon. Kanske kunde inte alla ens hebreiska. De hade i alla fall när dagen började väldigt dålig koll på Mose lag och allt det den stod för.

Hela folket samlades nu mangrant på torget framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta bokrullen med Moses lag, som Herren hade gett Israel. Prästen Esra bar fram lagboken inför hela församlingen av män och kvinnor och alla som var mogna nog att lyssna. Det var den första dagen i sjunde månaden. Han läste ur lagen på torget framför Vattenporten, från tidigt på morgonen till mitt på dagen, för männen och kvinnorna och alla som var mogna nog, och hela folket lyssnade uppmärksamt till lagens ord.

Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: ”Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta.” Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. Och Esra fortsatte: ”Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.” Och för att folket skulle tystna sade leviterna: ”Var stilla, detta är en helig dag. Var inte bedrövade.” Då gick alla hem till sitt för att äta och dricka och dela med sig åt andra. De firade en stor glädjefest; de hade förstått det som man hade undervisat dem om. (Neh 8:1-3, 9-12)

För dem som likt folket i Neh 8 kommer att förstå bibelns  undervisning först efter domedagen, så kan de tio dagarna bli till en stor glädjefest, trots att dessa dagar också kommer att bära med sig Herrens vrede över jorden. De som segrar skall få vita kläder. Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar (Upp 3:5). På Yom Kippur har man vita kläder på sig och de som har vita kläder på sig har således kommit undan Guds vrede för att kunna fira försoningsdagen.

I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. Den dagen skall ni låta hornen ljuda. (4 Mos 29:1)

Ingen vet dagen eller stunden, den sista basunen ljuder …

/Haggaj