lördag, juli 18th, 2009...7:32 e m
Tro, Hopp & Kärlek
I två tidigare bloggar skrev jag om profetia och nådegåvor. Jag tänkte fullborda denna serie med litet betraktelser över det som blir beståndande. Vi läser:
1 Kor. 13:13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
Och detta står i direkt samband med:
1 Kor. 13:8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, ….
Vad kärlek är tror vi väl alla att vi vet. Och dessutom finns det tillgång till bra beskrivningar och definitioner i Bibeln.
Betydelsen av ordet ”tro” finns även den definierad i Bibeln Hebr. 11:1, fast versen hör till de mindre lätta att översätta.
Vad det gäller ”hopp” får vi nöja oss med att läsa texter där det talas om hopp och själva fundera ut vad det kan betyda.
För att riktigt krångla till det skulle vi ju kunna ta trons definition igen: Hebr. 11:1 Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser
Vi som tror på Guds kärlek skulle då kunna beskriva specialfallet att: ”tron är en fast tillförsikt om den kärlek vi hoppas på”.
Och så är hjulet runt och alla tre beståndande begreppen hänger ihop med varandra.
Fast om dessa tre är ”beståndande” så betyder det att tron och hoppet och kärleken i evigheten bara kan vara beståndande om de finns tillgängliga redan nu. Och då kan det kanske vara bra att känna igen dessa, redan nu.
Vi vill ju gärna berätta om vår tro. Fast, i Jakobs brev tycks det antydas att vi bör ”visa” vår tro.
Vi är betydligt mindre benägna att berätta om vårt hopp. Fast, i första Petrusbrevet uppmanas vi att göra det ”Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan.” (1 Petr.3:15).
Och kärlek då? Ja, den visar man väl genom att vara vänlig och snäll och hjälpsam. Nja, äkta kärlek kostar. Ofantligt mycket i vissa fall, Joh. 3:16
Två gånger påpekas det att kärleken är beståndande och alltså inte kommer att förgå. Och vi nickar och tycker att det är ganska självklart. För visst måste det finnas kärlek i evigheten.
Att profetia inte behövs längre när allt är uppenbart, tycker vi också är naturligt och självklart.
Att tungotal inte har någon funktion att fylla när det bara finns kvar ett språk och vi känner Herren ansikte mot ansikte verkar inte heller svårt att förstå.
Men vad skall vi tänka om tro? För att inte tala om hopp…… Vad finns det kvar att tro om man vet allt? Och vad finns det att hoppas på om man har allt?
Svårigheten ligger i ordens gängse betydelse. De betydelser vi lägger i ordet tro, och ordet hopp, ligger långt ifrån de betydelser som Korinterbrevets författare avsåg.
I vår tid definieras ”tro” som motsats till ”vetande”. Ofta med den vaga betydelsen att man handlar mot bättre vetande.
Den som säger ”Jag tror det.” menar ofta att han tvivlar starkt men hoppas att det kanske kommer att gå bra ändå.
Detta är inte alls det som ordet betyder när vi läser det i Bibeln. ”Tron är en fast tillförsikt” definierar Hebréerbrevets författare. Den som vill fördjupa sig i saken kan läsa den text som ofta kallas för ”trons epistel”. Hebr. 11.
Tro i NT beskrivs med de grekiska orden pistis och pistos. Orden betyder förtroende och trohet. Båda orden behövs, för det handlar här om en relation. Alltså inte om någon slags individualistisk prestation. Tyvärr hör hebreiska inte till de språk jag kan, men enligt vanligtvis välunderrättade källor används ordet ”amman” i GT och det ordet utbildar ett spädbarns förtroendefulla vila i famnen på en trofast förälder.
Det är viktigt att vi förstår att vi inte kommer att avklädas vår personlighet i evigheten. Och eftersom det kommer att finnas personlighet finns det även utrymme för förtroende och trohet eller åtminstone frukten av dessa kvaliteter.
Men hur går det då med hoppet? Vad kan det finnas att hoppas på när allt är fullbordat?
Även här missleds vi av ordets nuvarande betydelse. Kommer han att bli frisk? Ja, jag hoppas det. Underförstått, jag tror inte det, men positivt tänkande är väl tillåtet så jag säger att jag hoppas det. Ordet uttrycker nästan hopplöshet.
Den ursprungliga betydelsen är ganska nära besläktad med det vi idag kallar tro. Om vi tror att vi kan klara något, eller tror att något kan gå med vinst, så är detta en starkt motiverande kraft för oss. Ett slags energi eller drivmedel för vår själ.
Den som någon gång varit förälskad torde kunna känna igen alla dessa ingredienser. Kärleken som omfattar helheten. Förtroendet och den självvalda troheten och all den energi man upplever.
När en gång, i härligheten, jag för evigt hemma är, kommer allt detta bli konkreta fakta. Klippfasta säkerheter. Inte bara övergående drömmar.
Det är inför detta som Paulus utbrister: (Rom 8:18) ”Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.”
Frågan kvarstår då hur de tre beståndande kvaliteterna kan se ut i vårt vardagsliv.
Har du en kallelse? Hur tydlig är den? Vad blev, eller kommer att vara, ditt första steg?
1. Har du en kallelse?
Svaret är: JA!
2. Hur tydlig är den?
Kom ihåg att ju tydligare kallelsen är desto mer prövningar får du räkna med. Promeadsegrar hör till sagornas värld, inte till Guds Rike.
3. Vad är då ett lämpligt första steg?
”Read your Bible, pray every day, pray every day, pray every day. Read your Bible, pray every day, if you want to grow!”
Eller, med andra ord, se till att ditt dagliga liv är i överenstämmelse med det du undfått som insikt vad gäller din kallelse.
Tror du att Gud kommer att initiera och förse? Om inte, stanna kvar litet till i bön och trohet och förtröstan.
/Kjell
20 kommentarer
juli 18th, 2009 at 10:04 e m
Hej Kjell, jag har själv erfarenhet av hur ordet tro ofta missbrukas i många sammanhang idag.
Gud lyckades bryta igenom mitt skal 1994 och jag kapitulerade då för honom, blev vad man kallar frälst.
I början blev jag influerad av trosundervisning, som innehöll ett stort mått av entusiasm och framgångsteologi. Efter ett tag upplevde jag en oro inom mig som med tiden fick sin förklaring. Gud visade mig att tro handlar om förtroende, att ha tillit till någon. Tron växer när vi umgås med Gud dagligen, lär känna Honom mer och mer och ser att Han står vid sitt Ord. Men det betyder inte att vi kan komma med våra goda ideer(som vi tycker) och kräva att Gud ska förse oss med allt. Det är Gud som kommer med initiativet och vi ansluter oss. Då förser han.
När jag och min fru fick vårt andra barn upplevde hon att Gud sade: du ska vara hemma med detta barn. Med stora tvivel om hur det skulle gå böjde jag mig för detta. Och Gud visade att han är att lita på. Det har många gånger varit ont om pengar, men vi har alltid klarat oss. Min tro har vuxit, inte för att jag tränat den, vilket trosundervisning hävdar är den rätta vägen, eller genom att hålla löften under Guds näsa och kräva att han står vid sitt Ord. Utan jag har sett i min dagliga vandring med Herren att Han är trofast, pålitlig, värdig förtroende. Det är genom umgänge med honom vår tro växer, som ett gensvar på VEM HAN ÄR!
Jesu ord att vi måste bli som barn för att komma in i himmelriket visar bl.a på detta. I en normalt fungerande familj har barn en enorm tro!på sina föräldrar, älskar dem och kan inte tänka sig livet utan dem! Hur många av oss kristna har ett sådant förhållande till Herren?
christer
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 12:26 f m
”I en normalt fungerande familj har barn en enorm tro!på sina föräldrar, älskar dem och kan inte tänka sig livet utan dem! Hur många av oss kristna har ett sådant förhållande till Herren?”
Jo, men då har ju barnet även konkret erfarit sina föräldrar och deras kärlek och inte heller upplevt hotet om att om han/hon inte motsvarar deras förväntningar förvänta ett välförtjänt evigt straff.
Jag är ledsen, har verkligen ärligt sökt Gud, men ju mer jag har försökt sätta mig in så erfar jag personligen, att detta inte handlar om kärlek.
Allt gott.
Mvh MS
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 8:01 f m
christer skrev:
Tack Christer för ditt vittnesbörd. Myckt viktigt att vi inte hamnar i fångenskap i våra ”bröders hjordar”.
Tyvärr är det ju så att det inom alla trosriktningar och samfund finns starka krafter att ”likrikta” medlemmarna. Myckt ofta är detta ett subtilt tryck som kommer av predikan och vittnesbörd där undertonen är ”gör som jag”.
Trycker finns i form av liturgi, dogmer, syndkataloger, rättfärdighetskataloger, tvång att deltaga aktivt i saker man inte känner för, lydnad för makten, tyvärr kan denna lista göras lång. Den består av en blandning av verbal och nonverbal manipulation.
Resultatet blir inte sällan att en medlem skadas så svårt att denne lämnar sammanhanget och ibland till och med tar avstånd från allt och kallar sig ateist.
Ett grundfel är att man vill ha en ”kropp” med bara några få organ. (Jfr. Paulus liknelse med kroppen och Andens gåvor.) Kollektivismen är inte Guds plan. Kollektivismen är definitivt satans påhitt. Se på en film med marscherande soldater i Nord Korea…. Man vill kräkas.
Satan introducerar så gott som alltid sina lögner i par. Så har vi här att göra med ”individualismen” å ena kanten och ”kollektivismen” å andra kanten. Lägg märke till att båda systemen har ”makt” som förtecken.
Kroppen, däremot, fungerar just därför att organen är olika och samverkar med varandra.
Vad skall man då göra när man känner trycket? Jag tycker det verkar som om du valde den väg som är framkomlig. Jag känner igen det från min egen erfarenhet.
Stanna kvar, om det är möjligt. Om inte sök ett närliggande alternativ. Borra ner dej i Skriften så spånen flyger. Bed till Herren i din stilla stund. Sök, sök och sök. Och var fullständigt ärlig i samtalen med Herren. Och allt som händer i vardagslivet, och på de sammankomster du besöker, begrunda det och jämför med Bibelns Ord, och behåll bara det goda.
Jes. 61:1 Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna.
Hur kan man veta om någon är förtroende värd? Man kan inte bevisa det vetenskapligt. Men man kan bygga upp ett empiriskt bevis. Nämligen om det visar sig vara sant: Ps. 50:15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
Fast utan nöd och förkrosselse blir det svårt att hitta empiriska bevis. Jag tror att du känner igen detta.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 8:24 f m
Mikael
En link til deg
http://my.opera.com/eagleview/blog/hjerte-jegeren-har-han-funnet-deg-2
Det er SÅ mange som ikke konkret har erfart sine foreldres kjærlighet..og som derfor ikke kan forstå at Gud er Kjærlighet eller ha noe tillit til han…forvente noe GODT Fra GUD blir nesten umulig…for hva er det?
…ordet KJÆRLIGHET har ingen innehold…da kjærlighet ikke kan beskrives med ord..det må erfares personlig..
OG om håpet om å FINNE noe Godt hos Gud også forsvinner…hva er det da igjen å leve for?
Mange går inn i ekstreme religiøse eller kristne retninger…eller søker drugs.
”vil dere også gå bort?”:..Jesus spurte sine disipler om det på et tidspunkt da mange forlot han..fordi de ikke orket hans ORD lengre.
” hvor skal vi gå..?” det var disiplenes svar.
Ja , hvor skal vi gå?
Om ikke noe GODT kommer fra Jesus, om Gud i himmlen ikke svarer på mine lengsler og bønner…hvor skal jeg gå da ?
Jeg har ikke funnet noe annet sted å gå…
Om helvete ikke forlater deg….så hold fast i Jesus! inntil han kommer til deg…uansett hvor lang tid det tar
Anita
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 8:47 f m
mikael
her er linken igjen..denne fungerer bedre håper jeg..
http://my.opera.com/eagleview/blog/2009/07/19/hjertejegeren
A
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 9:13 f m
Mikael skrev:
Mikael, jag vet ju inget om din ålder och bakgrund så detta blir inte helt specifikt. Jag tänker dela med mej något av egen erfarenhet som kanske kan vara till någon nytta.
Efter att ha vuxit upp i pingst-sammanhang och även själv valt att be om frälsning hände saker som gjorde att mitt ljumma intresse för Herren svalnade ytterligare. Min omvändelse var egentligen inte frivillig även om jag valde själv. Jag valde egentligen att slippa ”evigt straff”.
När några år förflutit och temperaturen på min guds-relation sjunkit mycket nära nollpunkten hände det sig att jag fick C. S. Lewis bok ”Mere Christianity” som gåva av mina föräldrar (På Svenska heter boken ”Kan man vara Kristen?”)
Jag tänkte: Oh, nej inte ännu en sådan där tråkig och irrelevant bok. Men jag läste baksidans korta recensioner… Hmm, det verkade intressant. Jag stod vid skrivbordet och läste förordet. Ännu intressantare….. Jag satte mej på sängkanten och läste inledningen. Detta var något helt annat än det sötaktiga dravel jag tyckte mej läsa i tråkiga böcker. Jag lade mej på sängen och kunde inte sluta innan jag läst ut boken.
Detta blev startsparken till intensivt studium av Bibeln, läsande av filosofi och etik. Med stort intresse fortsatte jag med detta i gott och väl 25 år.
Som du vet händer både det ena och det andra i livet och inte allt är lika angenämt. Det hände sig faktiskt att jag slog in på den ”existentiella filosofins” väg i mitt tänkande. Den känns attraktiv när man tycker att livet behandlat en orättvist. Jag gick ganska långt på den vägen. Det är en negativ spiral utan ände. Den för till sist fram till helvetets dörr.
Jag vände där och beslöt mej för att be om riktig hjälp att dra mig upp ur denna fördärvets grop. Jag hade bibelkunskapen och kunde alltså krut-torrt avvisa alla ina egna felaktiga tankar. Fastän känslor och kunskap marscherade ordentligt ur takt.
Herren drog mej upp ur fördärvets grop och sedan dess vet jag att jag får vara Hans av nåd allena. Inga egna prestationer fanns att berömma mig av. Och kommer inte heller att finnas.
Det ”eviga straff” som du skriver om var inte längre motivationen att, om än motvilligt, försöka blidka Gud. Och i och med detta förvann även hotet och därmed blev relationen mera lik det barnaskap du efterlyser.
Men det har varit en lång och krånglig väg, inte utan prövningar, att vända om en envis typ som jag.
Herren välsigne dej!
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 9:31 f m
Kjell
Fint å lese din historie…
Hva med om alle skribenter her kunne dele sin personlige historie?..DET ville vært spennende lesning!
anita
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 10:54 f m
eagleview skrev:
Nu vet jag ju inte om orden har samma valör på Svenska och Norska …
Men avsikten var inte att skapa underhållning. Om orden inte träffar i hjärtat, på vem det vara månde, om orden inte leder i rätt riktning, må de för evigt förkastas.
Men nu tänker jag använda ditt gensvar att tillägga något som jag tänkte på efteråt. Det handlar om liknelsen om ”den förlorade sonen”.
Många tänker på rebellen som stack sin väg. Men få ser att liknelsen slutar där Fadern talar med hemmasonen som inte vill komma in och festa. Festen är en bild av evigheten.
Min bror försökte vara hemma-son. Han kallar sig sedan flera decennia ateist. Men jag ber att Fadern skall fortfara att argumentera med honom där, på fältet, utanför festsalen.
Jag blev kanske frestad att vara hemmason, men det lyckas inte för rebeller. Fadern tog emot rebellen som son……
Det finns dem som skriver ”ni på Aletheia” och kallar bloggarna här antikristeliga lag-evangelier.
Jag tror att det finns läskunniga här, som vill förstå det som skrives. Därför fortsätter jag att skriva och vara ärlig. Visa mej var jag prdikat lag istället för nåd!
Inte allt lämpar sig för ”the public domain”, men både i den och utanför, är det min bön att få vara till välsignelse.
Utan konfrontation lyckas det inte. Inte ens Jesus kunde det, utan konfrontation.
Så mycket mindre jag i alla mina begränsningar.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 11:15 f m
Kjell
Det jeg mente var just hva du skrev her over…noe fra ens eget live med Gud..noe fra hjertet.
Du skriver jo alltid fra ditt hjerte..men HISTORIER fra livet med Gud…det er ”underholdene” på en God måte..det viser oss at livet med Gud er IKKE teologi eller lære..noe mange tror. Historier viser meg hvordasn livet med Gud er i hverdagen..hvordan han kan lede et menneske..hvem GUD er i virkeligheten..det er DET som betyr noe.
Lære ( nåde eller lov) er uvesentlig egentlig..ikke noen blir ”frelst” av det..men LIVET…du forstår hva jeg mener.
Jeg har ikke vært noen ”hemma son”, selv om jeg ”alltid” har levd med Gud…
kan skriver mer om det..men nå har jeg besøk.
Du skriver veldig bra…:)
anita
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 11:50 f m
eagleview skrev:
Jag trodde inte heller att du menade något annat.
Men eftersom många (faktiskt väldigt många!) läser här ville jag stryka under hjärtemeningen.
Vad gäller teologi och läror tror jag båda är goda saker. Men inte om de får bli substitut för relationen med Herren.
Däremot uppmanas vi faktiskt att dag och natt begrunda Guds ord 24/7 så att säga (Psalm 1)
First things first. Man kan inte bygga tak och väggar utan att lägga en grund. Men det betyder inte att tak och väggar är fel.
Guds Ord, Bibeln, skissar ett porträtt av Gud. Den bästa teologi och de bästa läror som finns oss givna.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 12:50 e m
Mikael, du skriver om ett ”evigt straff för att barnen inte upfyller föräldrarnas förväntningar”. Låt mig få berätta vad som hända när jag kom till tro.
Jag hade en tid brottats med Gud, om han fanns, vem Jesus var m.m. En kväll när mina tankar vandrade i de här banorna upplevde jag som en ”syn” i mitt inre av jordklotet och ner över det hängde ett rep. Längst ner hängde Jesus, ungefär som från en räddningshelikopter. Jag hörde inom mig en röst som sade: KLAMRA DIG FAST VID HONOM SÅ BLIR DU RÄDDAD.
Vid de orden brast jag och började gråta. Orden gick rätt in i mitt hjärta och jag upplevde en enorm känsla av befrielse. Det var som att komma HEM efter att ha varit borta väldigt länge.(Jag var då 45 år och hade ingen kristen bakgrund.)
Jag visste med en gång att vi inte behöver göra något för att uppfylla några förväntningar från Gud. Han har redan gjort allt, och detta allt finns i och är Jesus från Nasaret. För mig är detta en enorm kärlek. Gud vet att vi inte kan nå honom med egna ansträngningar och har därför gjort allt själv i Jesus.
Mikael, stäng inte dörren till Gud. Låt den stå öppen, som en möjlighet, så kommer Gud förr eller senare att röra vid dig också.
Hälsn. christer
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 2:30 e m
Christer
wow..herlig å lese!..
Gud har gjort ALT selv i Jesus..det er HELE GUDS ORD i en setning det!
Anita
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 3:15 e m
Kjell
Du skrev; Vad gäller teologi och läror tror jag båda är goda saker. Men inte om de får bli substitut för relationen med Herren.”
”Guds ord skisser et portrett av Gud”
Jeg vil si litt fra mitt liv her…innenfor ditt emne; tro, håp og kjærlighet
Jeg vokste opp i den ”norske kirke”…med foreldre som var aktive der…og i ”husmøter” hjemme.
Jeg fikk tidlig et bilde av Gud som en SINT ( arg) mann som ville ”ta meg”…straffe meg for noe..jeg viste ikke for HVA, bare for ”noe”.
Jeg var veldig ensom ( selv om jeg har 7 søsken)..og brukte mye tid alene i min egen ”verden”..
inn i denne verden kom Jesus…HAN talte til meg ( dont ask me how, just know that He did ) om at Han elsket meg. Jeg kjente ingen glede ved det..forstod ikke det.
Etter flere år med dette ”budskapet”..så ble jeg irritert , ” har du ikke noe annet å si til meg Jesus..hvor mange ganger skal jeg høre dette?” Han hørte ikke på meg ;( …og fortsatte med sin ”propaganda” ..sendte også ukjente mennesker i min veg med en ”hilsen fra Jesus”..og gjett hva den handlet om ?..yep, det samme.
Det hjalp lite…jeg kjente meg hele tiden så fordømt…som om det var noe galt med meg…men jeg viste ikke hva.
Det som likevel skjedde over tid var at denne ”etterjagende” Gud vant mitt hjerte ved sitt ord…Jeg begynte å TRO på det Han sa.
Jeg hadde i det naturlige spiseproblemer, selvmords tanker og en samvittighet som dømte alle mine valg ( uansett hva det var- rett eller galt), jeg var super perfeksjonist i det ytre, men en hykler på innsiden….totalt forvirret.
Men jeg hadde fått et HÅP på innsiden, som vokste dag for dag…at det var en GUD der ute som faktisk ville være med meg..og at Han ikke gav meg opp..never!
DETTE ledet til en større og større FRIHET….
Jeg begynte å adlyde Hans befalinger til meg ( smått og stort) da jeg ønsket å elske han, slik han elsket meg…og jeg trodde mer og mer på hans kjærlighet..den fikk mening.
Han som kom inn i MIN verden…ble min FRELSER!…jeg fikk LIV!
Når jeg fikk oppmerksomhet fra noen, et smil fra noen, en gave her og der etc..ja , så var ALT SAMMEN som fra JESUS for meg….og jeg SÅ og ERFARTE at JA..det største som Gud noen gang kan si til meg er faktisk dette; JEg elsker deg!
Ved å adlyde hans små og stor ” wishes” så forsvant min Anoreksia, og min frykt for mennesker , og mitt indre bilde av GUD ble som nytt!!.. Den dømmende indre stemmen ble mer og mer stille.
I alt dette så vokste min tillit til Gud..at Han er MED meg, at han er VIRKELIG….at han har gode tanker og planer for meg etc
DETTE tok altså over 20 år..men reisen var verdt det.
LÆRE er viktig, ja…da den kan gi oss et portrett av GUD, som enten gjør han til noe attaktivt eller til noe som vi ikke ønsker å vær nær. LÆRE kan åpne eller stenge himmelen for mennesker.. fordi den MALER et BILDE i vårt indre….derfor er det så alvorlig med den lære som ”skygger” for Jesus …
Om Jeg ser noe annet i mitt indre enn JESUS….ja , så bygger jeg mitt liv på sand.
…men de som kommer med lærer som ikke DRAR oss til JESUS, de har ofte ikke selv fått noen personlig nær relasjon med HAN, ..fordi vi taler jo om det som bor i våre hjerter.
Og den som ikke KJENNER Jesus, kan jo ikke tale ut ifra kjennskap..den taler utifra kunnskap…og DET er 2 forskjellige ting.
Kunnskap BLÅSER Opp ( gjør oss stolte)
kjennskap gjør oss ydmyke… da vi aldri blir FERDIGE med å lære JESUS å kjenne..det er noe som vokser hele tiden…inntil vi skal se han som han er
Glad for å ”snakke ”med deg…
Anita
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 8:04 e m
eagleview skrev:
Hoppas att du förstår att ”nomo-foberna” här kan tolka detta som om du blev lagisk.
Jag förstår vad du menar. Och som du kanske sett i mina skriverier har jag mer än en gång understrukit att ingen kan fullt förstå Guds nåd om han/hon inte redan stått med ena handen på trycket till helvetets dörr.
Efter denna omvändelse (kan ju inte annat för där slutar den breda vägen) kan man förstå att även i relationen med Herren finns det två parter.
Ja, vi får fritt ta emot Herrens nåd. Men det betyder inte att den var gratis.
Jesus är vår vän och broder, men inte en kompis som man kan behandla hur som helst. Och att synda på nåden skulle jag inte vilja råda någon att göra.
Lejonet av Juda. Den rättmätige ägaren av ALL makt. Min vän!!!
Ofattbart.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 9:17 e m
Tack för de fina vittnesbörden!!
Är övertygad om deras äkthet.
Men av någon kanske outgrundlig anledning verkar inte dessa gudsmöten gälla alla.
Vet att jag inte är ensam om att trots en ärlig önskan bara erfara tystnaden och tyvärr uppleva att mycket av tron näppeligen kan förknippas med den kärlek jag hade önskat varit Guds!
Allt gott.
Mvh MS
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 11:29 e m
Kjell
ja, det er ufattbart!..at HAN vil være vår venn!
Forstår at noen vil si at jeg ble ”lovisk”….saken er at jeg var det FØR jeg fikk personlig kjennskap til Guds kjærlighet..ikke etterpå.
NÅ er det noen som mener at jeg er ”lovløs”…eller forført ( får høre så mye).
..men overgivelsen til å lyde Guds veg med meg er større nå..og den er ekte, noe som gjør hele forskjellen.
mikael
Som jeg sa….vil du erfare at Jesus møter deg, så må du holde fast på han..selv om alt er TYST..og helvete ikke vil slippe deg.
Jeg har LAAANGE perioder der himmelen er tyst….og det eneste jeg kjenner er ørkensanden , og tårer av lengsler blir min mat.
MEN ..hvor skal du gå ? om du ikke vil holde fast på at han VIL møte deg og at han ELSKER DEG!?
sier dette til deg, og alle de som leser her.
lest min link om ”hjerte jegeren”?
anita
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 19th, 2009 at 11:58 e m
Mikael,
HERREN ÄR vägen, Sanningen och livet
den som älskar Sanningen kommer till Sanningen…………
och Sanningen skall göra Dig fri
Fortsätt alltså att söka Sanningen – om Du gör det med HELA hjärtat kommer Du tveklöst till Sanningen som ÄR HERREN själv!
Så kom jag till tro. Det är svårt men samtidigt mycket enkelt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2009 at 8:26 f m
Mikael skrev:
Som jag redan skrev, Mikael, blir svar i blogginlägg ganska allmänna eftersom vi som skriver med varandra saknar egentlig personlig kunskap om varandra.
I personlig utväxling av e-mail kan man vara betydligt direktare och även vara mer detaljerad i meddelandet av egna erfarenheter.
Fast, det finns naturligtvis inga garantier att det resulterar i tillfredställande resultat.
Så mycket av vad vi förväntar oss beror ju på vad vi ”lärt” oss livet igenom.
Vem som helst här är välkommen att använda min och andra skribenters personliga e-mail.
Framför allt kan felaktig predikan och felaktiga dogmer kasta sin skugga långt fram i livet.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 20th, 2009 at 9:52 e m
”Framför allt kan felaktig predikan och felaktiga dogmer kasta sin skugga långt fram i livet.”
Visst kan det väl vara så. Har så klart sådana erfarenheter från vissa av barndomens hörda predikningar. Hur som helst är allt sådant ”glömt” och förlåtet.
Felet ligger såtillvida nödvändigtvis inte i dogmer utan att jag faktiskt trodde på budskapet om en kärleksfull Gud som önskar en relation med alla människor.
När en sådan relation visar sig vara mer än svårfångad och det tydligen inte räcker men en ärlig vilja och ärliga böner och jag dessutom upplever att många av trons förespråkare verkar företräda verklighetsuppfattningar som Stephen King i sina bästa/sämsta stunder knappast kommer i närheten av, drar jag vissa slutsatser.
Många talar/skriver om kärlek, jag utläser tyvärr ofta dess motsats.
Allt gott.
Mvh MS
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 21st, 2009 at 11:36 f m
Mikael skrev:
Mycket begripligt.
Jag avslutar med några personliga rekommendationer om literatur.
C. S. Lewis ”Kan man vara kristen?” (Mere Christianity)
Frank Mangs memoarer.
Erik Ewalds korta häften med stort innehåll.
Sven Reichmanns böcker.
Peter Kreeft: The God Who Loves You
Pärlan i åkern finns. Och tro inte på den översättning som säger ”Sök och du skall finna”.
Det står ordagrannt: ”Den sökande finner”.
En viktig skillnad.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara