onsdag, juli 22nd, 2009...11:02 e m
Förtal och ogrundat hat
En fråga som verkar engagera judarna mer än vad vi kanske förstår, är de två templens förstörelse. De ser ut att älta frågor om detta fram och tillbaka. Varför förstördes första templet? Varför förstördes andra templet? Särskilt nu när vi kommer in i den judiska månaden Av ältas frågan extra mycket. Ni vet väl att det var den 9 Av (Tisha B’Av) som båda templen förstördes. Det var också den 9 Av som judarna förvisades ur Spanien 1492. Det var också den 9 Av som spejarna som Mose skickade till det förlovade landet kom tillbaka. Den 9 Av är alltså den värsta dagen på året för judarna. I år infaller den 9 Av den 30 juli.
När mannen som höll festen såg Bar Kamtza gick han fram till honom och sa: ”Du berättar osanna historier om mig, vad gör du här? Gå iväg!”
Det där med att spejarna som kom tillbaka från det förlovade landet är en intressant sak att koppla ihop med templets förstörelse. Det är det andra templets förstörelse som kopplas ihop med dessa spejare. Men vare sig det första eller det andra templet hade byggts när spejarna kom tillbaka. Varför kan då en händelse, som utspelar sig före de båda templen, påverka det andra templets förstörelse? Jo, vi kommer till det.
Det första templets förstörelse anses ha med synden med guldkalven att göra och dess efterföljder i form av avgudadyrkan, mord och sexuella orgier. Om vi tänker efter så förekommer det ju mest dåliga kungar som sysslar med avgudadyrkan och allehanda ockulta traditioner under det första templets tid. Jag tar bara ett slumpvis valt exempel:
Under Pekachs, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår, blev Achas, Jotams son, kung över Juda. Han var tjugo år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon, så som hans fader David hade gjort, utan följde i de israelitiska kungarnas spår. Han gick så långt att han offrade sin son på bålet enligt det vedervärdiga bruket hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. Han offrade och tände offereld på offerplatserna och kullarna och under alla grönskande träd. (2 Kung 16:1-4)
Under det andra templets tid verkar det inte alls vara samma typ av problem hos judarna. På Jesu tid var det knappast avgudadyrkan, mord och orgier som kännetecknade det etablerade religiösa ledarskapet. Vi kan se att fariséerna minsann var väldigt olika sina avgudadyrkande och orgieälskande förfäder. Men ändå är det någonting som inte stämmer hos dem. Vad säger då judarna om detta? De kan väl också se att det som såg ut att bli bättre ändå inte blev bra?
Jo, det är då det här med de tolv spejarna kommer in i bilden. De kom ju tillbaka den 9 Av. Och när vi läser Psalm 106 så får vi profetiskt åskådliggjort orsaker och verkan under israeliternas ökenfärd.
De knotade i sina tält och ville inte lyssna på Herren. Då lyfte han handen och svor att han skulle låta dem falla i öknen, skingra deras efterkommande bland folken, sprida ut dem över alla länder. (Ps 106:25-27)
När knotade folket i sina tält? Jo, när de hade fått rapporten från de tolv spejarna:
Men ni ville inte gå dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning och satt i era tält och knotade: ”Herren hatar oss, och därför har han fört oss ut ur Egypten för att prisge oss åt amoreerna och göra slut på oss. Vart är det vi skall gå? Våra bröder har gjort oss modlösa med sitt tal om ett folk som är större och talrikare än vi och om stora städer med skyhöga murar. Till och med anakiter fick spanarna se där borta.” (5 Mos 1:26-28)
Om följdsynderna på guldkalven blev avgudadyrkan, mord och orgier; så blev följdsynderna efter de tolv spejarna förtal och ogrundat hat. Judarnas tradition säger att det andra templet förstördes på grund av ogrundat hat och att detta hat därmed är en lika allvarlig synd som avguderi, mord och orgier.
Hur kopplar vi då ihop detta om förtal och ogrundat hat med de tolv spejarna?
Jo, när spejarna kom tillbaka från det förlovade landet efter fyrtio dagar, så inledde de sin kontakt med Israels folk och Mose med att berätta att landet verkligen flödade av mjölk och honung. Men sedan lägger de fram sin egen negativa militära analys.
Men folket som bor där är starkt, städerna är stora och befästa, och vi såg till och med ättlingar till Anak där. (4 Mos 13:29)
Kalev är dock av en annan mening:
När folket då vände sig mot Mose försökte Kalev lugna dem. ”Låt oss dra ut och erövra landet”, sade han. ”Vi rår på dem.” (v 31)
När de andra spejarna hör Kalev, så ändrar de taktik. De börjar förtala själva landet, istället för att endast komma med sin negativa militära analys:
De spred falska rykten bland israeliterna om det land som de hade utforskat: ”Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett land som förtär sina invånare. Och alla vi såg var storvuxna, vi såg till och med jättar där.” (Anakiterna var ett slags jättar.) ”Då tyckte vi att vi var som gräshoppor, och det måste de också ha tyckt. Nu bröt hela menigheten ut i klagorop, och folket grät natten igenom.” (4 Mos 13:33-14:1)
I 5 Mosebok, så rekapitulerar Mose stora delar av vad som har hänt i texterna före. I 5 Mos 1:26-27 kan vi då läsa att folket hade fått för sig att Herren hatade dem:
Men ni ville inte gå dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning och satt i era tält och knotade: ”Herren hatar oss, och därför har han fört oss ut ur Egypten för att prisge oss åt amoreerna och göra slut på oss.
Hatade då Gud israeliterna? Nej, det var tvärtom så att han älskade dem och hade fört dem ut ur Egypten, men israeliterna hatade Gud och de hatade honom utan anledning.
En annan mycket märklig historia i samband med detta ältande om orsaken till templets förstörelse är historien om Kamtza och Bar Kamtza. Det är någon slags legend i Talmud som utspelar sig i samband med Jerusalems förstöring. Jag vet inte egentligen vad man skall tänka och tro om denna historia, men den blir onekligen intressant om vi har med oss tankarna om förtal och ogrundat hat i bakhuvudet. Ungefär så här går historien:
En viss man hade en vän Kamtza och en fiende Bar Kamtza. Denne man skulle ha en fest och bad sin tjänare hämta Kamtza, men tjänaren hämtade Bar Kamtza. När mannen som höll festen såg Bar Kamtza gick han fram till honom och sa: ”Du berättar osanna historier om mig, vad gör du här? Gå iväg!” Bar Kamtza svarade då: ”Eftersom jag är här så vill jag stanna. Jag kan betala för vad jag äter och dricker.” Men mannen nekade honom. Då sa förslog Bar Kamtza att han skulle betala halva kostnaderna för festen, men även det nekade mannen till. ”Då vill jag betala för hela festen”, sa Bar Kamtza, men mannen tog honom i handen och ledde honom ut.
Eftersom några rabbiner satt där och såg hela händelsen, så ansåg Bar Kamtza att de var överens med mannen. Bar Kamtza gick då till kejsaren och informerade honom om att judarna var i uppror mot Romarna. Väl hos kejsaren så förslår Bar Kamtza att kejsaren skall skicka judarna ett offer och se om och hur de kommer att offra detta på altaret.
Kejsaren skickar då med Bar Kamtza en fin kalv. Men på vägen så orsakade Bar Kamtza med flit en blemma på kalvens överläpp, på ett sådant sätt att judarna skulle upptäcka det vid sin granskning, men att en ickejude aldrig skulle se något. När sedan rabbinerna fick kalven, var de benägna att ändå offra djuret, trots blemman, bara för att inte stöta sig med kejsaren.
Rabbi Sakarja ben Avkulas sade då att folket kommer att ha synpunkter på om de offrar ett djur med blemma på altaret. Då förslogs att de skulle döda Bar Kamtza. Men Avkulas undrade då om det var dödsstraff på att göra en blemma på en kalv? En annan rabbi: Rabbi Yochanan menar då att det var Avkulas fel att templet förstördes. Han var för timid och för försiktig. Därför förstördes templet och folket kom i exil.
Enligt en av dagens rabbiner, Ari Kahn, så belyser den här historien stämningen i landet på den tiden. Jag tror vi kan känna igen fariséerna mer än de avgudadyrkande människorna under första templet. Men det finns ytterligare en dimension på denna berättelse.
Kamtza och Bar Kamtza var troligen far och son Kamtza (bar = son). Den okände mannen (förmodligen kan denne man vara en bild på judarna) älskade fadern, men hatade sonen. Kanske trodde sonen till och med att det var fadern som låg bakom inbjudan till festen, så att den kunde ske i försoningens tecken, men när hatet istället tog överhanden, så undrade sonen kanske om han var övergiven av sin egen far.
Någonstans i den här historien så ligger det en analogi till Fadern och Sonen. Men Talmuds version om Sonen bygger på att Sonen var en förrädare som gick till den romerska kejsaren och som gjorde en blemma på offerdjuret. Detta är förtal och ogrundat hat till deras Messias, som möttes av just förtal och ogrundat hat.
Men, på samma sätt som endast en av de tolv utsända spejarna (utsänd = apostel) vittnade om en positiv bild om landet, och elva utsända förtalade landet och skapade en tragedi, så blev det ett omvänt resultat när tolv judiska apostlar som faktiskt utvalts att utforska den utlovade Messias summerade sin rapport. Elva vittnade om en positiv bild om Messias, medan endast en – Judas Iskariot – förtalade Messias och bar på ogrundat hat.
Kanske den tolfte aposteln borde vara Kalev? Kanske de elva apostlarna reparerade skadan från de tolv spejarna.
/Haggaj
23 kommentarer
juli 22nd, 2009 at 11:37 e m Citera och svara denna kommentar
Ånyo, det förefaller mig osannolikt att ett folk som gång på gång får uppleva otaliga mirakel o Gudsbevis helt plötsligt skulle börja tvivla o i förlängningen börja tillbe guldkalvar eller stenstoder!
Något stämmer inte! Frågan är bara vad?
Allt gott.
Mvh MS
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 10:48 f m Citera och svara denna kommentar
@ Mikael:
Eller så är det inte så osannolikt, ändå. Kristenheten som också fått uppleva otaliga mirakel och gudsbevis har ju fyllt sina kyrkor med avgudabilder.
Det kan ju vara Kyrkans avguderi, som avses som den blemma på kejsarens kalv som skickades till judarna. Historien skulle ändå vara förtal och ogrundat hat, då Jesus aldrig konspirerat med kejsaren. Däremot gjorde ju Kyrkan det.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 11:18 f m Citera och svara denna kommentar
Haggaj skrev: ”ogrundat hat och att detta hat därmed är en lika allvarlig synd som avguderi, mord och orgier”
Eller är det faktiskt så att alla synder faktiskt hänger ihop, så att säga.
När Herren meddelar oss att om vi bryter mot ett bud har vi brutit mot alla, så är det knappast någon arbiträr hämndaktion från hans sida.
Det hänger igop. En populär lögn i våra dagar är ju ”holismen”. Men som alla lögner kan den bara byggas på ett sant fundament. Annars skulle ingen tro på den.
Herren säger alltså att ”holismen” gäller i syndens välde.
I Guds rike gäller helgelse och helighet, inte holism och ”andlighet”.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 11:22 f m Citera och svara denna kommentar
@ Kamau Mweru:
Hmm … Ja … Holism och Helighet (avskildhet) blir ju varandras motsatser. Intressant!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 12:26 e m Citera och svara denna kommentar
Haggaj skriver:
”på samma sätt som endast en av de tolv utsända spejarna (utsänd = apostel) vittnade om en positiv bild om landet, och elva utsända förtalade landet och skapade en tragedi”
Det var ju enligt nedanstående bibelställe TVÅ av de tolv spejarna som var positiva – hur kan du skriva att elva förtalade landet???
4 Mos 14:
6. Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo sönder sina kläder
7. och sade till Israels barns hela menighet: »Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett övermåttan gott land.
8. Om HERREN har behag till oss, så skall han föra oss in i det landet och giva det åt oss — ett land som flyter av mjölk och honung.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 12:45 e m Citera och svara denna kommentar
Ja, Israel har sorg nu fram till Tisha B’Av, den 30 juli. Den dagen fastar flertalet judar.
Sakarja 8:18 säger :” HERREN Sebaots ord kom till mig. Han sade :” Så säger HERREN Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda hus bli till fröjd och glädje, ja, till glada högtider. Och sanning och frid skall ni älska”.
Det var Juda hus som kom från Babylon som frågade profeten.
Denna israeliska månad Tammuz har 3 sorgeveckor. Den 25 Tammuz (17 juli) var den dag som den muntliga toràn berättar att Moses slog sönder budtavlorna.
Kanske dröjer det inte alltför längt tills dessa sorgens dagar blir högtidsdagar..!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 1:21 e m Citera och svara denna kommentar
Mirre skrev: Det var ju två spejare som var possitiva.
Precis detta fick man ju lära sig redan i Söndagsskolan och när man vrider till en sådan klar sanning så kan man ju kanske undra hur mycket annat (som inte är lika givet) är tillvridet för att ”passa in” och bli mäktiga jämförelser av GT kontra NT.
Bara en undran, väntar liksom Mirre på svar.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 1:43 e m Citera och svara denna kommentar
@ Mikael:
Har vi inte alla våra guldkalvar= sådant vi förtröstar på istället för Gud??? pengar, vänner etc…som vi inte vill dö ifrån när Gud vill föra oss in i det förlovade landet= in i den fullständiga tilliten, där vi står ensamma med Honom i Jesu efterföljelse. Har vi lätt att dö??? Och Isrel, som folk hade inte ens den heliga Ande, som vi har. Vi är med om Under (som vi oftast inte ser) och har Gud inom oss…och ändå???
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 1:56 e m Citera och svara denna kommentar
@ Haggaj:skrev:
”Någonstans i den här historien så ligger det en analogi till Fadern och Sonen. Men Talmuds version om Sonen bygger på att Sonen var en förrädare som gick till den romerska kejsaren och som gjorde en blemma på offerdjuret. Detta är förtal och ogrundat hat till deras Messias, som möttes av just förtal och ogrundat hat.”
-En intressant koppling mellan Fadern och Sonen..
som är liite långsökt..men förvisso blev Sonen bemött med förtal och ogrundat hat av sina landsmän. Kanske Talmuds uttydning stupar på deras egen ‘illvilja’ att erkänna sonen som deras Messias ??
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 2:14 e m Citera och svara denna kommentar
Appropå de 11 eller 10 utsända.
Jo, det är riktigt att i kapitel 14 (4 Mos) så river både Kalev och Josua sina kläder. Men i kapitel 13 är det bara Kalev som opponerar sig. Därefter så gråter folket hela natten . Dagen därpå är Josua med på Kalevs åsikter.
Det fanns en del viktiga skäl till att Josua kanske inte ställde upp första dagen. Josua hade till sin livsuppgift att besegra Amalek. Jag har skrivit om Josuas uppdrag i den här bloggposten:
http://aletheia.se/2009/06/13/upplyfta-hander-for-seger/
När nu spejarna (förutom Kalev) kom med beskedet att de inte kunde dra ut i krig mot Amalek, därför att de ansåg dem vara starkare än Israel, så faller ju skuggan på Josua.
Därför kan vi kanske förstå varför inte Josua ställer upp bakom Kalev den 9 Av (kapitel 13) utan först den 10 Av (kapitel 14). Men då hade Gud enligt Ps 106 redan fattat sitt beslut.
Så söndagsskolläraren behöver inte ha fel i princip, men Josua var inget stöd till Kalev förrän det var försent. Folket hade redan knotat och gråtit och sagt att Gud hatade dem.
Men Josua fick ändå komma in i det förlovade landet tillsammans med Kalev.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 2:20 e m Citera och svara denna kommentar
@ elisabeth:
Så långsökt tycker jag inte att det är.
Judarna ville ha Fadern, som de ansåg var deras vän, men fick Sonen, som blev deras fiende. Sonen ville betala för judarna, men de körde honom istället på porten. Judarna ansåg nog sedan att de s.k. kristna hade förrådit dem till kejsaren, som sedan kom med avgudadyrkan som erbjudande till judarna. Detta kunde de inte ta emot och ”kriget” mellan judar och kristna/kejsaren tog fart.
Jag tror att Talmud ibland är profetisk på ett sätt som inte är avsiktligt. Med det menar jag att författaren knappast har tänkt i dessa banor när han skrivit historien.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 2:26 e m Citera och svara denna kommentar
4 Mos 14:
36. Och de män som Mose hade sänt åstad för att bespeja landet, och som vid sin återkomst hade förlett hela menigheten att knorra mot honom, därigenom att de talade illa om landet,
37. dessa män som hade talat illa om landet träffades nu av döden genom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.
38. Av de män som hade gått åstad för att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.
De män som talat illa om landet träffades av döden….. Josua och Kaleb blev vid liv.
Följaktligen hade inte Josua talat illa om landet i alla fall.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 2:31 e m Citera och svara denna kommentar
mirre skrev:
Nej, det är nog riktigt. Man skulle kunna tänka sig att Josua mer hade en låg profil av skam, eftersom han hade misslyckats med sitt uppdrag mot Amalek. Men det behöver, som du riktigt påpekar, inte betyda att deltog aktivt i förtalet.
Men hur vi än vrider på frågan, så står Kalev ensam kvar som den ende som försökte påverka folket positivt den 9 Av. Däremot så får jag ändra mig på punkten att de var 11 som förtalade landet. Det köper jag.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 2:57 e m Citera och svara denna kommentar
@ Haggaj:
precis! Så tror jag man kan tolka det. och att judarna, rabbinerna i sina tolkningar är profetiska utan att veta om det själv är helt sant. Det beror på att man söker sanningen och är oerhörd noggrant. Att man inte ser Messias, beror av slöjan…upproret, judarnas synder….och kristnas beslöjande av Jesus som judarnas Messias tillika med kyrkans synder…som finns ännu. Men Halleluja inte så länge till…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 3:07 e m Citera och svara denna kommentar
@ rebecca:
”Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag.” (2 Kor 3:15)
Se juden, slöjan och Mose lag. Vad ser juden när man tar bort slöjan?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 4:21 e m Citera och svara denna kommentar
@ rebecca:
Vad gör juden då slöjan tas av, tro ?
För att skämta närapå blasfemiskt, så kanske juden drar en mössa över huvudet för att slippa se det stora flertalet kristnas laglöshet.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 5:40 e m Citera och svara denna kommentar
@ Haggaj:
Det ligger något i det ogrundade hat som riktas mot spejarna fortfarande, något som går långt in i den judiska själen.
Rabbi Pinchas Winston har en intressant artikel om detta här :
http://www.torah.org/learning/perceptions/5768/devarim.html
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 9:42 e m Citera och svara denna kommentar
ja, alltså jag är judinna själv….vad gjorde jag då slöjan drogs av…såg just det du påpekar! Fast vill inte dra någon mössa över huvudet utan jag tror att Gud förbereder oss för vår uppgift, där lag ska utgå fråmn Jerusalem. men man kan inte påtala andras synder utan att se sin egen, tror jag. och vi är ett upproriskt folk…”var ska jag slå er mer…stönar Gud genom Jesaja..
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 9:43 e m Citera och svara denna kommentar
@ Haggaj:
ja, Jesus säger: om ni trodde Mose skulle ni tro mig…så slöjan gäller väl både/och?
jag förstår inte din sista rad…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 10:26 e m Citera och svara denna kommentar
@ rebecca:
Jo, om slöjan tas bort, så framträder Mose lags innersta intentioner.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 23rd, 2009 at 10:53 e m Citera och svara denna kommentar
Lagens innersta intention?
Gal.6:2 ”Bär varandras bördor; så uppfyller ni Kristi lag.”
Joh.13:34 ”Ett NYTT BUD giver jag eder, att ni skall älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock ni älska varandra.
Om ni har kärlek inbördes, så skall alla därav förstå att ni är mina lärjungar.”
……………..
Det är många lagar att hålla reda på…..
….
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 24th, 2009 at 10:30 f m Citera och svara denna kommentar
@ Haggaj:
javisst
och det är Jesus…eller hur? Eftersom Mose lags innersta int?= Guds innersta int= Jesus, Hans räddningsplan för världen…så att vi kan leva enligt hans intentioner…när synden görs om intet i Hans Messias…och vi igen kan leva som det var tänkt från början…i tro= förtroendefull lydnad, som barn och medskapare…tills med vår kung…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
juli 25th, 2009 at 9:07 e m Citera och svara denna kommentar
När man läser denna veckas torà- portion får man en helt annan uppfattning om vad som VERKLIGEN hände när spejarna skickades ut.
Jag blev nästan arg på Moses.
5 Mos. börjar med att göra en resumè över vad som hänt tidigare.
I kap. 1:21 säger han till folket:”Se HERREN din Gud har lagt landet framför dig. Drag ditupp och integ det, så som HERREN dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd och var inte förfärad.”
Vers 22 : ”DÅ kom ni alla fram till mig och sade :” Låt oss sända iväg några män för att utforska landet”.
vers 23. JAG fann förslaget gott och JAG utsåg bland er tolv män…”
Här tar alltså Moses SJÄLV det beslutet att sända spejare ! Nu ”körde han över” den befallning Gud sagt : GÅ !
vers 37 :”Också på mig vredgades HERREN för er skull. han sade :”Inte heller du skall få komma dit in.”
Denna ambivalens som Den Store Ledaren Moses
här visade kan tydas som otro och disrespekt mot Guds uttalade befallning ?!
Moses tillstyrkte ju deras tvivel genom att öppet bekräfta deras rädsla för att Gud kunde föra dem till landet och tillät en ”nödlösning” !
Kan detta också vara något som också gnager i judens inre, att Moses föll på målsnöret, att han inte med bravur befallde dem iväg…Trots ATT han visste att han inte skulle få komma in i landet.(efter händelsen vid Meriba)För han var ju Mannen som talade med GUD ansikte mot ansikte!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara