torsdag, augusti 6th, 2009...11:01 f m
Bedjande
Vuxna människor, som fostrats i en nära nog teokratisk kultur, visste inte hur man ber?
Är detta möjligt? De måste ju ha bevittnat religiösa aktiviteter nästan till leda. Liturgier och ritualer som säkerligen innehöll moment av kommunikation med Gud.
Och dock måste de ha sett något så avvikande och så annorlunda hos Jesus att de blev intrigerade och till sist sade till Honom: ”Lär oss att be.”
Det ord som Jesus använde när han svarade var ”προσεύχομαι” vilket kommer av ”εύχομαι” och har en mycket bred betydelse. Ungefär som det svenska ordet ”bedja”.
Ordet kan betyda: bedja, göra löften, vädja, be (rikta sig) till, be att, förebedja, längta efter, önska, (för)binda sig, anhänga, bekänna, vara ståndaktig, garantera. Men det finns en underton i allt detta. Ordet förutsätter att tacksamhet finns med.
Det är samma ord som används i Tess. 5:16 Varen alltid glada. 17 Bedjen oavlåtligen. 18 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.
I princip talar Tess. om vår hela hållning i livet. Allt vi gör och säger och tänker är endera bön eller, som Paulus så grafiskt uttrycker det ”skit” (se. Fil. 3:8 ordet i grundtexten betyder faktiskt ”skit”.)
Vidare finns det en hel rad mer specifika ord som användes i NT. Jag skall inte trötta med att lista ord och betydelser.
Det jag vill poängtera är att man måste specificera precis vad man talar om innan man diskuterar ämnet ”bön”. Och anledningen till att jag skriver detta är en diskussion som uppstod nyligen, och där det såg ut som om det fanns tydliga menings-skillnader om vad bön är och vad den tjänar till.
Broder Lars Enarson (LE) presenterade ett tilltal han fått. Det lydde:
”Jag kommer att sända en väckelse som blir mycket större än vad ni någonsin sett tidigare i historien…
……..
Men det kommer enbart att ske i samma utsräckning som ni ber fram det.”
Mitt (KM) svar var: ”Personligen tror jag inte att Gud låter sig begränsas av vår eventuella olydnad.”
LE: ”Jag kan förstå din skepsis. Du uttrycker en populär tanke som jag tror är obiblisk. Det är svårt att förstå balansen mellan Guds suveränitet och människans fria vilja och ansvar.”
KM: ”Du må kalla det ”obibliskt” (var inte orolig, jag tar inte illa upp) men jag tror det är helt obibliskt att den Gud som fastställt historiens tider i förväg skulle låta sin plan köras i gruset och lämna miljarder i sticket för att jag inte ber tillräckligt. Och sedan skylla ifrån sig och säga att det var mitt fel.”
LE: ”Men någon stans, någon gång, måste någon lyda Gud för att hans vilja ska ske. Annars skulle Gud bl a våldföra sig på människans fria vilja. Detta är jag också övertygad om. Du kan se denna prinicp genom hela Skriften.”
Så långt citat från inlägg här på Aletheia. Nu mina tankar runt detta.
Jag ser massiv olydnad i Bibeln. Efter syndafallet verkar det gå sämre och sämre tills Gud beslutar sig för att hålla storstädning. Hur många människor kunde det ha funnits ungefär 1600 år efter syndafallet? Svårt att beräkna men någonstans mellan några tiotal miljoner och några miljarder torde det ha varit.
I denna folkmassa fanns det bara Noa och hans närmaste familj som var tillräckligt lydiga för att kunna användas som redskap.
Efter floden gick det snabbt åt olydnadens håll igen. Språkförbistringen var nödvändig för att sprida ut folket över världen. Fast uppdraget var att befolka jorden.
Från floden gick det ungefär 400 år av olydnad innan Abraham blev kallad och började leta sig till Gud. Isak upprepade en del av sin faders olydnad. Jakob var en bedragare som fick hjälp av en oärlig mor.
Om Bibeln hade varit en saga så skulle Josef ha fått vara Jesu förfader, men istället fick det vara skurken Judas. Moses började sin karriär som mördare eller åtminstone dråpare.
Vandringen från Gosen till Israel är ett praktexempel på olydnad. Historien som följer inte desto mindre. Fram till Jesu död och uppståndelse ser vi olydnad som huvuddrag.
Missionsbefallingen ”gå ut i hela världen” verkställdes på grund av förföljelse och krig. Paulus började sin karriär som mördare eller åtminstone som anstiftare till mord.
Den kristna kyrkan urartade till judeförföljelse och sekulariserades så att det stora avfallet fick fart.
Ja, visst har det i alla tider funnits enstaka ljus i mörkret, men huvuddragen i Guds plan har verkställts i olydnad och mörker.
Det är ju knappast någon tvekan om att samma mönster av olydnad återkommer gång på gång i Skriften.
Så tillbaka till huvudfrågan. Klarar Gud att implementera sin plan bara under förutsättningen att vi ber tillräckligt om det Han redan beslutat att Han vill göra.
Som jag formulerat frågan kan svaret bara bli att tanken är galen. Vilket leder till möjligheten att min fråga är felaktig. För det är ju en känd metod att manipulera. Ställ felaktiga frågor och ge vattentäta svar på dessa frågor.
(Inom parentes säger somliga att prostitution är det äldsta ”yrket”. Och andra tillägger att ”politik” är det näst äldsta. Och att de två skiljer sig bara i den mån att prostituerade sällan är högfärdiga över sitt yrke.)
Min fråga luktar politik. Den är inte giltig. Jag måste försöka formulera den utan inbyggda slutsatser. Det bästa jag kan göra är detta:
Vilken funktion har vårt bedjande i Guds plan?
Jag övergår nu till att gissa svaren…. (pröva allt snälla ni!)
1. I första hand handlar det om min personliga relation med Herren, och naturligtvis Hans med mej.
2. Mina tankar likformas (det är en process) med Hans.
3. Jag kan upptäcka kallelser och Andens gåvor i mitt liv.
4. Genom att rikta mej efter detta kan jag, av idel nåd, utan egen förtjänst, få vara ett redskap till välsignelse.
5. För andra kan det betyda att böneobjekten slipper 40 år extra i öknen. Det kan betyda att de upptäcker nåden lättare.
6. Jag erbjudes att vara Herrens medarbetare. Välsignelse (och lön) är kopplad till uppdraget.
7. MEN! I slutändan finns det ingen som kan hindra Gud att utföra sin plan.
Den som törs utmanar jag att läsa Matt. 25 som illustration till detta.
Som tillägg vill jag bara säga att jag är ense med broder Enarson att vi kan få personlig kallelse att engagera oss i bön för något specifikt. Vad precis detta tjänar till, och hur precis detta fungerar, har jag ingen som helst aning om. Jag bara vet att om Gud lägger det på vårt hjärta att göra något så gör vi väl i att följa denna maning. Och, det bör påpekas, om Gud lägger hinder i vägen eller manar oss att inte göra något, så gör vi lika väl i att lyda detta.
Och slutligen anser jag att ordet ”allt som icke sker av tro, det är synd” kan tillämpas även här. Men då bör man först inse att ”tro” betyder trohet och förtroende.
Bön, oavsett om det handlar om generella eller specifika begrepp, är galenskap utan denna sorts ”tro”.
Jag är tacksam för alla sorts kommentarer, för detta rör just kärnan av vårt förhållande till Herren. Och jag vill påpeka att detta är långt ifrån en avhandling om bön. Det är på sin höjd ett skrapande på ytan.
/Kjell
48 kommentarer
augusti 6th, 2009 at 12:14 e m Citera och svara denna kommentar
Jag lämnar öppet för egna slutsatser men vill ändå dela med mig följande;
Har varit aktiv i olika former av församlingsarbete & församlingar allt sedan barnsben. Av ALLA församlingar har en blivit något utav en mönsterbild för mig. Åren i denna församling (hette ironsikt nog ”Word of Life” första åren men, bytte sedan till ”New Life”) var fantastiska på många sätt och vis.
Ca 70 % av både medlemmar och ledarskap var f.d. missbrukare och allehanda ”gatans folk” vilket resulterade i en enormt kärleksfull miljö (de som förlåtits mycket du vet).
Vi fick vara med om det ena frälsningsmiraklet efter det andra och sargade människor drogs till kyrkan där många fick finna läkedom och helande.
Hemliga ingrediensen?
Dubbla bönepass måndag till fredag. Arbetande medlemmar träffades i olika hem mellan 06-07 och bad. Hemmafruar eller daglediga mellan 09-10
Något hände med församlingen under de år vi bad intensivt. Pastorer i samma stad som kämpade med döende församlingar brukade komma på besök för att försöka hitta vår hemlighet…
”Hemligheten” var just – bön.
På något vis fungerade bönen som när Aron höll upp Mose armar. Ty när bönen slutade ljuda i församlingshemmen, dalade församlingen.
mvh
D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 12:22 e m Citera och svara denna kommentar
@ MyTwoCents:
Känner igen det där, ju mer människor ber, ju mer saker händer. Vet fler församlingen som ”tagit fart” just p.g.a. människor har samlats och bett
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 12:37 e m Citera och svara denna kommentar
MyTwoCents skrev:
Tack för ditt vittnesbörd.
Just personliga erfarenheter av dessa mysterier och förborgade ting, är lärorikt tal.
Kommer att tänka på en dikt av okänd författare. Citerar första versen:
They tell me, Lord that when I seem
To be in speech with you,
Since but one voice is heard, it’s all a dream,
One talker aping two.
Ja, nog händer det saker när vi genom Andens ledning samtalar med Fadern genom den ende Medlaren…
Det är ett som är säkert.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 12:39 e m Citera och svara denna kommentar
Jeg er overrasket over valg av illustrasjon til denne artikkelen. Dette er jo et typisk ”katolsk” bilde. Inge protestant ville holde hendene sine slik når man ba.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 12:53 e m Citera och svara denna kommentar
Jag citerar:
KM: ”Du må kalla det ”obibliskt” (var inte orolig, jag tar inte illa upp) men jag tror det är helt obibliskt att den Gud som fastställt historiens tider i förväg skulle låta sin plan köras i gruset och lämna miljarder i sticket för att jag inte ber tillräckligt. Och sedan skylla ifrån sig och säga att det var mitt fel.”
—-
Skulle tro att det är här svårigheterna att förstå det meningsfulla i bönen uppstår.
Det finns en vanlig som jag tror missuppfattning om Guds relation till skapelsen. Nämligen att Gud skulle så utanför eller över tiden så att hela skapelsens historia redan från före skapelsen skulle vara utstakad och färdig. Den här tanken är väl närmast känd som Platons världbild som populariserats av filosofen och den framväxande Katolska Kyrkans lärare Augustinus som målande beskrev historien som ett evigt nu inför Gud. En konsekvens av den här Guds och värlsbilden blir ju att Gud blir opåverkbar. Det som sker det sker och det finns ingenting som egentligen kan förändra förhållandena. Nu är det väl knappast någon som lever konsekvent till den här verklighetsuppfattningen, men tyvärr smyger den sig nog in i mångens bönekammare och ger både bönelivet och efterföljelsen till något som liknar ett meningslöst skådespel. Det som sker det sker ju ändå oavsett dina böner eller medverkan är den absurda tanken som den här filosofin förkunnar. Men Bibelns budskap är helt annorlunda där kan vi lära oss att Gud verkligen är beroende av förebedjare och av troende som träder upp i gapet. Och det händer emellanåt att Gud inte kan genomföra sin vilja därför att ingen hörsammar kallelsen.
Hes. 22:
29 Folket i landet begår våldsgärningar och tager rov; den arme och fattige förtrycka de, och mot främlingen öva de våld, utan lag och rätt.
30 Jag söker bland dem efter någon som skulle kunna uppföra en mur och träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på det att jag icke må fördärva det; men jag finner ingen.
31 Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör ände på dem med min förgrymmelses eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, HERREN.
Shalom!
Fred
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 1:18 e m Citera och svara denna kommentar
Bjørn Olav Hansen skrev:
Om jag inte misstar mej brukar man i Israel lyfta händerna uppåt och utåt i en gest av mottagande. Samtidigt som man lyfter huvudet mot himmelen.
Var de olika hållningarna av händer, huvud och kropp kommer ifrån vet jag inte. Kanske någon vet och kan bidra med den kunskapen.
I Tim. 2:8 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.
Vi får väl hoppas att Herren inte hakar upp sig på traditionens hållninga av händerna.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 1:24 e m Citera och svara denna kommentar
For ikke så veldig lenge siden ble det gjort et veldig stort nr av hvordan Ulf Ekman holdt hendene sine. Så vidt jeg husker sammenlignet man hvordan han holdt hendene, med en viss pave.
Illustrasjonen du bruker er typisk ”katolsk”. For meg betyr det ingenting, men jeg synes bare det er litt morsomt, fordi man her på bloggen henger seg veldig opp i hva andre gjør og tolker og kommenterer dette. Derfor er det morsomt å se man bruker et ”katolsk” bilde for å illustere en slik artikkel om dette.@ Kamau Mweru:
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 1:30 e m Citera och svara denna kommentar
Fred Ö skrev:
Givetvis hoppas jag att det jag skrev inte tolkas som om jag anser att bön är något onödigt.
Å andra sidan kan man väl inte glömma bort Jesu egen lektion: ”eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom. I skolen alltså bedja sålunda:”
Tänk dej att jag bjuder dej att komma och be mej om något och sedan när du kommer säger jag: Håll det kort för jag vet redan vad du behöver! – Motiverande?
Och lägg till detta att vi vet att Gud vet allt bättre än vi och knappast behöver våra råd.
Jag kan inte undgå att tänka att det i allra första hand är relations-aspekten som är den viktigaste när det gäller bön.
Förutom där bönen är resultatet av en specifik kallelse eller ett specifikt uppdrag. Eller ett emotionellt nödrop.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 1:34 e m Citera och svara denna kommentar
Bjørn Olav Hansen skrev:
Om inte annat får jag väl hoppas att det bidrar till att krossa myten om ”the Aletheia crew”.
Och om det skulle bli en bildstorm kan jag ju alltid byta ut bilden
)
Har du även tankar runt det sakliga innehållet?
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 1:55 e m Citera och svara denna kommentar
Kamau Mweru skrev:
Det tror jag inte var din avsikt Kjell, men öppnar man upp för fatalismen så ju rimligen tanken nära. Varför bedja om allt redan är förutbestämt och mina böner ändå inte kan ändra på sakernas tillstånd.
Tror därför att det är viktigt att vi framhåller Bibelns undervisning och exempel som framhåller att den troendes bön verkligen påverkar förhållanden och att Gud till och med vid tillfällen är beroende av våra böner och lydnad för att genomföra sin vilja.
Shalom!
Fred
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 2:12 e m Citera och svara denna kommentar
Fred Ö skrev:
Håller helt med. Och någon fatalist är jag inte. Ej heller anser jag Calvinismens dubbla predestinations-lära Biblisk.
Däremot tror jag att historiens Gud har ett mål med historien och att han kommer att nå det målet.
Därvid bjuder han oss att välja sida och ta del i processen.
Om inte initiativet kommer från honom tvivlar jag på att intensiv bön eller gemenskaplig bön får önskad effekt.
Litet i stil med: ”Vi älska, därför att han först har älskat oss.”
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 2:14 e m Citera och svara denna kommentar
Kjell:
vad menar du med det?
Om Bibeln hade varit en saga så skulle Josef ha fått vara Jesu förfader, men istället fick det vara skurken Judas.
Var Judas avkomma till Josef?
vad gäller bön. Har länge grunnat på varför Daniel börjar be och fasta, bekänna sina och folkets synder när han läser att de 70 åren nu snart har gått…
Sen kommer ängeln och säger till honom att han gav sig av direkt när han hade bett, vilket var tre veckor tidigare men blivit invecklat i strid….som försenade honom…
Därav kan vi se: Gud handlar på vår bön! T o m när det gäller sådant som är förutsagt!
inte för at than är beroende av det, men därför att han vill göra oss till tjänstvilliga samrbetspartners, lydiga och starka…ansvarsfulla.
Han vill dana ett folk som känner honom, som blir sådana att vi kan regera med Jesus i tusenårsriket! Jag tror där ligger en svårighet, att man inte förstår detta. Jesus är stamfader till ett nytt släkte!!! Detta nya släkte ska fostras in i detta arv som vi fått genom honom, förstfödd från de döda.
En pappa i en familj kan naturligtvis ge barnen allt de behöver, ahn vet ju..Han kan också göra allt själv, för han ahr större erfarenhet, makt etc. Men vill han att barnen ska blir ansvarsfulla och visa medborgare, vuxna, vilket ju är faderns uppgift att forstra sina barn till…så låter han dem prova, han ger dem ansvarsområden, han låter dem upptäcka vad som behövs, han väntar tills barnen har uttryckt önskningar …
Det är en aspekt.
Sedan vill Gud lära oss kriga (Han säger det själv i GT: de har glömt att kriga, jag ska lära Israel det igen). Varför? Lechem o Lachem: Kamp och bröd= samma grundord. man blir stark, man växer både av att äta bröd, men också av att kriga.
Men nu kämpar vi mot andemakter i himlarymderna. hur gör vi det??? Genom bön! genom bön förändras vår andliga styrka, för vi umgås med Gud. Genom bön förändras den andliga atmosfären kring oss o i andra…
Ängeln fick kämpa….vi ”hjälper” änglarna att kämpa så att säga…
Gud vill att människosläktet, som han räddat genom Jesus…räddar varandra. Annars kunde han ju direkt efter Jesu himmelsfärd, expedierat oss dit. Men himlarna måste behålla Jesus tills allt är honom underlagt…genom oss, vår kamp!!!
När Gud kommer med löften, profetiskt, svårigheter så vill Han att vi ska be. Fick jag väldigt klart för mig för några v sedan (det var då jag förstod Daniel plötsl), då en profetia kom och Gud uppmanade mig att ropa, att mana andra att be, Han fyllde mig med sin Ande, som tömdes i en basun!!! och det belv et tmäktigt bönebrus från många!!!
han vill höra sina barns röster, i förtroende, vända sig till honom…han längtar efter oss!!! han har dött för oss, han längtar efter oss med en otrolig längtan!!!
Här vill jag bo, och hit längtar jag (ps 132:14)
Tror vi alla har den tjänsten, att be!!!!
Jesus vill gifta sig med sin brud!!! som känner honom…pratar med honom, är självständig och stark, men, precis som han, gör sig beroende, som makar i ett äktenskap!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 2:29 e m Citera och svara denna kommentar
Kamau Mweru skrev:
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 2:41 e m Citera och svara denna kommentar
rebecca skrev:
Nej jag pekar på att Judas fick vara med i Jesu slättavla.
Detta är ju typiskt för Bibeln rakt igenom. Inga obekväma detaljer censureras.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 3:17 e m Citera och svara denna kommentar
@ Kamau Mweru:
var står det, jag förstår inte.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 3:54 e m Citera och svara denna kommentar
Kjell
”Det ord som Jesus använde när han svarade var ”προσεύχομαι””
Knappast troligt att Han talade grekiska.
Det är en intressant frågeställning om Skaparen bara kör över oss människor för att få igenom sin plan. Finns det människor som är förutbestämda att bli inympade i Israel eller är det helt öppet för var och en?
Eller fanns, finns, möjligheten att inte en enda människa utnyttjar möjligheten till frälsning genom Messias syndaoffer?
Vi vet att Skaparens vilja är att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen .
Vem har bollen? Var och en av oss.
Om man inte låter det vara ett människors val till 100% så måste man börja diskutera pre-destination.
1 Johannes 5:14-,tar upp detta om bön:
”Och detta är den fasta tillförsikt vi hava till Skaparen, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.”
Det är liktydigt med ; ske din vilja såsom i Himlen så ock på jorden.
För att kunna veta Skaparens vilja så måste man lita på att det Han sagt är sant.
‘Profetior’ om ‘STORA’ väckelser har man ju hört sen man kunde höra. Så i och för sig är det väl sant med reservation för att människan har en fri vilja ( om vi nu har det).
Väckelsen sände Skaparen när Han gjorde skinnkläder åt Adam och Eva. Väckelsen sände Han när Han sände sin son.
Väckelse över synd och Sanning.
När Paulus använder ordet helgelse som t.ex i 1 Tess 4:7 så betyder det egentligen att den som tror ska leva ett avskiljt liv, separerat liv. Separerat från världens livsstil och TILL Skaparens Sanning.
Finns det aspekter på ett avskiljt liv som Skaparen missat i sitt ord, som vi måste be om instruktioner för?
Som vanligt så har mina tankar vandrat.
Förlåt Kjell.
”Så tillbaka till huvudfrågan. Klarar Gud att implementera sin plan bara under förutsättningen att vi ber tillräckligt om det Han redan beslutat att Han vill göra.”
För att svara på denna fråga tror jag man måste ställa ytterligare en fråga, nämligen;
Hur mycket auktoritet gav Skaparen till oss människor när Han sa: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.”?
Vad menade Skaparen med att vi ska råda över hela jorden. Finns det nånstans inskränkningar på vad vi kan råda över här på jorden?
En till tankenöt är ju hur satan kunde ha ägarskap över jorden när han säger detta i Lukas 4:6:
”Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den.”
Vem överlämnade makten till honom?
(Kunde Messias ha sagt ja och fått auktoriteten över jorden på det viset?)
Så vilken betydelse har våra val här på jorden?
Om alla unisont ber(och gör); ske din vilja…
eller
om alla unisont säger, skulle Skaparen ha sagt….?
Den avskiljde Anden som Fadern skickat i Messias namn gör ju detta enligt Joh 14:26-27,
”hon skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.”
För att kunna bli påmind om t.ex Skaparens ord och instruktioner så måste man ju nån gång ha läst dem och tagit dem till sig, dvs valt att tro att Skaparens ord är sanna.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 5:00 e m Citera och svara denna kommentar
rebecca skrev:
Matt. 1:1 Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla.
2 Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans bröder; 3 Judas födde Fares och Sara med Tamar, Fares födde Esrom, Esrom födde Aram; 4 Aram födde …….
etc.
Ur detta läser jag att Judas var Jesu förfader.
Och, alltså inte Josef…..
Min poäng är att det inte finns någon som helst förträfflighet och lydighets-linje i Jesu släkttavla.
Och min vidare poäng är att Jobs bok och andra obekväma sanningar finns med i Bibeln.
Teodice-problemet, det starkaste argumentet mot en kärleksfull och allsmäktig Gud, presenteras utan facit i den äldsta boken i Bibeln.
Fantastiskt!!! om du vill ha min personliga mening. En sådan Gud törs jag lita på.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 5:10 e m Citera och svara denna kommentar
rebecca skrev:
Kanske uttrycker jag mig inte tydligt nog.
Desto bättre att du formulerar det jag ville förmedla till punkt och pricka.
Du skrev: ”han vill göra oss till tjänstvilliga samrbetspartners”.
Just det menar jag. Vi kan inte ta det första initiativet. Och genom outgrundlig vishet och nåd tar Herren med oss i skeendet.
Ofattbart!
Så din fråga om vi tror på tjänsten att be.
Ja, vad man än må kalla den. Tjänst, kallelse, utvaldhet, rätt, frihet, plikt, nåd ….
Inte kan jag fånga Guds djupa hemligheter i skrift. Ordet ”paradox” täcker inte.
Bara ”doxologi”! (Ursäkta halv-grekiskan)
Tack för dina goda exempel och deras praktiska betydelse.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 5:12 e m Citera och svara denna kommentar
Sam skrev:
Ett – noll
Sakliga argument följer…
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 5:20 e m Citera och svara denna kommentar
Sam skrev:
Sam, hoppas du inte dissar mej för att jag strukturerar med index. (Grekisk logik
)
1. Att bedja efter Skaparens vilja betyder, så vitt jag kan förstå, att tanken och det eventuella uppdraget kommer från honom. Det duger inte att komma tillsammans och tänka ut ett konsensus och sedan fixa en bönekjedja.
Om det inte, initiellt var Herrens uppdrag går det åt fel håll.
2. Begränsad auktoritet, och jag har förmodan att den gräns du kommit fram till avviker betydligt från den gräns jag kommit fram till.
3. Ja, absolut!
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 5:27 e m Citera och svara denna kommentar
@ rebecca:
Du skrev:
Jesus vill gifta sig med sin brud!!! som känner honom…pratar med honom, är självständig och stark, men, precis som han, gör sig beroende, som makar i ett äktenskap!
Tänk om vi alla förstått denna djupa, men enkla innebörd!
Att vara fullständigt självständig, men att göra sig totalt beroende, ett beroende till han som är enda källan till evigt liv!
Mvh Bj
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 6:01 e m Citera och svara denna kommentar
@ Kamau Mweru:
jaha, jag fattade fle…tänkte på Judas Iskariot.
Ja, det var ju poängen att Jesus skulle komma från Juda släkt, och inte var av vanlig prästsläkt (levit)..som det står i hebréerbrevet. David var av Juda släkt…Jesus är präst, men en sådan som Melkisedek och han är kung, av Davids släkt: Juda.
Josef står för hedningarna, som är inympade eftersom han fick dem i Egypten…Redan när Jakob välsignar sina söner profeterar han att spiran inte skall vika från honom. (förrän den som den tillhör kommer=Jesus)
Det jag tycker är speciellt är ju att Gud hela tiden utväljer den ringare, den mindre..
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 6:06 e m Citera och svara denna kommentar
@ Kamau Mweru:
För att inte förvirra den grekiska hjärnan så fortsätter jag med indexeringen.
Kommentarer
1.a Tanken och uppdraget, som du beskriver det, borde ju vara samstämmingt med vad Han sagt i Skriften, kan man tänka.
2.a Helt riktigt så har jag en annan tolkning av de två citat jag gav. För att ytterligare frustrera den grekiska tanken så citerar jag även Hebr 9:23-24.
Där ser vi att det var nödvändigt för de himmelska tingen att bli renade. Hur kunde de bli orenade?
Länken är oss människor.
3.a Jag undrar vilka du menar? Både som enskilda och i grupp kan vi människor ju göra i stort sett vad vi vill. Det följer ju konsekvenser, men det är öppet för oss att t.o.m häda den Avskiljda Anden..
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 6:07 e m Citera och svara denna kommentar
Kamau Mweru skrev:
Ja, en Gud som vi till fullo kunde förstå vore mindre än vi eftersom vi kan omfatta honom med vår hjärna…och honom kan vi ju då inte lita på, eftersom svårt att böja sig för ngn mindre.
Men Jobs bok: den berättar ju också så mkt om den andliga dimensionen med åklagaren där uppe…och huv vi får gå i närkamp med honom…tills vi möter honom! vi kan inte förstå honom, men vi kan lära känna honom…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 6:15 e m Citera och svara denna kommentar
@ rebecca:
”Det jag tycker är speciellt är ju att Gud hela tiden utväljer den ringare, den mindre.”
Det kan ju tas som att alla predikanter och missionärer ja t.o.m Messias är ringare än någon annan. Implikationen blir också att man genom att vara ringare också är ödmjukare. Farlig väg.
Skaparen har utvalt alla. Vad vi personligen gör med vår kallelse är det viktigaste.
I mitt synsätt så är att vara ödmjuk lika med att vara lydig.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 6:31 e m Citera och svara denna kommentar
@ Sam:
1a. Ja naturligtvis. Och då begräsar du det till det allmänna uppdraget.
Vilket inte specifikt talar om ”Johan Johanson just denna vecka” eller ”Grönköpings väckelsekampanj”.
2a. Om du inte specifikt kan anvisa att just detta textstycke handlar om bön tror jag det är bättre att ta den biten i en annan tråd.
3a. Rom. 8:39 varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 7:26 e m Citera och svara denna kommentar
@ Sam:
Messias utvaldes i ringhet. Ja! Han mor en okänd flicka, gravid utanför äktenskapet. hans (jordiska) far fattig…”kan ngt gott komma från Nazareth?”. född i Betlehem, ingen bildning (skriftlärd, farisé: det som var ansedd) Som människa var han föraktad. han hade inget anseende i männ`s ögon.
Vad vi har för ställning inför Gud står ofta i motsatsställning till vad vi har för ngn i människors ögon.
”Inte för att ni är ett stort folk, nej ni är ju det minsta” säger han till israel. David var yngst av syskonen.
Och är vi stora och ansedda..så behöver han få oss små och föraktade innan han kan använda oss ofta…
Det handlar om att Han ska få äran, både i våra egna och andras ögon…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 8:14 e m Citera och svara denna kommentar
@ Kamau Mweru:
Väldigt lämpligt med Grönköpings väckelsekampanj.
Det är ju just vad många kampanjer är: Johan Johansons.
Bön och kampanjer i Skaparens namn bör ju vara i enlighet med Hans ord. Om så inte är fallet är det JJ’s kampanj och ord.
Visst har Skaparen på många sätt visat sin kärlek till oss. Vad vi gör med denna kärlek är upp till oss, individuellt.
Skaparen kan inte stoppa oss från att gå förlorade mot vår vilja, likaväl som satan inte kan stoppa oss från att bli inympade i Skaparens familj mot vår vilja.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 6th, 2009 at 11:39 e m Citera och svara denna kommentar
Eftersom Kjell har vänligheten att utrycka sig så här , så tar även jag till orda:
Han säger:
”Jag är tacksam för alla sorts kommentarer, för detta rör just kärnan av vårt förhållande till Herren”.
Varför jag tror att det är så få på bönemöten idag beror på att den Onde och vår bekvämlighet har lurat oss att det inte lönar sig att be.
Jag kan nämna egna specifika bönesvar men tycker att vårt förhållande till bön bra illustreras av Derek Prince bön när han var soldat i Afrika under andra världskriget. Han har en bok men du kan även se del av den på:http://bednu.blogspot.com/search/label/Undervisning
rulla ned en bit.
Håller på och sommarläser Winston Churhills minnen i 12 band och han bekräftar det Prince säger.
Vi har en gigantisk förmåga att påverka vår omgivning och samtid genom bön. Och enda sättet att komma på det är att börja bedja. Endast personlig bön ger oss det rätta perpektivet.
Jag tror knappt att det finns någon verklig bedjare som inte tar tid regelbundet för bön. Dom bara stönar en stund innan dom skall somna och vanärar Gud med okoncentration.
Sedan behöver vi få en förståelse för bönen -Fader Vår-
Att det är just en bön som täcker allt vad vi kan bedja om, att vi inte bara läser den.
Visserligen kan man läsa den någon enstaka gång. Men Jesus avsåg att den skulle bedjas.
Efter 3:e bönen är min koncentration slut och då brukar jag ta en paus och dricka något och sjunga lite till min gitarr.
Sedan jag beslutade mig för att bedja regelbundet i slutet av 90- talet har jag märkt följande.
Jag har fått en större personlig lycka , glädje och kärlek till Guds folk, till min familj och även till avoga personer.
Jag har fått möta långt mer förtal, ovilja och hat från både världen och kristna.
Min kreativitet och arbetsförmåga har ökat. Mitt behov av ett personligt revir och avskildhet och stillhet har ökat och ibland kan jag bara sitta stilla i min italienska trädgård och förnimma Herrens närvaro. Men observera att det är dom regelbundna bönestundernas speciella koncentration som lägger grunden.
Min rekommendation är att om man skall försöka sig på ett regelbundet böneliv med bönestunder några gånger om da´n är att man inte skall ta längre tid än att man kan vara ”stenkoncentrad”. Att flippa ut och tänka på andra saker under bönen tror jag inte alls behagar Gud.
Givetvis fungerar det inte om man har tänkt sig en bönenatt eller något sådant, men då är det helheten som gäller.
Som sagt – bönen är bästa böneskolan-
Och glöm inte Fader Vår !!
Börjar du bedja den kommer Jesus att lära dig förståelsen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 2:18 f m Citera och svara denna kommentar
”Jesus vill gifta sig med sin brud!!! som känner honom…pratar med honom, är självständig och stark, men, precis som han, gör sig beroende, som makar i ett äktenskap!”
Gud sig förbarme, men kanske ligger det något i de ”intellektuella” rösterna från Knutby.
Såg för en tid sedan en intervju med Wincent och co. där han W. såg uppenbart äcklad ut över att bli beskriven som en av ”brudarna”.
Utan att speciellt respektera W. kan jag dock i detta fall känna nåt slags sympati.
Finner liknelsen med Brudgummen som väntar på sin brud närmast stötande!
”David var av Juda släkt…Jesus är präst, men en sådan som Melkisedek och han är kung, av Davids släkt: Juda.”
Men eftersom Jesus skulle vara besläktad med David via Josef (Marias trolovade) som icke hade med befruktelsen att göra torde väl ändå detta släktskap kunna ifrågasättas.
Men om jag dristar mig till att påpeka diverse ”konstigheter” så är jag tillika övertygad om att få ”klara besked” av dessa som bestämt sig för att vad som än inte stämmer, så måste det ju ändå stämma!!
Då kan man säkerligen dribbla med släktskap via mödernet eller att Josef andligen var Jesu jordiske far o därmed kanske släktskapet,,,,,,,,,,,,,,,..??????
”Det handlar om att Han ska få äran, både i våra egna och andras ögon…”
Har naturligtvis inget emot att ära den som äras bör, men är det inte lite konstigt att allas våra skrangliga existenser är skapade i det enda syftet att lovprisa och ära Skaparen?
Och de som av olika anledningar inte hajar det ska ju brännas!?
”Visst har Skaparen på många sätt visat sin kärlek till oss. Vad vi gör med denna kärlek är upp till oss, individuellt.
Skaparen kan inte stoppa oss från att gå förlorade mot vår vilja, likaväl som satan inte kan stoppa oss från att bli inympade i Skaparens familj mot vår vilja.”
KM. Är inte detta lite väl hårt??
Om nu skaparen inte önskar någon människa så illa så kunde Han väl i rättvisans namn tydligare ge sig till känna för var och en!
Han har ju utvalt, ”upphöjt” både mördare och äktenskapsförbrytare förr.
Idolerna Moses, David, Paulus m.fl. var moraliskt äckliga med blod på sina händer.
Ändå behagade det Gud att överbevisa och utvälja dessa.
Men en vänliga, vanliga skeptiska människor (FLERTALET) utan blod på fingrarna ”kan Skaparen alltså inte förhindra att gå förlorade mot vår vilja?????
KM, totalt intellektuellt undermåligt!!
Det kan Han visst om Han vore lite intresserad.
Gick ju bra med Paulus!!
Gällande satan vet jag att du tidigare inte hade ett duallistiskt tvåfrontstänkande gällande makten i tillvaron!
Men saker o ting förändras väl. Vilken kristen drar inte in satan när frågorna börjar bli lite obekväma?
MS
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 7:19 f m Citera och svara denna kommentar
Mikael skrev:
Mikael, bloggen handlar om bön. Jag anser nog att du avviker ordentligt från ämnet genom att ständigt återkomma till dina anklagelser mot Gud.
Denna anklagande attityd, eller livshållning, ÄR faktiskt, tekniskt sett, en sorts bön. Den är, så att säga, din kommunikation med Gud. Ett av orden som användes i NT när det talas om bön är ”kaleo” som även betyder anklaga, utmana och kräva, beroenden på sammanhang och partiklar.
Man kan mycket väl be både i enlighet med Guds vilja och tvärt emot Guds vilja. Båda typerna av bön leder till resultat. I första hand påverkar det den som ber, och dennes relation till Herren. I andra hand påverkar det omgivningen.
Jag utmanade dig genom att föreslå två cyniska gudshatare ur högen, nämligen Dawkins och Freud. Men det finns ju massor av dylika ”tänkare”. Jag hade hoppats att du skulle underkänna deras hat och cynism. Men tydligen var detta inte det du huvudsakligen såg i deras skrifter.
En liten tankeställare. Ett av de starkaste orden i NT, när det gäller bön, är ”proskuneo” som betyder att falla ned i tillbedjan. Ordet är besläktat med ”cynisk” som ju betyder precis motsatsen.
Jag har varnat dig redan vid tidigare tillfällen. De existentialistiska tankar du torgför kommer att leda dig i fördärvet. Vänd om innan det är för sent.
Skrivet i all välmening.
/Kjell
PS. De kommentarer du reagerade mot var skrivna av andra deltagare.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 7:32 f m Citera och svara denna kommentar
Torbjörn S Larsson skrev:
Mitt i prick!
Eftersom varje relation är unik. (De som har fler än ett barn kan lätt känna igen detta.) Är det också nödvändigtvis så att relationen måste vårdas, utvecklas och ta form.
Och som du påpekar finns det en hel del saker som man bara kan lära sig i praktiken.
Det finns dem som anser att ”bönesvar” bara är tillfälligheter. Men jag måste nog säga att det inträffar väldigt många ”tillfälligheter” när jag ber.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 8:11 f m Citera och svara denna kommentar
@ Mikael:
”Jesus vill gifta sig med sin brud!!! som känner honom…pratar med honom, är självständig och stark, men, precis som han, gör sig beroende, som makar i ett äktenskap!”
Har du inte förstått detta, så har du inte förstått något av vad allt handlar om Det kanske är det som leder till ditt stön:
Har naturligtvis inget emot att ära den som äras bör, men är det inte lite konstigt att allas våra skrangliga existenser är skapade i det enda syftet att lovprisa och ära Skaparen?
Om man älskar någon har man inget emot att så att säga vara skapad till den personen, eller hur?
I Knutby har en enskild person utnämnt sig till Kristi brud (raffinerad drag av den onde: så smittade han ordet brud med ngt äckligt, det kan knappast nämnas längre)…men bruden (ental) är de han köpt med sitt blod, kyrkan el förs el de troende el hur du vill beteckna oss. Egt: Jerusalem…både andligt o fysiskt sett
Då tycker du väl Jesaja o många böcker i GT äckliga?
Där Gud talar om brud ofta. han jämför Israel med sin brud, med sin otrogna äkta hustru…
Men Gud kanske lärt sig i Knutby.
Mikael, din ton här på denna sida…är mkt o-kärleksfull, föraktfull, minst sagt. Rannsaka dig inför Herren och se om den är Honom välbehaglig!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 8:17 f m Citera och svara denna kommentar
@ Torbjörn S Larsson:
man kan vara ”stenkoncentrad”. Att flippa ut och tänka på andra saker under bönen tror jag inte alls behagar Gud.
jag tror att man kan be Gud om koncentration. Min erfarenhet är att Han välsignar när jag bara är med Honom, ser på honom, tillbringar tid med Honom…då fladdrar ibland tankarna iväg, när jag märker det så för jag tillbaka min blick till honom…det är, tror jag, trots altl inte min bön eller förmåga till koncentr, utan att jag ger Honom tid, ett tillfälle att mötas…för Honom att tala till mig…
Ofta ahr han talat, när jag, nästan avdomnat, bara suttit där (han väcker mig ibland tidigt på morgonen, eller t o m på natten)…och så, plötsligen, har han talat…..genom ord, uppenbarelser, syner..eller, helt enkelt genom att peka på o förklara någto ur bibeln…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 10:18 f m Citera och svara denna kommentar
Jag tror det är viktigt att understryka i all denna text att om man ber endast för att lyda Gud, så är man ju inget annat än religiös på lik linje som mormonen, svenska messianen, muslimen och katoliken.
Bön är ju ingen prestation, däremot när vi hör, läser och kan förstå att Gud hör våran bön tacket vara Jesu försoningsoffer som gör att vi under alla tider kan frimodigt komma fram till Herren genom Kristi förtjänst, att veta att man kan bedja frimodigt och att Gud hör våran bön skapar ju en glädje, såsom Jesus också påpekar ”Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er…Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig.”
Denna vetskapen om att vi har fritt inträde till Gud tacket vara Kristi förtjänst gör det ju också möjligt för den som är i ångest, sorg, bekymmer, fara och olycka, att taga till bönen och ropa till Gud om hjälp i full överbevisning om att Gud hör våran bön.
Eller för att citera Luther:
”vår käre Herre Kristus genom sin död och sin skilsmässa från denna världen förvärvat oss fri tillgång till Gud, och den tillgången är så öppen och obehindrad, att om vi blott är kristna och älskar Kristus, får vi med hjärtat träda fram inför Gud i himmelen, tala med honom och bedja honom om allt som vi behöver, det må vara var som helst, i kyrkan, i hemmet, i källaren, i köket, på åkern, i verkstaden. Till en sådan bön behöves intet annat än ett hjärta som kan säga: Himmelske Fader, jag vet, att du älskar mig, eftersom jag älskar din Son, min Frälsare Jesus Kristus, i fast förlitande på detta vill jag nu förtröstansfullt bedja till dig. Och denna förtröstan om bönhörelse grundar jag icke på, att jag är så from eller så helig, utan jag grundar den därpå, att du gärna vill ge och skänka oss allt för din Sons Jesu Kristi skull. I hans namn kommer jag inför dig och beder, och jag tvivlar alls icke på att denna bön blir upptagen med ja och amen, jag må sedan till min person vara hurudan som helst.”
Vi blir absolut inte frälsta genom våra frukter (exempel lydnad). Men vi blir heller inte frälsta utan frukter! För där Guds förlåtelse – genom vilken vi blir frälsta – är, där växer frukten fram som ett säkert tecken på att Guds förlåtelse har fått komma in i hjärtat, och därmed också ett levande bönliv.
I dag, och då kanske speciellt i pentacostala och karismatiska rörelser, är det ju mycket vanlig att uppsöka nån man anser har ”stor makt” eller ”stora gåvor”. Även här behövs ju undervisning som ledar till frimodighet.
Alla kristna kan bedja med den tillförsikten att våran böner är ”mycket mäktig(a) och verksam(a) är en rättfärdig människas bön” (Jak 5:16).
Om det är så vi är i behov av att bemöta mörkret i världen, eller demonisk verksamhet kan vi genom bön åkalla Guds makt – och om det är hans vilja kommer han att driva ut demonen och mörkret. Det finns ingen anledning att söka efter en människa som har en gåva i form, när man personligen kan gå direkt till den allsmäktiga kraftens källa.
Samtidigt om vi tror vi lever i ändens tid, så måste vi också få med oss va Bibeln lär kring ändens tid när det kommer till sådana saker som väckelse. Så att vi kan bedja utifrån Skriften.
I de sista dagarna borde vi förvänta oss förföljelse och falska tecken som är så övertygande att de skulle förvilla även de utvalda om det vore möjligt. Kom ihåg hur Jesus beskrev dagarna vi lever i: ”Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. … Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter skall träda fram och bedra många. … Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. Jag har nu sagt er detta i förväg.” (Matt 24:5–25).
- Lite korta reflektioner av en nyvaken Michael.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 10:27 f m Citera och svara denna kommentar
@ Michael G. Helders:
TAck. Tack även för härliga citat av Jesus och Luther…
En tanke till: När Jesus säger att be i Hans namn, när vi hör att när vi gör det kan vi vara säkra att Han hör.
Varför det?
Jo, att be i Hans namn är att be de böner som Han själv lägger i vårt hjärta. DHA ber i oss, Han ber alltid i samma överensstämmelse som Jesus med sin Fader, de är ju ett…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 10:44 f m Citera och svara denna kommentar
Michael G. Helders skrev:
Sannerligen!
Det handlar om nåd och mottagande av nåd.
Tron sitter i förtroendet och troheten. Från båda håll.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 10:47 f m Citera och svara denna kommentar
rebecca skrev:
Rebecca, inte för att du och jag har en specifik egen eller gemensam auktoritet att bringa detta budskap.
Men att jag anser att du här träffar kärnan av insikt angående bön, tänker jag inte tiga om.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 2:33 e m Citera och svara denna kommentar
Bön är vägen för oss kristna att komma under Andens ledning och kraft. Vi ska ständigt be för oss själva och våra trossyskon att de ska bli uppfyllda med den helige Ande.
I Ef.1:15-19 talar Paulus om hur han beder för de heliga i Efesus, att Gud ‘må ge er en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig.’ etc.
Bönen syftade till att de skulle bli uppfyllda med Anden och Andens kraft.
Var det inte så att uthållig bön var hemligheten till att kraften kom på pingstdagen och ledde till att så många blev frälsta?
Ångerfull bön, förkrosselse och syndabekännelse tror jag är den hemlighet till att människor blir frälsta och uppfyllda med Guds Ande till tjänst för Gud. Är övertygad om att bön är vägen för att få Andens kraft.
Mvh
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 3:13 e m Citera och svara denna kommentar
@ Kamau Mweru:
vi får väl dela med oss…
alltså, jag bara har märkt att han gör det ibland så tydligt, det är han, han lägger längtan i mitt hjärta…var kom den ifrån? människor…ord…och också att han uppfyller dem på sätt som visar ändå tydligare för mig: det är icke jag!!!!! (fast det är förstås jag som ber…)
Jag har en vän som en gång träffade en kvinna på trappan till en kyrka, som stirrar på honom o säger: Men, dig har jag bett för i ett års tid.
Hon hade aldrig sett honom o kände honom inte och inte han heller henne. hon hade sett hans ”bild” i altartavlan, frågat sin präst hur hon skulle göra med det o då fått rådet att be…
Han hade vid den tiden en viktig uppgift, som påverkade hela det här landet, vilken vill jag inte tala om…men det var det ingen som visste, för han syntes varken med namn eller bild i det…han verkade bakom kulisserna så att säga. (och förstod inte själv hur betydelsefull det var, det han var med om att få till stånd, han är väldigt ödmjuk…)
Tio år senare sitter han och jag i ett seminarium bredvid en präst, börjar prata lite i väntan på att det ska börja. Det visar sig att det var den prästen som givit henne rådet att be för dem hon såg…
Och året därpå var denne vän och jag i närheten på en konferens, han får tanken (var kom den ifrån?) : vi måste se om vi hittar henne, jag tror hon behöver förbön..vilket, efter en del roliga förvecklingar, som bekräftade att Gud var med oss….ledde till att vi hittade henne…och: hon mådde skit…på ett sätt som just jag förstod och kunde hjälpa henne med!!!
och allihopa blev vi oerhörd uppmuntrad av att vi kunde låta Gud verka på det sätt han just då ville…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 3:46 e m Citera och svara denna kommentar
Sam skrev:
Törs jag citera? ”O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»”
Det är ju att rycka texten något ur sitt sammanhang, men jag stöder mej på Paulus ord angående de olika organen i kroppen.
Det finns människor som njuter av ceremoni. Men det finns även de som känner sig helt malplacerade i sådana sammanhang. Jag vet detta eftersom jag hör till den senare sorten. Den bästa födelsedagspresenten jag fich när jag blev 60 var att min kära hustru helt glömde dagen. Och eftersom ingen annan, där vi var, visste om den, begräsades ceremonin till enstaka sms.
Vidare har jag aldrig haft något som helst intresse för lotterier och hasard-spel och dylikt. Tala om att spela ”fia”
Säkerligen beror det på att jag saknar några goda egenskaper vilka leder till att bli en gambler eller att gilla festligheter.
Lång inledning, men vad jag vill poängtera är att även om en aktivitet är skriftenlig så är det inte helt säkert att alla medlemmar är ”skapta” för alla aktiviteter i en församling.
En kan ha sin tjänst i bönemöten. En annan kan ha sin tjänst som förebedjare hemma i bönevrån. En kan ha utföra sin tjänst genom att vittna in publikum. En annan kan vara bättre utrustad att ta hand om dem som rörts av vittnesbördet.
Jag tror att det är otroligt viktigt att det inte blir en slags schemalagd aktivitetskalender där man utövar tryck på så många som möjligt att deltaga i så mycket som möjligt. Gud älskar en glad givare. Och jag tror att Han är med när vi, med glädje, kan utföra det vi känner för.
Den som tänker: ”Usch, är det redan Onsdag! Ja, jag får väl gå till bönemötet då, vad skall de annars tänka om mej.”; kan knappast vara med som ”glad givare” i processen.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 5:59 e m Citera och svara denna kommentar
Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn
augusti 7th, 2009 at 5:54 e m Bon – vilken forman att bonevagen alltid ar oppen, aven om andra vagar ar eller tycks vara stangda.
Tyvarr finns det en fara att vi laser, skriver eller talar mer om bon an att vi verkligen praktiserar bon.
Nar jag i borjan av aret var i Sydkorea i fem veckors tid i samband med ett utbildningsuppdrag hade jag den stora formanen att besoka Full Gospel Church i Seoul, en forsamling dar bonen har fatt en framtradande plats.
Tidig morgonbon och bonenatter har resulterat i manga sjalars fralsning.
Nyarshelgen pa boneberget var mitt livs basta nyar.
Bonegnistan tar de fralsta koreanerna med sig vart de an gar. Vi bor grannar med en koreansk familj och vilket harligt bonebrus det blir nar deras hus fylls med manniskor som ber (betydligt battre an swimmingpoolsplaskandet fran de andra grannarna).
Tackar aven Gud for alla bedjande Koreaner som Herren skickat till Jerusalem.
”Jag skall leda dem dar de gar bedjande fram”
Mvh/Eli7H-L
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 6:41 e m Citera och svara denna kommentar
Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn skrev:
Hur ser du på ”Bedjen oavlåtligen”?
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 7:03 e m Citera och svara denna kommentar
Bön är visst en prestation
Så´nt där snack att bön inte är en prestation tror jag inte på. Vi måste göra vårt, och många gånger är det en prestation.
Jesus bad 40 dygn i öknen – vad kallar ni det ?
När dom skenheliga Judarna på Jeremias tid kom till honom för att få svar från Gud, så var denne helige man tvungen att bedja om och om igen i 10 dagar innan svaret kom. Är inte detta en prestation !
Bönen krävet mycket av oss, en helhjärtad fysisk och mental prestation och ändå kan vi inte göra något utan Guds välsignelse. Vi är som fiskaren som måste fixa med redskapen , båten och allt, gå upp när andra sover gott. Men fiskelyckan måste Gud skänka. Men det otroliga är att Gud så gott som alltid möter oss då vi tar tid med Honom.
Lev gärna en mys-pys-relation utan ansträngning men räkna inte med att få något.
Kom ihåg Jacob som sa: ”Ni har inget, för att ni inte ber”.
Ingenting finns för den late kristne.
Det finns alltid hur många vettiga argument som helst för att inte gå på bön.
Alla är resonliga.
Gå emot dom och du får uppleva något nytt.
Jag har märkt personligen att ju mer det kan ta emot, dessto mer brukar Gud välsigna.
Den onde vill på alla sätt hindra oss att be.
Vi får gärna sjunga, skriva,predika vittna bara vi inte ber…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 7:18 e m Citera och svara denna kommentar
@Kamau Mweru skrev: ”Hur ser du pa ‘Bedjen oavlatligen’?”
- – - – - – -
Bra fraga.
Tror att vi hela tiden kan ha bonekanalen oppen genom den helige Ande, ett varande i Kristus, ett totalt beroende av Herren sjalv varje stund och i varje situation, en livsstil, ”to be in tune with God”.
A andra sidan kan man ocksa avsatta tid i mer fokuserad bon som enskild eller tillsammans med andra trossyskon.
Mvh/Eli7H-L
Ps. Stanger av datorn nu. Klockan ar 3:18 pa morgonen och jag ska upp och jobba i morgon bitti.
Tack for dina bloggposter.
A
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 8:04 e m Citera och svara denna kommentar
Torbjörn S Larsson skrev:
Jag tror att vi lägger litet olika betydelser i ordet.
Visst har du rätt att det kan kosta både fysiskt och psykiskt.
Vad jag menade var att det inte är något vi kan kräva belöning för (som ju en del anser).
Och vad jag vidare menade var att det stora är att jag får be.
Tänk om det skulle förbjudas
eller tas ifrån oss.
Hemsk tanke!
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 7th, 2009 at 9:50 e m Citera och svara denna kommentar
Torbjörn S Larsson skrev:
Tror du missuppfattade mig kraftigt om du tolkade mitt inlägg som att man inte ska be!
Eller kanske du missade följande ord:
”Vi blir absolut inte frälsta genom våra frukter (exempel lydnad). Men vi blir heller inte frälsta utan frukter! För där Guds förlåtelse – genom vilken vi blir frälsta – är, där växer frukten fram som ett säkert tecken på att Guds förlåtelse har fått komma in i hjärtat, och därmed också ett levande bönliv. ”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
augusti 9th, 2009 at 7:19 f m Citera och svara denna kommentar
Torbjörn S Larsson skrev:
Jag skriver till dig igen för jag känner mej inte nöjd med min förra reaktion.
Min personliga erfarenhet är nämligen att resultatet är just att man får kraft och mod eller vad det nu bör kallas.
Jag har svårt att kalla bön ”prestation”. Lika svårt som att kalla det prestation att jag andas eller äter.
Igen! Tänk om bön skulle bli omöjlig. Finns det något som vore värre?
I helvetet kommer man inte att kunna be till Gud.
Think of it!
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara