Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Kommentarer

Som 70-talist och gammalt Noice-fan, blev jag exalterad när boken Ett Bedårande Barns Bekännelser dök ner i brevlådan.

Musiksnillet Peo Thyrén släppte just boken som han skrivit tillsammans med musikjournalisten Stefan Johansson.

Vi får lära känna snubben som skrev Dansa i neon, som Lena PH framfört.
Vi får lära känna rockern som XXX XXX XXX på Bert Karlssons kontor.
Vi får lära känna liraren som deltagit i Melodifestivalen.
Vi får lära känna killen som är fyrbarnspappa och fortfarande ÄÄÄLSKAR musik.
Vi får lära känna snillet som kuppar med Carola i norska melodifestivalen.
Vi får lära känna fyrbarnspappan som älskar sin familj och Gud.

Rolig och nyttig läsning!

En av Sveriges stora rockstars, faktiskt, ja enligt min mening, är Peo Thyrén.

Vi tar det från början.
Jag var sisådär en åtta år när jag började studsa runt till låtar som En natt i tunnelbanan och I natt e hela staden vår.
Bandet var Noice.
Tillsammans med Gyllene Tider var Noice the sh*t!

Jag var Noiceare och brorsan var Gyllene Tider kille. Jag tyckte att jag var såååå myckt coolare…

När låten Ut i natten kom, den grymmaste balladen, lärde jag mig den utantill. Det var den första låten jag lärde mig utantill.
(Möjligtvis någon Pelle Karlsson-låt oxå. ”När du gååår över floden… går du ensaam…”)

Peo Thyrén, som författat boken, bodde i Gustavsberg utanför Stockholm, när dom bildade bandet i högstadiet.
Ett av hans tidigaste minnen från Nunnevägen, skriver han, var när radion spelade Beatelslåten: ”Tji lattjo, jä jä jä, tji lattjo jä jä jä”

En av de första frågorna jag ställde honom efter att faktistk ha sträckläst boken, med undantag för en sovpaus, var:
-Hur reagerade klasskompisarna på att du blev hämtad med turnébuss på fredagseftermiddag?

Han berättade om en särskilt udda händelse, som han även beskriver om i boken. Det var hur skivbolagen ringde en veckan efter deras första TV-gig..
-De bad mig komma ner och hämta post som kommit till Noice.
Han hoppade på tunnelbanan och gled över på en rast…
-Jag gick därifrån med två bärkassar med beundrarbrev.

En dröm som blev en mardröm

Hysterin var enorm och ganska utlämnande beskriver Peo hur det var att som tonåring vara några av de mest eftertraktade banden och musikerna i Sverige. Men säg det som varar för evigt.
-Vi drabbades av storhetsvansinne, berättar han.

”Utan att vi märkte det förvandlades drömmen till en mardröm; vi liksom sögs in i den. Noice bli en tickande bomb som skulle implodera. Vi hade redan tryckt på knappen och klockan räknade ner…”

Nocie splittrades, men Herr Thyrén, som var 20 år och sågs som en hopplös föredetting i musikbranschen, gav inte upp sina rock n roll drömmar.
Med en god portion humor och självironi berättar han om hur man går på jakt efter coola killar och bildar Easy Action för att bli internationella stjärnor.

Peo reser bland annat till London för att träffa skivbolagskillen Rusty Egan, som blev början på många resor. Vid ett tillfälle läser vi om ett missöde:

”När Noice föll sönder byggde jag en ny dröm. Jag ville inte fortsätta att turnera i folkparkerna. Jag ville inte ta ett vanligt jobb. Jag byggde en ny dröm: Jag skulle bli en internationell rockstjärna. London var bara starten. Just the beginning of world domination. Nu satt jag i en cell hos den brittiska gränspolisen, drack blaskigt te och tittade på Kee när han bläddrade i en tysk Bibel.”

Nya drömbyggen

När jakten på det perfekta nya bandet var inne i ett  mycket intensivt läge, får vi lära oss hur det gick till. Peo bjussar på ovärdelig inside information under en av sina jakter på Ritz: Den dåvarande svenska rockvärldens epicentrum på Södermalm i Stockholm…

”Vi hade varsin stor starköl i handen när vi fick syn på en snubbe som hade det där speciella utseendet vi tyckte att en internationell raockstärna skulle ha: långst, svart, upptuperat hår, slitna skinnbrallor, sotra tatueringar på båda armarna, en avklippt kimono, brett pannband och rejält med mascara, rouge och önonskugga.”

Heh…!
När bandet Easy Action, drömbygget no.1, var över efter två skivor och en skräckfilm, hade han hunnit bli hela 25 år.
Snart började ett nytt bygge som blev drömbygge no 2 efter Noice.
Sha-Boom var rena segertåget för Peo och hans nya gäng. Alla pudelrockare i landet minns kanske ”R.O.C.K” som blev något av en landsplåga i slutet av 80-talet.

”R.O.C.K började spelas i radio, men det coolaste var att videon visades på europeiska MTV. När vi som vanligt satt i turnébussen en lördag hade vi radion på. Då berättade Kaj Kindvall, att Sha-Boom fått sin första listetta med R.O.C.K. Vi skrek rakt ut.”

Oväntad svängning

Men, rätt som det är träffar Peo Erik, en gammal skolkompis. Han drar med Peo till Eriksdalshallen, där han tidigare sett Iron Maiden öppna upp för KISS.
Men nu var det en annan stämning där och en annan sorts musik. Dessutom var det en pastor som pratade om Jesus och frälsning.
Lite oväntat, berättar han, blir han oerhört berörd. Han som hade mest tänkt att använda denna erfarenhet för att skryta med inför sina kompisar.

”Jag hade väl egentligen redan bestämt [att följa Jesus] mig men inte vågat ta steget. Jag var rädd att alla mina polare och alla i musikbranschen skulle tycka att jag var en total idiot när det kom fram att jag blivit kristen. För att bli kristen skulle ju vara typ det mest ocoola man kunde bli.
Men för att bli en del av Guds team skulle jag bli tvungen att lägga ner alla mina patetiska försök att vara cool vid Jesu kors.”

Resten av boken ägnas åt hur han nu med Jesus i hjärtat, nya värderingar, Bibelskola och nya ideal tar sin tro för att förändra världen.

Det blir en resa inom politiken och partiet Kristdemorkaterna och såklart, i musikbranschen.

Men politiskt aktiv hade Peo egentligen varit redan i tidig ålder. Nämligen:

Mitt första steg som politisk aktivist tog jag redan i slutet av 70-talet. Då sågade några av oss i Noice ner den största socialdemokratiska valskylten i Gustavsberg med motorsåg.

Punk!

Familj 1

En av de svåra bitarna är att läsa om Peos ”första familj”. Halva Nocie fick nämligen lämna denna världen för tidigt. SkitKnarket tog dom och som Peo uttrycker det med ledset uttryck:
-Det blev som ett långt utdraget självmord.
Han skriver oxå:

”Noice hade blivit ett monster… Hur känns det egentligen när två nära vänner går ner sig i tungt missbruk och sedan dör av det?
Flera ord poppar upp i skallen på mig: misär, depression, tomhet, leda. Den totala motsatsen till glamoröst, positivt och roligt. Grått, tråkigt och meningslöst.”

Ett mynt har ju alltid två sidor…

Familj 2

Peo gift med Lotta och har fyra barn. Lotta träffade han under en spelning i småland. Det intressanta, från denna hedning och rockstar, är vad som intresserade honom.

”Många har frågat mig vad det var jag föll för…
Det var inte bara det faktum att hon var så snygg som gjorde att jag ville gifta mig med henne, det var den där renheten som knockade mig.”

Ni som dessutom är melodifestivalnördar känner säker till Peo Thyrén. Han har inte bara skrivit Lena PHs ”Dansa i neon”, utan han har själv medverkat med sitt nya band BIG. ”Jag skall aldrig lämna dig” kom sexa i finalen.

Det är en rolig bok att läsa.
Det är en lätt bok att läsa.
Det är en aktuell bok att läsa.
Det är en viktig bok att läsa.

BIG Ups till Peo Thyrén!!!!

Fakta:

Titel: Ett bedårande barns bekännelser
Författare: Peo Thyrén med Stefan Johansson
Förlag: Popkultur

Den som vill När ni köper boken, kan ni exempelvis göra det här:
http://webshop.livetsord.se/asp/product.asp?idp=2517
eller:
http://bok.nyamusik.se/webbutik/index.php?main_page=product_info&cPath=1_82&products_id=31192

Här kan alla ni sköna Noicare återuppliva gamla minnen:
http://open.spotify.com/album/6pOY4kJuPrvz6b2cktCzoW
http://open.spotify.com/album/0eSopWbmE2JApPHRQy9nii
http://open.spotify.com/album/2iFNzt1Bx67EBwivFEIpGy
http://open.spotify.com/album/6r9cz7JKR7RnQgYys5Xg0u

-Fredrik