tisdag, september 1st, 2009...10:23 f m
Högkyrkliga snart under Påven?
Idag läser vi i tidningen Dagen om högkyrkliga AKF och deras ”motvind” inom Svenska Kyrkan. Med egna släktband till Evangelisk-Luthersk Mission Sydväst (tidigare ”Bibeltrogna Vänner) följer jag med ett halft öga en del av de inomkyrkliga förnyelserörelserna. Ur Dagen:
När AKF i helgen som gick samlades till sina 50:e kyrkodagar var det med minskat antal besökare. Men på fredagen trängdes 250 personer i universitetshusets lärosal X för att lyssna till bland annat Peter Halldorf som talade över ämnet ”katolsk” och Anders Piltz som talade om ”helig”. Lördagen och söndagens seminarier handlade om liturgin, dopet, klosterlivet, den karismatiska förnyelsen, församlingsbyggande, bikten och ämbetet.
I mitt stilla sinne kan jag inte låta bli att undra hur länge de orkar kämpa inom Svenska Kyrkan som ändå måste ses som en av de mest sekulariserade, avfallna Lutherska samfunden i världen just nu. På frågan om att bryta sig ur och ”bilda eget” svarar de så här:
Att bryta sig ur Svenska kyrkan och bilda eget är inget alternativ för de flesta inom högkyrkligheten. Trosartikeln om ”en enda kyrka” väger tungt.- Vi tror inte att man kan ta sig utrymmet och bilda en ny kyrka på egen hand, hur vällovligt syftet än är. Där gör vi ett annat val än Missionsprovinsen.
Om en ny Luthersk kyrka inte är aktuellt och rörelsen närmar sig, eller redan befinner sig i en återvändsgränd har jag svårt att se någon annan utväg än att hela gänget konverterar till Romersk Katolicism.
Driver avfallet inom Svenska Kyrkan snart högkyrkliga i armarna på Påven?
Är detta rimliga spekulationer?
Om vi lyssnar till andra inomkyrkliga rörelser såsom Förbundet för kristen enhet och Livets Ords understödda Enhetens Kyrka är detta inte en orimlig slutsats. Kanske t.o.m. något vi skulle ha förståelse för. Saxat ur http://kristenenhet.nu/foldern.htm
Mellan Rom och Uppsala har det rests milstolpar på vägen mot den fulla och synliga enheten. En sådan restes vid påven Johannes Paulus II:s besök i Sverige 1989. En annan 1991 i Rom vid firandet av 600-årsminnet av den heliga Birgittas kanonisering, då dåvarande ärkebiskopen Bertil Werkström vid Peterskyrkans altare högtidligt förklarade:
”Ögonblicket är nu inne att förklara, att förkastelsedomarna från reformationstiden inte längre gäller.” En tredje milstolpe på enhetens framtidsväg restes 1993 vid Svenska kyrkans jubelfest i Uppsala, som firades i enhetens tecken i närvaro av bl. a Patriarken av Konstantinopel, Bartholomaios, och från Den Heliga Stolen, chefen för dåvarande Enhetsrådet, Kardinal Edward Cassidy. Denna framförde en önskan om att med de Svenska kyrkan och Finska kyrkan få inleda ett samtal om ämbetet och den apostoliska successionen i dessa kyrkor, för att pröva vad som behövs för ett fullt erkännande.
Biskopen i Strängnäs Jonas Jonson sade vid jubelfestens öppnande: ”Vi vill finna en så stor och ömsesidig gemenskap i lära, ämbete och sakrament med den romersk-katolska kyrkan att den enhet som bröts för fyra hundra år sedan återställs och vi åter kan mötas vid Herrens bord.”
Samma organisation förklarar även varför vi bör samlas under Påven:
VARFÖR JUST ROM ?
Apostlagärningarna börjar i Jerusalem, men slutar i Rom. Redan 1 Clemensbrevet (år 96) och Ignatius’ brev till romarna (ca år 110) vittnar om den romerska församlingens ledarställning, liksom senare den store kyrkofadern Irenéus, som år 180 skriver att ”det är med kyrkan i Rom som alla kyrkor och alla troende måste vara eniga, p g a hennes mäktiga ursprung.” År 200 skriver Tertullianus om kyrkan i Rom: ”Hur lycklig kan inte den kyrka vara, över vilken apostlarna (Petrus och Paulus) lät hela sin lära komma tillsammans med sitt blod.”
FKE hävdar allt sedan förbundet bildades 1965 att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom, på samma sätt som Petrus var den samlande ledaren och talesmannen bland ”de tolv”.
Jag klandrar faktiskt inte de högkyrkliga som tänker i dessa banor. Ty om de redan uteslutit tanken att bryta sig ur Svenska Kyrkan har de tveklöst målat in sig i ett hörn. Kanske är detta ett medvetet drag? Vad säger ni högkyrkliga där ute på webben? Finns det någon annan väg framåt?
/Daniel
22 kommentarer
september 1st, 2009 at 10:55 f m Citera och svara denna kommentar
Sen ska vi ha klart för oss att AKF inte är den enda inomkyrkliga gruppen i SvK. För ”extremlutheranerna” är rkk inget alternativ alls.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 11:02 f m Citera och svara denna kommentar
” Motvind” Och detta trots att de i sitt program så tydligt påannonserade att baren var öppen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 11:07 f m Citera och svara denna kommentar
Ett alternativ vore kanske om det inte verkade så omöjligt, att mobilisera SvK’s medlemmar och kasta ut alla Ateister och politiker ur dess ledning.
Men, det faller på sin egen orimlighet med tanke på att samma personer skulle rösta emot ett sådant förslag.
Vore jag Svensk Lutheran skulle jag ha anledning att vara rätt deprimerad vid det här laget.
Min egen adoptivfar var präst i SvK i över 20 år men, lämnade redan i början på 80 talet…
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 4:14 e m Citera och svara denna kommentar
Alla vet förstås att aKF är förkortning för Adopterade Koreaners Förening…. eller?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 4:52 e m Citera och svara denna kommentar
Bra inlägg. En återgång för högkyrkligheten vore intressant, om inte annat för kyrkokartan i Sverige.@ MyTwoCents:
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 5:00 e m Citera och svara denna kommentar
@ MyTwoCents:
Tror inte ortodoxa lutheraner inom ELM, LBK, LUK och andra sätter så hög pris på Rom, jag har åtmonstone aldrig hört talas om en (ortodox) lutheran som inte tror Rom är stora skökan.
Här är väl LUK de mest högkyrkliga?
Så här ser dem på liturgien:
Saxad från deras hemsida:
”Före Vaticanum II hävdade den romersk katolska kyrkan att liturgin tillhörde prästen som var vigd till att offra mässoffret. Vaticanum II gav liturgin till lekmännen. Nu blev liturgin ”folkets gärning”. På båda sidor om Vaticanum II rör sig trafiken i samma riktning: från kyrkan till Herren. Så också med de reformerta och arminianska kyrkorna; liturgin är den kristnes lydiga upphöjande av den Högstes majestät. Den anglikanska mystikern Evelyn Underhill definierar denna dyrkan som den skapade människans svar till den Evige. Sören Kierkegaard liknade tillbedjan vid en teater, där Gud är auditoriet, de församlade kristna skådespelarna och prästerna sufflörerna.
De lutherska bekännelseskrifterna, å andra sidan, ser liturgin som gudstjänst. Liturgin definieras av Herren som kom inte för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. I Luk. 22:24-27 vänder sig vår Herre till sina lärjungar, som höll på att diskutera om vem som var störst i Guds rike, och säger: ”Vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare” (v. 27). I gudstjänsten är Jesus fortfarande bland oss som den som tjänar. Han är liturgen som betjänar oss med sina gåvor.
Apologin fångar upp detta tema i artikel XXIV och hävdar att liturgin är Herrens offentliga tjänst åt folket och att ”uttrycket liturgi passar väl till denna tjänst” (SKB. s. 283). Den är källan som Guds folk får livets vatten ifrån. Den är bordet där vi närs av Gud, som är kocken, hovmästaren och måltiden, för att parafrasera Luther. Marquart skriver: ”Denna bifokala liturgiska struktur av predikan och sakrament utgör hjärtat och kärnan i all nytestamentlig tillbedjan och är därför ett vitalt centrum eller samlingspunkten för kyrkans offentliga samlingar (1 Kor. 10:17, 11:20, 33).”(5)
Vi förs in i gudstjänstlivet genom dopet. Gudstjänsten är de döptas liturgi. Detta påminns vi om när högmässan börjar med orden från dopet: ”I Faderns, Sonen och den Helige Andes namn.” Där samlar Fadern sina barn kring sitt bord. Himmel och jord förenas, när brudgummen talar kärlekens ord till sin brud och ger henne gåvor att tas emot i tro. Där förkunnar kallade och vigda Ordets tjänare ”inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär” (1 Kor. 2:13). Dessa ord kan inte tas emot av den naturliga människan för ”det är en dårskap för henne”, säger aposteln Paulus (1 Kor. 2:14).”
http://luk.se/
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 5:23 e m Citera och svara denna kommentar
@ Michael G. Helders:
Frågan är hur viktigt liturgien är jämfört med det enorma avfall i SvK som ägt rum bara de sista 30 åren?
Jag ställde följande fråga till en pastor i Trosrörelsen för något år sedan:
- Kan du tänka dig att underordna dig Påven under några omständigheter?
- Nej
- Nja.
- Om det blir svår förföljelse av kristenheten kanske vi måste…..
Om en pastor i en rörelse som tidigare stått så långt bort man kan komma från RKK uttalar sig på detta vis kanske vissa högkyrkliga också kan ändra uppfattning om RKK.
”Nöden har ingen lag” brukar man säga. Kanske kan vi läsa ”I nöden får skillnader i teologi ingen betydelse”
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 5:44 e m Citera och svara denna kommentar
@ Missa:
Tack för dina synpunkter och välkommen till Aletheia Missa.
mvh
Daniel
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 5:54 e m Citera och svara denna kommentar
Från Världen Idag den 31/8-09
Rubrik: Kyrklig förnyelses kyrkodagar drog rekordmånga deltagare.
Text:
rekordmånga deltagare samlades till Kyrklig förnyelses kyrkodagar i Uppsala den gångna helgen.———
aKF firar i år 50-årsjubileum, och det kan vara anledning till att extra många kommit.
Vems referat skall vi tro på? Skall vi tro på Dagens eller på Världen Idags?
—————————————————————–
Berit Simonsson: Ordets rena och klara förkunnelse, inriktning på det liturgiska och sakramentala samt ett liv i karismatisk väckelse -
de tre sakerna tillsammans är rena dynamiten, det är ett oövervinnerligt koncept.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 6:10 e m Citera och svara denna kommentar
Observer skrev:
Nu ska vi inte läsa för mycket mellan raderna men, man anar en lite överdrivet positiv inställning från ViD….
Jag är rädd för att jag väljer Dagen före min f.d. favo-tidning.
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 6:40 e m Citera och svara denna kommentar
Agenda, hur mycket av svensk kristenhet styrs av agenda? Spelar det någon roll i dag om du tar mot undervisning av Per Ewert eller Michael Telbe? Spelar det någon roll om du tar mot undervisning av Ulf Ekman eller Bo Brander? Eller Hedin eller Arborelius?
Själv har jag förlorat förtroende för stort sätt alla teologer, exegeter, samfundsledare och andra inom svensk kristenhet, Stefan Swärd är nog den enda jag har förtroende för.
Här: http://www.ccel.org/ kan man läsa stort sätt alla viktiga teologiska värk i kyrkohistorien, jämför själv- med vad som kommer ut i svensk kristenhet, hur mycket är inte förvridet? Hur kommer det säg att man forskar, studerar, osv för att hitta gemensamma nämnare för att på sådan sätt förstärka ekumeniken?
Det är bara en tidsfråga innan den nya ekumeniken ingår i en (o)helig allians mellan liberala och konservativa, med liberala så menar jag sådana som Anjte Jackelén och med konservativa menar jag sådana som Ulf Ekman, just därför båda läger har samma mål- Rom.
Själv tror jag den första tydliga tecknet (tror inte det har kommit än- men tror det vill komma), på att den nya ekumeniken (hög som låg kyrklig) inte är från Gud, vill vara en gradvis negativ syn på Israel/judar, eftersom så har mörkret alltid varit uppenbarad genom historien. Själv ger jag det 5 år, tiden för visa om jag har rätt eller fel.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 1st, 2009 at 8:50 e m Citera och svara denna kommentar
Mina vänner, som var närvarande vid mötet, talar så att Världen idag verkar ha rätt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 2nd, 2009 at 9:26 e m Citera och svara denna kommentar
Några av inläggen ovan tolkar vad jag själv känner och brottas med: vem/vad ska man sätta tilltro till? Är allt lika gott? Är allt från Gud? När ”kända” personer inom kristenheten uttrycker sig så, blir förvirringen total. Dessutom kan ju dessa formulera sig så att kamouflagedräkten inte syns. Hur har det gått så snett? Vi vet att det är en andlig kamp och för många är inte detta klart. Död – liv, mörker – ljus, sanning – lögn. Då är det tryggt att ta till sig fem ord som kom via ett nyhetsbrev från D Wilkerson: Gud har allt under kontroll. Låt oss hålla oss till Hans ord och honom som kom att gestalt5a Gud bland oss: Jesus Kristus.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 3rd, 2009 at 2:42 e m Citera och svara denna kommentar
@ MyTwoCents:
skrev:
”Om en ny Luthersk kyrka inte är aktuellt och rörelsen närmar sig, eller redan befinner sig i en återvändsgränd har jag svårt att se någon annan utväg än att hela gänget konverterar till Romersk Katolicism. ”
–Det verkar bli precis som du säger. Har deras andliga kompass slutat fungera, eller ??
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 4th, 2009 at 11:48 e m Citera och svara denna kommentar
Daniel! Jag har förstått att denna blogg är mest för de tydligt frikyrkliga, om man nu inte vill säga extremt frikyrkliga. Jag själv har varit med i dessa tankebanor. Men jag har börjat fundera på, vad tron egentligen är för något. Frikyrklighetens teologiska otydlighet träder fram mer och mer och för mej ter det sej som ren liberalteologi. I vår egen kommun i Gislaved, i dess centralort bildas nu på dagarna en ny frikyrkoförsamling, dvs missions-pingst-allians går ihop i en enda församling. Sådana här scener beskrivs alltid med positiva och glada ord. Frågan är vilken tro, vilken teologi denna församling kommer att ha? Eller är det upp till var och en tro, vad man vill?
Då kan det vara intressant att titta lite närmare på de rörelser och kyrkor, som inte accepterar vad som helst, utan har sin fasta grund i tydlig teologi. Högkyrkligheten är inte en enda rörelse. Jag är faktiskt förvånad över mångfalden av de inomkyrkliga rörelser, som finns inom SvK. Personligen känner jag inte andra rörelser så väl, förutom ELM-BV och Kyrkliga Förbundet lite grann. Dessa rörelser har många samarbetspunkter, men de driver sin egen verksamhet, bl.a. har egen tidning, som är oerhört viktig del att hålla kontakt och ge information inom rörelsen. Fast ELM-BV har lik andra kämpigt med ekonomin, har jag aldrig läst den minsta antydan, att slås ihop med Kyrkliga Förbundet, och ännu mindre att kastas under Rom. En liten jämförelse med dagens frikyrklighet, där man har tagit bort tydlig lära och teologisk utbildning, tidningar. ELM-BV har tre tidningar, Till Liv, Insidan för ungdomar och Droppen för barn! Dessutom utges en teologisk fördjupningsbilaga, Begrunda, ett par gånger per år.
Vad som gäller den yttre missionen, jag ser en tydlig medveten tro på församlingen, som ska byggas och arbetas på. Frikyrkliga i många fall blir mer biståndsarbetare och man gör korta satsningar hit och dit, man saknar kontinuitet. Den kristna kyrkans mission bör leda till grundande av församlingar med dess organisation enligt bekännelsen eller hur? Det är intressant att ELM-BV satsar nu på mission i Peru, som är en romersk-katolskt land och missionärerna har ingalunda ställt sej under den lokala katolska kyrkan, utan driver sin mission helt separat från RKK på den lutherska bekännelsens grund.
Det är en komplicerad fråga, ELM-BVs relation till SvK. I praktiken liknar ELM-BV mer frikyrka, men man vill inte ta steget helt ut såsom andra lutherska frikyrkor. Jag tror, att denna frihet från att konstituera sej som organiserad frikyrka, är ingen skada i dagens situation för ELM-BV. Denna attityd blir tydlig också i fråga om Missionsprovinsen, man får vara positiv eller negativ, men Kyrkliga Förbundet uppfattar jag mer ”kyrklig” och där är man tydligt positiv till Missionsprovinsen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 5th, 2009 at 12:56 e m Citera och svara denna kommentar
Jag som trodde det bara fanns kyrka som byggts upp kring Petrus auktoritet.
”Du är Petrus, Klippan, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den” (Matt 16:18)
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 5th, 2009 at 2:31 e m Citera och svara denna kommentar
Sleepaz skrev:
Kan ju kanske vara värd att läsa hela sammanhanget och inte bygga en teologi på ett lösrivet Bibel vers, se speciellt Matt 16:16
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 5th, 2009 at 4:13 e m Citera och svara denna kommentar
Michael..
Det är inte en lösdriven tolkning..
Det är Petrus och ingen annan som träder fram inför alla innan den Helige ande blivit utgjuten (Apg). Det är Petrus och ingen annan som träder fram inför alla efter att anden blivit utgjuten.
Det är Petrus som får synen om att budskapet skall nås även till hedningarna (Apostagärnignarna 10)
Vidare så ser vi (Apostlagärningarna 11) att: “Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom.”
Här verkar det som att Petrus får alla emot sig, även apostlar som levt när Jesus. Sedan berättar Petrus vad som hänt, om synen han fått. Och sedan säger de andra apostlarna: “När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: “Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.” (apost 11)
Vad som sedan händer pga Petrus ledning är att Paulus börjar sin missionering av Evangelium (apostlagärningarna 12) till hednavärlden. Allt detta har sin grund i den syn som Petrus fick av herren. Petrus var tidigt den som Jesus gav ett specifikt uppdrag att vara den herde som “för mina får på bete” (Joh 21)
Samt den redan citerade: ”Du är Petrus, Klippan, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den” (Matt 16:18)
Petrus var den som trotsade den elitism som började sprida sig även bland Jesu lärljungar, kravet på judiska ritualer osv. Men Petrus stod på sig och budskapet kunde här nå ut till hednavärlden. Vi vet att den kristna tron fick ett stort gemenslag mycket tidigt i Rom. Det är inte konstigt att Petrus får epitet som “kyrkans papa” “Den som leder oss”.
Petrus var den som kanske levde närmast Jesus av dem alla. Iaf får man den bilden i evangelierna. Markus evangelium är byggt på Petrus vittnesbörd. Vilket anses vara det äldsta av alla evangelierna. Alla andra synoptiker bygger på Petrus ord (Markus) om Jesus. Petrus är den lärljunge som satte stora spår i den tidiga kristna tron. Han gör det med Jesus ledning. Jesus prövade även Petrus hårdare än någon annan lärljunge för sitt framtida uppdrag. Petrus var den av lärjungarna som i tro steg ut på vattnet till Jesus. Vilket gjorde honom speciell ur den synpunkten.. Herren gav honom ju som sagt en auktoritet att leda hans får.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 7th, 2009 at 2:52 e m Citera och svara denna kommentar
Sleepaz skrev:
Först Joh 21:15- syftar inte på något påvlig ämbete, utan att handlar om ett uppdrag Jesus gav Petrus som gick ut på att Petrus skulle ha omsorg om Guds barn, ge dem andlig näring, och skydda dem mot faror.
Kring Matt 16:18 så handlar det inte om att Jesus ska bygga sin kyrka på Petrus, utan ”Du är Petrus (en del av klippan), och på denna klippa (petra-bekännelsen) skall jag bygga min församling”, se 1 Petr 2:4-6. Alltså betydelsen är att Kristus är klippan och att Kristus själv är klippan.
Var Petrus ”den som trotsade den elitism som började sprida sig även bland Jesu lärljungar, kravet på judiska ritualer”? Vad säger Bibeln?:
Gal 2: 11 Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. 12 Ty innan det kom några från Jakob, brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna. 13 Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri. 14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”
Petrus är en viktig apostel på lik linje som Paulus , Johannes och andra. Men utifrån din retorik borde ju Johannes vara symbol för påveämbetet och inte Petrus: Joh 21:7 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren.” När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön.
Joh 21:20 Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter. Det var han som vid måltiden hade legat vid Jesu sida och frågat: ”Herre, vem är det som skall förråda dig?”
- ”Den lärjunge som Jesus älskade” var inte ett begrepp som användes på Petrus utan Johannes, kärleks aposteln.
Om påveämbetet säger Bibeln snarare:
3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2008/05/antikrist-bja-sin-nacke-fr-petri-mbete.html
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 7th, 2009 at 3:01 e m Citera och svara denna kommentar
Hannu skrev:
Vi går från ena diket till det andra. D.v.s. under århundranden har teologer bråkat om det ena och det andra. Nu verkar troheten till Guds Ord vara mindre viktigt.
Tyvärr tvivlar jag på att det är agape kärlek som driver dessa församlingar att gå ihop. Det handlar ofta om överlevnad. Man har helt enkelt inte råd att värma byggnaden längre.
Jag har en viss förståelse för dem som väljer att konvertera till RKK men, det vore kanske mer naturligt för en protestant att söka sig till den ordodoxa delen av Kyrkan som INTE böjer sin nacke under påven.
mvh
D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
september 10th, 2009 at 1:55 e m Citera och svara denna kommentar
Sleepaz skrev:
Broder, du tog ut svängarna lite här. Enligt grekisk grundtext står det inte ”kyrka” (det ordet fanns öht inte i NT) utan det står ‘ekklesían’ –församling.
Det finns.. som du vet ..flera förklaringar till detta med Klippan. Den ena är att Jesus sa : ” Du är PetrOs = en liten del av den riktiga klippan (Kristus) Messias.
Den andra förklaringen är att själva bekännelsen som Petrus gav om Kristus Messias som KLIPPAN, som kan tolkas.
Här ser vi också att Jesus sa MIN församling.
Vers 19. ” Och jag skall ge dig ”kleidas tes basileías ton uranon”..(gr. från Studiebibeln).. alltså himmelrikets nycklar.
Nycklar är en symbol för auktoritet och betecknande ett ämbete. Petrus använde den makt Jesus gav honom och ‘låste upp’ för judarna på Pingstdagen och för hedningar i Kornelii hus.
Han fick nycklarna som en förvaltare, men kunde givetvis inte bestämma över vem som skulle ha tillträde till Församlingen ….eller Guds Rike.
Kanske en tankeställare till en viss STOR Kyrka som kallar sig ‘Allmännelig’…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
november 8th, 2009 at
[...] ekumeniskt klimat där Katolska kyrkan ingår som en fullt accepterad part, så finns det vissa grupper som fortfarande ser Katolska kyrkan som "den stora skökan" och som ser rött [...]
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara