söndag, december 6th, 2009...10:30 f m

När Ängeln kom -Del 1

Kommentarer Läs med webReader

Så här impå den ljusa högtiden som bryter fram i höst- och vintermörkret, kommer till slut, förordet på Herrens romanserie om sin Frälsare:

Del 9 ”Mitt liv som ofödd bebis, avsnitt 1″

Del 2 kan du läsa här!
Del 3 kan du läsa här!
Del 4 kan du läsa här!
Del 5 kan du läsa här!

annunciation1
Miriam blev havande med Världens Ljus, under ljusets högtid.

Ljuset var nu tänt. Det vätte ut mot gatan och Miriam stirrade på det. Hon blundade, men såg det framför sig ändå. 
Hon sjönk in i djupa tankar och kände en stor tacksamhet mot Herren.

Det var med förväntan och spänning i hela kroppen när ljusets högtid,  Tempelinvigningsfesten, gjorde sitt intåg varje år. Det var glädje och fröjd i anden.

Samtalen kring borden när man bröt brödet var hur Herren är trogen sitt folk, sin församling, sitt Ord.
Man påminde sig om hur Herren fyller på sin olja, om man bara gör sig tillgänglig och använder sig av det man själv har när man rensar Herrens hus från avgudars intrång. Mer kan man inte göra och det är då han mirakulöst gör sitt…
Texterna från Daniel är i fokus. Hur förödelsens styggelse, Herrens offertjänst stängdes av och Antiokus Epiphanies höjde sig själv som Guds ersättare och krävde sitt på Tempelplatsen… Men den lilla Hebreiska gerillarörelsen, startad av Makabeerna övervann den grekiska närvaron.
Och det var då, säger historien, när man städade upp i Templet som oljan till Menorahn inte räckte till. Man tog det som fanns för att åter dedicera det heliga rummet för Guds tillbedjan. Herren fyllde sedan på med olja tills det var klart.
Hon förundrade sig över de vises undervisning att Templet var en bild på de utkallade Gudsfolket.
”Herren vill ha sin boning i oss”, tänkte hon och nästan ryste av nitälskan, iver och en längtan att få tjäna sin underbara Gud.
Hon slöt ögonen och läste upp Herrens ord till profeten Mose inom sig: ”De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt i er.”

Chanukah
Ljusstaken som tänds under chanukkah. Det upphöjda ljuset tänder de andra.

Hon hade alltid facinerats av ljuset som var upphöjt över de andra, som i sin tur tände de andra ljusen… Vad ville Herren kommunicera med detta…?

Men detta år hände något utöver det vanliga.
När Miriam hade ätit och hon satt och njöt av atmosfären och kärleken till sin Skapare, blev hon plötsligt helt iskall i hela kroppen. Hon hörde en röst som talade på ett ovanligt närvarande sätt.

”Gläd dig, du benådade. Herren är med dig”, sa rösten.

Hon vände sig hastigt om och dressen hon bar fladdrade till så att ljusens lågor fladdrade till. Värmen och harmonin byttes ut mot rädsla, ja, rent av skräck.
Hon stelnade till inför varelsen som uppenbarade sig inför henne… som lugnande sa:
”Frukta inte, Miriam. Du har funnit nåd hos Gud”, fortsatte han. ”Se du skall bi havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Yeshua (1).”

Hon började nu andas lite långsammare. Hon satte sig sakta ner på pallen hon fått av sin Joseph. Varelsen framför henne visade sig vara Gabriel, en himmelsk budbärare som nu kommit till henne denna, ljusets, vecka.

”Inte nog med det”, sa han vidare. ”Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.”

Varvat med chocken kände Miriam en stor vördnad och tacksamhet i hjärtat. Värmen och storheten i det han just sa spred sig ända ut i fingertopparna. Hissnande frågor började rusa genom hennes huvud.
Hon lyfte blicken mot varelsen och sa: ”Hur skall detta kunna ske?”

I hennes sinne hade det på en hundradels av en sekund spelats upp för henne: det faktum att Jakobs hus är ju ett upprättat Israel, 12 stammar. ”Vi är ju bara två här nu”, tänkte hon. ”Tio är ju i uppblandade bland nationerna enligt de som kan…”
Hon tänkte på profeten Hosea… som beskriver detta skeende. Fast det är klart… han berättar dessutom om en som skall komma och förena dem igen… Samtidig tänkte hon på Jeremia som för fram Herrens ord att Han skall förnya förbundet med Jakobs två hus och Hesekiel som talar om samma sak… 
Dessutom var det ju även Kung David, som enade de två husen och regerade över de 12 stammarna…
Sen tänkte hon på ett annat faktum som ändå verkar ännu mera omöjligt, samtidigt som hon konstaterade:
”Ingen man har rört mig!”

Ängeln log och satte sig på huk bredvid henne. Tittade in i hennes djupa förundrande bruna ögon:
”Den Heliges Ande skall komma över dig och denne Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet bli hänvisat till avskild och Guds Son.”

Han satt tyst bredvid henne en stund. Det var nog en hel minut. Men i stundens allvar så kändes det nog bara som två sekunder. Gabriel ställde sig upp samtidigt som han sa.
”Dessutom, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. Ty för Gud är ingenting omöjligt.”
Miriam ställde sig upp. Fylld av mod och förväntan så sa hon ivrigt. ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du sagt”.
Vid de orden så försvann varelsen lika plötsligt som han hade kommit. Nu var det bara hon kvar, tillsammans med sin fladdrande skugga från det ljusen som brann till minne av Guds trofasthet.

-Fredrik

—

1) Namnet Yeshua betyder på Hebreiska Herrens Frälsare/Herren Frälser…

Dela med dig/tipsa någon:
  • Print this article!
  • Facebook
  • E-mail this story to a friend!
  • Turn this article into a PDF!
  • RSS
  • TwitThis
  • Google Bookmarks

22 kommentarer

Kategoriserad som Bibeln och dess läror, Kristendomens historia, Våra Hebreiska rötter

22 kommentarer

Svara