onsdag, januari 6th, 2010...4:46 e m

Livet mitt i skiten -Den Troendes Rötter, del 11

Kommentarer Läs med webReader

Vad var det Herren sa i den brinnande busken till Mose?
Från vem skulle Mose hälsa från?
Varför brann inte busken upp?

…och vad betyder det för oss idag?


Israels befrieare, en utvald herde som…

Tankar hämtat från 2 Mos 1:1-6:1

2 Mosebok heter på Hebreiska ”Shemot”, och betyder namnen.
Den listar inledningsvis namnen på våra Bibliska fäder.
Kanske för att visa att det var verkliga människor, för att vi skall kunna få en personlig relation och identifiera oss med vad det gå igenom. Allt för att vi skall lära oss från både misstag och ta till oss det som är bra.

Typ 200 år efter det att bröderna enats med Josef nere i Egypten gick Mose omkring med sin flock i vildmarken. Rätt som det var såg han en flammande buske.
”Eeeeeh, vad i… hela världen är nu detta?”
Busken brann inte upp…

Den perfekta bilden

Mose får nu, där och då, bekräftat sitt uppdrag att han var utvald att befria sitt folk.
Det var nog ingen nyhet för Mose att det var hans lott. Han hade ju redan provat det… Och konsekvensen av det försöket var att han nu knallade omkring med käpp, stav och en flock fårskallar.
”Ha, ja det är ju en perfekt bild…”, svarade Gud.

Guds finger hade nu fått till det…
-När befriaren föddes, gick budet ut att alla pojkar skulle dödas…
-Han fick sin tillflyktsort bland Egyptierna…
-Han blev gömd i tre dagar och blev sedan räddad…
-Han besegrade döden, genom att bli upplyft…
-Han blev bevarad bland nationerna, tills det var rätt tid för honom att föra folket in i det utlovade landet…
-Hans bröder misstrodde honom och han blev övergiven när han ville befira dem…
-Var 40 år i vildmaken innan han gick in i tjänst…
-Israels befriare, en herde…
-Han kom till folket med budskapet… med en åsna…
-Blev upphöjd som Elohim…

När Mose, som bekant, några år tidigare försökt befria Hebreerna, så gjorde han det i egen kraft, i egen timing och med egna idéer. Han hade missat att ta lärdom från Abraham, som även han försökte hjälpa Gud i egen kraft…

”Ok, men du förstår… jag är inte så särskilt populär där borta längre”, fortsatte Mose. ”Vad skall jag säga när jag kommer dit. Hur skall jag förklara att Du har skickat mig när dom frågar: Ja ja… och var har han varit när vi levt i detta fruktansvärda tyrannväldet med vinande piskor? Vart var han när våra barn krossades och användes till krokodilmat???
Och hur skall allt detta gå till… skall jag min gamla gubbe krossa faraos arméer?”


”Jag, Livets ursprung och skapare kommer vara med dig…”

”Jo, för det första”, svarade Gud. ”Den här gången kommer jag vara med dig…
För det andra: Säg så här: Eheyeh asher eheyeh har talat med dig och eyeh asher har skickat dig… Och hälsa dem att jag alltid har varit med dem, hört deras rop och nu kommer jag ta dem ut ur detta hemska slaveri och föra dem in i ett nytt land. Men du är den jag kommer använda”.

Eheyeh ash… VADÅ? -ahaa, livet i namnet från busken

När jag för många år sedan bodde i Israel så tog jag Hebreiska lektioner, en klass i veckan.
En sak jag snappade upp var att om någon ropade på mig, eller om någon frågade: Vem är Fredrik?
Mitt svar var då: ”Ani hu” -Det är jag/Jag är han.

I min nyfikenhet så kollade jag senare upp texten med den brinnande busken för att se om det var samma ord som användes där med det klassiska ”Jag Är” uttrycket.
… nope!
Eheyeh asher eheyeh, stod det ju…

Och vad betyder det då?
Snabbt lärde jag mig att det står och pekar framåt och betyder något i stil med: Jag skall vara den jag kommer att vara!

Hmm, ok!

Vart kommer då ”Jag Är” ifrån. Det kan vi ägna en annan post åt någon annan gång.
Men min bror gick nyligen och frågade sin Hebreiskalärare denna fråga: Hur får man det här till Jag Är.
Hon log och sa: Bra fråga!

Hur som helst…
Det viktiga är inte vad man översatt det till, utan vad ville Gud med vad som det står att Han sa.
Jag skall vara den jag kommer att vara!

När man ger ett namn åt någon, så har man beskrivit och begränsat objektet eller personen ifråga och satt den/det i ett fack.
Exempelvis så kan en person vara dr. Svensson, ordf. Svensson, teol. Svensson, familjefar Svensson.
Ett exempel som Aletheia-läsaren förstår är: Är du MFS:are… jaha… då tycker du naturligtvis si och så…
Metodistpastor Isaksson beskrev även nåogt liknande i en kommentar nyligen, ang. bränd mark. Vi människor fungerar så.

Gud, som är oändlig, gränslös och infinit går inte att begränsa. Det går inte stoppa Honom i ett fack. 
Därför beskrivs inte Gud med namn som vi gör.
Namn på Hebreiska, Shem, betyder även auktoritet. Ett namn beskriver vilken titel auktoriteten har.
När Herren uppenbarar sig, gör han det med olika titelnamn som beskriver olika auktoriteter.

Exempel:
I krig är auktoriteten Tzebaot
I rätt och råd är jag Elohim
I tolerans kring er synd är jag Elshadai
I frågan om min medmänsklighet är jag YHWH
…osv…

Ett annat exempel kring namn och dess påverkan.
Vi är uppmanade att exempelvis samlas i ”Jesu namn”. Då är det ju naturligtvis i auktoriteten med tanke att han tog våra synder på sig och dog som vårt offerlamm och att Gud reste honom upp från döden till en evig seger.
Inte att det är något magiskt eller mystiskt i att uttala hans grekiska namn, antingen med en så djup och helig hummande stämma som möjligt, eller att upprepa det så många gånger som möjligt under en viss tid.

Eller lärjungadopet. Man ställer sig under rabbinens namn/auktoritet. Man underornar sig hans tolkning av Skriften.

Hopp om livet

När Mose kom tillbaka till sitt folk med budskapet om befrielse och räddning från slaveriet (tillsammans med en åsna :-) ) så kom han den här gången med uppbackningen och auktoriteten att: Gud, som talade i busken, kommer att vara den han kommer att vara.


Förtrösta i bilden med busken…

De hade ett framtidslöfte med sig.

Faktum var att Israel fanns kvar, hade överlevt tyrannen som inte kände ”Josef”…

De hade överlevt det brinnande helvetet som slaveriet inneburit… Herren hade ju varit mitt ibland dem…
Precis som busken inte brann upp, för att Han, Livet, fanns mitt ibland grenarna.

Han kommer vara den som man kan bygga hoppet till, sätta sin tillit/tro till… Han skall föra dem till löfteslandet

När Gud sände sin son, ridande på en åsna, med budskapet om befrielse från syndens piskor som plågar vårt intre, som vill förtära hela vårt allt som lågorna på en brinnande buske… så kom ihåg löftet från Han som skapat allt.
Jag skall vara den jag kommer att vara… jag kommer föra dig in i Löfteslandet!
Jag är Livet som finns i dig, mitt i all brännande eld som vill bryta ner… Se på mitt Israel som ett tecken på min trofasthet!

Och han som lurade döden och blev uprest, nej inte Mose utan en som är lik honom… den Levande Gudens Son, Jesus vår Frälsare, han hälsar att auktoriteten i hans namn, är med oss alla dagar, in till tidens ände…

”Jag ropar till dig, HERRE. Jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land. Lyssna till mitt rop, jag är i stort elände. Rädda mig från mina förföljare, de är mig för starka. För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn.” -David, Ps 142:6-7

-Fredrik

Här kan ni sluta ögonen och lyssna på Kung David och hans kompisar sjunga kring sin lägereld som sprakar… nåja… med lite fantasi i alla fall… :-)
Vill ni förstå vad de sjunger får ni öppna ögonen och läsa översättningen.

Låt Guds gnista tända ditt inre, och ta del av Hans Liv som bevarar och bär dig från vad skit som helst!!!

Trevlig helg!

Dela med dig/tipsa någon:
  • Print this article!
  • Facebook
  • E-mail this story to a friend!
  • Turn this article into a PDF!
  • RSS
  • TwitThis
  • Google Bookmarks

18 kommentarer

Kategoriserad som Våra Hebreiska rötter

18 kommentarer

Svara