Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Tack för Din så tänkvärda kommentar!

”Skall vi någonsin få uppleva detta mera ?
GUD är ju densamma !”

Enda vägen är kammarbönen där vi är lovade svar ”uppenbarligen” Matt.6:6 och förnyad avskildhet med Gud som Enok som ”vandrade i umgängelse med Gud i trehundra år”1 Mos.5::21,22, Hebr. 11:5 och Judas 14,15

Vi måste tillbaka till vad Jeremia 6:16 säger:

”Ställen eder vid vägarna och sen till, frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken som är det godas väg, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar”

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Massor av tack!

Dessa tongångar är jag uppvuxen med. Rosenius Dagbetraktelse läste pappa för oss varje dag vid våra husandakter.

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Tack så innerligt. Såg ej detta på en gång.
Michael G. Helders anger en bra länk.

Själv är jag uppvuxen med dessa sånger och kan alla melodier.

De finns i Bibeltrogna Vänners sångbok ”Lova Herren” där man kan finna dem i författarregister.
På samma adress kan Du säkert också fråga om det finns inspelningar.

EFS har säkerligen också upplysningar att ge men till dem har jag ingen adress. Det kan du säkert få fram.

Var välsignad!

Kan rekvireras från BV-Förlag, Strandhem, pl 339
28600 Örkelljunga.

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Innerligt tack! Såg ej detta på en gång.

Var välsignad!

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

1Kor 3:10-15

10Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. 11Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. 12Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 15Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.

Den dagen uppenbaras i eld…

Då syns det hur jag har byggt. Låt oss se över våra egna liv, och fokusera att leva heligt och rent. För att kunna vara vittnen så att så många som möjligt kan komma till tro.

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Ta en titt på denna hemsidan: http://fullbordat.nu/?id=2 – verkligen sund mat för envar kristen!

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

När vi först är igång med att dela med oss av Rosenius, passar jag på att dela med mig min favorit text av honom:
”De många kom att stå som syndare genom en enda människas olydnad. På samma sätt skall de många komma att stå som rättfärdiga genom en endas lydnad (Rom 5:19).

Adams olydnad ledde till fällande dom för alla hans efterkommande. Och alla som tillhör Kristus genom tron döms rättfärdiga genom den endes lydnad — genom en endas lydnad. — Här sägs det klart vad Kristi rättfärdighet består i, nämligen i hans lydnad, i det att han personligen helt och fullt gjorde Faderns vilja. Såsom synda fallet bestod i en enda människas olydnad, så skulle det botas genom en endas lydnad. Hela Kristi liv på jorden från krubban till graven var inte annat än lydnad.

Alltså är kärleken lagens uppfyllelse, säger aposteln i Rom 13:10. Kristus hyste fullkomlig kärlek både till sin Fader och till oss människor. Av kärlek till oss och lydnad för sin Fader kom han till jorden och blev vår broder. I samma kärlek och lydnad gick han omkring, gjorde gott och hjälpte alla. I kärlek och lydnad gick han för att smaka döden för alla (Heb 2:9). Han blev lydig intill döden —ja, intill döden på korset (Fil 2:8).

Ingenting mindre än en fullkomlig lydnad kunde frälsa oss från den fällande dom som genom en endas olydnad vilade över oss. Se nu här hur denna Kristi fullkomliga lydnad överskyler vår ständiga olydnad! Alla heligas nöd och klagan är en följd av att de inte kan lyda Gud som de ville utan ständigt bryter mot hans vilja. Där anden är villig och helig, där är det medfödda fördärvet desto mer kännbart och tryckande och upplevs alltid som olydnad. All synd i hjärta och liv är olydnad mot Gud, det må vara i tankar, begär, ord eller handlingar. Gud förbjuder allt sådant ont i sin heliga lag. De troende är olydiga mot Gud, och därför blir de rädda, ängsliga och förskräckta.

Se nu här! Mot all denna vår olydnad har nu Gud satt sin Sons lydnad. Hans lydnad skall vara vår! Det säger oss denna text: På samma sätt skall de många komma att stå som rättfärdiga genom en endas lydnad. Just därför ställde Gud sin Son under lagen för att friköpa dem, som stod under lagen (Gal 4:4—5).

Gud såg av evighet alla människor som fallna under synd och dom. Fördärvet var sådant att ingen enda kunde fullkomligt lyda eller fullgöra lagen. Därför beslöt Gud av sin eviga barmhärtighet att själv avhjälpa allt detta. Hans Son skulle bli sann människa men med fullkomlig lydnad. Som ny stamfader för oss skulle han fullgöra lagen och bli en förbannelse för vår skull. Såsom vi blivit syndare genom den förste stamfadern, skulle vi bli rättfärdiga genom den andre. Det är just denna Kristi fullkomliga lydnad som utgör själva den rättfärdighet genom vilken vi kan bestå inför Gud. “Därför ser tron”, säger Konkordieformeln, “på Kristi person, såsom den som är ställd under lagen. Han har burit vår synd och genom sin gång till Fadern i stället för oss fattiga syndare bevisat sin himmelske Fader den fullkomliga lydnaden. Han har därmed överskylt all den olydnad som bor i vår natur och som framträder i tankar, ord och gärningar. Denna vår olydnad tillräknas oss inte till fördömelse, utan vi får nu förlåtelse av ren nåd för Kristi skull.”

Därför skall du och jag och varenda en som vill vara kristen tro Guds nåd. Du som hindras och trycks ned i djupet av din svåra olydnad, fatta tröst och säg: “Kristi lydnad är min lydnad. Med min egen lydnad och rättfärdighet är det alldeles förlorat. Skulle jag dömas efter lagen, måste jag helt förtvivla och avstå från all tanke på salighet. Men Herren Kristus har blivit ställd under lagen och visat fullkomlig lydnad för att därigenom friköpa dem, som stod under lagen. För sin egen skull behövde han sannerligen inte vara ställd under lagen utan gick under den för vår skull, i vårt ställe. Inte min utan hans lydnad är nu min enda rättfärdighet. Aven då min nya människa vill vara lydig, är ändå min gamla natur full av olydnad. Därför är min enda tröst att Kristus var lydig för mig.”

På så sätt skall denna text vara oss till nytta. Men du säger: “Vad hjälper det mig att Kristus är lydig, då jag inte själv kan vara det?” Jag svarar: “Om inte Kristi lydnad är din, så är du evigt förlorad.” Här säger oss Herrens apostel att en endas lydnad skall göra oss rättfärdiga. Inskriv djupt i hjärtat dessa dyrbara ord: genom en endas lydnad. Annas, måste vi för känslans, samvetets och otrons ingivelser driva omkring som spån på det stormfyllda havet.

Men vilken salig tröst och trygghet för en fattig, uttröttad syndare att få vila vid denna fasta klippa, Guds eviga rådslut: liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga (Rom 5:19).

Min äreklädnad, bröllopsskrud,
Mitt hjärtas enda prydnad,
Varmed jag skall bestå för Gud,
Ar Kristi blod och lydnad.
Uti Guds dom jag blir ej dömd,
Ty skulden är betald och glömd,
Och jag är fri för evigt.

Husandakt 15 oktober
C.O. Rosenius ”

Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Jag har också ”mina gamla gömmor” och
en dag i förra veckan hittade jag ett tidningsurklipp
med följande text:
”Detta är ett minne från en Torp-konferens för kanske 35 år sedan.
Frank Mangs predikade.
Mitt under predikan hejdar han sig och börjar, djupt gripen av allvaret i Gudsordet, att stilla
sjunga:
”Vitare än snö, vitare än snö.
Två mig i det dyrbara blodet,
att vitare jag bliver än snö.”

Snart sjunger alla i ladan med, dämpat och överväldigade av den mäktiga stämningen.

( OBS ! Denna artikel är skriven
strax efter Mangs död , så den har några år på nacken.)

När jag läste artikeln, så rördes jag till tårar.
Orden i sången grep tag i mitt inre !

Jag tänkte tillbaka på min barn-ungdomstid, när just dessa sånger, kunde beröra människor, så det blev djupaste syndanöd i bönehusbänkarna!
Anden var utgjuten. Syndanöden var uppenbar.
Tårarna rann ! En ny människa skulle födas, och
det var inte utan vånda och tårar !
Men undret skedde ! Ära vara GUD !

Sedan sjöng vi i efteråt, alltjämt med tårarna rinnande nerför kinderna:
”Friköpt jag är
men ej med silver,
återlöst men ej med guld,
o vilket pris, det dyra blodet,
har utplånat all min synd.”

Skall vi någonsin få uppleva detta mera ?
GUD är ju densamma !

Men, hur är det bland hans församling idag ?

Vi får alla rannsaka våra hjärtan och
fråga oss hur det är ställt i mitt andliga liv !
GUDS nåd är ny varje morgon,
ja, stor är Hans trofasthet !

Gunnevi Karvonen

Anmäl överträdelse av kommentarsregel