måndag, februari 8th, 2010...3:25 e m
I min Faders närvaro
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. När jag gallrar igenom semesterbilderna från min USA-resa vid årsskiftet fastnar jag för nedan bild. Den är tagen under en dagstur till Mexico där vi vandrade runt och handlade av gatustånd och åt riktig Mexikansk mat. På bilden ser vi min yngsta son Ethan, trygg i pappas famn. Han utstrålar en harmoni och glädje som är smittande. Han behöver inte oroa sig för något. Han vet att pappa (och mamma) tar hand om hans alla behov. När han är hungrig får han mat. Törstig, dryck. När han är missmodig, tröstar vi honom.
Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?
Det finns en baksida till Ethans harmoni. Ofta när jag väl hemma i villan lämnar honom ensam i sitt lekrum och utför andra sysslor i hemmet blir han ledsen. Rent av missmodig. I min närhet – trygg, glad, harmonisk. I min frånvaro förtvivlad.
Kan inte låta bli att låta Gud tala till mig genom mitt föräldrarskap. D.v.s. är det inte vad som pågår i många av våra kyrkor och församlingar idag? Av olika anledningar (avsaknad av bön, Guds Ord, e.t.c.) har vi tappat den Helige Andes närvaro (Läs: Faderns närvaro) och omedelbart sätter missmodet och fruktan in?
Många s.k. Gudstjänster jag deltagit i senaste åren är så andefattiga, så urvattnade och utförda i en sådan avsaknad av Herrens närvaro och Hans Ord att allt man känner är missmod och förtvivlan.
Ser ni vad jag försöker säga med min lilla liknelse som kom ur en enda semesterbild?
Hur hittar vi tillbaka till Den Heliges närvaro i våra kyrkor och kapell? Någon som vågar svara?
Over and out
MyTwoCents
13 kommentarer
februari 8th, 2010 at 3:28 e m
Bra bild!
Kallar du din yngsta son Ettan…?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 8th, 2010 at 3:30 e m
@Christian:
Nix. Skall uttalas på engelska, annars blir min fru ”arg”. Den ursprunglige Ethan skrev förresten Psaltaren 89 och sägs utöver kung Salomo vara en av de visaste människor som levt. . .
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 8th, 2010 at 3:35 e m
Det är skillnad på tillbedjan och lovprisning. Vi kan prisa någon i sin frånvaro men, tillbedjan kräver Dennes närvaro. Låt oss be Gud att Han ännu en gång finner nåd över vårt land och kristenhet och ärar våra bönehus med Sin närvaro.
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 8th, 2010 at 4:04 e m
Vill man uttrycka det lite mera banalt så ska det vara med spänning och förväntan man ska gå till gudstjänst/sammankomst med trossyskon.
Jag frågar mig precis som du Daniel när det andliga skeendet ska komma tillbaka i vårt land (för idag är det svårt att finna någonstans) något av det jag minns från mitt 1970-tals kristenhet. Sammankomster med ett andligt skeeende som var äkta, spännande och alltid fullt av förväntan.
Mvh
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 8th, 2010 at 4:20 e m
Vilket vackert barn !
Varje litet barn är så dyrbart.
Märkligt,lyssnade precis på en inspelning med Lasse Nyhlén (levande familjer) om hur relationen till hans pappa påverkat honom. Papporna (och mammorna förstås) är så viktiga.
Ger ett barn dess första Gudsbild. Jätteviktigt.
Kan det vara en del av svaret? Att det inte finns fäder och mödrar i församlingarna.
I Stockholm finns flest ensamhushåll i världen. Varför?Kan man fråga sig, då stan är smockfull av kyrkor.
G-ds välsignelse i papparollen Daniel och alla ni andra!
Bed om en pappaväckelse!
Shalom från en 5-barnsmamma och farmor
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 8th, 2010 at 5:15 e m
@MyTwoCents skrev: ”Det är skillnad på tillbedjan och lovprisning.”
Jag kan inte minnas att det fanns annat än rätt och slätt ”bön” när jag var tonåring. Och jag har svårt att dissekera relationen med Herren så att jag kan klassificera just vad som sker i ett givet ögonblick.
Ibland är det nödrop och ibland är det rop av tacksamhet och ofta är det ”bara” att göra alla tankar och önskningar kända för Honom (som redan känner dem).
Och ibland är det att spilla ut allt som en hink vatten inför tronen.
Ett möte för mej har sin höjdpunkt i en djupgående textutläggning. (predikan)
Att stå med händerna i vädret och repetera sångsnuttar finner jag tråkigt och tröttsamt.
Offentlig bön finner jag ofta genant.
Vi är alla väldigt olika.
Tack och lov att det handlar om en personlig relation med Herren.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 9th, 2010 at 4:41 e m
@Metodistpastor Berndt Isaksson:
Berndt
Det är ju frukterna av de predikningar som du och S-e ger exempel på son vi ser i våra kyrkor idag, eller hur?
Folk håller ju sig borta från kyrkorna i tusental, ja det är ju probelm att ens få de trogna att närvara och speciellt ungdomer.
Kanske lite reflekterande vore på sin plats?
Sam
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 9th, 2010 at 5:38 e m
@Sam: Berndt
Det är ju frukterna av de predikningar som du och S-e ger exempel på son vi ser i våra kyrkor idag, eller hur?
Folk håller ju sig borta från kyrkorna i tusental, ja det är ju probelm att ens få de trogna att närvara och speciellt ungdomer.
Kanske lite reflekterande vore på sin plats?
Sam
SVAR: Visst finns det all anledning till självrannsakan för oss alla. Och vad mina predikningar beträffar så är säkert tillkortakommanden det första som framstår vid en granskning. Men jag känner också till många som predikar på alla sätt fantastiskt, men likväl finns inte det andliga skeende som jag minns att det fanns på ett helt annat sätt i det sammanhang jag växte upp i på 60-70-talet. Vet inte om det var så särskilt fantastiska predikningar då, men det fanns ett verkligt andligt skeende som gjorde det roligt, spännande och förväntansfullt att komma samma oavsett om det var gudstjänst eller ett enkelt bönemöte. Bara en sån sak som ”äkta profetiska tilltal” som idag blivit så sällsynta. När det någon gång förkommer profetiskt tilltal så är det så uppenbart att det är ”i köttet” och bara ett mänskligt önsketänkande i all välvilja.
Nu finns det hos många, ja, jag hoppas hos oss alla ett längtan efter just ett verkligt andligt skeende. Men mitt i den längtan finns risken att bli bedragen av sådana som Todd Bentley. I hans sammanhang är det verkligen ett andligt skeende som erbjuds med en stark karismatisk framtoning, men likväl inget som har med Guds Ande att göra. Och det tror jag vi kommer få se väldigt mycket av nu i ändetidens stora andliga förförelse och vilsenhet.
Mvh
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 9th, 2010 at 6:12 e m
@Metodistpastor Berndt Isaksson:
Bentley ser jag bara som en ytterlighet till det som predikas i ”vanliga” kyrkor idag,
Vad som saknas i våra kyrkor är genuin Skriftundervisning från hela Skriften med förståelse för sammanhanget, inte med ens egen ankdamm som utgångspunkt.
Dessutom en undervisning om hur den onda andevärlden fungerar. Det har blundats för detta i det närmaste totalt i västvärlden. Man tror sig kanske vara immun mot jezebel och andra andar bara för man säger jesus?
MVH
Sam
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 9th, 2010 at 8:40 e m
Tror att Bernt är det på spåret när han talar om att komma med en förväntan till gudstjänsten, men kanske inte bara med inställningen vad jag kan få utan vad jag också kan ge.
Tror också att de flesta församlingar skulle må bra av att ”bredda” sig, jag menar då att låta den mångfald i gåvor och utrycksätt som Gud lagt ner i oss alla få komma fram, att allt inte blir så uppstyrt och smalt som jag upplever att det är idag, den helige Ande måste få möjlighet att få verka.
Visst är det väl också som Sam skriver att undervisning från hela skriften saknas, tänker på Timoteus när Paulus ber honom predika med ALL undervisning.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 9th, 2010 at 10:31 e m
I de flesta kyrkor ges inget utrymme för den Helige Ande att verka. Programmet ersätter Andens ledning och man vet redan i förväg hur mötet skall bli, allt är förutsägbart och tråkigt när inte Anden får leda. När den Helige Ande får vara huvudpersonen i ett möte då längtar också barnen till kyrkan.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 9th, 2010 at 10:34 e m
@Victoria: JA – Vilket vackert barn. Så lik sin mamma han är.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 10th, 2010 at 6:18 e m
—- Hur hittar vi tillbaka till Den Heliges närvaro i våra kyrkor och kapell? Någon som vågar svara?
Det verkar vara en mycket svår fråga tydligen, det krävs nästan teologiskt utbildning för att kunna ställa frågan.
Kan det vara så svårt att BJUDA IN den Helige Ande, Jesus och vår Fader i våra kyrkor och kapell, finns det ett teologiskt hinder på något sätt för att göra det?
Den Helige Andes fråga är nog, var får jag komma in?
Dessutom att som pastor skriva ” finns risken att bli bedragen av sådana som Todd Bentley”. Andebedömningens gåva är väl inte samma som att samla de gåvor man får när man köper paket med ”frostade flingor”.
Blogg-olja, jag undrar hur länge den räcker i väntan på Jesu återkomst?
Förresten – Vilket vackert barn!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara