Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Kommentarer

Medlidandets Gud – Predikan av metodistpastor Berndt Isaksson, Vetlanda.

 2 Kon 6:24-30

 ²⁴Därefter samlade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. ²⁵Det blev stor hungersnöd i Samaria. De belägrade det ända till dess att ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver. ²⁶Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: ”Min herre och konung, hjälp mig!”

²⁷Han svarade: ”Hjälper inte Herren dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?” ²⁸Och kungen frågade henne: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Kvinnan där sade till mig: Tag hit din son, så att vi får äta honom i dag, så äter vi min son i morgon. ²⁹Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Tag nu hit din son, så att vi får äta honom. Men då gömde hon undan sin son.” ³⁰När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen.   

Det finns de som har en förutfattad mening om Bibeln att den bara handlar om krig och domsprofetior, och kanske då i synnerhet vad Gamla Testamentet beträffar. Men det är å´ andra sidan också en ganska allmän uppfattning bland de som inte läser Bibeln, att det är en mjuk och sentimental bok. Man tror att bibeln är en bok som är helt utanför den grymma verklighet som vi människor ofta lever i. Man menar att de som söker sig till Bibeln och tror på den, bara försöker att fly från den grymma och oromantiska verklighet som vi så ofta lever i. Men inget kan vara mer felaktigt! Bibeln är den mest realistiska bok, som någonsin blivit skriven. Se bara på hur ärligt den skildrar dess hjältars fel och brister och synder. Ja, Bibeln skildrar livets och historiens grymhet och undanhåller inte hur människor i alla tider vållat andra människor lidanden.

Denna text, från 2 Konungaboken, skulle gått kunna bli manus för en skräckfilm av högsta klass. Scenen vi får är från den andra belägringen av Samaria under det 9:e århundradet före Kristus. En total invasion av Ben-Hadad, konungen i Aram, hade lett till att huvudstaden i norr hade blivit avskuren, och syftet var att på det sättet svälta ut folket till kapitulation. Matimporten till staden hade blivit  avbruten, och hungersnöd rådde på gatorna. Effektiviteten i fiendens blockad  kunde man se på de priser man var beredd att betala för sådant som man normalt inte kunde betrakta som mänsklig föda. Ett åsnehuvud, som inte ens de allra fattigaste i normala fall räknade som mänsklig föda, var man nu beredd att betala 80 siklar silver för. En halv liter duvspillning kostade 5 siklar. Det var alltså under dessa fruktansvärda förhållanden som Israels kung Joram skulle styra sitt land och folk. En dag när denne kung Joram gick omkring på muren till sin belägrade stad, så var det en förtvivlad kvinna som ropade till honom: ”Min herre och konung, hjälp mig.” Kung Joram såg hennes utmärglade anletsdrag. Han visste att det inte fanns något han kunde göra och därför sa han: ” Hjälper inte Herren dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?” Varje loge var tom och varje vinpress var torr. Men kvinnan fortsatte med sitt klagorop, till dess att kungen frågade lite närmare, hur det stod till med henne. Han sa: ”Vad vill du?” Och då berättade hon om sitt öde, ett öde som får den mest hårdnackade att rysa av fasa. Kvinnan pekade på en annan kvinna och sa: ”Kvinnan där sade till mig: Tag hit din son, så får vi äta honom idag, så äter vi min son i morgon. Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne. Tag nu hit din son, så att vi får äta honom. Men då gömde hon undan sin son.” En mer förtvivlad situation kan man väl knappast tänka sig. Den grundläggande hungersinstinkten hade tillfälligtvis segrat över den näst starkaste kärlek son finns – moderskärleken.

Kannibalism hade brutit ut. Men vad kunde Kungen göra? Skulle han straffa kvinnan för det brott hon begått, eller skulle han förlåta henne?

Han gjorde vare sig det ena eller det andra. Han sade inte ett ord! Men han rev sönder sina kläder i fasa och förtvivlan, och då fick folket se, till sin stora förvåning, att under sina förnäma kungakläder var han klädd i säcktyg, närmast kroppen. Närmast sin kropp bar kungen det som var tecknet på sorg och medlidande – och detta hemliga säcktyg talade högre och tydligare än vad några ord någonsin kunnat göra.

Säcktyget visade att han av hela sitt hjärta led med sitt folk. Han delade deras ångest och förtvivlan. De hade kanske trott att han där i sitt palats var helt utan omsorgskänslor och förståelse, men det hemliga säcktyget sa nu något helt annat. Kungen var i denna situation visserligen hjälplös, men han var inte hjärtlös. Han kände delaktighet i deras lidande, han var ett med sitt folk. Detta att landets kung identifierade sig med sitt folk tillförde ett stort mått av tröst och mod till hela folket.

Nu ska vi inte glorifiera kung Joram allt för mycket, för redan i samma kapitel anklagade han profeten Elisas för det lidande de drabbats av. Men vi kan trots det se en dunkel förebild i kung Joram på Honom som är konungarnas Konung, Jesus Kristus, som kom för att dela hela mänsklighetens lidande. Kung Joram bar sitt inre säcktyg av egen fri vilja. Ingen hade tvingat honom till det. Han delade sitt folks bedrövelser, trots att han krasst sett inte behövde det. Gång på gång, betonade Jesus, att när Han gick upp till Jerusalem för att lida och dö, så var det inte en väg som var Honom påtvingad. Det var den väg Han gick av fri vilja. Jesus sa: ”Ingen tar mitt liv ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja.” Han kunde ha undvikit korset. Han kunde ha valt att inte gå upp till Jerusalem för att lida och dö i vårt ställe. Men Golgata var oundvikligt endast därför att Jesus var lydig i sin kärlek och i sitt förbarmande med oss alla.

Fil 2:6-8

” Fastän han var till i Gudsgestalt,

räknade han inte tillvaron

som Gud såsom segerbyte

utan utgav sig själv genom att

anta en tjänares gestalt

då han blev människa.

Han som till det yttre

var som en människa

ödmjukade sig och blev lydig

ända till döden

– döden på korset.

När folket fick se de hemliga säckkläderna på kung Joram, måste det ha gjort mer för att trösta och lugna folket, än vad någonsin en kunglig proklamation kunnat göra. Det är ju detta som är hemligheten med Jesu liv, och framför allt med hans död. Genom Hans sår är vi helade – helade som människor. Gud är alltså ingen avlägsen åskådare som betraktar människors lidande. Nej, Gud finns genom Jesus mitt ibland oss. Gud vandrar, så att säga, omkring på muren runt vårt liv. Han vandrar där klädd som kung. Men på korset fick vi se rakt in i Guds eget hjärta. Förlåten i templet rämnade uppifrån och ända ned – och manteln som Gud var klädd i blev uppriven där på korset. Ja, det var som om Gud rev sönder sina konungsliga kläder där på Golgata. Vi såg då hans sår, hans blod, hans törnekrona, hans ångest. Ja, vi såg hur han bar vårt lidande och vår synd. På Golgata ser vi hur Gud under sin helighet är iklädd säcktyg.

Jes:53::4-5

Men det var våra sjukdomar han bar,

våra smärtor tog han på sig,

medan vi höll honom för att vara hemsökt,

slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,

slagen för våra missgärningars skull.

Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade.

 

 

Du mina fötter tvättar 

Herre, tack att du förstår mina tvivel,

att du som en god vän kan le åt dem.

Ditt leende är aldrig nedlåtande

och inte hånfullt men så förstående,

som om du själv vet vad tvivel är…

 

Men hur kan du som är Trons Hövding

ha förståelse för mina ynkliga tvivel?

Du har all makt i himmel och på jord,

men inför mig som tvivlar böjer du dig

och tvättar mina fötter rena…

 

Helige Mästare du tvättar mina fötter,

de av otro och tvivel smutsiga,

och ger mig glädje i att gå till dem

som aldrig någonsin din kärlek mött.

Till dem som din kärlek ej skönjer.

 

Hjälp mig så du Trons Upphovsman,

att själv vara den som böjer sig ned,

och tvättar medvandrares fötter.

Låt din förståelse bo i min ande

när sargade tvivlare jag möter.

Berndt Isaksson

Amen