torsdag, april 22nd, 2010...10:26 f m
Den Gud som är rädd
Bloggpredikan av metodistpastor Berndt Isaksson, Vetlanda
Plötsligt finns de bara där de där nya stjärnorna som bara poppar upp över en natt, lite då och då. En människa som man inte visste om att hon fanns, men plötsligt talar alla om henne/ honom. Det är programledare, sångare, artister m.fl. De finns i alla möjliga sammanhang – plötsligt finns de bara där, alla vet vem de är. Du kan säkert räkna upp många namn på sådana som plötsligt bara funnits där som en som alla känner till. Men var fanns de dessförinnan? Ja, givetvis har de vuxit upp och förhoppningsvis haft ett gott liv. Men så har någon sett dem, deras talang, och sagt – henne ska vi låta sjunga – eller – han kan nog göra det här bra. Så finns de då där. Men tidigare var de för oss helt okända, men nu vet alla vem de är.
Varför gjorde inte Gud likadant med Jesus?
Gud kunde ju ha lugnat ned sig och bara sänt Jesus när det vara dags att träda fram och börja predika och göra underverk. Jag menar de där tre sista åren av Jesu liv, från det att han var ca. 30 till 33 år. Om han bara kommit då, bara funnits där då så hade Johannes Döparen kunnat presentera Jesus och sagt; nu är Han här. Men det är som om Gud utmanar alla onda makter, ja, som om Han bestämt sig för att jag ska köra hela loppet, allt ska jag ta med.
Sedan är det ju inte bara så att han låter Jesus födas och växas upp ”normalt”, utan allt ska krånglas till omkring födelsen. Maria ska rida på åsna hela vägen från Nasaret upp till Betlehem. Vad är det för en Guds planering? Hon är havande och hinner knappt fram innan det är dags att föda sitt barn. Som om det inte är nog med det så ska det också talas om för hela världen. Stjärnan som tändes på himlen, herdarna som får änglabesök mitt i natten och var enda människa vet snart – det har hänt något fantastiskt i Betlehem.
Så fokuseras hela världshistorien till ett enkelt stall i Betlehem, så att vi räknar tiden före och efter Jesusbarnets födelse. Gud tar risk på risk, ”han utmanar ödet” skulle säkert många säga. Han utmanar all ondskans makt genom att låta sig födas inför öppen ridå, inför all mänsklighet, alla kan se, alla vet…
Det hade väl, kan vi tycka, varit klokare att lansera Jesus vid 30 års ålder? Men Gud är aldrig efter mänskliga mått smart. När Gud blir människa blir han det fullt ut, i dess hela och fulla kraft. Människa i allt. Född av en enkel kvinna, under enkla och fattiga förhållanden. Jesus får börja sitt liv med att fly och fortsättningen handlar om vad det är att i allt vara en utsatt människa. Så gör Gud i allt när Han är ibland oss, och Jesus ÄR Gud i människogestalt. Han är människa och därför blir det risker i allt. Visst kunde Gud ha valt andra vägar. Han kunde ha kommit med en armé av änglar och låtit dem vara en förtrupp som hade tänt ljus över hela världen. Det hade ju inte varit något problem för en Allsmäktig Gud. Han kunde ha presenterat sig själv direkt – i direktsändning på himlen … det hade verkligen varit något det. Han kunde ha visat sig själv och sagt – JAG ÄLSKAR ER! – …och ingen hade trott Honom. Ingen med så stor makt, så mycket ljus och kraft och effekt, kan älska oss, hade vi tänkt.
Därför väljer Han att födas som ett enkelt litet barn, som en vanlig människa. Allt för att säga: Här är jag nu. Jag har kommit nu. Jag löper samma risker som ni alla, kanske lite större… Så blir Gud människa i allt. Han blir det i barnet som är utlämnat och sårbart. Utsätts för allt det där som hör till att vara människa. Till detta kommer en djävulsk regent vid namn Herodes som har fått för sig att detta med Jesus i Betlehem är det farligaste som har hänt. Herodes är sinnessjuk och för att behålla sin makt har han låtit döda nästan hela sin familj och mängder av andra människor. Det går bara en kort tid så låter han döda alla gossebarn i Betlehem med omnejd i syfte att om möjligt döda Jesusbarnet.
Gud tar risken när Han blev människa – risken att dödas finns där hela tiden. Gång på gång utmanas ”ödet”, men Han klarar sig. Men när det blir dags att fråga: ”Är du Messias?” då säger han Ja. ”Är du den som vi väntat på?” Svar ”Ja!” Korsfäst Honom, svarade vi.
Men så var ju också vi människor från början utlämnade åt varandra. Berättelsen om skapelsen är ju en underbar och enkel skildring som får sin högsta värme och glöd när människan är skapad. När Gud säger: Nu skapar vi människan till vår avbild, till man och kvinna skapar vi dem. Så finns vi där: man och kvinna, jämställda som Guds skapelse. Det är inte mannen som är Guds skapelse, det är inte kvinnan – det är man och kvinna. Nu lever vi gott tillsammans till den dag då vi avvisar Gud och vänder Honom ryggen genom att lyssna till Ormen. Vad är det som händer? Människor som lever i en skön och rik gemenskap börjar skämmas inför varandra, börjar bli rädda för varandra. Allt det vackra krackelerar.
För att återskapa gemenskapen, för att försona människan med sig själv och fullt ut upprätta relationen blir Gud människa i ett litet barn. Allt för din och min skull. Gud blir människa till hundra procent. Det konstiga är att när vi ska börja räkna procent på Jesus så är han hundra procent Gud och hundra procent människa. Utifrån all vår erfarenhet går en sådan ”ekvation” inte ihop sig. Men så är det! Det är det som gör Gud så stor och det är det som gör det så stort att vara människa. Detta är så viktigt. Den första unga kyrkan höll på att gå vilse därför att det fanns villoläror som försökte nästla sig in. Gnosticismen var en villolära som sa att Jesus egentligen inte var någon riktig människa, han vara bara Gud, eller överjordisk men inte en riktig människa. När läror om att Jesus enbart var Gud fick fäste drev man iväg bort från den sunda tron. Andra villoläror sa tvärtom att Jesus vara bara en människa och inte Gud. Som ett brev på posten kom av dessa olika villoläror tankar och idéer om att Jesu död på korset inte var någon riktig död – det var bara en själslig död, eller bara en andlig död osv. Men mot dessa villoläror stod apostlarna och profeterna upp och framhöll att Jesu död på korset var en verklig död, och att allt vi tror på skulle vara meningslöst om det inte var en verklig död Jesus dog i vårt ställe.
När Gud kommer in i vår värld då kommer han genom Maria som föder med samma vånda, samma smärta som varje kvinna som fött barn känner. Han lidas och läggs i en simpel krubba i ett stall. Det är som om Gud överbetonar att här ska inget fuskas igenom. Det är också därför som Gud inte heller presenterade Jesus lite häftigt först vid 30 års ålder, utan redan där i Betlehem säger han: – jag är här nu, jag har kommit nu och jag tar risken att vara människa.
Allt detta är så viktigt för oss att se och förstå och begrunda. Allt detta skedde nämligen för dig och mig. För att veta hur det är att vara övergiven, att vara ensam, att vara utsatt och rädd, att vara på flykt, att inte ha någonstans att bo, blev Gud människa. Han blev människa för att veta vad det är att bli förrådd med en kyss. För att veta vad det är att ha pålitliga vänner omkring sig, men som likväl springer sin väg när det krisar till sig i livet. För att veta vad det är att ha en trygg och trofast vän vid sin sida som lovar att aldrig svika, men som likväl strax senare säger: ”jag känner honom inte”.
För att du och jag aldrig ska behöva vara ensam i sådana situationer föddes Gud till vår jord. Inte för att vi ska slippa alla sådana situationer, men för att vi aldrig ska behöva vara ensam i dem. Gud föddes som människa för att försona oss till gemenskap med sig själv som ingen makt någonstans ska kunna ta ifrån oss – vare sig i denna tidsålder eller kommande. Gud har känt din smärta, din ensamhet, din rädsla och säger till dig: Jag lämnar dig aldrig!
Men det finns en risk som Gud alltid är medveten om. Mitt ibland alla faror allt ifrån barnsjukdomar, till en ondskefull Herodes, till präster och prelater och alla de där människorna, så finns det ändå en risk som Gud är riktigt rädd för. In i sitt hjärtas djup är riktigt rädd för. Nämligen en risk som Gud själv har tagit, som är den värsta risken med att Han föddes hit till jorden som människa: – risken att Du ska säga nej till Honom. Att du ska säga nej tack till Honom och sedan fortsätta med ditt liv. Det är den största risken och den risken är Gud riktigt rädd för. Men Han tog den risken. Det är vad evangelium handlar om. Gud tog massor av risker, men den värsta risken är att när Han står vid ditt hjärta och bultar och säger: – allt detta gjorde jag för dig – och sedan bara väntar och väntar och varje sekund av väntan är en evighet. I denna andlösa vänta är Gud rädd. Ja, jag tror det, även om teologer invänder mot ett sådant påstående. Men jag tror Gud är rädd. Rädd för din skull, att du ska säga ditt hjärtas nej till Honom.
Men krubban och korset och allt där emellan vill hjälpa oss att kunna säga vårt hjärtas Ja till det nådeserbjudande som försonar oss till en evig gemenskap, evig tillhörighet med Gud själv. Gud har valt sida – Han är på din sida. Hans namn är Emmanuel som betyder Gud med oss. Han kunde ha låtit alltsammans gå överstyr genom att låta jorden gå in i en ny bana ut i universum och försvinna i den eviga tomheten. Han kunde ha låtit hela skapelsen på ett ögonblick förintas, men Han valde att istället bli en av oss, att gå vår väg, leva vårt liv. Allt för att kunna erbjuda dig hjärtats visshet att ingenting kan möta dig där Han överger dig.
Det är evangelium.
Amen
Den Gud som är rädd
Endast ett är Gud rädd för,
ja, genom nätter och dagar
han ängslas för att du till honom
skall säga ditt hjärtas nej.
Inget i himmel eller på jord
kan få honom att våndas,
inget annat än tanken
att hans kärlek du ej vill besvara.
Bara ditt slutliga nej till honom
är det enda som gör honom rädd.
Men han väntar och hoppas,
från år till år på ditt hjärtas ja.
Berndt Isaksson
50 kommentarer
april 22nd, 2010 at 12:55 e m Citera och svara denna kommentar
Berndt tror att så finns det ändå en risk som Gud är riktigt rädd för.
- En bra artikel, men jag har lite svårt att se eller förstå att Gud skulle vara rädd för denna risk, eftersom Ordet säger i Joh 14: 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 22nd, 2010 at 1:46 e m Citera och svara denna kommentar
Till Leif
Jo, jag anade att den invändningen skulle komma, och det var också det jag syftade på med orden ”Ja, jag tror det, även om teologer invänder mot ett sådant påstående.”
Dvs. Jag menar inte att Gud är rädd i den bemärkelse vi vanligen menar med ordet ”rädd”, men jag hittar ändå inte något annat ord för den känsla Gud måste ha i sin kärlek till varje människa och där han gett oss den fria viljan att svara Ja eller Nej till Honom. Hur beskriver man Guds väntan och längtan på att människan ska svara Ja till hans kallelse och kärlek? Gud vet ju att vi kan svara Nej, och att få Nej från någon man älskar med en evig kärlek är ju mardrömslikt.
I liknelsen om den förlorade sonen i Lukas 15 så finns det ju många poänger, men det vi mer än något annat vet med den liknelsen är ju att Fadern är en bild på Gud, han som väntade och längtade och spanade dag efter dag nedåt vägen för att se om sonen skulle komma hem. Fadern som längtade men säkert också bävade inför tanken:
- tänk om min son aldrig kommer…
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 22nd, 2010 at 5:00 e m Citera och svara denna kommentar
@Metodistpastor Berndt Isaksson: ”Dvs. Jag menar inte att Gud är rädd i den bemärkelse vi vanligen menar med ordet ”rädd”, men jag hittar ändå inte något annat ord för den känsla Gud måste ha i sin kärlek till varje människa och där han gett oss den fria viljan att svara Ja eller Nej till Honom. Hur beskriver man Guds väntan och längtan på att människan ska svara Ja till hans kallelse och kärlek? Gud vet ju att vi kan svara Nej, och att få Nej från någon man älskar med en evig kärlek är ju mardrömslikt. ”
Här tar du Berndt upp något mycket väsentligt när det gäller Guds karaktär. Han är inte det monster som många teologer fått många att tro.
Men alla teologer och teologier är som väl är inte av det slaget. Läste för några år sedan en bok av John Sanders med den talande titeln – The God Who Risks
som väl bekräftar dina här förmedlade tankar som väl bibliskt förankrade.
http://www.amazon.com/God-Who-Risks-Theology-Providence/dp/0830828370
Shalom!
Fred
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 22nd, 2010 at 5:15 e m Citera och svara denna kommentar
@Metodistpastor Berndt Isaksson: Dvs. Jag menar inte…
Nu är jag inte någon teolog, utan uttryckte bara att jag hade lite svårt att förstå eller se…, men nu förstår jag att jag inte förstår vad du inte menar?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 22nd, 2010 at 9:52 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Berndt, du skrev:
”Gång på gång utmanas ”ödet””
Skulle du vilja utveckla det?
Finns det områden/situationer som Gud inte har full kontroll över?
Att Gud skulle vara ofullkomlig och rädd för något tycker jag är alldeles uppåt väggarna…eller att det kan finnas situationer där Gud skulle kunna misslyckas.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 22nd, 2010 at 10:07 e m Citera och svara denna kommentar
Till Fuji
Nej, det finns inte situationer Gud inte har full kontroll över, och därför skrev jag ”ödet” inom just citattecken. Men likväl vill jag samtidigt tro att de risker som Jesus var utsatt för alltifrån sin födelse var verkliga, och inte bara ett spel för galleriet. Och visst kan det där vara svårt att få att gå ihop: var Jesus fullt ut människa med de risker och faror det är att vara en människa, eller var han i en situation där han inte alls delade våra mänskliga villkor av att vara utlämnad till det mänskliga livets alla risker. Ja, vill verkligen tro att det är det första som gäller, och där någonstans får jag liksom släppa frågan för jag kan i min mänskliga förståelse av hans människoblivande inte komma längre än så.
Beträffande frågan om Gud kan vara rädd så har jag svarat på det i svaret till Leif april 22nd, 2010 at 1:46 e m.
På frågan om Gud skulle kunna misslyckas så är det väl i så fall bara med oss människor som har en fri vilja, med vilken vi kan säga Nej till Gud. Men om det ska kallas misslyckande eller något annat vet jag inte, vi har ju vår fria vilja, och vårt Nej till Gud är i vart fall alltid hans stora hjärtesorg.
Mvh
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 5:10 f m Citera och svara denna kommentar
@Metodistpastor Berndt Isaksson: Beträffande frågan om Gud kan vara rädd så har jag svarat på det i svaret till Leif april 22nd, 2010 at 1:46 e m.
- Metodistpastor Berntdt, detta påminner mig om en liten tecknad serie med två barn och en hund, den ene gossen säger att han har lärt sin hund att prata, varvid den andre gossen säger att han inte kan höra hunden prata och får svaret att hunden inte lärt sig än.
- För att förtydliga så förstår jag inte ditt resonemang, och kan inte heller hitta någon förankring i Ordet för det, och därför väljer jag att bekänna att jag varken tror eller förstår något av detta. Känner inte igen den gud vars egenskaper du försöker beskriva med ord som du tydligen inte menar eller kan beskriva.
- Tack, du menar dig tro detta ändå, men jag avstår från detta filosofiska resonemang!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 5:57 f m Citera och svara denna kommentar
Det finns flera intressanta saker man kan lära sig genom att fundera över saker som vi saknar ord för.
Och det finns faktiskt saker vi inte kan förstå både på grund av att ord saknas och på grund av att det handlar om saker som inte utgör del av vår erfarenhetsvärld.
Temat här hänger ju tätt samman med frågan om Allmakt, Allvetande och Fri vilja. Man behöver inte leta länge innan man hittar stora meningsskillnader om dessa saker.
Ofta får vi nöja oss med att höra någon vissla t.ex. Griegs ”I Bergakungens Sal”. Den som hört en symfoniorkester spela denna symfoni kommer då ihåg när man slår på pukorna och när olika instrument tar ledningen.
Men! Den som aldrig hört en symfoni ”på riktigt” kan på sin höjd förmoda att det handlar om någon slags melodi. Beroende på lyssnarens kulturella arv blir hans upplevelser mycket olika det äkta.
Om nu ett antal lyssnare skulle börja träta om innehållet och betydelsen av den visslade symfonien kan vi vara säkra på att de aldrig kommer att få ”rätt”.
Det korrekta vore att ta ett steg tillbaka och förundra sig över att det stora och härliga som vi ännu inte kan fatta och inse och förstå.
Berndt, jag tror jag förstår vad du vill säga med din predikan, fastän relevanta svenska ord saknas.
Den som har erfarenhet av att vara fader, kan nog i viss mån veta att med den ”makt” han har, och det ”vetande” han har, är det inte utan känslor han kan ge barnet det rätta måttet av ”fri” vilja.
Finns väl den förälder som inte har upplevt sömnlösa nätter och bönekamp för sina barn?
Kanske namnet ”Emmanuel” är det närmaste vi kan komma till betydelsen av ”rädd” i din predikan.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 6:55 f m Citera och svara denna kommentar
Till Leif
Hur skulle du själv möjligen försöka beskriva det Gud rimligen måste känna inför möjligheten att den enskilda människan in i det sista kan komma att hålla fast vid sitt Nej till Honom? Är han likgiltig och oberörd inför den möjligheten?
Nä, det tror jag inte du menar, men vad är Guds hjärtekänsla inför detta? För att Gud är en Gud med verkliga känslor, och ingen maskin, utgår jag ifrån att vi är överens om.
Mvh
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 6:57 f m Citera och svara denna kommentar
@Kamau Mweru: ”Kanske namnet ”Emmanuel” är det närmaste vi kan komma till betydelsen av ”rädd” i din predikan.” slut citat
SVAR: Ja, så kan det vara.
mvh
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 9:56 f m Citera och svara denna kommentar
@Metodistpastor Berndt Isaksson:
- Om gud är katolik, kan han ju alltid ropa på mamma, är han däremot protestant då blir det lite annorlunda.
- Feministtanken om det är en gudrun, då kan det bli riktigt intressant.
- Är gud bloggare, då kan det hålla på i evighet?
- Skyttegravsdebattörerna kanske har några djupt förankrade synpunkter de vill pådyvla någon? Vad vet jag som inte är teolog om sådana djupheter?
- Ha en välsignad dag!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 10:34 f m Citera och svara denna kommentar
Tack Berndt för mycket intressant läsning! Du börjar med att fråga och jag citerar:”Varför gjorde inte Gud likadant med Jesus?” – som med alla dessa människor som blir kända över en natt, typ.
Därför att Han först prövat med den saken tidigare genom tex Elia, Tisbiten som kom från ingenstans och helt plötsligt visste hela Israel och även grannländerna vem han var för någon…och resultatet lät inte vänta på sej: ALLA böjde sej ner och bekände :”Herren är det som är Gud! Herren är det som är Gud!” [1 Kung 18:39].
Men de böjde sej utav fruktan och det tyckte Han var fel drivkraft, då Han själv är Kärlek. Så visst har Gud prövat det andra alternativet, men precis som du så bra återger så duger bara det bästa åt Honom och då måste Han själv bli människa för att visa vad det innebär att frivilligt av hela hjärtat följa Gud.
Spana in det här fina videoklippet som visar Jesu ansikte lite bättre än det tidningen Dagen återgav.
http://www.youtube.com/watch?v=i2Ggxvgcx88&feature=channel
Mvh/Markko
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 11:57 f m Citera och svara denna kommentar
@Prophetone: ”Därför att Han först prövat med den saken tidigare genom tex Elia, Tisbiten….” slut citat
Tack Markko för ett intressant påpekande.
Mvh
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 12:05 e m Citera och svara denna kommentar
@Leif: Jättekul kommentar om mamma.
Där fick du till det igen (din lille antikatolik av Guds nåde).
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 12:16 e m Citera och svara denna kommentar
Hej!
Kul att komma in och läsa en riktigt bra Kristen blogg! – TACK!
Själv fick jag uppleva det när jag va med i IDOL en stund. Helt plötsligt fick männiksor stor respekt och började lyssna och man blev intressant. Men kom dock på i efterhand att Jesus förmodligen aldrig skulle om han var en stjärna på sång och musik =)
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 12:31 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Vänner!
Egentligen är ju det här det ”Djupaste Ämne”, vi kan närma oss. Här är vi inne i ”Guds Eget Hjärta” och försöker ”se” vad som rör sig där. Vi är verkligen inne på ”helig mark”. Det här handlar om vad ALLTING handlar om: ”GUDS KÄRLEK!
Här känner jag, att det är plats för att ”ta av sig skorna” och vakta sin tunga, så man inte aktas för ”villolärare”.
I Ämnets första avdelning, så tror jag inte det handlar om något ”risktagande” från GUDS sida.
Berdnt har rätt där. Gud ÄLSKAR att KRÅNGLA till det för oss människor! Just därför att HAN vill KROSSA vårt ”kära förstånd” som vi fick som en ”gåva”av satan i Edens lustgård.
Genom allt sitt ”krångel” vill GUD visa att:
”Här i MINA handlingar, sker inget på ”förståndets område”
(Mina tankar är inte Era tankar), utan här
får Ni använda er av TRO, om ni ska ”hänga”med!(Heb11:3).
Jesus förklarade alltid ÖPPET, för dem som satt sin TRO till honom och älskade honom, att han var Messias.
Till De som ville ha svaret från Jesus, via sitt förstånd, inför dem var han tyst som ett lamm och svarade dem först, när han var helt sönderslagen, med blodet och spottet rinnande nerför sitt skägg!
”Ja, jag är Er Messias!”
När Vi sen kommer till det, om Guds Kärlek,
så tror jag det ligger nåt i Berdnt:s citat:
”Rädd för din skull, att du ska säga ditt hjärtas nej till Honom”.
I Mos 6:6, var Gud bedrövad och ångrade att han hade skapat människan. Någon sa att, ”Tro” stavas ”RISK” och det kanske man kan säga om kärleken också. Det här, att vi har förmågan att ”bedröva Gud, visar att ”allt” inte går enligt ”planerna”.
I Eden skaffade sig människan en ”älskare” vid sidan av Gud och det är det som gör Gud bedrövad och svartsjuk. Sen ”otroheten” i Eden, så har GUD gjort allt, för att få tillbaka sin ”brud”, som han älskar så högt.
Det som ”krånglar” till det för Gud, är det här med, att vi fick vår vilja och förstånd, av satan.
Jag tror att vårt ”drama”, dvs. vår existens, är ett resultat av ett samtal mellan ”åklagaren” och Gud, i stil med det som berättas i Jobs bok.
Jag tror åklagaren sa till Gud så här:
”Ok, Gud, det är väl inte undra på att människan älskar dig, för hon har ju inget val. Du skapade henne just för det syftet, utan nån chans att välja”.
Men, låt mig ge henne, ett eget jag, med egen vilja och ett förstånd, så ska du nog se att hon väljer bort dig Gud”.
Eftersom KÄRLEKEN inte kan tänka sig synd, så sa GUD, sitt Ja till detta förslag och här är vi nu.
Mvh Lennart Svensson
1 Mos 6:6
Då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. Ps 78:40
Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken! Jes 63:10
Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.
Matt 26:38
och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.” [kap]
Mark 3:5
Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Ef 4:30
Bedröva inte Guds helige Ande
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 1:04 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Leif!
Här kommer en hälsning från ”grabben i skyttegraven bredvid”!
Det här ordet ”pådyvla” tycker jag är ett ”fint” ord! Det påminner mig om nåt ”köksredskap” som man använder i matlagning, t.ex en ”pådyvel”.
Eller varför inte en ”bilmodell? Eller ”pådyveltåg”?
Katolikerna tycker nog också det är ett fint ord, eftersom det börjar på på. Vi andra lägger ju gärna till ”ve” då, eftersom det är det, det står för!
Roligt att Du är i ”hundbranschen” Leif! Trodde att det var Du som försökte ”lära hunden att prata”
Vad tycker Du om min ”hundmetafor” ang. ”villolära”:
”Du släpper upp din”hund” i Din ”äkta säng”.
Schasar Du inte ner den i tid, kommer den att ta över, och Du får ”vackert” ligga på golvet!”
”Katolofobi” är också ett ”fint” ord.
Mvh Lennart Svensson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 1:26 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson: Att du orkar…
Protestera mera, så blir ni flera.
Reformera en vilolära, så att Gud kan ta åt sig ära
Galimatias, rapparkalja, uti vår Svenska ankbalja
Lennart har ej en röd tråd, lyd då ett gott råd;
Tiga är bäst, så länge man inte är luthersk präst…
Då är tala guld; och man är utan skuld
Und so weiter
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 1:43 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson skrev: ”Här känner jag, att det är plats för att ”ta av sig skorna” och vakta sin tunga, så man inte aktas för ”villolärare”.
Gud ÄLSKAR att KRÅNGLA till det för oss människor! Just därför att HAN vill KROSSA vårt ”kära förstånd” som vi fick som en ”gåva”av satan i Edens lustgård.”
Ja, jag skall väl akta mej för att kalla dej villolärare, men kan nog inte avstå från att kalla denna din lära för villolära.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 1:46 e m Citera och svara denna kommentar
Hej mr. AG!
Du har HELT rätt,
Jag har inte en enda ”röd tråd” på kroppen!
Står helt ”NAKEN” inför min SKAPARE!
Jag behöver ingen ”guldbroderad SKRUD”,
inga,”katedraler” eller ”kardinaler”
för att gå upp på ”KLIPPAN” och möta GUD!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 2:26 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Kjell!
Eftersom Berdnt:s ämne handlar om ”Risk”
Så kan Vi, både Du och jag, ”FÖRSTÅ” genom ”TRO”, att det inte föreligger någon”risk”, att det blir ”efterföljare” till ”villolära” ang. ”illusionen” om vår ”fria vilja”. (mina egna tankar)
Just det här med att vår vilja inte är ”fri”, visar att den har ett ”djävulskt ursprung” från början.
Den vill alltid det ”djävulen vill! Som nån sa:
Det är först när man blir ”född på nytt” som man söker Gud. De ”ofrälsta”, gör allt för att, fly från GUD. Och Du Kjell, kan Du förklara för mig, vad det är Gud, menar i sitt Ord där i 1Mos 3:22 ?
Som jag ser det, så verkar det som att människan FÅTT något, som hon inte hade från början och
där givaren inte var GUD.
För att inte glida ifrån ämnet, skulle det vara intressant om Du kunde ”utveckla” Din reflektion av ämnet. Du skriver:
”Berndt, jag tror jag förstår vad du vill säga med din predikan, fastän relevanta svenska ord saknas”.
Jag har läst Dina inlägg i andra ämnen, och där har Du förmedlat mycket kunskap. Skulle vara intressant och läsa ”DINA” tankar ang. Risk.
Mvh Lennart Svensson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 2:31 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson: Du kan mer om Ulf Lundell än om dina kristna medbröder.
Hur var det nu med Ulfs religiositet; står han kvar på klippan, eller har han trillat dit…
I söndagskolan sjöng vi; ”bygg inte hus på grus, kanske verkar det OK, men en dag du ångrar dig, du får bygg huset en gång till” ” Du måste bygga huset på en grej (Kepha) på en stadig grund som inte rubbar sej, för när stormen piskar på…” osv
Uffe har blivit våt i stormen i sin nakenhet. Hoppas du hittar din klippa, men ta på dig kläderna; vi står inte ut att se stålglansen från dina anleten.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 2:45 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Anders!
Härlig kommentar från Dig i Din sista ”strof”.
Du har läst på ang, ”musikhistoria” Bra!
Ang. ”strålglansen från anleten” så har jag bara ett.
KLIPPAN är ju JESUS! som Du vet.
du o jag o maria är ju bara små, små sandkorn i HÖGEN!
Och VÅR GUD är EN HÖG EN!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 2:52 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson: Små sandkorn är vi allihopa, allihopa. Du med och jag med.
En är klippan; Jesus
Och en är hörnstenen; Jesus
Och på ”kepha” grunden har han dock byggt och inte ens helvetetes portar ska bli högre.
Tänk vilken mäktig Gud vi har…
Små sandkorn är vi allihopa, allihopa. Du med och jag med.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 3:49 e m Citera och svara denna kommentar
@Anders Gunnarsson: Små sandkorn är vi allihopa, allihopa. Du med och jag med.
- Ja, det räcker till många olika sandlådor.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 4:14 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson skrev: ”Och Du Kjell, kan Du förklara för mig, vad det är Gud, menar i sitt Ord där i 1Mos 3:22 ? Som jag ser det, så verkar det som att människan FÅTT något, som hon inte hade från början och där givaren inte var GUD.”
Tja, jag kan ju alltid försöka. Men det kommer att handla om en ”tolkning” så du får vara vänlig och pröva den.
Detta blir utgångspunkten:
Gud skapade människan som totalt beroende av sig själv. Men det fanns en som inte ville vara beroende av Gud, som ville ha Guds jobb. Vi läser en något dunkel (eller kanske poetisk) text i Jesaja 14:
12 Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare! 13 Det var du som sade i ditt hjärta: ‘Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. 14 Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.’
Jag utgår ifrån att detta handlar om djävulen.
Nu till händelserna i lustgården.
1 Mos.2:20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur.
Det fattades nog inget i Adams förstånd. Annars hade han knappast fått uppdrag att ställa upp en genetisk stamtavla av djurriket. Linné sysslade med liknande saker långt senare.
Varför Gud lät en frestelse finnas vill jag inte spekulera om. Gud frestar ingen! Men låt oss titta på vad frestelsen bestod av.
1 Mos. 2:8 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat. 9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont. /../ 16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, 17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»
Kanske borde det heta ”kunskapens träd om gott och ont”.
Nu bör vi ju fundera litet grand på vad Adam (och Eva) skulle kunna använda denna urskiljningsförmåga till. Och det finns knappast något annat tänkbart alternativ än att den bara kan användas till att utmana Gud. ”Vill själv!” Ett av de första saker som små barn bråkar om.
Har du någon gång sett en bunden get som betar av gräset nära pålen? Nej, geten stäcker på linan tills han nästan stryps och betar bara i periferin.
Detta var, i min tolkning frestelsen.
Djävulen visste att han var finalt dömd. Det finns ingen försoning för änglar. En gång fallen finns bara eldsjön som framtidsförutsikt. Djävulen har inget att förlora och kan därför sätta allt på att förgöra och ställa till elände.
Kan han inte själv utmana Gud, kan han kanske få någon annan att göra det.
1 Mos. 3:22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.»
Det var inte förståndet som sådant som det gick illa med. Det var viljan att kunna ”veta själv” utan Gud som ledde till vår kunskap om gott och ont.
Men synden är inte ett upplysningsproblem. Vi vet oftast att vi syndar när vi syndar. Men vi väljer liksom geten att nästan strypa oss för att beta gräs där vi inte får komma.
Tycker du att detta verkar relevant?
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 4:28 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson skrev: ”För att inte glida ifrån ämnet, skulle det vara intressant om Du kunde ”utveckla” Din reflektion av ämnet.”
Tja, det var väl ungefär det jag försökte göra i min kommentar.
Jag tror inte att det finns något jordiskt språk som räcker till.
Men om jag skulle försöka att bekläda detta ”rädd” i ord skulle jag utvika till engelskans ”deeply concerned and involved”.
På Holländska skulle jag säga ”persoonlijk betrokken”.
På Svenska kommer jag inte närmare än ”förenad” och då i betydelsen ”Emmanuel” = Gud med oss.
Det handlar för Gud inte om att stå på avstånd och säga ”låt dom försöka klara sig”.
Han är själv där. Mitt i processen. Han har själv burit lidandet för all synd.
Även de som inte tar emot försoningen står utan sak när de måste böja knä och bekänna att det inte fanns någon annan än dem själva att klandra.
Gud tog skulden så de kan inte ge den till honom.
/Kjell
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 5:07 e m Citera och svara denna kommentar
- Det ser ut som att det har skett en viss ”förbrödring” mellan grupperingarna under tid?
- Kan vi bli så små som sandkorn, blir skillnaden kanske inte så stor, och får vi fokus på en stor Gud kanske det blir möjligt att se vad vi har gemensamt mer än eventuella skillnader.
- Tänk om du kan vara trygg i din sandkornstro så att du kan möta de andra sandkornen och de är trygga i sin sandkornstro. Då kan vi tro på en stor Gud tillsammans och vara trygga med varandra, trots vissa skillnader och utan kompromiss med varandra.
- Trygg i vår egen tro utan att vara rädd för att andra tror lite annorlunda.
- Trygg i din tro med en trygg Gud som tror på dig?
- En vänlig vecka kanske vore något för att börja se de positiva sakerna hos varandra istället?
- Ha en välsignad vecka!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 5:21 e m Citera och svara denna kommentar
@Kamau Mweru: ”Jag tror inte att det finns något jordiskt språk som räcker till.” SLUT CITAT
SVAR: Så sant. Aldrig någonsin kan våra jordiska ord räcka till när det gäller att beskriva Guds egenskaper och vem han är. När vi säger att Gud är kärleken, så kan vi ju bara referera till den kärlek vi känner till när den är som bäst och starkast, men inte ens den kan ju egentligen spegla Guds ofantliga kärlek. All vår kunskap och vår insikt är ju bara ett styckverk, som Paulus säger.
Gud vore inte heller mycket till Gud om han gick att beskriva med våra begränsade mänskliga ord eller fullt ut förstås med våra ytterst begränsade hjärnor.
Men gott att veta är ju ändå att vår frälsning inte hänger på några svårbegripligheter. Evangeliet är enkelt – tron som bekänner Jesus som min Frälsare och Herre.
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 5:24 e m Citera och svara denna kommentar
@Kamau Mweru: ”Gud tog skulden så de kan inte ge den till honom.” slut citat
En mycket fyndig formulering av en djupt allvarlig sanning.
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 5:38 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Leif !
Fantastisk visdom från Dig!
Du menar från ”Sandstorm” till ”storm i vattenglas”?
eller från ”hundbranschen” till ”sandlåda”?
Ja, i den sista, är en katt olik en hund.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 6:36 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Kjell!
Kallar Du din kommentar tolkning?
Jag vill mena att det är en djup predikan med visdom, i klass med Berdnt:s ämne! Bra liknelse där med ”Linnè och ”geten”! Samtidigt så äter ju getter, allt från plåtburkar till cigarettfimpar.
Anledningen till att djävulen fick Guds tillåtelse att fresta Adam och Eva, tror jag, det var för att GUD var 100% säker på att de inte skulle vara Honom ”otrogna”!
Tänk bara på ett ”nyförälskat” par. De är ju som helt ”uppslukade” av varandra och världen ”utanför” existerar ju knappast! Tanken hos de ”nykära” att nån annan skulle kunna ”inkräkta” på deras kärlek till varandra, är helt obefintlig!
Det var nog det Jesus menade med ”den första kärleken” i Upp 2:4. Gud kunde inte i sin vildaste fantasi, föreställa sig att människan, skulle vara honom ”otrogen”. Därför blev ”fallet” en ”chock” för GUD och han blev Bedrövad.
Efter ”syndafallet” blev det som Du säger om GUD.
Han blev:”deeply concerned and involved” i kampen för att vinna tillbaka sin ”brud”, människan. Jag tror att det är här ”rädslan” kommer in, som Berdnt menar.
GUDS KÄRLEKSPROJEKT med människan har efter ”syndafallet” blivit ett ”RISKPROJEKT”!
Trots att Gud är Allvetande, så tror jag att han åtskilt sitt ”Allvetande” från sin ”Kärlek” när det gäller kärleken till människan.
Kärleken ”hoppas”, ”tror” ”fördrager”, ”vädjar”, men den ”VET” inte.
Det är ju GUD som, s.a.s får ”släpa” oss in i himlen
med sitt ”milda” KÄRLEKSTVÅNG. Vi FÖRSTÅR ju inte vårt eget Bästa! Precis som det är med våra älskade barn. Kärleken handlar BARA om TRO.
Därför menar jag, att innan fallet, när allt var GOTT, så behövdes inget FÖRSTÅND. Där existerade bara fullkomlig Kärlek utan mänskligt förstånd. Adam och Eva förstod genom sin TRO, att GUD älskade dem och GUD hade 100% TRO, att Adam och Eva älskade tillbaka till 100%!
Som Du säger, så var det ”viljan att veta och kunna själv”, som jag menar, att det var den ”gåvan” människan fick av satan.
Mvh Lennart Svensson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 7:15 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson:
”Trots att Gud är Allvetande, så tror jag att han åtskilt sitt ”Allvetande” från sin ”Kärlek” när det gäller kärleken till människan.”
Allvetande innebär ju ändå ett allvetande, dvs ett vetande av allt som varit och vad som är och vad som möjligen kan komma att ske.
I ett allvetande kan däremot aldrig ingå ett vetande av sådant som aldrig varit, aldrig är eller någonsin kan ske typ händelser som är beroende av fria val, även om som sagt de möjliga konsekvenserna av de fria valen ingår i allvetandet.
/Fred
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 7:33 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Fred
Dina 4 sista rader var ”avancerade”.
De övergick mitt förstånd till 100 %.
Jag älskar allt som övergår mitt förstånd!
Mitt förstånd är bara ivägen för mig.
Därför är jag tacksam till Gud, att Han tar bort skräpet.
Det här att GUD blev bedrövad, tycker jag pekar på att Han inte Visste att människan skulle falla i synd.
Jag tror inte GUD, skulle skapa något, som skulle göra honom ledsen. Det skulle ju vara dumt!
Mvh L.S
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 8:46 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson: ”Det här att GUD blev bedrövad, tycker jag pekar på att Han inte Visste att människan skulle falla i synd.
Jag tror inte GUD, skulle skapa något, som skulle göra honom ledsen. Det skulle ju vara dumt!”
Jag håller delvis med, men inte till 100%.
Jag tror inte heller att Gud ”visste” att människan skulle falla i synd. Det skulle ju som du påpekar inte ha varit särskilt förståndigt och säga vad man vill om Gud men ”dum” är Han inte och eftersom Han nu skapat människan till sin avbild så hade Han säkert goda skäl att hoppas på att människan skulle göra ett förståndigt val och förbli Honom trogen. Men givetvis var Han förberedd på att det kunde gå snett och hade därför som vi vet en räddningsplan i beredskap. Det fanns emellertid säkerligen goda skäl för att Gud gav människan möjlighet att synda som uppvägde risken med att så skulle ske. Utan den möjligheten skulle Gud aldrig ha kunnat uppnå målet för skapelsen som ju innefattar en himmels brud till Sonen som av hjärtat bejakar förbundet och håller sig till sin Herre likt en trogen hustru förhåller sig till sin man enligt Skriftens förebilder. Och det här fungerar bara inte medelst tvångsäktenskap oavsett hur goda intentionerna kan vara.
Gen. 1:
26 ¶ Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»
27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Gen. 2:
18 ¶ Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»…..
21 ¶ Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
23 Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
Ef. 5:
22 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;
23 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.
24 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.
25 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne
26 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.
27 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.
28 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.
29 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,
30 eftersom vi äro lemmar av hans kropp av hans kött och av hans ben.
31 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» -
32 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.
33 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.
Shalom!
Fred
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 9:06 e m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson: ”Jag älskar allt som övergår mitt förstånd!
Mitt förstånd är bara ivägen för mig.
Därför är jag tacksam till Gud, att Han tar bort skräpet.
Det här att GUD blev bedrövad, tycker jag pekar på att Han inte Visste att människan skulle falla i synd.
Jag tror inte GUD, skulle skapa något, som skulle göra honom ledsen. Det skulle ju vara dumt!”
Ja vi brister nog alla allt emellanåt i både förstånd och vishet, med därför är det nog förståndigare att be Gud om mer förstånd än att han skall ta bort det lilla vi redan har av den varan.
Ord 2:1 ¶ Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,
2 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
3 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,
4 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,
5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.
6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.
Ord 7:4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Ord 8:1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ord 16:22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Dan 1:20 Och närhelst konungen tillfrågade dem i en sak som fordrade vishet i förståndet, fann han dem vara tio gånger klokare än någon av de spåmän och besvärjare som funnos i hela hans rike.
Hos 4:11 Lösaktighet och vin och must taga bort förståndet.
1Kor 14:15 Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.
1Kor 14:20 Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.
Ef 4:18 hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.
Shalom!
Fred
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 9:18 e m Citera och svara denna kommentar
Om du har en livspartner enbart på basis av din egen vilja, och partnern aldrig blivit tillfrågad, utan lever som en viljelös fånge vid din sida, då behöver du inte vara rädd och tar ingen risk. Men – då är det heller ingen kärleksrelation. Så vill väl ingen av oss ha det. Inte Gud heller. Vi är nog själva som Gud i det fallet, att vi vill ha gemenskap med människor som genom sin fria vilja själva valt att vara tillsammans med oss. Riskmomentet ligger i den fria viljen, men också möjligheten till den stora kärleken.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 9:25 e m Citera och svara denna kommentar
@Fred Ö: ”Det här att GUD blev bedrövad, tycker jag pekar på att Han inte Visste att människan skulle falla i synd.” slut citat
SVAR: Detta har ju du och jag Fred dryftat tidigare, och det är en gigantisk fråga, egentligen, huruvida Gud visste innan syndafallet att det skulle komma. Jag tror att Gud är fullkomlig i sitt allvetande precis som han är fullkomlig i alla sina egenskaper.
Ett ord som åtminstone antyder att han visste om att syndafallet skulle komma innan han skapade världen och människorna är ju :
Ef, 1:4-5
”liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut”
Berndt
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 9:59 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Håkan!
Jättekul att Du dyker upp här! Tack för boken om ”SMS” från himlen! Underbar läsning!
Nu till ämnet;
Du skriver:
”Om du har en livspartner enbart på basis av din egen vilja, och partnern aldrig blivit tillfrågad, utan lever som en viljelös fånge vid din sida, då behöver du inte vara rädd och tar ingen risk. Men – då är det heller ingen kärleksrelation”.
Det här är ju en ”perfekt” beskrivning av våra relationer till våra barn! Där kan vi verkligen tala om ”Kärleksrelation”!
Här har vi en ”partner” som aldrig blivit ”tillfrågad” utan lever som en ”viljelös fånge” och är det enbart på ”basis av mim egen vilja”. Barnet har aldrig ”bett” om att bli född, utan det var Jag som ville det. Vilken härlig ”egoism”!
Här finns INGEN risk och jag behöver inte vara rädd, för att barnet inte älskar mig. Jag är övertygad om att barnet älskar mig, utan att det varken förstår eller vill det. Det bara ”gör DET”, eftersom det är en produkt,”skuggbild” av min kärlek. Min kärlek har ”tvingat” det till kärlek!
Precis så är det med ”barnaskapet” hos GUD.
När GUD ”översköljer” mig med sin stora ”KÄRLEK”, frågar han väl inte efter min vilja eller förstånd! Så blev jag ”frälst” för över 30 år sedan.
Så fungerar det för mig även idag. Jag har faktiskt bett GUD, att om jag är på väg i fel riktning, så får han Ta mig med VÅLD!
Ingen ”silkeshandskekristendom” i mitt liv,tack!
Mvh Lennart Svensson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 23rd, 2010 at 10:56 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Fred!
Härliga Ord därifrån i 2:a kapitlet Ordspråksboken.
Redan i nästa kapitel, vers 5, står det nåt märkligt, och som Du ”glömde” i farten!
”Förlita Dig inte på ditt förstånd”!
Först får vi en god gåva men sen kan vi inte lita på den? Skulle vara, som att få en cykel utan fungerande broms. Cykla nu, säger Gud, men du kan inte lita på om bromsarna funkar!
Och värre blir det i slutet av boken:Ordspr.28:26
och det ”glömde” Du också att nämna.
Här kallar Han, som gav mig den goda gåvan, att om jag litar på den, så är jag en DÅRE!
Och det stämmer faktiskt!
Det kan Du själv testa, genom att jämföra Guds Ord i 2 Sam:24:1 och 1Krön 21:1.
I NT , så duger ”bara” förståndet till att ”älska” och ”be” med. Förståndet är ”värdelöst” att förstå med!
Det är därför Vi har fått TRO.
Vi ska förstå med TRO. Heb11:3
Mvh Lennart:S
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 7:41 f m Citera och svara denna kommentar
@Lennart Svensson:
Du menar?
- Lennart, vad menar Du?
- Ha en välsignad sandlådedag, låt cykeln stå idag!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 8:02 f m Citera och svara denna kommentar
Redan innan världens skapelse var Messias utvald i Gud, en väl förborgad hemlighet, evangeliets mysterium, och de frälsta utvaldes i Jesus innan världens grund ännu var lagd.
Om vi tror att Gud blev överraskad, ja rent av chockad av människans olydnad så är det något fundamentalt vi har missat.
Allting från början till slut har handlat om Sonen – världens ljus. Planen om att Han skulle lida och dö som försoningsoffer för människans synd formades innan jorden ens blev skapad. Om vi kan greppa det, så blir vår kärlek till Gud och vår tacksamhet för vad Han gjort så oändligt mycket större.
Låt oss tänka litet: Gud skapar jorden, och människorna. Djävulen är lös, och därmed är ondskan lössläppt redan i mänsklighetens gryning. Gud känner Satan, och han känner människan. Han vet att vi bara är stoft. Skulle Han då bli förvånad över att vi faller i synd?!
Nej! Då skulle ju hans ‘plan A’ få anses som ett misslyckande, och behovet av en Frälsare ses som en underlägsen ‘plan B’. Bevare oss!
Gud är allsmäktig, och evangeliets mysterium handlar ju om att Sonen var utvald från början, och att de heliggjorda är utvalda i Honom.
Han ville vinna ett folk åt Sig själv. Som någon annan kommenterade ang. Elia. Han vill vinna kärlek, förtroende, närhet – inte tvinga människor att i skräck böja sig.
Herren blir varken chockad eller förvånad, för Han vet vad som finns i människan. Han visste att till och med Jesu närmaste vänner skulle överge honom, och fåren skingras.
Men ändå, Berndt, även om jag inte kan få ihop det teologiskt att Gud skulle vara ‘rädd’, så är jag helt med på själva hjärtat i det du förmedlar.
Det handlar om den väntande Fadern som springer sin son till mötes så fort han ser första skymten av honom i fjärran.
mvh, ingela
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 8:03 f m Citera och svara denna kommentar
@Fred Ö: I ett allvetande…
- Fred, dina resonemang är nästan lika roliga som Hasses och Tages monolog om den osannolika sannolikheten om kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979,
Ord 16:22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
- Den som cyklar må se till att han icke faller!
- Ha en välsignad dag!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 9:49 f m Citera och svara denna kommentar
Hej Leif.
Dina skämt går i ”cycler”
De kommer och går
Och Kärleken består
Lustigt, du nämnde om Tjernobyl.
Samma bild fick jag, när katolikerna
pratade om sin kyrkas ”pedofili”,
”det som hänt, har nästan aldrig hänt”.
Trevlig Helg,
önskar L.S
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 10:01 f m Citera och svara denna kommentar
Leif, ‘rolighetsministern!
Mvh
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 11:32 f m Citera och svara denna kommentar
@garan: —
—
@Lennart Svensson: Lustigt, du nämnde om Tjernobyl?
Lennart är mycket roligare enligt min mening, Tjernobyl?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 11:33 f m Citera och svara denna kommentar
Ha-ha Leif!
Du fatta, va?
katt olik, katolik, he-he!
Hur ”gò” va den da?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 24th, 2010 at 7:06 e m Citera och svara denna kommentar
Hej Ingela Duberg!
Intressant läsning i Ditt inlägg.
Du skriver:
”Om vi tror att Gud blev överraskad, ja rent av chockad av människans olydnad så är det något fundamentalt vi har missat”.
Givetvis är det mycket vi ”missat” när det gäller GUD! Hur skulle Vi kunna greppa Guds tankar?
Vi är ju som Du säger bara ”stoft”.
Din utgångspunkt är att allt var ”inbakat” i Guds plan från början. Gud visste allt. Klappat och klart! Föreställningen kunde börja. ”Inta Era platser”! ”The show has started”!
Min utgångspunkt är allt handlar om KÄRLEK.
Och Jag menar att Guds Kärlek inte Kan tänka sig SYND. Den visste inte vad synd var för nåt, innan ”satan” uppfann den. GUD visste alltså inte vad synd var för nåt, innan satan visade honom det!
GUD är TRO, och tro kan inte tänka sig otro.
Det finns inte i trons vokabulär.
Därför menar jag, att Gud blev tagen på ”sängen”.
Nyckelordet här är att ”Gud blev bedrövad”(1Mos 6:6)
Varför skulle GUD bli bedrövad om Han visste att det skulle bli som det blev?
Tänk Dig föräldern med sin 6-månaders baby. Föräldern älskar sitt barn och givetvis älskar babyn sin förälder(den vet ju inte bättre, ha-ha).
Föräldern ägnar ju inte en tanke åt, att en dag kanske babyn kommer att hata henne. Den tanken är ju helt OBEFINTLIG. Den existerar INTE! Precis så tror jag att det var när Gud skapade oss. Allt var GOTT och Perfekt.
Jag brukar mena att Vi människor är skapade som ”robotar” utan egen ”vilja” och ”förstånd”.
Då brukar många säga som i Ditt citat: ”Bevare oss”.
Men jag tycker att om vi har den ”utgången” Du har, ang.Guds skapelse, då blir det Gud som är en ”Robot”.
Jag tycker den tanken att vara en ”robot” hos GUD är en underbar tanke! Vi ber ju: ”Ske Din vilja, inte min” Om vi inte hade nån vilja, så skulle vi inte behöva be den bönen. Vad skönt! Han är ju KÄRLEKEN, Då kan inget bli fel!
Men vad hemskt, om det är GUD som är Roboten. Det låter ju ”mekaniskt” och ”känslokallt”. Då kan ju vad som helst ”nyckfullt” hända och vi kan säga: ”Bevare Oss” för en sådan GUD!
Du säger vidare:
”Han vill inte tvinga människor att i skräck böja sig”
Är det inte just det hela Gt handlar om?
”Hylla sonen, så han inte vredgas” (Ps 2:12)
Även Nt handlar bl.a om det:
”På det sättet tjänar vi Gud, med helig fruktan och räddhåga” (Hebr 12:28)
Och det gör väl inget om GUD skulle ha utfört nåt Misslyckande! För mig spelar det ingen roll. Han får väl göra vad Han vill! Det skulle ju inte Förminska Gud för mig. Tvärtom. Guds ”dårskap” är ju visare än människors allra främsta vishet.
Då måste ju GUDS misslyckande, vara så mycket större än människors allra främsta Lyckande.
GUD är SUVERÄN och Han är en Förtärande Eld!
Enligt ”kvantfysiken” består människan till 99,9% tomrum. Skulle vi ta bort allt tomrum i oss, så kvar skulle det bli att vi är stora som ett sandkorn!
Och ett sandkorn kan ju inte ha ”förstånd” till att greppa Gud!
Mvh Lennart Svensson
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2010 at 6:48 f m Citera och svara denna kommentar
Lennart!
Ojj oj oj! jag hade skrivit ett långt svar, och så försvann det!
Tack, naturligtvis har du rätt i det du skriver. Vi kan inte ‘greppa’ Gud. Vi är stoft, som du så rätt beskriver.
Den bisatsen som du reagerade på, om att Gud inte vill att vi ska böja oss i rädsla, den reagerade jag också på, som lite ogenomtänkt. (Det är första gången jag kommenterar här. Men jag ser att nivån på kommentarer varierar.)
En dag ska alla knän böjas, oavsett om det är i rädsla eller i kärlek och tillbedjan.
Det jag försökte få fram var att Gud i Jesus söker vinna ett folk för sig själv. Brudgummen drar bruden till sig med sin bevisade kärlek. Där ser jag ingen piska på ryggen (inte på våra ryggar i alla fall).
Själva kontentan av det jag ville säga var det som hela mitt liv också hänger på: att hemligheten om Messias – Guds Lamm – fanns förborgad innan skapelsens grund var lagd. Det är det mitt hopp står till, och om vi kan ‘greppa’ den tanken, så är det en stor välsignelse. Han älskade oss medan vi ännu var syndare. Han försåg oss med en Frälsare innan vi ens visste att vi behövde någon!
mvh, ingela
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
april 25th, 2010 at 10:15 f m Citera och svara denna kommentar
Så starkt. Varmt tack!Detta sporrar mig till att bli människofiskare resten av mitt liv och genom förbönstjänsten kalla ja sägare.
Att människor ska bli frälsta ligger i Guds vilja därför gäller då 1 Joh.5:14,15 och det är min glädje i arbetet.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara