söndag, maj 23rd, 2010...5:03 e m

Pseudo, paraffin, äkta och/eller falskt

Kommentarer Läs med webReader

Mot slutet av andra världskriget var det brist på en massa saker även i Sverige. Befolkningen fick böcker med kuponger som gav rätten att köpa varor som ransonerades.

Jag vet inte så mycket om detaljerna, men jag vet att det tillverkades tårtor som i avsaknad av vispgädde använde en emulsion gjord av paraffin och gelatin. Vilka giftiga tillsatser som behövdes för att emulgera paraffin kan jag som utbildad kemist bara drömma om i mina mardrömmar.

Tro det om du vill, men detta kommer att handla om äktenskap.

Just nu rasar debatten om sex och äktenskap och medlemskap i religiösa föreningar. Och det finns något sjukt både i debatten och i tolkningarna av detta.

En del törs (mot all lagisk kutym) säga något om vad de tänker och tror. De blir genast uppätna av hemmasöner, eller dito döttrar, med en lagisk agenda.

Glöm nu, om bara för ett par minuter, allt du är högmodig över. Det vill säga: Det du anser dig ha seger över. Fundera på alla saker du gärna skulle vilja göra om du inte brydde dig om Guds rättfärdiga dom.

Jag vill be dej göra ett privat tanke-experiment och jag vill be dej att du inte talar om resultatet annat än med Herren i din bönevrå.

Tänk dej att det fanns en ö någonstans i världen dit du kunde åka så ofta du vill. Tänk dej att Guds lagar och bud inte gäller på denna ö. Tänk dej till och med att Gud faktiskt inte ser eller tillräknar dej det du gör på denna ö.

Är spelreglerna tydliga? Om inte läs ovanstående igen.

Nu till frågan: Hur ofta skulle du besöka denna ö? Och, vad skulle du göra där?

Och, ännu en gång, snälla, svara inte på frågan här!!!

Men om du är ärlig mot dej själv vet du nu vad du, som eventuell hemmason, är avundsjuk på. Eller, om du är en bortason, vet du varför du tycker att du får göra det du gör.

En dotter till en väninna från Tanzania gifter sig nästa lördag i Holland med en holländsk man. De har levat samman flera år. De är ”moderna” ungdomar(?) som redan nått medelåldern. Man kallas ju ungdom länge nu för tiden.

Varför har de väntat? Tja, naturligtvis först för att de ville vara säkra på att de var redo att ta detta steg. Men minst lika mycket för att de tror att det är dyrt att gifta sig. Gissningsvis kommer de att spendera ungefär en halv miljon på show och underhållning.

Här i Kenya har det blivit standard att folk, fattigare än kyrkråttor, använder ett par årslöner för att fixa ett bröllop. På TV visas ”Wedding Show” med rika människor som spenderar en årslön för en knegare, bara på tårtan eller fotona.

Många, som anser sig vara utanför allt detta, väljer att flytta ihop. Visst, de skulle kunna gå till de lokala myndigheterna och fylla i ett formulär och skicka det till The Registrar of Civil Services i Nairobi. Kostnaden är inte stor. Kanske ett par tior.

Det är naturligtvis sjukt intill benmärgen, och ingen av dessa kulturella fallgropar ”borde” göra någon skillnad i vårt handlande. Men faktum är att det gör det.

Min haka faller en halv meter när jag läser om Lot i NT. 2 Petr. 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av de gudlösa människornas lösaktiga vandel.

VA??? ”den rättfärdige Lot?” Är det samme person som erbjöd sina orörda döttrar åt mobben? Är det samme person som, lät sig supas full och blev genetisk fader till sina döttrars barn?

Var Petrus galen när han skrev detta? Eller ser Gud mellan fingrarna vad gäller synder? Har du någonsin kollat hur rättfärdig Abraham är i NT och funderat hur detta stämmer med hans eskapader med sin slavinnan Hagar? Hans lögner om sin hustru? Hans tvivel? Etc!!!

Den onde, lögnaren, efterapningens och förfalskningen fader, har aldrig gjort något annat än att göra falska kopior av det Gud gör. Han kan inte uppfinna något nytt.

Därför kamouflerar han paraffinbakelser som regler för de rättfärdiga och kulturella ceremonier för de räddhågade. Och resultatet blir avoghet mot varandra.

Låt oss ge äkta gräddtårtor åt alla som tror att paraffinbakelser smakar bra. Låt oss inte belöna sura hemmasöner som längtar efter paraffinbakelser.

Men låt oss verkligen inse att gräddtårtan är Herrens och att vi bara kan dela den på Hans villkor.

Att vara ett vittne för Herren är betydligt svårare än att bara skriva bloggposter, kommentera eller eljest pladdra.

Finns det verkligen ”äldstebröder och diakonissor” att gå till om man vill ha hjälp och ledning i frågor som förorsakar så oändligt mycket fördömande och ståhej? Jag talar om frälsta hemmasöner och räddade bortasöner, av tillräcklig ålder, som inte bara tar fram regelboken, men är villiga att lyssna innan de försvarar sin maktsposition.

Efter kriget fanns det faktiskt dem som föredrog paraffin-tårtor. Tro det om du vill….

Borde det inte vara en huvuduppgift för församlingen att lära paraffin-älskare att tycka om vispgrädde istället för att koncentrera på paraffinets och emulgatorernas skadeverkningar?

/Kjell

Relaterade länkar:

Mikael Karlendal   /   Stefan Swärd

Dela med dig/tipsa någon:
  • Print this article!
  • Facebook
  • E-mail this story to a friend!
  • Turn this article into a PDF!
  • RSS
  • TwitThis
  • Google Bookmarks

26 kommentarer

  • Vart vill du komma med denna bloggpost? Mikael Karlendal och Stefan Swärd har på respektive blogg kommunicerat tankar om äktenskapet, som är bra mycket tydligare och dessutom rätt väl förankrade i Skriften; möjligen med något undantag i någon detalj.

    Svårt ämne, men du gör det inte så mycket lättare med dina paraffinbakelser/-tårtor. Helt klart föredrar jag vispgrädde i rikliga mängder. Då tillhör jag kanske ändå inte de sura hemmasönerna. Kryptiskt!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Broder Roger skrev: ”Kryptiskt!”

    Problemet omkring sambo / äktenskap ser ut som det gör på grund av sociala förhållanden och felaktiga målsättningar.

    Den som förväntar sig att det kommer att gå bra bara man predikar hur det bör göras är inte förankrad i verkligheten runt om oss.

    Tänk om församlingar kunde hjälpa unga män och kvinnor att fokusera på vad ett äktenskap handlar om.

    Alla romantiska idéer om förälskelse, fester och tillfredställese bör avslöjas för vad de är.

    Är det verkligen bra att, som församling, stå bakom en brakfest?

    En sober vigsel där de blivande makarna har meddelats insikt om livets fakta tycks mej vara det enda botemedlet.

    Gräddbakelser fastän det finns inkompatibla paraffin-fantasier både hos män och kvinnor.

    Utan att vi blir Amish….

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Kamau Mweru: Om du kritiserar frikyrkliga mastodontbröllop är tanken god. Men håller med Br Roger att detta var i otydligaste laget…

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Gissa om jag gillar detta =) Precis de frågor jag också ställt mig men inte hört någon annan förstå riktigt ;-)

    När man blir så desperat, att man är beredd att svälja vad som helst – upphör man vara människa då?

    ”Den siste juden…” är en bok där koncentrationslägrets fasor beskrivs utan känsloutryck. Författaren har beskrivit det han sett som en levande kamera, inte i bild utan i ord.

    Den ”tandläkare” i lägret som drog ut (guldplomberade) tänder ur liken, slängde dessa i en skål vatten för senare omhändertagande. Skålen var full av blodslask, men det hindrade inte en utsvulten och törstande fånge från att kasta sig över den för att dricka. Trots spörappen vinande över ryggen, stanken och smaken – fortsatte han dricka…

    ”Det krävs handlingsutrymme för att göra gott” har etikprofessor Thomas Brytting konstaterat. Jag är övertygad om att Gud vet det. Lagen är till för människornas skull – inte tvärtom sa Jesus, och åt av säden på en sabbat medan han påminde om David som åt av skådebrödet.

    *
    Jag och min man har levt tillsammans i snart 20 år, äldsta barnet är 18 och vi har varit gifta i 17 – så kan ni räkna ut resten själva ;-) Vi var troende båda två, men hade inte råd att ”leva rättfärdigt” inför människor. Gud har dock inte haft någon invändning, vad vi har hört. Inte ens då vi valde att bara ha ett enda par som bevittnade vigelsen i kyrkan medan Guldfynds billigaste ringar utbyttes ;-) Att vigas inför Guds ansikte till makar i Jesu namn var underbart, även om det var postumt.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Tack för ett mycket genomtänkt och bra inlägg i debatten.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Titti skrev: ”Gissa om jag gillar detta =) Precis de frågor jag också ställt mig men inte hört någon annan förstå riktigt ;-)

    Tack Titti, nog är det gott att Gud ser till hjärtat.

    Visst behövs det församlingar, men om de bör organiseras som ideella föreningar, modell Svensk folkrörelse, är jag inte lika säker på.

    Hur som helst är det viktigt att har rätt förväntningar, eller att ingå den livslånga relationen utan förbehåll.

    Det finns så mycket romantiska lögner och nonsence.

    Tänk om vi kunde dela med oss realism till nästa generation….

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Ludvig:

    Tack själv, det var ju likasom litet för långt och ganska off topic som kommentar hos kollegorna….

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Tack Kjell.
    Skönt att någon fattar.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Som vanligt lurigt och tänkvärt skrivet Kjell, tack!

    Själv föredrar jag budapeststubbe. Grädde är bra enligt Atkins.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Det var en riktig tankeställare med citatet om Lot och tankarna kring Abraham. Trots alla grova, mycket grova snedsteg kallas de rättfärdiga. Frågan är om någon av dessa män skulle få något utrymme i Svensk kristenhet eller måhända hade de stämplats som andligt spetälska och skrivits av för all framtid?

    Jag tror vi har något att lära v.g. Guds gränslösa nåd i våra liv. Tyvärr räcker inte alltid nåden till i våra församlingar EFTER människors frälsning.

    D.v.s. innan medlemmar kommer till tro kan man ha sysslat med precis vad som helst men vi har väldigt svårt att förlåta både oss själva och varandra några år efter vi börjat vandra med Herren.

    Kanske missförstår jag Kjells inlägg, men detta är vad som kom till tankarna i alla fall.

    mvh
    Daniel

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @P-O.S skrev: ”Skönt att någon fattar.”

    Som du ser av kommentarerna både här, hos Mikael Karlendal och hos Stefan Swärd, handlar det om saker som genererar mer missförstånd än samförstånd.

    Jag kan ju ha missförstått det, men när jag läser Sefast Trondes kommentarer ser jag mycket som jag tycker mej känna igen och som jag i min ”kryptiska” bloggpost behandlar ur en annan, och kanske chockerande, infallsvinkel.

    Men avsett från ”medlemskaps-debatten” håller jag i alla viktiga saker även med Broder Karlendal.

    Vi kommer aldrig att kunna formulera en ”trosbekännelse” som alla gillar till 100%. Vore det inte bättre då att köra med ”ekumenik” [hus-regler?] åtminstone mellan bröder och systrar som har sin lokala hemvist i en och samma församling?

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Marcus skrev: ”lurigt och tänkvärt skrivet”

    Det där med eufemismer och bilder i diktaturer,i den tidigare bloggposte ”Rättigheter och Friheter”, var inte helt gripet ur luften.

    I gemenskap med bröder och systrar gäller det ju också att hålla tungan rätt i mun och veta vad man får säga och hur man måste säga det.

    Tänk om församlingen hade Johannes vishetsord som första paragraf:

    1 Joh. 1: 5 Och detta är det budskap som vi hava hört från honom, och som vi förkunna för eder, att Gud är ljus, och att intet mörker finnes i honom. 6 Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i mörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen. 7 Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss. 9 Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare, och hans ord är icke i oss.

    Om församlingen inte gynnar denna öppenhet så har den faktiskt inget existensberättigande!

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @MyTwoCents skrev: ”Tyvärr räcker inte alltid nåden till i våra församlingar EFTER människors frälsning.”

    Visste du inte att man blir frälst av bara nåd och bevarad genom egna gärningar?

    Hur många sekunder dröjer det, efter att en människa har tagit det till synes svåra steget att be om frälsning, innan någon närvarande påpekar: ”Nu måste du ……”

    Och det kan vara en massa olika fromma och legitima ”måsten”, men de där tvången från storebröder som ”are watching us” tar bort barnaskapets ande i värsta fall.

    När man blir född på ny är man ju en baby. Fast man kanske ser ut som en vuxen….. Tänk om vi skulle göra samma fel vid uppfostrandet av våra barn?

    Tänk dej en baby i frack och hatt och med lackskor. Tänk dej att vi skulle kalla denne slapp om han inte kunde stå.

    Jag tror att ”äldstebroder” är ett ämbete som bara passar för dem som upptäckt själva att ”endast nåden räcker”. Och jag tror att man borde vara mycket restriktiv med själavårdande innan man upptäckt sin egen rockbottom och den totala konkursen utan Jesu blod.

    Visst finns det undantag, men ”äldste” har faktiskt även med ålder att göra. Fast åren i sig inte kvalificerar.

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Kjell
    ”Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. ”

    Frågan är ju vem som vandrar i ljuset och har ”rätt” tolkningar?
    Jag menar inte bara tycker sig utan verkligen är grädden på moset.

    Det vore bra om det gick att komma fram till ekumenaiska ”husregler” men tror inte du att det är en utopi, bland alla som anser sig frälsta?

    Var går dessutom gränsen mellan frälst av nåd och att synda på nåden? Man kan ju inte skylla all synd på köttet, oturen eller miss i planeringen, va? Jag tror endast YHWH själv har koll på den detaljen, tack och lov.
    Sam

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Sam skrev: ”Jag tror endast YHWH själv har koll på den detaljen, tack och lov.”

    Jo det är säkert en utopi att vi skulle kunna bli eniga i detajerna, men den större frågan är väl varför vi känner behovet att skaffa oss rätt genom att tvinga andra.

    Vore det inte tillräckligt att kunna urskilja de saker vi har gemensamt och sedan tydligt, utan fördömande attityd, vittna om närliggande saker vi har annat ”ljus” över?

    Det kommer aldrig att lyckas att tvinga folk att lyda regler. Om Guds bud inte väljes fritt väljes de inte alls.

    Och, just for the record, jag talar inte om ekumenik mellan skilda trosriktningar. Bara om husregler i den lokala församllingen.

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @MyTwoCents:

    Så är det ”innan medlemmar kommer till tro kan man ha sysslat med precis vad som helst men vi har väldigt svårt att förlåta både oss själva och varandra några år efter vi börjat vandra med Herren. – tyvärr.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Käre broder Kjell,

    - Den bästa bloggposten i ämnet hittills, enligt min mening. Har inte läst den förrän nu.

    Jag förstår väl en viss kritik du får för otydlighet, men i min mening framstår dina filosofiska resonemang och bilder helt tydliga. Tyvärr sitter kristenheten fortfarande till viss del fast i traditionell lagiskthet, som aldrig haft stöd i Bibeln. Egentligen borde man i ärlighetens namn sjunga: ‘….hemmasöner är vi allihopa, allihopa, allihopa, hemmasöner är vi allihopa, allihopa, allihopa, jag med – och du med, jag med – och du med.’ (Om man nu förstår innebörden.)

    Bra att du vågar utmana!

    Vi får fortsätta peka på det verkliga och viktiga som du så väl uttrycker i din egen kommentar: ”Tänk om församlingar kunde hjälpa unga män och kvinnor att fokusera på vad ett äktenskap handlar om.”

    - Och inte huka för religiösa föreställningar, historiska felaktigheter och obibliska försvarstal av ”hemmasöner” och deras barn och barnbarn..

    Vad Bibeln faktiskt säger är gott, nåderikt och befriande och dess frukt är aldrig obarmhärtighet!

    - Bra Kjell, mycket bättre än Stefan Swärd och Mikael Karlendal! (men de är inte heller dåliga, men lite religiöst färgat vilsna – för den som känner lukten…)

    MVH / Sefast Tronde

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Kamau Mweru: Tack för ditt inlägg. Jag tackar Gud för frälsningen och den församling jag blev medlem i och fick växa upp i. Herden i denna församling var verkligen en Gudsman och de äldste var bra. Man fick verkligen växa upp utan att någon sa: ”Nu måste du….”

    Tyvärr så har det förändrats och det är ledsamt, är inte längre medlem där!

    ”Jag tror att ”äldstebroder” är ett ämbete som bara passar för dem som upptäckt själva att ”endast nåden räcker”. Och jag tror att man borde vara mycket restriktiv med själavårdande innan man upptäckt sin egen rockbottom och den totala konkursen utan Jesu blod.

    ”Visst finns det undantag, men ”äldste” har faktiskt även med ålder att göra. Fast åren i sig inte kvalificerar.

    Amen till detta!

    Shalom!

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Hej Vänner!

    Kjell skriver:

    ”Alla romantiska idéer om förälskelse, bör avslöjas för vad de är”.
    Det är det Jesus gör, när han talar till församlingen i ”Efesus” (Upp.2:4).

    ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din FÖRSTA KÄRLEK.
    Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar”.

    Ojdå,
    det var väldiga krav Jesus har på Sin Brud.
    Vi ska alltså vara förälskade i honom varje dag! under hela vårt liv!?

    Vi ska alltså vara som det beskrivs i Höga Visan:

    ”Ty, jag är sjuk av kärlek”

    och Vi ska:

    ”Berusa er av kärlek!”

    Jesus beskriver Sin ”gräddpudding” till Brud:

    ”Av sötma(grädde?)
    drypa dina läppar, min brud,
    din tunga gömmer honung och mjölk”

    Mvh Lennart Svensson

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Lennart Svensson citerade: ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din FÖRSTA KÄRLEK.
    Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar”

    Om du läser hela ditt citat så ser du att det handlar om att omvända sig och göra de gärningar som har med Kärlek att göra.

    Sådant går visserligen litet mindre automatiskt när förälskelsen ligger på lägre nivå. Men Kärlek har inget med flum-flum att göra. Kärleken visar sig i handling. Och inte sällan en handling som kostar.

    Rom. 5:8 men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.

    Förälskelse är säkerligen både trevligt och tillåtet, som du pekar på med citatet ur Höga-visan. Men det handlar om en känsla och är inget man kan bygga en livslång relation på.

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Sefast Tronde skrev: ”Vi får fortsätta peka på det verkliga och viktiga”

    ”Prevention is better than curing” heter det på Engelska och i Holland finns ett annat passande ordstäv: ”Dweilen met de kraan open”.

    Ordagrannt betyder det att man torkar upp vatten med en skurtrasa utan att först stänga kranen.

    Tänk om man koncentrerade på att hjälpa nästa generation att handla visligare istället för att …..

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Vad är så svårt att förstå med att rättfärdighet handlar om att förklaras rättfärdig genom nåd, men inte bli kvar i ett orättfärdigt liv utan däremot omvända sig. Lot var rättfärdig men föll eftersom rättfärdiga faller, suprise. Berättelsen om ”vin-incidenten” (nöjer mig med denna platta benämning i brist på bättre ord nu) inträffar också efter han har lämnat staden. Han är inte rättfärdig i staden PÅ GRUND AV ngt som inträffar EFTERÅT.
    Vidare: han drack knappast vin med syftet att göra sina döttrar gravida som detta blogginlägg tycks lite insinuera NEJ detta var ju DERAS plan ej Lots, han drack vin men intentionen att DRICKA VIN sen blev konsekvenserna förmodligen mycket större än beräknat.

    Rätt ska va rätt, skriver mest bara detta eftersom att.

    Sen har jag länge haft problem med det sociala hinder som maffiga påkostade bröllop innebär för många människor från att mera i ett omedelbart skede lyda guds ord i denna fråga (jag ANTAR detta är bloggpostens kryptiska poäng, tårtorna går mig helt förbi dock). För mig som är mycket låg-kyrklig och knappast gör ”skillnad på dagar” vet knappt ens när pingsten inträffar, så är detta smärtsamt att vara medveten om.

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • ”ARBETE PÅGÅR”
    ser man ibland på webplatser man kommer in på, med en liten ”vägarbetsskylt”.

    Kanske borde vi alla ha en sån i pannan =)

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @DirkG skrev: ”Sen har jag länge haft problem med det sociala hinder som maffiga påkostade bröllop innebär för många människor från att mera i ett omedelbart skede lyda guds ord i denna fråga (jag ANTAR detta är bloggpostens kryptiska poäng, tårtorna går mig helt förbi dock).”

    Hej DirkG, trevligt att du skrev.

    Visst har du rätt i ditt antagande.

    Eftersom det handlade om äktenskap och sex var det min avsikt att symbolisera en rätt relation mellan äkta makar i enlighet med Guds Ord som ”gräddbakelse”. I den meningen att det är det bästa man kan få i detta samband.

    Synd och begärelse kan se minst lika läckert ut, men det handlar om paraffin-bakelser. Och tyvärr kan man bli så insnärjd i syndens garn att man inbillar sig att paraffin-bakelser är det bästa som finns.

    Vad gäller Lot har du naturligtvis rätt. Å andra sidan blev det nog både ensamt och kallt där uppe bland bergen. Han lär knappast ha spjärnat emot när hans döttrar var ”goa” mot honom. Och jag antar att det inte var oangenämt. I alla fall inte förrän han vaknade med baksmälla nästa morgon. Om han vaknade med baksmälla, förstås? Stupfull kan han knappast ha varit för då hade inte döttrarnas plan lyckats.

    Men, hur som helst, var min poäng precis det som du så korrekt formulerar: ”att rättfärdighet handlar om att förklaras rättfärdig genom nåd, men inte bli kvar i ett orättfärdigt liv utan däremot omvända sig”

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • Hej Kjell!

    Ang. ordet (Upp.2:4).

    ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din FÖRSTA KÄRLEK”.

    Det här tål att ”benas” ut,så att vi kommer rätt från början, och tar saker i rätt ordning.
    Som jag ser det:
    Ordet i ”Upp,2:4″, handlar om ”Kärleken till Gud” enl. det första Budet.
    Sedan kommer ett som liknar det: ”Du skall älska din nästa som dig själv”(Matt 22:39).
    Jesus sa:
    ”Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig”.
    (Matt 10:37)

    ”När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn”. (1Joh 5:2)

    Det handlar alltså om Kärleken till Gud i ”Upp”.

    Vad består då kärleken i till Gud?

    ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss” (1Joh 4:10).

    Kärlekens mål med oss:

    ”I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag”.

    Hur ÄR då Kärleken till Gud?

    Den är ”tålig och mild”=känslor
    Den är inte fylld av ”avund, uppblåsthet,skryt=känslor

    Hur yttrar sig Kärleken till Gud?

    Jag tycker det beskrivs bra i ”Luk 10:39″:
    ”Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord”.

    Det är ju det som kännetecknar ”den första kärleken” mellan två som älskar varandra.
    De vill bara UMGÅS, UMGÅS. De är helt ”uppslukade” av varandra.
    Och det är det Gud vill att vi ska göra 24 timmar om dygnet med Honom! Vi ska umgås hela tiden och vara förälskade hela tiden. Gud kräver det!
    Och det går, eftersom Gud är så Underbar HELA tiden, 24 timmar dygnet, året runt.
    Det kan man ju inte säga om oss människor.
    Tänk att behöva umgås med sin man/fru hela tiden. Det skulle ju bli inte så kul.

    ”Ty Guds rike består i frid och glädje i den helige Ande”(Rom 14:17).
    Vad är frid och glädje, om inte just KÄNSLOR.

    Så känslor är Viktiga för Jesus när han frågar Petrus: ”Älskar Du mig”(Joh 21:15).

    När Jesus snart kommer för att hämta sin älskade Brud, så är han väl inte först och främst intresserad av om Bruden är ”handlingskraftig” och har ett ”IQ på 140″.
    Det Han väntar sig, är väl en Brud som är ”sprängdfylld av Kärlek” som består av en massa ”härligt sprängdfyllda känslor”!
    En sån Brud skulle jag vilja ha!

    Slutsats= Man kan bygga en livslång relation med Gud, som är byggd på Känslor! Hallelujah!

    Mvh Lennart Svensson

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

  • @Lennart Svensson skrev: ”Man kan bygga en livslång relation med Gud, som är byggd på Känslor!”

    Känslor kan finnas där, men de är resultat, inte orsaker.

    Läs Trons evangelium i Hebr. 11

    Relationer kan aldrig byggas på känslor.

    /Kjell

    SvaraSvara

    Anmäl överträdelse av kommentarsregel

Svara