Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Pseudo, paraffin, äkta och/eller falskt

Mot slutet av andra världskriget var det brist på en massa saker även i Sverige. Befolkningen fick böcker med kuponger som gav rätten att köpa varor som ransonerades.

Jag vet inte så mycket om detaljerna, men jag vet att det tillverkades tårtor som i avsaknad av vispgädde använde en emulsion gjord av paraffin och gelatin. Vilka giftiga tillsatser som behövdes för att emulgera paraffin kan jag som utbildad kemist bara drömma om i mina mardrömmar.

Tro det om du vill, men detta kommer att handla om äktenskap.

Just nu rasar debatten om sex och äktenskap och medlemskap i religiösa föreningar. Och det finns något sjukt både i debatten och i tolkningarna av detta.

En del törs (mot all lagisk kutym) säga något om vad de tänker och tror. De blir genast uppätna av hemmasöner, eller dito döttrar, med en lagisk agenda.

Glöm nu, om bara för ett par minuter, allt du är högmodig över. Det vill säga: Det du anser dig ha seger över. Fundera på alla saker du gärna skulle vilja göra om du inte brydde dig om Guds rättfärdiga dom.

Jag vill be dej göra ett privat tanke-experiment och jag vill be dej att du inte talar om resultatet annat än med Herren i din bönevrå.

Tänk dej att det fanns en ö någonstans i världen dit du kunde åka så ofta du vill. Tänk dej att Guds lagar och bud inte gäller på denna ö. Tänk dej till och med att Gud faktiskt inte ser eller tillräknar dej det du gör på denna ö.

Är spelreglerna tydliga? Om inte läs ovanstående igen.

Nu till frågan: Hur ofta skulle du besöka denna ö? Och, vad skulle du göra där?

Och, ännu en gång, snälla, svara inte på frågan här!!!

Men om du är ärlig mot dej själv vet du nu vad du, som eventuell hemmason, är avundsjuk på. Eller, om du är en bortason, vet du varför du tycker att du får göra det du gör.

En dotter till en väninna från Tanzania gifter sig nästa lördag i Holland med en holländsk man. De har levat samman flera år. De är ”moderna” ungdomar(?) som redan nått medelåldern. Man kallas ju ungdom länge nu för tiden.

Varför har de väntat? Tja, naturligtvis först för att de ville vara säkra på att de var redo att ta detta steg. Men minst lika mycket för att de tror att det är dyrt att gifta sig. Gissningsvis kommer de att spendera ungefär en halv miljon på show och underhållning.

Här i Kenya har det blivit standard att folk, fattigare än kyrkråttor, använder ett par årslöner för att fixa ett bröllop. På TV visas ”Wedding Show” med rika människor som spenderar en årslön för en knegare, bara på tårtan eller fotona.

Många, som anser sig vara utanför allt detta, väljer att flytta ihop. Visst, de skulle kunna gå till de lokala myndigheterna och fylla i ett formulär och skicka det till The Registrar of Civil Services i Nairobi. Kostnaden är inte stor. Kanske ett par tior.

Det är naturligtvis sjukt intill benmärgen, och ingen av dessa kulturella fallgropar ”borde” göra någon skillnad i vårt handlande. Men faktum är att det gör det.

Min haka faller en halv meter när jag läser om Lot i NT. 2 Petr. 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av de gudlösa människornas lösaktiga vandel.

VA??? ”den rättfärdige Lot?” Är det samme person som erbjöd sina orörda döttrar åt mobben? Är det samme person som, lät sig supas full och blev genetisk fader till sina döttrars barn?

Var Petrus galen när han skrev detta? Eller ser Gud mellan fingrarna vad gäller synder? Har du någonsin kollat hur rättfärdig Abraham är i NT och funderat hur detta stämmer med hans eskapader med sin slavinnan Hagar? Hans lögner om sin hustru? Hans tvivel? Etc!!!

Den onde, lögnaren, efterapningens och förfalskningen fader, har aldrig gjort något annat än att göra falska kopior av det Gud gör. Han kan inte uppfinna något nytt.

Därför kamouflerar han paraffinbakelser som regler för de rättfärdiga och kulturella ceremonier för de räddhågade. Och resultatet blir avoghet mot varandra.

Låt oss ge äkta gräddtårtor åt alla som tror att paraffinbakelser smakar bra. Låt oss inte belöna sura hemmasöner som längtar efter paraffinbakelser.

Men låt oss verkligen inse att gräddtårtan är Herrens och att vi bara kan dela den på Hans villkor.

Att vara ett vittne för Herren är betydligt svårare än att bara skriva bloggposter, kommentera eller eljest pladdra.

Finns det verkligen ”äldstebröder och diakonissor” att gå till om man vill ha hjälp och ledning i frågor som förorsakar så oändligt mycket fördömande och ståhej? Jag talar om frälsta hemmasöner och räddade bortasöner, av tillräcklig ålder, som inte bara tar fram regelboken, men är villiga att lyssna innan de försvarar sin maktsposition.

Efter kriget fanns det faktiskt dem som föredrog paraffin-tårtor. Tro det om du vill….

Borde det inte vara en huvuduppgift för församlingen att lära paraffin-älskare att tycka om vispgrädde istället för att koncentrera på paraffinets och emulgatorernas skadeverkningar?

/Kjell

Relaterade länkar:

Mikael Karlendal   /   Stefan Swärd

=>

Ämne: Övrigt

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?