Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Maj Nilsson är hemma hos Herren


Bild: Ulrika Oskarsson (Från Sten Nilssons begravning i höstas)

Min farmor Maj Nilsson var både en anonym och en närvarande hjälte. Låt mig förklara; hon var främmande för ränker i maktens korridorer men hon var samtidigt alltid närvarande för sin nästa. Hon försökte inte påverka vad ”de stora” gjorde eller inte gjorde, utan fokuserade på den person hon hade framför sig, ofta den lilla människan, och hon såg var och en som en unik och enskild person. Även barn såg hon på det sättet. När jag var liten hade mina kompisar namn, de var inte ”Johns kompis”.  

En av de personer som farmor var avgörande för, var mig. När jag var liten var hon den näring som gjorde att maskrosen nätt och jämt orkade växa upp genom asfalten. Hon bad jämt, och det var under hennes förbön jag som fyra eller femåring första gången upplevde Guds närvaro. Detta trots att jag ofta testade och provocerade kärleken långt över gränserna. Hon älskade verkligen villkorslöst.

Och därmed visade hon mig att sånt är möjligt. Hon visade mig att livet kan vara vackert, och att kristendomen kan fungera.

Därför vill jag säga – Tack farmor, för att du bad det andra inte bad! Tack för att du såg när andra inte ville se! Tack för att du var min vän och gav mig hopp! Jag hoppas att du gör som i drömmen jag nyss hade, dansar med en ung och frisk kropp i glädje tillsammans med Herren, som du så mycket längtade efter att få möta!

Och fast jag kommer att sakna dig, så gläds jag mest över att du får återförenas med farfar, som du saknade så mycket.

Ditt barnbarn John Nilsson

=>

Ämne: Övrigt

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?