måndag, juni 14th, 2010...12:46 e m

Jag blir förvånad… (turerna kring Benny Hinn)

Kommentarer Läs med webReader

 Gästblogg av Torbjörn S Larsson

Diskussionen pågår om Benny Hinns inbjudan till Livets Ords sommarkonferens. Jag måste säga att jag är förvånad. Inte över Benny Hinn. Han har säkert börjat bra en gång. Utan över de människor som står bakom inbjudan.

Ulf Ekman & Co på Livets Ord har gett mig en föreställning av människor som ärligt söker Gud och läser Bibeln utan förutfattade meningar. Att man snubblade i början på någon teologisk stötesten hör väl till alla väckelserörelser. 

Men vad kan Benny Hill tillföra vårt land ? Jag måste erkänna att jag känner ett obehag då jag ser Hinn går omkring och folk ramlar omkring honom. Kanske det är fel på mig men jag ser inte att vår underbare Jesus blir ärad genom detta. Ingen annan än den fantastiske Hinn.  

Visst behövs det människor med helbrägdagörelsens gåvor här ibland oss. Men finns det inte också djupare behov ? Vad är förkrosselsen över synd och gråten över att ha vandrat sin egen väg ? Vad är det som blir bättre av att människor kommer fram till plattformen och ramlar ? Blir man helad och förvandlad då ? Var finns Skriftstödet för detta ? Finns det något egenvärde att ramla bakåt ? Man kan fråga sig vem som får äran av detta underliga beteende i en kyrkolokal. Vi behöver se detta med opatinerade glasögon. Vad blir förändringen i det verkliga livet ? Blir människan vänligare i sitt hem och mer ärlig i sina affärer ? Blir Gud ärad eller predikanten ? Varför är det så bra att ramla ? Den  frågan behöver diskuteras.

Jag gick själv fram i ett möte  för rätt många år sedan med ett andligt behov, då någon bad för mig. Jag tänkte att jag inte skulle ha några förutfattade meningar även om jag redan då var betänksam… Eftersom jag inte ramlade som dom till höger och vänster så fick jag ett tryck bakåt mot pannan.

Hårt och bestämt, fast omärkligt…

Eftersom som jag är en rätt realistisk person så tog jag ett steg tillbaka för balansens skull…

Det finns rätt många bennyhinnisar även i Sverige.

Det finns ett bibelord jag tycker passar in:

 ”Vad har väl halmen att skaffa med säden”

Vad det inte meningen att bibelordet och predikan skulle verka ibland oss. Att kraften i Guds Ord skulle förvandla.  Personligen tror jag att en stund med Guds ord i ensamhet och en stund i stilla bön förvandlar människan mer än att gå fram i ett möte. Både man själv och omgivningen förändras.

Meningen var inte att verkningarna skulle vara det centrala.

Jag ifrågasätter inte att speciella ting kan förekomma när Gud är å färde, men jag ifrågasätter starkt om beteenden och verkningar kommer på kommandon och blir det centrala i gudstjänsten. Och upprepas varje gång.  Inte speciellt Jesuslikt.

Variationens mästare.

Guds Ord är säden som kan förvandla människor även UTAN yttre åthävor. Verkningar och olika uppföranden är halmen som ibland kan ha ett visst värde. Det förefaller som om tron på Guds Ords förmåga minskar i samma takt som springandet fram till plattformen ökar. Jag tror på betydelsen för frälsningsavgörelsen genom att gå fram för att bekänna, att man nu vill tillhöra Jesus.

Billy Grahams möten är ett exempel där det sker med värdighet.

Likaså John Hedlund och flera andra.

Men detta att i alla lägen få fram folk till plattformen kan bli lite krystat. Ibland undrar jag om inte många gånger handlar om att vara en ”booster” ,förstärkare, för predikantens självkänsla. Han får en känsla av att ha betytt något.

Tron att predikan där Guds Ord i centrum kan förvandla av sig själv blir mer och mer sällsynt. Nej, det är bättre att se något med ögonen än att tro på Ordets kraft. Även om inte folk ramlar så är inte vandringen fram till plattformen och predikanten inte fy skam… Jag vill poängtera att jag inte på något sätt ser något fel i detta någon enstaka gång, men idag har det blivit en kutym som upprepas urskiljningslöst.

Ibland kan man även fundera på varför inte synd och  orättfärdighet nämns i dagens predikan, så att det kan bli en riktig omvändelse. En omvändelse som går på djupet är vad som behövs i vårt land. Inte bara känslorörelser och upphaussade stämningar.

Populärpredikanter med egen agenda istället för mottot: Första bönen i Fader Vår :

 ”Helgat varde ditt namn”.

Var finns de djupa frågeställningarna bland dagens ledare. Och ambitionen att hjälpa vårt folk. Dagens konferenser ökar i deltagarantal. Det innebär också ett ansvar.

Var finns förståelsen för den obekväma syndapredikan och talet om att gå förlorad ?

Jesus själv talade mer om helvetet än om himmelen. En sanning som gått förlorad i dagens anpassade Sverige.

Det finns väl ingenting så föraktat och nedsmutsat som sådana predikanter.

Jag kan inte på rak arm nämna en enda av dagens predikanter som har fått det föraktfulla namnet ”Helvetspredikant”. En oroande utveckling där ingen vill vara opopulär.

Och det tycker jag är skrämmande. Någon gång kanske jag presenterar en djupare förklaring på detta, men inte nu. 

Tillbaks till Hinn.

Läste i morse i Matteus 20:e kapitel om Herren Jesus då han gjorde sitt sista offentliga framträdande.

Han levde enkelt utan ägodelar.

Han red in  Jerusalem på en lånat riddjur, inte ens en åsna ägde Jesus.  För att få pengar till kyrkoskatten fick han skicka Petrus att gå och fiska och på ett övernaturligt sätt få ett guldmynt i näven. Observera han tog inte ur kassan för frivilliga gåvor som Judas hade om hand.

Han VALDE fattigdom frivilligt.

Johannes Döparen, Petrus och Johannes likaså.

Men vad gör dessa moderna framgångspredikanter. Jo, dom roffar åt sig så mycket dom kan. Om Jesus kunde låna ett åsneföl så tycker jag nog dagens predikanter kan klara sina resor på ett enklare sätt än privat jetplan. Och ljusår från förra sekelskiftes predikare som åkte 3 klass tåg för att spara pengar till evangeliums utbredande.

Hur har det kunnat bli så här ?

Benny Hinn får gärna leva och ha möten hur han vill. Men att kalla honom till Sverige innebär också ett ansvar hur man ser på de andliga behoven här. Och hur kristen tro kommer att uppfattas och bemötas.

Sverige behöver  helandeevangelister men inte inflytanden som samtidigt drar blicken från Kristus.

Torbjörn S Larsson

Dagen.se om Benny Hinn:

Dela med dig/tipsa någon:
  • Print this article!
  • Facebook
  • E-mail this story to a friend!
  • Turn this article into a PDF!
  • RSS
  • TwitThis
  • Google Bookmarks

142 kommentarer

Kategoriserad som Fåren & dess herdar, Gästblogg, Guds församling

142 kommentarer

Svara