Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Byggandet av en världsregering

På fredagen slutade G20 mötet, som vanligt var det mycket snack och lite verkstad. Alla de svåra frågorna lämnades olösta. Sanningen är att det egentligen pågår ett ekonomiskt krig, och att spänningen stiger på alla fronter.

Ilskan mot USAs penningpolitik är stor.  USA trycker pengar i en allt snabbare takt och en kinesisk minister säger enligt Reuters att penning tryckningen är ur kontroll, dessutom verkar det allt mer otroligt att de någonsin kommer att kunna betala tillbaka sina skulder.  Som en konsekvens av dessa problem har nu det kinesiska rating institutet Dagon ännu en gång sänkt USA:s kredit rating.

John Allison, som i två decennier var ordförande och VD i BB&T, den 10:de största banken i USA, har enligt CNSNews.com sagt att det är med “matematisk säkerhet” som nationen USA kommer gå bankrutt om de inte dramatiskt ändrar sin finansiella inriktning. Och där med ger han indirekt stöd till kommentarerna från Kina.

Under tiden så rasar problemen i Europa. Skuldkrisen är inte på långa vägar över. Kenneth Rogoff, Harvard professor och före detta chefsekonom i världsbanken, kallar situationen i Europa för en ”härd smälta i slow motion” Kenneth tvekar inte utan säger att det bara är en tidsfråga in detta sker. Det kan ske om ett år eller om en vecka, och det blir mycket svårt för krisländerna att klara sig.

Även vår egen ordförande i ekonomiska-rådet och tillika professor i ekonomi, Lars Calmfors låter väldigt dyster även om han försöker ange en positiv ton, läser man mellan raderna så ser det rätt kört ut. Han menar att Euro-området skulle klara en liten kris men inte en stor. Om exempelvis Grekland skulle ställa in betalningarna så ökar trycket på de övriga s k PIIGS länder och man får en kedjeeffekt. Då kommer varken IMF (Världsbanken) eller EU:s nya kris mekanism att räcka till.

– Man får bara be till Gud att det inte går så långt, säger Lars Calmfors.

Lars Calmfors får även stöd av sin kollega Harry Flam, även han professor vid institutet för internationell ekonomi, i sin uppfattning att Grekland faktisk kommer att tvingas ställa in betalningarna.

De lyfter även fram att när väl Grekland ställer in betalningarna ökar trycket på de övriga krisländerna.  Faller fler så ökar också trycket ännu mer och då kan de även dra med sig länder som Italien och Frankrike och ”då vet ingen vad som händer” enligt Lars och Harry.

Närmast på tur för en räddningsinsats verkar Irland vara och upplåningsräntan rusar i höjden allt sedan oktober och den tidigare så omtalade keltiska tigern har bleknat till ett litet skadeskjutet djur. Irland erkänner idag att de sitter i krissamtal med EU och i år beräknas Irlands budget underskott landa på katastrofala 32 %, vilket får Greklands budget underskott att se ut som en promenad i parken.

Hur drabbar nu detta oss? Vi är ju i en bättre sitts genom att vi har statsfinanserna mer i balans. Men vi klarar oss inte utan vår omvärld, så ett ras utanför Sverige ger oss en enorm och katastrofal omställning även här. Det kommer inte att gå oss obemärkt förbi. Redan nu talas det om hot om drastiska ränte höjningar till följd av oron, detta trots att våra banker än så länge har bra soliditet. Upplåningskostnaderna ökar nu snabbt och att statens garantiprogram har löpt ut hjälper inte till. Samtidigt så rusar svensken allt snabbare och djupare in i skuld, senaste kvartalet slogs ytterligare rekord i skuldsättning enligt SCB.

”Kommer det en extern risk-chock kan det gå snabbt”, säger Pär Magnusson, nordisk chefsanalytiker på Royal Bank of Scotland.

I mina ögon skakar det över allt i världen, valutakrig, skuldkriser och starka spänningar mellan stormakterna. Det ser ut att blåsa upp till en perfekt storm. Det är många faktorer som kan komma att utlösas ungefär samtidigt, eller de kanske till och med utlöser varandra i en dominoeffekt. Var och en i sig själv har potential att leda till totalt kaos. Hur har det kunnat bli så här? Är detta ett resultat av förblindelse eller finns det någon annan bakom liggande orsak och är vi i så fall egentligen på väg mot ett outtalat mål?

Det är just dessa frågor som är intressanta och som blir synligt om man synar strömmen av alla nyheter.  Vem tjänar på ett totalt sammanbrott, eller för att använda Lars Calmfors ord ”en systemkollaps”?  Den ende som tjänar på detta är den eller de som vill ta makten över hela världen och behöver slå undan de existerande systemen för att ersätta dem med ett nytt världsomspännande system. Resten av oss blir ju bara förlorare.

Det har förekommit ett antal rop på överstatliga konstruktioner av olika typer under ganska lång tid nu. Förslag om globala skatter har kommit från många håll, både från Obama administrationen, FN och IMF. Dessutom är det alltid förklätt som lösningar på diverse problem som klimatet, finanskris och orättvis fördelning av välfärd.

Det torde vara uppenbart för alla att en global överstatlig skatt kräver ett globalt överstatligt styre, som i sin tur bestämmer om hur, vad och hur mycket som skatten ska användas till. Rätten att ta ut skatt är en statlig rättighet som ibland kan delegeras till mindre enheter (som ex vis kommuner), men det är ändå staten som ytterst bestämmer över ramarna för skatten. En global skatt kommer otvetydigt leda till en sorts överstat som i sig måste ha en ”regering” och då är en världsregering en bara en naturlig följd ur denna beskattning.

Den totala finanskollapsen blir sannolikt katalysatorn som slutligen tvingar fram en världsregeringen. Och det finns redan nu starka krafter som vill ha en världsregering. Hur kan jag nu vet detta? Det blir mycket tydligt när man tittar närmare på vad framträdande ledare i världen egentligen säger. Det handlar om att vänja befolkningen vid tanken. Detta för att processen lättare ska bli accepterad när man väl bestämmer sig för att sätta in stöten. I veckan som gick har vi ytterligare två nya uttalande som passar väl in i denna pågående process.

Först kom Obama ut och sa att vi måste omfamna globalismen och den framväxande enade världsekonomi eller som Obama sa på engelska ”We Must Embrace Globalism And The Emerging One World Economy”. Den enad världsekonomi förutsätter ett globalt styre, precis som EU var en förutsättningen för den “enade” europiska ekonomi. Hur mycket svårare är det inte att ena hela världens ekonomi än det är att ena Europas? Hur mycket mer styrning kommer inte det att krävas?

I en värld av totalt kaos kommer folken ropa på ordning och på en stark ledare som kan rädda dem. Jag är tyvärr rädd att den stora massan är villiga att offra rätt mycket när de väl blir pressade. Precis på det sättet som Hitler kom till makten ur kaoset efter 1:a världskriget och hyperinflationen som följde på den.

EU:s president gör sitt bästa för att förbereda för vad som komma skall. När han var nyvald president gick han redan då ut och påstod att 2009 skulle bli det första året med global styrning, det visade sig senare att han hade lite väl höga förväntningar på klimat mötet i Köpenhamn.  Nu går den makthungrige Herr Bilderberger deltagaren Herman ut och talar mot nationalstaterna och för en globalstyrning (regering) genom att påstå att det är en lögn att våra länder skulle klarar sig på egna ben. Med andra ord att vi skulle behöva ett globalt styre.

Syftet med denna mentala preparering av befolkningen är att vi redan ska bli betingade till en viss lösning. När sedan eliten väl skapat problem som är så stora att systemet brakar samman då kommer de flesta svälja den lösning som presenteras. Den kommer att innebära en världsregering med total kontroll och det blir inte vackert.

Jesus kommer snart! /Alias

=>

Ämne: Ändens tid

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?