Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Pelle Hörnmarks ledarskap inger hopp!

Pelle Hörnmarks ledarskap inger hopp för svenska pingströrelsen.

Många, inklusive undertecknad, har funderat över Hörnmarks låga profil jämfört med sin företrädare Sten-Gunnar Hedin som syntes och hördes i alla medier i tid och otid, på gott och ont.  Nu bekräftar Hasse Boström och Carl-Henric Jaktlund på tidningen Dagen det jag länge anat:  Han väljer medvetet att hålla låg profil.

Så säger han till Hasse Boström och Carl-Henric Jaktlund:  

-Jag har bestämt mig för att arbeta inifrån och ut, det är där jag har mina gåvor. Jag har lagt mer kraft på att skapa större enhet, få igång förnyelseprocesser i våra församlingar och träna våra pastorer. -Min mediestrategi är att alltid svara, men jag söker inte frågorna. Jag uppmuntrar folk i pingströrelsen som har begåvning till det att delta i samhällsdebatten. Jag tycker inte vi ska ha det så, att bara en person företräder oss.Däremot är det viktigt vad svenskarna har för bild av Jesus. -Vi ska inte odla pingströrelsen utan vi ska odla Guds rike, visa att det finns en ”Jesusefterföljelse” och levande lokala församlingar, säger han.

Krismedvetenhet

Hörnmarks val att ligga lågt och arbeta underifrån bör inte blandas ihop med bristande krismedvetenhet. På sin blogg har Pelle Hörnmark motiverat den nya utbildningssatsningen inom Pingströrelsen så här:

”Ett sekulariserat land, vilsna kyrkor, politiskt korrekt teologi, en ifrågasatt frikyrka och en enorm andlig längtan kräver extraordinära insatser.”

När Boström/Jaktlund ställer frågan vad som menas med ”vilsna kyrkor” svarar han följande:

”Det är ganska många kyrkor som inte vågar ta ut svängarna, inte vågar vara tydliga med evangeliet för att man är rädd att stöta sig. Han ser det här som en av förklaringarna till att många konverterar till Katolska kyrkan, där de ser ”en tydlighet som inte grundar sig på politiskt korrekthet”, som han uttrycker det.”

Mot slutet av samtalet ställs frågan hur svensk frikyrklighet ser ut om 50 år, om Jesus dröjer.  På detta svarar Hörnmark;

– En önskan är att frikyrkan liknar den ursprungliga församlingsgemenskapen, att den bygger mer på relationer och mindre på verksamhet, mer på en större närhet och enkelhet än högtravande gudstjänster, mer på hemgemenskaper än liturgiska mönster.

Jag säger givetvis amen till detta, men tror inte vi har 50 år på oss att nå dit.  Denna målsättning bör arbetas mot redan idag.

Håkan Arenius verkar inte förstå sig på Hörnmarks hjärta, utan kastar sig över tangentbrädan för att ge lite mothugg: http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2011/01/kyrkoledarna-far-inte-huka-for-offentligheten

Läs gärna hela intervjun (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=242862) som i min ringa mening inger hopp för den i många avseenden stagnerade svenska Pingströrelsen.  Måhända är det med Pingströrelsen, som med vanliga brasor som till synes slocknat:   Ibland pyr det under askan och tillförs nytt bränsle är det inte omöjligt att en ny eld flammar upp.  Låt oss be att så är fallet, inte bara med svenska pingströrelsen, utan många andra svenska samfund som en gång i tiden började som en väckelserörelse.

 

MyTwoCents / Daniel 

=>

Ämne: Ledarskap

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?