Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Öppet brev till Börje Claesson och Johnny Foglander

Låt därför ingen döma er…

Öppet brev till Kanal 10, TV-chef Börje Claesson och Livets Ords bibellärare Johnny Foglander

 - Från Jan-Olof Sundvall vars undervisning avbröts mitt i sändningen.

Först av allt vill jag tacka för tillfället som gavs, att jag på Kanal 10 den 2 mars 2011 under 46 minuter fick möjlighet att presentera ett för mig mycket underbart och välsignat budskap. Drygt en tredjedel av sändningen återstod, när programmet helt plötsligt och oväntat avbröts. Detta skapade många frågetecken hos dem som satt och tittade. Kanske frågorna rörande varför programmet stoppades blev fler, än de frågor som själva undervisningen skapade.

     Om jag förstått det rätt, så arbetar vi mot samma mål. Vi arbetar för att göra Herren och hans nåd känd och att presentera hans Son, Jesus, för alla människor som vår och hela världens Frälsare. Hans syndfria liv, hans ställföreträdande död och hans uppståndelse har öppnat vägen för oss till en evigt fullkomlig värld, när allt blivit fullbordat. Ingen människa kan varken genom gärningar (laggärningar eller ”nådesgärningar”) eller något annat bidra till sin frälsning. Frälsningen är till 100% ett verk sprunget ur Guds ofattbara och obegripliga NÅD! Ingen människa har något att berömma sig av. ALLT i frälsningen är initierat av Honom och utfört av Honom! Den kärlek till Gud som denna OFÖRTJÄNTA NÅD skapar i oss, fyller den frälsta själen med en oemotståndlig längtan att lära känna så mycket en människa kan lära känna av Gud och en längtan att leva så nära honom och hans vilja som det bara är möjligt. Bibeln, Guds ord, är källan vi öser ur.

     Så som vi förstår summan av Bibelns ord, när det gäller kristologin, så är Jesus 100% Gud uppenbarad i en 100% människa – Människosonen. Våra mänskliga hjärnor förmår inte fatta längden, bredden och djupet av detta ofattbara uttryck för en gudomlig Gud. Om en människa kunde förklara Gud i hela sin gudomliga fullhet, då vore Han inte Gud! HERREN (YHVH) säger exempelvis om sig själv i Jes 44:6: ”Så säger HERREN [YHVH], Israels Konung, och hans Återlösare, HERREN Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.” I Uppenbarelseboken presenterar sig Människosonen Jesus: ”Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter.” (Upp 1:17, 18) Enligt dessa ord är Jesus inte bara Gud – Han är Herren (YHVH) själv! Gud är EN! Han står över alla försök att tränga in honom i mänskliga dimensioner och uttrycka honom med mänskliga begrepp och formu-leringar. Han står till och med över den så kallade treenighetsläran – i all synnerhet när den används som vapen i osant och ”dödande” syfte!

     Du Börje Claesson hade tydligen blivit offer för en hel del missuppfattningar om både detta och en hel del annat, vilket tydliggjordes i det extrainsatta nära 90 minuter långa program (med repris en vecka senare) som sändes på Kanal 10 den 3 mars – dagen efter det avbrutna programmet. Där skulle du och Johnny Foglander förklara för alla tittare, varför programmet stoppats. Tyvärr lät det som om ingen av er faktiskt lyssnat till undervisningen om Herrens sabbat. I varje fall diskuterades aldrig innehållet i det avbrutna programmet. Och inte fick tittarna veta heller, vad de gick miste om i den del av programmet som inte sändes!

   Men Gud är god. När allt vad vi gör är gjort av kärlek till Honom, kan vi glädja oss åt vilan i att den Allsmäktige har allt i sin hand. Han använder både våra misslyckanden och våra ofullkomliga strävanden till att göra sitt namn och sin vilja känd. Vi kommer alla att få anledning att glädja oss, när allt som nu är fördolt blivit uppenbarat. Det vi nu kan se är, att just det faktum att det aktuella teveprogrammet avbröts mitt under sändningen har resulterat i, att många ville veta mer. Helt plötsligt fanns det stoppade teveprogrammet i sin helhet på flera bloggar och på YouTube. Där kan man just nu i skrivandets stund se, att det hittills gjorts 1177 visningar av den stoppade under-visningen. På åtskilliga bloggar har frågan diskuterats i hundratals kommentarer… Utan ert agerande hade inte denna publicitet blivit möjlig och många skulle ha gått miste om detta budskap som jag tror är ett budskap från Herren själv i dessa upprättelsens dagar, nu innan Jesus kommer tillbaka.

     Vi förundras också över ert ”motprogram”. Utan det hade jag inte haft någon möjlighet att skriva detta öppna brev till er för att bemöta en del av de – från er sida uppriktiga och välmenande – varningar ni gav tittarna. Jag hade då inte heller haft någon anledning att ute på nätet få förtydliga, vad syftet med programmet var. Må Herrens vilja ske i allt som händer!

     Innan jag konkret bemöter några detaljer i ”motprogrammet” vill jag emellertid uttrycka min förvåning över, att Guds eget ord kan upplevas så skrämmande, att ni kände er föranledda att avbryta ett program under pågående sändning. I inledningskommentarerna till programmet ”Dia-log” (Kanal 10:s reaktion mot Fokus Israels program om sabbaten) var oron uppenbar över, att jag ”talar om lördagen som sabbat…” och hur tittarna konfunderat nu skulle komma att ställa frågan: ”Ska lördagen bli söndag?…” Så kan det tydligen inte få gå till! Min avsikt med inspelningen var – som kanske den uppmärksamme tittaren uppfattade – att förmedla kunskap om ”Den välsignade högtiden”. Fokus Israels producent var emellertid noga med, att inte dölja vad programmet hand-lade om och satte därför rubriken ”Herrens Sabbat”, så att inte Kanal 10 skulle kunna missförstå, vad det handlade om.

     Hur kan det komma sig, att detta är ett så oerhört känsligt ämne? Är det farligt att läsa Bibeln? Kan Guds egna ord vilseleda människor? Herren säger tydligt och klart i 3 Mos 23:1-3, att sabbaten  – den sjunde veckodagen – är en av hans högtider, en dag då han på ett alldeles speciellt sätt vill möta sitt folk.

     I samband med dessa verser ville jag lyfta fram det som vanligtvis går under benämningen ”Tio Guds bud”. Detta uttryck finns emellertid inte omnämnt en enda gång i Bibeln. Bibeln talar i stället om ”de tio orden”, ”de tio förbundsorden”, de förbundsord som hör samman med det förbund som Gud en gång slöt med sitt folk – Israels folk.

     Bland dessa förbundsord finner vi följande: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” (2 Mos 20:8-11)

     I 2 Mos 31:17 står det, att sabbaten ”är ett evigt tecken mellan Gud och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade”. Sabbaten är ett evigt tecken mellan Gud och Israels barn. Sabbaten är tecknet på, att Gud ingått ett förbund med sitt folk, sabbaten är ett förbundstecken.

     Varför är man inom kristenheten så rädd för ”Guds tio bud” – Guds förbundsord? Varför måste ni i direktsändning gå ut och varna människor för Guds egna ord?

     Nu visade jag visserligen i programmet, att det egentligen inte alls verkar råda någon större oro för ”Guds tio bud”, så länge man kan ändra lite i formuleringen och i stället för ”sabbatsdagen” läsa ”vilodagen”. Tänk på vilodagen, så att du helgar den! Då kan man i stället tolka in söndagen i texten och vips är sabbatsbudet inte längre så hotfullt. Jag är helt övertygad om, att om det stoppade programmet i stället hade manat till efterlevnad av budet som talar om att hålla söndagen helig, så hade det kunnat sändas i repris ett flertal gånger.

     Många blir för övrigt förvånade, när man påpekar, att ordet ”vilodagen” inte finns omnämnt en enda gång i Bibeln. Man har blivit så van vid att höra orden ”Tänk på vilodagen”, att man tror, att det är så det står i Guds Ord. Det är för övrigt mycket anmärkningsvärt, att just det bud som inleds med orden ”tänk på” är det bud som glömts av!

     Varför har det blivit så oerhört viktigt att fly undan Guds sabbat? Firar man veckans första dag (söndagen) som vilodag, så lever man i nåden och i flödande välsignelse och är en präktig kristen, men ve den som vill följa Guds egna ord och avskilja sabbaten – lördagen, den sjunde veckodagen – som vilodag. Då är man genast lagisk, då handlar det om laggärningar, då lever man i strid med Nya testamentet och då hotar – enligt er bedömning – allehanda faror runt hörnet. Jag ställer mig frågan: Varför är det OK att fira söndag, men absolut förkastligt att avskilja den dag som himlens och jordens Skapare har påbjudit?

     I den undervisning som blev stoppad har jag med historiska dokument försökt visa, hur för-ändringen från sabbat till söndag gick till. Detta är ofrånkomliga fakta och kan inte resoneras bort. Förvånande nog sade sig du Johnny inte vara uppdaterad på just de här frågorna. Hur kan man sitta i direktsänd TV och argumentera mot något man inte har grundliga kunskaper om?

     Innan jag nu kommenterar några detaljer i programmet ”Dialog”, måste jag förtydliga, att det är väldigt mycket som ni säger som jag helt och hållet instämmer i. Problemet är dock, att ni tar för givet, att en sabbatsfirare inte kan ”leva i nåden”, att en sabbatsfirare inte kan se och förstå, att man inte kan bli frälst genom laggärningar och att Jesus är den enda frälsningsvägen etcetera. Detta är en mycket allvarlig missuppfattning med förödande konsekvenser, eftersom det resulterar i, att människor utestängs från att leva i och efter Guds enkla och kärleksfulla Ord. Som en följd av detta går man då också miste om alla de dyrbara välsignelser som Herren utlovar åt alla som lever i detta barnaskapets förtröstansfulla kärleksförhållande. Är helt övertygad om att detta inte alls är er inten-tion. Det är dock förståeligt, att det är svårt att greppa dessa detaljer, om man inte upplevt dem. Att i frälsningen uppleva friheten att fira sabbat är en gudomlig och underbar upplevelse!

     Det nära nittio minuter långa ”motprogrammet” innehåller mycket jag frestas att kommentera, många felaktiga påståenden, påståenden som är tagna helt ur luften eller som inte har någon anknytning vare sig till mig eller den messianska rörelsen. Intrycket blir vid flera tillfällen, att eftersom jag firar sabbat, så står dörren vidöppen för allsköns villoläror. Det skulle emellertid kräva alltför stort utrymme att kommentera alla dessa olika detaljer. Jag vill i alla fall fokusera på en fråga som fick stort utrymme i programmet.

     Du Johnny inleder rakt på sak med att säga, att den[1]  större frågan är inte, om man ska ha lördag eller söndag som vilodag, utan att man måste lyfta upp den här frågan i ett lite större perspektiv. Du hänvisar till, att Bibeln talar om två förbund och att både Gamla testamentet och Nya testamentet ger prov på detta. Du nämner också, att det latinska ordet ”testamentum” egentligen betyder förbund. När vi därför säger Gamla- och Nya testamentet, så talar vi egentligen om det Gamla- och det Nya förbundet. Den kristna församlingen är det nya förbundsfolket. Vidare nämner du Börje, att när man inom affärsvärlden har ingått ett avtal som senare skrivs om, så är det det nya avtalet som fortsättningsvis gäller. Ni menar, att ett nyckelord i Hebreerbrevet är, att det nya förbundet är ”bättre” än det gamla.

     Vi har olika uppfattningar om, vad ett bibliskt förbund är. Du Johnny har helt rätt, när du säger, att vi måste lyfta upp den här frågan till ett lite större perspektiv – till och med lite högre än vad du själv gör! I stället för att fastna vid latinska begrepp som på intet sätt ger uttryck för, vad ett bibliskt förbund är, så är vi i dag i stort behov av att bli förtrogna med det bibliska förbundsbegreppet. För att få en djupare kunskap om ett bibliskt förbund, måste vi få en grundläggande uppfattning om, vad förbunden i själva verket har och har haft för innebörd.

     Många bibelläsare har en tendens till att underskatta förbundens betydelse. Anledningen till detta är den allmänna uppfattningen, att förbundstanken egentligen inte är så viktig. Ett annat misstag som många gör, är att de tolkar in sin egen kulturs förbundsbegrepp i bibeltexten – exempelvis vår tids affärskontrakt. När de gör detta, tar de bort Bibelns ursprungliga betydelse och innebörd. Efter-som Gud möter sitt folk i en förbundsgemenskap, är det av stor betydelse för oss att veta, vad en sådan förbundsgemenskap är och hur den fungerar, så att vi mer helhjärtat kan förstå denna gemenskap. Att studera förbundens karaktär och utformning i antikens Mellanöstern och jämföra dem med de olika bibliska förbunden är emellertid även det ett ämne alltför omfattande i detta sammanhang. Men låt mig ändå nämna något.

     Gud utvalde åt sig ett folk, genom vilket han skulle förverkliga sina syften på jorden. Detta folk härstammade från Abraham. En del i denna kallelse innebar, att ett förbund upprättades med Abra-ham. Bibeln visar emellertid, att denna kallelse inte enbart gällde Abraham, utan att Gud även förnyade detta förbund med Abrahams ättlingar, så att Isak och Jakob innefattas i förbundet. Men det var inte nog med detta, efter många år bekräftade Herren på nytt, att samma förbund även skulle innefatta Jakobs barn, Israel.

     När Gud slöt förbundet med Mose (det så kallade Sinaiförbundet), berättas det i 2 Mos 19-23 och 31, hur Israels barn tog emot förbundet. I det trettioförsta kapitlet finns det hänvisningar till, att sabbaten är ett förbundstecken mellan Gud och Israels barn.

     I Bibeln kan vi även läsa om, hur Gud slöt förbund med David och hur han senare i Jer 31:31-34 ger löftet om ett nytt förbund:

     ”Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren. Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag [grundtexten: Torah] i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ’Lär känna Herren!’ Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.” (Jer 31:31-34, min fetstilsmarkering)

 

     Här ser vi, att Gud ska sluta detta förbund med Israels hus och med Juda hus och att han ska lägga sin lag – sin Torah – i deras bröst.

  • Guds Torah. ”Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.” (Jer 31:33) 
  • Herren ska vara deras Gud och de ska vara hans folk. ”Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.” (Jer 31:33) Jämför 2 Mos 6:7: ”Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud.” 
  • De ska känna Herren. ”Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ’Lär känna Herren!’ Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren.” (Jer 31:34) Jämför 2 Mos 6:7: ”Ni skall få erfara att jag är Herren, er Gud.” 
  • Förlåtelse från synd. ”Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.” (Jer 31:34) Jämför 2 Mos 34:6, 7: ”Herren! Herren! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusen-den och förlåter överträdelse, synd och skuld…” 

     Det är detta förbund som Hebreerbrevets författare refererar till, när han talar om ett Nytt förbund (eller rättare sagt, ett förnyat förbund). Ni är angelägna att påpeka, att det var fel på de gamla förbunden och att det därför behövdes ett nytt. 

     När det gäller detta förbund, liksom de tidigare förbunden, så slöts det med Israels barn. Vi måste se till, att denna referens till Israel ska få bevara sin bokstavliga innebörd. Oberoende av vilka detta förbund ytterligare kan vara giltigt för, så måste vi inse, att det i all synnerhet var ämnat för den rättfärdiga kvarlevan från Israels hus och från Juda hus. 

     Hedningar som tagit emot Jesus och får del av det förnyade förbundet blir inte judar. Av alldeles speciella skäl skapade Gud dem till att tillhöra andra folk. Det är ingen skam att inte vara jude. Det är något mycket fantastiskt, eftersom det är enligt Guds vilja och plan. 

     Det är även viktigt att komma ihåg, att troende från hednafolken inte ersätter Israel. Israel blir aldrig ersatt av ett nytt andligt Israel som kallas ”Kyrkan”.

      När Jesus vid sin sista påskmåltid lyfter bägaren efter måltiden och säger, att ”denna bägare är det nya förbundet i mitt blod” (Luk 22:20), så instiftar han det nya förbundet. Lägg märke till, att när han instiftar detta förbund, så fanns det inte en enda hedning med – alla var israelitiska män. Detta stämmer väl överens med Hebr 8:8 (som citerar Jer 31:31) som säger, att det Nya förbundet skulle slutas ”med Israels hus och Juda hus”

     Bibeln försäkrar med all tydlighet, att alla – både judar och ickejudar – som förlitar sig på Jesus får vara med i detta förbund. För ickejudar innebär detta bland mycket annat, att Guds folk också är deras folk och att detta folks förbund också gäller dem. 

     Bibeln säger även, att alla som tagit emot Jesus – både judar och ickejudar – är jämlika och att alla har del av samma andliga privilegier som det förnyade förbundet utlovar. Detta innebär bland annat, att de får Lagen/Torahn skriven i sina hjärtan. Kom ihåg, att de nu är nya skapelser! Alla nya skapelser är skapade i Guds rättfärdighet. 

     När vi som hedningar blir inympade i det äkta olivträdet, ska vi enligt Rom 11:18 inte förhäva oss över de äkta grenarna. Vi har inte tagit deras plats. Vi får inte del av ett nytt ”kristet förbund” som har andra förbundsregler, än vad som gäller Guds Israel. Vi blir adopterade in i Guds familj och som adopterade söner och döttrar har vi inte fått några specialregler för, hur vi ska leva. Det nya förbundet resulterar inte i, att Gud ordnar ett nytt förbundstecken – söndagen – speciellt för kristna.

     I Efesierbrevets andra kapitel får vi veta, att vi hedningarna – de oomskurna – tidigare var ”utan Kristus [Messias], utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden [obs plural] med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som är i Kristus Jesus [Messias Yeshua] och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi [Messias] blod.” (Ef 2:12, 13) Vilka underbara ord!

     Vi var utestängda från medborgarskapet i Israel. Vi hade ingen del i förbunden med deras löfte! Vi levde utan hopp och utan Gud i världen! Men genom Messias försoning, död och uppståndelse har allt detta radikalt förändrats. Nu har vi medborgarskap i Israel! Nu har vi blivit delaktiga av förbunden – naturligtvis även Sinaiförbundet! Nu lever vi inte längre utan hopp och utan Gud!

     Lite längre fram i kapitlet får vi detta bekräftat. Hedningarna är ”inte längre gäster och främ-lingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj”. (Ef 2:19) Paulus säger vidare, att ”hedningarna… är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i sam-ma löfte”. (Ef 3:6)

     Har vi del i samma förbund med dess löften och har blivit adopterade in i Guds familj, så gäller naturligtvis även Guds lag, hans Torah, även oss. De troende i församlingen i Jerusalem under det första århundradet var noga med att leva enligt Guds lag. Vi läser i Apg 21:20 om, hur de äldste i församlingen berättade för Paulus, ”att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen [Torahn]”. (Apg 21:20) Om alla dessa tiotusentals judar som tagit emot Jesus levde enligt lagen, Torahn, så kan jag inte se och förstå, varför det skulle vara ett så allvarligt fel att göra så i dag. Dessa judar firade både sabbat och högtider!

     Här protesterar många, eftersom de inte vill ha med Guds lag att göra. Man hänvisar till, att det nu bara är kärlek och nåd som gäller! Men levde då inte de troende i Jerusalem i kärlek och nåd?Tänk om de troende i dag – i sin iver över att inte bli lagiska – hade ägnat lite tid åt att försöka slappna av och se, att hela Torahn handlar om Guds nåd – från början till slut!

     Det finns inte ett ursprungligt förbund för judar och ett nytt förbund för kristna. Dessa tankar brukar gå under benämningen ”tvåförbundsteologi”, men det finns inte två separata förbund! Gud har slutit ett förbund med sitt folk och det gäller både jude och grek…

     Den som menar sig leva i ”det nya förbundet” och samtidigt proklamerar att Guds lag – Guds Torah – inte längre gäller kan inte enligt den bibliska definitionen ha tagit del av det bibliska Nya förbundet, eftersom ett kännetecken på det bibliska Nya förbundet är, att Guds lag (enligt grund-texten, Guds Torah) ska vara skriven i människors hjärtan. Guds Torah är i sanning en hjärtefråga i det Nya förbundet!

     Det kanske kommer som en överraskning för en del, att de som förespråkar, att vi inte har med Torahn att göra – som man så målmedvetet och ihärdigt kallar ”det gamla förbundet” – i själva verket till stora delar lever enligt Torahn.

     Vill citera några tänkvärda rader från en bok som förhoppningsvis kommer att ges ut på ”Förlaget Shabbat Shalom” i sommar:

     ”Bara genom att leva ett kristet liv håller du det mesta i Torahn. Det är ganska uppenbart, när du tänker efter. Tänk exempelvis på de tio budorden. Saker som att hedra sin far och mor, trohet i äktenskapet och vanlig ärlighet är alla bud i Torahn. Budet att älska sin nästa som sig själv, bry sig om den föräldralöse och änkan, ta hand om den fattige och räcka ut en hjälpande hand till en broder i nöd är alla föreskrifter i Torahn. Förbud mot våld, orättvisor, stöld, mord, sexuell avvikelse och ockultism är alla exempel på grundläggande moraliska lagar som består av lagarna i Torahn. Tro, nåd, ånger, bekännelse, bön och dop hittar vi också i Torahn. De saker som definierar ett kristet liv har sin grund i Torahn. I de flesta fall är det kristna livet ett liv där Torahn levs ut.

     Det är sant att det finns många bud i Torahn som inte tillhör ett normalt kristet liv. Där finns exempelvis de många offren i templets gudstjänstordning. Kristna bär inte fram offer. Men vänta lite! Visste du, att Torahn förbjuder oss att bära fram offer? Enligt Fjärde och Femte Moseböckerna kan offer endast bäras fram i templet i Jerusalem. (Se 3 Mos17; 5 Mos 12!) Det har inte funnits något tempel i Jerusalem sedan apostlarnas dagar. Det skulle vara en synd att offra djur i dag. Bibeln säger så. Varje gång vi därför inte offrar brännoffer på vår bakgård, håller vi ett bud i Torahn: budet att inte bära fram offer utanför templet i Jerusalem. På liknande sätt är de stränga lagarna i Torahn – stening och liknande – inte tillämpbara, om man inte befinner sig i landet Israel och är underställd en i vederbörlig ordning utvald torahdomstol liknande Stora rådet. Eftersom det inte har funnits något fungerande Stora råd som utövat världslig makt på närmare 2 000 år, har inget dödsstraffmål prövats på lika många år. Hur gärna vi än skulle vilja stena någon ibland, förbjuder Torahn den sortens rättvisa. De flesta av Torahns lagar som kristna inte håller är lagar som inte passar in i den moderna världen. Det betyder inte, att dessa lagar är irrelevanta eller upphävda, men under rådande omständigheter kan de inte praktiseras.

     Samtidigt är kristna över hela världen noga med att hålla betydelsefulla delar av Torahn. Kristendomen har spridit tron på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud till alla nationer. Kristna arbetar överallt för att se rättvisa upprättad, se de betryckta befriade, de hungriga mättade och för att se Guds rike dra fram. Kristna har rykte om sig att bistå och stödja främlingen, den faderlöse och änkan. Världen kanske inte vill medge det, men kristna är kända för sin starka integritet, sin moraliska karaktär och omutliga ärlighet. Kyrkans historia rymmer en del mörka kapitel och det finns alltid ett par ’ruttna ägg i korgen’, men kristna respekteras överallt, även om de inte upp-skattas. Allt detta är resultatet av att kristna håller Torahn.

     Det verkar som om kristna lever efter Torahn utan att veta om det – nåja, nästan. Det finns några motsägelser som har uppstått under åren − några moment i Torahn som vi har glömt. Det handlar om saker som vi förlorade under de första åren av förföljelse.” (Citat från Daniel Lancaster, Restoration. Med tanke på den översättning till svenska som snart kommer ut, är sidnummer ännu så länge okänt.)

     En annan bibeltext som togs upp i ”Dialog” var Kol 2:16, 17. Efter det att du Johnny inlett med Paulus varning i vers åtta, att ”se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus” (detta var naturligtvis indirekt en referens till undervisningen som stoppades), så läser du vidare: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat.” Du upprepar med efter-tryck: ”Låt ingen döma er, det vill säga, du gör fel som inte gör det här… för det är ju då man dömer.”

     Börje instämmer: ”Precis! Väldigt bra!” Du Johnny fortsätter med den sjuttonde versen: ”Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.” Börje har funnit något nytt! Han stryker i bildrutan omsorgsfullt under texten i sin Bibel. Du berättar vidare om, hur en skugga fungerar… för att visa skillnaden på verkligheten och skuggbilden. Kristus är verkligheten som kastar skuggan! ”Det är väldigt bra det här, den sextonde versen”, säger Börje och läser än en gång : ”Låt ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller ny-månad eller sabbat.”

     Ordagrant fortsätter du så här: ”För det är ju också då man dras in under den här lagen, då kommer man väldigt snart in på, att man ska börja hålla de här matreglerna, man ska börja äta den mat som är ren, så kallad kosher, efter lagens föreskrifter. Och det ena leder till det andra och innan man vet ordet av, så är man insnärjd i denna lag och det farliga som vi läste, är att det drar bort från Kristus.”

     Några minuter senare uppmanar Börje tittarna, att de där hemma ska läsa Kol 2:16, ”eftersom den versen säger så oändligt mycket”. Slut citat från Dialog, Kanal 10.

     Visst säger den texten oändligt mycket! Paulus uppmuntrar här de troende i Kolosse, att de inte ska låta andra döma dem, för att de firar de bibliska högtiderna och sabbat! Tydligen förstod ni inte budskapet, trots att ni upprepade gånger läste texten! Gång på gång dömdes både jag och Fokus Israels producent, eftersom vi presenterat sabbatens budskap.

     Det hade kanske varit lättare för er att förstå Kol 2:16, om ni läst den i Bibel 2000: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabba-ter.” Paulus uppmanar de troende i Kolosse, att de inte ska låta någon döma dem för ”hur [de] iakttar högtider eller nymånar eller sabbater”. De troende i Kolosse iakttog med andra ord både Herrens högtider och sabbaten. Paulus skrev till dem, att de inte skulle låta någon döma dem för hur de firade dessa högtider.

     Det är märkligt att en del människor refererar till denna vers för att påpeka, att man inte ska fira de bibliska högtider som det undervisas om i Tredje Mosebokens tjugotredje kapitel. Och anled-ningen till detta är just uppfattningen, att dessa högtider (inklusive sabbaten) endast skulle vara en skugga av de andliga verkligheter som vi har i Messias. Skuggan är inte viktig, menar man.

     I den femte versen beskriver Paulus, hur tacksam och glad han är över att se, att de troende i Kolosse hade en sådan ”ordning och fasthet i tron på Kristus [Messias]”. Paulus fortsätter dessa lovord med en uppmaning, att de på detta sätt ska fortsätta att leva i Messias och se till, att ingen kommer och tar dem till fånga ”med sin tomma och bedrägliga filosofi” som är ”byggd på mänsk-liga traditioner och stadgar och inte på Kristus [Messias]”. (Se Kol 2:5-8!) Detta handlar näppe-ligen inte om Torahn! Torahn är Guds ord! Den är inte mänskliga traditioner!

     Denna skildring löper vidare genom texten och apostelns varning är sammankopplad med de övriga förmaningarna, vilka vi finner i verserna 16-23. När vi gör denna koppling, har vi en exakt beskrivning av människosläktets uråldriga tendens till att utifrån Guds ord vilja skapa ett förvillande komplicerat system av, vad man får och inte får göra, ett system som man sedan ställs ansvarig inför. Detta system åtföljs sedan av en sofistikerad filosofi som har som mål, att åhöraren av djup respekt och i fruktan ska acceptera dessa fromma skäl till, varför han eller hon ska underkasta sig dessa betungande lagar.

     Lägg märke till att Paulus påminner dem om den ursprungliga undervisning de fått. (Se verserna 6, 7!) Denna undervisning är orsaken till, att de inte ska ta emot något tankemönster som leder dem till någon form av mänskliga regler och förordningar oavsett hur skickligt de än framställts. (Se verserna 8-15!) Vers sexton fortsätter sedan med orden: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus [Messias].”

     När vi granskar högtiderna i Tredje Mosebokens tjugotredje kapitel, är det lätt att se Messias i varje högtid. Detta är vad Paulus menade med att säga, att högtiderna är skuggbilder av det som ska komma och att kroppen som ger skuggan är Messias. Han är högtiderna! Att Torahn illustrerar eller förebådar verkligheten i Messias kropp innebär naturligtvis inte, att Torahn av den anledningen skulle vara meningslös eller oväsentlig. Vi ska snarare tolka den utifrån dess ursprungliga mening, det vill säga med förståelsen av, att den beskriver Messias.

     I stället för att vädja till de troende, att de ska sluta upp med att leva enligt Torahn, ger oss Kol 2:16, 17 det verkliga motivet till att lyda Torahns undervisning – vi ska följa den med avsikten att upptäcka Messias och vårt nya liv i honom!

     För övrigt finns denna vers översatt på olika sätt. Jag ska inte trötta er med att räkna upp en mängd olika engelska översättningar, men Young´s Literal Translation är ett gott exempel: ”Låt ingen därför döma er för mat eller dryck eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbater, vilket är en skugga av det som skall komma, men kroppen [är] Messias.” (Kol 2:16-17, i översättning från engelska till svenska.)

     Våra svenska översättningar talar om ”skuggan av det som skulle komma”, medan det språkligt sett bättre kan översättas med ”skugga av det som skall komma”. Denna senare översättning är helt i samklang med den grekiska texten – även om den inte alltid stämmer överens med människors teologi.

     Vissa bibelöversättningar visar på översättarnas fördomar. I Kol 2:17 infogar man till exempel ordet ”bara” för att förminska vikten av de bibliska högtiderna. Svenska Folkbibeln ger prov på detta, medan Bibel 2000 – i likhet med många andra översättningar – inte har detta lilla tillägg. Svenska Folkbibeln skulle med andra ord lika gärna ha kunnat översätta nämnda text så här: ”Allt detta är en skugga av det som skall komma…”

     Vi bör i vilket fall som helst inte läsa detta avsnitt som ett avståndstagande från värdet av att hålla Herrens högtider. Paulus talar i stället om för oss, att de är en skugga av det som ska komma och av verkligheten i Messias. När vi förstår, att innebörden av Herrens högtider är Messias, är vi mer benägna att hålla dem. Det blir en fråga om lärjungaskap.

     I Hebreerbrevets fjärde kapitel sätter författaren likhetstecken mellan sabbatsbegreppet och det glada budskapet om Jesus. Vi får vecka efter vecka leva ut Torahns budskap och fira sabbat med vetskap om, att vi lever i Messias fullbordade verk. Sabbaten undervisar oss som är nya skapelser i Messias, att vi nu kan sluta upp med vår strävan att bli något vi redan är – rättfärdiga inför Gud. I själva verket är vi fria att leva ut denna rättfärdighet och det är denna sanning som sabbaten varje vecka blir en påminnelse om. Att leva i enlighet med Torahn innebär helt enkelt, att konsekvent leva ut vilka vi genom pånyttfödelsen är i Jesus. Torahns innersta väsen – uttryckt i förbundet med Mose – är därför instruktionerna om, hur vi som Guds återlösta barn ska leva.

     Till sist vill jag bara nämna, att jag inte håller Torahn och firar högtider och sabbat för att bli frälst – utan därför att jag är frälst. Ledningen för Kanal 10 kan släcka en TV-sändning, men den kan aldrig släcka den glädje som människor runt om i vårt land och utöver vår värld upplever, när de vid solnedgången på fredagskvällen får lämna allt det som hör vardagen till och avskilja den dag som Herren vilade på, den dag han välsignade och helgade.

     ”De främlingar som har slutit sig till HERREN och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus… Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. Så säger Herren HERREN, han som samlar de fördrivna av Israel: Ännu fler skall jag samla till honom, till hans försam-ling.(Jes 56:6-7, min fetstilsmarkering)

 

     Tänk att vi av nåd får vara med! 

Broderligen Jan-Olof Sundvall

 


 [1]

Jan-Olof Sundvall mar 7, ’11, 1:39 em  2:40-3:10

 

Ämne: Gästblogg, OPINION & DEBATT

Kommentarer (Denna del omfattas inte av vårt utgivningsbevis)