fredag, januari 27th, 2012...6:16 f m
Tack Gud!
Gästblogg av Sippora
Jag vaknade tidigt en dag, och låg och grubblade över olika hemska händelser i mitt liv. Många gånger har jag fastnat i känslan av att vara ett offer för omständigheter. Ett lätt byte för fienden. Ett olycksbarn.
Fortfarande kan jag känna att jag ofta kryper ihop, när livet börjar visa tecken på storm. Det kan vara hemma, på jobbet eller bland vänner. Jag väntar mig alltid det värsta.
Här om veckan kom jag att tänka på bibelordet ”Tacka Gud i alla livets förhållanden”, och började fundera på varför i all sin dar, jag uppmanas att göra detta?
Är Gud sadist? Han kan väl inte mena att jag mitt under ett övergrepp, ska börja tacka honom för det som sker?
I samma veva som jag brottas med varför vi ska tacka Gud i alla livets förhållanden, visar min vän Soila mig en gammal bok hon läst. Den heter GUDS MAKT genom tacksägelse, och är skriven av Merlin R. Carothers (1973).
Genom denna bok börjar jag att få perspektiv igen, på varför vi ska tacka Gud även när vi har det svårt.
Det händer något när vi börjar lita på Guds makt. Det händer något när vi verkligen börjar tro att Gud har övervunnit allt det onda. Det händer något när jag tackar Gud i livets alla skeenden.
Vad är det då som händer?
En teolog skulle förhoppningsvis kunna ge goda teoretiska svar på denna fråga, själv kan jag bara dela med mig av min erfarenhet.
Genom att börja tacka Gud för sorg och prövningar, har jag fått en förändrat grundinställning till livet. Jag har börjat lita på att ”allt samverkar till det bästa för dem som älskar honom”. Jag har börjat tro att Gud verkligen har makt att göra vad han vill – i himmelen och på jorden. Jag har börjat hoppas på att Gud en dag ska förklara, varför jag var tvungen att gå igenom mörka dalar.
Tack Gud!
/Sippora
19 kommentarer
januari 27th, 2012 at 7:42 f m Citera och svara denna kommentar
Varmaste tack för detta så centrala inlägg Sippora!
Jag har också verkligen kämpat med just dessa frågor och boken GUDS MAKT genom tacksägelse, och är skriven av Merlin R. Carothers (1973) var aktuell redan 1974 för mig men slanten har inte riktigt trillat ner förrän nyligen.
En dotter och måg gav mig nyligen Psaltaren 48 med uppmaning från Gud att tacksägelse skulle lösa mina problem.
Det talas ofta bibeln om ”lovets offer”så att det är ett offer och uppoffring det har jag förstått. Det går inte alltid av sig självt men är en god föresats till genombrott att gå emot känslan i lydnad för Guds Ord. Hebreerbrevet 5:8 säger att Jesus lärde sig lydnad genom lidande.
Rom.8:28 att allt samverkar till det bästa för den som älskar Gud och är kallad efter Guds rådslut är också en nyckel väl värd att ta vara på.
Hela Psaltaren vittnar om lovsång och tacksägelse mitt i svåraste prövning. Jesus sjöng lovsång med de sina straxt före sitt djupaste lidande och sin korsdöd.
Så låt oss med dessa vägledande förebilder gå vidare på trons väg genom tacksägelse och lovsång.
Det är sådana troshjältar och troshjältinnor som Gud behöver idag.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 8:51 f m Citera och svara denna kommentar
Tack för ett tankeväckande inlägg!
Jag tror att Gud, liksom för Job, väntar på att vi skall söka Honom i det lidande han tillåter oss utstå, genom den tacksägelse du talar om och den glädje som Paulus vittnar om (Kol 1:24).
Det finns ett hoppfyllt mysterium i insikten att visdomkommer ur lidande och Ords. 3:11ff:
”11Förkasta inte Herrens fostran, min son,
känn inte avsky för hans tuktan,
12ty Herren tuktar den han älskar
och agar den son han har kär.
13Lycklig den som funnit vishet,
den som nått fram till insikt.
14Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.
15Hon är dyrbarare än pärlor,
inga skatter går upp mot henne.”
Allt gott!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 9:04 f m Citera och svara denna kommentar
Fint!
/Ö
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 10:42 f m Citera och svara denna kommentar
@Tuve:
Detta skriver jag under på.
Tack och amen!
Var välsignad!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 11:43 f m Citera och svara denna kommentar
Mycket bra Sippora att du tar upp detta ämne. Jag var nyfrälst 1974 när den här boken ”Guds makt genom tacsägelse” kom ut. ett budskap som slog rot i mig och har hjälpt mig ur många svåra problem. En del läste den här boken lite för fort och började tacka FÖR problemen. Men det står TACKA GUD I LIVETS ALLA FÖRHOLLANDE. När problemen kommer har vi ju två valmöjligheter. Att gensvara på atacken, börja gnälla och dras in i självömkan, eller att vända Satan ryggen genom att prisa och tacka Gud. Genom tacksägelse deklarerar vi att segern redan är vunnen på korset, oavsett vilka problem som möter oss. Att leva i tacksägelse till Gud är att leva i seger.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 2:41 e m Citera och svara denna kommentar
Jag fick också tag på ”Guds makt genom tacksägelse” och har praktiserat det till och från genom åren. Oftast har jag tackat Gud för att han är HERRE över en viss (svår) situation, och då är det precis som om det svåra lyfts av en och man fylls av glädje och frid istället för oro eller sorg. Ibland har jag tackat för det onda som en lydnads-handling, och samma sak händer då. Lovets offer. Då bär Gud det som olösligt eller svårt och efter ett tag kommer lösningen. Den och ”Det finns frihet”, om att förlåta (=släppa) allt det svåra i Jesu namn och tacka för helande, bryta negativa följder av något ont, i Jesu namn, är bok nr 2 som förvandlade mitt liv.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 4:30 e m Citera och svara denna kommentar
Well put! Viktigt inlägg. Tack Sippora
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 4:36 e m Citera och svara denna kommentar
Tack! Tror det fanns en mening med att denna lades upp nu. Jag behövde verkligen denna uppmaning, den kom verkligen i perfekt tillfälle!
Herrens nåd vare med er alla!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 4:48 e m Citera och svara denna kommentar
Sippora skrev: ”Här om veckan kom jag att tänka på bibelordet ”Tacka Gud i alla livets förhållanden”, och började fundera på varför i all sin dar, jag uppmanas att göra detta?
Är Gud sadist? Han kan väl inte mena att jag mitt under ett övergrepp, ska börja tacka honom för det som sker?”
Nej, vi skall inte tacka Gud för det som är uppenbart ont, eftersom det inte kommer från Gud. Hur skulle du själv tycka om att bli tillvitad onda gärningar som du inte utfört. Bibelordet som uppmanar oss att ”tacka Gud i livets alla förhållanden” innebär ju inte att vi skall tacka Gud för alla förhållanden. Däremot är det ju en underbar nåd att få ta till sig löftet att Gud i sin makt och barmhärtighet har lovat oss att oavsett de mest vidriga omständigheter som drabbar oss låta allt samverka till det bästa för dem som älskar Gud och är kallade efter hans beslut.
Shalom!
Fred
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 4:51 e m Citera och svara denna kommentar
Tycker så mycket om din ”ton” i det du skriver! Ödmjukt, försiktigt, trevande men med din hand tryggt i Guds
Befinner mig själv just nu i en mycket knepig situation som troende. Vad gör mig till en ”god kristen” i relationer som där jag har tömt ut mig och ”hållit fred så långt det på mig ankommer” – förlåtit ”70×7″ – och det inte räcker?!
Men då litar jag på att Herren har sina vägar även med människor runtom kring mig.
Tack och var välsignad!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 4:53 e m Citera och svara denna kommentar
Tack för påminnelsen!
Precis vad jag behövde. Jag tackar Gud och tårarna trillar.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 6:35 e m Citera och svara denna kommentar
Sippora, tack för dessa tänkvärda ord. Gud välsigne dig och de dina.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 27th, 2012 at 6:38 e m Citera och svara denna kommentar
@Fred Ö:
”Bibelordet som uppmanar oss att ‘tacka Gud i livets alla förhållanden’ innebär ju inte att vi skall tacka Gud för alla förhållanden.”
Mycket träffsäkert!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 28th, 2012 at 12:07 e m Citera och svara denna kommentar
Tack Sippora för att du påminner oss om rätt fokus!
Det är detta vi behöver församlingssyskon till- att hjälpa varandra att lyfta blicken från navelskåderi och tacka Gud för Hans storhet!
Jag ska kolla efter boken du nämner.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 28th, 2012 at 12:23 e m Citera och svara denna kommentar
Tack för alla uppmuntrande kommentarer!
Att leva i detta med att ”tacka Gud i alla livets förhållanden”, sker inte över en natt. Kanske inte ens över ett jordeliv. Men för varje situation där jag lyckas vända blicken rätt, känner jag att jag tagit ytterligare ett vacklande steg på tacksamhetens och lovsångens väg.
Här kommer ett av mina favoritcitat från ovan nämnda bok, där Merlin hör Gud i en syn:
”De som klarar sig igenom alla svårigheter når en ny värld och upptäcker att det liv de ansåg vara normalt inte på något sätt kan jämföras med det liv jag har berett för dem som prisar mig och tror att jag mycket noga vakar över dem.
Den som når ljuset från det himmelska riket kan vandra vidare höjd över alla svårigheter hur svåra de än kan tyckas vara, och göra det så länge de har sina ögon riktade, inte på problemen utan på min seger i Kristus.”
Varma hälsningar
/Sippora
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 28th, 2012 at 1:41 e m Citera och svara denna kommentar
Tack!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 28th, 2012 at 3:02 e m Citera och svara denna kommentar
@Sippora:
Tänker på hur det du/vi har skrivit här som kan sammanfattas i Psalm 84:6
”När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.”
Lägg märke till ”…göra DE den rik på källor…” Rätt attityd till tåredalen verkar vara en god grund för välsignelser alltså
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
januari 28th, 2012 at 7:05 e m Citera och svara denna kommentar
Har ej läst boken, däremot har Gud visat mig att om jag tackar eller i varje fall tar emot, vad som än kommer ur hans hand, så ser jag Honom mitt i allt, eftersom han tar hand o mig o inget sker som inte han har ”godkänt”, dvs han är med i det…så hittar jag vägen…den väg som han tänkt ut.
Jag har märkt att han låter oss gå igenom, i alla fall mig, det jag/vi varit med om, där det onda kunde få fäste…igen!!! och det, för att tillsammans med Honom så kommer ljuset in där…och befriar oss…och allt blir annorlunda.
dessutom förbereder han oss…danar oss, formar oss, som lerkärl för det som kommer…Han har en underbar uppgift för oss, och precis som krukmakaren vet hur han ska behandla leret så det blir rätt för dess uppgift, gör Gud med oss…och han använder allt, också det onda, precis som leret, om det kunde känna o tänka skulle jämra sig när kniven skär, eller handen formar…för att åstadkomma det underbara. Eller som operationskniven är ett mordverktyg i den ondes hand, men i en skicklig kirurgs…
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 1st, 2012 at 11:25 f m Citera och svara denna kommentar
Till Katarina
Läs Matteus 5:44-45 och prova det!
Jag upptäckte en gång att i vissa översättningar står det att vi ska välsigna (=önska gott) de som behandlar oss illa, och det händer ju oss alla ibland.
Min erfarenhet är att om man gör det så är det som om den personen ändrar attityd mot en. Det kan hända att det är svårt att välsigna, och då får man göra det som en lydnadshandling och i Jesu namn.
Lycka till och Gud välsigne dig!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara