onsdag, februari 22nd, 2012...6:00 f m
Nytestamentligt ledarskap, biskopsämbetet och läroämbete.
Av Andréas Glandberger
"Den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare." - Jesus
För vissa är ledarskap i församlingen närmast ett skällsord. De som har upplevt ett negativt ledarskap där maktmissbruk präglat sättet att leda på har ofta en aversion mot ledarskap, och det är fullt förståeligt. Från talarstolen har det talats om den goda herden men det är kanske allt annat än en god herde man sett. Sedan finns det en annan sida där man är väldigt hierarkisk och poängterar de olika ämbeten man anser ska finnas i församlingen. I denna artikel skall jag kort skriva lite om ledarskap i den nytestamentliga församlingen och slutligen dela några tankar om biskopsämbetet. Detta är ingen djup analys av nytestamentligt ledarskap och jag menar mig inte vara någon lärd med den rätta sanningen på det här området.
Paulus var mycket noggrann med att man undervisade i enlighet med de ord han mottagit från Jesus, och de som avvek från den sunda läran tillrättavisade han ordentligt. Att det fanns ett ledarskap i varje församling ser vi också mycket tydligt, men frågan är hur detta ledarskap fungerade och vad som var deras uppgifter. Mycket av de ledarskapsmodeller vi ser i frikyrkliga sammanhang i dag har rötter som går tillbaka till Moses. Trosrörelsen, där jag har bakgrund ifrån, har med sin osunda ledarideologi hämtat det mesta från gamla testamentet och Moses, där de hierarkiska principerna är tydliga. Vem har väl inte hört om de olika bilderna om hur det skall vara, att Moses mottog instruktioner från Gud som han i sin tur delade vidare till de 70 äldste och som därefter meddelade folket. En av de mest använda bilderna på toppstyrt ledarskap är väl oljan som rinner ned för Arons skägg och att vi skall akta oss för att röra vid Herrens smorde.
Hur var det i den nytestamentliga församlingen? Rådde de hierarkiska principerna där eller förhöll det sig annorlunda? Jag kommer inte att ha en grundlig teologisk genomgång, utan endast visa dig kort hur jag tror tanken med församlingens ledarskap var tänkt att fungera. Jag använder ordet församlingen medvetet även om ordet ”kyrkan” i dessa tider är det kyrkopolitiskt korrekta att använda. Jesus etablerade inte vare sig den katolska kyrkan eller något annat samfund. Församlingen är inte byggd på personen Petrus, men på den uppenbarelse han fick om att Jesus var Messias, den levande Gudens Son. Jesus återetablerade däremot den förlorade kontakt människan från skapelsen hade med sin Skapare, och det är gemenskapen vi troende har tillsammans som utgör det som i grekiskan kallas ecclesia. Församlingen är de troende i Kristus oavsett om man är medlem i ett samfund eller möts i hemmen.
Som jag förstått att de nytestamentliga församlingarna fungerade, var det att apostlarna och deras medarbetare insatte äldste att ta hand om människorna. De äldste hade ett stort ansvar för de troende på sin ort och predikade och undervisade utöver att de gjorde hembesök. Det finns så ofantligt mycket mer att skriva om detta ämne, men då bör man kanske skriva en bok. Jag nämner här inget om de andra tjänsterna som också fanns i församlingen, såsom församlingstjänare/diakoner, utan håller mig till själva begreppet äldste/församlingsledare/biskop. Det var stora krav om man skulle bli en av de äldste, och det var viktigt att de som var satta som ledare för Guds församling var oklanderliga på alla sätt. Läser man dessa krav och överför dem till församlingsledare i dag skulle många diskvalificeras, och personligen tycker jag att det vore på sin plats i flera fall.
1 Tim 3:1-7 beskriver hur en församlingsledare bör vara:
”Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.”
Det är nog en del som inte lever upp till dessa kritierier och definitivt borde träda åt sidan. När man läser Pauli undervisning om hur han beskriver ledarskapet i församlingen slås i alla fall jag av att det alltid talas om de äldste i pluralis och aldrig som om det skulle handla om bara en ledare. Jag kan inte se att det fanns huvudpastorer i de nytestamentliga församlingarna. Jag har skrivit om detta ämne tidigare[1] och vill poängtera det samma som jag gjorde då, nämligen att det endast är Jesus som har titeln huvudpastor i NT. Att kristenheten använder samma titel på ledare inom församlingen idag är egentligen en smula obegripligt.
För övrigt är det intressant att se att ordet för församlingsledare på grekiska (episkopē I ἐπίσκοπος - biskop) här ovan i 1 Tim 3, har samma funktion som de äldste (presbyterion I πρεσβυτέριον). Skall man tro den bokstavliga betydelsen var detta bland annat en uppsökande funktion,[2] men också ordet overseer[3] (engelska för uppsyningsman) förekommer. Så långt jag läst och förstått är en biskop en som verkligen är en herde och som har som sin viktigaste uppgift att se till att andra har det bra. Hur mycket man än kanske ogillar ordet biskop så finns det tillika i det nya testamentet, men funktionen är kanske annorlunda än vad många av oss tror. Det handlar inte om makt eller en stark hierarkisk position, utan om verklig omsorg och kärlek till de troende i Guds församling. Att olika ämbeten missbrukats av det som kallas ”kyrkan” genom århundraden betyder däremot inte att vi inte skall våga titta på vad Gud säger om ledarskap i Hans kropp, men helt tydligt handlar det alltså inte om positioner och makt, utan om omsorg och kärlek.
En kommentar till 1 Tim 3:2 i Svensk Studiebibel av den kände och högt respekterade bibelforskaren Thoralf Gilbrandt säger följande angående ordet ”församlingsledare” som används i den aktuella texten:
”I apostolisk tid är ”presbyter” (äldste) och ”episkos” (församlingsledare) olika benämningar på samma tjänst.”[4]
Läser man vad den första hednabiskopen, Ignatios av Antiokia, skrev om biskopsämbetet blir man däremot fundersam. Likheterna till påveämbetet är tydliga.
”När man ser att biskopen tiger bör man frukta honom desto mer. Var och en som husets herre sänder som en förvaltare bör vi ta emot på samma sätt som den som har sänt honom. Det står alltså klart att man bör beakta biskopen som Herren själv” [...] ”Därför bör ni vandra enligt biskopens vilja, något som ni också gör.” [...] ”Låt oss därför vara angelägna att inte sätta oss upp mot biskopen så att vi underordnar oss Gud.”[5]
En gruppering som betonat starkt ledarskap sedan början av sin existens, är stiftelsen Livets Ord i Uppsala. Ulf Ekman tituleras som ”Pastor Ulf” och de hierarkiska tongångarna lever starkt inom Livets Ord. Om jag hade sett att dessa pastorer verkligen hade ett herdehjärta (såsom jag läser och förstår min bibel) hade jag varit försiktig med min kritik av Livets Ords ledare, men tyvärr har jag sett raka motsatsen under allt för många år för att kunna kalla dem herdar. De vakar över varandra och Livets Ord, men många är det som kan vittna om en stark maktstruktur i stället för den kärleksfulla herden vi i regel förknippar med kristet ledarskap. Givetvis finns det människor i Livets Ord som har ett herdehjärta, men det är tyvärr inte dessa som präglat trosrörelsen under de år rörelsen existerat. Det gör mig faktiskt ledsen eftersom man som kristen förväntar sig att kärleken till Jesus och andra borde vara integrerad och autentisk hos den som kallar sig pastor.
Jag talade med en av trosrörelsens pastorer för några år sedan, och personen i fråga sa rätt ut att han hade förstört många människors liv. Jag visste att det stämde, men det river i ens hjärta att höra det i alla fall. När man inte ser omvändelsens och förändringens frukt i form av förlåtelse och försoning hos dessa ledare som jag vet behandlat människor som om de inte vore något värda såvida det inte gagnade dem själva, ja då är det fullt legitimt att ifrågasätta om dessa ledare är herdar efter Guds hjärta.
Jag skall återgå till detta med biskopens ämbete och vill citera stiftelsen Livets Ords pastor Ulf Ekman som skrev en artikel i tidskriften Keryx där han berörde detta ämne:
”Det är kanske inte så konstigt att ett antal pingstgrupperingar i olika delar av världen nu använder sig av begreppet ”biskop” för att legitimera en tjänst som leder pastorer. Frågan är om man inte måste lyfta upp och bejaka både de reella ledarskapsproblem som finns idag och de lösningar som faktiskt har funnits genom historien. Kanske man inte bara reflexmässigt kan förkasta dem innan de ens blivit prövade. Jag tror verkligen inte det. Och jag tror att vi varken behöver skämmas för att pröva detta eller tömma begreppet på dess innehåll för att våga använda det. Vi kan inte bara uppfinna hjulet på nytt, införskaffa vissa titlar och köra på som om det förflutna inte existerade. Det finns en gemenskap, alltså en koinonia som också har en kontinuitet både framåt och bakåt. Det finns ett handlingsprogram som Anden kan leda oss till att upptäcka och samarbeta med, i både tid och rum. Det kommer att göra jobbet lättare för oss. Då blir manifestationen av vad kyrkan verkligen är mer autentisk, mer äkta och mer lik originalet. Det blir alltså ett sätt att bevara kontinuiteten och den apostoliska äktheten. Detta leder i sin tur till ett fullare uttryck för Guds väsen och en större manifestation av hans kraft, inte tvärtom. Det är intressant att katoliker betonar den apostoliska traditionen och den historiska successionen. Protestanter betonar den apostoliska undervisningen och läran. Pentekostala betonar det apostoliska livets övernaturliga dimension och genomslagskraft. Är det så att vi behöver alla dessa tre för att kyrkan ska vara både autentisk och relevant, både bevara sin trohet och öka sin genomslagskraft?”[6]
I samma nummer av Keryx skriver Ulf Ekman också om behovet av ett läroämbete, och för många frikyrkokristna låter kanske detta en aning främmande. Låt mig citera ett utdrag, men för helhetens skull rekommenderar jag att du läser hela artikeln:
”Min poäng är, att om man vänder sig från tanken på någon form av läroämbete hamnar man till slut i en förvirrande röra av subjektiva åsikter och upplevelser, som till slut resulterar i partistridighet och sönderfall. När man vill ge alla legitimitet får till slut ingen legitimitet. Ingen har då längre rätt att hänvisa till vare sig en sanning eller av den helige Ande smort, legitimt ämbete, som kan förvalta denna sanning rätt och ge den vidare. Ett (andligt självmordsaktigt) sätt att lösa detta blir då att negligera all form av objektiv sanning och i stället hänge sig åt enbart subjektiva upplevelser. Jag vill påstå att om kyrkan ska vara autentisk måste den i sin struktur ha någon form av läroämbete inbyggd i sig.”[7]
Har Ulf Ekman rätt i det han skriver? Behöver vi ompröva vår syn på bibliskt ledarskap för att församlingen fullt ut skall kunna vara det Gud tänkt?
Kongress i Turkiet
Mellan den 29 februari och 5 mars skall Livets Ord samla sina pastorer och ledare från alla de världsvida filialerna till en kongress i Efesus i Turkiet.[8] Där skall de diskutera, undervisa, ha gemenskap och workshops. Man får hoppas att de tillåter reella diskussioner och även ifrågasättande och inte bara envägskommunikation med färdigproducerade lösningar att underordnat acceptera. Kommer Ulf Ekman utses till biskop under denna kongress? Jag säger inte att det kommer att ske, men det vore väl kanske ett naturligt steg att ta under denna första kongress för ledare inom Livets Ords olika församlingar. Baserat på vad Ulf Ekman undervisat under åren lutar jag personligen mot att något liknande kommer att inträffa, samt att Livets Ord etablerar någon form av läroämbete. Jag har sett en del av Livets Ords pastorer efterlysa ett läroämbete i flera forum. Tiden får visa om jag har rätt eller fel, men helt ologiskt vore det som sagt inte.
Pauli ord om sig själv och Jesu ord om hierarki får avsluta denna artikel, och det de säger är en bra utgångspunkt för tjänande bland de troende. Trots allt handlar allt ledarskap i Guds församling om att tjäna och betjäna, och det är Kristus som ska förhärligas genom allt vi gör. Våra egna ambitioner måste vi lägga av oss vid hans kors om vi menar allvar med att vi ger våra liv till honom.
”Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom. (Ef 3:8)
”Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav.” (Matt 20:25-27)
Fotnoter
[1] Den gode herden & Jag har mitt namn skrivet i…
[2] Blue letter bible
[3] Blue letter bible
[4] Svensk Studiebibel, sid 1434
[5] Ignatios brev till Efesierna, ur ”De apostoliska fäderna”. Keryx nr 4, 2004
[6] Keryx nr 1, 2010, sid. 15
[7] Keryx nr 1, 2010, sid. 12
[8] Livets Ord
Länkar
Anders Gerdmar: Helighet bortom kyrkotraditioner
Mikael Karendal – ”Helighet och kyrkotraditioner”
Daniel Alm – ”Det bär”
Jonas Melin – ”Har frikyrkan en framtid?”
42 kommentarer
februari 22nd, 2012 at 8:17 f m Citera och svara denna kommentar
Jag tänker på vad du skriver i slutet av artikeln och tänker: Den som i Guds rike upphöjer sig själv gör sig redo för ett fall.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 8:35 f m Citera och svara denna kommentar
Tack Andy! för dina tankar kring ledarskap. Vad jag uppskattar är din ödmjukhet som lyser genom dina artiklar.Samtidigt är dom kryddade med sälta…Tror att den synen på ledarskap som innebär ”one shepard” där ledarskapet ser sig som chefer istället för tjänare till Gud o Hans församling, är förödande för Kristi kropp. Det hänger säkert samman med ändetidens avfall och villfarelse som på bred front anfaller församlingen. Önskar dig Guds rika välsignelse!
I Kristus
Ulf L
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 9:54 f m Citera och svara denna kommentar
För den som jag har perspektiv ända tillbaka till karismatiska rörelsens utbrott känns en distinktion viktig, nämligen att det i rörelsen hela tiden funnits en brottning med bibelordets tal om äldste (präster och biskopar som det heter idag) och det som ofta kallas ”de karismatiska ämbetena”, eller numer ”tjänstegåvorna”, alltså apostel, profet, evangelist, herde och lärare.
Vi har haft ”en-pastor-läran”, alltså shepherdship-läran eller som den utvecklats i trosrörelsen, kallad ”apostoliskt ledarskap”. Men hela tiden har vi haft alla dessa som framhållit att det i Nya testamentet är tydligt att evangelisten/missionären, läraren och profeten inte var hierarkiskt underställda herdar och äldste.
Ulf Ekman har alltmer rört sig mot det hierarkiska synsättet. Han hoppas att detta är att samverka med den Helige Ande, men jag tycker inte att Bibeln ger stöd för den förhoppningen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 10:54 f m Citera och svara denna kommentar
Linkan ,alla hur får man en skara människor, att bli en troende skara och församling med leddare utvalda av Gud…Som församlar dem och håller ordning på gemmenskapen och sundheten i tron…
Utan någon form av mackt rätt från Gud att göra det som utvald tjännare till Gud .För att kunna bibehålla en skaran av troende …Som blivit en församling av frivilligt troende frälsta kristna av Guds nåd…Så man kan få dem att förbli i tron, och även stanna den tid Gud vill i församlingen
De som vill i sammanhanget, i Guds vård och omsorg som en meddlem i församlingen…Och för att kunna bli en mogen och sund trygg i tron lärjeunge och samarbetsvillig…Som tillsammans med övriga i sammanhanget och ledarskapet kan nå omvärlden med ,med evangeliet…
Det behövs ju Guds kall och tjänst och makt att lykas med enligt Guds Ord bibeln…Och för att fostra och tuckta en troende och en församling med ..Som att tillvänjas Guds moral och bibelsyn, från ett villt leverne …
Eller avänjas avguddar och deras religion till Gud bara som Gud och Guds Ord och vilja bara igenom nåd och sanning och fortsatt nåd från Gud hela livet…
Eller att bli avänjd ett sekulärt samhälles ateism och evultionsläran som förnekar Guds exsitens och allt övernaturligt som i Sverige …
Och även villolärares vilolära inom och utom Kristenheten och från särskilda sekter med… Etc…
Och då behöver vi ju Guds mackt i lärjeungskapet som enskild troende…Och en Herrens tjännare i en kristen församling…Och då alltså Andlig sådan i Guds Ande och inlärning för som enskilda och en församling …Och den som Gud väljer till sin tjännare för sin församling sitt kristna sammanhang …Där den Helige Ande och de äldste ledder efter Ordet och väljer gemmensam väg och vilken som ska bli en Herrens tjännare …När Guds Ande behöver en tjännare i sin församling honom till hjälp för sin församling vård och tjänst…Och för att nå omvärlden…Men man behöver ju Den helige Andes kall och godkännande …
Men de handlar ju om att som en tjännare fått en gåva en nådegåva med vis mackt att utöva också..Eller har jag fel??? Guds frid Ronny
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 12:46 e m Citera och svara denna kommentar
Jag kan bara ställa mig i raden bak det som du skriver. Har varit medlem i Livets Ord i 22 år. Ulfs visioner har vi hört mycket om och det har inte varit något fel med dom. Massa frukt i olika länder, framför alt i Ryssland. All ära till Gud och tack till Ulf, Carl Gustav och dom som har gjort uppoffringar för evangeliet. Många människors liv har fått se ljuset. MEN apostlarna var 12 stk. Var har alla andra visionärer tagit vägen på LO? En församling på 2-3000 medlemmar. Joel 2. Unga men skall ha syner och gamla skall ha drömmar. Jag kan inte förstå detta one man fokus. Det finns 1000 saker att säga i det som du tar upp och många av oss som har varit medlemmar upplever obehag för att öppna munnen för att våga vara ärliga, för då blir vi ”stämplade” som någon form för ”otrogna” och inte lojala. Ulf har blivit som en ikon för många medlemmar. Själv har jag fått så mycket från Ulf via hans predikningar, det är viktig för mig att visa uppskattning för det som har varit bra också. Fast under dom 22 år som jag har gått regelbundet på LO s söndagsgudstjänster, så har jag nog hand- hälsat på Ulf en gång, andra pastorer har heller inte synas till efter möterna för relationsskapande. Har församlingen glömt å insätta stärka herdar, där i kvinnliga herdar (LO menar att kvinnliga herdar inte finns och då gäller väl detta alla dom 5 -falldiga tjänstegåvorna? detta har jag personlig fått höra av en djupt förankrat pastor i församlingen, det är men som skall bära ansvar, i nödfall kvinnor…kan man säga) Att kalla Ulf pastor blir väldig fel för mig. Han har varit min lärare, det blir sanningen. Jag har saknat herden och alla dom andra tjänstegåvorna. Men framför alt herden. Och det står i GT att herden lever nära fåret och vårdar det på alla sätt. Skulle önska att LO s ledarskap kunde ha mycket mer självinsikt och ödmjukhet. Ledarskapet på LO har varit präglat av lärargåvor och detta har ”runnit ner i Arons skägg” det vill säga: detta präglar hela strukturen och atmosfären i församlingen. Själv vill jag inte välja att växa upp i en skola, jag vill vara i en familj. Det finns stärka underbara herdar på LO fast dom präglar inte atmosfären. Några är så privilligerad att vara med i cellgrupper som har sådana ledare, det har varit vår redning som familj dom sista åren på LO. Under ett möte med en av LO s pastorer för ca. 1 år sedan, hörde jag i mitt hjärta dha säga: Jerusalems murar hade 12 portar som folket kunde gå in och ut ifrån, LO har 1 port och det är Ulf/Ulfs vision. Man har nog inte gjort upp med sitt förflutna och dom barnsjukdomar som man drog på sig dom först 10 åren, och jag tror det är för svårt för det nära ledarskapet på LO att till fullo gå i sig själv och titta på LO från ett perspektiv, utifrån. Ulf har fått mycket kritik under dom gångna åren från media och avhoppare m.fl. och då uppstår samtidig ett behov för att skydda honom och försvara honom. Detta gör bara trovärdigheten till LO mindre, menar jag. Ulf har varit den klara ledaren. Ingen tvekan om detta. Fast alla vi som har stått runt å bara nickat, vi blir medskyldiga till det som har blivit osunt. Jag har varit av den typen som har sagt Halleluja till alt. Undertonen i mitt förhållande till LO är fortfarande Halleluja, men jag har vuxit upp. Jag är inte 20 år längre, jag är dryga 44 år och nu känner jag på ansvarstagande och eget ansvar för vad jag säger ja till. Jag har vaknat på många områden och vågar nu reflektera och till och med uttala mig. Fast jag kan känna obehag då jag vet mångas reaktioner och ledare på LO som tar sådant personligen och inte sakligt. Fast det som motiverar mig är att jag tror det är BRA att lyfta på alla stenar och få fram saker i ljuset.
Vi alla, men och kvinnor, behöver växa till mogenhet så vi kan vara varandras tjänare och älska uppriktigt varandra så som Jesus själv har älskat oss. Man kan säga kritiska saker om LO eller om andra organisationer, kyrkor eller partier, och ändå känna kärlek till dessa. Ulf själv har varit väldig frimodig från plattformen många gånger med uttalanden och skarp kritik mot människor och andra kyrkor, fast hur man hanterar kritik mot egen verksamhet, det är fortfarande en fråga som inte är klart för mig.Personer som lever nära Ulf säger att han är både kärleksfull och omsorgsfull, så då går det tydligen att vara både och. Så önskar jag att vi alla som vill räkna in Jesus och vara ett föredöme för Honom varje dag, vågar leva i ödmjukhet och i förlåtelsens renande kraft, så att vi kan visa världen vem JESUS är. Och då tror jag att vi kan spendera dom nästa desenierna på att praktisera alla predikningar vi har hört. Anden gör levande, bokstaven dödar. Gud välsigne dig i dag, du som orkar läsa detta. Jag ber om att Gud faders armar och modersbröst skall omsluta dig på alla sidor. Ty Han HAR omsorg om dig!!! Gå i frid och tjäna Herren med glädje!! Var och en må springa sin givna bana och Jesus själv skall leda dig fram.
Bra Andy att du tar upp dessa frågor om ledarskap etc.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 12:49 e m Citera och svara denna kommentar
Vad är det som vi behöver ompröva när det gäller Bibelns syn på ledarskap? Ger inte Bibeln oss klara och tydliga direktiv när det gäller det här?
Den springande punkten måste därför till syven och sist bli. Vad är det, eller vems riktlinjer är det vi ska följa?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 2:33 e m Citera och svara denna kommentar
Tack Andy, jättebra tankar!
Tänk att i alla lägen tro att man har rätt, ser sig som den högste ledaren och inte har gjort eller gör några fel.
Snöplogen har gjort en snöhög på 7-8 meter vid skolan i byn där jag bor. En dag var 30 barn där som alla skulle upp på toppen och så var det en på toppen som var tvungen att försvara sin position med armbågar och fotsparkar. Så det är!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 3:24 e m Citera och svara denna kommentar
Jag gillar ditt ödmjuka tonfall,, vare sig du har rätt eller fel. En sak som ofta förundrar mig är att alla från katoliker till ”mönsterbildspingstvänner” verkar förutsätta att det finns ett rätt sätt att organisera kyrkan på. Men tänk om det såg olika ut på olika platser på NTs tid. I de församlingar Paulus skrev till i pastoralbreven hade man kanske en huvudpastor/biskop. I andra kanske ett äldsteråd. Ytterligare andra, typ Korint, var kanske helt demokratiskt karismatiska utan fast ledarskap.
P.S. Angående anv’ändande av orden församling eller kyrka så undrar jag om det spelar någon egentlig roll. Du skulle väl inte ändra åsikt om RKK om den började kalla sig Romersk Katolska Församlingen. Det enklaste vore kanske att helt enkelt använda det grekiska ekklesia oöversatt D.S.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 4:08 e m Citera och svara denna kommentar
@Micael Gustavsson: Du skriver ”I de församlingar Paulus skrev till i pastoralbreven hade man kanske en huvudpastor/biskop. I andra kanske ett äldsteråd. Ytterligare andra, typ Korint, var kanske helt demokratiskt karismatiska utan fast ledarskap.”
Ja, sådant blir intrycket när man läser breven och Apostlagärningarna.
Vad som har hänt är nu att Ulf Ekman inte längre räknar med Skriften allena utan även med ”Traditionen” med stort T. Och av vidareutvecklingskurser man håller för predikanterna inom rörelsen förstår man att Ulf menar sig ha ett högklassigt vittne om att församlingen universellt var organiserad hierarkiskt, nämligen biskop Ignatius av Antiokia, som levde så tidigt att han hann att bli vuxen innan apostlarna dött!
Han har nämligen skrivit ett antal brev som beskriver den kyrkliga verkligheten så att där fanns biskopar med övergripande läroansvar, och dessa hade auktoritet över prästerna och övriga församlingstjänare. Problemet är bara att man har kunnat visa att många av breven har tillkommit på tre och fyrahundratalet och andra har redigerats. Det är sju brev i en kortare grekiska version som allmänt anses vara den ursprungliga texten. Och av dem kan man inte dra slutsatsen att kyrkan universellt och på apostolisk grund var organiserad på det nämnda sättet.
Men, men, så lär man nu ut. Och i allas ögon har man ett ovedersägligt vittne att hänvisa till… Så inga röster höjs.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 5:20 e m Citera och svara denna kommentar
Tack Andy!
Angående ett läroämbetes varande eller upprättande, så ger väl historien ett skrämmande exempel på att detta inte är något som bibeltroende kristna ska syssla med, nämligen RKK, där påvarna innehar detta. Se hur tokigt det blivit! Hur mycket villfarelse och elände som det skapat.
Problemet är att ett läroämbete tar sig tolkningsföreträde på utläggning och undervisning av Guds Ord.
Jag kommer att tänka på det som står om det nya förbundet i 1 Johannes-brevet:
”Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse. Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.” (1Joh 2:26-27).
Det låter inte som att Paulus förespråkar nå´t läroämbete, tycker jag.
Hur ska vi göra då?
Vi ska först och främst hålla oss till Skriften (1 kor 4:6) och vi ska underordna oss ledare som själva står underordnade Skriften som en absolut auktoritet (Jag vet att det i dessa dagar är en stor brist på sådana). Sådana ledare är villiga att låta pröva sina egna liv förbehållslöst i förhållande till Skriften, låta sig tillrättavisas av syskonen och omvända sig när de ser att de gör / gjort fel.
Ett annat ord som jag kommer att tänka på är: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” (Ef 4:11-13).
Alltså inget organiserat läroämbete, utan tjänstegåvor i funktion.
Vi ser också i denna text en profetia, som säger att vi ska nå fram till ”enheten i tron och i kunskapen om Guds Son”, när tjänstegåvorna utför sina tjänster.
Halleluja!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 6:20 e m Citera och svara denna kommentar
Oops, jag ser att jag dedikerat 1 Johannesbrevet till Paulus. Kanske jag skulle ha nytta av ett läroämbete som håller reda på mig
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 6:34 e m Citera och svara denna kommentar
Äntligen detta ämne. Tack Andy! Gå vidare och rota för många många mår så dåligt till följd av detta
Karen Jensen..Tack för ditt inlägg som berör.
Hur är det med församlingarna ute i landet och dess ledare och sk ”herdar”…?
Inte bra alls.
Ett enda styrande och ställande och passa sig den som vill ändra på pastorns vision eller uttala sig.
Pastorn uppträder som ledare och Herre . Han vill ha ett gäng nära människor omkring sig som tjänar honom , sen kan resten av fåren gå där och beta som dom vill..Om ett eller två kommer vilse eller trillar bort….Who cares…
Va tog skriftens beskrivning vägen? Föll den bort för pastorns vision ?
Dåligt på LO i vissa avseenden ?..Ja, alldeles säkert och inte mindre dåligt i församlingar sprungna ur dess rötter.
Inte vågar man säga någonting heller för då har man straffat ut sig själv och dörren ut är det enda som väntar. Därmed lämnar man också hela sin härliga andliga familj och det känns tungt
Va har ni för erfarenheter?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 7:05 e m Citera och svara denna kommentar
Först, till er ALLA:
Tiden är inne då vi måste inse att vi står personligen ansvariga för våra egna handlingar inför Gud. Vi kan inte hänvisa till pastor si eller så, doktriner vi trott på, ”sanningar” som hävdats. Det enda vi har inför Honom är Hans nåd för allt vi själva har fått ljus över: ”Om ni i dag hör Herrens röst…” – det är vad det handlar om!
Överherdens röst. Finns det några andra herdar? Och hur känner vi igen dem? Matteus 20 ger svaret, men det är fortfarande så att vi hellre väljer Saul – ”huvudet högre och skön att skåda”. Eller hur? En Davidshjärta utan andra meriter än fårskötsel – vem vill ha en sån?
Andy:
Du citerar U.E. med en liten mening som är lätt att förbise, men däri finns ett mycket förrädiskt budskap: ”Ingen har då längre rätt att hänvisa till vare sig EN SANNING eller av den helige Ande SMORT, LEGITIMT ÄMBETE, som KAN förvalta denna sanning rätt och ge den vidare.” Det han talar om är:
1. Absolut sanning – svart eller vitt, rätt eller fel, antingen eller – radikalt, fundamentalistiskt. Är det bibliskt? Judisk tradition – den famn som Gud valde att placera sin lag i – är inte sån. Där finns rätt och fel – men inte till vilket pris som helst: det fanns nådastol, hornen att gripa tag i och fristäder i GT . I NT visar Jesus även på försoning och nåd utan förtjänst – och samhället Mellanöstern är och har alltid varit en kultur där det handlar om HEDER eller VANHEDER – inte rätt eller fel. Den absoluta sanning som västvärldens pastorer predikar handlar bara om en sak: maktutövning. Denna maktutövning fråntar människor rätten att själva höra Guds röst ”i dag”, i det nu och här där Guds ledning specifikt i en viss given situation är det enda rätta! Personligt ansvarstagande – nej, det är inte modellen för dessa. Därför står vi och väntar på dessa falska hedars ledning, och vi går i blindo med på villovägar!
2. ETT ”smort, legitimt ämbete” betonar åter igen hur oförmögna vi andra stackare är att lyssna och följa vår Herde Jesus Kristus i den helige Andes ledning och smörjelse! Jag menar inte att vi inte behöver ledare alls i någon form, men ”ämbete”?!
Ja, kalla detta upproriskhet eller laglöshet, om man vill. Men diktatorer brukar skapa en grogrund för uppror: ”När slaven blir fri, bävar jorden” heter det ju. Förtryck leder till att människor hamnar i slaveri, där de fråntas förmågan att fatta rätta beslut, förmågan och kunskapen att göra det rätta. ”Slavmentaliteten” varnar Paulus för: i Kristus ska vi vara fria! Varför? Därför att vi annars går vilse i det att vi låter oss ledas av herdar som inte är herdar!
Den herde som förde mig och min man till tro, inte bara döpte oss i sin egen privata pool. Han hjälpte oss att byta däck på bilen också. Han arbetade heltid och vägrade ta pengar från kollekten. Han predikade ofta, ofta om Davidshjärtat versus Saulhärskaren. Sånt kännetecknar en sann HERDE.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 7:10 e m Citera och svara denna kommentar
@Kari Jensen: Oj, så väl man känner igen det du skriver… mitt hjärta värker för din skull.
Du beskriver den där märkliga ”dubbel-naturen” i församlingen. Ska jag vara ärlig tror jag den bottnar i pastorns egen personlighet. Har sett honom tappa humöret för bagateller och vet att han kan vara fullkomligt oresonlig privat också. Om det gör honom ”bara mänsklig” eller om det är klara tecken på en härskarmentalitet som är så vanlig här i landet, ska väl vara osagt.
Det som skrämmer mig är att så många blir totalt förblindade och hypnotiserade… och det jag sörjer över är människor som i likhet med dig, Kari – stilla bär sitt ok, trots det man ser. Lite som med Simson ser jag en fara i att fortsätta leva i en sådan atmosfär – man blir ett med den och till slut tappar man synförmågan. Hoppas att du har andra miljöer att hämta näring ifrån och önskar dig allt gott från den Gode Herden i fortsättningen!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 7:14 e m Citera och svara denna kommentar
Jag blir mycket illa berörd när jag förstår vartåt det barkar. Men det är också tråkigt att så många i församlingen avgudat Ulf. Hade han blivit behandlad som en vanlig människa hade han inte kunnat ta sig sådana friheter. Kanske inte bara biskop. Kanske kardinal eller påve. Tanken svindlar. Men det är faktiskt upp till medlemmarna att ta ner honom på jorden. Trosförkunnelsen är så farlig och har lett många in i psykos och självmordsförsök.
Låt oss be att fler röstar med fötterna och flyr ut ur Babylon!
Shalom
S:t Peter
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 8:49 e m Citera och svara denna kommentar
Tycker du skriver bra Johan, och även Elisabeth…
Men vad mennar du Johan ,med denna del ,citat från din kommentar : Alltså inget organiserat läroämbete, utan tjänstegåvor i funktion.
Vi ser också i denna text en profetia, som säger att vi ska nå fram till ”enheten i tron och i kunskapen om Guds Son”, när tjänstegåvorna utför sina tjänster
Jag syftar på :Alltså inget organiserat läroämbete, utan tjänstegåvor i funktion…
Är det egentligen nån skillnad ,eller behöver vara…De blir ju ändå främst i en församling Apostlar och profeter etz…Och då blir ju dom läroämbetet som är smorda och utvalda av Gud för det och att ledda församlingen .Underordnat smörjelsen och skriften…För den enskilde, och den enskilde och församlingen , under ledarskapet (läroämbetet) så långt som det verkar under smörjelsen och skriften…
Och är det inte om det ,som det råder oenighet om också inom kristenheten… Vilken form av lärosyn och ledaskapsyn som är biblisk
Och med okunniga omogna leddare skulle församlingen bli helt vimsig och fara hur vilse som helst …Utom dom mest hörsamma Gud och Guds Ord och vilja, kan jag tänka mig…Och Apostlarna var ju avskilda för bönnen och Ordets tjänst …Och vart därför avskilja diakonner för övrig församlingtjänst…För de inte kunnde närvara bland folket hela tiden , pågrund av sin särskilda tjänst för Gud för församlingen…
Man skulle kunna säga att det var församlingens läroämbete …Och som skulle få församlingen att mogna i tron , och leva , och vårda sig enskilt, och tillsammans väl om Gud .Och om andra och varandra , och människor .Och sig själv och sitt liv i Gud , och med Gud igenom Guds nåd och kraft och hjälp i tro endast .Och likaså vårda sig om samhället och livet i övrigt med …Och sundheten i tron enligt Guds Ord bibeln blott.
Och lära sig göra sin uppgift tjänst väl och bli trogen Gud och Guds Ord och vilja med livet och församlingen .Som Herrens lärjeungar och tjänare och vänner och en Guds församling…Och kämpa trons godda kamp för vars och en mognad som troende och kristna liv. Och församlingens ,och för att bevara Andens enhet tron alltså… Och om att även nå omvärlden i och igenom Guds nåd och sanning och kraft i Anden led av Guds Ande.
Och i och till tro hopp och kärlek …Och av tro till tro … Församlingen och omvärlden…För att fler skulle komma till tro och bli frälsta och lägas till församlingen åt Gud med… Och missionsbefallningen kunna bli helt uppfylld matt 28:18-20…Det är ju det de äldste och ledarna och församlingsföreståndarna är till för ,och för att bevara tron och vision från Gud ,enligt endast Guds Ord bibeln som Gud vill…
Och med sinna medarbetare och varje meddlems bistånd och kraft nåd i Anden …Skapa sammanhålning i kroppen med Herren som huvud för kroppen…Med all Guds nåd och sanning och kärlek och omsorg och välsignelse och vishet och kraft och beskydd och frid i och med Gud…Inkluderat fostran och tuktan , som även gäller ledarskapet enligt bibelns moddel …För de kommer ju inte heller undan fostran och tucktan när de felar…
På Svensk kristenhet kan vi lägga 1-2 korinterbrevet som mal… Så finner vi nog många likheter…Och att det fanns en hel del bra, och dåligt där med …Men det tycks som det skulle kunnat gått att ändra på då …Även om bara en tid…
Så varför inte ,låta oss försöka bättra oss med …Kanske lykas vi en tid med ,och den som blir mer trogen, mer ofta under livet ,som Gud vill med…Och genom Gud och Guds nåd bara eftersom det är bara möjligt så,och ödmjukt till Guds ära och för Guds skull endast … Eftersom Gud vill ha det så och det är han som är Gud och bestämmer …
Så även de mer trogna Kyrkorna / församlingarna kan komma vidare så med…Och nya som vi kan bilda med …Och kör det sig , låt oss försöka igen …Och uppmuntra kommande gennerationer … Att följa skriften och smörjelsen med …
Och inte våra klavertramp eller tidigare genarationers …Och i sin tur uppmuntra sin tids kommande generationner så med…
Och låt oss släppa på prestigen , för den stolte ska sin stolthet i Gud …För nåden från Gud, ges oss helt oförtjänt , så varför ska vi låta skam och prestige .Hindra Gud att ge andra och oss nåd för … Och varandra och alla , och ta emot från andra ,och vem som helst ,och även ge oss själva i Gud med Gud …
Och även ge livet , och Israel och hela männskligheten… Och världen och Israel som land med ,och Sverige …Och överheten och samhället och församlingen från Gud, all den nåd och sanning och välsignelse och frid med Gud , som Gud vill erbjuda oss ? Och man vill ta emot nåd från Gud enligt Guds Ord bibeln…Varför skulle vi inte vilja lära oss att bli ödmjuka för Gud och Guds vilja och Ord i Gud helt om det i tron som Gud vill bara… För vad har väl vi mer än ett intet utan Gud… Så låt oss ta emot Nåden från Gud i sin helhet , oavset hur andra gör , som det blir bäst som Gud vill nu och i alla lägen hela livet… Och för tid och evighet i Jesus namn ,amen… Gud gör nåt nytt alltid, om eller när vi vill hur de än blivit… Inget är omöjligt för Gud …Och alltförmår den som tror … 1kor 13 kärleken förgår aldrig …Ps 136:1 Guds nåd varar evinnerligen …Och igenom tro och tålamod får manvad utlovat är …Hjälparen ska hjälpa oss fram till hela sanningen om allt…
Guds frid och Gud välsigne er!!!Ronny ps 103 till oss alla…För Jesus älskar oss er dig alla och mig, och de vi skriver om…Och nåd får vi allihop vad det än gäller om…Inget kan skilja oss från Guds kärlek i kristus Jesus vår Herre…Om vi vill tro på Gud eller när vi vill det…Det finns hopp för oss alla Jesus Kristus Herren…I Inget annat namn finns frälsning än hans under himlen…Herren är vår frid!!! Jhon 14:6
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 9:20 e m Citera och svara denna kommentar
Tack för alla kommentarer och olika inspel! Jag svarar på dessa i morgon då jag varit borta hela eftermiddagen och precis kom hem. Vill ha lite tid och umgås med min hustru nu, så kommentarer får vänta
Bless!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 10:45 e m Citera och svara denna kommentar
@S:t Peter:
DU GÖR DET LÄTT FÖR DIG.
Visst ska man kunna kritisera Ulf. Men anonymt
är ojuste och fegt.
Visst ska man kunna kritisera trosförkunnelsen.
Men glöm inte att enormt mycket gott och fint
finns i trosförkunnelsen som har gett Kristi kropp
mycket bra.
Däremot finns det en osund trosförkunnelse som vi måste göra upp med.
Please, kör inte allt över en kam.
Det är precis som att kritsera dopet, för att det vimlar av falska avarter av dopförkunnelsen.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 22nd, 2012 at 11:27 e m Citera och svara denna kommentar
@Kari Jensen:
”Själv vill jag inte välja att växa upp i en skola, jag vill vara i en familj.
Under ett möte med en av LO s pastorer för ca. 1 år sedan, hörde jag i mitt hjärta dha säga: Jerusalems murar hade 12 portar som folket kunde gå in och ut ifrån, LO har 1 port och det är Ulf/Ulfs vision. ”
Underbart syster! Ditt vittnesbörd berör starkt.
Tack för din ärlighet och de uppmuntrande ord du skrev på slutet.
Har varit besökare på många konferenser tills jag fick nog. Upplevde att människor i rädsla inte vågade vara ärliga. Detta märktes särskilt under en Israelresa , då man fick komma LO:are nära. Intressant att se från insidan vad för attityd som var rådande; säg inget ont ord om LO!!
Tror det är mycket allvarligt att bara ”flyta med” i strömmen utan att ta sina egna signaler på allvar.
Detta gäller i alla sammanhang. Vi har ju fått Ordet som våra fötters lykta och ett ljus på vår stig genom Andens som bor i oss.
Tiden är kort och det är hög tid att Jesu kärlek får genomsyra oss ut till lidande och plågade människor.
Bed att vi ska kunna bli starka tillsammans.
Nåd och frid!
m
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 23rd, 2012 at 10:35 f m Citera och svara denna kommentar
Tack Andy för detta.
Kari, din beskrivning är så klockren. Själv medlem i LO tidigare. Håller med dig om att man kände sig avfällig och kritiskt om man säger något som inte stämmer med in partilinjen (det som Ulf säger). Ett historiskt problem har ju vart det att Ulf har ändrat sig (helt naturligtt iofs) i en rad frågor. Frågan för den alltid lojale blir då: Vilken åsikt skall jag hålla mig till, den gamla eller den nya?
Medlemmarna har således blivit ledda att följa med i svängarna och vara lydig ” det som Gud gör nu”, istället för att han den egna motorn på.
Tyvärr tror jag till slut att det handlar om rädslan för att släppa kontrollen. Vad skulle hända om medlemmarna verkligen får tycka som de vill (o inte bara känner att de kan välja fritt mellan att rösta på KD eller Moderaterna) och ändå vara fullvärdiga medlemmar utan de blir tittade snett på? Vad skulle hända om man inte skrämmer upp folk med tiondeläran utan faktisk blir lite biblisk och säger: Ingen ska ge med olust eller tvång, det behagar inte Gud ett dyft. Gud älskar en glad givare!
Man skulle då tappa kontrollen över inkomster och över sinnet, men däremot skulle man få en skara med människor som gör saker av sina hjärtan och inte av tvång. Detta skulle kräva ett stort mått av tro från ledning att släppa på dessa saker. Tänk bara på att skifta från att pressa o processa angående ekonomin i en församling till att tro på Gud.
Å andra sidan, är det inte tro vi ska leva av?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 23rd, 2012 at 11:05 f m Citera och svara denna kommentar
@Linkan: Tack själv Ulf! Är glad att du känner hjärtat bakom orden, och som du säger finns det också en sälta. Ja, det finns en tydlig bild på hur församlingarna ska ledas, och jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram att församlingarna inte var meningen att vara styrda av en enerådande pastor, men av ett jämnbördigt pastoralt ledarskap.
@S-E Daniel Nilsson: Du är inne på något grundläggande när vi diskuterar ledarskap, och speciellt inom trosrörelsen. Där har man under de år rörelsen existerat visat ett förhållande starkt motstånd gentemot äldste, och jag har ju hört hur de från talarstolen gjort sig lustiga över t.ex. pingströrelsens äldstemodell och att denna ofta hindrade Gud från att göra det Han ville göra. Du känner säkert till detta själv. Jag vet ju faktiskt att man i början av Livets Ords historia hade äldste, och jag vet också att du har mer information om det.
@Ronny: Självklart ska det finnas ett ledarskap i en församling. Jag talar inte emot det alls, men det är just de olika maktstrukturerna som präglat kyrkohistorien och även trosrörelsen jag vänder mig emot. Det är varken bibliskt eller sunt att det ska handla om EN mans vision och att denne driver församlingen som om det vore ett företag. Vi behöver i allra största grad lyfta fram vad bibeln lär om ledarskap i församlingen, och då kan vi inte blunda för att den leddes av de äldste, alltså herdar/pastorer i flertal.
Bless!
@Kari Jensen: Det du skriver förtjänar att lyftas fram i en egen bloggpost, för du nämner så mycket som är viktigt att prata om. Jag kommenterar inte innehållet i din kommentar just nu. Skickar dig ett mail i stället
@Micael Gustavsson: Intressant det du lägger fram, för det är viktigt att vi vågar gräva också i dessa rötter. Jag är glad för mina vänner som söker i de hebreeiska rötterna, men det finns också rötter i de hednatroendes församlingar som är av största vikt att studera och kanske till och med återupptäcka. Har du mer information på området är jag väldigt nyfiken att höra!
Kyrka eller församling? Jag hade ju inte ändrat mig om RKK plötsligt ändrat det till RKF, men att sammanhang som lyft fram just församlingen (ecclesia) som det bibliskt rätta utifrån den reella betydelsen, numera så starkt lägger vikt på ordet kyrka är väl det jag har funderingar om…
Bless!
@Johan: Du är inne på en del väsentliga funderingar kring detta med läroämbete. Ska ett sådant ha ”patent” på vad som definieras som Sanningen? Vad händer med andra som har en annan tolkning? Det finns många frågor som bör besvaras och jag tror vi kommer diskutera vissa av denna artikels frågor en stund utöver våren.
@Tony Malmqvist: Vi behöver inte ompröva Bibeln syn på ledarskap i den nytestamentliga församlingen, men vissa ledarskapsmodeller och en del ledares motiv i dagens kristenhet behöver prövas.
@Urban Johansson: Ja, man undrar ju om vissa verkligen förstått Jesu undervisning och att allt handlar om att tjäna andra och inte sig själv…
Bless!
@Elisabeth: Ja, det finns jättemycket att skriva om på det här området. Kristenheten behöver äkta herdar, inte maktpersoner som trycker ned människor.
Bless!
@Katarina: Du la märke till en del av det jag hoppades läsaren själv skulle lägga märke till, för det är ju ganska tydligt. Vad blir resultatet av ett läroämbete? Vad kommer hända med de som tror annorlunda? Som sagt längre upp är detta väldigt viktiga frågor.
Bless!
@Torbjörn S Larsson: Jag svarar dig generellt angående det du skriver om anonyma skribenter, för du har rätt i din kritik.
Jag vet att det finns de som behöver skriva anonymt av olika orsaker, men långt ifrån alla som gör det behöver det. Under de år jag verkat som skribent på nätet har jag erfarit att de mest frimodiga och kärlekslösa är just de som skriver anonymt. Vad har de att förlora när ingen vet vem de är?
Å andra sidan tycker jag att man verkligen ska tänka till innan man publicerar kommentarer, speciellt om de innehåller stark kritik. Man bör kunna säga det man skriver till den man kritiserar om man träffar personen ifråga. Jag tror flera anonyma inte hade vågat göra det irl, och då bör man hellre låta bli att ta fram de värsta formuleringarna och personkarakteristikerna när man kommenterar.
Som sagt har jag förståelse för att vissa har ett reellt behov av att vara anonyma.
”Kärlek, sanning & respekt”
/Andy
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 23rd, 2012 at 11:31 f m Citera och svara denna kommentar
Arikel i Dagen 2012 02 21
Vart är Ekman på väg att leda sina får?
I JERUSALEM mötte Livets ords grundare och ledare, Ulf Ekman, traditioner med rötter från urkyrkan med ett rikt liturgiskt liv. Kyrkorna var stora, med hierarkier och internationella förgreningar. Vad var Livets ord i Sverige bredvid dessa? En tidigare flirt med Pingströrelsen via nytryck av Lewi Pethrus böcker hade följts av en viss ödmjukhet; det gällde ju möten med dem man kritiserat. Kallelser följde till både ekumeniska och högkyrkliga pulpeter. Där vägdes varje ord på guldvåg. Han talade väl, klassiskt förankrat och folk både förundrade sig och gladdes. Var detta den nya vinden som skulle öppna upp det sekulariserade Sverige? Men vilken sökare börjar gå i kyrkan för pastor Ulfs budskap, när media gett folk en enbart negativ bild av Livets ord årtionden tidigare?
DÅ KÖRS ETT ANNAT spår. Ett altare med nattvardskärl i stället för pastorn, står nu i centrum. Pulpeten får ett ortodoxt kors. Församlingsmedel sänds till Enhetens kyrka, under Östanbäcks kloster, vars mål är att föra in Svenska kyrkan under påven. ( Se Östanbäcks kalender 2007 ) 2009 inleds samtal i Rom inför en dialog. Anställda på tidningen Världen idag försvinner ut och familjen Ekman tar över. Fakta kring ortodox eller katolsk lära skrivs av lärare på Livets ord. Recensioner för vidgade vyer trycks. Det bibelstridiga i läran utesluts dock. Fru Ekman beskriver starka andliga upplevelser vid en ifrågasatt Petri grav. 1302 hävdade Bonifacius VIII att ”ingen blir frälst utan att vara påven underdånig”. Så sent som 1849 och 1863 sa Pius IX att ”ingen kan bli frälst utanför den katolska kyrkan”. Sådana uttalande gäller för alltid. Numera omformuleras de. Ingen säger dock att enda vägen till Fadern är genom Jesus Kristus. Punkt. Vatikanen har en numera en inkluderande aspekt för alla vilseförda, allt medan jag nekas nattvard. Jag måste ju erkänna påven först.
INFÖR PÅVEBESÖKET 1989 skrev Ekman i juni en bra analys i Magazinet: ”Påven har inte för en minut ändrat alla de grundläggande katolska dogmer som den romerska kyrkan i århundraden har bevarat.” Il Papa ses fortfarande som ”Kristi ställföreträdare på jorden”. Detta trots orden i Johannes 16 : 7–14. År 2007 kommenterar Ekman sin artikel och menar sig ha haft en snäv horisont ”sprungen ur karismatiska fördomar”. Frågan kvarstår: har påvekyrkans lära ändrats sedan 1989 eller Ulf Ekmans? Vilket är hans riktmärke och vart går fåren?
BRITH ASPENLIND
LO svarar:
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 23rd, 2012 at 12:20 e m Citera och svara denna kommentar
katolska kyrkan och ulf ekman.
Vi är Gudar lärde man ut på bibelskolan. Vi såg att Ulf njöt av orden. Katoliker jämnställer sig med Gud, genom att man anser att deras ord är jämnställda med Guds ord. Ulf ekman Skrev för ett tag sedan i Världen idag att sola scriptura – bibeln allena, inte var något självklart. Han har länge predikat utifrån sitt eget ord, så någon överaskning var det inte. Att han upphäver sig mot Levande Gud, visar att han inte längre tillhör Jesus. Han har samma uppror i sitt hjärta som djävulen. Båda vill de vara Gud. Att han sammarbetar med katoliker beror på samma ande av uppror mot Gud. Vad vi säger har samma värde som Gud – varför skulle Guds Ord betyda mer än vårt. Deras dårskap kommer av deras avfall från tron.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 23rd, 2012 at 12:25 e m Citera och svara denna kommentar
Anders Gerdmar från Livets Ord, har en artikel i tidningen Dagen där han nämner områden liknande denna artikels innehåll. Här är ett litet utdrag:
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 23rd, 2012 at 4:47 e m Citera och svara denna kommentar
@Ronny:
Hej!
Jag har läst din kommentar och förstår dina frågor till mig, enligt följande:
”vad menar du Johan ,med … din kommentar : Alltså inget organiserat läroämbete, utan tjänstegåvor i funktion.”
Samt,
”Är det egentligen nån skillnad” på ”organiserat läroämbete” och ”tjänstegåvor i funktion”?
Vad jag menar är, att om man ger en eller några personer auktoritet som läroämbete (= ett organiserat läroämbete), eller om de tar sig denna auktoritet, så pekar historien på att det blir fel. De första apostlarna hade uppenbarligen sin tjänst och auktoritet från Gud och inte från människor. De hade också en unik tjänst i att förmedla Guds skrivna Ord och att bygga upp den ursprungliga församlingen i enlighet med den mönsterbild de hade fått och fick från Gud.
Jag vet inte någon idag, som på samma sätt som de första apostlarna (exklusive att nedteckna Bibeln), har Guds auktoritet att fungera som läroämbete. Vi ser t ex i Apg 15, hur det kunde fungera i den första församlingen. Troligen kan vi säga att detta apostlamöte fungerade som ett slags läroämbete. Observera att deltagarlistan till detta möte, till en del verkar, ha varit beroende av de omständigheter och problem de hade att tackla.
Jag tror att det Ef 4:11-12 talar om är att det är en process. D v s vi är på väg mot en allt större gemensam uppenbarelse i Guds sanna församling. Att då upprätta ett fast läroämbete tror jag kommer att vara kontraproduktivt.
Varför då? Jo ett sådant tenderar som vi har sett i historien att ”skriva sina dogmer på stentavlor”. När väl läran är presenterad, så är tenderar den att jämställas med Bibeln eller de facto, vilket oftast har skett, ställas högre än Bibeln i auktoritet.
Varför sker detta? Jag tror det handlar om att man har tillerkänt en, eller ett fåtal personer, som varandes Guds utvalda redskap för detta. Då kan de ju knappast ha fel i det de kommer fram till, eller? Jo, det kan de och har de ibland! Därför, när då uppenbarelsen i församlingen ökar, vilket Skriften själv säger att den kommer att göra, så måste vi ha en process där alla dogmer och läror alltid kan och ska prövas mot Bibeln. Alltså vi måste se till att alltid behålla Bibeln som vår högsta auktoritet, så att all annan auktoritet samt lära, alltid kan prövas mot den.
Ytterligare några verser som gör sig påminda är de som Paulus talar till äldstekåren i Efesus, den sista gången han ser dem:
”Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur ER EGEN KRETS skall män träda fram och FÖRVRÄNGA SANNINGEN för att dra lärjungarna över på sin sida. HÅLL ER DÄRFÖR VAKNA och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.
Och NU ÖVERLÄMNAR JAG ER ÅT GUD OCH HANS NÅDERIKA ORD; SOM HAR MAKT ATT UPPBYGGA ER OCH GE ER ARVSLOTTEN BLAND DEM SOM BLIVIT HELGADE.” Apg 20:27-32. (Obs! Versaler menade som fetstil)
Guds frid!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 23rd, 2012 at 5:10 e m Citera och svara denna kommentar
@Ronny:
Vidare:
Jag tror det handlar om att tjänstegåvorna, som Gud bekräftar genom att de är i funktion, ska leda denna process mot en församling och ett ledarskapn i allt större funktion och med allt större gemensam uppenbarelse. Jag tror, som sagt, att en förutsättning för att denna process ska fungera är att inga människor ges tolkningsföreträde, på så sätt att deras utläggning av läran får auktoritet som varandes ofelbar.
Hasta luego!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 10:56 f m Citera och svara denna kommentar
@Torbjörn S Larsson
”@S:t Peter:
DU GÖR DET LÄTT FÖR DIG.
Visst ska man kunna kritisera Ulf. Men anonymt är ojuste och fegt. Visst ska man kunna kritisera trosförkunnelsen. Men glöm inte att enormt mycket gott och fint finns i trosförkunnelsen som har gett Kristi kropp mycket bra.”
Jag förstår att du blir upprörd över min kritik. Du diskuterar inte sakfrågan utan hänger upp dig på teknikaliteter. Anonymiteten är en spelregel på bloggen. Om det är fegt eller inte har inte med saken att göra. Det vore bättre om du var lika upprörd över Ulfs uppförande. Jag har personlig erfarenhet av nära vänner som blivit totalt förstörda av tros- och nådesförkunnelsen. Jag ber dagligen för dessa människors vars liv är i fullkomlig kaos. Det finns inte någon bra variant av trosförkunnelsen från Kenyon, Hagin, Rhema eller Ulf! Det är ett dödligt gift som leder till död inte liv.
Den leder också till en sjuklig ledarkult som höjer upp ledaren till Gud. Att Ulf vill bli biskop eller påve är inget orimligt antagande. Ulf har nog tro för det.
Gud bevare oss för ledarkulten, ledardyrkan, mariadyrkan och påvedyrkan. Ulf har gjort oerhört mycket skada i svensk kristenhet.
Avslöjandena här på Aletheia når ut till hela svenska kristenheten. Hoppas fler och fler låter sig varnas för den sista tidens falska profeter. Låt oss lämna Babylon och bosätta oss i Sion, långt bort från Rom. Lämnar en uppmaning från Herren att tänka på sabbatsdagen så att vi helgar den. Thank God it´s friday!
Shalom
S:t Peter
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 11:07 f m Citera och svara denna kommentar
@Andy
Läste också debattartikeln i Dagen och blev så oerhört bedrövad över hur LO vill införa sakramentalism och katolicism på ett så flagrant och oförblommerat sätt.
Dagen är inte längre ett organ för evangelisk väckelsekristendom. Världen i Dag har blivit kryptokatolsk och Dagen kör längre och längre in på ekumenikspåret mot Rom.
Tack att du visade upp artikeln från Dagen och tack för ditt modiga konfronterande av oeegentigheter.
Herrens rikliga välsignelser.
Shalom
S:t Peter
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 12:49 e m Citera och svara denna kommentar
Hej alla och Andy och Johan…Tack för era svar …Men jag tror att det är bra att yngre kalade går i nån form av mentorskap, innan de tilldelas en tjänst som föreståndare äldste medarbetare för en församlingen … Som Jesus> lärjeungarna , Elia > Elias, Palus <Timoteus…Och även förstås äldre som blir kalade till Herrens tjänst av Gud med…
Och att avskiljandet tillgår som när Palus och Silas,blev avskilda för Herrens tjänst …De var de äldste och den Helige Ande som avskiljde dem …Det står i Apostlagärningarna nånstans ? De äldste sa: Den Helige Ande och vi har beslutat att avskilja Palus och Silas …
Att jag nämner detta nu, är att jag tänker på att hur kalet till Herrens tjännare godkändes i den första församlingens tid ,för Palus och Silas …Av att de äldste var i bön och fastade i 7 dagar …Innan de var klara över Den Helige Andes beslut ,och de var en hel äldste kår som gjorde det…Och inte bara en pastor som bekräftade sig själv ,vad han hört från Gud , eller Palus och Silas bara sitt kal…Utan 12 andra i församlingen, äldste …Som lyssnade in Gud i bön och fasta i 7 dar innan de var säkra …Och avskiljde dem ….( och på frukten känner man ju trädet)
Skulle man inte kunna sägga att mogna leddare tjännare i Gud, är ett läroämbete ,underordnat Gud och Ordet bibeln…Mogna trogna kristna, som är välbeprövade, om sin trovärdighet i Tron och livet och församlingen …Och som Herrens tjännare , av församlingen, igenom den Helige Ande …Och som mentorer somliga ,för de som upplever sig kalade …
Och de äldste ,sådana kristna som Gud kalat också, som kan var en mentor med … Och avskilst för den uppgiften i bön och fasta med, av församlingens äldste…Och för eventuellt avskiljande för den som upplever sig kalad in i Herrens tjänst med …
Jag tror det ,beror på vad man lägger i det ordet läroämbete…
För mig är det kristna som väl känner Gud och Guds Ord bibeln ,och är trogen Gud, med god biblisk Andlig karaktär och som är öppen för Ordet och Andens gåvor …
Och som kan vaka över församlingen i bön och med Ordet, med Bönens och Nåden Andes hjälp i Anden .Och i sammarbetta med Gud och människor och andra kristna , och andra Herrens tjännare,och den egna församlingen främst, utföra Herrens vilja och lära sig .
Och bli villig till ,och för att finnas tillgänlig för sin särskilda uppgift tjänst, och delgerar tjänst till fler, eftersom ingen klar allt själv…Och för sin egen församling främst, men också för särskild evangelisation ,mission, och socialomsorg för alla …Så alla kan få sinna behov bemötta i Gud som Gud vill det, som hör till församlingens kalelse och tjänst…
Som kärleken och omsorgen om varandra och varandras nära anhöriga och vänner och familjer, förutom det personliga ansvaret …Och med hjälp till den hjälplöse, och sjuke , och vilsne av sorg och bedrövelse, och synd och fruktan och förkastelse och plågor och besvär och förhärdelse i synd och elände .Och i trångmål , och meddelöse till ett mognande personligt ansvar om möjlig med …och trots allt och igenom allt …
Så i Andens frukter i tro hopp och kärlek med Herrens vishet och ledning och kraft, och integritet och barmhärtighet … Och med Andens gåvor och sin nådegåva som Herrens tjännare skulle en Herrens tjännare tjänna i Gud … Ledda människor och församlingen på rätt väg, igenom all Guds nåd för allas och sin egen och livets skull …Till ett sånt och sånt kärleksfullt liv med Gud i Kristus Jesus vår Herre…
En som kan behärska sig och hålla sig trogen Gud och Guds Ord och vilja ödmjukt i allt..Även Herrens fostran och tucktan för egen del och för församlingen igenom Guds nåd och sanning och Ordet Bibeln. Och lära sig och lära i tro hopp och kärlek …Och hålla ordning på sig och sin familj …För hur ska den som inte kan ta hand om sinna egna ,kunna ta hand om församlingeen…
Utan Herrens tjännare bör ju leva i nåd och helgelse och sinnets förnyelse väl…Så de är oklanderlig, så Gud kan lita på dem och människor och Guds församling, enligt Guds menning i Gud ..
Och det är sunda i tron i den sunda tron och läran Guds Ord bibeln…Och att det är igenom Herren dom lär och vägleder och förkunnar tron och bekännar igenom Den Helige Ande… Med evangeliet och nåd och sanning och kraft i Gud … Och i Kärlek till Gud och alla människor och kristna, och den egna församlingen, och sinna egna, och sig själva .Och Guds Ord och vilja och livet i och igenom Gud …Som Gud vill mer , än ej…
Och på frukten känner man trädet…Men att växa till mognad som enskild och församling tar ju tid …Och allt går ju inte som på räls…
Varken i ny eller gammla församlingar utan vi går igenom saker privat och som församling. Som bådde kan vara svårt och besvärligt och ta lång tid innan det blir hyfsat ibland och bra och riktigt bra ibland med…Så vi får visa folk och oss själva med Gud tålamod och fördragsamhet med …Det är inte alltid lätt, men kärleken tror och hoppas och uthärdar allt…Gud alltså och vi ibland med när vi vill igenom hans nåd blott…Det finns ingen bättre drivkraft i tron än Guds kärlek och nåd…
Ibland kanske någon befinner sig i ett sämre läge, och sämre andligt läge , för att de älskar någon med för att det är Guds vilja nåd och kärlek och kal…Har jag tänkte…
En gång frågade på en blogg över nättet …Vem vill följa Herren till en liten döende församling på 20 pers i norrland . För Herren behöver nån av sinna tillgänliga tjännare där …Och då förstås den det kallet skulle gått ut till…Och det är en trög och ovillig församling som kommer att dö ut…Och det kommer att bli ett tufft och svårt uppdrag… Men Herren behöver nån där ,hos dem därför han älskar dem… De är hans barn men inte så lydiga , men det är ändå hans barn och han älskar dem så mycket…
Och han vill göra det mer lindrigt igenom sin tjännare som han kan tjänna trots allt..
Och så sa jag ungefär .Men du får ett kall från en megaförsamling samtidgt , som erbjuder dig stor lön ,och en massa andra förmåner…Och garanterar stora samlingar på runt 20 000 personer ,under ett mötte …Många nya kommer till tron och blir lärjeungar och Herrens tjännare och mycket teken och under och mirakel sker…För den församlingen är så öppen för evangeliet där….
Vilket kall kan vara från Gud…Dit där Gud behövde dig, för sin nåd och kärlek och omsorgs skull, för några få ,som inte det var så lätt att hålla på vägen …Eller därifrån människor kallade dig och allt skulle bli som att surfa på ett bannan skal…
Jag tror det kan vara så ibland …Och att vi ser framgången och den personliga lyckan främst ,eller drömen om den…Men inte kallelsen i kärlek från Gud och de vi lever med och vi redan har av nåd i Gud …Och därför förstår vi inte varför visa befinner sig i sämre förhållanden heller …Som kanske inte alltid gör det av okunighet ,eller för att de inte vill ta chansen till nått bättre …
Utan det kan var så , har jag tänkt ,att en del i ett sämre läge, även andligt ..Vet verkligen vad de gör och är ledda av Gud…Och stannar där Gud vill i Kärlek till Gud och de människor och sammanhang Gud vill främst…Och oavsett hur det går , för det är deras kall…
Men detta är ju mitt filosoferande bara…Men Jesus Herren är det mennigen vi troende ska följa och inte våra och andras ambitionner i varje fall…Följ Jesus … Guds frid och Gud välsigne er !!! Ronny ps 103
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 1:04 e m Citera och svara denna kommentar
@S:t Peter:
Jag instämmer helt. Vad gäller anonymitet så kan det vara ett sätt att t ex skydda sina personliga vänner och familj som kanske inte rakt av vill bli förknippade med oss som vågar gå emot ”smörjelsen”. Minns du Koras söner? Visst ska vi minnas Koras, Datans och Abirams uppror mot Moses. Men de uppblåsta ledarna i Trosröran är väl inte att jämföra med Moses?
Det kan vara att många håller med oss i enrum, men alla bör få tid att mogna och begrunda fakta i målet.
Till sist, ”Människosonen är Herre över sabbaten. Så det riskerar att det kan bli en del jobb för min del.”
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 4:08 e m Citera och svara denna kommentar
@Anders R Pettersson
Tack älskade broder för tänkvärda ord! Tack att du kom igenom censuren med ditt vassa inlägg. Finns en del fega annars här på bloggen. Du tillhör sannerligen inte dessa. Skulle tro att du tillhör den rättfärdiga kvarlevan som står kvar på murarna. Du kanske ska vässa svärdet under sabbaten (studera Torahn) och göra som bereanerna.
Önskar
shabbat shalom
S:t Peter
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 4:47 e m Citera och svara denna kommentar
@PåKlippan: Anonymitetsbehovet är nog avhandlat här men för nytillkomna läsare värt att nämna igen. Ja, det finns goda skäl för att vara anonym i dessa/vissa kretsar för att slippa repressalier. Det är inte fråga om att ”lida för Kristi skull” då, utan bara att orsaka onödigt lidande för många genom att inte tillåta signaturer.
@Andy: DET var TYDLIGA tongångar, det må jag säga!
@Johan: Bra påpekande det där med VERSALER som FETSTIL – saknar den funktionen här – går det tekniskt att ordna, Daniel??
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 4:58 e m Citera och svara denna kommentar
@Katarina:
Ska kika på detta vid tillfälle. Man kan med en enkel kod fixa detta genom att skriva < b > före det som skall vara fet stil och avsluta texten med < / b > (inga mellanslag mellan tecknen brevid klamrarna när du gör detta på riktigt)
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 4:59 e m Citera och svara denna kommentar
P.s.
För kursivt byt ut ”b” mot ”i” – samma princip som tidigare.
D.s.
Ha en skön helg vänner / Shabbat Shalom
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 24th, 2012 at 5:05 e m Citera och svara denna kommentar
@S:t Peter:
Petrus med svärdet och Anders R Petterson med släggan:
Ett bra föredöme är 1.) Jesus 2.) Fantomen. Båda var hård mot de hårda, men mjuk mot de mjuka. Lite nu och då missar vi alla att vår kamp inte är mot kött och blod.
Således kan allt för ”tuffa” kommentarer få motsatt effekt – man driver in kroken djupare i munnen på den man talar med istället för att få loss den.
En rad personer både inom RKK, Livets ord m.m. lever med det ljus de har och ibland når man längre med ett stort mått av tålamod och Agape kärlek än att fortast möjligt såga det de säger med fotknölarna.
/D
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 26th, 2012 at 10:51 f m Citera och svara denna kommentar
@MTC
Yeshua talade strängt till demonerna så de for ut under höga skrik. Kanske behövs både the ”good cop” och the ”bad cop” när andliga missförhållanden konfronteras.
Jag har inget emot att bli tillrättavisad eller tagen i örat.
Men jag blev ändå glad att du kallar mig svärdet.
I`ll be back!!! (om någons öra råkar falla av i ett misshugg kommer Jesus och sätter tillbaks det.)
Petrus med svärdet
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 27th, 2012 at 4:55 e m Citera och svara denna kommentar
Hei alle sammen
Nå må dere stå ut med norsk her, håper det er ok.
Jeg har lest igjennom en del av innleggene på denne siden og det er jo så mye at det går ikke forholde seg til alt sammen. Det er rart å se alle ”ekspertene” på Livets Ord, og hvor sterke og fordømmende anklagelsene er. Jeg har vært med i denne forsamlingen siden 1989 da jeg kom til bibelskolen. Det har vært mange runder og selvfølgelig stor utvikling gjennom disse årene.
Misjonen på nittitallet, og som fortsetter med stor fart og ekspansjon er et av eventyrene som pågår ennå, enhetsreisen har vært et annet. Utviklingen av det lokale arbeidet i Uppsala har også vært veldig interessant. Enhet har åpnet for mange av oss til å kunne gå til andre kilder for åndelig oppbyggelse og hente fra skattene i tidligere tider. Det som vi i vår enfoldighet kanskje foraktet for noen år siden, kan man velsignes av i dag.
Det skrives i denne raden av kommentarer en del om lederskapet på Livets Ord og antydes mye om Ulf som person. Jeg har gjennom årene hatt en god del med ham å gjøre. Jeg synes på ingen måte han er en dominerende figur som det presenteres her. Han er en omtenksom person som er forsiktig med hvordan han behandler mennesker rundt seg. Han er god, oppmerksom og kjærlighetsfull. Han er en tydelig leder på den måten at oppdraget til Livets Ord er klart. Det er bredt og stort og mye av det handler om det som skjer i andre deler av verden. Og han må, på grunn av karakteren på dette oppdrag, se til at organisasjonen går i retning av den visjonen Herren har gitt oss. Men innenfor de rammene finnes det stor frihet til selv å tenke, visjonere og bygge. Det har jeg erfart både gjennom det lokale engasjementet og misjonen. Det er aldri noe problem å ha idéer og visjoner innenfor det du står i, problemet er ofte det motsatte. Om du ikke har det, stagnerer det, og da må man virkelig søke Herren.
Det finnes et lederskap som står tett sammen i gemenskap og er dypt identifiserte med den visjon Herren har gitt vår forsamling. Vi ser det som en styrke. Da Paulus fikk visjonen om Makedonia oppfattet hele teamet det som et kall til seg. Mitt liv har vært kjempespennende av den enkle grunn at jeg lever med visjonen til Livets Ord. Jeg skulle ikke kunne oppleve en brøkdel av det jeg har gjort hadde det ikke vært for det. Det finnes en styrke og overgivelse på Livets Ord som hele tiden tar deg videre i Gud og inn i dypere dimensjoner i det åndelige livet.
At enhet skal ha noe med å legges inn under den katolske kirken å gjøre, er helt fremmed for oss. Vi elsker Guds forsamling, overalt der den er i verden. Og vi har stor respekt for hvordan andre utrykker sin tro og tilbedelse, uten at vi av den grunn må bli hverken katolikker, baptister eller ortodokse. Vi ser også at med respekt for andre, kan vi få være en velsignelse til dem med det Gud har gitt oss, ikke minst når det har med tro, overnaturlighet og misjon å gjøre.
Vi beskyldes i en kommentar for å være hypnotiserte, hvilket jeg ikke helt forstår hvordan jeg skal relatere til. Er dette en generell oppfattning – at vi som er velsignet av å være med på LO, og ikke deler oppfatningen til de som skriver her, er hypnotiserte og forførte? Jeg opplever menneskene rundt meg som reflekterte, og dypt overgitte til Jesus i sin vandring med Ham. Og i forsamlingen har de funnet plassen for å leve ut kallet Han har lagt på dem, enten det handler om lokalt engasjement eller internasjonalt.
Ulf kan ikke være overalt. Han delegerer til betrodde mennesker, også når det gjelder hyrdetjenesten. Jeg forstår ikke at disse brødrene oppleves som usynlige. De står i fojaeen og tar i mot mennesker som kommer på møtene søndag, og de beveger seg ute blant bordene under fikat etter møtene. De har samtaler og hjembesøk hele tiden og er engasjerte i mennesker med deres situasjoner og problemer i og utenfor arbeidstid. Ulf har et stort nettverk å forholde seg til, han er leder og mentor for hundrevis av pastorer. Men likevel opplever jeg ham som tilgjengelig som leder (ut fra forutsetningene). Man kan maile ham, eller gå frem til ham etter møtene.
Har man kritikk kan man faktisk ta diskusjonen med mange. Man kan snakke med sine cellegruppeledere, distriktspastorer eller andre som er engasjert i virksomheten. Vi sitter ofte og snakker om virksomheten vår, og den kritikk vi selv eller andre har mot oss. Og kritikken er ikke et problem. Holdningen, som jeg oppfatter den, er enkene ved utdelingen av brød, klagene må lyttes til. Slik opplever jeg det, og nå er jeg cellegruppeleder og ansatt, og involvert i mange prosesser i virksomheten. Om jeg er hypnotisert er kanskje jeg ikke den beste til bedømme selv, men jeg tror meg være ganske reflekterende…
Når jeg leser kommentarer og innlegg her på bloggen, blir jeg undrende til om det er noen mening i å skrive dette. Jeg har følelsen av at det ikke spiller noen rolle hva man skulle si. Negativiteten kjennes sementert. Og jeg funderer på hva noen som kommer helt fra utsiden skulle tenke om dette. Jeg synes ikke det bærer ikke preg av den enhet og kjærlighet som verden skal kjenne igjen oss på (Joh 17).
Jeg ønsker ikke hakke på noen. Men kjære dere, menigheten, lederskapet, enhetsreisen og Ulf selv oppleves av oss som er på innsiden av virksomheten som helt annerledes enn det som presenteres i denne bloggen. Det er ikke fullkomment, man kan finne feil i de fleste hjørner og kroker på Livets Ord, om man virkelig leter. Men jeg føler ikke det er tema i denne bloggen. Det går lenger, og jeg synes det er vanskelig å finne det konstruktive i det som skrives.
Med vennlig hilsen Rune Borgsø
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 28th, 2012 at 8:46 e m Citera och svara denna kommentar
Rune Borgsø:
Jeg svarer deg på norsk så at jeg gjør meg forstått. Vi har jo en del norske lesere her på Aletheia også, så da kan det være litt hyggelig for disse å lese på norsk.
Jeg siterer deg og svarer utifra det. Håper det er greit for deg.
Når det gjelder misjonen finnes det flere som kanskje ikke holder med. Visst var det bra i begynnelsen med ryska inlandsmissionen, men jeg kjenner jo til hvordan flere av Livets Ords misjonærer hatt det under sin tid ute på feltet for LO. Det er dessverre ikke så rosenrødt som videopresentasjonene tilsier. Nå vil jeg ikke si at det dere gjør på disse reisene skulle være dårlig, for tross alt blir mennesker frelst.
Enhetsreisen har vi jo ikke sett slutten på ennå, men det finns litt for mye som er vanskelig å forstå, og når dere i flere fall ikke vil svare og forklare håper jeg dere skjønner at ikke alle er like positive til nettopp denne reisen.
Det er fint at du og andre har et så positivt bilde å fortelle om Ulf, men langt ifra alle har det. Dessverre har jeg hørt mange fortelle om helt andre sider hos din pastor, men når man har nevnt dette til noen ledere på LO eller i en artikkel reageres det med at feilen ligger hos de som kritiserer. Noen ganger stemmer det nok, men langt ifra alle kan stemples slik. Min erfaring fra samtaler med Ulf er ikke utelukkende positive, men vi har også hatt en vennlig samtale i ærlighetens navn. Finnes det virkelig rom for andre visjoner og idéer på Livets Ord? Seriøst altså! Også her har jeg hørt fra mange at nettopp dette har vært nest intil umulig, og hvor mange mennesker er det som ikke kommet ut i tjeneste fordi de har hatt en drøm/visjon som på en måte ”truet” Ulf Ekman? Jeg vet om flere som vitnet om dette.
Jeg håper ikke jeg høres for hard ut når jeg skriver, for det er ikke min hensikt.
Ja det må jeg si, at lederskapet på LO har sterke bånd til hverandre på både godt og ondt. En kamerat av meg hadde for noen år siden en samtale med Robert Ekh, der Robert skal ha sagt noe slikt:
” Jeg har lagt ned alt mig eget for å følge Ulf Ekman”
Det kan man kalle total overgivelse. Jeg har ventet i flere år på at noen skulle tørre å stille spørsmål ved Ulf Ekman som leder, og spesiellt nå når man arbeider så sterkt for enhet der de historiske kirkene er partners. Jeg sier ikke at det ikke finnes uoppdagede skatter i disse kirkene, for det gjør det sikkert, men for oss som ser utifra og inn kan det virke som en veldig mystifisert og konfidensiell enhetsreise som reiser mange flere spørsmål enn svar.
Nå tar jeg resten fra hukommelsen, for det kan bli litt kjedelig å bare sitere og svare…
Jeg vil ikke dømme medlemmer på LO som ”dumme og hypnotiserte”, for jeg kjenner flere der som er veldig fine og oppegående mennesker. Visst finnes det kommentatorer her på Aletheia som virkelig har en aversjon mot Livets Ord, og når man omtaler dere helt uten respekt blir også jeg lei meg og skuffet. Jeg ser på dere som mine søsken tross de ulikheter vi har, men dessverre er jeg personlig alt for ofte blitt møtt med total ignorasjon og verre enn det. Deres pressetalsmann er ikke sparsom med karakteristikkene og oppleves veldig ofte som hard og iskald. Jeg mener at jeg gang på gang har prøvd å få til en dialog, men dere behandler oss kritikere litt for ofte som spedalske. Jeg har hatt noen gode samtaler under årene i og for seg.
Jeg besøker LO med jevne mellomrom og er lett å få kontakt med. Hva er problemet med å sette seg ned å ha en vennlig samtale der spørsmål kan stilles og besvares? Jeg stiller på dagen om en slik invitasjon skulle komme, men jeg tviler. For en del uker tilbake sendte jeg en forespørsel til Livets Ord vedrørende en intervju om deres sosiale arbeide. I mange år har jeg sett opp til dere for det dere gjør for samfunnets svakeste, og det mener jeg! Derfor ville jeg gjøre en positiv reportasje om dette arbeidet, og sendte en forespørsel til Magnus Dahlberg. Hans svar sjokkerte meg for å være helt ærlig, for det var totalt uventet. Han svarte slik:
Jeg ble glad når jeg leste din kommentar, for den er skrevet i vennlighet og kjærlighet. Jeg håper at du kan smitte flere med dette så at vi kan møtes som brødre og ikke som fiender, for det er slik jeg oppfatter hvordan enkelte på LO ser på oss som tenker annerledes enn dere og setter ord på de tankene.
Jeg vil fremdeles at mitt ordspråk som jeg hadde på min gamle blogg skal gjelde i det jeg gjør i dag, tross at jeg kanskje gjør noen feil iblandt – ”Kärlek, sanning & respekt”
Bless!
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 28th, 2012 at 9:28 e m Citera och svara denna kommentar
@Rune Borgsø:
Tack för ett långt och vänligt inlägg. Ni samtalar öppet på LO!
Hur har ni ställt er till frågan varför inte personalens magra tjänstepensioner blivit inbetalda eller säkerställda?
Den kärleksfulla styrelsen har mångfaldiga år sett till att de fått inbetalt 100 000 kr per ledamot och år.
Dvs bara de sex personerna i styrelsen har säkrat sina pensioner på svindlande höga nivåer.
Käre Rune Borgsø, var finns kärleken?
Hos oss som under flera år kämpat för att de lågavlönade 200 anställda ska slippa bli fattigpensionärer? Är det bättre att jobba för ateister?
Är vi bloggare kärleksfulla när vi gräver fram orättfärdigheten?
Kan det vara så att vi har ett ädelt syfte? Är inte dessa 200 våra egna medsyskon?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 28th, 2012 at 9:45 e m Citera och svara denna kommentar
@Rune Borgsø:
Ett bibelord kom för mig.
1 John 3: 18.
Kära barn, låt oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
februari 29th, 2012 at 7:44 f m Citera och svara denna kommentar
@Rune Borgsø:
Din artikel är positiv och välskriven. Men hur trovärdig är du ?
Läser på nätet att du är redaktör på Missionmagazinet (Livets Ords stora informationstidning med upplaga ca 30.000)
Ansvarig utgivare är Birgitta Ekman.
Denna tidning torde vara det starkaste språkröret för högsta ledningen på LO. Man sänder ut tidningen gratis 4 gånger per år. Årskostnaden borde överstiga 2,4 miljoner.
Påkostad PR har byggt LO till vad det är idag.
Man funderar vad som gör att en anställd redaktör på LO lägger ned många timmar på att bemöta bloggarna. Du skrev på uppdrag blir nog det naturliga svaret.
Men trovärdigheten på ditt vittnesbörd hamnar på en låg skala.
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
mars 20th, 2012 at 9:14 f m Citera och svara denna kommentar
En veldig god og solid artikkel. Her er det lite å kunne sette fingeren på!
For å illustrere hvordan menneskesynet i deler trosbevegelsen var vil jeg fortelle følgende : Da jeg jobbet som pastor i en trosmenighet, hadde vi på begynnelsen av 2000 tallet besøk av en kjent forkynner fra Livets Ord. Under en samtale sa vedkommende til meg: ”Vi skal være som mafiaen”. Forkynneren fortsatte så med å beskrive en scene fra filmen Gudfaren av Francis Coppola, hvor en av mafialederne som er litt lenger nede i hierarkiet en dag våkner opp med et blodig hestehode i sengen sin fordi han hadde vært ”ulydig” mot sjefen sin.
Signalene fra den kjente forkynneren var ikke til å misforstå; Dersom man ikke gjør som lederen sin ønsker vil man få problemer! Mitt spørsmål blir da som følger; Er det en slik form for kristent lederskap vi ønsker? Er slike ytringer og holdninger i overensstemmelse med en sunn og Bibelsk kristendom?
Anmäl överträdelse av kommentarsregel
Svara